Sverigedemokratiskt inriktningsprogram för kriminalpolitik

Kriminalpolitiskt program Sverigedemokraterna 2013 | Utgåva 2 2013‐09‐30

INLEDNING
Begreppet trygghet kan betyda många saker, det kan avse ekonomisk trygghet såväl som fysisk
trygghet, det kan handla om situationen i arbetslivet, i skolan, eller i hemmet. Dagens Sverige är ett
land som står inför stora utmaningar gällande medborgarnas trygghet. En av de mest grundläggande
tryggheterna är den att inte behöva utsättas för ett brott. Tyvärr har just denna trygghet blivit
nedprioriterad och diskuteras sällan i det politiska samtalet. Sverigedemokraterna har som ambition
att profilera sig inom det kriminalpolitiska området av den anledningen att partiet ser tryggheten att
inte utsättas för brott som grundläggande för att andra former av trygghet ska ha möjlighet att
existera.
Det är statens viktigaste uppgift att garantera medborgarna trygghet och säkerhet. Brottsoffers och
potentiella brottsoffers intressen måste sättas före brottslingarnas. I dagens samhälle har en kriminell
handling reducerats till ett misslyckande av samhället och vård‐ och rehabiliteringstanken har intagit en
dominerande roll i debatten. Sverigedemokraterna anser att det är fel prioriteringar.
Om respekten för lag och ordning ska upprätthållas så måste grov brottslighet straffas hårt och rättvist
för att markera att samhället sätter laglydiga medborgares intressen i första rummet. Straffen ska alltid
stå i samklang med den allmänna rättsuppfattningen. Sverigedemokraterna föreslår omfattande
reformer för att komma till rätta med den utveckling som sker i dagens Sverige.
Ideologiska överväganden
Sverigedemokraterna menar att utvecklingen inom kriminalpolitiken i Sverige har gått åt fel håll de
senaste decennierna. Under 1900‐talet höjdes, med all rätt, röster för bättre villkor i våra fängelser
samt möjlighet till rehabilitering och återanpassning av brottslingar. Tyvärr har dessa idéer nu nästan
helt ersatt brottsofferperspektivet. Ett straff har reducerats till vård, fokus har flyttats från brottsoffer
och samhällets bästa till brottslingens perspektiv. Sociologi har kommit att spela en dominerande roll
där brottslingar frånskrivs skuld och motiv förklaras utifrån uppväxt, socioekonomiska förhållanden
samt olika psykosociala omständigheter.
Det är naturligtvis viktigt ur ett samhällsperspektiv att analysera varför brott begås för att på bästa
möjliga sätt kunna stävja dem. Negativa sociala faktorer avseende socioekonomisk bakgrund,
uppväxtförhållanden och andra bakomliggande faktorer bör motverkas genom en rättvis
fördelningspolitik där varje barn ska ha rätt till en trygg uppväxt, en bra skola, och ett fungerande
skyddsnät. En bra välfärd med rätt prioriteringar är det bästa sättet att motverka nyrekrytering i
brottslighet.
Men rättvisa handlar också om upprättelse för brottsoffret, det handlar om att skydda samhället från
fortsatt brottslighet och det handlar om att samhället tydligt markerar mot dem som skadar andra. Vi
ser inget motsatsförhållande mellan att å ena sidan värna brottoffren och de laglydiga medborgarna
och å den andra sidan vårda och återanpassa dömda brottslingar.

1. TRYGGHET FÖR INDIVIDEN
Sverigedemokraterna vill:
X
X
X
X
X
X
att ett system ska införas där staten betalar ut utdömda skadestånd till brottsoffer och kräver in
skulden från gärningsmannen
att vittnesskyddet ska stärkas
att säkerheten i våra domstolar ska stärkas
att man ska inrätta ett offentligt register över grova sexualbrottslingar
att tiggeri ska förbjudas för utländska medborgare och att straff ska förenas med utvisning och
återreseförbud på längre tid
att det ska bli lättare att använda trygghetsskapande kameraövervakning i brottsförebyggande
syften.
