30.11.2014 Views

KURSEN INVÄRTESMEDICIN - Sahlgrenska akademin

KURSEN INVÄRTESMEDICIN - Sahlgrenska akademin

KURSEN INVÄRTESMEDICIN - Sahlgrenska akademin

SHOW MORE
SHOW LESS

Create successful ePaper yourself

Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.

Rapport från dialoggruppen för invärtesmedicin 8 (16)<br />

Pedagogisk
metod:
smågruppsundervisning
och
veckobaserat
schema
<br />

Det lilla formatet av smågruppsundervisning under<br />

specialveckorna och AIM uppfattas som mycket positivt av såväl<br />

studenter som lärare, då möjligheterna till studentaktivering och<br />

interaktion är mycket större än vid traditionella, katedrala moment.<br />

Miniföreläsningar för smågrupper bör dock undvikas.<br />

Specialveckorna avslutas med någon form av<br />

seminarium/dugga/diskussion som ofta har sin utgångspunkt i<br />

fall. Detta moment uppskattas av studenterna då utrymme finns<br />

för återkoppling samtidigt som de upplever att de får ett kvitto på<br />

att de inhämtat ”rätt” kunskaper under placeringen.<br />

AIM

<br />

Det framhålls att det är viktigt att studenterna ”ser” så många<br />

patienter som möjligt under kursen. Men vad innebär ”seendet”?<br />

Är studenten själv aktiv i handläggningen? Med alltför många och<br />

korta placeringar riskerar seendet att bli ett slags<br />

skyltfönsterseende där framför allt medicinska fakta exponeras.<br />

Studenten stimuleras då att fokusera på faktakunskaper och en<br />

förskjutning mot ytinriktning i studentens studiestrategi kan äga<br />

rum [5]. Utveckling av komplexa kliniska kompetenser gynnas<br />

däremot av läroprocesser med egenaktivitet, handledning och<br />

reflektion över tid i den kliniska miljön. Om studentens lärande av<br />

dessa kompetenser anses viktiga kan man således ifrågasätta den<br />

nuvarande schemamatrisen med specialveckor [4].<br />

Se också stycket ”Studenternas relation till programmet” om<br />

sociala och psykologiska aspekter på lärandet i den kliniska<br />

praktiken.<br />

AIM-perioden lämpar sig väl som studentaktiverande arbetsform.<br />

Dess roll bör förstärkas, med en tydlig struktur, progression och<br />

avslutning i form av det praktiska provet.<br />

Att AIM I och AIM II är fyra respektive två veckor långa verkar i<br />

dialoggruppens ögon bakvänt. Om praktiken är uppdelad i två<br />

perioder av pedagogiska skäl, så vore det lämpligare att ha en<br />

kortare introduktion tidigt, och sedan en längre sammanhållen<br />

period mot slutet av kursen, när man kan göra mer. Även att<br />

inleda kursen med en AIM-period bör undvikas.<br />

Se också stycket ”Medicinsk professionell utveckling” för mer<br />

tankar kring AIM.<br />

Integration
av
biomedicin‐klinik
–
och
progression
<br />

Preklinisk
integrering
<br />

Idag förekommer den mer prekliniskt inriktade undervisningen i<br />

två sammanhang: på temadagarna under AIM-veckorna, och på<br />

tema/lab-veckan. Därutöver har studenterna även en veckas<br />

farmakologi, med kliniskt anslag.<br />

Från studenthåll är kritiken skarp kring AIM-periodens temadagar<br />

– långa dagar av tung, detaljerad teori. Att dessa dessutom körs i

Hooray! Your file is uploaded and ready to be published.

Saved successfully!

Ooh no, something went wrong!