Full text PDF - Index of - Uppsala universitet

Birgitta Englund Dimitrova
En översättare korsar sitt spår...
vidareutvecklat denna dikotomi under termerna foreignization och domestication. Med
dessa avser han framför allt olika etiska förhållningssätt till översättningsuppgiften.
Ett förfrämligande förhållningssätt vill uppnå att den översatta texten bidrar med något
nytt till målspråket och målkulturen. Enligt Venuti leder ett sådant förhållningssätt till
att översättaren tillämpar diskursstrategier som erbjuder läsaren ”motstånd” vid
läsningen, detta till skillnad från många översatta texter där språket, enligt Venuti,
karakteriseras av nivellering och utslätande:
The terms “domestication” and “foreignization” indicate fundamentally ethical attitudes towards a
foreign text and culture, ethical effects produced by the choice of a text for translation and by the
strategy devised to translate it, whereas terms like “fluency” and “resistancy” indicate fundamentally
discursive features of translation strategies in relation to the reader’s cognitive processing. (Venuti
2008:19)
Dessa tankar har relevans för mitt val av strategier för översättning av Chajtovs
stiliserade talspråklighet.
3. Kommentar till den nya versionen
3.1 Överväganden inför revidering av översättningen
Mycket har hänt sedan novellen skrevs, och sedan jag gjorde den första versionen av
min översättning. Den värld som novellen skildrar som samtida är delvis borta. Många
seder och bruk lever delvis kvar, men samhällsskicket är förändrat.
Om man väljer sådana strategier för översättning av kulturspecifika ord och uttryck
som innebär ”kulturella” eller ”funktionella” motsvarigheter, hämtade från målspråket
och dess kultur, innebär detta, direkt eller indirekt, att förflytta novellens handling till
målspråkskulturen. Svårigheterna med omvårdnad av gamla föräldrar är naturligtvis
minst lika aktuella i Sverige som i Bulgarien, även om det sociala och kulturella
trycket att flytta hem sina gamla föräldrar till sig inte är lika starkt här som där.
Förväntningarna här ser annorlunda ut, inte nödvändigtvis mindre starka och
pressande. Att i översättningen förflytta texten till målspråkskulturen är dock inte en
lösning som är vedertagen idag i översättning av seriös skönlitteratur, och här skulle
den kännas malplacerad, enligt min uppfattning.
Ett annat problem är de olika tidsplanen i novellen. I det bulgariska originalet är
berättartiden ungefär samtidig med dess publicering, alltså troligen 1960-tal. Den
gamle Gatio kan då tänkas vara född någon gång under 1800-talets två sista decennier.
Det centrala temat är motsättningen mellan det gamla och det nya. Detta måste alltså
lyftas fram. Det medför att jag måste fatta beslut om vilket tidsplan novellen ska
förläggas till i översättningen.
Jag upplever mig ha följande möjligheter. Det första alternativet är att bevara
novellens berättartid i översättningen. Detta skulle betyda att den svenska texten får
två förflutna tidsplan, dels det mer avlägsna förflutna som Gatio relaterar till och där
11