Restaurering av flodpärlmusselvatten - Världsnaturfonden WWF

(Grundelius 1987). På så sätt kan musslor
ansamlas i områden med måttligare
strömhastighet eller med bättre förhållanden,
till exempel mindre surt vatten
(Henrikson 1996).
Substratets karaktär
Substratets stabilitet är viktig (Strayer
2008) och styrs av dess sammansättning,
extremflöden och vattendragets
lutning. Lutningen i flodpärlmusselhabitat
har angetts vanligen vara i intervallet
0,08–0,3 procent (Skinner m.fl.
2003). Detta är helt beroende på hur
stort vattendraget är. I små vattendrag
krävs en större lutning för att få ett bra
habitat för flodpärlmusslor.
Skog minskar sedimentläckage
Stor andel skog i avrinningsområdet är
fördelaktigt genom att vattentemperaturen
sänks, vattenflödena dämpas, den
vattenhållande förmågan ökar samt risken
för läckage av sediment och närsalter
minskar (Figur 13). Svenska studier
visar att musslorna oftare har god
reproduktion i partier nedströms sjöar
(Lundstedt & Wennberg 1995), helst
stora sådana (Söderberg m.fl. 2008b),
Figur 13. Enningdalselva i Østfold fylke, Norge rinner upp i Bohuslän. Älven har stora naturvärden
och ett relativt stort bestånd av flodpärlmusslor, bland annat tack vare långa partier med skogsklädda
stränder. Foto: Bjørn Mejdell Larsen.
dvs. i områden där vattenföringen och
temperaturen stabiliseras samt mängden
sediment och organiskt material är
lägre. Områden med stor sedimentation
av silt och växtmaterial innehåller inte
flodpärlmusslor (Hendelberg 1960).
Makro- och mikrohabitatkrav
Makrohabitat handlar om livsbetingelserna
inom cirka 10–100 meter från
musslornas uppehållsplats. Mikrohabitat
avser betingelserna där musslan
uppe håller sig (0–10 meter). Generellt
har man ofta lyckas förutsäga var musslorna
finns på makroskala, men sällan
på mikroskala (Strayer & Ralley 1993).
Flodpärlmusslans bottnar måste vara
stabila så att de inte ständigt omlagras,
de måste också vara strömsatta områden
utan alltför stor sedimentation och
med god tillgång på ung värdfisk och
utan för höga vattentemperaturer. Samtidigt
måste risken för uttorkning och
infrysning vara ringa. Trots att dessa
generella faktorer gäller alla storlekar
kan man se en viss skillnad i habitatkrav
mellan juvenila och adulta musslor
med avseende på bottensubstratet
(Geist & Auerswald 2007). Denna
skillnad torde vara storleksrelaterad
– risken för predation och bortspolning
är mindre ju större musslan är, dessutom
torde de mindre musslorna ha
svårt att gräva i grövre substrat.
Bottensubstratet bör vara stabilt
även i makrohabitatskala. Stabiliteten
ökar om bottnarna är sammansatta av
varierande partikelstorlekar, samtidigt
ger detta också god genomströmning i
botten. Områden som stabiliseras av
större block och dessutom innehåller
sand och fint grus är ideala habitat för
juvenila flodpärlmusslor (Hendelberg
1960, Hastie m.fl. 2000a, 2001, 2003,
Geist & Auerswald 2007). Sådana områden
kan ha mycket talrika populationer
av musslor (Figur 14).
Till skillnad från de flesta andra stormusslor
lever flodpärlmusslor i vatten
med låg organisk halt, dvs. näringsfattiga
vatten. Faktorer som ökar mängden
syretärande ämnen brukar vara
negativa för musslorna. Syretillförseln
till bottensedimenten är nämligen kritisk
och styrs av substratets partikelstorlek
och mängden finpartikulärt
material (permeabilitet), mängden organiskt
material (syretäring) och vattentemperaturen
(syrets löslighet). Andelen
finkornigt (