FIOLEN MIN

FIOLEN MIN
Nr 3/2014
45:e årgången
Tidskrift för Finlands svenska spelmansförbund r.f.

Fiolen min 3/2014
INNEHÅLL
Stämledaren...........................................................3
På gång...................................................................4
Spelmansstämman i Korsholm....................... 6-9
Rapport från Kaustby................................... 10-13
Haapavesi Folk.............................................. 14-15
Lägret på Kyrkogårdsö................................ 16-17
Lovisa spelmanslag i Prag........................... 18-19
Stämma på Kilen........................................... 20-21
Mästerspelman Klas Nyström..........................22
In memoriam.......................................................23
Aspödagen...........................................................24
Arkivbok och låthäfte.........................................25
Skivrecensioner............................................. 26-27
Händelsekalender...............................................28
Fiolen min
Tidskrift för
Finlands svenska
spelmansförbund rf
ISSN 0782-3479
Ansvarig utgivare:
Stefan Kuni
Redaktörer:
Siv Ekström
Önningebyvägen 534
22140 Mariehamn
040-518 2966
fiolenmin@spelmansforbundet.fi
Axel Kronholm
axel.kronholm@gmail.com
Annonser:
Helsida 270 euro Småannons (75 x 27 mm) 45 euro
Halvsida 130 euro Miniannons (27 x 35 mm) 30 euro
1/4 sida 100 euro
1/8 sida 70 euro Kontakta kansliet för bokning
Nästa nummer av Fiolen min kommer ut i december.
Deadline för material är den 15 november.
Finlands svenska spelmansförbund r.f.
www.spelmansforbundet.fi
kansliet@spelmansforbundet.fi
Ordförande
Stefan Kuni
+49 151 230 80323
stefan.kuni@spelmansforbundet.fi
Viceordförande
Bjarne Lundsten
0400-872 044
b_lundsten@hotmail.com
Spelmansförbundets kansli
Handelsesplanaden 23 B
65100 Vasa
Kansliet är öppet
måndag-torsdag kl 9 - 13
Organisationssekreterare
Pia-Stina Sarin
06-312 4699
gsm 0500-560 209
kansliet@spelmansforbundet.fi
Styrelseledamöter
Johanna Lönngren
050-377 1354
johanna.lonngren@gmail.com
Per-Henrik Lithén
050-339 7646
per-henrik.lithen@netikka.fi
Andreas Norrvik
041-465 1069
svess.jan@gmail.com
Kurt Svahnström
02-4587404, 0400-774 780
bobi@parnet.fi
Inger Hagström-Johansson
0457-3613943
ingerhj@aland.net
Linnea Holmberg
040-558 2075
linnea.holmberg@myhome.fi
Glen-Stefan Qvarnström
044-9593288
gsqvarnst@hotmail.com
Göran Jonsson
09-877 9294, 0500-232 425
goran.jonsson@jonel.fi
Birgitta Eklund-Strang
06-319 5600 (tj.), 044-317 1597
birgitta.eklund-strang@sls.fi
Tryckeri: Fram, Vasa, www.fram.fi
Utges med stöd av Föreningen Konstsamfundet
Pärmbild: Viktor Eriksson från Kökar på spelläger. Foto: Siv Ekström
2

STÄMLEDAREN OrdförandeNs spalt
Den här sommaren har åter igen innehållit en del
hållpunkter som är viktiga för mig och många
andra spelmän. En given höjdpunkt är vår egen
stämma som i år ägde rum i Korsholm, och som jag skrev
i våras så ser jag speciellt mycket fram emot en stämma
i hemtrakterna. Jag är ju uppvuxen i Korsholm och har
rört mig en del i de trakter där stämmans aktiviteter
ägde rum. Men höjdpunkter inom stämman då? Där har
ju varje spelman sina egna preferenser. För mig var fredagskvällen
på Salteriet en riktig höjdpunkt. En speciell
upplevelse var att spela uppe i utsiktstornet Saltkaret.
Blåsigt och litet kallt var det, men en upplevelse! Att få
buskspela inne i strandboden, som en lokal välgörare
upplåtit för stämman var kanske snäppet värre! Bra
akustik och hög mysfaktor, som bodens ägares intressanta
berättelser bidrog till. Han frågade i ett skede om
vi kunde spela Skogsblommor? När han i tiderna gifte
sig så ville brudparet nämligen ha den som brudvals,
men orkestern kunde inte... Och så klart spelade vi
Skogsblommor! Bättre sent än aldrig!
Tidigt på söndag morgon efter en trevlig kväll på
Carpella måste jag och några andra ta färjan över till
Sverige. Vi var nämligen på väg mot Dalarna för att
delta i den sk. Stämmoveckan, med stämmor i Svabens
verk, Bingsjö, Östbjörka och Boda. Spelmansstämmor
en vecka i sträck kräver litet uthållighet, men i goda
vänners lag så gick det väldigt bra. Vi hade hyrt en
stuga i Dådran, ett litet gammalt brukssamhälle mitt
i skogen. Därifrån hade vi tämligen kort avstånd till
alla stämmorna. Ett fungerande koncept. I Bingsjö träffade
vi på många bekanta, både från Sverige och från
Svenskfinland. Spelmansstämmor är ju en social händelse
som är till för att sammanföra spelmän och erbjuda
möjlighet till spontana möten, konserter och dans.
Efter en vecka med folkmusik från morgon till kväll
var det skönt att komma hem och fortsätta semestern i
mera lugn och ro!
För många av våra spelmän är ett deltagande i Kaustby
Folkmusikfestival ett återkommande sommarprogram.
Nu kunde jag i år inte delta själv, pga föregående
veckas sverigeresa, men jag hoppas att de talrika finlandssvenska
deltagarna trivdes. Vädret torde ha varit
närmast perfekt, har jag hört.
verkade trivas. Så vi siktar nog på att ordna en stämma
på Kilen också nästa år.
En uppmärksam läsare har kanske noterat att jag ofta
återkommer till spelmansmusikens sociala dimension.
Jag skriver ofta om samvaro, att umgås, jamma, buskspela,
att ha det trivsamt, osv. Kanske det är pga att jag
bor utomlands, i Tyskland, som avståndet gör att jag
väldigt starkt upplever den här dimensionen i folkmusiken.
Men jag är övertygad om att det är samvaro och
trivsel bland likasinnade som är viktiga grundpelare
som gör att folkmusiken har en framtid. De musikaliska
och historiska aspekterna är också viktiga, men
de är nog för de flesta sekundära. Via denna utvikning
i form av en åsnebrygga kommer vi vidare till höstens
viktiga evenemang för mig och nu redan många andra,
nämligen Vasa Folk. Där försöker vi också ordna
ett trivsamt evenemang! Sista helgen i oktober blir det
festival i Vasa med seminarium, kurser och fin musik
från Svenskfinland, Norge och Sverige! Välkomna!
Som en avslutning på den här Stämledaren vill jag
slutligen påminna alla läsare om att jag på inkommande
Förbundsdag, som är i Karleby i slutet av mars,
inte mera ställer upp till omval. Det är dags att någon
annan tar över klubban och leder Spelmansförbundet
vidare. Så fundera inom spelmanslagen och diskutera
gärna frågan med styrelsemedlemmar från er region.
Man kan också kontakta mig eller kansliet om det finns
frågor.
Med vänlig spelmanshälsning,
Stefan Kuni
Vi har inte så många spelmansstämmor i Svenskfinland,
så Andreas Norrvik och jag beslöt i fjol
att ordna en stämma på Kilens hembygdsgård i
Sydösterbotten. Våra läsare kunde läsa om evenemanget
i förra numret av Fiolen min. Det finns en utförligare
text om vad som hände på stämman på annan plats i
det här numret, så jag nöjer mig här med att säga att
arrangörerna är mycket nöjda! Vi hade ett fantastiskt
väder, ett femtiotal personer satt i publiken och alla
3

