Restaurering av flodpärlmusselvatten - Världsnaturfonden WWF
Restaurering av flodpärlmusselvatten - Världsnaturfonden WWF
Restaurering av flodpärlmusselvatten - Världsnaturfonden WWF
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
5. Bedömning <strong>av</strong> musselstatus<br />
Erik Degerman, Mark Young, Håkan Söderberg och Oskar Norrgrann studerar flodpärlmusslan i River Spey i Skottland. Foto: Sofi Alexanderson<br />
Bakgrund<br />
Det finns ett antal standarder framtagna<br />
för att bedöma musselpopulationers<br />
status. Främst är de inriktade på att<br />
bedöma populationsstorleken och att<br />
studera om rekrytering förekommer.<br />
Det senare gör att man i flera fall gräver<br />
i substratet för att hitta de minsta musslorna,<br />
medan till exempel svenska standarder<br />
bygger på okulär besiktning <strong>av</strong><br />
botttenytan.<br />
I genomsnitt var 13–34 procent <strong>av</strong> individerna<br />
i sex svenska musselbestånd<br />
nedgrävda sommartid (Bergengren 2000)<br />
och det var främst de unga som var<br />
Figur 17. Roland Segergren inventerar flodpärlmusslor<br />
med hjälp <strong>av</strong> vattenkikare.<br />
Foto: Lennart Henrikson<br />
nedgrävda. Detta gör att andelen unga<br />
musslor ofta underskattas (Hastie m.fl.<br />
2000b, Larsen m.fl. 2007b – se Figur<br />
12).<br />
Det kan vara svårt att gräva i substratet<br />
på lokaler med musslor, speciellt<br />
om man är rädd att störa unga musslor.<br />
Det övre skiktet är enkelt att gräva i,<br />
men längre ner blir det allt mer packat.<br />
De praktiskt möjliga grävdjupen var<br />
vid en svensk studie i sex vattendrag<br />
i genomsnitt 7 centimeter (Bergengren<br />
2000). Grävningen i sig kan innebära<br />
en störning <strong>av</strong> det aktuella habitatet<br />
Svensk standard<br />
Den svenska standarden för inventering<br />
<strong>av</strong> flodpärlmusslor baseras på att<br />
man observerar synliga musslor ovanpå<br />
substratet med hjälp <strong>av</strong> vattenkikare<br />
(Figur 17).<br />
En lämplig sträcka på den musselförande<br />
delen <strong>av</strong> vattendraget väljs ut<br />
och på denna sträcka slumpas 15 provsträckor<br />
om maximalt 20 meter längd.<br />
Inom varje provsträcka räknas antalet<br />
levande och döda musslor och populationens<br />
täthet och storlek beräknas.<br />
Storleksmätning sker <strong>av</strong> slumpvis utvalda<br />
individer utanför provlokalen.<br />
På provlokalen mäts längden på den<br />
minsta funna musslan.<br />
med ökad erosion och uppslamning<br />
<strong>av</strong> fint material. Dessutom kan man<br />
trots allt missa de minsta musslorna<br />
(