Statlig garanti för skadestånd till brottsoffer
Brottslingar döms idag ofta till att betala skadestånd till sina brottsoffer men det är sällan något sådant
skadestånd betalas ut i praktiken. Vill inte gärningsmannen betala måste brottsoffret själv kräva
gärningsmannen på det utdömda beloppet med hjälp av Kronofogdemyndigheten. Om gärningsmannen
ändå inte betalar ska offret vända sig till sitt försäkringsbolag i ett försök att få ersättning. Fungerar inte
detta ska brottsoffret själv ta kontakt med Brottsoffermyndigheten. Här ska offret skriftligen ansöka om
att få det som kallas brottsskadeersättning, vilket kan vara avsevärt lägre än det skadestånd personen i
fråga blivit tilldömd. Denna procedur, där offret återigen måste förklara sig och vädja till
gärningsmannen, utgör ytterligare en kränkning och ett ifrågasättande av brottsoffret. Dessutom är
denna process inte en garanti för att offret får den ersättning som en domstol en gång beslutat.
Sverigedemokraterna vill istället se ett system där staten betalar ut det utdömda skadeståndet till
brottsoffret och därefter kräver in pengarna från gärningsmannen. Det skulle alltså innebära att offret
får sitt skadestånd så snart domen vunnit laga kraft, samtidigt som staten tar hand om vidare
behandling och kontakt med gärningsmannen. Dessa förändringar skulle minska risken för onödigt
lidande och ytterligare kränkningar som ibland åsamkas brottsoffer inom dagens system för utbetalning
av skadestånd.
Vittnesskydd och ökad säkerhet i domstolar
Vittnestrakasserier är vanligt förekommande och det finns oroväckande tendenser till att vittnen avstår
från att vittna efter hot och våld. Sverigedemokraterna anser att övergrepp i rättssak är en mycket
allvarlig typ av brott då det inte bara riktar in sig mot individer utan också hotar förtroendet för
rättsväsendet och i förlängningen hela rättsstaten. Vi anser därför att det är angeläget att utöka stödet
till vittnen. Stödet kan handla om polisskydd, hjälp med bostadsbyte och andra säkerhetsåtgärder. Även
de juridiska ombuden har på senare år fått motta hot, trakasserier, och rena våldsdåd från kriminella
nätverk. Också för dem förordar vi ett ökat skydd. I kombination med detta vill vi även att
inpasseringskontroller i form av sådana larmbågar man brukar se på flygplatser ska installeras
permanent i alla domstolsbyggnader. Slutligen vill vi också att mer vaktpersonal ska anställas för att
bevaka och skapa trygghet i och kring domstolarna.

Offentligt register över dömda barnsexbrottslingar
Barn är bland det mest skyddsvärda samhället har. För att motverka sexuella övergrepp mot barn bör ett
offentligt register över dömda barnsexbrottslingar samt flerfaldigt dömda våldtäktsmän inrättas. Föräldrar
ska kunna använda detta register för att få information om huruvida sådana sexbrottslingar bor i
närområdet eller ej. Många andra länder, som USA, Kanada och England använder redan sådana register för
att värna sina medborgares rätt till trygghet och rätt till att skydda sina barn.
De uppgifter om gärningsmännen som kommer att ingå i registret omfattas redan av offentlighetsprincipen
då domar i regel är en offentlig allmän handling. Registret blir bara ett effektivt sätt för vanliga människor
att få tillgång till uppgifter om gärningsmän. Med denna åtgärd är det sverigedemokraternas förhoppning
att allvarlig sexbrottslighet kan undvikas. Detta dels genom att barnfamiljer får bättre information för att
skydda sina barn men också för att grova sexbrottslingar ska uppleva att det finns en samhällig
kontrollfunktion som håller ögonen på dem.
Förbud mot hitrest yrkestiggeri
Det har nog inte undgått någon i Sverige att tiggeriet ökat på senare år. I vissa städer har antalet utländska
yrkestiggare ökat markant de senaste åren. Det tiggs även påträngande inne på kommunala transportmedel
som spårvagnar, pendeltåg och i anslutning till serveringar där restauranggästerna störs. Den största
anledningen till att tiggarna rest till Sverige är att de kommit hit för att tigga yrkesmässigt. Detta kan ställas
mot de svenska tiggare som oftare tigger på grund av hemlöshet eller alkohol‐ och narkotikamissbruk. Trots
skillnaden mellan hitresta yrkestiggare och våra inhemska tiggare, hör man inte sällan rapporteras om
överfulla härbärgen eller hur andra hjälpinsatser avsedda för hemlösa även erbjuds just yrkestiggarna.
