DAVID LYNCH
DAVID LYNCH
DAVID LYNCH
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
Filmanalys och Filmteori<br />
Josef Granqvist och Christian Andersson<br />
Examinationsuppgift 2 2004-04-22<br />
Examinationsuppgift 2<br />
Filmanalys och Filmteori (LIV702:6 AKW)<br />
<strong>DAVID</strong> <strong>LYNCH</strong><br />
Ett auteurkritiskt närmande av Mulholland Drive och The Straight Story<br />
Christian Andersson och Josef Granqvist<br />
2004-04-22<br />
Inledning..............................................................................................................................2<br />
Mulholland Drive ................................................................................................................3<br />
The Straight Story................................................................................................................5<br />
Slutsats.................................................................................................................................9<br />
Referenser..........................................................................................................................10<br />
Litteratur ........................................................................................................................10<br />
Filmer.............................................................................................................................10<br />
The Straight Story......................................................................................................10<br />
Mullholland Drive .....................................................................................................10<br />
Antal tecken.......................................................................................................................10<br />
1/10
Filmanalys och Filmteori<br />
Josef Granqvist och Christian Andersson<br />
Examinationsuppgift 2 2004-04-22<br />
Inledning<br />
Vi har valt att undersöka auteurteorin genom att granska en auteur och två ganska olika<br />
filmer ur hans produktion. Den auteur som har fått stå objekt för vårt arbete är David<br />
Lynch. Vi har valt ut två av hans filmer: Mulholland Drive (2001) och The Straight Story<br />
(1999). Anledningen till att vi valde just dessa två är följande: David Lynch har under sin<br />
karriär som filmregissör gjort sig känd för att göra svårförståeliga filmer, filmer där<br />
handlingen inte är linjär, där dröm och diegetisk verklighet går ihop och inte går att skilja<br />
åt, filmer där absurda fenomen och figurer förekommer frekvent, och inte minst filmer<br />
som spelar ett beräknande spel med publikens kognitiva schemata genom sin narrativa<br />
struktur. En film som tillsynes verkar vara en typisk Lynch-film är Mulholland Drive, en<br />
film om två kvinnor i Hollywood, kanske också en film om en kärleksaffär dem emellan,<br />
eller kanske om ett mord. Filmen, som ursprungligen filmades som ett pilotavsnitt för en<br />
tv-serie som aldrig blev gjord, har en narrativ struktur som gör det svårt att veta vad den<br />
egentligen handlar om. Dess raka motsats tycks vara The Straight Story: en<br />
verklighetsbaserad film, producerad av Disney, om en gammal mans färd på en<br />
gräsklippare genom tre delstater i den amerikanska mellanvästern. Dessa filmers<br />
gemensamma nämnare är regissören David Lynch. Vår frågeställning kan alltså<br />
sammanfattas såhär:<br />
David Lynch har i sina filmer urskilt en personlig berättarstil som har berättigat honom<br />
titeln auteur. Vi avser här med hjälp av strukturalistiska, stilistiska och kognitiva metoder<br />
att reda ut vissa av de särdrag som tillskrivs honom med två olika filmer som<br />