På gång
Folkmusik för barn och unga
– framtidens traditionsbärare
Den 24 oktober är det seminariumn i
Vasa med temat Folkmusik för barn
och unga - framtidens traditionsbärare.
Seminariet hålls i i samarbete
mellan Finlands svenska folkmusikinstitut/SLS
och folkmusikfestivalen
Vasa Folk. Anmäl om deltagande till
Finlands svenska folkmusikinstitut
• folkmusik@sls.fi
• +358 (0)6 319 5600
Nästa nummer av Fiolen min
kommer ut i december. Även om
ett par artiklar denna gång inte
ryms med och får stå över till nästa
nummer, så behöver vi mera material.
Skriv om lokala begivenheter,
om någon intressant spelman eller
en låt eller vad som helst!
Skicka in till redaktören i god
tid före deadline som är den 15
november. Material som kommer
senare kan tyvärr inte beredas
plats!
”Pröva på folkmusik” i
Jakobstad 6-11.10.2014
Workshopar, konserter, jamsessioner och seminarium
Under Pröva på folkmusik-veckan hålls folkmusikverkstäder i daghem,
förskolor och skolor med sång, spel och dans. I Musikhuset lägger Novias
musikstuderande fokus på folkmusik i sin verksamhet och har workshopar
även tillsammans med studeranden från Centria och Keskipohjanmaan
konservatorio i Karleby. Novia bjuder även in allmänheten till seminarium
under rubriken ”Barnens musik, vårt kulturarv”. Barnträdgårdslärarinstitutets
studeranden jobbar med folkmusik under en dag. En
orkester och kör bildas av elever vid Jakobstads musikinstitut, Jakobstads
Arbis och närliggande kommuners medborgarinstitut med sång och olika
instrument. Veckan kulminerar på lördagen med Schaumansalens “Folkplosion”
som är en konsert för hela familjen och Jam & Open stage på
kvällen vid After Eight.
Pröva på folkmusik-veckan ordnas på initiativ av Folkmusiknätverket
Lirarna i samarbete med Musikhuset i Jakobstad, Centria, Keski-Pohjanmaan
konservatorio och Musikcafé After Eight. Aktörerna i Lirarnas nätverk är De
Ungas musikförbund DUNK, Martin Wegelius-institutet MWI, Barnkulturnätverket
BARK, Svenska litteratursällskapet/Folkmusikinstitutet, Finlands
svenska folkdansring och Finlands svenska spelmansförbund. Lirarna
fungerar som ett nätverk där olika aktörer kan samlas kring gemensamma
projekt och aktiviteter med folkmusik. Lirarna fungerar som projekt inom
MWI med Minna Lehtonen som anställd verksamhetskoordinator. Till sin
hjälp har koordinatorn ett arbetsutskott som fungerar som sakkunnigorgan.
Workshoparnas lärare är alla professionella på sitt område: Juulia Salonen,
Désirée Saarela-Portin, Martina Krooks, Jarmo Romppanen, Annina Ylikoski,
Johanna Lönngren och Marianne Maans i samarbete med Mats Granfors
på Novia och övriga lärare vid Jakobstads Musikhus!
Folklandia 9–10.1.2015
Hälsningar från Kaustbyfestivalen!
Kaustby folkmusikfestival vill igen tacka alla spelmän, sångare och dansare
samt den fina publiken som tillsammans med vädret gjorde festivalen till
en varm och fin upplevelse!
Organisationen fick en stor dos positiv energi av er alla och har redan
börjat planera nästa års upplaga med folksång som ett ledande tema. Vi
ses då igen!
Pro Kaustinen ry/ Kaustinen Folk Music Festival
Folklandiakryssningen närmar
sig… Ännu finns det lediga
platser kvar, så kontakta kansliet
om du vill boka plats. Men
gör det före den 30 september
2014!
Mera info finns på Spelmansförbundets
webbsida,
samt i Fiolen min nr 2/2014.
4

Vasa Folk 24-25.10
Nu närmar det sig igen! Arrangörerna har jobbat i det dolda i ett halvt år och
snart skall folkmusiken flöda fritt på Vasa Folk. Vasa Folk inleds traditionellt
med ett seminarium på fredagen med temat folkmusik för barn och unga.
Seminariet hålls i samarbete med Finlands svenska folkmusikinstitut/SLS.
Finlandssvensk, svensk och norsk folkmusik står på årets konsertprogram på
lördag kväll.Tidigare på lördagen från klockan 13.00 drar en sångworkshop med
Désirée Saarela-Portin igång och samtidigt håller Sturla Eide en spelworkshop
på Arbis. Den årligt återkommande danskursen börjar klockan 15.00.
På årets festival kommer det att serveras både sött och salt så ingen går hungrig
hem.
Ta chansen du också, kom med och lyssna, spela och framförallt trivas på
årets Vasa Folk
Andreas och Anki
5

Spelmansstämm
Stora bilden: spelmanslaget Smedarna, d.v.s. den grupp som stod som värdar då spelmansstämman ordnades i Korsholm
förra gången, spelar till till dans i Salterisalen.
På fredagkvällen inleddes spelmansstämman
med spel och dans i Café Salteriet vid Svedjehamn
i Björkö långt ute i världsnaturarvet.
Kvällen var vacker men sval och lockade inte
till buskspel utomhus, men desto hellre umgicks
man och spelade i Salteriet eller under tak
annorstädes. En liten tapper skara lär t.o.m. ha
traskat iväg iväg till det 20 meter höga utkikstornet
Saltkaret och spelat där tills spelvärmen tröt.
På lördag förmiddag kunde de stämmodeltagare
som förhandsanmält sig delta i en skärgårdskryssning
i vattnen utanför Vasa och
6

Överst: För många var den nybildade korsholmsgruppen StämmBandet en ny och fräsch bekantskap. Grupppen hade byggt upp en omväxlande
repertoar med melodier ur olika genrer och från olika håll av världen och gett melodierna underhållande arrangemang.
Nedre bilden: Värdlaget, de lokala arrangörerna, Korsholmsgillet, framträder i Salterisalen. Foton: Marie Lönnblad (SLS/FMI)
an i Korsholm
Korsholm, samt besöka villa Strömsö där det
populära TV-programmet med samma namn
spelas in.
På eftermiddagen spriddes spelmännen enligt
”stämmohandbok” över nejden för bygdespel,
eller PR-spel som det också mer krasst
har kallats. Valet av benämning har måhända
under åren styrts av om stämmoarrangörerna
främst planerat in framträdanden vid olika
vårdinrättningar och sociala samlingspunkter
eller om man sökts sig till den allmänhet som
rör sig kring olika handelsplatser, affärer och
7

Folkmusikinstitutets Marie Lönnblad hittade en sjöbod vid stranden som det strömmade
kännspaka toner från. Leta längre ner på sidan för att få se vad det var...
torg. I Korsholm var det kanske mer det sistnämnda
man inriktat sig på i hopp om att
locka publik till kvällens begivenheter.
Årets stämmoarrangörer hade satsat på
både konsert och dans på lördag kväll. Sannolikt
inspirerades de av möjligheterna som
festplatsen erbjöd. Där finns både den stora
danspaviljongen Carpella och det nybyggda
allaktivitetshuset Lokaalin som båda drivs
av Karperö Ungdomsförening Strandlid r.f.
och som – vilket föreningens namn antyder
– ligger alldeles vid Karperöfjärdens strand.
Båda byggnaderna har terasser och panoramafönster
mot sjön och mellan dem finns en
simstrand med lekplats och en liten volleybollplan.
Vid konserten i Lokaalin framträdde bland
andra byns eget folkmusikaliska framtidshopp
Double J Twins, tvillingarna Jessica och
Janeta Österberg. Under kvällen ordnades
även Folkmusikinstitutets traditionshörna
som samlade både unga och äldre traditionsbärare.
Söndagens huvudfest ordnades även den
i Carpella. Huvudfesten följde traditionellt
mönster med Per-Henrik Lithén som spirituell
och värdig konferencier. Stämman avslutades
med allspel under säker ledning av
Birgitta Beijar-Österberg.
Synnöve Svanström
Vörå Spelmansklubb spelar till dans i Carpella.
Foto: Birgitta Eklund-Strang (SLS/FMI)
Bodspel! Anita Lövdahl, Åsa Lillhannus, Stefan Kuni och Marianne Cygnel avslöjade. Foto: Marie Lönnblad (SLS/FMI)
8

