Full text PDF - Index of - Uppsala universitet

37
Carin Davidsson
En symfoni i fyra satser? ...
under barndomen, vid akademin och utomlands, oroade honom fortfarande (195:39–
42). Medan dessa tankar kretsade i hans huvud, njöt han av munkarnas vackra sång.
Men vad var det för förhoppning om framtiden han hade närt och som fortfarande
oroade honom?
Redan som barn hade han varit öppen för livet och världen utanför diakonfamiljen.
Han var nyfiken på den världen och njöt av att ”höra gnisslet från vagnshjulen, fårens
bräkande, klockklangen från kyrkan under de ljusa sommarnätterna, zigenarna nedanför
fönstret – o, så ljuvligt det var att tänka på allt detta!” (188:30–33). När biskopen
på palmsöndagen sitter vid middagsbordet tillsammans med modern och Katija,
beskriver han hur han, under sin tid i utlandet, längtade hem till fäderneslandet och
modern: ”Det hände, att man om kvällen kunde sitta vid det öppna fönstret, alldeles
allena, musik börjar spela…” (191:42–43). Den musik han då hörde, måste ha varit
den blinda tiggerskans gitarrspel och sång, ty när biskopen senare på kvällen ligger i
sitt sovrum och hör hur modern och fader Sisoj pratar i rummet intill, tänker han, där
han ligger ensam i sovrummet, åter tillbaka på sin vistelse i utlandet. Han minns, hur
han längtade till fäderneslandet, ”hur den blinda tiggerskan varje dag nedanför hans
fönster hade sjungit om kärlek och spelat på sin gitarr”, och då han lyssnade på henne,
hade han varje gång av någon anledning tänkt tillbaka på det förflutna (193:17–20).
När man läser detta, ligger det nära till hands att föreställa sig, att han inte varit
främmande för tanken att finna en kvinna, som han kunde ha delat livet med.
Säkert hade han under seminarietiden och under studietiden vid akademin tillsammans
med sina studiekamrater aktivt deltagit i de diskussioner, som då främst
gällde skolning och utbildning av det enkla folket och en reformering av kyrkan, som
skulle gå ut på att bryta dess isolering i samhället. Till detta hörde bl.a. frågan om att
slopa celibatet helt och hållet. För närvarande gällde regeln att den som ville bli präst
och gifta sig, måste göra detta före prästvigningen.
När biskop Pjotr nu som biskop kommer tillbaka till hemlandet efter de åtta åren i
utlandet och finner att ingenting förändrats, att allt är som förut, är det lätt att förstå
den besvikelse han måste ha känt. Folket stod på samma låga nivå som tidigare, seminaristerna
verkade obildade, ja till och med råa, och kryperiet inför de överordnade var
likadant som förut. Och giftermål för en vigd präst var uteslutet.
I diskussionerna kring frågan om äktenskapet och celibatet inom kyrkan var under
senare delen av 1800-talet professorn V.V. Rozanov mycket aktiv. I sina artiklar i
tidskriften Novoje Vremja behandlade han ofta temata med anknytning till detta. I ett
brev till Rozanov av den 30 mars 1899 (brev nr 2701) skriver Tjechov, att han och
Maxim Gorkij, som brukade besöka honom då och då, senaste gången suttit och diskuterat
Rozanovs kåseri i Novoje Vremja ”Na stjet plotskoj ljubvi i braka” (’Beträffande
köttslig kärlek och äktenskap’). ”Denna artikel”, skriver Tjechov, ”är ypperlig, och på
tal om det är hänvisningarna till Gamla testamentet synnerligen poetiska och talande”.
Artikeln med titeln ”Krotkij demonism” (’Mild djävulskap’) är en förgörande kritik av