utgångspunkt. I analysen av den stilistiskt utsvävade Mulholland Drive, vill vi visa på<br />
vad som är typiskt för Lynch regi, för att sedan försöka hitta likheter och olikheter i den<br />
mer lågmälda The Straight Story. Finns det kanske ändå Lynch-teman att finna i The<br />
Straight Story?<br />
2/10
Filmanalys och Filmteori<br />
Josef Granqvist och Christian Andersson<br />
Examinationsuppgift 2 2004-04-22<br />
Mulholland Drive<br />
Den kognitivistiska filmteorin försöker förstå åskådarens mentala reaktion såsom tankar,<br />
känslor och funktioner vid behandlingen av den information en film tillhandahåller. 1<br />
Förståelsen sker genom att teorin konstruerar en modell av normer, principer och<br />
konventioner som förklarar hur åskådare rutinmässigt hänger med i filmer. 2<br />
För tolkning<br />
av den klassiskt berättade filmen är den kognitivistiska filmteorin alltså naturligt<br />
tillämpbar. Lynchs filmer å andra sidan utmanar oftast det kanoniska historieformatet och<br />
låter gärna det som de ryska formalisterna kallade Syuzhet på ett invecklat men<br />
omfattande sätt dölja fabulan med hjälp av tvetydighet och inkonsekvens. Genom att<br />
tillämpa olika angreppsmetoder och perceptionsmodeller passar dock den kognitivistiska<br />
filmteorin även utmärkt att utforska Lynchs filmer med.<br />
Under en film arbetar åskådaren aktivt med att bygga ett berättelseschema med hjälp av<br />
vilket man försöker länka samman händelser – rumsligt, tidsmässigt och/eller kausalt.<br />
Detta är lättast om man har en fast utgångspunkt i en målmedveten huvudperson som rör<br />
sig längs med dessa skalor, varpå man kan grunda vissa antaganden och sedan skapa<br />
hypoteser om luckor, gåtor eller annan information som utelämnas. Berättelseschemat<br />
måste hela tiden omorganiseras allt eftersom filmen fortskrider och nya händelser<br />
inträffar som kan tyda på nya sammanhang. Med hjälp av berättelsescheman och<br />
konventioner går det att sätta samman antingen en berättelse som med hjälp av dessa<br />
tillgängliggör en historia om något annat, men också en som kanske samtidigt även<br />
ifrågasätter dessa. 3<br />
Lynch utnyttjar de rationella funktionerna hos det mänskliga psyket nästan in absurdum<br />
för att skapa en oförutsägbar och smårsmält historia, vars största direkta och konkreta<br />
effekt är att ge åskådaren en riktigt kuslig och ängslig känsla. En förhållandevis entydig<br />
tolkning av fabeln skapas som så smångingom måste ifrågasättas och till största del<br />
förkastas av åskådaren.<br />
1 Stam: s. 248.<br />
2 Elsaesser: s. 169.<br />
3 Branigan i Andersson och Hedling s. 84-128, även Elsaesser s. 170-171<br />
3/10
Filmanalys och Filmteori<br />
Josef Granqvist och Christian Andersson<br />
Examinationsuppgift 2 2004-04-22<br />
I exemplet denna film utgör möter vi inledningsvis en lång (ca 1 h 55 min) rak och<br />
relativt enkel berättelse där vi låter vår förståelsemodell för och våra förväntningar på<br />
historien byggas upp. Men bara för att sedan totalt kastas om under återstoden av filmen<br />
(ca 35 min). Vi möter huvudpersonen Betty och den minnesförlustdrabbade Rita och får<br />
följa deras sökan efter ledtrådar som kan förklara de gåtor om exempelvis Ritas identitet<br />
och scenernas sammanhang. Bettys mål och funderingar – parallelt med vissa bihistorier<br />
som kausalt kan kopplas till det man vet om Betty och Rita – byggs upp som ett fotfäste<br />
för hypoteser och förväntningar på berättelsen. De skildras till största del av objektiva<br />
eller externt centrerade tagningar (Branigans objective shots och externally focalized<br />
shots) 4 , alltså via ”ett allvetande öga” eller oftast med karaktärens uppmärksamhet som<br />
bas. När filmen tar sin vändning cirka två timmar in, ifrågasätts plötsligt allt detta. Det<br />
