Restaurering av flodpärlmusselvatten - Världsnaturfonden WWF
Restaurering av flodpärlmusselvatten - Världsnaturfonden WWF
Restaurering av flodpärlmusselvatten - Världsnaturfonden WWF
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
Figur 4. Aursunda i Nord-Trøndelag fylke,<br />
Norge, vid låg vattenföring (basflöde) sommartid.<br />
Älven är ett laxvattendrag med ett stort och<br />
livskraftigt bestånd <strong>av</strong> flodpärlmussla.<br />
Foto: Bjørn Mejdell Larsen.<br />
förändringar. Många <strong>av</strong> människan<br />
orsakade förändringar <strong>av</strong> vattenlandskapet<br />
har gått ut på att ta bort variation<br />
och förhindra förändring. Exempelvis<br />
erosion är en naturlig process som behövs<br />
för att vitalisera vattenlandskapet.<br />
Onaturliga störningar, dvs. sådana som<br />
orsakas <strong>av</strong> människan, kan dock verka<br />
starkt negativt, främst genom en ackumulering<br />
<strong>av</strong> störningar eller genom att<br />
komma vid fel tidpunkt (t.ex. när flodpärlmusslan<br />
släpper sina larver).<br />
Att tillåta naturlig variation och förändring<br />
i vattendragen bör vara en självklar<br />
del i restaureringsarbetets filosofi.<br />
Konnektivitet<br />
Förutom den naturliga dynamiken behövs<br />
konnektivitet för att vidmakthålla<br />
den biologiska mångfalden. Konnektivi<br />
Figur 5. Vattenlandskapet påverkas <strong>av</strong> översvämningar, skogsbränder, bäverdämmen med flera<br />
naturliga processer. Till detta kommer i dag påverkan <strong>av</strong> mänskliga aktiviteter. Illustration: Martin Holmer.<br />
tet är möjligheten att fritt kunna utnyttja<br />
hela sitt naturliga habitat och för akvatiska<br />
växter och djur att kunna spridas<br />
fritt med vattenströmmarna. Förlust <strong>av</strong><br />
konnektivitet påverkar direkt floran och<br />
fiskfaunan, och därmed indirekt övrig<br />
akvatisk fauna (exempelvis stormusslor,<br />
vars larver sprids med fisk).<br />
Fisk i vattendrag och sjöar rör sig<br />
över stora områden under året. De allra<br />
yngsta stadierna kan ha en begränsat<br />
rörelseområde, men strömlevande öring<br />
har visats vandra 2–23 km inom vattendrag<br />
under året för lek, födo exploatering<br />
och övervintring (exempelvis Bridcut &<br />
Giller 1993, Meyers m.fl. 1993, Burrell<br />
m.fl. 2000, Ovidio m.fl. 1998).<br />
Fiskar behöver således kunna röra<br />
sig för att uppsöka nya habitat för att<br />
tillväxa, överleva och bevara sin genetiska<br />
variation. Av detta följer att<br />
även stormusslorna är beroende <strong>av</strong> ett<br />
vatten landskap med fria vandrings- och<br />
spridningskorridorer.<br />
Världsnaturfonden <strong>WWF</strong> – restaurering <strong>av</strong> flodpärlmusselvatten | 11
Change language