Länk till tidningen här. - Clownmedicin

© 

En tidning för 

Riksföreningen 

Sjuksköterskan 

inom Äldrevård 

Geriatriker, dietister inom 

geriatrik samt alla professioner 

runt den äldre patienten. 

Nr 4 SEPTEMBER 2013 

Sveriges 

största 

och mest lästa 

Geriatrik- och 

äldrevårdstidning 

Forskning 

Kost och nutrition

Ansvarig Utgivare 

Monica Berglund 

Innehåll. Nr 4 SEPTEMBER 2013 

ProjektLedare 

David L Hammar 

Chefredaktör 

Helle Wijk 

Frilansskribenter 

Journalist 

Eva Gärdsmo Petersson 

Vetenskapsjournalist 

Catarina Baldo Zagadou 

Medicinjournalist 

Pia Vingros 

Produktion 

JLD & Kompani KB 

Box 86, 193 22 Sigtuna 

Annonser 

David Hammar 

Telefon 08-22 33 00 

0708-99 66 30 

david.l.hammar@tele2.se 

20 

Sarkopeni 

Att undernäring medför stora konsekvenser för 

den äldre individen är det säkerligen ingen som 

motsäger sig idag. Kunskapen om undernäring 

och dess konsekvenser har ökat dramatiskt de senaste 

decennierna. 

Akutmottagningen? 

De mest sjuka äldre som lider av demenssjukdom 

och kognitiv svikt, utgör de allra sköraste. De har 

svårt att uttrycka sina symtom och uttala önskemål 

om vård och behandling. De är i hög grad 

utlämnade till andras bedömningar och beslut. 

37 

Foto: Fotoakuten.se 

Ibland passar 1 bättre än 5! 

Folsyratabletter har tidigare endast funnits i 5 mg, 

vilket ofta överstiger det terapeutiska behovet. 

Studier har visat att en så låg dos som 0,8 mg 

folsyra dagligen vanligtvis är tillräckliga för att 

uppnå maximal reduktion av plasmahomocystein. 1 

Folacin®(folsyra) tablett 1 mg är en styrka som motsvarar 

Läkemedelsverkets rekommendation på den 

dagliga dosen för underhållsbehandling av folatbrist. 2, 3 

• Folacin 1 mg motsvarar den 

av Läkemedelsverket rekommenderade 

dagliga dosering 

vid underhållsbehandling. 2 

• Folacin 1 mg kan anpassas 

till flera indikationer och 

patientens behov. 2, 3 

folacin 1 mg 

F O L S Y R A 

Förnya recepten till 1 mg. 

Folacin © (folsyra) tablett 1 mg, R X , F B03BB01. Indikationer: Folatbrist eller tillstånd med ökat folatbehov, makrocytär, megaloblastisk anemi med folsyrabrist, försämrat 

upptag av folat från tarmen vid malabsorption såsom celiaki (glutenintolerans), sprue av annan genes eller tarmresektioner. Vid långtidsbehandling med läkemedel 

som hämmar folatupptaget eller folatmetabolismen exempelvis vissa antiepileptika, antibakteriella medel i den terapeutiska undergruppen sulfonamider eller 

läkemedel innehållande sulfasalazin. Tillstånd där ett ökat folatbehov föreligger såsom vid alkoholism, hemolytiska anemier, behandling med vitamin B 12 , graviditet 

och amning eller genetisk polymorfi sm i det folatberoende enzymet metylentetrahydrofolatreduktas. Varningar och försiktighet: Då folat kan stimulera celldelning 

tillråds försiktighet vid behandling av patienter med folatberoende tumörsjukdom. Folsyratillskott kan öka tillväxt av redan etablerad malignitet. Under långtidsbehandling 

med folsyra kan en samtidig B 12 -brist döljas. Dosering: Startdos och underhållsdos beror på indikation. Se www.fass.se för utförlig information. Folacin 

fi nns som tablett 1 mg i plastburk om 100 och 1000 st. Senaste översyn av produktresumén: 2010-08-27. För mer information och prisuppgifter se www.fass.se. 

Referenser: 1. Homocysteine Lowering Trialist’s Collaboration. Dose-dependent effects of folic acid on blood concentrations of homocysteine: a meta-analysis of 

the randomized trials. Am J Clin Nutr 2005; 82: 806–12. 2. Läkemedelsboken 2011–2012. Kapitel Anemier s. 244-245. 3. Produktresumé Folacin 1 mg, www.fass.se. 

FOL20120921PSE08 heart.se 

Grafisk Form 

Helene Heed 

Heed & Heed 

Tryck 

Trydells Tryckeri 

Prenumeration 

Ewa Saaws 

eva.saaw@koping.se 

6 nr/år 275:- 

Medlemsavgift 

300:- 

Redaktion 

Helle Wijk 

David L Hammar 


Kristina Iritz Hedberg 

Kerstin Sjöström 

Upplaga 5 650 ex 

ISSN 2001-1164 

Omslag 

Jane Lindell Ljunggren, 

äldreomsorgsexpert, 

Kerstin Isaksson, chef på 

Smedsberget och Yngve Gustafson, 

professor och överläkare i geriatrik 

© Foto: AnnaKarin Drugge 

Utgivningsplan 2013 

#5 Neurologiska 

sjukdomar – parkinson. 

Minitema: Rehabilitering 

Foto: Sophia Genitz 

3 

Kultur inom äldrevården 

Glädjeverkstans clowner kommer till demenssjuka 

med värme, glädje och fantasi. Genom nära möten 

med de som lever med demenssjukdom försöker 

de hitta in bakom sjukdomsskalet, skänka lite livsglädje 

och skapa meningsfulla avbrott i vardagen. 

43 

Bra äldrevård – inte främst en fråga om pengar..................................................7 

”Det finns många tusen farliga medicinkombinationer”..................................10 

Brännpunkt............................................................................................................11 

Porträtt: Mona Kihlgren........................................................................................12 

Stödet till personalen vid vård- och omsorgsboende är avgörande för 

deras möjlighet att möta äldre personers situation och behov.......................16 

Behöver Alma skickas till akutmottagningen?...................................................20 

Riksföreningen för sjuksköterskan inom äldrevård är med och förbättrar 

kvaliteten i äldrevården/omsorgen.....................................................................28 

Hög temp i Almedalen!.......................................................................................29 

Det ojämlika åldrandet.........................................................................................31 

Specialistsjuksköterskan inom vård av äldre gör skillnad..................................33 

Sarkopeni..............................................................................................................37 

Vad gör en kommundietist?.................................................................................39 

Disputation............................................................................................................41 

Kultur inom äldrevården.......................................................................................43 

Forskningsnytt inom geriatrik..............................................................................46 

Lästips....................................................................................................................47 

Krönika...................................................................................................................48 

Program ”Nationella konferensen i Äldrevård och geriatrik”...........................49 

Medlemssidor.......................................................................................................52

Ordförande har ordet 

Kära medlemmar! 

Vilken underbar sommar vi har 

haft glädjen av i år! För oss alla 

som fått semester, tyvärr har 

det inte sett ut så för många av våra 

kollegor i landet. Det gäller främst 

sjuksköterskorna som arbetar på landets 

sjukhus som inte fått semester på 

grund av sjuksköterskebrist. När det 

gäller just sjuksköterskebristen tror 

jag att det är en sanning med modifikation, 

det verkar nämligen som om 

kommunerna har klarat sig betydligt 

bättre när det gäller att kunnat rekrytera 

nya sjuksköterskor. En av orsakerna 

till det är att lönen är högre i kommunerna. 

Lönen ligger på eller över de 

24 000 kronor som upproret handlar 

om. En annan orsak tror jag att arbetsmiljön 

är med möjlighet till god bredvidgång, 

introduktion och lägre tempo 

i arbetet i kommunen. 

Vi har fått uppleva något som inte 

tidigare har varit möjligt, en TV-serie 

om äldre människors liv på ett äldreboende 

i Lycksele. Orsaken är troligen 

ett ökat intresse för vården av de 

äldre, deras livsvillkor och den åldrande 

befolkningen. På fyra månader 

ska äldreboendet i Lycksele bli Sveriges 

bästa, till hjälp har man professorn 

i geriatrik Yngve Gustafson, entreprenören 

Jane Lindell Ljunggren och 

Leif Mannerström, ”stjärnkock” och 

restaurang ägare i Göteborg. 

Vi möts av en mycket nedslående 

bild om livet på äldreboendet, som 

så ofta. De äldre är ensamma, håglösa 

och flera uttalar en önskan om att få 

dö på grund av tristess och meningslös 

tillvaro. Programmet visar att de 

äldre är övermedicinerade och lider av 

undernäring. Inledningsvis visar personalen 

uppgivenhet, saknar engagemang 

och arbetar mycket rutinmässigt. 

Min upplevelse är att de inte ser 

de äldres resurser och förmågor och 

deras behov av stimulans. De är också 

fokuserade på att det behövs mer 

pengar och mer personal. Enhetschefen 

har gett upp sitt ledarskap och säger 

att detta är sista chansen att vända 

”skutan på rätt köl”. 

Sverige är det land i världen som 

satsar mest pengar på äldreomsorgen 

så visst finns det pengar. Det handlar 

om vad vi väljer att göra med 

dem, vilka prioriteringar som sker. I 

socialtjänst lagen är det tydligt reglerat 

vad uppdraget innebär ”de äldre har 

rätt till värdigt liv och välbefinnande, 

har rätt till trygghet och en meningsfull 

vardag”. Trots lagen verkar det 

som om man tror att det är frivilligt! 

Jag vet av erfarenhet att det går att 

förändra livet på äldreboendet men 

det kräver ett tydligt och närvarande 

ledarskap med synliga ledare i verksamheten 

som leder och styr medarbetarna 

mot uppsatta mål. Det kräver 

också en väl förankrad värdegrund 

där man tillsammans har diskuterat 

vad uppdraget innebär och vem man 

är till för. Medarbetarna måste erbjudas 

regelbunden kompetensutveckling, 

möjlighet till karriär och gärna 

handledning för att höja kvaliteten i 

äldrevården. Det behöver inte kosta så 

mycket att bryta invanda mönster och 

börja göra något annorlunda. Genom 

att börja lyssna på personalen och på 

de äldre – på vad de vill, deras idéer 

och göra dem delaktiga leder ofta till 

positiv förändring. 

Det ska bli spännande att följa serien 

och framförallt den debatt som 

jag hoppas att den kommer att väcka. 

Äldre omsorgen har haft tuffa sparbeting 

under många år och har fått stå 

tillbaka för andra sektorer inom kommunerna. 

Debatten borde handla om 

vad äldreomsorgen ska prestera och 

om det finns förutsättningar för det. 

Vidare om hur unga människor ska 

lockas att arbeta inom äldreomsorgen 

genom att få uppleva det fantastiskt 

stimulerande arbete som det är att arbeta 

med och för äldre människor för 

att ge dem ett meningsfullt liv de sista 

åren. 

Glöm inte att anmäla dig till höstens 

konferens den 5–6 december! Läs 

mer i detta nummer om konferensen. 

Omsorg in på 

bara skinnet 

TENA hygien- och hudvårdsprodukter är särskilt framtagna för den 

känsliga huden. Tvättkrämen och våtservetterna är ett alternativ till 

tvål och vatten som både vårdar, rengör och skyddar huden. 

Nyhet! 

Sizes 

M/R 

Betala med faktura 

tenabutiken.se 

Välkommen in och läs mer om sortimentet och 

handla enkelt i tenabutiken.se 


Ordförande och ansvarig utgivare 

monica.berglund@avo.nu 

4

Redaktören har ordet 

Bästa läsare! 

Nu är höstens första nummer av Ä ute ur tryckpressarna, till bredden fylld 

med intressanta artiklar och reportage skrivna av drivna sjuksköterskor 

som arbetar, utvecklar eller forskar inom omvårdnad av äldre. Fokus i detta 

nummer är utveckling av den evidensbaserade omvårdnaden blandat med goda exempel 

från vardagen på hur detta kan praktiseras i vardagen. Likaså får Du en försmak 

av vad vår årliga nationella äldrekonferens kommer att innehålla då två av konferensens 

föreläsare skriver om sin forskning och sitt arbete i detta nummer. 

