Restaurering av flodpärlmusselvatten - Världsnaturfonden WWF
Restaurering av flodpärlmusselvatten - Världsnaturfonden WWF
Restaurering av flodpärlmusselvatten - Världsnaturfonden WWF
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
Forts. Identifiering <strong>av</strong> hotbild<br />
redoxpotential i bottensubstratet på<br />
300 mV indikerar syrerika förhållanden<br />
och högre värden allt bättre syrgasförhållanden.<br />
Direkta syrgasmätningar i fält kan<br />
också genomföras, men är generellt besvärligare<br />
och rekommenderas ej.<br />
Mängden deponerat finmaterial kan<br />
indikeras genom till exempel sedimentfällor<br />
eller prov <strong>av</strong> bottensubstratet. Sedimentdepositionen<br />
i vattendraget kan<br />
kvantifieras med ”sedimentfällor” placerade<br />
i grus–stenbottnar. Som sedimentfälla<br />
kan användas modifierade<br />
Whitlock-Vibert-askar (Figur 26), som<br />
vanligen används för utsättning <strong>av</strong> befruktad<br />
öringrom i lämpliga lekbottnar<br />
(Whitlock 1977). Askarna har måtten<br />
145x90x60 milimeter. Kanadensiska<br />
(Wesche m.fl. 1989, Clarke m.fl. 1998)<br />
och svenska försök (Nyberg & Eriksson<br />
2001, Degerman & Nyberg 2002,<br />
Österling 2006) har gett goda resultat<br />
vid studier <strong>av</strong> sedimentation med denna<br />
teknik. Lämpligen mäts i fem transekter<br />
per område. I vardera transekten<br />
sätts 3–5 askar. Metodiken anses dock<br />
mind re kostnadseffektiv jämfört med<br />
att mäta redoxpotential<br />
Ostörda prov <strong>av</strong> bottensubstratet<br />
kan tas med olika typer <strong>av</strong> hämtare<br />
(exempelvis Gest 1997, Ulvholt 2005).<br />
Åter igen rekommenderas mätningar <strong>av</strong><br />
redoxpotentialen framför prov <strong>av</strong> bottensubstratet.<br />
Som alternativt till dessa metoder<br />
kan konventionell vattenprovtagning<br />
i den fria vattenmassan indikera förhållandena<br />
vad <strong>av</strong>ser närsalter (fosfor,<br />
kväve) och organiskt material (färgtal,<br />
totalt organiskt kol) även i den hyporheiska<br />
zonen. Däremot bör inte sedimentbelastning<br />
skattas med mätningar<br />
<strong>av</strong> suspenderat material om inte mätintervallen<br />
är mycket täta och innefattar<br />
högflödesperioder.<br />
GIS-analys <strong>av</strong> landskapets andel<br />
skogs- och jordbruksmark samt markanvändning<br />
i kantzonen kan ge en god<br />
uppfattning om var problem relaterade<br />
till markanvändningen kan vara att<br />
vänta (Söderberg m.fl. 2008b), men ger<br />
inte direkt applicer- och jämförbara<br />
mätvärden.<br />
Förstörda habitat<br />
Avsaknad <strong>av</strong> stora strukturer som<br />
block, stor sten och död ved ger flera<br />
följdverkningar i vattendragen och<br />
kan orsaka förlust <strong>av</strong> finare bottensubstrat<br />
som grus och sand. I Sverige har<br />
en standardiserad biotopkarterings<br />
metod tagits fram som bland annat ger<br />
en relativt detaljerad bild <strong>av</strong> kantzonen,<br />
vattendragets bottnar och förekomsten<br />
<strong>av</strong> död ved samt vattenhastigheter<br />
(Läs mer i Biotopkartering-Vattendrag;<br />
www.naturvardsverket.se).<br />
Försämrade förhållanden<br />
för värdfisk<br />
Elfiskeundersökningar <strong>av</strong> tätheterna <strong>av</strong><br />
värdfisk är idealiska för att konstatera<br />
om detta problem föreligger. Elfisken bedrivs<br />
främst med vadning i strömmande<br />
vattendrag och det är i dessa habitat<br />
som både flodpärlmusslor och de unga<br />
stadierna <strong>av</strong> lax och öring förekommer.<br />
Elfiske är inte skadligt för musslorna<br />
(Hastie & Boon 2001), men en risk finns<br />
att musslor trampas sönder varför undersökningarna<br />
skall utföras med försiktighet.<br />
Elfiske skall bedrivas enligt<br />
gällande standarder, exempelvis Bohlin<br />
m.fl. (1989) samt Degerman & Sers<br />
(1999).<br />
Kostnader<br />
– syremätning<br />
En redoxpotentialmätare kostar<br />
cirka 10 000 kronor.<br />
Kostnader<br />
– biotopkartering<br />
Man räknar med en kostnad<br />
<strong>av</strong> 10 000–25 000 kronor<br />
per 10 kilometer vattendrag.<br />
Biotopkarteringen (Halldén m.fl. 1997)<br />
uppges ta i anspråk två personer<br />
i fält en dag per sex kilometer.<br />
Förberedelser och flygbildtolkning tar<br />
cirka en arbetsdag. Därtill kommer<br />
sedan en dags arbete med renritning,<br />
inknappning och kvalitetssäkring <strong>av</strong><br />
data. Totalt cirka fyra persondagar per<br />
sex kilometer.<br />
Figur 26. Sedimentfälla tillverkad <strong>av</strong> en Whitlock-Vibert ask. Asken till vänster är färdig för användning.<br />
De andra är i olika stadier <strong>av</strong> hopvikning. Dessa askar kan köpas via www.fedflyfishers.org<br />
Foto: Erik Degerman<br />
Kostnader<br />
– elfiskeundersökning<br />
Elfiskeundersökningar kostar cirka<br />
4 000 kronor per undersökt elfiske lokal,<br />
vanligen cirka 50 meter strand längd.<br />
Två personer krävs för undersökningen.<br />
28 | restaurering <strong>av</strong> flodpärlmusselvatten – Världsnaturfonden <strong>WWF</strong>
Change language