Sverigedemokraterna anser att yrkestiggeri inte hör hemma här i Sverige. Vi anser också att det svenska
samhällets sociala insatser ska riktas mot och ta hand om våra egna medborgare i första hand. Vi vill därför
kriminalisera tiggeri i Sverige för utländska medborgare och förena straffet med av‐ eller utvisning med
återreseförbud på längre tid.
Lättare att använda trygghetsskapande kameraövervakning
Kameraövervakning har många trygghetsskapande fördelar. Den kan öka den faktiska tryggheten genom att
förebygga att brott begås genom att verka avskräckande på gärningsmän. Den kan larma polis som i sin tur
kan avbryta pågående brott. Den kan också identifiera gärningsmän när brott väl har begåtts. Slutligen ökar
kameraövervakningen den upplevda tryggheten. Trots detta omgärdas tillståndsgivningen för
kameraövervakning av mycket stränga regler. Det finns exempel på hur företag som förvaltar stationshus
ansökt om att få sätta upp kameror efter omfattande skadegörelse och brottslighet men där man nekats
endast av skälet att det uppehåller sig många människor på stationer. Dessa stränga restriktioner kan te sig
märkliga sett i ljuset av att kameraövervakning har mycket stor acceptans bland Sveriges befolkning enligt
flertalet stora undersökningar.
Mot bakgrund av de många brottsförebyggande och trygghetsskapande fördelarna kameraövervakningen
erbjuder och den positiva folkliga opinionen vill Sverigedemokraterna införa tre ändringar i dagens
lagstiftning. För det första ska det bli lättare att få tillstånd för kameraövervakning dit allmänheten har
tillträde generellt för att förebygga brott. För det andra ska butiker få använda kameror endast efter
anmälan till Länsstyrelsen och även riktade dem mot området strax utanför sina entréer. För det tredje och
slutligen bör tiden det inspelade materialet får sparas innan det måste destrueras förlängas till tre månader
för att kunna användas vid förundersökningar av svårutredda brott som uppdagas efter lite längre tid än
vanligt.

2. HÅRDARE TAG MOT BROTTSLIGHETEN
Sverigedemokraterna vill:
X att riktigt livstidsstraff ska införas
X att straffen ska skärpas för våldsbrott
X att preskriptionstiden för grova våldsbrott ska tas bort
X att mängdbrottslighet ska dömas hårdare
X att en tredje gången gillt‐princip ska införas
X att regeln om frigivning efter två tredjedelar av tiden ska tas bort för vissa brott
X att det ska vara betydligt lättare att utvisa utländska medborgare
X att obligatorisk lagring av biometriska uppgifter från utvisningsdömda ska införas
X att elektronisk fotboja ska kunna användas för grova brottslingar efter avtjänad
tid i fängelse
X att man snarast ska skärpa straffskalan för grovt vapenbrott
X att man ska skärpa straffen mot unga men mycket grova brottslingar i åldern 13‐21 år
Straffskärpningar och riktiga livstidsstraff
Sverigedemokraterna vill se kraftiga straffskärpningar för grova vålds‐ och sexualbrott. Detta innefattar i
synnerhet en rejäl höjning av straffens miniminivåer eftersom svenska domstolar oftast dömer i nedre
delen av straffskalan. Sverigedemokraterna vill utöver detta se införandet av riktiga livstidsstraff för de
allra farligaste brottslingarna. Dessa ska till skillnad från idag inte omvandlas till tidsbestämda straff.
Riktiga livstidsstraff ska kunna utdömas för de grövsta av de brott som idag enligt brottsbalken kan
medföra livstidsstraff. Utöver detta ska riktiga livstidsstraff kunna utdömas för upprepad och särskilt
grov brottslighet som brotten synnerligen grov misshandel, grov våldtäkt eller en kombination av dessa.
Borttagande av preskriptionstid för allvarliga brott
Preskription av brott motiveras av rättspolitiska, humanitära och praktiska skäl. Det är exempelvis rimligt
att mindre brott som begåtts för flera decennier sedan skrivs av. På senare tid har det däremot framgått
klart att brott inte kan avskrivas allt för lättvindigt. Den så kallade ”HIV‐mannen” som är misstänkt för
över 100 våldtäkter och för att medvetet ha smittat sina offer med HIV, kunde nyligen undgå
straffansvar bara genom att hålla sig borta från Sverige ett decennium. Sådana fall urgröper förtroendet
för rättssamhället och berövar brottsoffren upprättelse för kränkningar och lidanden. De möjliggör också
för grova brottslingar att upprepa sina brott i framtiden. För att motverka detta och stärka förtroendet
för rättvisan vill Sverigedemokraterna se ett avskaffande på preskriptionstiden för grova vålds‐ och
sexualbrott.