Fokus för konferensen i december är ”Sjuksköterskan gör skillnad” ett synnerligen 

aktuellt ämne! Även om naturligtvis sjuksköterskor inom alla specialiteter gör 

skillnad så är vårt fokus inom vård och omsorg av äldre. Det är därför glädjande att 

vi idag kan se allt fler tecken på att vård och akademi har tagit Socialstyrelsens kartläggning 

2012 på allvar avseende bristen på gerontologisk och geriatrisk kompetens 

inom vård och omsorg. Olika former för uppmuntrande initiativ från arbetsgivaren 

i form av bättre förutsättningar för att studera gör att allt fler sjuksköterskor är intresserade 

av att söka sig till specialistsjuksköterskeutbildningen inom vård av äldre. 

Andra positiva tecken är de tvärvetenskapliga fristående kurser inom geriatrik och 

gerontologi som startar upp runt om i landet och som är fullbokade av arbetsterapeuter, 

dietister, sjukgymnaster och sjuksköterskor som vill öka sin kompetens inom 

äldreområdet för att tillsammans förbättra kvaliteten på vården av den äldre personen. 

Lika positivt och energigivande som detta är, lika nedslående och förfärande är 

den syn på vilken kompetens som är mest lämplig för att planera och leda vård och 

omsorg av äldre, som kommer till uttryck via Socialstyrelsens beslut i vissa tillståndsärenden. 

Jag tänker på de avslag som förmedlats i flera fall när privata vårdgivare ansökt 

om tillstånd att få driva äldreboenden under ledning av en föreståndare med 

gedigen sjuksköterskebakgrund. Att hävda att en erkänt skicklig legitimerad sjuksköterska 

med lång erfarenhet av att både arbeta kliniskt inom äldrevård och av att 

leda och driva verksamhet inom vård av äldre, inte har den kompetens som krävs för 

att ansvara för och utveckla verksamheten är hårresande. Med en sådan kunskapssyn 

är det inte märkligt att vi dagligen ser rubriker om otillräcklig omvårdnad, avvikelser 

i vården och direkt vanvård. Det är därför viktigt att sjuksköterskor som arbetar 

inom äldrevården inte bara utför god omvårdnad utan också blir ännu skickligare på 

att utveckla och visa effekterna och värdet av denna och presentera resultaten i samhällsdebatten. 

Foto: Magdalena Björnsdotter 

Bra äldrevård – inte 

främst en fråga 

om pengar 

Den goda äldrevården, finns den? 

Jo, faktiskt. Privata demensboendet 

Hattstugan på Gotland har fått 

många utmärkelser genom åren. 

– ”Vad är vi till för?” Det är frågan 

vi ständigt måste ställa oss, säger 

Jane Lindell Ljunggren, föreståndare 

på Hattstugan och en av 

huvudpersonerna i reality-serien 

Sveriges bästa äldrevård. 

›› 

Helle Wijk 

Chefredaktör 

helle.wijk@vgregion.se 

6 

7

Catarina Baldo Zagadou 

fil mag i journalistik 

baldo@telia.com 

Jane Lindell Ljunggren 

Ålder 59 

Gör Föreläsare och entrepre nör. 

Driver tillsammans med Pia 

Lindell – ”och fantasitska 

medarbetare” – privata 

gruppboendet och 

Hattstugan på Gotland, 

där hon också jobbar som 

boendeassistent. 

Familj Make och tre vuxna barn. 

Aktuell Som expert i tv-programmet 

Sveriges bästa äldreboende 

i SVT. Finns att se 

på www.svtplay.se/sverigesbasta-aldreboende 

Har Boken Leva livet med 

skrivit demens tillsammans med 

Gun Aremyr. 

Motto ”Det går att göra stor 

skillnad med små medel.” 

Viktigaste ingredienserna i 

äldrevården: Hemkänsla, att 

delta i vardagliga sysslor. 

Och beröring. 

Trendbrottet har kommit smygande. 

Efter alla år av skandallarm 

i äldrevården har fokus flyttats: 

Från problem till lösningar. 

Det började i somras med radioprogrammet 

Livet på hemmet i P1. Första 

riktiga dokusåpan (gjord av Rosa Fernandez 

och David Rune) från ett äldreboende, 

närmare bestämt Kattrumptullens 

äldreboende i Stockholm. 

Här skildrades en stillsam och ganska 

trivsam vardag, där människor som 

levt långa liv fick träda fram i helfigur, 

som unika personligheter. Nyinflyttade 

Gunnel, hennes granne Eivor, vitskäggige 

Lennart, undersköterskan Donika, 

95-åriga Rosa och 60+-aren Thomas, 

som hälsar på sin mamma Ingegerd på 

hemmet fyra dagar i veckan. 

I höst blev det tv:s tur, med Sveriges 

bästa äldreboende, fyra dokumentärer 

som bygger på tanken att kunskap och 

vilja gör skillnad. 

I centrum står ett boende i Lycksele, 

Smedsberget, ett typexempel på hur det 

ofta ser ut i Sverige i dag: Mycket mediciner, 

kal och steril miljö, få aktiviteter för 

de gamla, smaklös mat, stor ensamhet – 

och missmodig personal. 

– Kriminella har det bättre, suckar 

en anhörig i första avsnittet. 

– Varför i helvete tar livet inte slut, 

utbrister en av de boende. 

Som tittare gör det ont att se de ganska 

apatiska gamla, helt berövade vad 

som borde vara en självklar mänsklig rättighet: 

Ett värdigt liv – även om man 

har fyllt 85 eller mer och inte orkar lika 

mycket som förr. 

Dramaturgin i tv-programmet liknar 

den som använts i en annan omdiskuterad 

dokumentärserie, Klass 9A, som handlade 

om skolan. Sens moralen den gången var 

glasklar: Förändring är möjlig. Med rätt 

inställning kan så gott som alla elever få 

godkända betyg i nian, betyg som räcker 

till att komma in på gymnasiet. 

Och nej, det handlar inte främst om 

pengar. Utan om kunskap, motivation 

och inspiration. 

Sak samma gäller också i äldrevården. 

Precis som i Klass 9A skickar alltså 

Sveriges television ett par av landets 

främsta experter på området till det utvalda 

”standardhemmet” i Lycksele. De 

har inga extra resurser att dela ut – och 

deras uppgift är att göra något åt situationen 

på bara fyra månader. 

En av de två är Yngve Gustafsson, 

professor i åldrandets sjukdomar vid 

Umeå universitet. 

– Allt fler äldre människor får inte 

den vård de behöver, konstaterar han. 

Och på äldreboendena blir de boende allt 

sjukare. Det går inte ihop. 

Med hjälp av ett dataprogram tar han 

snabbt fram fakta om övermedicineringen 

på Smedsberget. Ja, för det är ju den 

vanligaste orsaken till att äldre blir sjuka. 

En banal brustablett Alvedon visar sig 

till exempel vara boven för en av de gamla, 

Ruth. När hon i stället får Alvedon i 

tablettform lyckas hon på kort tid gå ner 

20 kilo – och dessutom bli av med den 

värsta svullnaden i sina ben. 

– Brustabletter innehåller salter som 

binder vätska i kroppen, förklarar doktorn. 

Därför ska man inte ge brustabletter 

till äldre överhuvudtaget. 

Jane Lindell Ljunggren, föreläsare 

i äldrefrågor och eldsjälen bakom framgångsrika 

gruppboendet Hattstugan på 

sydöstra Gotland, är den andra experten 

i tv-serien. När vi talas vid har det sista 

programmet inte sänts än, så slutresultatet 

är det bara de närmast inblandade som 

känner till. Men så mycket kan hon säga: 

– Jag är väldigt nöjd. 

Foto: Magdalena Björnsdotter 

Hennes allra första replik i serien har ett 

mycket tydligt budskap: 

– Jag brinner för de här frågorna. Jag 

tycker det är ett dåligt betyg för samhället 

att det ser ut som det gör inom äldrevården. 

Vid ett tidigt informationsmöte blir 

personalen smått chockad: ”Hur ska det 

här gå till? Utan extra resurser? Orealistiskt! 

Ska vi springa ihjäl oss?! 

Men Jane är förhoppningsfull: 

– Jag är alldeles övertygad om att det 

här kommer att gå. Det går att driva en 

äldrevård med mycket delaktighet och 

självständighet på en kommunal budget. 

– Det är ni som är det allra bästa medicinen, 

fortsätter hon. Glöm aldrig det. 

Och Jane vet vad hon talar om, hon 

har jobbat med de här frågorna i hela 

sitt liv, i mer än fyrtio år. De första dryga 

tjugo åren var hon kommunalanställd. 

Sedan 1994 driver hon boendet som hon 

har skapat utifrån sitt eget credo: ”Ett 

levande liv, livet ut.” 

Hattstugan liknar ett hem – det är 

Jane själv som har ritat huset – och ligger 

i natursköna omgivningar. Varje dag börjar 

med att personal och boende tillsammans 

gör en god frukost. 

– Vi umgås verkligen som en familj 

här, berättar hon. Vi har dagliga samlingar, 

där till exempel en person får vara i 

centrum. ”I dag spelar vi Elsas musik.” 

Och sedan pratar vi om det. Eller vi kan 

ta fram en korg med gamla föremål som 

man kan smaka och lukta på. Tre till fem 

personer är med vid dessa stunder, och 

alla bidrar på olika sätt till vad den ger. 

Så hur kommer det sig att Hattstugan 

har lyckats så bra – när det verkar så 

svårt att få till det på andra äldreboenden 

i Sverige? 

Jane lyfter fram policyns betydelse: 

Att all personal ska veta vad de är till för. 

Nämligen: Att sätta de äldre i centrum. 

– Man måste få struktur på verksamheten, 

säger hon. Så det handlar också 

om en organisationsfråga: Vad gör vi av 

vår dag? Annars är det lätt att ingrodda 

rutiner tar över. 

Det syns tydligt i tv-serien, hur personalen 

är van att sitta med listor och scheman 

så fort de får en minut över – i stället 

för att gå in till någon av de gamla 

och prata. 

Ganska snart griper alltså Jane tag i 

organisationsplanen, ser till att alla delar 

av dagen har ett innehåll, att varje ögonblick 

tas tillvara. Märk väl: För de gamlas 

bästa! 

Ja, ledarskapet är avgörande: 

– Man måste ha en tydlig policy där 

det står vad varje enhet är till för. Och det 

måste finnas både rutiner och strategier 

för hur man kan omsätta policyn i verkligheten. 

Man måste försäkra sig om att alla 

ingredienser i omvårdnaden finns med – 

både natt och dag, dygnet runt. Hela vardagen 

måste hänga ihop, säger hon. 

Innerst inne förstår nog de flesta att 

mänskliga relationer egentligen är det allra 

viktigaste i vård och omsorg. Ändå tenderar 

vi i Sverige av tradition att inte värde 

Sex framgångsfaktorer i äldrevården 

• Ett fungerande arbetsteam där olika kompetenser och 

uppdrag är synliga. 

• Miljön är oerhört viktig. Både den psykiska och den fysiska. 

Det bör vara vackert och trivsamt – och säkert, förstås. 

• Måltiderna måste dagligen vara ofta återkommande 

höjdpunkter. Många gamla i Sverige svälter faktiskt. 

• Att personalen har empati och engagemang är A och O för 

att lyckas skapa en hälsosam och hemtrevlig miljö för gamla. 

Ställ frågan: Hur använder vi bäst vår arbetstid? 

• Individuell behandling av de boende. Hur mår var och en? 

Vad behöver varje person? Hur kan hon eller han må bättre? 

Både kroppen och knoppen måste tränas för att inte förtvina. 

• Dokumentera! Att ha detaljerade beskrivningar för hur verksamheten 

drivs ger underlag för att ställa krav. 

sätta ”mjukvaran” lika mycket som ”hårdvaran”, 

allt som kan vägas och mätas. 

– De boende har otroligt många erfarenheter 

med sig, påpekar Jane. Även 

om de är svårt sjuka kan alla bidra med 

någonting. Praktiska sysslor sitter ofta i 

ryggmärgen. Kan man inte vara fysiskt 

aktiv, kan man kanske vara med i samtal, 

ge en länk till hur livet var förr. Alla behöver 

bli sedda. 

Kan det vara dödsskräcken 

som gör att anställda inte 

vågar visa närhet till de 

gamla? 

– Jag vet inte det, precis. På många boenden 

är omsättningen av de boende stor. 