sker några stora förändringar varav de mest uppenbara är att karaktärerna förvandlas med<br />
nya personligheter och egenskaper, samt att karaktärernas namn har kastats om. I och<br />
med denna utmaning av det kanoniska historieformatet visar sig det som tidigare varit<br />
redundant återgivet istället opålitligt och vilseledande.<br />
Enligt en kanonisk berättelsemodell hade förståelsen av de föregående skildringarna i<br />
stort sett varit fastslagen och pålitlig, men med detta som utgångspunkt upplevs<br />
återstoden av filmen totalt oförklarlig och knappt sammanhängande med början. Istället<br />
är det först när man tolkar om de tidigare skildringarnas berättandenivå (level of<br />
narration) och möjligtvis istället förklarar dem som internt centrerade tagningar<br />
(internally focalized) 5 som de blir logiskt förenliga med slutet.<br />
Ett annat exempel är den parallellt berättade händelse där vi får vi följa en man som har<br />
för avsikt att följa upp en mardröm han har haft om ett möte med en otäck varelse bakom<br />
ett kafé. I sin oro önskar han kunna avfärda den som inget mer än just en dröm. Men hans<br />
drömsyner verkar realiseras trots allt, när ett groteskt ansikte skrämmande överraskar<br />
både honom och oss, och mannen faller ner död. Precis som tidigare återges denna scen<br />
4 Elsaesser: s. 190<br />
5 ibid.<br />
4/10
Filmanalys och Filmteori<br />
Josef Granqvist och Christian Andersson<br />
Examinationsuppgift 2 2004-04-22<br />
ur ett externt centrerat perspektiv, det vill säga att kameran delar mannens intressen. Men<br />
med detta synsätt blir scenen perplext fråntagen all slags kausalitet i förhållande till<br />
resten av filmen. De ledtrådar till spatiala samband som senare ges (när Diane besöker<br />
samma kafé) ger inte heller några givna förklaringar. Först om man ifrågasätter huruvida<br />
scenen var mannens egna upplevelser eller kanske till och med den kvinnliga<br />
huvudpersonens drömmar eller kanske rentav metaforiska tankar verkar den få något<br />
samband med resten av filmen. I övrigt är det överraskande och obehagliga mötet med<br />
det groteska ansiktet något som kännetecknar regissören. Även den blå färgen på den<br />
mystiska lådan som man senare får se i denna varelses händer är något som precis som<br />
rött (gärna röda draperier) besitter en särskild laddning i hans filmer.<br />
Lynch har hyllats som stor konstnär, men också anklagats för att bara göra<br />
kvasiintellektuellt strunt. Oavsett vilken ståndpunkt man intar kan man inte förneka att<br />
han driver med åskådarna genom att ställa den historia som förmedlats under filmens<br />
första och största del på ända. Den avsiktliga oredan förstärks även utanför filmen genom<br />
trailerns budskap och officiella men vilseledande ledtrådar. Han tar med oss på en<br />
utforskande tur av förståndet, där vi själva måste bedöma vad som är ”verkligt” och<br />
realistiskt eller inbillat och drömskt. Genom snillrikt uttänkta men långt ifrån<br />
självförklarande grepp och ledtrådar bjuds vi att följa med i leken om handlingen och<br />
”verkligheten”. Det är utan tvivel utmanande, men långt ifrån lätt.<br />
The Straight Story<br />
The Straight Story är, som nämnt i inledningen, ansedd som en ovanlig Lynch-film.<br />
Skälen till dessa är många: handlingen är linjär och lättförståelig, i motsats till andra<br />
Lynch-filmer såsom Lost Highway och Mulholland Drive, den innehåller inga<br />
övernaturliga eller ockulta fenomen, villket ju tex Lynchs tv-serie Twin Peaks gör. Inte<br />
heller finns det något spektakulärt eller groteskt våld med i filmen, något man har kunnat<br />
finna i så gott som alla andra Lynch-produktioner. Filmen är alltså till synes en ovanlig<br />