Buskspel i sommarnatten. Foto: Birgitta Eklund-Strang (SLS/FMI)
Korpo Spelmanslag på bygdespelning vid Sommaröhallen, en hantverksbutik med café i Södra Vallgrund. Foto: Birgitta Eklund-Strang (SLS/FMI)
9

Rapport från Kaustby
Text: Siv Ekström
10

Är det mödan värt att fara till Kaustby? Vi
hade talat en del om Kaustby på min fiolkurs
Polkan går under vintern. Alltid då och då kom
vi in på ämnet. Vi spelar t.ex. Tutskovin polska,
som ju varje år framförs i nytt arrangemang
av Näppärit på stora arenan. Till slut blev det
aktuellt att anmäla en grupp till festivalen.
Från början var vi bara fem som skulle fara,
men vartefter tiden gick blev vi fler och fler.
Några från Folkmusiklaget Kvinnfolk hängde
på, några skulle vistas i Österbotten ändå under
sommaren, och från Uppsala kom pålitliga
spelvänner och till slut var vi faktiskt hela 16
stycken i den grupp som uppträdde och som i
hastigheten, när vi skulle anmäla oss på webben
inom mars månad, fick namnet ”Ålandsfolk”.
Vi fem som lånade rejäl bil och bokade oss på
färjan åkte iväg från Mariehamn på måndagseftermiddagen.
Det är en knepig detalj när
det gäller ålänningars deltagande i aktiviteter
på ”fastlandet” att man måste anpassa sig till
färjornas tidtabeller. Kommer man 19.50 till
Åbo är det inte så lockande att köra hela vägen
till Kaustby. Solen börjar gå upp innan man är
framme. Vi bokade alltså in oss på en stugby
i Ikalis och fick turista litet. Vackert ställe och
lagom lång körning både på måndagskvällen
och på tisdagsmorgonen. Margita från Åbo
anslöt sig till vårt gäng och Inger Hagström
-Johansson från Åland hakade också på i sista
minuten. Allt går att ordna, både inkvarteringen,
bilåkandet och framförallt deltagandet
i Kaustby. Jag tror jag ökade på antalet i vår
grupp en tre-fyra gånger och varje gång fick
jag glada och uppmuntrande svar från festivalkontoret
att det fixar sig utan problem.
Ovan: Minigniders på finlandssvensk soiré i ”Soittosali”. Nedan: När det är fullsatt
i Pelimannitalo kan man göra som ”Ålandsfolk” och lyssna på utsidan. Foton: SE
När man anmäler sig för att delta som uppträdande
grupp får man skolinkvartering till
ett förmånligt pris, rabatt på matserveringen i
skolan i Kaustby och dessutom fri entré hela
festivalveckan. Incheckningen i Musikgymnasiet
går smärtfritt och enkelt och snart hade vi
spelmanspassen om halsen och en adress till
”vår” skola.
Vi hann bra till konserten med Näppärit så att
vi fick höra årets version av Tutskovin polska.
Det är alltid en särskild upplevelse att se och
höra de hundratals barn som står uppradade på
Till vänster: Jam med Arto Järvelä på sluttningen framför
Pelimannitalo. Foto: Siv Ekström.
Till höger konsert med nyblivna mästerspelmannen Klas
Nyström på dragspel tillsammans med familjen Järvelä
med vänner och låtar från Korpo. Foto: Ann Nyström.
11

Stora konserten med Näppärit hör till det som man inte vill missa på Kaustbyfestivalen. Publikfavorit!
nästan hela dansgolvet och scenen vid Arenan.
Mauno Järvelä med sina spelande vuxna barn
plus ytterligare några andra står utplacerade
som ledare och en hel timme kan man hålla
ihop det stora gänget som förutom att de spelar
även sjunger sånger med många verser utantill
klart och tydligt.
Vi hann med ett litet genrep också i amfiteatern
vid Kansantaiteenkeskus. Folk trodde väl att
vi uppträdde, men det var första gången som
nästan alla i Ålandsfolk tränade ihop samtidigt.
Vi bad en ung kvinna som lyssnat fotografera
oss och naturligtvis visade det sig att hon var
proffsfotograf. Vi blev så paffa så vi frågade
inte ens vad hon hette. Men fin bild blev det!
När onsdag morgon grydde skulle flera av
oss iväg på presskonferens. Det var så att Arto
Järvelä, som just hade fått låthäftet med låtar
från sina Åbokurser från tryckeriet, ville ha oss
med och spela en av låtarna på pressinfot. Vi
hittade den nyutnämnda mästerspelmannen
Klas Nyström och fick med honom också. Han
har ju varit med på de flesta kurstillfällena i
Åbo. Journalisterna var förvånansvärt insatta
och intresserade av häftet och låtarna. Vi kom
överens om att jamma lite tillsammans med
12

I Musikgymnasiets sal med festivalnamnet ”Iholla” spelade Tallari intimt och vackert.
Arto senare utanför Spelmanshuset. Men före
det skulle ”Ålandsfolk” ha en spelning i sagda
hus. Jepokryddona och vi skulle dela på 45 min.
Vi hade ett sista genrep utanför och sen gick
vi in och spelade våra 20 minuter. Bland annat
Tutskovin polska hopkopplad med Ålands svar
på den: en polska från Eckerö som har samma
kvaliteter. Inte för svår, men svängig.
En och annan konsert hann vi lyssna på och
sedan var det kväll och dags för den finlandssvenska
soarén i ”Soittosali” i den alldeles
pinfärska nya högstadiebyggnaden på festivalområdet.
Under 90 minuter spelade en lång
rad grupper från det svenskspråkiga området
i Finland. ”Ålandsfolk” var också med och
undertecknad skötte om presentationen av
hela konserten. Och på torsdag morgon fanns
det inte så mycket mer att göra än att äta frukost
och sen bege sig söderut. (Men ååh, om
man hade kunnat stanna hela veckan!) Färjan
hem gick 20.55 och vi hann fram trots att vi ett
tag började tvivla. Sommartid ska man alltid
reservera minst en halv timme extra tid för att
inte bli strandsatt bakom något asfaltarbete…
13