Markera tuffare mot flerfaldig brottslighet
I dagens Sverige finns det ett lite väl generöst rabattsystem för den som lever kriminellt. Det handlar
speciellt om den så kallade mängdrabatten som gäller vid flerfaldig brottslighet enligt Brottsbalken.
Mängdrabatten utgör konkret av en särskild gemensam straffskala som samlar straffvärdet av alla
begångna brott när en gärningsman döms för flera brott samtidigt. I praktiken innebär straffskalan att ju
fler brott en person begår desto mindre blir påföljden för varje efterkommande brott.
Utgångspunkten vid val av straff med den gemensamma straffskalan är att det högsta straff som kan
följa på brotten, med ett visst tillägg, blir det högsta straffet som kan utdömas. Tillägget är som minst ett
år och som mest fyra år beroende på hur allvarlig brottsligheten är. Ett avskaffande av mängdrabatten
för alla typer av brott skulle kunna ge oönskade konsekvenser och är inget Sverigedemokraterna
förordar. Även om det moraliskt sett kan kännas fel att ge ”rabatt” på andra människors lidande finns
det ändå en poäng att inte tillämpa det som kallas kumulationsprincipen där straffen läggs ihop för varje
brott. Detta eftersom det rent teoretiskt kan innebära att en som klottrar väldigt många gånger kan få
högre straff än en person som begått ett mord. Istället bör vi liksom idag använda systemet med
gemensam straffskala och strafftillägg.

Sverigedemokraterna vill däremot införa ett minimistrafftillägg i den gemensamma straffskalan för
flerfaldig brottslighet för att försäkra att en gärningsman som begått flera brott alltid ådrar sig ett
ordentligt förlängt straff. Vi vill också se ett utökat maximitillägg som ger samhället möjligheten att
tydligare beakta att en person begått väldigt många brott.
Tredje gången gillt
Sverigedemokraterna vill införa principen om ”tredje gången gillt” för riktigt allvarlig brottslighet som
grova vålds‐ och sexualbrott. Detta innebär att om en person för tredje gången, under en tidsperiod
vars längd först måste utredas närmare och bestämmas, begår ett sådant brott kommer
gärningsmannen per automatik dömas till ett mycket långt fängelsestraff. Tanken är att en gärningsman
som vid två separata tillfällen dömts för mycket grova brott och trots detta begår ett sådant brott en
tredje gång helt enkelt är en sådan stor fara för samhället att denne bör vara frihetsberövad en längre
period.
Ändra regeln om frigivning efter två tredjedelar av tiden
Sverige tillämpar så kallad ”två tredjedelsfrigivning” vilket innebär att en brottsling automatiskt blir
villkorligt frigiven efter att två tredjedelar av straffet avtjänats på kriminalvårdsanstalt. Detta skapar en
stor klyfta mellan den allmänna rättsuppfattningen om vad som är ett skäligt straff å ena sidan och vårt
straffrättsliga system å andra sidan. För att minska denna klyfta vill Sverigedemokraterna avskaffa den
automatiska frigivningen efter två tredjedelar av tiden.
Utvisa allvarliga brottslingar som är utländska medborgare
Sverigedemokraterna anser det vara orimligt att en utländsk medborgare som exempelvis begår en grov
våldtäkt eller är engagerad i organiserad brottslighet, ska ges uppehållstillstånd eller svenskt
medborgarskap. Idag är det dock så att utländska medborgare i Sverige många gånger får stanna i
landet trots att de begått grova brott som mord eller våldtäkt.
Visserligen medger redan dagens lagstiftning att utländska medborgare som begår brott i Sverige
utvisas. Lagstiftningen är dock för snäv och det är långtifrån självklart att åklagare eller domare ens
prövar frågan om utvisning. I de fall där någon faktiskt utvisas rör det också ofta om kortare
tidsperioder.
Sverigedemokraterna anser vidare att det är orimligt att en utländsk medborgare ska få förmånen att
stanna i Sverige om personen inte kan eller vill respektera våra lagar och regler. Det bör därför vara
obligatoriskt att alltid pröva frågan om utvisning när en utländsk medborgare begått ett brott i Sverige.
