Hitlers elit övergav Königsberg - Krigsmyter
Hitlers elit övergav Königsberg - Krigsmyter
Hitlers elit övergav Königsberg - Krigsmyter
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
<strong>Hitlers</strong> <strong>elit</strong> <strong>övergav</strong> <strong>Königsberg</strong><br />
Text: Anders Frankson, militärhistorisk författare<br />
Generalöverste Georg-Hans Reinhardt, vars<br />
stridsvagnar nästan intog Moskva 1941, blickade<br />
ut över stabskartan där hans stabschef, generallöjtnant<br />
Otto Heidkämper, förklarade läget efter<br />
morgonens storanfall mot armégrupp Mitt som de sovjetiska<br />
fronterna, 2. vitryska och 3. vitryska, hade inlett.<br />
Anfallet hade dels träffat hans norra flank och var där<br />
riktad mot <strong>Königsberg</strong> samt hans södra flank där målet<br />
verkade vara Danzig-området.<br />
Löjtnant Karl Knoblauch, den förre observatören i<br />
Junkers Ju-88, hade marktjänst efter en lungskada,<br />
vaknade av ett öronbedövande smällande den 13 januari<br />
1945. Han tittade på sin klocka: 07.01! Han förstod<br />
att det var ett sovjetiskt storanfall på gång. Den 2.<br />
fallskärmspansarfysiljärbataljonen ”Hermann Göring”<br />
tillhörde reserven hos 2. fallskärmspansargrenadjärdivisionen<br />
”Hermann Göring” vid Reinhardts norra flank.,<br />
strax söder om Insterburg. Avståndet till <strong>Königsberg</strong> var<br />
mindre än 100 km.<br />
Flitens lampa lyser<br />
Bataljonen kom snart i strid och det fanns inte längre<br />
någon tysk försvarslinje att tala om. Sovjetiska pansarstyrkor<br />
hade brutit igenom på flera ställen. Bataljonchefen<br />
kapten August Wolf såg sin adjutant Knoblauch ta<br />
fram sin fickkalender i en stridspaus och anteckna. Wolf<br />
Tyskarnas motvapen var bland<br />
annat Panzerschreck. Vid träff<br />
slog dessa infanterivapen ofta<br />
ut en sovjetisk stridsvagn,<br />
även de tunga vagnarna. Men<br />
skottvidden var kort så det<br />
krävdes mod och nerver av<br />
stål och ett fördelaktigt läge<br />
för att kunna avfyra vapnet<br />
alldeles i närheten av fientliga<br />
stridsvagnar på slagfältet.<br />
Foto: Bundesarchive<br />
1
Det tyska försvaret av Ostpreussen<br />
var svagt, Hitler valde att satsa<br />
sina resurser på södra delen av<br />
östfronten, Ungern, istället. På<br />
bilden den tyska Volksturmen gör<br />
sig redo. Foto: Bundesarchive<br />
kunde denna gång inte låta bli att fråga om detta. Han<br />
hade sett Knoblauch med kalender flera gånger sedan<br />
han hade tagit över bataljonen, och varje gång var det<br />
som om flitens lampa lyste.<br />
”Jag har fört dagbok sedan 1938 för jag tycker det<br />
rätt att dokumentera händelserna i denna tid, förvisso<br />
ur den lilla mannens perspektiv”, svarade Knoblauch<br />
och fortsatte med att det senare skulle bli ett krigshistoriskt<br />
verk. Wolf svarade: ”Och ni tror att ni kommer få<br />
ut era anteckningar från Ostpreussen? Ni känner till läget.<br />
” Knoblauch stod på sig men Wolf lät inte sig övertygas.<br />
Striderna fortsatte och bataljonen tillsammans<br />
med divisionen retirerade mot Friedland, sydöst från<br />
<strong>Königsberg</strong>, och inte mot staden.<br />
Waffen-SS till Ungern<br />
Reinhardt hade egentligen inga reserver att tala om, det<br />
var egentligen bara enstaka pansardivisioner som 5.<br />
pansardivisionen och 7. pansardivisionen samt pansargrenadjärdivision<br />
”Grossdeutschland”. Hitler beslutade<br />
att efter den misslyckade Ardenneroffensiven i väst under<br />
december 1944 att skicka sin SS-<strong>elit</strong>pansarstyrka<br />
bestående av pansardivisionerna Leibstandarte, Das<br />
Reich, Hohenstaufen och Hitlerjugend till Ungern, slaget<br />
om Budapest, inte till slaget om Ostpreussen och<br />
<strong>Königsberg</strong>.<br />
Endast 50 man kvar<br />
Den 25 januari 1945 rapporterade Knoblauch till Wolf att<br />
bataljonen numera hade en stridsstyrka på mindre än<br />
Frisches Haff<br />
Hela<br />
Gotenhafen<br />
Danzig<br />
Pillau<br />
Memel<br />
Warszawa<br />
Tilsit<br />
<strong>Königsberg</strong><br />
Insterburg<br />
Heiligenbeil<br />
Elbing<br />
Preussisch Holland<br />
OSTPREUSSEN<br />
Tannenberg<br />
2. VITRYSKA<br />
FRONTEN<br />
13 januari 1945<br />
18 januari 1945<br />
26 januari 1945<br />
3. VITRYSKA<br />
FRONTEN<br />
11 februari 1945<br />
1. BALTISKA<br />
FRONTEN<br />
Gumbinnen<br />
2
50 man och ammunitionen var på upphällningen. När<br />
det sovjetiska storanfallet inleddes bestod bataljonen<br />
av 600 man. Plötsligt hördes stridslarm och Wolf gick<br />
fram till fönstret för att se ut när ett skott splittrade glaset<br />
och träffade Wolf i axelpartiet. Sjukvårdare kallades<br />
fram och Wolf plåstrades om. Knoblauch fick ta över<br />
