to Uppsala! - Ergo

More documents

Recommendations

Info

16 / NYHETER Ergo #7 / 2010 Per Löwdin Hästen spänns efter vagnen vid tjänstetillsättningar Akademiska tjänstetillsättningar är ofta spännande historier. Stundom utvecklas de till riktiga rysare med massor av intriger. Grundmodellen är att man har sakkunniga: professorer som skriftligt rangordnar de sökande efter deras skicklighet. Tanken är att den bästa forskaren och/eller läraren ska anställas. Det gäller att värva de bästa forskarna, de bästa handledarna och lärarna. En undersökning har, på jämställdhetskommitténs initiativ, gjorts av rekryteringsprocesser vid Uppsala universitet med avseende på jämställdhetsfrågor. Ett stort antal sakkunnigutlåtanden har gåtts igenom, protokoll har granskats, och ledamöter i rekryteringsgrupper har intervjuats. Det är spännande läsning. Inte minst därför att rapporten gör en djupdykning i intrigerna kring tjänstetillsättningarna. I teorin ska alla bättre akademiska tjänster tillsättas efter utlysning och sakkunnigförfarande. Det visar sig emellertid att så inte är fallet. Enligt rapporten tillsätts bara tio till femton procent av professorerna och lektorerna på detta sätt. Övriga tillsätts genom befordringar, vikariat, tidsbegränsade anställningar, ”inlasning”, med mera. Även om femton procent vore en underskattning är det högst intressant. Det visar ju att vägen till professur eller lektorat knappast stämmer med de ideala modellerna. Rapporten granskar alltså bara de tjänster som tillsätts genom utlysning och sakkunnigförfaranden. Dessutom har ett urval gjorts. Man har valt befordringsärenden som bedömts som principiellt intressanta i jämställdhetsperspektiv. Resultaten är dock utomordentligt intressanta även i andra perspektiv. Det visar sig att det finns en rad metoder för att manipulera en tjänstetillsättning. Redan när befattningsbeskrivningen fastställs så kan man, genom diverse underbestämningar, skriva denna på ett sätt som utesluter vissa sökanden. När det blir som mest extremt sätts kriterier upp som i princip bara passar in på en person. I nästa steg när de sakkunniga ska utses finns ett avsevärt manöverutrymme. Professorer har olika preferenser, som ofta är väl kända, när det gäller vad som är bra forskning. Valet av sakkunniga kan således betinga vem som kommer att få den utlysta tjänsten. Ett oskick är de så kallade sökgrupper som dykt upp de sista åren. Vissa professorer ägnar sin tid åt att söka efter lovande forskare, som sedan anmodas söka en tjänst när den lyses ut, vilket jävar tillsättningsförfarandet. Principen är dessvärre ungefär densamma som när forna tiders härskare delade ut guldmynt till folket. Det förekommer också egendomligheter vid författandet av sakkunnigutlåtandena. Traditionellt skrevs dessa helt oberoende och förvarades under sigill tills ärendet behandlades av fakulteten. Numer förekommer det uppenbarligen, att rekryteringsgruppen först träffas och bestämmer sig för vem som ska få tjänsten, varefter de sakkunniga författar ett utlåtande som legitimerar varför denne ska få tjänsten. Hästen spänns efter vagnen. Det framgår också att sakkunnigutlåtandena ofta är uselt skrivna. De sökande jämförs inte i samma avseenden. I vissa fall är man inte ens överens om hur många doktorander de sökande handlett, trots att det rör sig om ensiffriga tal. När det gäller jämställdhetsperspektivet förekommer det uppenbara brister. Det har hänt att utländska sakkunniga betraktat föräldraledighet som ett demeriterande avbrott från den spikraka karriär som är normen. Vidare är det tydligt att jämställdhetsfrågan inte alls behandlas i enlighet med universitetets anvisningar. Enligt dessa ”räcker det inte med ett slentrianmässigt konstaterande av att jämställdhetsaspekten har beaktats. Det krävs en genomgång av de överväganden som gjorts i sammanhanget.” Istället verkar man just slentrianmässigt skriva att man beaktat jämställdhetsaspekten. Risken att tillsättningarna överklagas finns också med som en viktig faktor. Man gör sitt yttersta för att de inte ska kunna överklagas, till den grad att protokollen från rekryteringsgruppernas sammanträden görs knapphändiga just för att de inte ska kunna utgöra underlag i eventuella överklaganden. Sakkunnigutlåtanden har en viktig normbildande utvärderingsfunktion inom forskningen. Att sakkunnigförfarandet får förfalla på detta sätt är ytterst bekymmersamt. Det avskräcker snarare än lockar till att satsa på en akademisk bana. M DERNISERA SVERIGE! “Så ska vi modernisera Sverige” -Föreläsning med Maria Wetterstrand 6 SEPTEMBER och missa inte... Ekonomikum 12.15 – 13.00 Hörsal 3 Ångströmslaboratoriet 15.15-16.00 Häggsalen
