Restaurering av flodpärlmusselvatten - Världsnaturfonden WWF

Ordna sedimentationsfällor!
1. Låt dikets nedersta del sluta i en översilning av mark.
2. Anlägg en grävd slamgrop om det finns möjlighet
till återkommande skötsel och tillsyn. Se till att göra
groparna stora så att vattenhastigheten sjunker (Figur
32). Dessa gropar fungerar oftast bara för att ”filtrera”
bort sand, inte finare fraktioner.
3. Anlägg grunda våtmarker för att rena tillrinnande
vatten från mer finpartikulärt sediment (Figur 33).
Anlägg aldrig grunda våtmarker i vattendraget eftersom
de blir vandringshinder för värdfiskarna.
Figur 32. En anlagd sedimentationsfälla i form av en slamgrop
i ett litet dike som mynnar i flodpärlmusselvattendraget Brånsån.
Utforma bottnen så att den är lätt att tömma med grävmaskin.
Kostnad cirka 5 000 kronor. Foto: Håkan Söderberg
Figur 33. Anlagd sandfälla (vänster) och finsedimentfälla (höger) i ett dike som mynnar i det tyska vattendraget Lutter. Detta är en del i ett omfattande
arbete, under ledning av Reinhard Altmüller, för att minska sedimentbelastningen. Foto: Lennart Henrikson
Förslag till anpassad dikesrensning
I Sverige är längden diken större än
längden naturliga vattendrag. Många av
dessa diken rensas återkommande för
att vidmakthålla deras funktion – att
avvattna landskapet. Det är viktigt att
få till en hänsyn i skogs- och jordbruk
så att dikningsverksamheten minskas
och anpassas. Det är olagligt att rensa
djupare än den befintliga dikesbotten.
Ett för djupt dike medför även ofta en
tillväxtförlust på träden. Kunskapen
om hur man ska rensa ett dike för att
mildra miljöeffekterna är mycket begränsade.
Om det bedöms nödvändigt
att rensa bör följande råd följas:
• Arbeta vid lågvatten då marken bär
bättre och urspolning av sediment
är ringa.
• Lämna alltid våtmarker som diket
passerar orensade. Maskiner får
inte köra sönder marktäcket i våta
partier på grund av risken för frigörande
av humusämnen med metylkvicksilver.
• Välj om möjligt en liten bandgående
maskin med gripskopa, alternativt
annan skopa som inte skadar slänterna
(till exempel en liten profilskopa).
• Se till att slänterna lämnas intakta,
med låg lutning och helst med vegetation,
annars kan dikena rasa igen
och erosionen bli hög.
• Avverka helst inte träd utmed dikena
för att låta maskinen komma
fram. Träden suger bort vatten och
minskar därmed behovet av framtida
dikesrensning.
• Ska träd avverkas, ta främst från
den norra sidan så att diket inte blir
sol belyst, för då växer det igen fortare
och måste då rensas igen.
• Försök att rensa försiktigt i jordbruksdiken
genom att ta bort enstaka
sedimentbankar eller vegetation
som ger problem. Selektiv
vegetationsbekämpning rekommenderas
genom den mindre störning
som erhålls, samtidigt som ganska
begränsade ingrepp ger stor nytta.
Tar man bort 20–30 procent av
vegetationen i ett mindre vattendrag
uppnås en 50 procent ökning av
vattenföringen i förhållande till en
total eliminering av vegetationen
(Thiel-Nielsen m.fl. 2005).
• Rensa aldrig bort hårdbottnar.
• Avrinnande vatten bör inte ha en
vattenkvalitet som är sämre än de
kriterier som gäller för god förekomst
av flodpärlmussla (kapitel 4).
Världsnaturfonden WWF – restaurering av flodpärlmusselvatten | 33