Endast om det föreligger starka skäl ska en utländsk medborgare som blivit dömd för ett allvarligt brott,
kunna undgå att utvisas. Detta innebär till skillnad från idag att domstolarna inte bör tillmäta någon
större vikt till den utländska medborgarens levnadsomständigheter här eller i hemlandet eller hur länge
han vistats i Sverige när frågan om utvisning behandlas. För att kunna kontrollera att utvisningsdömda
inte åter tar sig till Sverige illegalt under annan identitet bör foto, fingeravtryck och DNA‐prov tas och
sparas.
När en utländsk medborgare blir dömd till fängelse med efterföljande utvisning ska Sverige sträva efter
att få den dömde att avtjäna straffet i sitt hemland eller i tredjeland. Sverige bör arbeta för att upprätta
avtal med andra länder för att möjliggöra detta. Sverige bör även arbeta för att upprätta avtal med
tredjeländer för mottagande av utvisade brottslingar som ursprungsländerna vägrat ta emot.

Elektronisk fotboja vid frisläppande grova brottslingar
Enligt Sveriges officiella kriminalstatistik är återfallsfrekvensen otillfredsställande hög. Cirka 60 procent
av dem som begått så grova brott att de dömts till fängelse återfaller i brottslighet redan efter ett år,
och för de allra grövsta brottslingarna är samma siffra 80 procent.
Med anledning av detta anser Sverigedemokraterna att man vid frisläppandet av grova brottslingar ska
förse dem med elektronisk fotboja under en period efter frisläppandet som ska stå i proportion till hur
länge de suttit i fängelse. En brottsling som suttit i fängelse i fyra år bör exempelvis bära sådan
elektronisk fotboja i ett år efter frisläppande medan en person som suttit åtta år bör ha en längre
period med fotboja. På så sätt kan vi eftersträva att uppnå en kontrollerande effekt på den frisläppte
samtidigt som det blir lättare att utreda brott om personen med fotboja faktiskt återfaller i brott.
Skärpt straff för vapenbrott ett verktyg mot illegala vapen
Användningen av illegala skjutvapen i kriminella sammanhang utgör ett stort och växande problem.
Mord och väpnade uppgörelser i kriminella miljöer har på senare tid kommit att utgöra ett sådant
problem att Rikspolisstyrelsen betecknat situationen som akut. Sverigedemokraterna anser därför att
det krävs konkreta åtgärder för att avväpna kriminella. Den som bär illegala skjutvapen på allmän plats,
påträffas med många sådana illegala vapen eller med vapen av särskilt farlig natur som automatvapen
bör därför dömas hårdare än idag. Sverigedemokraterna vill därför se en skärpning av straffskalan för
grovt vapenbrott från fängelse i lägst 6 månader och högst 4 år, till fängelse i lägst två år och högst 6 år.
Reformerade straff för unga men grova brottslingar
I den bästa av alla världar är ungdomar just ungdomar. I den världen kan inte unga tillmätas någon
större skuld och de som hamnat snett behöver främst en hjälpande skjuts i rätt riktning. En sådan värld
anser Sverigedemokraterna att dagens lagrum som behandlar unga brottslingar återspeglar och i första
hand också ska avspegla. Problem infaller dock när ungdomar genom medvetna handlingar kan
tillmätas skuld för hemska brott. Det kan röra sig om brott mot andra människor som mord, dråp, grov
misshandel och våldtäkter. Brott som riskerar att förstöra andra barn, ungdomar och vuxnas liv för all
framtid. Det finns exempel på 14‐åringar som våldtagit i grupp, men där man inte kunnat utdöma ens
böter eftersom att de inte uppnått straffmyndig ålder. Det finns ett exempel där en grupp 15‐18‐
åringar nästan slog ihjäl en pensionär med slag och sparkar, och endast blev dömda till samtal med
socialsekreterare och några timmars samhällstjänst för att de inte uppnått 18‐års ålder. Slutligen finns
det exempel på 18‐åringar som begår hemska mord, men kommer undan lindrigt för att de får del av
straffrabatten för dem som är mellan 18‐21 år.