film för att vara regisserad av Lynch, och frågan är om man kan finna några som helst<br />
Lynch-teman i filmen, något som kan känneteckna att detta är en film av auteuren David<br />
Lynch?<br />
5/10
Filmanalys och Filmteori<br />
Josef Granqvist och Christian Andersson<br />
Examinationsuppgift 2 2004-04-22<br />
Svaret på denna fråga är att, jo, det kan man. Förutom uppenbara likheter med andra<br />
Lynch-filmer, såsom att Angelo Badalamenti har gjort filmmusiken och att Everett<br />
McGill (från Twin Peaks) och Harry Dean Stanton (från Wild at Heart) medverkar som<br />
skådespelare, kan man även finna tematiska likheter med Lynchs övriga produktion. Det<br />
krävs dock att man tittar närmre på filmen, dess uppbyggnad och dess karaktärer.<br />
Filmen handlar om Alvin Straight, en pensionerad jordbrukare med vacklande hälsa,<br />
bosatt i en liten småstad i Iowa i den amerikanska mellanvästern. En dag nås han av<br />
budet att hans bror Lyle, som han inte talat med på tio år, drabbats av en stroke. Detta får<br />
honom att fatta beslutet att han ska bege sig genom tre delstater för att hälsa på sin bror<br />
och sluta fred med honom. Det enda färdmedel som står Alvin till buds är en<br />
gräsklippare, vilket dock inte avskräcker honom; han åker i alla fall.<br />
Filmens titel, som kan översättas som ”den raka historien”, är intressant. Detta eftersom<br />
den anspelar på flera olika saker: en första är den raka väg som Alvins färd tar, en andra<br />
är huvudpersonen och hans exkommunicerade brors gemensamma efternamn - Straight,<br />
och en tredje är filmens linjära uppbyggnad: ploten följer exakt samma ordning som<br />
storyn, vad gäller återgivandet av händelser; det finns inte en enda flashback i filmen,<br />
vilket som sagt är relativt ovanligt för att vara Lynch. Detta är också för att med<br />
självreflexivitet markera just att ”detta är en ovanlig Lynch-film”. ”Straight” kan<br />
nämligen översättas som ”nykter” eller ”normal” lika väl som ”rak”. Att Alvin i filmen är<br />
nykterist, och att spritmissbruk haft en viss betydelse i konflikten med hans bror, spär<br />
förövrigt på mångtydigheten i filmens titel ännu mer.<br />
Att just titeln (tillsammans med baksidetexten på videoutgåvan) talar så tydligt för att<br />
detta är en ovanligt ”vanlig” Lynch-film, har nog lett till att många missat att filmen<br />
faktiskt innehåller en hel del Lynch-kännetecken. Vi som är åskådare får först av allt i<br />
filmens början se att vi befinner oss i en väldigt liten amerikansk småstad, vilket är ett<br />
kännetecken så gott som något för Lynch. Landsbygden i USA som en utkant av<br />
6/10
Filmanalys och Filmteori<br />
Josef Granqvist och Christian Andersson<br />
Examinationsuppgift 2 2004-04-22<br />
civilisationen har varit ett genomgående tema i flera av hans filmer: i Twin Peaks tar<br />
handlingen plats i en liten bergsstad och Wild at Heart utspelar sig nästan uteslutande i<br />
Texas öken och dess småstäder. Lynch har i dessa filmer målat upp landsbygden som ett<br />
ställe där människan konfronteras med det okända och oförutsägbara, och där detta<br />
dessutom ofta kan påverka människan och göra henne galen. I både Twin Peaks och Wild<br />
at Heart förekommer karaktärer som är underliga, säregna och ibland också farliga. Det<br />
samma verkar gälla för de av Straight Storys karaktärer som vi får se i filmens början;<br />
Alvins granne Dorothy; en överviktig kvinna i rosa klädsel som solar med silvriga<br />
ögonskydd, ätandes rosa bakelser, Alvin själv, som ligger på sitt köksgolv i<br />
cowboymundering och hans dotter Rosie, som har ett underligt talfel som får henne att<br />
tala stötvis och med ett ”huh” mellan vartannat ord. Lynch låter dock inte dessa figurer<br />
