Restaurering av flodpärlmusselvatten - Världsnaturfonden WWF

3. Flodpärlmusslans biologi och ekologiska roll
Flodpärlmusslans biologi
Flodpärlmusslor är generellt skildkönade,
det vill säga det förekommer
både hanar och honor. I Skandinavien
blir honorna vanligtvis könsmogna vid
en ålder av ca 15–20 år. Men könsmogna
individer som bara varit 10 år gamla
har påträffats (Larsen 2005). Efter
könsmognad kan de sedan delta i reproduktionen
under hela sitt liv. Det
finns således få gamla musslor som
inte reproducerar sig (Bauer 1987a).
De största musslorna kan nå en längd
på 15–17 centimeter (Figur 6).
Befruktningen och larvstadiet
Spermier och ägg mognar under våren
och sommaren. Hannarna sprutar ut
spermierna i aggregat (spermatozeugmata)
i vattenmassan någon gång i juliaugusti,
eller ännu tidigare varma somrar
(Hastie m.fl. 2003). Spermierna har
i detta skede ingen simförmåga utan
kan enbart nå nedströms belägna honor.
Genom honornas inströmningsöppning
förs spermierna ned till gälarna och befruktar
där äggen. De befruktade ägganlagen
utvecklas under en period av
380–420 dygnsgrader (cirka fyra veckor)
till cirka 0,07 millimeter stora mussellarver,
glochidier (Hruska 2001). Musslor
med glochidier i gälarna brukar
kallas gravida. Normalt är 30–60 procent
av individerna på en lokal gravida
(Young & Williams 1984a, Larsen 2005).
I Norge har det dock på flera lokaler påvisats
att hela 80–100 procent av individerna
varit gravida (Larsen 2005), och
det är påvisat att de reproducerar sig
varje år (Larsen & Berger 2009). Bauer
(1987b) har visat att i större populationer
är flodpärlmusslan skildkönad men
att andelen honor som kan befrukta sina
egna ägg (hermafroditism) ökar i glesa
populationer. En stor hona kan producera
flera miljoner glochidier årligen.
Glochidierna lämnar honmusslorna
genom utblåsningsöppningen (Figur
7). Detta tycks ske synkroniserat
inom en period av dryga två veckor,
oftast någon gång i augusti-september
(Larsen 1999), beroende på vattentemperaturens
utveckling. Men frisläppandet
av glochidielarver har observerats
från slutet av juli. I Norge har gravida
honor påträffats ända in i oktober månad
(Larsen m.fl. 2007b).
Parasitstadiet
De frisläppta glochidielarverna öppnar
och stänger sig ända tills de kommer
i kontakt med gälarna på en fisk, då
stänger de sig för gott. Flodpärlmusslornas
glochidier har ingen krok, vilket gör
att de inte kan sitta fast på utsidan av
värddjuret. Glochidielarverna inkapslas
i stället i gälarna (Figur 8). Larverna
initierar en tillväxt i gälepitelet hos
fisken som gör att larverna inbäddas av
epitelceller inom loppet av timmar.
Eftersom glochidielarverna inkapslas
i gälarna blir de föremål för värdfiskens
immunförsvar. Larverna sitter
dessutom fästade på gälarna lång tid,
så fiskens immunsystem har gott om tid
på sig att reagera. Unga fiskar, årsungar,
har inte haft kontakt med musslorna
tidigare, dessutom kan de möjligen
ha tunnare gälväggar och därmed vara
enklare att infektera (Bauer 1987b).
Fiskar som varit infekterade tidigare
kan ofta inte fungera som värd för en ny
larv. Det innebär att nästa gång fisken
utsätts för glochidier så kommer dödligheten
av dessa under parasitstadiet
att vara mycket större än vid första in­
Figur 6. Flodpärlmusslan, Margaritifera margaritifera, blir normalt 10–13 cm, men
de största exemplaren kan bli 15–17 cm (17,6 cm var det största svenska exemplaret
– funnet i Jämtland). Skalet är mörkt brunaktigt, nästan svart hos äldre individer, och
oftast njurformat. Foto: Bjørn Mejdell Larsen.
Figur 7. Glochidielarverna bildar en tjock vitaktig fraktion i
vattnet som snart löses upp. De har en förhållandevis kort tid
som de kan vara frilevande – det gäller att hitta en värdfisk
inom några dagar. Foto: Bjørn Mejdell Larsen.
12 | restaurering av flodpärlmusselvatten – Världsnaturfonden WWF