KURSEN INVÄRTESMEDICIN - Sahlgrenska akademin

Rapport från dialoggruppen för invärtesmedicin 8 (16)
Pedagogisk
metod:
smågruppsundervisning
och
veckobaserat
schema
Det lilla formatet av smågruppsundervisning under
specialveckorna och AIM uppfattas som mycket positivt av såväl
studenter som lärare, då möjligheterna till studentaktivering och
interaktion är mycket större än vid traditionella, katedrala moment.
Miniföreläsningar för smågrupper bör dock undvikas.
Specialveckorna avslutas med någon form av
seminarium/dugga/diskussion som ofta har sin utgångspunkt i
fall. Detta moment uppskattas av studenterna då utrymme finns
för återkoppling samtidigt som de upplever att de får ett kvitto på
att de inhämtat ”rätt” kunskaper under placeringen.
AIM
Det framhålls att det är viktigt att studenterna ”ser” så många
patienter som möjligt under kursen. Men vad innebär ”seendet”?
Är studenten själv aktiv i handläggningen? Med alltför många och
korta placeringar riskerar seendet att bli ett slags
skyltfönsterseende där framför allt medicinska fakta exponeras.
Studenten stimuleras då att fokusera på faktakunskaper och en
förskjutning mot ytinriktning i studentens studiestrategi kan äga
rum [5]. Utveckling av komplexa kliniska kompetenser gynnas
däremot av läroprocesser med egenaktivitet, handledning och
reflektion över tid i den kliniska miljön. Om studentens lärande av
dessa kompetenser anses viktiga kan man således ifrågasätta den
nuvarande schemamatrisen med specialveckor [4].
Se också stycket ”Studenternas relation till programmet” om
sociala och psykologiska aspekter på lärandet i den kliniska
praktiken.
AIM-perioden lämpar sig väl som studentaktiverande arbetsform.
Dess roll bör förstärkas, med en tydlig struktur, progression och
avslutning i form av det praktiska provet.
Att AIM I och AIM II är fyra respektive två veckor långa verkar i
dialoggruppens ögon bakvänt. Om praktiken är uppdelad i två
perioder av pedagogiska skäl, så vore det lämpligare att ha en
kortare introduktion tidigt, och sedan en längre sammanhållen
period mot slutet av kursen, när man kan göra mer. Även att
inleda kursen med en AIM-period bör undvikas.
Se också stycket ”Medicinsk professionell utveckling” för mer
tankar kring AIM.
Integration
av
biomedicin‐klinik
–
och
progression
Preklinisk
integrering
Idag förekommer den mer prekliniskt inriktade undervisningen i
två sammanhang: på temadagarna under AIM-veckorna, och på
tema/lab-veckan. Därutöver har studenterna även en veckas
farmakologi, med kliniskt anslag.
Från studenthåll är kritiken skarp kring AIM-periodens temadagar
– långa dagar av tung, detaljerad teori. Att dessa dessutom körs i