befälet av bataljonen. Men innan dagens slut hade ock-<br />
Staben för 2. fallskärmspansarfysiljärbataljonen ”Hermann<br />
Göring” där Knoblauch är längst till vänster och kapten<br />
Wolf är tredje man från vänster. Foto: Karl Knoblauch<br />
3
Det sovjetiska pansaret, på bilden tunga IS-2 stridsvagnar<br />
med 12,2 cm kanoner, knäckte de tyska försvarslinjerna<br />
och började rycka fram på djupet. Foto: Wikipedia<br />
så Knoblauch sårats samtidigt som hans lungskada från<br />
1943 hade slagits upp i den ansträngande reträttstriden<br />
till fots. Han hostade blod. Bataljonen splittrades under<br />
striderna och Knoblauch kunde bara anmäla sig själv<br />
och en till för befälhavaren för 45. grenadjärregementet<br />
som bataljonen för tillfället var underställd innan han<br />
svimmade.<br />
En österrikare tar över<br />
Dagen efter fick Reinhardt lämna sin befattning, eftersom<br />
Hitler ansåg att han hade misslyckats med försvaret.<br />
Österrikaren generalöverste Lothar Rendulic fick ta<br />
över. Han sattes direkt i en svår position då han kom hit<br />
från norra Norge. Rendulic hade tidigare varit befälhavare<br />
för 20. bergsarmén i norr och hela situationen var<br />
helt ny för honom. Hitler gav honom inga fler resurser,<br />
läget var också prekärt då hans armégrupp hade ryggen<br />
mot havet och var avskuren från resten av Tyskland.<br />
Läget blev inte bättre när Röda armén slog in en kil mellan<br />
hans två kvarvarande arméer, 3. pansar- och 4. armén.<br />
Knoblauch skickas bakåt och anländer till Bartenstein<br />
där han lastas på ett tåg på väg till kusten, norrut, medan<br />
Knoblauch hade hoppats på västerut. Tåget stan-<br />
Generalöverste Lothar Rendulic fick ta över en omöjlig<br />
situation. Röda armén hade fler stridsvagnar, fler kanoner,<br />
fler soldater och fler stridsflygplan.<br />
4
nade helt i Braunsberg, det gick inte vidare. Knoblauch<br />
ville bli evakuerad och till slut gav en överläkare honom<br />
en uppgift den 2 februari: ”Ni har kommit helt rätt och<br />
ni ska leda gruppen. Det är 40 sårade. Avmarsch mot<br />
Frauenburg, när solen har gått ner, det blir klockan 18.<br />
Vi hoppas att isen fortfarande håller.”<br />
Knoblauch var inringad tillsammans med tyska 4. armén<br />
och enda sättet att ta sig ut var över isen på strandsjön<br />
Frisches Haff. Att ta sig de nio kilometerna till Frauenburg<br />
tog tre timmar för de ”marscherande” sårade<br />
soldaterna som vuxit till 43, eller som Knoblauch anmärkte”<br />
Något marscherande kan det inte talas om då<br />
det fanns många ben- och fotskadade bland de sårade”.<br />
15 km i iskallt vatten<br />
Väl framme i Frauenburg fick de en kort rast på några<br />
timmar. Därefter kom beskedet att de skulle ta sig över<br />
isen till Kahlberg, 15 km därifrån. De måste komma fram<br />
innan gryningen annars skulle ryssarna se dem och<br />
öppna eld med artilleri . På isen låg det iskallt vatten och<br />
det blåste friskt. ”Jag satte ner första benet i det iskalla<br />
vattnet som nådde mig till knäet”. ’<br />
Att orientera sig över isen mot Kahlberg underlättades<br />
av döda människor, hästar, övergivna fordon, bagage<br />
med mera som visade vägen till andra sidan och<br />
friheten. Efter många timmars kamp mot vädrets makter<br />
Generalöverste Georg-Hans Reinhardt hade få stridsvagnar<br />
att möta den sovjetiska offensiven. Röda armén som<br />
anföll Ostpreussen hade tillgång till 3 850 stridsvagnar och<br />
stormkanonvagnar medan Reinhardt kunde skramla ihop<br />
700. På bilden medeltunga Panzer IV. Foto: Bundesarchive<br />
nådde man fram. Knoblauch kunde räkna in 19 man den<br />
3 februari 1945 och han kunde lämna Ostpreussen bakom<br />
sig. Den 10 februari anlände han till Hamburg.<br />
Sjuhundra års närvaro försvann<br />
Även Knoblauchs divison, 2. fallskärmspansargrenadjärdivisionen<br />
”Hermann Göring”, kom senare att dra sig<br />
ut och evakueras över Frisches Haff och bort från Ostpreussen.<br />
Däremot skulle tyska 4. armén gå under i sin<br />
inringning med ryggen mot strandsjön Frisches Haff.<br />
General Otto Lasch, fästningskommendant <strong>Königsberg</strong>,<br />
ville slå upp en korridor mellan <strong>Königsberg</strong> och tyska 4.<br />
armén så den senare skulle kunna dra sig ur mot <strong>Königsberg</strong><br />
istället för över strandsjön, men Hitler sade<br />
nej, inte en meter tysk jord skulle ges upp. Trots denna<br />
bestämda åsikt valde Hitler att skicka sin <strong>elit</strong> att försvara<br />
Ungern istället för <strong>Königsberg</strong> och Ostpreussen.<br />
Över sjuhundra års tysk närvaro vid sydöstra Östersjön<br />
raderades ut med Tredje rikets nederlag 1945 och försvann<br />
ur historien.<br />
5