Restaurering av flodpärlmusselvatten - Världsnaturfonden WWF

1. Inledning
Sötvattenmusslor – en hotad djurgrupp
Sötvattenmusslor minskar över hela
världen och år 2007 var 126 arter upptagna
på IUCNs (Internationella Naturvårdsunionens)
röda lista. Nästan alla
hotade arter tillhör ordningen Unionoida,
dvs. stormusslor. Familjen flodpärlmusslor
är generellt hotad i hela sitt utbredningsområde.
I Mellan europa har
populationen av flodpärlmusslor minskat
med 95 procent. Flodpärlmusslan
(Margaritifera margaritifera) betecknas
därför av IUCN som ”akut hotad” (endangered).
Arten omfattas även av EUs
habitatdirektiv (bilaga 2 och 5) och skall
därigenom skyddas i Natura 2000, dvs.
EUs nätverk av skyddad natur. Flodpärlmussla
har öring eller lax som värd
för sina parasitiska larver.
Sötvattenfiskar är generellt också
en hotad djurgrupp, och speciellt laxfiskarna
där över hälften av arterna är
rödlistade. En försämrad sötvattenmiljö
drabbar därför stormusslorna
både direkt och indirekt i och med att
värdfisken missgynnas Miljöpåverkan
förstärks och accentueras.
Familjen flodpärlmusslor anses vara
200 miljoner år gammal och därmed de
primitivaste av stormusslorna. Familjens
12 arter finns spridda över norra
halvklotet, i kallare vatten än övriga
stormusslor – de är holarktiska arter.
Margaritifera margaritifera finns i norra
Europa och på enstaka platser i Spanien,
Portugal och Frankrike (Figur 1).
I Skandinavien finns i dag många
av världens återstående populationer
av flodpärlmussla. Norge räknar nu
med 350–400 vattendrag (Direktoratet
for Naturforvaltning 2006) och i Sverige
finns 551 vattendrag med flodpärlmussla
(Söderberg m.fl. 2008a). Skandinavien,
framför allt Norge och Sverige,
har ett stort ansvar för flodpärlmusslan
i och med att minst två tredjedelar
av de kända populationerna finns här.
Flodpärlmusslan är en skandinavisk
ansvarsart.
Många av de svenska populationerna
är små och det finns en tendens att statusen
fortsätter att försämras (Eriksson m.fl.
1998, Schreiber & Tranvik 2005). Vid en
jämförelse av flodpärlmusslans status
i Sverige mellan år 1998 och 2008 visade
det sig att antalet populationer med föryngring
har minskat signifikant (Söderberg
m.fl. 2008a).
Flodpärlmusslorna har en komplex
livscykel med ett parasitiskt larvstadium,
en lång juvenil period (cirka 10 år)
och dålig förmåga att röra sig. Detta
kompenseras med ett långt liv, tack vare
låg ämnesomsättning, och en hög reproduktiv
potential. De är bundna till rinnande
vatten, vilket medför att näringen
förs till dem med strömmarna, men
också att de måste ha mekanismer som
250 Km
Figur 1. Utbredningen av Margaritifera margaritifera i Europa. Från Larsen (2005).
ser till att de hela tiden behåller sin plats
i vattendraget utan att föras nedströms.
Om värdfiskarna försvinner och uppväxtmiljöerna
för musslorna försämras
lever populationerna kvar, men
endast bestående av gamla individer.
De är tysta vittnen om vattenlandskapets
försämrade status, en indikator
på att det var ”bättre förr”. Endast
i hälften av svenska vattendrag som hyser
flodpärlmussla återstår livskraftiga
populationer, vilket manar till åtgärder
innan det är för sent.
I de flesta flodpärlmusselvatten saknas små/unga musslor. Om inte föryngringen kommer igång kommer
bestånden att dö ut. Foto: Lennart Henrikson
250 Km
Världsnaturfonden WWF – restaurering av flodpärlmusselvatten | 5