Full text PDF - Index of - Uppsala universitet

Carin Davidsson
En symfoni i fyra satser? ...
pengar. När hon då fick se, hur sjuk biskopen var, blev hon förskräckt, och ville inte
att de skulle störa honom längre. Detta meddelade hon i en ton, som kom biskopen att
erinra sig, att hon – när han var barn – just i en sådan skämtsamt vördnadsfull ton
brukade tala till övervakarna, hennes överordnade (197:41–43). Detta visar att hon
äger en inre resning, att hon är medveten om sitt eget värde som människa, och att hon
inte ville krypa för överheten.
I texten i ”Archierej” finns ingen antydan om att biskop Pjotr – sedan han vigts till
munk – skulle ha brutit kontakten med föräldrarna, så som han borde ha gjort, om han
följt regelverket för dem som var verksamma inom kyrkan. De åtta åren, då mor och
son inte kunde träffas, var den direkta kontakten avbruten på grund av biskopens
utlandsvistelse. Men i hans tankar och i hans längtan efter henne var hon alltid närvarande
(188:26, 191:37–192:1–2). Den glädje biskopen känner över att återigen få
träffa henne, går det inte att ta miste på (189:34). Kanske var det en kvinna, som
liknade modern och som ägde hennes egenskaper, som biskopen hade önskat sig som
maka och mor till egna barn och som medhjälperska i arbetet att förverkliga sina ungdomsdrömmar?
Biskopens minnesbilder av livet i födelsebyn Lesopolje är inte särskilt positiva.
Prästerna och skollärarna tycks alla mer eller mindre ha varit suputer. Men undantag
finns. Skolläraren Matvej Nikolaitj var en snäll man, trots att han också var en suput.
Han skiljde sig från de andra lärarna. Han slog aldrig sina elever (188:41–189:1–3).
Han hade tydligen anammat de nya modernare uppfostringsmetoderna, som hade
börjat tränga in i skolorna. Detta hade tydligen gjort intryck på pojken Pavlusja.
Den glädje och stolthet han som barn kände över att få gå med i korsprocessionerna
bakom den undergörande ikonen i Obnino, vittnar i hög grad om hans öppna sinnelag
och känsla för kontakter med omgivningen. Han tycks också ha varit imponerad av hur
fader Alexej förstod att utnyttja sin döve brorson Ilarion. När det kom mycket folk till
liturgin, och fader Alexej hade svårt att hinna med allt under proskomedin, kunde han
låta Ilarion läsa papperslapparna med böner om ”god hälsa” och om ”evig vila”, och
för detta gav han honom ibland en slant.
De minnesbilder, som kommer för biskop Pjotr under natten efter helnattsgudstjänsten
i Staro-Petrovskijklostret, tyder alla på att han som barn var öppen för allt som
hände i hans omgivning. Denna öppenhet följde honom säkert under studietiden vid
prästseminariet och vid akademien och gjorde, att han under denna tid i livet hade lätt
med kontakterna i sin omgivning och drömde – tillsammans med sina studiekamrater –
om att arbeta för att bryta kyrkans isolerade ställning i samhället och åstadkomma en
förbättring av levnadsvillkoren och bildningsnivån hos det enkla folket. När han på
tisdagen under vespern hörde bibeltexten om brudgummen och bröllopsfesten, gick
hans tankar säkert tillbaka till hans och studiekamraternas diskussioner om celibatets
vara eller icke vara för de vigda prästerna, om kvinnornas ställning i samhället, om
barnuppfostran. Man frågar sig om inte skolläraren Matvej Nikolajevitj med sina
39