Den ena efter den andra går bort, och sedan 

är det bara in med en ny. Personalen 

får aldrig tid att reflektera. Man behöver 

få handledning och tid att bearbeta för 

att klara av det på ett bra sätt. 

Inte sällan brister det också i utbildning, 

påpekar Jane. Även om kommunerna 

i dag inte anställer någon som inte 

har adekvat utbildning, så haltar det ofta 

ändå på den punkten. 

Som föreläsare har hon varit runt i 

hela landet. Den bild hon fått är att dagens 

äldrevård präglas av leda. 

– Det har varit så många omorganisationer 

under årens lopp. Ändå kan man 

inte se någon bättring. Ofta är miljön 

också väldigt andefattig. Det är helt en 

kelt inte trivsamt! Man måste komma 

ihåg att äldreboendet är de gamlas sista 

hem. Så varför ska inte det få vara hemlikt? 

Jane hoppas att tv-serien kan ge inspiration, 

både till politiker och anställda 

inom vården. 

– Vi har inte råd med allt, det tycker 

jag politikerna måste se folk i ögonen och 

säga. Men det finns så mycket man kan 

göra som inte kostar så mycket. Till exempel 

bjuda in bibliotek och studieförbund, 

så att boendet blir en levande oas – i stället 

för ett dödens väntrum. 

– Att få till en bra miljö kostar inte 

så mycket. Det är personalens inställning 

och bemötande som är det viktigaste. ›› 

8 

9

BR 

NNPUNKT ÄLDREVÅRD 

Men visst: Det är sant att det finns ställen 

där det är på tok för lite personal, där 

man går på knäna, där två personer ska 

serva tio svårt demenssjuka. Omöjligt! 

Då blir det bara förvaring. Du kan inte 

möta den enskildas behov under de omständigheterna. 

För så är det ju: Den som är demenssjuk 

kan inte vänta, lika lite som ett litet 

barn. Även om man snabbt har glömt vad 

det var man behövde, kan känslan av oro 

sitta kvar i kroppen i timmar. 

Om du fick leda en nationell 

satsning på äldrevården, 

vilken åtgärd skulle du vidta 

allra först? 

– Personalsamtal! Teamkänslan är oerhört 

viktig – och att alla olika kompetenser 

blir synliga och tillvaratagna. Varje enhet 

måste ta fram en värdegrund där man 

svarar på frågorna ”Vad är vi till för?” 

”Vad kan vi bidra med, utifrån våra förutsättningar?” 

Också personalens privata 

intressen är viktiga, många av dem kan 

tas med in i jobbet. 

– Man måste också få tid att prata 

med varandra om hur arbetet är och vad 

man vill fokusera på framåt. Och alltid 

ha utvärderingar! Peka på förbättringsområden, 

klargöra vilka som är ansvariga. 

Jobbet tar ju aldrig slut. Men när man 

får tillfälle att iaktta vad det faktiskt är 

man gör, reflektera över det, så hittar man 

också möjligheter. 

Den 29 augusti anordnade Sveriges 

Television en chatt med 

professor Yngve Gustafsson. 

Flera frågor handlade om mediciner. Här 

är en. 

I tv-serien blir det tydligt: Hur glimten 

i trötta ögon kan tändas – på ömse håll, 

både bland personal och bland boende. 

– Och Sveriges bästa äldrevård är 

verkligen reality, understryker Jane. Inget 

är fejkat. Vi hade inget manus, det ni ser 

som tv-tittare är precis vad som hände i 

stunden. 

Vad blev du mest förvånad 

över? 

– Att alla var så öppna, både personalen 

och de boende tog emot oss med öppna 

armar. 

Som Margit, till exempel, kvinnan 

som Jane tog med sig till en loppis för att 

köpa porslin och dukar till matsalen. 

– 95 år gammal gick hon direkt till 

garderoben och tog fram sina termobyxor 

– och det var bara andra gången vi träffades. 

Hon kände ju egentligen inte mig. 

Leendet som sprider sig i Margits ansikte 

när hon sitter i bilen tillsammans 

med Jane är mycket lyckligt. 

– Att se solen!, utbrister hon. Det är 

underbart. 

– Ja, säger Jane, jag älskar de äldre! Jag 

vet faktiskt inte vad jag skulle ha gjort om 

jag inte hade jobbat med det här. De här 

mötena man får… de bär en framåt. 

Och hon är ingen frånvarande chef. 

80 procent av sin arbetstid jobbar hon 

”på golvet”. Kvällar och helger, precis 

som alla andra, ”mitt i smeten”. l 

Zanna: Blev nyfiken ang detta med 

mediciner som krockar, tar ut varandra 

eller tom inte bör användas till äldre, är 

det några klassiska kombinationer man 

som undersköterska bör veta och vara 

observanta på? Även om vi inte är medicinskt 

ansvariga är det vi som ju ser och 

delar medicinen varje dag. Jag jobbat på 

ett kortidsboende så det är olika människor 

som kommer in varje vecka därav att 

det vore bra att kunna lite själv då hemsjukvården 

ibland inte har hand om våra 

omsorgstagare. 

Yngve G.: Det finns många tusen 

kombinationer som är olämpliga och 

det finns knappast någon läkare som kan 

hålla det i huvudet. Jag tycker att det är 

Äldre i siffror 

• Det finns ungefär en kvarts miljon 

människor i Sverige som är över 85 år. 

• Knappt var tredje, cirka 86 000 personer, 

bor på ett äldreboende. 

• Antalet platser på äldreboenden har 

minskat drastiskt under de senaste 

åren. 

• Om cirka 25 år räknar befolkningsexperterna 

att den här gruppen är 

dubbelt så stor som i dag. 

• Varannan över 80 äter mer än tio 

mediciner per dag. Och det är ofta 

mediciner som kan ge stora biverkningar. 

• Medicinbiverkningar är faktiskt den 

vanligaste orsaken till att äldre blir 

sjuka i Sverige. 

• Det största lidandet som drabbar 

äldre på äldreboenden är depression. 

Ungefär varannan boende är 

deprimerad. 

• Helt i strid med Socialstyrelsens 

rekommendationer behandlas äldre 

med depression nästan uteslutande 

med piller – piller som ger biverkningar. 

• Var femte anställd inom äldrevården 

skulle vilja sluta och göra något annat, 

enligt siffror som Kommunal har 

tagit fram. 

Varning för 

missriktad sparsamhet 

Se upp för toksnålhet. Som till exempel 

att släcka varannan lampa i en korridor. 

En enda boende som ramlar ”i onödan” 

är detsamma som samhällskostnader 

på många hundra tusen kronor. 

Plus lidandet för den enskilda, förstås. 

”Det finns många tusen farliga medicinkombinationer” 

nödvändigt att dom boendes kontaktpersoner 

ska vara med när läkaren rondar. 

Dom som känner dom gamla bäst ser 

hur dom mår och kan vara observanta 

om dom gamla förändras när medicinen 

byts ut. Det bästa är att få ett team runt 

dom boende. 

Läs hela chatten på 

www.svt.se/sveriges-basta-aldreboende/ 

chatt-med-yngve-gustafson 

./. 

Christer Siwertsson 

Sjuksköterskelöner 

Christer Siwertsson, 

M och oppositionsråd i Jämtlands läns landsting 

Svensk Hälso- och sjukvård samt hemsjukvården i Sveriges 

kommuner står inför framtida mycket stora utmaningar. 

En av de större utmaningarna är ingångslöner, möjlighet 

till specialistbildning och utveckling samt löneutveckling 

för den patientnära personalen, främst sjuksköterskor, biomedicinska 

analytiker, barnmorskor och distriktssköterskor, men 

även undersköterskor. Dessa fem yrkeskategorier tillhör de 

kvinno dominerade yrkena inom hälso- och sjukvården/hemsjukvården. 

Vetskapen om att det brister vad gäller löner och löneutveckling/specialistbildning 

för ovanstående grupper har funnits 

under alla årtionden som yrkena funnits. Tidigare regeringar 

har flitigt lyft fram dessa yrkesgrupper i ord, men mindre i 

handling, vilket medfört att dagens lönenivåer och utvecklingsmöjligheter 

konserverats på en låg nivå. Jobbskatteavdraget som 

alliansregeringen infört, har däremot ökat på mängden kronor 

i plånboken ganska rejält för dessa grupper, men även andra 

yrkes grupper har fått del av detta, vilket jag inte anser vara fel. 

Jobbskatteavdraget belönar dock inte efter yrkeskompetens och 

ansvar, utan är till för att uppmuntra till viljan att arbeta, framför 

att leva på bidrag, vilket är en helt annan sak men inte desto 

mindre viktigt för det. 

Problemet är nationellt och jag som landstingspolitiker ser tydliga 

konsekvenser som yttrar sig i att det blir allt svårare att rekrytera 

patientnära personal och att intresset för att som ung 

utbilda sig inom dessa yrken minskar. Den tiden är uppenbarligen 

nu förbi, när vi politiker vågar tro att exempelvis en sjuksköterska 

med fleråriga akademiska studier vill ta ett arbete med 

en ingångslön på 22 000 kronor och i tillägg allt sämre arbetsmiljö, 

så som det är i Jämtlands läns landsting, där jag är landstingspolitiker. 

Eftersom att problemet är nationellt, krävs därför att SKL, 

(Sveriges kommuner och landsting) börjar agera på riktigt. 

Det gäller att förmå landstingen och kommunerna att prioritera 

den patientnära personalen på ett trovärdigt sätt, vilket är 

fullt möjligt, om landstingen och kommunerna ringar in sina 

kärnuppgifter som bland annat är Hälso- och sjukvården/hemsjukvården 

och ”taggar ner” en aning när det gäller annat som 

landsting och kommuner gärna vill syssla med, men som inte 

är lagstiftat! Visar det sig sedan man gjort sina omprioriteringar 

och kanske höjt några kommunal och landstingsskatter att 

pengarna inte riktigt räcker till, ja då är jag inte främmande för 

en statlig inblandning i form av ekonomiskt stöd för värnandet 

av den patientnära personalen i Sveriges kommuner och landsting. 

Men fram till att staten ska behöva gå in är det långt kvar, 

problemet ägs i första hand av kommunerna och landstingen 

och ska i första hand också lösas på den nivån och då naturligtvis 

tillsammans med de fackliga representanterna. l 

Foto: Petter Cohen, Östersunds-Posten 

10 

11

TEMA • FORSKNING 


Foto: Peter-Lorentz Johnsson 

Porträtt: 

Mona Kihlgren 

Omvårdnads vetenskapens framväxt 

inom äldrevården – ett perspektiv 

”Det var en slags uppen barelse att mjuka data kunde göras hårda 

genom att ställa tuffa krav på den vetenskapliga kvaliteten i mätningarna 

av patienternas attityder och upplevelser. Det imponerade på mig hur 

de allra mest patientnära frågorna kunde få vetenskapliga svar som inte 

bara gagnade den enskilda patienten utan var allmängiltiga”. 

Så skriver Kjell Asplund, emeritusprofessor 

och ordförande i Statens 

medicinsk-etiska råd, i boken När 

omvårdnad blev vetenskap – de första decennierna 

1970–2000 (under tryckning, Liber). 

Allt började falla på plats för omvårdnadsforskningen 

i Sverige under 1970-talet 

genom ett idogt arbete bland sjuksköterskorna 

själva och dess professionella 

och fackliga organisationer. Med stöd av 

framsynta personer inom andra forskningsområden 

började de första stegen 

tas redan under 1960-talet, men helt avgörande 

för utvecklingen var emeller tid 

politiska beslut under 1970-talet. Åren 

1970 – 2000 var en period som ledde 

fram till att ämnet omvårdnad och vårdpedagogik 

blev forskarutbildningsäm 

nen. Men utvecklingen är inte färdig. 

Det kvarstår problem som behöver lösas 

och nya tillkommer. Det är som det ska. 

För utveckling är att vara på väg! 

En betydande 

kunskapsmängd finns 

Vi har fått en betydande kunskapsmängd, 

en baskunskap omkring många patientgrupper. 