Haapavesi Folk Music Festival 2014
En regnig dag i juni bestämde sig jag och min
sambo Johan Nordström oss för att göra en
impulsresa till Haapavesi Folk Music Festival.
Haapavesi är en helfinsk liten stad belägen ca.
100 km söder om Uleåborg. Invånarantalet är
ungefär 7200, men trots att staden är liten har
de lyckats ordna en folkmusikfestival med ett
besökarantal som överstiger invånarantalet
med flera tusen.
Om själva festivalen hörde vi av en man
vi träffade på ett irländskt jam på puben
O’Malleys i Helsingfors i våras. Vi hade ingen
aning om vad vi skulle vänta oss när vi
satte oss i bilen och inledde den sju timmar
långa körsträckan från Pargas till Haapavesi.
Allt vi visste var att de hade ett stort och
internationellt artistutbud.
När vi vandrade in på festivalområdet på
fredag kväll var programmet redan i full
gång. Ute på stora scenen spelade en av
Europas mest uppskattade ukulelespelare,
känd med artistnamnet Ukulelezaza. Efter
att ha lyssnat en stund begav vi oss vidare
in i den så kallade folksalen för vår första
inplanerade konsert, Doc Watson tribute.
Doc Watson var en amerikansk gitarrist,
sångare och kompositör inom bluegrass-,
folk-, country- och bluesgenrerna. Tributebandet
bestod av finländare och spelade
som infödda bluegrassmusiker.
Följande artist på scen var Eric Bibb från
New York, numera bosatt i Helsingfors. Eric
är en akustisk blues singer-songwriter, född
1951 som sade sig ha tröttnat på att svara
på frågan om vilken sorts musik han spelar.
Istället spelade han en låt som hette Troubadour.
Tillsammans med två finska musiker
spelade han sina låtar med en sådan
glädje och energi att hela salen till slut sjöng
med. Det blev stående ovationer och ett
skivinköp genast efter konserten.
Denna otroliga musikupplevelse fortsatte
med den irländske storstjärnan Kevin Burke
som ensam klev in på scen med sin fiol.
Efter att ha satt sin mikrofon på ett stativ
satte han igång och spelade i en hel timme.
Kevin som nu är 64 år gammal anses vara
en av de absolut bästa nu levande violinisterna
från Irland, det kan jag verkligen
skriva under efter den här konserten. Det
blev jig, reel, hornpipe och valser som han
spelade med sådan inlevelse och finess att
hela publiken satt som hypnotiserade. Kevin
höll dessutom kurser i irländskt fiolspel
under hela festivalveckan. Tyvärr hade jag
inte möjlighet att delta i kursen det här året,
men nästa sommar är mitt namn definitivt
med på deltagarlistan.
Kurser ordnades inte bara i irländskt fiolspel.
En stor del av festivalens artister
ordnade under veckans gång kurser på sina
respektive instrument. På kurslistan fanns
i år bland annat svenskt fiolspel med Anna
Lindblad, svensk folksång med Emma Björling,
fingerstyle blues och sång med Eric
Bibb.
Kurser i irländsk folkmusik med bodhrántrumma,
tin whistle och övriga instrument
som är typiska för keltisk musik drogs
av Samuli Karjalainen. Samuli som studerat
och lärt ut irländsk folkmusik både på Irland
och i Finland hanterar flera instrument
än vad man hinner räkna. I år uppträdde
han på Haapavesi Folk Music Festival tillsammans
med Désirée Saarela.
Désirée Saarela uppträdde på lördag
kväll med sina egna låtar. Hon är en singersongwriter
starkt präglad av folkmusik. De
flesta av låtarna framförde hon på svenska.
Efter henne uppträdde en brasiliansk duo
bestående av Daniel Marques & Rodrigo
Ursaia. Två virtuoser som med tvärflöjt och
nylonsträngad gitarr tolkar brasiliansk karneval-
och folkmusik på ett modernt jazzigt
sätt. På lördagen var det också program för
barnen, även det bestående av artister från
hela världen.
Haapavesiresan blev dessutom en finsk
kulturupplevelse eftersom vi hade valt boendeformen
heminkvartering, vilket var ett
alternativ som erbjöds på festivalens hemsida.
Det innebar att man fick bo hemma i
ett rum hos en person eller familj i närheten
av festivalområdet. Vi fick bo ute på landet
i ett stort vackert trähus med en lika vacker
trädgård hos ett trevligt äldre par. Sängkläder,
frukost och festivalarmband ingick i
priset. Det fanns också ett gediget utbud av
andra boendeformer så som hotell, stuga,
camping eller skolgolv. Heminkvarteringen
var en ny upplevelse för oss båda, och vi
var väldigt nöjda med den. Vi bjöds på både
14

Anna Lindblom från gruppen Lyy.
bastu och ett frukostbord överfyllt av delikatesser.
Efter två dagar av fullspäckat program
var vi både utmattade och glada. Hela festivalen
avslutades av den svenska folkgruppen
Lyy som var en stor orsak till varför
vi beslöt oss för att åka norrut. Lyy spelar
svensk folkmusik i modern tappning med
sådan kraft och energi att ingen kunde
motstå att hoppa runt på dansgolvet. Sångerskan
i Lyy, Emma Björling, är universitetsutbildad
i traditionell svensk musik
och har uppträtt i USA, Japan och de flesta
Europeiska länderna. Emma jobbar vid sidan
om sitt turnerande med Lyy med att
lära ut svensk folkmusik och under festivalens
gång höll även hon workshoppar i
svensk folksång, stämsång och sångteknik.
Lyys violinist Anna Lindblad är hemma
från Skallsjö nära Göteborg och fick 2004
motta titeln riksspelman för sina tolkningar
av fiollåtar från sitt hemområde.
Det var ett stort ögonblick för mig och
min sambo att få se Lyy, som vi lyssnat på
en hel del, uppträda live. Trots kylan på lördagsnatten
var det nog till slut ingen som
frös efter allt hoppande. Glada och nöjda
gick vi ut från festivalområdet klockan två
på lördag natt och konstaterade att nästa år
kommer vi bättre förberedda och med mera
tid.
Text och bild: Pernilla Bergman
15

Folkmusiklägret
på Kyrkogårdsö
Vilken underbar vecka! Jag hade ingen aning
om vad som väntade när jag bestämde mig
för att vara med på lägret på Kyrkogårdsö i
somras. Min enda erfarenhet av att spela på
gehör var för fem år sedan när jag bodde ett
år på Åland. När Medis kurskatalog kom ut i
augusti bestämde jag mig för att damma av min
fiol och gå med i Siv Ekströms grupp Polkan
går. Jag hade inte spelat på över tio år. Inte
förrän jag satt med i gruppen insåg jag att vi
skulle spela på gehör. Jag kände mig som ett litet
barn igen när jag kämpade med enkla melodier
som skulle ha varit enkla att rassla igenom
efter noter. Men jag älskade det! Jag var säker
på att jag ville göra det igen någon gång. Siv
berättade för mig om lägret och även om jag
lämnade Åland det året hoppades jag att jag en
dag skulle kunna komma tillbaka.
Ja, den här sommaren gjorde jag det äntligen,
och jag njöt av varje minut. Nästan 30 ivriga deltagare
i alla åldrar samlades på kajen för att åka
färja två timmar ut till ön där vi skulle stanna
i fem dagar. Solen sken från en blå himmel
som den skulle komma att göra varje dag. När
vi väl var framme fick vi inrätta oss på den
underbara lägergården och vi åt det första av
många delikata och vackert upplagda måltiderna.
Nästa dag började lektionerna. Vi hade
fem lektioner per dag med massor av raster för
mat, avkoppling och eget spel. Vi var indelade
i sex grupper enligt ålder och spelvana. Jag fick
vara i gruppen för mindre erfarna vuxna. Våra
fyra lärare kom från Sverige, Åland, Finland och
Estland. Alla lärare lärde oss låtar från sitt eget
hörn av världen och dessutom andra personliga
favoriter. Jag kom ihåg vad det var som jag
verkligen gillade med att spela på gehör. Man
spelar i en grupp där det viktigaste är att följa
med och njuta av låten, det blir viktigare än
ens egen teknik och hur man låter själv. Det är
interaktivt. Istället för att bara titta på noterna
lär man sig direkt av varandra. Som grundskolelärare
tycker jag att det här är intressant.
Ett barn lär sig mycket genom att noga följa
med hur den vuxna gör och försöka härma och
sedan öva om och om igen. Det var så vi lärde
oss på lägret och det kändes väldigt naturligt
och direkt. Musiken fascinerade mig också.
Jag kommer från Skottland och har alltid haft
mycket folkmusik runt omkring mig, men då
främst skotsk folkmusik. Det var härligt att bli
introducerad i världen av folkmusik från det
här området: polkorna, hamborna, valserna,
engelskorna, schottisarna och annat.
På kvällarna möttes vi efter middagen i den
stämningsfulla ladan för mera sång, dans och
spel. När det var rast simmade vi, satt och småpratade,
förberedde oss inför nästa lektion eller
jammade. Jag tyckte verkligen om att lära mig
låtar från Åland och längre bort på det här
informella sättet. Jag planerar definitivt att
komma tillbaka och fram tills dess har jag hittat
en fiolgrupp i London som jag ska sysselsätta
mig med under tiden.
Alice Kennedy
(övers. från engelskan Siv E)
16

Nästan alla som var med på lägret lyckades vi fånga på en och samma bild nere vid bryggorna på Kyrkogårdsö. Fotot togs av en gästande arbetare
på ön. På bilden nedan ett kvällsjam - efter en lång dag med mycket spel roar man sig med samspel i kvällssolen. Foto: Siv E.
17