förbli schabloner av landsbygdens galningar. I takt med att vi får reda på mer och mer om<br />
dem, desto mer fattar vi tycke för dem, och efter ett tag står det klart att de inte är så<br />
konstiga. I mångt och mycket kan man se filmen som en avdramatisering av<br />
landsbygden, en uppföljning till den dramatisering som gjorts av den i Twin Peaks och<br />
Wild at Heart. Vid ett tillfälle i filmen blir Alvin tillfrågad om han inte är rädd för att<br />
sova ensam ute på åkrarna, på vilket han svarar: ”Jag slogs i andra världskrigets<br />
skyttegravar, varför skulle jag vara rädd för en åker i Iowa?”.<br />
Just Alvins bakgrund som soldat, som nämns flera gånger i filmen, är intressant även i<br />
sig, detta eftersom den är något som kopplar ihop honom med de manliga hjältarna i<br />
andra Lynch-filmer. Även om dessa ofta är unga, mörkhåriga och välklädda, och Alvin är<br />
gammal, gråhårig och klädd i jeans, flanelljacka och cowboyhatt så har de ändå något<br />
gemensamt. Denna gemensamma nämnare kan sägas vara envishet och pliktkänsla;<br />
Sailor i Wild at Heart, som envist väntar ut en fängelsevistelse på sex år för att<br />
återförenas med sin familj, Agent Dale Cooper i Twin Peaks och hans plikttrogna, envisa<br />
sökande efter Laura Palmers mördare, Paul Muad Dib i Dune som på ett närmast<br />
messianskt manér gör sin plikt och befriar sitt folk i ett heligt krig och alltså då Alvin<br />
Straight i The Straight Story, som gjort sin plikt i andra världskriget, och inte heller låter<br />
något stoppa honom från att besöka sin bror, tre delstater bort.<br />
7/10
Filmanalys och Filmteori<br />
Josef Granqvist och Christian Andersson<br />
Examinationsuppgift 2 2004-04-22<br />
Alvin, som i filmens början ramlar i köket och därefter inte kan komma upp på grund av<br />
sina bräckliga höfter, visar även prov på hårdförhet och stoicism när han vägrar låta sig<br />
behandlas av den doktor som förklarar att han har en ytterst bräcklig hälsa. Detta för<br />
tankarna till den episod av Twin Peaks där Agent Cooper blir skjuten, men lämnar<br />
sjukhuset nästan direkt efter att han blivit omplåstrad, allt för att fortsätta göra sin plikt.<br />
Själva vägen är ett relativt centralt tema i The Straight Story, och visst kan man kalla<br />
filmen för en road movie. Det förekommer inklipp på landsvägens mittlinje, när den<br />
rullar fram under Alvins gräsklippare, och likadana inklipp finns med i såväl Lost<br />
Highway som Wild at Heart, även i dessa filmer spelar Vägen en central roll. I dessa<br />
filmer används dock vägen som ett uttryck för vilsenhet och rotlöshet i tillvaron, vilket<br />
knappast kan sägas om den roll som vägen har i Straight Story. Här tillåts den istället<br />
vara ett självändamål - en meditation över tillvaron som tillkommer i och med färden<br />
genom den. Man kan säga att Lynch här har närmat sig ett gammalt tema med en ny<br />
infallsvinkel. Även andra gamla Lynch-teman tas upp på nytt och får ny behandling: ett<br />
första är Elden och det brinnande huset. Detta tema har funnits med i Wild at Heart, Twin<br />
Peaks, Fire walk with me och Lost Highway och har i dessa produktioner varit ett uttryck<br />
för skräck och förstörelse. I Straight Story får vi se ett hus brännas ner av brandkåren som<br />
en övning, medan lokala bybor tittar på. En av dem säger: ”vad skönt att de bränner ner<br />
det där gamla rucklet”. Elden gör inte längre skada, utan är tvärtom positiv.<br />
Det samma gäller Åskvädret. Åskväder har förekommit i flera av Lynchs filmer, nästan<br />
alltid i samband med något negativt eller skräckinjagande, exempelvis Freds förvandling<br />
till Pete i Lost Highway. I Straight Story talar Alvin och hans dotter Rose dock<br />
avslappnat om att de tycker om när det åskar.<br />