Exempel från starten var studier 

om vården av döende som påbörjades genom 

Ulla Qvarnström. Hon var den första 

sjuksköterska som disputerade inom 

omvårdnad 1978. Äldrevårdsforskningen 

berör många och där var Astrid Norberg, 

som landets första omvårdnadsprofessor 

i Umeå, en frontfigur. De första projekten 

rörde demens och problem att inta 

föda och svälja. Elisabeth Hamrin studerade 

stroke, Christina Lindholm förbättrade 

för dem med plågsamma bensår 

och Anna-Christina Ek lyfte fram nutritionens 

betydelse vilket berör oerhört 

många människor. Hjördis Björvell visade 

på vikten av prevention vid svår fetma. 

Det blev tydligt att forskningen inom 

omvårdnaden hade ett annat fokus än den 

övriga medicinska forskningen. Den sågs 

som ett komplement som kunde förtydliga 

också andra patientbehov än de rent 

Sjuksköterskan förväntas vara 

autonom och ta egna beslut 

samtidigt som hon/han är 

begränsad att ta beslut” 

medicinska. Det var intressant att se hur 

sjuksköterskornas funderingar om patientproblem 

som rörde deras vardag snart 

kunde sättas på pränt. Problemen handlade 

om vitt skilda områden vilket gjorde 

att den tidiga forskningen kom att bli 

mycket individuell eftersom det ännu inte 

fanns några omvårdnadsinstitutioner som 

samlade upp de nya forskarna. Exempel 

på de forskningsområden som fanns med 

från starten belyser att forskning fanns 

från livets början till livets slut vilket också 

speglar att sjuksköterskeprofessionen återfinns 

inom hela hälso- och sjukvården. 

Vårdtagarens sjukdomstillstånd, välbefinnande 

och hela livssituation belystes. 

Den medicinska forskningen gav viktiga 

och nödvändiga kunskaper för att 

bättre förebygga, diagnostisera och behandla 

vårdtagarens sjukdomstillstånd. 

Omvårdnadsforskningen gav viktiga och 

nödvändiga kunskaper för ett bättre omhändertagande 

och stöd till vårdtagaren i 

hans eller hennes sjukdomstillstånd, om 

hur hela livssituationen kunde förbättras. 

Omvårdnadsforskningen gav även ökade 

kunskaper om närståendes och vårdares 

situation och behov. Forskningen kan 

också sägas tydliggöra ansvarsområden, 

ge respekt för arbetet och en inre säkerhet 

hos individen – vårdaren: ”Jag vet att det 

jag gör är bra för patienten” och hos individen 

– patienten: ”Det här är värderat 

och har ansetts vara bra”. 

Projekten är idag inriktade mot att 

omvårdnadsinsatserna inom vård och 

omsorg ska ge ett ökat välbefinnande, 

ett minskat lidande och ett snabbare tillfrisknande, 

med hjälp av åtgärder som 

inte behöver innebära ökade kostnader. 

Studier av vårdarbetets genomförande 

i relation till resultat och kostnader 

är en förutsättning för att kvaliteten ska 

bli densamma i en krympande ekonomi. 

Professionell kunskap i vården handlar 

därför inte bara om traditionell kunskap 

om sjukdomar, hälsa, symtom och 

behandlingsmetoder, utan även om människovärde, 

relationer och helhetssyn. 

Forskning basen för en 

profession 

Själva basen för en profession och för utveckling 

mot en god omvårdnad, som är 

sjuksköterskans ansvarsområde (Socialstyrelsen 

2005), är forskning och användningen 

av resultaten. En förståelse 

för att den verksamhet som bedrivs måste 

baseras på forskningsresultat är ett led 

i att utveckla den autonomi i yrket som 

karaktäriserar en profession. Winroth 

(1999) som studerat professioner skriver 

att sjuksköterskekåren alltmer börjat 

beskriva sina arbetsuppgifter i en strävan 

att markera sin profession och att få yrket 

uppvärderat. Att ytterligare, genom 

utvärderingar och interventioner, kunna 

visa effekter av vårdarbetet är nödvändigt. 

Ett ansvar vilar därför på medlemmarna 

i en profession att bibehålla 

sin status på arbetsmarknaden, att ständigt 

tillvarata ny kunskap inom sitt verksamhetsområde, 

som kliniskt verksam eller 

som chef över verksamheten. Denna 

typ av vetenskapliga studier är nödvändiga 

för att visa på värdefulla omvårdnadsinsatser 

så att dessa kan prioriteras i förhållande 

till andra insatser. 

Hälso- och sjukvårdsutredningen 

(HSU 2000) visade att det fanns många 

›› 

12 

13


3 sätt att 

visa omtanke 

Mona Kihlgren, 

är sjuksköterska, 

fil.kand. och professor 

emerita. Hon var tidigare 

chef vid Centrum för 

omvårdnadsvetenskap, 

Universitetssjukhuset 

Örebro. 

studier med utveckling av vårdarbetet 

som lett till effektivitetsvinster i form av 

snabbare tillfrisknande och ökat välbefinnande 

för vårdtagaren samt minskade 

kostnader. Däremot förekom i alltför 

liten utsträckning forskning om effekter 

av personalminskningar, ledarskapets 

betydelse och personalomsättning. Omvårdnadsforskningen 

har gjort det möjligt 

att beskriva resultaten av vård och 

omsorg. Bra omvårdnadsinsatser kan då 

medvetandegöras för att kunna tillämpas 

i vård och omsorg. 

Foto: Peter-Lorentz Johnsson 

Omvårdnadsvetenskapens 

egentliga kärna 

När ett forskningsområde befinner sig 

under uppbyggnad är verksamheten särskilt 

sårbar. Det är viktigt att hålla samman 

och vidareutveckla det som kan betraktas 

som omvårdnadsvetenskapens 

egentliga kärna; det ”patientnära” perspektivet. 

Annars finns en risk att det 

fokus på vårdtagaren som omvårdnadspersonalen 

företräder och deras specifika 

frågeställningar inte prioriteras. En 

dålig omvårdnad kan innebära att dyrbar 

medi cinsk behandling inte får avsedd 

effekt. Effektivitetsvinster ur ett medicinskt 

perspektiv kan motverkas av ineffektiva 

omvårdnadsinsatser och tvärtom. 

Vårdarbetet tar en stor del av samhällets 

resurser i anspråk, och därför är det viktigt 

att det granskas och värderas. Viktiga 

frågor är: Använder vi de resurser vi förfogar 

över på bästa sätt? Är det som görs 

relevant? Är det till nytta för vårdtagaren? 

Hur utförs arbetet? Är kvaliteten på det 

som görs den bästa inom de ekonomiska 

ramar vi har till vårt förfogande? Den beprövade 

erfarenheten måste testas, tydliggöras 

och dokumenteras. 

Av OECD-länder har Sverige efter 

den senaste reduktionen av vårdplatser i 

genomsnitt 2,7/1 000 innevånare och i 

övriga länder 4,9/1 000 (OECD 2012). 

Neddragningen pågår fortfarande. Jämförelsen 

kan halta p.g.a. utbyggd hemsjukvård 

men det har också inneburit att 

belastningen har ökat på närstående. Flera 

sjuksköterskor har i sin forskning studerat 

informella (närstående) och formella 

(anställda) vårdares situation. När man 

följer omvårdnadsforskningen under ett 

par decennier om närståendes problem 

anger de tyvärr i intervjuer att samhällets 

stöd varit och fortfarande är otillräckligt. 

Avhandlingar inom omvårdnaden 

av äldre har även visat komplexiteten i 

kommunsjuksköterskans beslutsprocess. 

Bemanningen av sjuksköterskor inom 

äldrevården skulle t ex kunna minska 

onödiga transporter av patienter till akutvården, 

en inhuman och oekonomisk åtgärd 

(Kihlgren m. fl. 2003). Personal 

som arbetar inom primärkommunernas 

verksamheter har att följa två ”chefer”; 

biståndsbedömares beslut enligt socialtjänstlagen 

och sjuksköterskors beslut 

enligt hälso- och sjukvårdslagen. Karls 

son (2007) skriver att förväntningarna på 

kommunsjuksköterskan är ”paradoxala”. 

Hon har beskrivit detta på följande sätt: 

sjuksköterskan förväntas ”vara autonom 

och ta egna beslut” samtidigt som hon/ 

han är ”begränsad att ta beslut”. Hon/ 

han förväntas ”vara ledare” och samtidigt 

”vara jämställd och underordnad”. 

Om förväntningarna på sjuksköterskan 

är större än de organisatoriska förutsättningarna 

ger möjlighet till kan detta skapa 

en konflikt hos sjuksköterskan. Flera 

forskare framhåller att behovet av studier 

inom sjuksköterskans ledarskap är stort. 

Av ekonomiska skäl är risken stor att 

kommunerna anställer personal med lägre 

utbildning för de svåra uppgifter som 

vården av multisjuka äldre innebär. Det 

kan ge vårdarna en känsla av att deras arbete 

är mindre värt och att vem som helst 

kan utföra det. Känslan av att vem som 

helst kan utföra ens arbete kan få som 

följd att vårdarna kan förlora motivation 

och engagemang och upplever att det sätt 

på hur arbetet utförs saknar betydelse. 

Vårdaren kan sägas ha största ansvaret för 

kvaliteten i mötet med den sjuke. Övertaget 

kan missbrukas genom brist på kunskap 

eller möjligheter att göra det kunskap 

och medkänsla kräver. Studier har 

även visat nödvändigheten av olika stödstrukturer, 

som att t ex få fortbildning, att 

få feedback på sitt arbete och att ges möjlighet 

och utrymme för reflektion. 

Boström och medarbetare (2007) har 

haft studier inom kommunal äldrevård 

och konstaterat att det finns en stor potential 

att öka forskningsanvändningen. 

Som forskningskonsument måste sjuksköterskan 

ändå ha ett positivt men också 

kritiskt förhållningssätt till forskningsresultaten: 

”Är dessa resultat tillämpbara i 

den kontext jag befinner mig?” Sammanfattningsvis 

kan sägas att forskningen om 

implementering av ny kunskap visar att 

det är en komplicerad process som i hög 

grad kräver ledningens egen kunskap och 

engagemang. 

Tjänster för vård-utbildningforskning 

saknas 

Historien visar att våra svenska pionjärer redan under 

1970-talet hade känt behovet av att utforska omvårdnadsfenomen 

och få svar på frågor som skulle 

kunna ge patienter och närstående en bättre omvårdnad 

och främja deras hälsa. De har varit mentorer 

och handledare för många av de 85 professorer i omvårdnad/vård 

vetenskap som har installerats och som 

är sjuksköterskor. Därtill kan vi lägga cirka 1300 disputerade 

sjuksköterskor (siffror från 2012). Med tiden 

har allt fler högskolelektorat och professurer inrättats 

och besatts. Däremot har den kliniska sektorn 

haft svårt att se vad de disputerade sjuksköterskorna 

kan användas till. Det har saknats karriärvägar inom 

vården, som kunde locka de forskande sjuksköterskorna. 

Under decennier har nya tjänstekonstruktioner 

efterfrågats, där vård-utbildning-forskning kombineras. 

Forskning genom samverkan mellan olika 

professioner är också nödvändig. Det ger en synergieffekt, 

som förmodligen inte är tvärvetenskaplig, för 

varje grupp har sin tradition, men där det ändå finns 

ett gemensamt drag så att vi ska kunna ge de människor 

vi har att möta och behandla i vården, det bästa 

möjliga utifrån vad vi vet och vad vi känner. l 

Mona Kihlgren 

Referenser 

Boström, A-M., Wallin, L. & Nordström, G. (2007). 

Evidence-based practice and determinants of research 

use in elderly care in Sweden. Journal of Evaluation in 

Clinical Practice, 13, 665-673. 

HSU 2000. (1996) Behov och resurser i vården - en 

analys. SOU 1996:163 B, sid. 173–224. Stockholm: 

Socialdepartementet. 

Karlsson, I. (2007). Förväntningar och realitet för sjuksköterskor 

verksamma på äldreboenden. Akademisk 

avhandling. Stockholm: Karolinska Institutet. 

Kihlgren, A.L., Fagerberg, I., Skovdahl, K. & Kihlgren, M. 

(2003). Referrals from home care to emergency hospital 

care: basis for decisions. Journal of Clinical Nursing, 1, 

s. 28–36. 

OECD (2012). Health at a Glance. OECD Publishing. 

Socialstyrelsen (2005). Kompetensbeskrivning för legitimerad 

sjuksköterska. Stockholm. 

Winroth, K. (1999). När management kom till advokatbyrån. 

Om professioner, identitet och organisering. 