Paraden genom Prag samlade många åskådare.
Lovisa spelmanslag uppträdde i Prag
Spelmanslaget fick senaste höst en inbjudan
att delta i de åttonde Folkloredagarna i Prag i
Tjeckien. Festivalen gick av stapeln 24-26.7.2014.
Inför Spelmanslagets stundande 40-års jubileum
år 2015 kändes resan med uppträdande
och parad som ett lämpligt sätt att redan nu
göra någonting utöver det vanliga.
I Folklore dagarna deltog 48 ensembler från
18 olika länder. Deltagarantalet uppgick till
över 1200 dansare/musiker. Från Finland deltog
5 grupper, alla från det svenska Finland.
De mest långväga gästerna kom från Kina och
Brasilien.
Uppträdanden var fördelade på olika platser
i den vackra gamla staden i Prag under
torsdag till lördag.
Alla grupper hade tillgång till egna guider,
som arrangörerna ställt till deras förfogande.
Vi var lyckligt lottade som hade fördelen att
få den svensktalande Martina som guide och
allt-i-allo. Helt super! Martina har studerat
svenska och isländska vid universitetet i Prag.
Dessutom hade hon besökt Lovisa!
Lovisatruppen bestående av 12 personer,
nio spelmän och tre turister, startade i arla
morgonstund på torsdagen från Lovisa med
buss till flygfältet. Att flyga med instrument –
dragspel, gitarr och fioler är varken lätt eller
billigt. Dragspelen förärades en egen biljett
och ”sittplats”. Basfiolen lämnade vi frivilligt
hemma och hyrde en på plats. Att hyra en
basfiol i Tjeckien kunde ägnas en egen artikel
- det är inte det enklaste om du är tvungen att
göra det på egen hand från Finland.
Efter att alla instrument inpackats i planet
var vi beredda att möta - ett smäktande hett
skulle det visa sig - Prag. Föga hjälp mot värmen
skulle vi få av folkdräkter!
Hotellet låg en bit utanför centrum, så vi
hade möjligheten att under några dagars tid
studera den tjeckiska trafikkulturen. Med
snabba och frekventa filbyten skiljer den sig
”något” från den finska.
Spelmanslaget, med Joel Enqvist som spel-
18

Lovisa spelmanslag: från vänster Margareta Häggblom, Guy Malmberg, Elina Mieskolainen, Börje Jönsas. Mellersta rader fr.v:
Rolle Höglund, Felix Häggblom, Översta raden fr.v: Joel Enqvist, Gunnar Enqvist, Klas Enqvist
ledare, uppträdde två gånger på två olika ställen
samt deltog i den avslutande paraden som
gick genom gamla Prag. Vårt uppträdande
med den finska flaggan vajande väckte intresse
hos såväl mången turist som tjeck. Under
paraden möttes vi av idel glada, vilt hurrande
och euforiskt fotograferande och filmande
åskådare. Alla grupper spelade och dansade
och bjöd på sitt allra bästa.
Under resan deltog laget i aktiviteter som
arrangörerna hade ordnat. Middag på flodkryssning
genom ett skymmande Prag som
mer och mer upplyst förberedde sig för stundande
natt. Kvällens övergång till natt förlängdes
med sång och musik bjuden av lag
från Österrike och Schweiz och flitiga folkdansare
från diverse länder.
Vi bjöds på en guidad tur i Prag. Vi fick se
ett otroligt vackert Prag, besöka Prag borgen,
tappa andan – i en sluten spiraltrappa med
287 trappsteg - under uppstigning till tornet
i St. Vitus katedralen med hisnande vyer över
alla röda tegeltak i gamla Prag.
Den avslutande gemensamma middagen åt
man på Folklore Garden, dit alla deltagande
lag samlades. Under middagen fick vi följa
med en otroligt högklassig tjeckisk dansuppvisning
till takterna av superb tjeckisk folkmusik.
Inför hemresan ställde sig vädrets makter
på tvären. Efter alla varma dagar infann sig
regnet medan vi väntade på att få stiga på
planet. Planet vi skulle flyga med kunde inte
landa p.g.a. det ihärdiga regnet. Resenärerna
förbereddes på försenat flyg. De begynnande
grymtningarna bland otåliga passagerare
förbyttes via blyga leenden till applåder och
hurrarop och fram-med-kameror när Ingå
Spelmanslag, som vi gjorde sällskap med på
hemresan, plockade fram sina instrument och
ställde till med en snabbimproviserad konsert,
sekunderat av Lovisa spelmanslag. Förseningen
kändes nästan för kort!
Alla var överens om att Prag är en verkligt
vacker stad med mycket mer att bjuda på
än den gemene veckoslutsresenären mäktar
med. Pragborna är vänliga och hjälpsamma
och tydligt stolta över sin stad. Lika överens
är vi att vi alla fått ut av resan mer än vi kunnat
föreställa oss.
Nu behöver laget dra andan inför höstsäsongen
samt inför planeringen av det stundande
40-års jubileet.
Börje Jönsas
19

Anita Löfdahl och Seppo Heino från Pedersöre spelar tillsammans med Margita Myllyniemi från Åbo. En gång var de spelkamrater i Ostämt i Åbo.
Spelmansstämma på Kilen
Den 16 aug hölls spelmansstämma vid Kilens
Hembygdsgård i Sideby. Kilen ligger naturskönt
vid stranden i Sideby, ca 40 km söderom
Kristinestad.
Initiativtagare och arrangörer var Stefan
Kuni och Andreas Norrvik.
Avsikten med den nya spelmansstämman
är att samla spelmännen i Sydösterbotten
och längre ifrån till en årligen återkommande
stämma. Stämman ordnas för att hedra bortgångna
mästerspelmän och vill samla alla som
känner för folkmusiken från Sydösterbotten.
Temat detta år var låtar från Lappfjärd. Ett
nothäfte som arragörerna samlat under årens
lopp fanns tillgängligt för intresserade.
Stämman startade i strålande väder med
solsken och vågskvalp vid Salteriet invid Kilens
brygga med fri samvaro, mat och dryck.
Efter detta följde på eftermiddagen en välbesökt
låtkurs med företrädelsevis Lappfjärdslåtar.
Kursen drogs av Arto Järvelä, Stefan Kuni
och Andreas Norrvik. Efter kursen följde igen
fri samvaro med mycket buskspel i väntan på
konserten som började kl. 19.
Konserten inleddes av Lappfjärds spelmanslag
med några låtar från Lappfjärd. Sedan
följde Anders Stenmark med ett spelmansgäng
från Sverige där de flesta deltagarnas
rötter, visade det sig, fanns i Sideby/Sydösterbotten
och på Åland. Laget spelade medryckande
svenska spelmanslåtar.
Övriga uppträdande var Tjöck Spelmanslag
som spelade låtar från Tjöck, Arto och Antti
Järvelä med egna låtar och bearbetningar och
med en skönsjungande solist, Maija Pokela, i
en av låtarna, Bengt Lillhannus trio från Kristinestad,
samt Ö-Spel från Kaskö med glada
låtar och delvis egna texter,
Nivån var enligt mitt tycke hög och musiken
uppskattades hörbart av publiken.
Efter konserten spelades upp till dans av
olika grupperingar och hugade kunde ta sig
en rejäl svängom i sommarkvällen.
Arrangemangen löpte klanderfritt och
stämman gav mersmak, så vi ser fram emot
ett nytt år med ny stämma och nytt tema.
Text: Sven-Erik Bernas, Foton: Stefan Kuni
20

Anita Löfdahl och Åsa Lillhannus spelar tillsammans på översta bilden. Under dem Bengt Lillhannus trio och till höger Antti Järvelä på gitarr
som spelade tillsammans med sin kusin Arto Järvelä. Nedan åländska och svenska gäster, några med påbrå från södra Österbotten. Från vänster
Eva Sundberg, cittra, Lars Gustavsson, Pia Bexell, Lennart Sohlman, Anders Stenmark och Yvonne Sohlman.
21