Ett tredje återkommande tema är färgen Röd. Denna har förekommit frekvent i Twin<br />
Peaks, Mulholland Drive, Wild at Heart och Lost Highway. Den har inte haft någon<br />
signifikant betydelse, utan snarare varit en stämningsfaktor. Här förekommer färgen<br />
8/10
Filmanalys och Filmteori<br />
Josef Granqvist och Christian Andersson<br />
Examinationsuppgift 2 2004-04-22<br />
framförallt på den gräsklippare som Alvin ger sig iväg på; den är röd och dessutom av<br />
märket Red. Gräsklipparen går dock sönder efter att Alvin färdats en bit, vilket leder till<br />
att han får börja om från början med en ny (grön) gräsklippare. Den gamla, röda Redgräsklipparen<br />
skjuter Alvin sönder med sitt gevär och den börjar brinna. Elden, som nu<br />
alltså har en positiv betydelse, förtär den gamla röda färgen, och visar på att filmen nu<br />
lämnar invanda Lynch-konventioner.<br />
Som avslutning kan än en gång poängteras att filmen är baserad på en verklig historia.<br />
Lynch har alltså inte hittat på historien om Alvin och hans färd. Anledningen till att han<br />
valt att filmatisera just den händelsen kan dock mycket väl vara att han hittat en episod i<br />
verkligheten som tangerat den filmiska värld som han avbildat i sina filmer.<br />
Slutsats<br />
De typiska särdragen för David Lynchs regi skulle kunna väljas på ett kognitivt plan<br />
enligt följande: En svårsmält förståelsemodell, sökandet efter lösningen på en belyst<br />
fokuserad gåta som emellertid visar sig vara osannolik enligt den förståelse som<br />
åskådaren har lockats att bygga upp, tidselipser, ovillkorliga radikala omtolkningar av<br />
berättelseschemat till ett mer psykologiskt och illusoriskt plan samt abstrakt<br />
representerade karaktärer. Allt detta återfinns i den stilistiskt konsekventa Mulholland<br />
Drive. Men då finns inte mycket likheter att finna mellan våra valda båda filmer.<br />
Väljer man istället att leta efter andra semiotiska teman så går det däremot att finna en hel<br />
del motsvarigheter: Spelet med färger, underliga karaktärer, rök och eld och förutom i<br />
fallet Mulholland Drive den plikttrogne manlige hjälten. Deras inneboende betydelser<br />
kan ibland vara likartade men i The Straight Storys berättelse ges de nya meningar med<br />
de tidigare etablerade betydelserna som grund.<br />
I The Straight Story utvecklas dessa teman tillsammans med en viss narrativ agent,<br />
nämligen den faktiska berättaren David Lynch. Vilket enligt auteurkritiska teorier är ett<br />
fastslaget utmärkande drag för att kallas auteur!<br />
9/10
Filmanalys och Filmteori<br />
Josef Granqvist och Christian Andersson<br />
Examinationsuppgift 2 2004-04-22<br />
Referenser<br />
Litteratur<br />
• Elsaesser, Thomas & Buckland, Warren, red. Studying Contemporary American<br />
Film. A Guide to Movie Analysis. London: 2002 (s. 117-145, 168-194).<br />
• Stam, Robert. Film Theory. An Introduction. Malden, MA, USA: 2004 (s. 102-119,<br />
172-192, 192-201, 235-248).<br />
• Andersson, Lars Gustaf och Hedling, Erik, red. Modern Filmteori 1. Lund: 1995 (s.<br />
42-83, 84-128)<br />
Filmer<br />
The Straight Story<br />
Orginaltitel: The Straight Story<br />
Utgivningsår: 1999<br />
Regissör:<br />
Skådespelare:<br />
Produktionsland:<br />
David Lynch<br />
Sissy Spacek, Richard Farnsworth, Everett mcGill<br />
Frankrike, Storbritannien, USA<br />
Mullholland Drive<br />
Orginaltitel: Mullholland Dr.<br />
Utgivningsår: 2001<br />
Regissör:<br />
Skådespelare:<br />
Produktionsland:<br />
David Lynch<br />
Robert Forster, Naomi Watts, Brent Briscoe, Justin Theroux, Laura<br />
Harring, Ann Miller<br />
Frankrike, USA<br />
Antal tecken<br />
Mellanslag medräknade, rubriker utelämnade.<br />
Ungefärligt antal tecken: 17 200<br />
10/10
Change language