Full text PDF - Index of - Uppsala universitet

Slovo. Journal of Slavic Languages and Literatures
No. 52, 2011
Kapitel 1. Biskopen, huvudtemat i alla fyra kapitlen, officierar i nunneklostret under
helnattsgudstjänsten på kvällen före Palmsöndagen. När handlingen börjar står han och
delar ut videkvistar till var och en av kyrkobesökarna, som kommer fram till honom.
När gudstjänsten slutar vid 10-tiden på kvällen, blir biskopen skjutsad hem till klostret,
där han bor. Skildringen i klostret och resan hem är ungefär lika långa (ca 33 rader i
tryck). De står i kontrast till varandra. Klosterskildringen är mörk och dyster. Resan
hem med häst och vagn till klostret börjar strax efter klockan 10, och tar i det närmaste
en timme. Den ger däremot ett ljust intryck med sitt månsken och sin känsla av
annalkande vår. En likhet mellan de båda skildringarna är, att de båda har en peripeti i
mitten: i klosterskildringen störs den dystra lugna stämningen först av skriket från en
kristusdåre. Strax därefter får biskopen ögonen på en gumma, som ler mot honom och
som han tycker liknar hans mor, Marija Timofejevna, som han inte sett på nio år. Han
blir rörd och börjar gråta, och hans gråt sprider sig till alla i kyrkan. Snart är hela
kyrkan fylld av biskopens och församlingens gråt. I skildringen av hemresan framkallas
peripetin av det elektriska ljuset, som håller på att installeras hos miljonären
Jerakin. Resan i den lugna månbelysta natten är skildrad i ljusa färger. Allt känns så
ljust och välkomnande, både träden och himmelen. Men när färden går vidare genom
staden med sina folktomma gator och sedan fortsätter utmed landsvägen och närmar
sig klostret förbi svarta munkfigurer, blir det dystrare. Hela skildringen ger Stepanov
(s. 351) en ypperlig formulering: ”beskrivningarna, som sammanställs, är valda enligt
en mycket klar princip: de består uteslutande av kontraster och motsägelser, olikheter,
som endast svetsas samman tack vare författarens ordkonst.”
När biskopen sedan vid porten möter klostermunken, talar denne om för honom att
hans mor har varit där och sökt honom. Då utropar biskopen: ”Det betyder att det var
henne jag nyss såg i kyrkan!” (187:38). Denna sats är i texten placerad i positionen det
främre gyllene snittet (5/13), en position, som ger modern hennes framträdande roll i
berättelsen. Även i kapitlets starka mittposition skildras modern (188:16–18). Där får
man veta att hon gift sig med fadern diakonen vid 17-års ålder, att hon fött nio barn
och blivit änka vid 60-års ålder. I direkt anslutning till detta kommer så biskopens
mycket ljusa bild av barndomstiden, där minnena av den ömma modern särskilt
framhävs.
I positionen det bakre gyllene snittet (8/13) får man en lite löjeväckande bild av den
låga bildningsnivån hos byprästen fader Simeon och hans storväxte son. När denne,
som är elev vid prästseminariet liknar kokerskan, som han blivit arg på, vid åsnestoet
Iegudilova, reagerar inte fader Simeon. Han bara skäms för att han inte vet var i den
heliga skrift en åsninna med det namnet står omnämnd. (188:37–41). Han vet inte att
det inte finns något åsnesto med det namnet i bibeln.
Kapitlet avslutas med beskrivningen av den (förutom biskopen och modern) viktigaste
personen i berättelsen: den 70-årige fader Sisoj och dennes besök hos biskopen
på natten till måndagen vid tiden för matutinen, då biskopen tror att han har feber.
44