Klas Nyström
– mästerspelman
i Kaustby
Vid Kaustbyfestivalens inledning
på måndagseftermiddagen
utnämns varje år ett
par tre mästerspelmän. I år hade
vi glädjen att se en av Spelmansförbundets
medlemmar på
scenen med ros och diplom i
handen: Klas Nyström, ursprungligen
från Korpo, men bosatt
i Dalsbruk. Fiolen min fick en
pratstund med honom.
– Det var en väldig överraskning för
mig när mejlet från Kaustbyfestivalen
kom med beskedet om att jag
skulle bli utnämnd till mästerspelman,
berättar Klas Nyström, något
i den stilen hade jag aldrig kunnat
fantisera ihop! Men han är oerhört
glad över titeln, kan inte tänka sig
någon finare utmärkelse i musiksammanhang.
Klas med sitt dragspel är
en bekant figur för den som deltagit
i förbundets spelmansstämmor de
senaste 30-40 åren. Eller, väntas nu,
hur gammal är han egentligen?
Det var i mitten på 1970-talet som
han började spela. Åtta år gammal
ungefär hade han på något konstigt
sätt blivit intresserad av att spela
dragspel. Ingen spelade hemma,
men i radion kom det dragspelsmusik
och det gjorde intryck.
Föräldrarna ställde upp på det
och skaffade dragspel i Åbo och
vidtalade kantorn i Korpo, Tor Fagerlund,
som kom och gav privatlektioner.
Han var väl ingen dragspelare
precis, men han skaffade
Veikko Huuskonens dragspelsskola
och så jobbade de på, kantorn
och Klas.
I ett tidigt skede tog Lasse Österman
kontakt. Han ledde Korpo
Klas Nyström - nybakad mästerspelman i Kaustby. Foto: Ann Nyström.
spelmanslag och tyckte att unge
Klas skulle vara med.
– Det var nog det som gjorde att
intresset höll i sig även genom tonåren,
menar Klas. Att han fick bli
en i gänget och kunde följa med på
resor till spelmansstämmor i olika
hörn av svenskfinland. Att spela
med de gamla spelmännen var
också något som Klas tyckte om.
Han minns till exempel Selim Lindström
och John Jansén. John var
född 1901 och var barndomskamrat
till Klas farfar och hade spelat med
Severin Strandberg i sin ungdom.
– John Jansén gillade när jag spelade
Strandbergs valsen ”precis
som om det varit på fiol”, minns
Klas. Brunskärs-Maja och Aspö-
Erik är också spelmansförebilder
han minns med glädje. Ingen av
Klas skolkamrater förstod sig på
den musik som han spelade, men
han kan inte minnas att han skulle
ha blivit retad.
– Nej, jag låg nog ganska lågt
med det där, men nog visste ju alla
vad jag höll på med. På den tiden
fanns inga musikinstitut i skärgården.
Det närmaste fanns i Pargas,
men dragspel fanns inte i utbudet.
Det blev så att Klas fick ta lektioner
av Keijo Louna i Åbo. Pappa skjutsade
till Åbo en gång i veckan och
trots att läraren var finskspråkig
fungerade samspelet. När det blev
aktuellt med tävlingar slutade Klas
med de där lektionerna och spelade
vidare på egen hand. Han började
i Pargas dragspelsklubb i och med
22

att han gick gymnasiet i Pargas.
Där, liksom i Korpo spelmanslag,
fick han ta över ledarskapet så
småningom. Likadant har det gått i
Dalsbruk där Klas bor nu. Efter studierna
i Åbo var det ont om jobb,
men när Klas fick arbete på fabriken
i Dalsbruk flyttade han dit. Sedan
sex år jobbar han i Helsingfors
och pendlar till Dalsbruk och Kai
Kulla leder dragspelsklubben igen.
Under studietiden i Åbo blev
det mycket dansspelningar, både
som duo med Greger Skärström
från Pargas och med dansbandet
Folkbandet. Då fanns det en stor
efterfrågan på levande dansmusik,
något som numera helt har
försvunnit. Klas har förstås också
varit aktiv i spelmansförbundet.
Han minns till exempel den första
kursen som hölls 1978 när Folkmusikinstitutet
invigdes i Lappfjärd.
Stämmorna har varit en fast punkt
i tillvaron och han har varit med
på många genom åren. På det viset
har han också sett hur spelmanslagen
och förbundet har utvecklats. I
början när 1970-talets våg var stark
deltog många hundra spelmän i
stämmorna och spelmanslagen var
stora. Nu är situationen en helt annan.
– En ny sak är också de professionella
folkmusiker som vi nu
har som spelar i sina band. Det är
litet synd att det är så ont om spelmän
i ”mellanskiktet”, alltså längre
hunna amatörer, säger Klas. Det är
oerhört inspirerande med proffsen
som sporrar, men det blir så skarpa
gränser mellan grupperna, funderar
han. I Kaustby känns det som
om gränserna inte är så tydliga.
I år fick han tillfälle att vara med i
Kaustby nästan hela festivalveckan
och det var något som han uppskattade.
Han fick spela på scen
flera gånger, vid utnämningen på
måndagen och senare i Mestariparaati
i folkkonstcentrets bergsal
med många andra tidigare mästerspelmän.
Höjdpunkten på veckan
var ändå konserten med klanen Järvelä
i Pelimannitalo. De har sommarställe
i Korpo och spelade nu
Korpolåtar tillsammans med Klas.
SE
Alf Grönqvist 1929-2014
Alf Grönqvist hemma från Immersby
i Sibbo började redan som femåring
spela mandolin och vid sju års
ålder fick han sin första fiol. Skoltiden
började han i Östersundom
skola men fortsatte i Hedbacka skola
i Helsinge. Vägen från hemmet var
omkring nio kilometer lång. Den
cyklade han på sommaren och åkte
skidor på vintern. Lärarinnan Urda
Saxberg i nämnda skola gav de första
lektionerna i fiolspel och han lärde
sig spela efter noter. Hans far hade
i tiden ett tvåradigt dragspel som
också Alf fick pröva på.
Intresset för musik fanns, men familjen
hade ett jordbruk som upptog
Alfs tid. Efter en längre tids uppehåll
började han spela med Sven
Runar Wiik från Hindsby. De båda
spelade på gehör och hade många
framträdanden tillsammans. De
deltog i Kaustby festivalen och var
folkdansspelmän för folkdanslagen
i Sibbo.
När Sibbo spelmanslag bildades
1980 anslöt sig Alf till laget som
han tillhörde till slutet av 1990-talet.
Med spelmanslaget deltog han
aktivt i övningar, spelmansstämmor
och lagets uppträdanden.
Han var spelmanslagets ordförande
och spelledare en kort tid.
Han anlitades av finska spelmanslag
och andra spelmansgrupper
och deltog 1996 i Sepän Soitto i
Mäntsälä, där Sibbo spelmanslag
vann första pris och blev årets
Finska mästare mellan olika spelmanslag.
Intresse för andra instrument
fanns också. Han anslöt sig till
Box hornorkester där han spelade
trumpet, men slutade vid sextio års
ålder. Några år senare började han
spela dragspel som blev hans hemmainstrument.
Fiolen är dock det
instrument vi minns honom spela
snabba polkor på ännu den sista
tiden. I ljust minne minns vi Affe
som spelman i Sibbo svenska pensionärsförenings
orkester och Pensionärskören
Roostaggarna.
Helge Löfman
23

Ovan: Aspö kapell där mästerspelmannen Aspö Erik är begravd. Nedan: Yngst bland spelmännen på Aspö musikdag var lilla Helmi med mamma
Ninni Poijärvi och pappa Mika Kuokkanen.
Aspö musikdag – en kär utskärs sommartradition
Onsdagen den 9 juli styrde vi åter båtarna från
Brunskär över fjärden mot Aspö som så många
år förut. Rutten har länkat samman utskärsbyarna
under många år. Vädret var varmt och
soligt och ivern stor att åter få samlas i folkmusikens
tecken som generationer i skärgården
före oss gjort.
Musikdagen är ett populärt mål för båtfolket
som rör sig i Skärgårdshavet. Gästhamnen
är väl skyddad mot hårt väder och gästvänligheten
är alltid varm. Redan i viken känner
man doften av rökt fisk och Marikas nygräddade
munkar i den timrade kaffestugan
i hamnen. Vi lotsas in mot en av bryggorna
och hälsas glatt välkomna. Buskspelandet är
redan igång. Många ansikten är bekanta och
Aspöborna alltid ett lika kärt återseende.
Efter en god fisksoppa i båthuset stiger spelmännen
upp på utomhusscenen i tur och ordning.
Bland artisterna fanns i år Aspöborna,
Aspökören, Veli-Matti Järvenpääs trio, Lilla
charmtrollet Helmi med Ninni Poijärvi och
Mika Kuokkanen, Korpo spelmanslag och
Brunskär spelmän. På publikens begäran spelade
även Aspö-Eriks och Brunskärs-Majas
fioler tillsammans. Tore Johansson på Erics
fiol och jag på Majas.
Alla vi som minns dem stannar upp en
stund då och minns med tacksamhet dem
som gett oss utskärsbor kärleken till folkmusiken
och viljan att bära den vidare.
På kvällen var det dans och samkväm i båthuset.
Så brukar det vara. Natten klingar ut
till glada röster, musik och skratt från både
båthus och gästhamn.
Tack än en gång alla på Aspö för en fin dag.
Vi kommer igen. Och för dig som blir nyfiken.
Det brukar ske i början av juli, mitt i veckan.
Det går säkert bra att höra sig för med Aspöborna
då tidpunkten närmar sig igen! Har
man en gång besökt Aspö vill man alltid återvända.
Text och bild: Maria Jonsson
24

