Restaurering av flodpärlmusselvatten - Världsnaturfonden WWF

Forts. Flodpärlmusslans krav på livsmiljön
Vattenhastigheten i flodpärlmusselhabitat
brukar anges vara i intervallet
0,25–0,75 meter per sekund (Björk 1962,
Hastie m.fl. 2000a) och vattendjupet
över 0,5 meter. Det är sällan stormusslor
lever på vattendjup över 2 meter,
men Hendelberg (1960) noterade flodpärlmusslor
på upp till 3 meter djup i
Pärlälven, norra Sverige, och uppgav
att pärlfiske förekommit ned till 5 meter
djup. Från Finland finns förekomster
på 5-6 meter djup noterade i vattendraget
Lutto (muntligen Panu Oulasvirta).
Liknande iakttagelser från Norge styrker
antagandet att flodpärlmusslan kan
förekomma på relativt stora djup i älvar
om de yttre förhållandena är bra. Att
musslor sällan påträffas grundare än
0,5 meter förklarar Hendelberg (1960)
med att dessa djup ibland torrläggs och
att isgången kan vara svår. Björk (1962)
noterade att många flodpärlmusslor i
södra Sverige dog under den extrema
torkan sommaren 1959.
Stor andel skog är viktigt på metahabitatnivå,
men också på makrohabitatnivå.
Det optimala habitatet för
flodpärlmusslor har en beskuggning på
60–100 procent (Moog m.fl. 1993). Skogen
skuggar och ger därmed en minskad
Figur 14. Pauliström, ett biflöde till Emån, med flodpärlmusslor har lämnats orensad,
vilket innebär att stora block ligger kvar och stabiliserar bottnarna. Foto: Jakob Bergengren
vattentemperatur, något som blir viktigare
ju mer sydligt (exempelvis Morales
m.fl. 2004) och kontinentalt klimatet är,
men framför allt minskar det tillväxten
av växter och trådalger. Stor växtproduktion
ger en stor mängd växtmassa
som skall brytas ned och kan ge syrebrist
i sedimenten. Björk (1962) konstaterade
att flodpärlmusslor generellt förekommer
på sträckor utan vegetation.
Vattenkvalitet
Vattenkvaliteten bör vara sådan att
bottnar inte sätter igen eller får syrebrist
samt att en överproduktion av
växter inte sker. Detta innebär att stora
mängder sediment inte får transporteras
ut i vattendraget. Arvidsson m.fl.
(2006) fann att vattendrag utan musselreproduktion
hade en turbiditet på 3,6
NTU och vattendrag med reproduktion
0,94. Söderberg m fl. (2008b) angav en
turbiditet på 1 FNU som en gräns för
vattendrag med god reproduktion av
flodpärlmusslor (Figur 15).
Inte heller vattnets innehåll av
humus ämnen får vara för hög. Mängden
humusämnen påverkar vattnets
brunhet. Brunheten mäts ibland som
färgtal (mg Pt/l) och i Sverige har 80 mg
Pt/l angetts som en övre nivå för vatten
med reproducerande bestånd (Söderberg
m.fl. 2008b). Totalfosforhalten
bör inte överstiga 15 µg/l för svenska bestånd
med intakt reproduktion (Lundstedt
& Wennberg 1995, Söderberg m.fl.
2008b), medan halter