Sverigedemokraterna anser att det är självklart att det på ett grovt brott ska följa ett straff som står i
proportion till den begångna handlingen. Detta är viktigt för att visa de unga brottslingarna att de
begått ett allvarligt fel, för att skydda samhället från att nya offer kränks, för att brottsoffer och
anhöriga ska få upprättelse och inte minst för att förtroendet för hela rättsväsendet och rättsstaten ska
upprätthållas. För att täppa till de luckor i lagen som i dag gör att unga men synnerligen grova
brottslingar helt kan slippa straff eller komma undan med mycket lindiga straff, föreslår vi tre
ändringar: För det första bör straffmyndighetsåldern sänkas från 15 till 13 år. För det andra bör 15‐18
åringar som döms för mycket grova vålds‐ och sexualbrott kunna dömas som vuxna. Slutligen bör
ungdomsrabatten på straff för de som fyllt 18 år men inte 21 år avskaffas.

3. BROTTSBEKÄMPANDE MYNDIGHETER
Sverigedemokraterna vill:
X
X
X
X
X
X
X
att polisen ska kunna använda sig av brottsprovokation
att antagningskraven till polisutbildningen ska höjas och att antagning ska ske utan
kvotering
att Polisen ska befrias från vissa arbetsuppgifter utan koppling till
brottsförebyggande och trygghetsskapande verksamhet
att Polisen snarast ska ges de möjligheter och skyldigheter som krävs för att på kort
tid kunna upprätta lag och ordning vid förortsupplopp
att det ska bli lättare för Polisen att använda hemlig avlyssnings‐ och
övervakningsteknik mot grova brottslingar
att det ska bli lättare för Polisen att beslagta och förverka dyrbara tillgångar, hos
grovt kriminella, vars legala ursprung inte kan styrkas
att ett starkt och fullgott gränsskydd ska upprättas både på europeisk och nationell
nivå
Brottsprovokation
Brottsprovokation är ett verktyg som många poliser använder världen över för att komma åt
brottslighet som annars är svår att beivra effektivt. I Sverige är det dock förbjudet för polisen att
använda sig av detta verktyg. Förbudet mot brottsprovokation grundar sig inte i någon vedertagen
praxis eller lagtext utan handlar om rättsprinciper. Den övervägande principen är att polisen aldrig
får provocera eller på annat sätt förmå någon att inleda en brottslig aktivitet.
Sverigedemokraterna anser dock att brottsprovokation bör vara tillåtet i dag när det rör sig om
mycket grov brottslighet som annars är svår att komma åt. Exempel på sådan brottslighet är grov
organiserad brottslighet, alkoholförsäljning till minderåriga och så kallad grooming ‐ att ta kontakter
med barn, ofta på Internet, i sexuella syften.

En poliskår att räkna med – slopad kvotering och renodlad polisverksamhet
Den svenska polisen är en samhällsbärande yrkesgrupp som upprätthåller lag och ordning samt skyddar
vanliga medborgare. Den är en viktig del av det fundament som utgör vårt rättsamhälle. Samtidigt är
polisen ingen yrkesgrupp som kan beskyllas för att vara bortskämd. Efter att ha genomgått
yrkesutbildningen får man som polis räkna med en alldaglig lön, obekväm arbetstid och att mycket ofta
utstå våldsamma och hotfulla situationer. Poliskåren har dock två mycket viktiga saker: yrkesstolthet och
kompetens.
Polisyrket har länge varit ett drömyrke för många och det har fram tills nyligen krävts en hel del av de
många sökande för att bli antagna till en av de få åtråvärda utbildningsplatserna. Detta har samtidigt
garanterat den grundläggande kvalitet som är så viktig för att upprätthålla en professionell kår som
allmänheten kan sätta sin tilltro till. Efter påtryckningar ifrån politiskt håll att göra kåren mer heterogen
har tyvärr kvaliteten åsidosatts på senare år. För att uppnå en mer heterogen poliskår sänktes
antagningskraven till bland de lägsta i Norden. Sverigedemokraterna anser tvärtemot de övriga partierna
att objektiva kvalifikationer i första hand ska avgöra huruvida en person är lämplig att bli polis, och inte
vilket kön eller etnisk bakgrund man har. Vi vill därför höja de fysiska kraven på antagningstesterna till
de tidigare tuffare nivåerna, återinföra krav på skrivet högskoleprov och prov i svenska språket. Vi vill
även göra det klart att kvotering till poliskåren varken får genomföras på andra sätt eller uppmuntras till
genom riktade kampanjer.