Ergo #7 / 2010 NYHETER / 17 FORSKNING PÅGÅR Invandrare förvisas till förorten Personer med utländsk bakgrund diskrimineras systematiskt på den svenska bostadsmarknaden. Det visar forskaren Irene Molina i en studie som DO nyligen överlämnat till regeringen. Studien kartlägger förekomsten av diskriminering på den svenska bostadsmarknaden och bakom studien står forskaren Irene Molina vid Institutet för bostads- och urbanforskning (IBF) på Uppsala universitet. Hyresmarknaden, både den privata och den kommunala, undersöktes genom att deltagarna anmälde intresse på lägenheter i centrala, attraktiva delar av städerna. Kontakten sköttes via telefon. Irene Molina berättar att de som talade med utländsk brytning eller presenterade sig med ett utländskklingande namn ofta blev misstänkliggjorda eller infantiliserade där de som passerade som svenskar möttes av en trevlig, familjär ton. I de fall det fanns ett utbud av lediga lägenheter förekom diskriminering i samtliga fall. På bostadsrättsmarknaden använde man praktikprövning, en omdebatterad metod som går ut på att två eller fler personer gör samma sak och beter sig på samma sätt, men att – som i det här fallet – någon är svensk och någon har utländsk bakgrund. Bland deltagarna fanns två finsk-romska kvinnor, där båda bar de karakteristiska kjolarna, och ett muslimskt par där kvinnan bar slöja. Där fanns också ett kontrollpar: en kvinna och en man i trettioårsåldern, med svenska namn och utan brytning. De som dök upp i romsk kjol eller muslimsk slöja blev inte välkomnade när de klev innanför dörren, vilket övriga spekulanter blev. – Det var nästan som om mäklarna hoppades att de skulle gå under de där första fem minuterna. Vi var med om något riktigt obehagligt i ett fall – ägarinnan var på plats, vilket hon inte skulle vara, och när hon såg de finsk-romska tjejerna slängde hon igen dörren rakt i ansiktet på dem. När mäklaren öppnade någon minut senare var tjejerna så kränkta att de var nära att gå därifrån. När de sedan gick runt i lägenheten följde ägarinnan efter dem hela tiden. Hon kände större solidaritet med sina grannar än med spekulanterna – till den grad att hon kan ha varit villig att göra en sämre affär. Vi vet redan att det finns anmälningar av den här sorten hos DO: personer som deltagit i budgivningar och som i efterhand fått veta att deras bud varit högre än det vinnande. DISKRIMINERINGEN PÅ DEN PRIVATA marknaden var väntad, men att den förekom även på den kommunala bostadsmarknaden kom som en chock för Irene Molina. – Det är mer förklarligt att de privata små fastighetsägarna uppträder diskriminerande, eftersom de vill ha koll på de boende – men att även de kommunala bolagen diskriminerade var förvånande. Det är ju tjänstemän som tar emot samtalen, inte ägare. Eftersom det endast i 4 fall av 55 fanns lediga lägenheter när deltagarna ringde, ger studien inga kvantitativt signifikanta svar på hur utbredd diskrimineringen är, men Irene Molina menar att den ger en viss indikation, då deltagarna blev annorlunda behandlade i samtliga fyra fall. DEN STORA VIKT som en del bostadsrättsföreningar fäster vid sin exklusivitet var också något som förvånade Irene Molina. – I de finare bostadsrättsföreningarna såg vi segregationen från andra sidan – vi såg de riktigt självsegregerade områdena. Det är en befängd tanke att invandrare själva väljer var de vill bo. Makt och resurser möjliggör för vissa grupper att självsegregera sig. Ju mer man upprepar mantrat att invandrare vill bo tillsammans kan den riktiga självsegregeringen härja fritt på bostadsmarknaden och i bostadspolitiken. Diskriminering är den starkaste mekanismen bakom segregering! Miljonprogrammet kritiseras från många håll, men det var ett gigantiskt projekt. Man skulle kunna göra det igen, men man måste samla alla aktörer på marknaden. Miljonprogrammet drogs igång efter ett riksdagsbeslut i mitten av sextiotalet och under tio år byggdes sammanlagt en miljon nya bostäder i Sverige. Målet var att lösa den tidens akuta bostadskris. – Det var ett annat politiskt och ekonomiskt läge då – man var intresserad av att skapa välfärd och social rättvisa, samtidigt som man ville behålla kapitalismen. Idag är det inte lika självklart att staten ska ha den roll den hade på sextio- och sjuttiotalet. Välfärd är inte längre lika viktig för politikerna. Hur motarbetar man då diskrimineringen? – Bostadsmarknaden är en marknad som måste regleras. Vi har inga nycklar för färdiga svar, men