Akademisk avhandling. Göteborg: BAS. 

Läs mer 

När omvårdnad blev vetenskap – de första decennierna 

1970 – 2000 (under tryckning, Liber). 

Proxident muntork är ett enkelt och hygieniskt hjälpmedel 

vid munvård. Det mjuka skumgummihuvudet hjälper dig 

att ge skonsam vård och lindring till känsliga munnar. 

Använd den vid rengöring, behandling och återfuktning. 

Beställ Proxident muntork hos din upphandlande enhet eller via 

OneMed, Mediq, MediCarrier, Staples Sweden eller direkt från 

oss på Proxident AB Falun, 023-79 22 22, www.proxident.se 

14 

15



Ingela Beck föreläser på den nationella 

äldrekonferensen 5–6 december 2013 

Den palliativa vårdfilosofin ger stöd till personalen att 

fokusera på vårdtagare och deras närståendes situation, 

men stödet från ledarna behöver stärkas. 

Stödet till personalen vid vårdoch 

omsorgsboende är avgörande 

för deras möjlighet att möta äldre 

personers situation och behov 

Ingela Beck 

leg. sjuksköterska, medicine 

doktor och lektor i omvårdnad vid 

Högskolan Kristianstad 

ingela.beck@hkr.se 

Palliativ vård till äldre 

personer 

Äldre personer som bor vid vård och omsorgsboende 

är oftast svårt sjuka, och de 

allra flesta avlider också där (1,2) . De som 

befinner sig i livets slut uttrycker att de 

oftast inte är rädda för att dö men för 

att bli totalt beroende. Vidare uttrycker 

de att känner att de får en säker vård 

men saknar ett meningsfullt liv och önskar 

mer inflytande i vården och någon 

att samtala med. Självklart är det viktigt 

för personen att få möjlighet att behålla 

sin värdighet för att uppleva välbefinnande 

(3) . Palliativ vård är en vårdform som 

kännetecknas av en helhetssyn på människan 

och att stödja personen att leva 

med värdighet och med största möjliga 

välbefinnande till livets slut. För att detta 

ska vara möjligt är en god relation och ett 

gott samarbete med personen och dennes 

familj av stort betydelse (4) . Den palliativa 

vården är alltså mycket väl lämplig för 

äldre personer vid vård och omsorgsboende, 

trots detta är den bara tillgänglig 

för ett begränsat antal äldre personer (5) . 

De som i praktiken ska tillgodose den 

äldres behov av vård och omsorg är undersköterskor 

och vårdbiträden, en per 

sonalgrupp med begränsad utbildning 

i vård och omsorg av äldre och palliativ 

vård (6) . Sjuksköterskor och enhetschefer 

är de som ska ge stöd och handledning 

i deras arbete. Trots att personal med begränsad 

utbildning har till uppgift att 

vårda de kanske allra svårast sjuka i vårt 

samhälle är deras arbets situation, och vilket 

stöd de behöver sparsamt beskriven. 

Personalen befinner sig i en 

värld av görande 

När vi intervjuade personal (7) om deras 

erfarenhet av palliativ vård till äldre 

personer vid vård och omsorgsboende 

beskrev de den palliativa vården som en 

kontrast till den ”vanliga” vården. Den 

vanliga vården baserades på ett ”aktiverande” 

förhållningssätt, med fokus på 

den äldres hälsa och oberoende, även om 

majoriteten av de äldre var sköra och behövde 

omfattande hjälpinsatser i vardagen. 

I motsats innebar palliativ vård att 

hjälpa den äldre personen, så mycket som 

möjligt, att finnas till hands för den äldre 

och deras närstående och fokusera på 

symtomlindring. Men den palliativ vården 

var en kort fas, när vårdtagaren oftast 

inte längre kunde äta eller dricka och 

var sängliggande. Personalen uttryckte 

att det var betydligt enklar att fokusera 

uppgifter än på relationsmässiga, känslomässiga 

och existentiella aspekter. Personalen 

beskrev vidare att de kände sig 

tvungna att möta både närståendes, chefers 

och sjuksköterskors förväntningar på 

att prio ritera olika uppgifter, som att städa, 

tvätta, utföra medicinska delegeringar, 

beställa varor och ”ringa in” vikarier, 

snarare än att prioritera ”varat” dvs relationsmässiga 

aspekter. Personalen önskade 

att fokusera mer på relationen med 

vårdtagarna och hade dåligt samvete för 

vård som de inte hade möjlighet att utföra. 

Personalen uttryckte att de sökte efter 

erkännande eftersom de behövde bekräftelse 

på att de utförde vård och omsorg 

av hög kvalitet. De behövde erkännande 

och stöd från kollegor, sjuksköterskor 

och från chefen för att orka med sitt arbete 

och känna att de utförde ett bra arbete. 

Stöd till personalen att 

fokusera på ”varandet” 

Personal vid tre vård- och omsorgsboende 

deltog i studiecirklar med tillhörande 

workshops tillsammans med deras ledare, 

sjuksköterskor och enhetschefer (se figur 

på nästa sida). Syftet var att ge personalen 

stöd i att fokusera på ”varandet” dvs. 

emotionella, existentiella och relationsmässiga 

aspekter, för att ge dem förutsättningar 

att ge vård och omsorg av hög 

kvalitet. Innehållet i studiecirklarna (8) 

baserades på resultatet från ovanstående 

studie, annan aktuell forskning och riktlinjer 

avseende palliativ vårdfilosofi, äldre 

personers behov den sista tiden i livet 

›› 

16 

17



samt deras närståendes behov. Workshoparna 

fokuserade på att diskutera 

konkreta förslag på förändringar vid boendet. 

Inför studiecirkelträffarna lästes en 

text eller genomfördes en praktisk uppgift, 

exempelvis genomföra en intervju 

med en vårdtagare. För att ge möjlighet 

till givande diskussioner och reflektioner 

över vad de läst och praktiskt genomfört, 

i relation till deras nuvarande arbete men 

även i relation till tidigare arbetsrelaterade 

eller personliga erfarenheter, strävade 

vi efter att små studiecirkelgrupper och 

att behålla de befintliga arbetsgrupperna. 

Ledarna, sjuksköterskorna och cheferna 

fick möjlighet att gå en likande studiecirkel 

som personalen, men med fokus på 

deras roll som ledare. 

Ökat fokus på mötet 

med den äldre och deras 

närstående 

Genom att ha medverkat i studiecirkeln 

bedömde personalen att de fick ökad 

möjlighet att fokusera på mötet med den 

Översikt över studiecirkelträffar (n=7) och deras innehåll till personalen och deras ledare samt tvärprofessionella (n=3) 

workshops mellan studiecirkelträffarna. 

*samma tema som för personalen men med fokus på deras roll som ledare 

äldre och deras närstående. Personalen 

uppgav att de i ökad omfattning samtalade 

med den äldre om deras liv och det 

som gav mening i den äldres liv (9) . Vid intervjuer 

med personal (10) framkom det att 

deras syn på mötet med vårdtagarna hade 

påverkats av att ha deltagit i studie cirkeln. 

Genom de intervjuer som personalen genomfört 

med vårdtagare som en del i studiecirkeln 

hade de fått ökad kunskap om 

vårdtagarens liv. Kunskap som de använde 

för att anpassa individuella aktiviteter 

för vårdtagaren, och som utgångspunkt i 

samtal med vårdtagaren. Vidare beskrev 

de att hade fått ökad insikt om vikten 

att fånga stunden i vardagen och ta sig 

tid för samtal med vårdtagarna och deras 

närstående. Genom diskussioner som de 

haft i studiecirkelgruppen hade de också 

fått en ökad förståelse för närståendes situation, 

och strävade efter att ta sig tid 

och rikta uppmärksamhet mot närstående 

exempelvis när de kom på besök. Det 

som också framkom vid utvärderingen (9) 

var att personalens hade blivit mer kritiska 

till boendets förmåga att tillgodose 

vårdtagarens behov av medicinsk vård 

och omvårdnad i jämförelse med innan. 

Påverkan på personalens 

välbefinnande 

Förutom att personalen blev mer kritiska 

till vården på boendet bidrog sannolikt 

personalens deltagande i studie cirkeln 

också till att personalen på kort sikt upplevde 

sämre välbefinnande (11) . Direkt efter 

studiecirkeln avslut var personalens arbetstillfredställelse, 

när det gällde deras kompetens, 

lägre än innan studiecirkeln. Även 

deras tillfredställelse med vård och omsorg, 

när det gällde deras inre motivation, 

var lägre både direkt efter och sex månader 

efter studiecirkelns avslut. Där emot 

bedömde personalen att deras påfrestning 

i arbetet hade minskat sex månader efter 

studiecirkeln avslut, genom att de hade 

fått en ökad förmåga att balansera känslomässigt 

engagemang. Det framkom också 

att de upplevde mindre kritik från vårdtagarna, 

men också från deras ledare. 

Ökad öppenhet i 

arbetsgruppen 

Personalen beskrev (10) att klimatet i arbetsgruppen 

hade påverkats i positiv riktning 

genom deras diskussioner under studiecirkelträffarna 

och work shoparna. De 

gemensamma diskussionerna gav dem en 

ömsesidig förståelse och respekt för varandra, 

genom att de blev mer medvetna 

om varandras styrkor och svagheter. Den 

ömsesidiga förståelsen ledde i sin tur till 

en ökad öppenhet i arbetsgruppen, något 

som underlättade för dem att påminna 

varandra om det hur de skulle arbeta 

i enlighet med ett palliativt förhållningssätt. 

Det var viktigt att alla i arbetsgruppen 

deltog i studiecirkeln, eftersom det 

annars försvårade för arbetsgruppen att 

genomföra de förändringar som de önskade 

genomföra. 

Frustration över bristande 

resurser och ledarskap 

Personalen beskrev att de inte hade möjlighet 

att arbeta efter vad de hade lärt 

sig (10) . Deras förutsättningar för att utföra 

personcentrerad vård hade tillexempel 

inte förbättrats (9) . Studiecirkeln 

hade däremot inneburit att de hade fått 

ökad medvetenet om vad som hindrade 

dem från att fokusera på ”varat” relationen 

med vårdtagare och närstående. Det 

saknades resurser för att arbeta efter vad 

de hade lärt sig och ledarskapet beskrevs 

som otillfredsställande på vissa enheter. 

Personal beskrev exempelvis att de inledningsvis 

väntade på att ledarna skulle införa 

de förändringar som de diskuterade 

på workshoparna, men sen förlorade 

de hoppet om detta. Vidare bedömde (11) 

personalen att chefen var mindre engagerad 

i deras kunskap, färdighet och utveckling 

än innan de gick studiecirkeln 

och de bedömde att de fick mindre handledning 

av sjuksköterskan. Detta ligger i 

linje med vad som framkom i intervjuer 

med personalens chefer (12) , de uppgav att 

de knappast genomfört några av de förändringar 

som de diskuterat på workshoparna 

14 månader efter studiecirkelns avslut, 

och att de snarare såg studiecirkeln 

som en individuell utvecklingsmöjlighet 

för personalen än som ett sätt att utveckla 

verksamheten. 

Sammanfattande 

reflektioner 

Trots att stödet till personalen på kort sikt 

gav upphov till lägre välbefinnande hos 

personalen och att de blev mer kritiska 

till boendets förmåga att tillgodose den 

äldres vård och omsorgs behov, är min 

slutsats att personalen måste få möjlighet 

att diskutera och reflektera över emotionella 

och existentiella aspekter i sitt arbete 

eftersom det ger dem ökade möjligheter 

att fokusera på relationen med 

den äldre och deras närstående, en ökad 

öppenhet och trygghet i arbetesgruppen 

men också att de får en ökad medvetenhet 

om hinder för att genomföra större 

förändringar på boendet. Vi behöver sikta 

in oss på hur vi kan öka möjligheten 

för ledare att driva förbättringsarbete tillsammans 

med personalen. Vi vet exempelvis 

att endast ett fåtal sjuksköteskor 

har en specialitutbildning inom vård av 

äldre, att många inte ser sig som en ledare 

inom den kommunal vård- och omsorg 

men också att deras roll inom kommunal 

vård och omsorg oftast är otydlig (Se artikel 

om Specialistutbildad sjuksköterska 

gör skillnad, sidan 33). l 

Referenser 

(1) Socialstyrelsen. De mest sjuka äldres vård och omsorg – en beskrivning utifrån nationella 

indikatorer. 2011, Stockholm: Socialstyrelsen. 

