Full text PDF - Index of - Uppsala universitet

Slovo. Journal of Slavic Languages and Literatures
No. 52, 2011
hans närvaro sökt förevändningar att resa sig upp, eftersom hon var generad att sitta.
Och fadern? Han skulle antagligen, om han hade levt, inte ha fått fram ett enda ord i
hans närvaro…
Något föll i golvet i rummet intill; Det måste ha varit Katija, som tappat ett glas
eller ett tefat, eftersom fader Sisoj plötsligt spottade och ilsket utbrast:
– Det är rena straffet med den här flickungen, Herre Gud! Förlåt mig, syndige
människa! Det tar visst aldrig slut!
Sedan blev det tyst, det var bara ljuden från gården, som nådde fram. Och när hans
högvördighet öppnade ögonen, då fick han i rummet hos sig se Katija, som stod stilla
och tittade på honom. Det röda håret stod som vanligt som en gloria bakom kammen.
– Är det du Katija? – frågade han. – Vem är det där, som hela tiden öppnar och
stänger dörren?
– Jag hör ingenting, – svarade Katija och försökte lyssna. – Nu var det någon som
gick förbi.
– Det är ju hos er i magen, morbror lilla!
Han skrattade till och smekte henne över huvudet.
– Så bror Nikolasja skär lik, säger du? – frågade han, sedan han varit tyst en stund.
– Ja, han studerar.
– Är han snäll?
– Så där ja, snäll. Det är bara det, att han är svår på vodka.
– Och av vilken sjukdom dog din far?
– Pappa lilla var klen och mager, mager, och plötsligt – halsen. Och då blev jag
sjuk, och bror Fedja, – alla fick ont i halsen. Kära pappa dog, morbror lilla, men vi
blev friska.
Hakan började darra på henne, och tårarna kom fram i ögonen, trillade ned för
kinderna.
– Ers högvördighet, – sade hon med tunn liten röst och grät redan bittert, – kära
morbror, jag och mamma har blivit så olyckliga… Ge oss lite pengar… var så snäll…
kära rara!...
Han hade också fått tårar i ögonen och kunde av rörelse inte säga ett enda ord på
länge, sedan smekte han henne över huvudet, rörde vid axeln och sade:
– Det är bra, det är bra, min flicka. Nu snart blir det Kristi ljusa uppståndelsedag, då
skall vi talas vid… Jag ska hjälpa till… ska hjälpa till…
Tyst, försagt kom modern in och bad en bön vänd mot ikonen. Då hon märkte, att
han inte sov, frågade hon:
– Skall ni inte ha lite soppa?
– Nej, tack… – svarade han. – Jag vill inte…
– Men det verkar som om ni inte mår bra… efter vad jag kan se. Fattas bara, hur
skulle man inte bli sjuk! Hela dagen på benen, hela dagen – o, Herre Gud, till och med
att se på er är svårt. Nå ja, Påskhelgen är inte långt borta, då skall ni, Gud give, vila ut,
58