Full text PDF - Index of - Uppsala universitet

Slovo. Journal of Slavic Languages and Literatures
No. 52, 2011
åsikter om ”köttslig kärlek” som framförts av den mot kyrkan mycket fientligt inställde
publicisten M.O. Mensjikov i dennes artikel i Knizjki Nedeli 1890. Där hävdar
Mensjikov bl.a. att ”köttslig kärlek” är ”posjlost'” (ungefär ’något tarvligt’). Han
vägrar enligt Rozanov att använda ordet ”synd”, eftersom det skulle associera till det
språk, som användes inom prästutbildningen. Rozanov hänvisar i sin artikel till två
böcker i Gamla testamentet: Ruts bok och den icke-kanoniska Tobias bok. I Ruts bok
skildras, hur Rut sedan hon blivit änka, under inrådan av sin svärmor, äktar den avlägsne
släktingen Boas och sedan föder sonen Obed, som i sin tur får sonen Isai, som
blev far till konung David. I Tobias’ bok berättas det om hur Tobias efter många öden
och äventyr slutligen äktar Sara, enda dotter till sin far Raguel, och de båda lever
lyckligt tillsammans livet ut. Rozanovs uppfattning om varför celibatet borde avskaffas,
belyses bäst i hans år 1907 publicerade artikel ”Kyrkan” i boken ”Ryssland
skildradt av ryssar”, som för övrigt tillägnades Tjechov. Där redogör Rozanov för alla
de nackdelar som celibatet enligt honom i dess dåvarande form förde med sig. Det är
alltså diskussioner om celibatets nackdelar i den form det praktiserades och fortfarande
praktiseras inom kyrkan som återspeglas i Rozanovs artiklar i Novoje Vremja, och
som säkert måste ha varit föremål för diskussioner bland de studerande vid prästseminarierna
och den teologiska akademien under 80- och 90-talen.
Det är lätt att förstå, att biskop Pjotr, då han tillträdde tjänsten som biträdande
biskop, kände besvikelse över att finna att allt var sig likt, att ingenting av det som han
drömt om under ungdomsåren och studietiden hade förverkligats. Och denna besvikelse
övergick så småningom – allteftersom sjukdomen gjorde sig allt mer märkbar –
till att han helt förlorade tålamodet.
Som barn hade biskopen varit innesluten i diakonfamiljens värld, kyrkans värld,
men han hade med nyfikenhet betraktat den vackra världen utanför. Under sin verksamhet
utomlands längtade han hem till Ryssland (193:17), han ville träffa sin mor
(191:39–40) och återuppliva barndomen, som tycktes honom så ”levande, vacker,
glädjefylld, som den antagligen aldrig hade varit” (195:31–32). Särskilt tänkte han på,
hur kärleksfullt modern tagit hand om honom, när han varit sjuk. Men säkert var det
inte bara denna hennes omtanke, som väckt hans beundran för henne. Som vi sett
dyker det hos honom vid två tillfällen upp minnesbilder av moderns handlande, som
kan ha bidragit till att väcka biskopens beundran för henne.
Den första minnesbilden får biskopen på palmsöndagen vid middagen för henne och
Katija. Det är bilden av hur modern, när de var barn, hade tagit honom och syskonen
med sig och farit till någon släkting, som hon ansåg vara rik, för att be om hjälp
(191:15–19). I texten finns inte någon antydan om något negativt i detta. Kanske
biskop Pjotr hyste beundran för den inre kraft, som hon måste ha ägt då hon försökte
förbättra tillvaron för familjen.
Den andra minnesbilden är från skärtorsdagen, då modern kommit in till biskopen i
sovrummet, sedan hon utanför dörren hört att han lovat Katija att hjälpa dem med
38