Sverigedemokraterna tycker även att det är viktigt att Polisen syns utomhus och patrullerar där det finns
människor. En god kontakt med allmänheten ger inte bara en brottsförebyggande effekt utan skapar
trygghet bland medborgare och tillit till den offentliga förvaltningen. Polisforskare har kommit fram till
att svenska poliser ägnar mycket liten del av sin arbetstid till att patrullera bland allmänheten. En orsak
till detta är att Polisen är belamrad med många bisysslor som vanliga civilanställda eller andra
yrkesgrupper i samhället skulle kunna ta över. Detta rör saker som tillståndsgivning för fyrverkerier och
cirkustält, tillsyn av omhändertagna berusade personer, inspektion av farliga istappar, omhändertagande
av hittegods, handräckningstransporter mellan ungdomshem och liknande. Sverigedemokraterna anser
att det är orimligt att poliser med fleråriga polisutbildningar ska ta hand om sådana ärenden när dessa
uppgifter egentligen faller på andra yrkesgruppers kompetensområden. I ett tryggt Sverige måste vi i
stället ge Polisen tid att förebygga brott. Vi vill därför verka för att renodla Polisens brottsförebyggande
och trygghetsskapande verksamhet.

Tuffa tag mot förortsupplopp
Under 2000‐talet har vi i Sverige vant oss vid att läsa om förortsupplopp. Dessa innefattar allt från attacker
med grön laser, stenkastning mot poliser, brand‐ och ambulansmän till uppeldade bilar och fastigheter.
Utmärkande för dessa upplopp är att polisinsatserna, även då Polisen varit närvarande i flera timmar, sällan
lett till några gripna eller åtalade. Ofta hänvisas det till att Polisen velat lugna ungdomsgängen och inte velat
provocera dem till ännu mer skadegörelse. Detta är inte att upprätta lag och ordning och att förebygga brott,
utan i stället att retirera och ge upp kontrollen över ett område. Detta sänder också helt fel signaler till
allmänheten i områdena om vem man ska respektera och ha förtroende för – gängen i stället för Polisen.
Sverigedemokraterna skyller inte Polisens handfallenhet på de enskilda poliserna, utan lägger skulden på
ledningen. Det måste därför nu sändas ut tydliga signaler från politiskt håll att polisen ska byta taktik för att
upprätthålla lag och ordning när olika former av dialogverksamhet inte hjälper. Polisen måste få tillåtelse att
använda de åtgärder som krävs för att snarast skapa trygghet i ett område som urartar i upploppsstämning.
Sverigedemokraterna vill därför ge polisen både möjligheter och skyldigheter att åstadkomma detta; dels
genom att införa tillfälliga utgångsförbud och dels genom att ibland agera lite mer hårdhänt än vad som idag
är fallet. Syftet med detta är att gärningsmän ska gripas, påföras straff och att upploppen ska upphöra. I
sverigedemokraternas Sverige ska alla känna sig trygga utomhus oavsett bostadsområde eller tid på dygnet.
Hemliga tvångsmedel
Polisens ”hemliga tvångsmedel” avser främst vad som i folkmun kallas telefonavlyssning, kameraövervakning
och buggning. När de väl används är de alla kraftfulla och effektiva verktyg mot den grova brottsligheten.
Detta framgår av regeringens årliga redovisningar och Brottsförebyggande rådets rapporter. Tyvärr omges
användningen av dessa idag av alldeles för stränga restriktioner. Eftersom lagstiftningen är för restriktiv
används hemliga tvångsmedel mest för att utreda narkotikabrott som har ett högt straffvärde. Polisen vittnar
dock om att narkotikabrott är en alldeles för smal träffyta för att kunna användas effektivt mot den
organiserade brottsligheten och att restriktionerna därför bör lättas upp. Av samma anledning vill
Sverigedemokraterna att restriktionerna för Polisens användning av hemliga tvångsmedel lättas upp till att bli
mer lika de som råder i vårt grannland Danmark.
På grund av Danmarks bättre avvägda lagstiftning kan Polisen där använda hemlig teleavlyssning för brott
med lägre straffvärde ‐ exempelvis förberedelse till grov misshandel. För hemlig teleavlyssning och hemlig
kameraövervakning vill vi att användningskravet för ett brott eller straffvärde som inte understiger två års
fängelse ska sänkas till ett års fängelse. För hemlig rumsavlyssning vill vi att användningskravet på ett brott
eller straffvärde som inte understiger 4 års fängelse sänks till två års fängelse.