skulle bostadsbolagen och mäklarfirmorna vara intresserade så går det att jobba med problemet. Det är ett otroligt steg att erkänna att problemet finns, men sen handlar det om att mobilisera viljan och att inte misströsta eller tröttna när det blir motigt. HANNA STRANDBERG/red@ergo.us.uu.se Studien gjordes för Diskrimineringsombudsmannen på uppdrag från regeringen, och överlämnades till regeringen den 2 augusti. Irene Molina har studerat den utbredda diskrimineringen av invandrare på bostadsmarknaden. Foto: Hanna Strandberg KRÖNIKA JOHAN FALKMAN Johan Falkman pluggar media och kommunikation på JMK i Stockholm och är ordförande för JMK:s studentkår. Mot rädsla, okunskap och omskrivningar I skrivande stund är det ganska exakt en månad kvar till valet. Valrörelsen har precis dragit i gång och valfloskler, löften och helt bisarra utspel (läs: butlerservice i Stockholms tunnelbana) präglar nyhetsutbudet. Att påpeka att jag är för demokrati känns lite som att dundra in med ett helt rugbylag genom en öppen dörr. Men jag måste nog ändå göra det innan jag skriver vidare, så att ni som läser inte tror något annat om mig och mina åsikter. SVERIGEDEMOKRATERNAS STÖD har under det senaste året nästan konstant legat över fyraprocentspärren. Om det vore val idag skulle Sverigedemokraterna komma in i riksdagen. Inte nog med det, så som det ser ut i opinionsundersökningarna skulle de dessutom få en vågmästarroll. Sverigedemokraterna skulle alltså bli en maktfaktor i Sverige, inte bara ett betydelselöst Kalle Anka-parti – vilket är lite motsägelsefullt med tanke på politiken partiet förespråkar och åsikterna partiet står för (Arbetslösheten är muslimernas fel, bristerna i sjukvården är muslimernas fel, brottsligheten är muslimernas fel, den regniga sommaren är muslimernas fel, jag slog just i tån och det är muslimernas fel, när man köper ett bröd på ett fint bageri och sen kommer hem och upptäcker att det innehåller kummin – som är jätteäckligt – är det muslimernas fel.). PALME SA att man bör kalla saker vid deras rätta namn. Det håller jag med om. Låt oss försöka göra det med Sverigedemokraterna. Sverigedemokraterna är ett främlingsfientligt parti vars politik går stick i stäv med en av demokratins grundpelare, nämligen synen på alla människors lika värde. Sverigedemokraterna är fyllt till bredden (halvsanning; de lyckas faktiskt inte fylla många av sina platser i kommunfullmäktige runt om i landet) av hatfulla rasister, vars sätt att göra skillnad på folk och folk utan några större problem kan liknas vid de skillnader som de styrande i 1930-talets Berlin gjorde mellan folk och folk. Sverigedemokraterna ljuger och överdriver för att få fram sitt budskap och döljer sitt människohat genom skicklig retorik och ständiga upprepningar av en uppenbar lögn: “Vi är inte rasister”. Sverigedemokraterna förenklar svåra samhälleliga strukturer och reducerar viktiga, mångfacetterade och vitt skilda problem och frågor till att bara handla om en sak – invandrare i allmänhet och muslimer i synnerhet. Sverigedemokraterna är demokratins baksida. De är priset vi får betala för att vi lever i ett samhälle där alla får komma till tals – även de största idioterna. DET FINA MED DEMOKRATI är att vi tillsammans kan göra skillnad och visa världen och varandra att vi inte tänker bada i Sverigedemokraternas gödselstack av rädsla, ignorans, okunskap, idioti och hat. Som medborgare i demokratin Sverige anser jag att det är ens förbannade plikt att inte vara så korkad, hatisk och opåläst att man röstar på Sverigedemokraterna. Som medborgare i demokratin Sverige är det ens förbannade plikt att ta sig till vallokalen den 19 september och rösta mot rasism och oförståelse.
Page 1 and 2: Uppsala studentkårs tidning. Grund
Page 3 and 4: Ergo #7 / 2010 LEDARE / 03 SAMMA GA
Page 5 and 6: Ergo #7 / 2010 DEBATT / 05 Feminism
Page 7 and 8: Ergo #7 / 2010 NYHETER / 07 NYHETER
Page 9 and 10: I HÖST KAN DU PÅVERKA SVERIGES FR
Page 11 and 12: Ergo #7 / 2010 till frivillig kår
Page 13 and 14: FRANK. Nöjesliv Unna dig något ri
Page 15: Ergo #7 / 2010 VAL 2010 / 15 göra
Page 20 and 21: 20 / REPORTAGE Ergo #7 / 2010 Utsik
Page 22 and 23: STUDENTER & ARBETSMARKNADS Riv ut o
Page 24 and 25: 24 / KULTUR Ergo #7 / 2010 ERGO VÄ
Page 26: 26 / KULTUR Ergo #7 / 2010 ESSÄ Sk
Page 29 and 30: Ergo #7 / 2010 RECENSIONER / 29 Bet
Page 31 and 32: Universitetskyrkan UPPSALA Körleda
Page 33 and 34: Ergo #7 / 2010 NATIONER / 33 3q@got
Page 35 and 36: KÅRSIDORNA Jämlikhetsansvarig mot

to Uppsala! - Ergo

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?