(2) Andersson M, Hallberg IR, Edberg A-K. Health care consumption and place of death among 

old people with public home care or in special accommodation in their last year of life. 

Aging Clinical and Experimental Research 2007; 19: 228-39. 

(3) Andersson M, Hallberg IR, Edberg A-K. Old people receiving municipal care, their 

experiences of what constitutes a good life in the last phase of life: a qualitative study. 

International Journal of Nursing Studies 2008; 45: 818-28. 

(4) EAPC. White paper on standrads and norms for hospice and palliative care in Europe: part 

1 Recommendations from the European Association for Palliative Care. European Journal of 

Palliative Care 2009; 1: 278-89. 

(5) WHO. Palliative care for older people: better practices. 2011, Copenhagen: World Health 

Organization, Regional Office for Europe. 

(6) SKOLFS. Skolverkets föreskrifter om kurser för vård- och omsorgsprogrammet. 2010:48, 

Stockholm: Skolverket, No. 22 oktober 2010. 

(7) Beck I, Törnquist A, Broström L, Edberg A-K. Having to focus on doing rather than being 

– Nurse assistants’ experience of palliative care in municipal residential care settings. 

International Journal of Nursing Studies 2012; 49: 455-64. 

(8) www.Vardalinstitutet.net. Studiemanual-Palliativ vård och omsorg med inriktning mot äldre 

personer i särksilt boende. 

(9) Beck I, Jakobsson U, Edberg A-K. Applying a palliative care approach in residential care: 

effects on care provision and caring climate. submitted. 

(10) Beck I, Törnquist A, Edberg AK. Nurse assistants’ experience of an intervention focused on 

a palliative care approach for older people in residential care. International Journal of Older 

People Nursing 2012: doi:10.1111/j.748-3743.2012.00343.x. 

(11) Beck I, Jakobsson U, Edberg A-K. Applying a palliative care approach in residential care: 

effects on nurse assistants’ work situation. Palliative & supportive Care Accepted for 

publication. 

(12) Augustson H, Törnquist A, Hasson H. Challenges in transferring individual learning to 

organizational learning in residential care for older people Journal of Health Organization 

and Management 2013; 27: 390-408. 

18 

19



Maria Björck föreläser på den nationella 

äldrekonferensen 5–6 december 2013 

Behöver Alma skickas 

till akutmottagningen? 

Foto: Patrik Björck 

”Vården av de mest sjuka äldre” är ett aktuellt ämne som ofta debatteras, och det 

pågår olika projekt för att kartlägga och förbättra vården. De mest sjuka äldre som 

dessutom lider av demenssjukdom och kognitiv svikt, utgör de allra sköraste i denna 

patientgrupp. De har svårt att uttrycka sina symtom och uttala önskemål om vård och 

behandling. De är i hög grad utlämnade till andras bedömningar och beslut. 

Maria Björck 

leg. sjuksköterska, specialistsjuksköterska 

inom vård av äldre 

Falköpings kommun 

maria.bjorck@falkoping.se 

Jag arbetar som sjuksköterska inom 

kommunal äldrevård och har patientansvar 

för bland annat en demensavdelning. 

Jag har erfarenhet av hur 

det är att snabbt göra bedömningar av 

patienters behov av sjukhusvård, och jag 

har varit med om att sjuksköterskor under 

jourtid skickat in patienter till sjukhus, 

vilka jag haft patientansvar för, där 

jag upplevt det som tveksamt om det 

verkligen var nödvändigt. Jag gör nu en 

studie för att kartlägga vilka patienter 

som skickas till akutmottagningen från 

särskilda boenden, och min förhoppning 

är att den ska kunna ligga till grund för 

ett förbättringsarbete. Först vill jag berätta 

om två patienter som vi kan möta i 

kommunens äldrevård. 

Nils 

Nils är 89 år och bor på den demensavdelning 

där jag är patientansvarig sjuksköterska. 

Nils har en långt framskriden 

vaskulär demens. Han har högt blodtryck 

och besväras ibland av kärlkramp. 

Han är rullstolsburen och förflyttas med 

lyfthjälpmedel. Han behöver matas men 

kan ibland hålla en mugg och dricka 

själv. Nils kan svara enstavigt men det är 

inte alltid det blir rätt. Han ser nöjd ut 

och vi tolkar det som att han mår ganska 

väl. Han är känslig för förändringar 

och störningar i tillvaron och kan bli orolig 

och uppjagad. Vid sådana tillfällen är 

det svårt att veta vad som utlöst oron – 

är det magen, har han ont, är han trött, 

sitter han illa, har han hört eller sett något 

som stört honom? – personalen är 

lyhörda och brukar reda upp situationen. 

Nils tacklar av långsamt men det har inte 

skett någon dramatisk försämring. Något 

det kan inte nonchaleras. Nils fick åka 

iväg till akutmottagningen 

Alma är 93 år och har bott på en annan 

demensavdelning i några år. Hon har en 

demensdiagnos. Hon är opererad för en 

höftfraktur och har behandlats mot urinvägsinfektioner 

vid ett par tillfällen. Alma 

sitter i rullstol och behöver hjälp med all 

omvårdnad. Hon matas, är helt inkontinent 

och har förlorat sitt språk. Hon ger 

ögonkontakt ibland. De sista månaderna 

har hon tacklat av. Det har varit allt svårare 

att få i henne mat och dryck. Ibland 

kniper hon ihop munnen och vill inte äta 

alls. Hon sover mycket. Alma har en son 

som kommer på sporadiska besök, han 

har svårt att se sin mamma långsamt tyna 

bort. 

En lördagskväll när jag arbetar i jourtjänsten 

så larmar en undersköterska från 

Almas boende. Undersköterskan säger att 

Alma inte mår bra. Hon är sämre, de har 

inte fått i henne något och det är svårt att 

väcka henne. Hon har fortfarande feber 

och nu är det jobbigt med andningen 

också. Jag har inte träffat Alma tidigare. 

Jag läser i hennes journal att hon på 

fredagskvällen hade börjat få feber och 

en kollega hade då kontaktat jourläka 

besök av läkare har inte varit påkallat på 

länge. Nils har två döttrar som månar om 

de Nils. Har du ont 

i bröstet? JAA, sa 

honom och hälsar på ibland. De är nöjda 

med omvårdnaden och tycker att han 

gav ytterligare en dos 

Nils. Sjuksköterskan 

I gränslandet 

har det bra. 

En måndag morgon får jag rapport 

om att Nils blivit inskickad till akutmottagningen 

kvällen innan. Omvårdnadspersonalen 

hade larmat på jourhavande 

sjuksköterska vid på söndagskvällen. Nils 

var orolig och visade ilska mot personalen. 

Han grimaserade och hötte med näven. 

Han ville inte vara stilla i sängen, han 

var svettig, andfådd och rödmosig om 

kinderna. Personalen hade provat att ge 

kärlkrampsspray men det hade inte gjort 

någon skillnad. Sjuksköterskan gjorde ett 

tillsynsbesök. Hon kände på pulsen, den 

var snabb. Nils andades häftigt och var 

spray mot kärlkramp. 

Under tiden som hon 

undersökte Nils så larmade 

hennes telefon, det var 

fler patienter som behövde tillsyn. Sjuksköterskan, 

som inte tidigare hade träffat 

Nils, tyckte att hon inte kunde utesluta 

att han hade fått en hjärtinfarkt eller 

hade en svår kärlkramp. Hon gjorde bedömningen 

att det var bäst att ringa efter 

ambulans så att han fick komma under 

läkarvård. En av nattpersonalen undrade 

om inte Nils kunde få något här så att 

han slapp att åka till sjukhus. Sjuksköterskan 

svarade att det inte fanns något 

Jag tror att många sjuksköterskor som 

arbetar i äldrevården känner igen sig i 

de här situationerna.Patienterna har ett 

mycket stort omvårdnadsbehov och en 

uttalad kognitiv svikt. De befinner sig 

någonstans i livets slutskede, men de är 

inte döende. De kan leva i det gränslandet 

ganska länge. Ett så kallat brytpunktssamtal, 

där man beslutar om inriktningen 

på vården och om övergången 

från botande till lindrande vård, är inte så 

lätt att genomföra eftersom patienterna 

själva har svårt att framföra sina önskemål, 

sjukdomsförloppet är långsamt och 

odramatiskt, läkarmedverkan i vården 

mycket orolig. När sjuksköterskan frågade 

om han hade ont sa han JAA. Var 

den hade ju inte hjälpt. Det var nog ändå ren som ordinerat Alvedon och ett urin 

borta eller har svårt att ta ställning för 

annat än Nitrolingualspray på listan och 

är minimal och anhöriga är ibland långt 

›› 

har du ont, frågade hon? JAAAA, svara troligt att det var något med hjärtat, och prov. Natten till lördag hade Alma varit sina gamla kära. Dessutom kan det vara 

Alma 

feberfri och sovit. Något urinprov hade 

man inte lyckats ta. På lördag morgon 

hade hon haft feber igen men annars varit 

”som vanligt”. Nu tycker alltså kvällspersonalen 

att hon är sämre. Jag åker till 

boendet för att titta till Alma. Hon ligger 

i sin säng. Hon är magerlagd med 

insjunkna kinder. Hon andas tungt, det 

låter lite rossligt, gör ibland ett uppehåll 

i andhämtningen. Jag tar försiktigt i den 

tunna, knotiga handen. Vad tänker du 

göra, frågar undersköterskan som står intill? 

Så här kan hon väl inte ligga! 

20 

21



svårt att på förhand besluta om vid vilka 

tillstånd akut läkarvård krävs. En patient 

bör kanske stanna på sitt boende 

med god omvårdnad vid återkommande 

frånvaroattacker, men om samma patient 

faller och ådrar sig en fraktur krävs sjukhusvård. 

Sjuksköterskors beslut 

Sjuksköterskor i kommunal äldrevård är 

ofta ensamma när de gör bedömningar 

av patienters hälsotillstånd och fattar beslut 

om åtgärder. Äldrevården kan vara 

olika organiserad i olika landsting och 

kommuner, men det vanliga är att det 

finns patientansvariga sjuksköterskor och 

joursjuksköterskor på kvällar, helger och 

nätter. Patientansvariga sjuksköterskor 

ansvarar för att planera och genomföra 

omvårdnad och medicinsk vård. De kan 

Personalen vid akutvårdsvårdsavdelningen 

undrade vad 

det var meningen att de skulle 

åstadkomma, det handlade ofta 

om att lindra – inte bota.” 

ha flera avdelningar eller boenden att sörja 

för. Jourtjänstgörande sjuksköterskor 

har stora områden och många patienter 

att ansvara för, patienter som de inte 

känner. De måste förlita sig på omvårdnadspersonalens 

iakttagelser och omdömen. 

Sjuksköterskorna fattar beslut om 

patienters medicinska och omvårdnadsmässiga 

behov. De måste ofta snabbt 

göra en bedömning av behovet av sjukhusvård, 

och det är inte enkelt att avgöra 

om det är bäst för patienten att skickas 

till akutmottagningen eller få vård på boendet. 

Anhöriga är inte alltid närvarande, 

eller så finns de hos patienten och är 

oroliga för om symtomen kan behandlas 

eller lindras utan sjukhusvård. Personalen 

är oroliga för patientens tillstånd och 

tycker att sjuksköterskan ska göra något. 

När patienterna dessutom lider av demenssjukdom 

eller kognitiv svikt så har 

de begränsad förmåga att själva medverka 

i beslut om sin egen vård och behandling. 

De mest sjuka äldre 

”Vården av de mest sjuka äldre” är ett aktuellt 

och omdebatterat ämne. Det pågår 

olika projekt för att kartlägga och förbättra 

vården för denna grupp. Bland annat 

ska antalet återinläggningar på sjukhus 

minskas och det diskuteras mycket 

om vård vid rätt vårdnivå. De som räknas 

till de mest sjuka äldre, och dessutom 

lider av demenssjukdom och kognitiv 

svikt, utgör den allra mest utsatta och 

sårbara delen av denna patientgrupp. De 

har svårt att uttrycka sina symtom och de 

har svårt att uttala önskemål om vård och 

behandling. De är i hög grad utelämnade 

till andras – oftast sjuksköterskors – bedömningar 

och beslut. När Socialstyrelsen 

gjorde en verksamhetstillsyn för några 

år sedan för att se hur äldre patienter 

togs om hand på akutmottagningar i landet 

så fann man brister. På många ställen 

saknades kompetens och kunskap om 

äldre personers skörhet och speciella behov. 

