Restaurering av flodpärlmusselvatten - Världsnaturfonden WWF

Resultat från studier av musslors skal
i Sverige visar att en mussla som växer
med normal hastighet är cirka 10 år
när den är 20 millimeter lång och strax
under 20 år när den är 50 millimeter
(Dunca 2009a). Flodpärlmusslorna blir
väldigt gamla. Den äldsta kända flodpärlmusslan
visade sig vara hela 280 år
gammal (från Görjeån, Norrbottens
län i Sverige). De är därmed en av de
djurarter som blir äldst i den skandinaviska
faunan och den äldsta kända
i vår sötvattenmiljö. Tidigare har det
sagts att det finns ett tydligt samband
mellan musselpopulationens maximala
ålder och förekomstens breddgrad.
Men nya resultat visar att tillväxthastigheten
kan variera mycket inom ett
geografiskt område (Dunca 2009b) och
att den maximala åldern inte uppvisar
ett så starkt samband med breddgraden
som tidigare påståtts (Österling 2006,
Dunca 2009a).
Andel synliga musslor, %
100
80
60
40
20
0
0–4,4
9,5–14,4
19,5–24,4
29,5–34,4
39,5–44,4
49,5–54,4
59,5–64,4
Figur 12. Undersökningar i Norge visar att musslorna lever nedgrävda i bottensubstratet tills de
uppnår skalstorleken 15–30 millimeter, samt att cirka 50 procent av de musslor som är 50 millimeter
långa fortfarande är nedgrävda. Data från Bjørn Mejdell Larsen, NINA.
69,5–74,4
79,5–84,4
Skallängd, mm
89,5–94,4
99,5–104,4
109,5–114,4
119,5–124,4
129,5–134,4
139,5–144,4
Flodpärlmusslan i ekosystemet
Som levande organism är flodpärlmusslan
en komponent i vattenlandskapet
och en viktig sådan. En vuxen flodpärlmussla
filtrerar upp till 50 liter vatten
under dygnet (Ziuganov m.fl. 1994). Det
organiska innehållet filtreras ut och det
oorganiska samt oätbara delar av den
organiska fraktionen sprutas ut igen.
Täta bestånd av flodpärlmusslor kan
påtagligt rena vattnet från partiklar.
I älven Varzuga på Kolahalvön filtreras
årligen 30–90 procent av vattenvolymen
av musslor. Beståndet av flodpärlmussla
har i denna älv skattats vara 140 miljoner
individer.
Således exkreerar flodpärlmusslorna
dels det oätliga materialet i form av
så kallat pseudofaeces, dels resterna av
födoupptaget så kallat faeces. Det senare
innebär att partiklar omvandlats
dels till mindre partiklar, som kan användas
av evertebrater som är detritusätare,
och dessutom är faeces delvis en
paraplyart
Flodpärlmusslan är en paraplyart
– musslans habitat anses inkludera
andra skyddsvärda arters habitat
inom rinnande vatten med naturligt låg
trofinivå.
Om det finns en livskraftig musselpopulation,
så finns förutsättningar för
att alla andra naturligt förekommande
arter skall kunna existera i livskraftiga
populationer.
näringslösning till växter. Det organiska
innehållet i de strömmande vattnen
hålls därmed kvar och kan tillgodogöras
av ekosystemet lokalt. En del
binds dock i musslornas biomassa, som
kan vara den dominerande konstituenten
i biomassan av bottendjur under
lång tid.
Musslorna utgör därmed en struktur
som aktivt kvarhåller det organiska
materialet i strömvattenekosystemet,
dels genom att filtrera, dels genom att
öka bottenheterogeniteten och därmed
fungera som en fälla för partiklar.
Musselbestånd kan därigenom ge habitat
och födounderlag för en betydande
mängd bottendjur (Strayer 2008). Med
den ökade bottenheterogeniteten ökar
också den aktiva bottenytan, vilket kan
tänkas öka produktionen av laxfisk (exempelvis
Ziuganov m.fl. 1994).
Musslorna, likt träd, har daterbara
tillväxtzoner, inte bara för enskilda tillväxtsäsonger,
utan till och med daglig
periodicitet kan avläsas. Därmed ges
fantastiska möjligheter att utnyttja
flodpärlmusslan som ett miljöhistoriskt
arkiv som visar förekomsten av metaller
och spårämnen under hela dess levnad
(Carell m.fl. 1987, Dunca & Mutvei
2001, Mutvei & Westermark 2001).
Världsnaturfonden WWF – restaurering av flodpärlmusselvatten | 15