Lättare att beslagta och förverka tillgångar hos grovt kriminella
Det finns flera exempel på personer i kriminella nätverk som kör dyra bilar, bär märkesklockor, uppvisar dyra
livsvanor och påträffas med stora mängder kontanter samtidigt som de har stora skulder eller saknar laglig
inkomst. Ofta är dessa tillgångar något polisen varken kan beslagta eller förverka eftersom att brottslingarna
utnyttjar kryphål i lagen. De yrkeskriminella kan exempelvis dra långsökta historier om tillgångarnas
uppkomst som är svåra för Polisen att granska och som därmed också omöjliggör förverkande. Idag krävs det
även att Polisen har tillgångarna i sin besittning för att kunna beslagta det på uppdrag av kronofogden. Detta
innebär att om Polisen påträffar en kriminell person med skulder måste beslag av tillgångar ske i samband
med att personen grips eller på annat sätt frihetsberövas. Det räcker alltså inte med att en skuldsatt
gängkriminell stoppas i en vanlig rutinkontroll med dyra lyxartiklar eller kontanter. Trots dessa svårigheter är
det vedertaget att man i arbetet mot den organiserade brottsligheten just ska slå mot de ekonomiska
tillgångar verksamheten ger upphov till. Detta för att göra verksamheten mindre lönsam och därmed också
mindre intressant att engagera sig i.
Sverigedemokraterna vill ändra lagen så att Polisen ska kunna beslagta misstänkta kontanter och lyxtillgångar
från grovt kriminella även om de inte frihetsberövas vid tillfället. Vid krav på återlämnande av sådana
tillgångar ska personen kunna ge en förklaring styrkt bortom rimligt tvivel till hur de förvärvats lagligt. Om så
inte sker kommer de beslagtagna tillgångarna att förverkas av staten.

Ett återställt gränsskydd
Sveriges gränsskydd är inte vad det en gång varit. I dag kan man lätt få uppfattningen att allt tillåts passera
våra gränser vare det rör sig som vapen, narkotika, illegala invandrare eller traffickingoffer. En orsak till detta
är att vi gått med fullt ut i Schengensamarbetet vilket gör att resor mot våra grannländer och andra
Schengenländer närmast är att betrakta som inrikesresor. Detta innebär att smugglare kan ta sig in där
Schengens enorma gräns för tillfället är som svagast och sedan utan problem resa genom hela Europa upp till
Sverige. En annan orsak är den allt mer utpräglade globaliseringen som möjliggjort för billigare och snabbare
resor till Europa från fjärran länder, varifrån bland annat narkotika och illegala invandrare ofta härrör. Slutligen
är även Tullverket dåligt rustat för att möta dagens behov. Samtidigt som antalet resenärer som passerar
Sveriges gränser ökat från år till år, minskar Tullverkets personal och antalet kontrollerade resenärer.
För att åter säkra Sveriges gränser mot organiserad brottslighet och smuggling vill Sverigedemokraterna därför
arbeta för flera stärkande ändringar i vårt gränsskydd. För det första avsätter vi större ekonomiska medel än
Regeringen i våra årliga statsskuggbudgetar för att ge Tullverket möjlighet att anställa mångt fler
tulltjänstemän och köpa in bättre teknisk utrustning. I kombination med politiska signaler ska detta leda till
fler kontrollerade resenärer och effektivare kontroller. Vi vill även se över tulltjänstemännens utrustning och
införa tjänstevapen för all kontrollerande tullpersonal så att de precis som Polisen säkert kan handskas med
den grövsta organiserade brottsligheten.
Vidare vill vi verka på europeisk nivå för ett starkt gemensamt europeiskt gränsskyddssamarbete, exempelvis i
form av det nuvarande EUROSUR‐samarbetet. Sverigedemokraterna är visserligen starka motståndare till EU
och överstatlighet, men oavsett unionens vara eller icke‐vara ser vi ett behov av ett skydd av Europas gränser
till följd av den allt mer tilltagande globaliseringen. Europas nationer måste hjälpas åt med att skydda den
västerländska och europeiska civilisationen precis som vi måste skydda våra enskilda länder. Slutligen vill vi
införa en rad närliggande förslag som även träffar den gränsöverskridande organiserade brottsligheten; skärpt
straff för innehav av illegala vapen och narkotika, skärpt straff för trafficking, skärpt straff för
människosmuggling och ändrade rutiner för utfärdande av pass för att stoppa den illegala handeln med
identitetshandlingar.

Kriminalpolitiskt program Sverigedemokraterna 2013 | Utgåva 2 2013‐09‐30