Det finns också studier som visar att 

en sjukhusvistelse för en multisjuk äldre 

person kan vara förenat med risker, som 

t.ex. att utveckla trycksår eller drabbas av 

förvirringstillstånd. Det är långt ifrån alltid 

som hälsotillståndet och livskvaliteten 

förbättras av en sjukhusvistelse. 

Under utbildningen till specialistsjuksköterska 

inom vård av äldre gjorde 

jag praktik vid en medicinsk akutvårdsavdelning 

och träffade där patienter som 

blivit inskickade från särskilda boenden. 

Jag stärktes i min uppfattning om 

att många av de mest sjuka äldre, särskilt 

de med kognitiv funktionsnedsättning, 

aldrig skulle kommit till sjukhuset 

utan borde vårdats på sina boenden. Patienterna 

jag mötte var i dåligt skick och 

hade upplevt det påfrestande med ambulanstransport 

och väntan på akutmottagningen. 

Personalen vid akutvårdsavdelningen 

undrade vad det var meningen 

att de skulle åstadkomma, det handlade 

ofta om att lindra – inte bota. De flesta 

patienter skrevs ut i oförändrat eller 

försämrat tillstånd, några avled på akutavdelningen. 

Det är troligt att några av 

dessa mest sjuka och sköra patienter hade 

kunnat besparats resan till sjukhuset om 

sjuksköterskorna i kommunerna haft 

bättre stöd i bedömning och omhändertagande 

av dem på deras boenden. 

Sammanfattningsvis pat. med 

långskriden demens, hypertoni, 

förmaksflimmer, collumfrakturop, 

känd angina pektoris. Bor 

på boende. Inkommer pga. allmän 

avtackling och kalla smärtande 

fötter. Allmänt mkt. skröplig 

och bedöms inte tillgänglig för 

ngn. riktad behandling utan man 

inriktar sig på palliation och 

pat. går stilla ad mortem. 

(93 år, vårdtid 1 dygn) 

Studien 

Alla möten med patienter, och mina reflektioner 

kring omhändertagandet av 

dem, ledde fram till en önskan att åstadkomma 

en förbättring. Jag bestämde 

mig för att försöka ta reda på hur sjuksköterskor 

upplever hur det är att bedöma 

svårt sjuka patienter, patienter som 

de inte känner och som inte själva är beslutskapabla. 

Jag ville också ta reda på 

vilket stöd som sjuksköterskorna saknar 

eller känner behov av. Jag påbörjade en 

masterkurs och tänkte göra en intervjustudie. 

Men först behövde jag ett underlag 

– det kanske bara var jag som trodde 

att det skickades in patienter till sjukhus i 

onödan! Jag började göra en kartläggning 

för att ta reda på vilka patienter med kognitiv 

svikt som skickas till sjukhus från 

särskilda boenden. Först gick jag igenom 

inkorgen för det ITbaserade systemet för 

samordnad vårdplanering på akutmottagningen 

vid ett medelstort sjukhus. Jag 

tittade på alla inkomna vårdbegäran under 

en 12-månadersperiod. De patienter 

som kom från särskilda boenden inkluderades 

i studien. Dessutom skulle det 

vara noterat i vårdbegäran att patienten 

var desorienterad eller en demenssjukdom. 

Till akutmottagningen anlände det 

2 912 patienter med vårdbegäran i det 

IT-baserade vårdplaneringssystemet under 

12 månader. Nästan 850 av dem kom 

från särskilda boenden och av dessa led 

ungefär 550 patienter av någon form av 

kognitiv svikt. Patienterna skickades till 

sjukhus av många olika skäl, men de vanligaste 

orsakerna var andningsrelaterade 

problem, feber och tecken på infektion 

samt fallskador. 

De 550 inkluderade patienterna granskades 

vidare. Jag har läst dessa patienters 

sjukhusjournaler för att se vad som hände 

med dem när de kom till sjukhuset. Jag 

har noterat om de blev inlagda, vårdtiden, 

vilka avdelningar de besökt och huvuddiagnosen 

som ställts. Jag har också 

tittat på vilka undersökningar de gått igenom 

och vilka behandlingar och åtgärder 

som vidtagits. 

Preliminärt resultat 

Det preliminära resultatet av kartläggningen 

bekräftar den bild jag hade innan 

jag påbörjade studien: det är väldigt sjuka 

Kommer pga. högt kalium och 

kreatinin. Demens, stroke, 

ulcus, hjärtinfarkt, prostataca, 

järnbristanemi. Orolig, icke 

samarbetsvillig, vill inte bli 

stucken. Slåss med personalen. 

Undersöks när pat. somnat. 

Inläggning på sjukhus skulle 

endast bidra till ökad oro. 

Återgår till boendet. Försök få 

pat. att dricka mycket. Bespara 

pat. ev. akuta besök eftersom 

det förvärrar oron. Pat. verkar 

närmast vara i det palliativa 

skedet. (87 år, ingen inläggning) 

Hosta och slembildning i två 

veckors tid. Upplever sig själv 

må tämligen bra. Svullna fötter 

och smärtor från sår på höger häl. 

Inskickad för detta under 

går dagen. Då avböjt inneliggande 

vård. Nu tillkomst av feber 

varför pat. åter skickas in till 

akutmott. mot sin vilja. Insätter 

bensyl-pc. Beställer lungrtg. 

Tilltagande försämring i AT 

under vårdtiden. Fortsatt vård i 

palliativt syfte. Prognos dålig. 

0HLR. Bättre i andningen men mer 

förvirrad vid utskrivningen. 

(86 år, vårdtid 3 dygn) 

och sårbara äldre som jag möter i journaltexterna. 

Eftersom denna patientgrupp 

är så skör och skröplig resulterar 

oftast besöket på akutmottagningen i en 

inläggning. 

Vårdtiderna är korta, enstaka patienter 

stannar på sjukhuset i flera veckor 

men de allra flesta skrivs ut efter ett 

eller ett par dygn. Av journalerna framgår 

hur svårt det kan vara att undersöka 

och bedöma de här patienterna. Några 

är okontaktbara när de anländer, andra 

är oroliga och aggressiva. Det händer att 

patientens symtom klingat av vid ankomsten 

till akutmottagningen och att 

läkaren inte hittar någon behandlingsbar 

åkomma. Flertalet patienter tycks 

komma till sjukhuset ensamma. Ibland 

har läkaren skrivit i journalen ”kan inte 

ge någon autoanamnes” eller ”svarar ej 

på tilltal”. Man tar prover, det körs EKG 

och det röntgas. Bland de som kommer 

in efter fallolyckor har en del frakturer 

som opereras eller gipsas, men det 

är också vanligt att med ”ingen påvisbar 

skelettskada”, diagnos kontusion och att 

patienten åker hem med rekommendation 

om smärtlindring. Det framkommer 

att patienter blir tilltagande förvirrade 

under sjukhusvistelsen, ibland 

ges lugnande läkemedel för att kunna 

undersöka och behandla. Det är vanligt 

förekommande att läkaren gör bedömningen 

att vården av patienten ska 

vara rent palliativ, skriver 0 HLR (ingen 

hjärtlungräddning) i journalen och 

›› 

22 

23



samtalar med anhöriga om att avstå från 

aktiva åtgärder. Mer än tio procent av 

patienterna som skickades till akutmottagningen 

avled under vårdtiden på sjukhuset. 

Om patienter med fraktur räknas 

bort blir det ändå minst en patient om 

dagen som kommer till akutmottagningen, 

varav de flesta troligen skulle kunnat 

få vård och behandling på sitt boende. 

En sak som förvånade mig under 

analy sen av materialet var att det är förhållandevis 

fler patienter med kognitiv 

svikt som skickas till sjukhus från särskilda 

boenden, än patienter som bedöms 

som klara och adekvata. Jag hade förväntat 

mig att det skulle vara tvärtom. För 

att få plats på ett särskilt boende krävs 

ett stort omvårdnadsbehov. Om det inte 

finns inslag av kognitiv svikt som bidrar 

till att det inte fungerar i hemmet, lider 

oftast patienterna av kroniska somatiska 

sjukdomar som medför behov av omfattande 

stöd. Därför antog jag att den patientgruppen 

skulle vara överrepresenterad 

beträffande sjukhusbesök, vilket inte 

visade sig stämma. En möjlig orsak skulle 

kunna vara att de somatiskt sjuka, men 

kognitivt välbehållna patienterna, avböjer 

ambulanstransport och sjukhusvård, 

medan patienterna med kognitiv 

svikt inte själva kan uttryck sin önskan, 

eller inte förväntas kunna det, varför andra 

fattar besluten. 

En fråga som också infinner sig är om 

det händer att patienter underbehandlas 

just för att de är sköra och multisjuka. 

Händer det att man väljer att avstå från 

aktiva åtgärder på grund av patientens 

kognitiva svikt och bristande förmåga att 

kommunicera? 

Fortsatt forskning 

Journalgranskningen blev ett omfattande 

arbete och efter ett tag insåg jag och 

min handledare att kartläggningen skulle 

räcka för en masteruppsats. Det skulle 

dock vara spännande att få fortsätta 

forska och intervjua sjuksköterskor, vilket 

var min ursprungliga idé. Jag skulle 

vilja ta reda på vilka tankar, upplevelser 

och önskemål kring omvårdnaden av 

de allra mest sjuka och utsatta äldre som 

sjuksköterskorna bär på. Jag tror att det 

är viktigt att dessa etiskt svåra frågor hålls 

levande i arbetsgrupper genom handledning 

och reflektion. Vi sjuksköterskor i 

äldrevården måste slå vakt om vår kompetens 

som specialister inom omvårdnad. 

I framtiden skulle jag önska att det 

inrättas mobila team med specialistsjuksköterskor 

och läkare som kan göra hembesök 

när som helst under dygnet. Våra 

gamla och sköra patienter har rätt att få 

lindrande behandling, en kärleksfull omvårdnad 

i en fridfull miljö och slippa 

onödiga sjukhusvistelser. Om sjuksköterskorna 

i den kommunala äldrevården 

ges stöd och resurser skulle mycket lidande 

kunna undvikas, akutmottagningarna 

avlastas och, gissar jag, kostnader minska. 

Hur gick det med Nils och 

Alma? 

Nils var upprörd och utmattad när han 

kom till akutmottagningen vid midnatt. 

Efter att han fått en dos morfin så lugnade 

han sig såpass att det gick att undersöka 

honom. Man fann inga tecken på någon 

nytillkommen hjärtinfarkt. På grund 

av den sena timmen blev han inlagd på 

akutavdelningen över natten. När han väl 

kom dit blev han orolig på nytt. Han försökte 

ta sig ur sängen och hötte mot personalen. 

Han fick ett lugnande läkemedel 

och somnade så småningom. Nästa dag 

skrevs han ut och återvände till sitt demensboende. 

Hur skulle jag göra med Alma? Jag 

skulle kunna ringa till jourläkaren och 

beskriva Almas tillstånd. Att hon har feber, 

att det skulle kunna vara någon infektion. 

Jag skulle kunna uttrycka att jag 

inte uppfattar det som etiskt försvarbart 

att skicka in Alma till sjukhus. Läkaren 

skulle dela min uppfattning. Kan vi prova 

att ge henne antibiotika? Om det går. 

Något att ge om hon skulle bli försämrad 

i andningen, om hon blir smärtpåverkad. 

Ja, morfin-skopolamin blir bra. 

Och om hon inte reder ut det här? Jo, 

tjänstgörande sjuksköterska får vara behjälplig 

att konstatera dödsfall. Jag skulle 

kunna ringa och prata med Almas döttrar. 

Berätta att Alma har feber igen, att 

jag har pratat med en läkare och fått ordinationer. 