Bok om SLS arkivhistoria och
200-åriga spelmanslåtar i nothäfte
Svenska litteratursällskapet grundades
1885 för att dokumentera den
svenska kulturen i Finland. Grundtanken
styr fortfarande sällskapets
verksamhet: ”att samla, bearbeta
och offentliggöra vittnesbörden om
den svenska kulturens uppkomst
och utveckling i Finland”. Sedan
2007 har man också arbetat
med att forska kring sin
egen verksamhet. Det fanns
redan en hundraårshistorik
från jubileet 1985, men
nu ville man fördjupa och
nyansera bilden av arkivets
verksamhet. Resultatet finns
i en nyutkommen bok som
heter Arkiv, minne, glömska
med fyra författare bakom de
490 sidorna: Carola Ekrem,
Pamela Gustavsson, Petra
Hakala och Mikael Korhonen.
I boken beskriver man hur
arkivverksamheten utvecklats
från grundandet till våra
dagar. Både insamlarna,
informanterna och donatorerna
lyfts fram.
Det är en fascinerande
historia som presenteras: de
första initiativen till att dokumentera
den svenskspråkiga kulturen,
upptecknare som cyklade eller gick
omkring och plitade ner texter,
melodier och berättelser för hand
ända fram till dagens digitalisering
och presentation av till exempel
folkmelodierna på internet.
På sidorna förekommer kända
namn som Gabriel Nikander, V.E.V.
Wessman, Alfhild Forslin - och
Ann-Mari Häggman, för att nu
nämna några exempel. Små glimtar
av en upptecknares vedermödor
som Alfhild Forslins kommentarer
om människor hon mött och reaktioner
hon fått, ger litet extra liv
åt texterna. Boken är layoutad av
min stora favorit Antti Pokela som
brukar ge sina bokverk en elegant
dräkt. Nog är detta verk snyggt
och redigt, men jag är inte helt förtjust
i de dött gråsvarta bilderna på
vinjettuppslagen till varje kapitel.
De förstärker bilden av arkiv som
dammiga och gudsförgätna ställen,
vilket säkerligen inte varit avsikten.
Vissa andra bilder är också mer
än lovligt gråaktiga.
Boken avslutas med en omfattande
notapparat och förteckningar
över Folkkultursarkivets och Språkarkivets
arkivmaterial ända från
den första folkviseuppteckningen
från Borgå från 1887 till Ann-Sofie
Grönroos’ ”Ortnamn i Borgå”.
Åboländska låtar
Ett nytt låthäfte med låtar från Åboland
såg dagens ljus under sommaren.
Det är Arto Järvelä som samlat
alla de 34 låtar han hittills under fem
år i november varje år lärt ut på sin
veckoslutskurs i Åbo. Föreningen
Svenska Bildningens Vänner i Åbo
har stått som arrangör av kurserna
som efter bara ett par år kompletterades
med en aprillördag för repetition
och levandegörande av repertoaren.
Senast i april 2014 samlades flera
av kursdeltagarna genom åren och
spelade igenom alla de låtar som
hittills lärts ut och som nu finns med
i häftet. Repetitionen går till så att
man spelar igenom låtar och andrastämmor
under dagen och sedan
samlas på kvällen man till jam på
en pub i Åbo. På kurserna
har allt spelande
skett på gehör,
så när häftet
nu kommit får
deltagarna för
första gången se
sin repertoar på
noter!
Låtarna är till
stor del tagna
ur Stares notbok
från 1805-06. Den
handskrivna boken
finns i Sibeliusmuseum
i Åbo
och innehåller till
största delen polskor,
eller Pollonesser
som de kalllas
i boken.
Därutöver har
Arto kompletterat med dansmelodier
ur olika källor. Han har främst
använt Otto Anderssons ”spelmansbiblar”
men det finns öven
andra källor. Till exempel så har
Arto transkriberat en mazurka från
en inspelning med Aspö-Erik på
Kaustbyfestivalen 1973.
Låtarna i häftet är försedda med
andrastämmor och ackordbeteckningar.
Stråkföring och andra finesser
är noggrant utmärkta. Låtarna
är i häftet ordnade efter de år de
har lärts ut. Inkommande november
blir det ny kurs med Arto Järvelä
- material finns, men om det
ska bli ett nothäfte till får väl tiden
utvisa.
Siv Ekström
25

Låtstugan
Folkteatern i Gävleborg
Görgen Antonsson som är aktuell
som solist på Gävle symfoniorkesters
nya CD med folkmusikarrangemang
av Karl-Johan Ankarblom, leder
ett ”spelmanslag” som går under
namnet Låtstugan. Görgen arbetar
som musikansvarig på Folkteatern i
Gävleborg och det var 2003 som han
startade Låtstugan som en möjlighet
för folk att få spela tillsammans utan
prestige och krav.
”Ett spelmanslag är så mycket
mer än bara musik, det är att träffas
och dela något tillsammans. Att
en kväll i veckan få träffa andra och
spela är energiberikande.”
Förra hösten träffade jag på Oktoberstämman
i Uppsala en kvinna
som berättade att hon och några
andra från Uppsala kör till Gävle
varje vecka för att vara med i Låtstugan
för att det är så trevligt och
för att Görgen är en fantastisk ledare.
Låtstugan är alltså inne på sitt tionde
år när de ger ut sin första CD.
Det låter bra om det stora gänget.
Jag räknar till 34 namn på konvolutet
under rubriken ”Melodi”.
”Stämma” samlar sju namn och
under ”Komp” ytterligare sju. Det
ser ut att vara mest fioler i melodigänget,
i stämsektionen skymtar en
klarinett och i kompet både cello,
tramporgel, gitarr och saxofon. Första
och sista låten på skivan är arrangerade
av K-J Ankarblom medan
resten är är Låtstugans egna arr.
Alla spår utom ett är traditionella
låtar från Hälsingland och
arrangemangen är effektfulla och
finurliga. På spår fem inleder man
till exempel med en kännspak basgång
i kompet som blir ett ostinato
som låten svävar ovanför. På andra
spår är det mera traditionella
andrastämmor.
På flera spår har man kopplat
ihop två låtar till en helhet, vilket
gör det hela mer lyssnarvänligt.
Samspelet och svänget imponerar,
spelglädjen är tydlig. Jag förstår
nog bra att det kan vara värt
att köra Uppsala-Gävle en gång i
veckan för att få vara med i det här
gänget!
Live in Denmark 2013
Dwight Lamb, Jensen & Bugge
Den danska duon Jensen och Bugge
”hittade” Dwight Lamb ute på prärien
i USA. Han var en känd fiolspelman
som visade sig kunna en massa
gamla låtar (på enradigt dragspel)
från morfars hemland Danmark.
Jensen och Bugge har turnerat
med Dwight både i USA och i Danmark
och som uppföljare till CD:n
de gjorde 2010 har nu cd nummer
två kommit. Den är inspelad live
på Højbystämman 2013 och förutom
Kristian Bugge på fiol och
Mette Kathrine Jensen på femfaldigt
dragspel medverkar Morten
Alfred Højrup på gitarr och Anders
Ringgaard på trombon på flera
spår. Och så Dwight Lamb själv då
förstås på enradigt dragspel.
Det är enkla, glada låtar som
spelas med ett gott humör och ett
ordentligt tryck i bälg och stråke.
Härligt med detta samarbete mellan
två unga proffsmusiker och den
gamla spelmannen med huvudet
fullt av låtar.
På spår 13 kommer även Spelmansförbundets
signaturmelodi
Hejsan grabbar, men här under titeln
”Mor jeg skal tisse” - kärt barn
har många namn!
Mängleik
Duo Jansen Jüssi
Estniska Johanna-Adele Jüssi och
norska Jo Einar Jansen spelar klockrent
och klart med fullständigt
genomnaturligt samspel. Bara två
fioler hela CD:n igenom och inte ett
ögonblick blir det långtråkigt eller
enahanda. Vilken tur att de har
hittat varandra, kan man fundera.
(På kuppen har Johanna-Adele börjat
tala klingande norska, märkte vi när
hon var lärare på lägret på Kyrkogårdsö
i somras).
På Mängleik - namnets två delar
betyder detsamma på estniska respektive
norska: lek eller spel - finns
en härlig blandning av skandinaviska
och estniska låtar, traditionella
låtar blandade med två egna
kompositioner och en av Hans Lisper
från Malung. Allt spelas lekande
lätt och lekfullt.
CD-omslaget och lilla infohäftet
inuti har Johanna-Adele utformat
lika delikat som musiken är. I häftet
är texterna på estniska, norska
och engelska och man får veta just
något litet som ger det lilla extra
kring låtarna som man lyssnar på.
Skivan är ett skönt exempel på att
folkmusik inte behöver vara lokalt
begränsad eller nationalistisk utan
att man kan hitta den gemensamma
tonen i olika trakters skenbart
skilda traditioner.
SHE
Sabina Henriksson, Heléne Ingvardotter
och Eva Blomquist-Bjärnborg
började som tonåringar spela fiol
under folkmusikvågens början på
1970-talet. De spelar fortfarande och
arbetar med musik alla tre. Helene
26

och Eva som båda är riksspelmänarbetar
som fiolpedagoger inom
kommunala musikskolor i Kalmar
respektive Alvesta. Sabina är frilansande
multimusikant och pedagog.
För några år sedan väcktes lusten att
spela tillsammans igen, nu som en
trio. Repertoaren är främst spelmansmusik
från 17-1900-tal; polskor, engelskor
och gammaldans m.m. men de
spelar också gärna tidig musik och
då främst medeltids- och renässansmusik.
Intresset för medeltidsmusik
märks också på deras CD i sättet att
spela gamla polskor och i och med
att Eva spelar viola da gamba på
några spår. Också altfiol och gitarr
är med som variation och däremellan
splar de fiol alla tre. Skickligt spelat,
snyggt arrangerat!
Kaustinen Live 2003
Maria Kalaniemi Quartet
Vilket fynd! Gänget bakom den
här CD:n hittade alltså en gammal
inspelning som inte alls var gjord
för att ges ut. Det var en het julidag
år 2003 under Kaustbyfestivaen som
Maria Kalaniemi, Timo Alakotila,
Olli Varis och Timo Myllykangas spelade
tillsammans i Kaustinensalen.
Myllykangas var inbjuden just till
festivalkonserten, annars spelade
de andra tre ofta som trio på den
här tiden. Den intensiva stämning
som rådde under konserten märks
på inspelningen och det var det som
gjorde att idén om att ge ut den på
CD. Inget har tagits bort eller lagts
till, utan inspelningen är precis så
som konserten var. Och den som inte
var med då kan nu alltså fångas av
det otroliga samspelet och ryckas
med. Låtarna är kända från många
konserter och från olika CD-skivor,
men låt inte det avskräcka. Här
glöder det av samspelsglädje och
påhittighet! En verkligt härlig musikstund
väntar.
Symphonic Stomp of Sweden
Gävle symfoniorkester
Det börjar med ödesmättad hornsignal
och pukor, stråkar som bygger
upp i bakgrunden och så ökar slagverk
och trumpeter i styrka. Dramatik
och förväntan! ”Hins Kall från
Hårga” är inledningen på Gävle
symfoniorkesters alldeles nya skivproduktion.
Karl-Johan Ankarblom
som har skrivit inledningsspåret står
för alla arrangemang av skivans både
traditionella och nygjorda folkliga
melodier som tillsammans bildar en
spännande helhet. Aldrig har man
väl hört en symfoniorkester spela
på det här viset! Vals, schottis, polka
och polska dansant och flygande
lätt. Sprudlande är en underdrift!
Jag lyssnar med hörlurar för att inte
missa några kvitter i fiolerna eller
rytmer på basar och cello.
Folkmusikförsök har gjorts förut
av symfoniorkestrar, men ofta låter
det som vanligt, bara med lite folkmusiktongångar
inpillade. Eller så
kompar orkestern lite avmätt till en
marsch eller en vals och rollerna är
klart uppdelade. Folkmusiken sitter
i melodin och kompet blir ”klassiskt”.
Men när man har släppt lös
Karl-Johan Ankarblom bland violiner,
trumpeter och pukor skapas
det något nytt, en organisk helhet.
Han kan symfoniorkestern utan
och innan och verkar leka och ha
roligt mest hela tiden. Han har också
spelat folkmusik på fiol själv, så
den sidan av myntet är lika bekant.
Solisten Görgen Antonsson, som
är en fantastisk spelman, får spela
låtarna på sitt personliga sätt och
orkestern svänger helt oefterhärmligt.
Gissa om jag ser fram emot
Gävle symfoniorkesters besök i
Mariehamn den 25 september. Då
ska K-J Ankarblom dirigera och om
ryktet talar sanning kommer man
att stoppa in några specialarrangerade
åländska låtar i programmet
också!
{moss}
Trolska polska
Första hyllningsbandet för nordiska
troll, menar Trolska polska att de
är. De ser ut som ett gäng hobbitar
allihop med bara smutsiga fötter och
rufsigt hår på bilderna på omslaget.
Martin Seeberg som spelar fiol och
sjunger har komponerat all musik
på CD:n. Med sig i bandet har han
sex andra musiker som spelar cello,
kontrabas, flöjter, vevlira, säckpipa,
nyckeharpa, slagverk av olika slag
och tolvsträngad trollstämd gitarr.
Greppet att ha ett sådant tema på en
CD är riktigt lyckat. En bra orsak att
riktigt få frossa i polskarytmen kan
man tänka.
Troll, nissar, jättar, älvor och
näcken är exempel på nordiska
trollväsen som gruppen tillägnar
sin skiva. Både melodier och arrangemang
anknyter till dessa väsen.
En trevlig och oringinell produktion
med fina låtar!
SE
27

Avs.
Finlands svenska spelmansförbund
Handelsesplanaden 23 B, 65100 Vasa
Händelsekalender
25 sept Symphonic Stomp of Sweden med Gävle symfoniorkester, Alandica i Mariehamn
3 okt Öppet hus för spelmän, Önningebymuseet, Åland
6-11 okt Temavecka: ”Pröva på folkmusik” i Jakobstad:
7 okt Kl. 18.30 Seminarium om barnens musik. Plats: Musikhuset i Jakobstad
9 okt Kl. 21.00 Folkmusikkonsert: Månsson - Kinbom - Jones,
Jazzoo Jazz Club, O’Learys, Jakobstad.
11 okt Kl. 15.00 Folkplosion - konsert för hela familjen i Schaumansalen, Jakobstad
11 okt Kl. 19.00 Jam & Open stage, Musikcafé After Eight, Jakobstad
19 okt Buskspelstillfälle i Ekenäs, Snåresalen kl 17
24 okt Folkmusik för barn och unga - framtidens traditionsbärare. Seminarium i Vasa
24-25 okt Vasa Folk
25 okt Oktoberstämman, Uppsala Konsert- och kongresshus.
7 nov Öppet hus för spelmän, Önningebymuseet, Åland.
15 nov Sista dagen att sända in material till nr 4/2014 av Fiolen min
16 nov Buskspelstillfälle och PR-spelning i Helsingfors
Folkhälsans Seniorhus, kl 17
5 dec Öppet hus för spelmän, Önningebymuseet, Åland
9-10 jan 2015 Folklandiakryssningen Helsingfors-Tallinn T/R
Händelser till kalendern skickar du på adressen
kansliet@spelmansforbundet.fi eller fiolenmin@spelmansforbundet.fi
Händelsekalendern publiceras också på www.spelmansforbundet.fi
28