Att det är lugnast för Alma 

att få vara i sin egen säng och ha personal 

omkring sig som känner henne. Att 

vi ska sköta om henne på bästa sätt och 

att vi har möjlighet att lindra. Jag skulle 

kunna prata med omvårdnadspersonalen 

och förklara varför det är bäst för Alma 

att slippa åka till sjukhus. Att hon kanske 

inte skulle överleva transporten, att 

hon skulle utsättas för undersökningar 

och behandling och i värsta fall dö i en 

främmande miljö. Jag skulle kunna stötta 

dem i omvårdnaden så Alma får möjlighet 

att känna välbefinnande trots att hon 

närmar sig livets slut. 

Eller så kan jag säga till läkaren att 

Alma är dålig. Hon har haft feber i flera 

dagar, nu är hon rosslig i andningen och 

jag är rädd att hon försämras. Jag tror att 

hon behöver komma under läkarvård. 

Läkaren instämmer. Och jag kan ringa 

döttrarna och säga att Alma har fått åka 

till sjukhuset. Hon blev dålig och andningspåverkad 

och behöver sjukhusvård. 

Och för omvårdnadspersonalen kan 

jag förklara att det är bäst för Alma att 

Cavilon No Sting 

För den 

mest känsliga 

huden 

Cavilon är hudbarriärfilmen som skyddar huden effektivt och minskar risken för hudskador 

orsakade av fukt. Cavilon skyddar mot urin, avföring och andra kroppsvätskor. Den kan 

användas på både intakt och skadad hud. 

• Cavilon skyddar huden vid inkontinens 

• Cavilon är långtidsverkande, upp till 72 timmar 

• Mer dokumentaion än någon annan bärriärfilm 

• Cavilon svider inte 

åka till akuten. Om sjuksköterskan som 

skickade Nils till sjukhus hade haft tillgång 

till ett mobilt team med specialistsjuksköterska 

och läkare som hade kunnat 

komma till boendet och undersöka 

Nils, så hade han inte behövt åka iväg till 

sjukhuset. Om den stressade sjuksköterskan 

som gjorde tillsynsbesöket hade vetat 

att hon haft stöd och delat ansvaret 

för patientens medicinska behandling så 

hade hon kanske inte haft så bråttom att 

ringa efter ambulans. 

Alma åkte inte till sjukhus. Vi kunde 

ge henne lindrande behandling och bästa 

möjliga omvårdnad i den miljö som hon 

kände sig trygg i. Men alla skulle inte fattat 

samma beslut. Det krävs kompetens 

och erfarenhet för att bedöma tillståndet 

hos en gammal och sjuk patient, särskilt 

om patienten inte själv kan beskriva symtom 

och uttrycka önskemål. Det krävs 

mod och självtillit för att lita på sitt omdöme, 

för att möta anhöriga och personal 

och för att förmedla sitt ställningstagande 

kring omvårdnad och behandling av 

patienten. Det är inte enkelt och i reflektionen 

efteråt så infinner sig alltid tvivlet 

– borde jag ha agerat annorlunda? l 

Nyhet! 3M Silikontejp 

En helt ny hudvänlig rivbar silikontejp 

Läs mer! 

Sveriges kommuner och Landsting 

(SKL): Bättre liv för sjuka äldre 

Socialstyrelsen: Vård och omsorg för 

de mest sjuka äldre 

Statens beredning för utvärdering 

(SBU): Akutvård av de mest sjuka 

äldre (pågående) 

Svenskt Demenscentrum 

3M Sillikontejp är en allmän förband och fixeringstejp, idealisk för 

patienter med känslig eller tunn hud. 

• Ger en följsam och säker fixering 

• Lätt att ta bort utan att skada huden och orsaka patienten 

onödig smärta 

• Rivbar och kan återappliceras 

24 

För mer information kontakta 3M Health Care tele 08-922100 vxl, eller besök vår hemsida 25 www. Cavilon.se

Många patienter i vården behöver mer energi än de har möjlighet att få i sig via kosten. Det 

kan vara äldre med sjukdomsrelaterad undernäring eller patienter med cancer, 

KOL, anorexi, cystisk fibros eller HIV. 

Undvik mineral- och vitaminbrist! 

Särskilt utsatta patienter behöver något med högre energitäthet än vanliga kosttillägg. 

Med Calogen Extra får patienten i sig mycket energi men även protein, mineraler 

och vitaminer. Någonting alldeles extra. 

Säkrare helt enkelt 

Med färdiga shots blir det aldrig några tvivel om hur mycket patienten får i sig. Det blir 

alltid rätt dos och bibehållen eller förbättrad compliance. En färdig och försluten 

dos garanterar dessutom god hygien och innebär en mer ekonomisk administrering. 

Den nätta volymen passar bra vid medicinutdelning, även för patienter 

i hemmet, då det inte föreligger någon förväxlingsrisk med andra kosttillägg. 

Något extra helt säkert. 

Kcal 

480 6 

Per 3 x 40 ml 

Protein 

g 

Kostfiber 

g 

0 

Tre shots om dagen = 480 kcal 

Calogen Extra finns både i flaska (200 ml) och som 

shots i 6-pack (6 x 40 ml). Rekommenderad dagsdos 

3 x 40 ml ger patienten vitaminer och mineraler som 

motsvarar 37% av RDI. 

Kost 

Kosttillägg 

Calogen Extra 

Nutricia 

Tel: 08-24 15 30 

E-post: info@nutricia.se 

www.nutricia.se

Hög temp i Almedalen! 

Riksföreningen för sjuksköterskan inom äldrevård 

är med och förbättrar 

kvaliteten i äldrevården/omsorgen 

Regeringen har gett SIS, Swedish Standard Institut – där Svensk 

sjuksköterske föreningen är medlemmar – i uppdrag att ta fram standard 

för kvalitet inom äldrevård och omsorg. Uppdragsgivare är Eva Nilsson 

Bågenholm, äldresam ordnare Socialdepartementet. Detta arbete pågår 

för fullt och beräknas vara klart vid årsskiftet 2014–2015. 

Eva Stål Söderberg 

leg. sjuksköterska, Projektledare 

i Demensrådet, Stockholm 

eva.p.stal-soderberg@sll.se 

Arbetet påbörjades 2012 

Riksföreningen sjuksköterskan inom 

äldrevård och riksföreningen MAS fick 

en förfrågan om att representera Svensk 

sjuksköterskeförening i arbetet vilket var 

glädjande. 

I juni 2012 bildades två arbetsgrupper 

eller tekniska kommittéer SIS/TK 

572, Kvalitet i äldreboende samt SIS/TK 

573, Kvalitet i hemtjänst. Tanken var att 

ta tillvara de goda idéer och initiativ som 

redan finns. Arbetet bedrivs i olika arbetsgrupper 

som tar fram förslag för var 

sin del av standarden. 

Vad är en standard? 

Standard är välbekant inom områden 

som tekniska produkter inklusive medicinskteknisk 

apparatur, men inte lika 

vanlig inom vård och omsorg i övrigt. 

Det är alltså inte storlek på boende eller 

sängbord som ska standardernas utan 

värden som förbättrar livsvillkoren för 

dem äldre och i viss mån deras anhöriga. 

Standarden – olika aktörer 

och användningsområden 

Standarderna kommer framför allt att 

vara ett verktyg för vårdgivare samt utförare 

av socialtjänst att arbeta med kvalitet 

och kommer förhoppningsvis även 

att underlätta jämförelser av olika aktörer 

vid upphandlingar. 

Viktigt är också hur man kan koppla 

dessa standarders till Socialstyrelsen föreskrifter 

och allmänna råd för systematiska 

kvalitetsarbete så det blir ett bra stöd 

för verksamheternas arbete med att bygga 

upp bra ledningssystem. 

Personcentrerad 

förhållningssätt 

Arbetet med att ta fram standards för 

kvalitet inom äldreboende och hemtjänst 

har sin utgångspunkt i ett personcentrarat 

förhållningssätt. 

SIS har delat in arbetet i tre områden: 

• Krav kommer att finnas på social, 

psykisk och fysisk miljö till exempel 

måltidsmiljö. 

• Kraven på omsorg, omvårdnad och 

rehabilitering som omfattar fallförebyggande 

arbete, smärta och tandvård. 

• Krav på organisation som systematiskt 

arbetsmiljöarbete, riskanalys, 

dokumentation mm. 

Arbetet beräknas klart om 

två år 

Det är ett stort hänsynsfull arbete som 

pågår och arbetet kommer att skicka ut 

på remiss om ca ett år för att sedan kunna 

presentera en färdig standard vid årsskiftet 

2014/2015. 

Deltagare i arbetet 

I arbetet ingår förutom Svensk sjuksköterskeförening, 

Vårdförbundet och andra 

fackförbund, patientföreningar, organisationer, 

arbetsgivare, representanter från 

privata vårdgivare, kommuner, Demensförbundet 

m fl. 

Eva Stål Söderberg, ledamot Riksföreningen 

sjuksköterskan inom äldrevård 

och Svensk sjuksköterskeföreningsrepresentant 

i SIS arbetet med att ta fram standard 

för svensk äldrevård. l 

Med över 2 600 seminarier under Almedalsveckan känns det som hela det 

politiska och engagerade Sverige finns samlade under Almedalsveckan på 

den lilla ön mitt i havet. Riksföreningen var givetvis där och bevakade det 

mesta som hade med vård- och kompetensfrågor att göra. 


Leg. sjuksköterska, Direktör vid 

Tre Stiftelser i Göteborg 

monica.berglund@avo.nu 

Helle Wijk 

Leg. sjuksköterska, Docent, 

Sahlgrenska Akademin, Institutionen 

för Vårdvetenskap och Hälsa med 

kombinationstjänst vid Sahlgrenska 


helle.wijk@vgregion.se 

På måndagmoron höll Sveriges 

pensionärsförbund (SPF) ett välbesökt 

och intressant seminarium 

om våld bland äldre med titeln Våldet 

går inte i pension! Frågan berör våld i 

nära relationer och kan omfatta både våld 

mellan äldre och personal, mellan äldre 

i par och mellan äldre och deras barn. 

Äldre och barnomsorgs minister Eva 

Olofsson, Karin Göthblad, Maria Larsson 

och Barbro Westerholm var några av 

talarna i panelen. Medskicket var att öka 

medvetenheten om att detta tyvärr förekommer 

alltför frekvent 

och att detta måste in i vårdutbildningarna 

så att vårdens och omsorgens personal 

är lyhörda för detta och agerar. 

Därefter följde ett seminarium med 

den utstickande titeln Låt äldreomsorgen 

lära av förkskolan! Även där var 

Maria Larsson och Barbro Westerholm 

medverkande tillsammans med bl a Jane 

Lindell Ljunggren från Hattstugans demensboende. 

Seminariet gick ut på att 

ta lärdom av den goda effekten som den 

nya lärplanen för barnomsorgen har haft 

tillsammans med professionaliseringen 

av hela barnomsorgen att gå från dagisverksamhet 

som en ren förvaring av 

barnen till att bli förskolan och en pedagogiska 

verksamhet som en del av skolan. 

Man kan konstatera att äldreomsorgen 

är på god väg i form av en nationell 

värde grund för äldreomsorgen samt satsningarna 

från regeringen som exempelvis 

Omvårdnadslyftet med möjlighet till 

både grund- och specialistutbildning. 

Hen skall vårda? var ett semina rium 

som diskuterade utifrån att kvinnor sedan 

en tid tilbaka bryter in på mansdominerad 

yrkesmark såsom att utbilda sig 

till polis, läkare, armen. Vad krävs för att 

män skall göra detsamma var frågan. Om 

30 år beräknar man att det saknas 30 000 

sjuksköterskor, hur skall vi bemöta detta? 

Maria Arnholm, jämställdshetsministern 

deltog, tillsammans med bl a Sineva 

Ribeiro, Vårdförbundet och Per Ekstrand, 

forskare och studierektor vid 

Röda Korsets Högskola. Kontentan av 

diskussionen var att vi måste ändra både 

på de urusla förhållanden som råder 

inom vården i form av låg lön, noll karriärväg 

och självfinansierad vidareutbildning 

samt attityden till att jobba inom 

vården. Både dessa faktorer kan man 

anta har stor betydelse för att män väljer 

bort vården som arbetsfält, och inte arbetet 

i sig. Män som av olika skäl ”tvingats” 

att arbeta inom vården pga av nedläggningar 

av arbetsplatser exempelvis, 

vittnar om att de trivs väldigt bra. För att 

ändra på detta behöver man börja mycket 

tidigt, runt middagsbordet i hemmen 

och i förskolan. 

Under vinjetten När drevet går redogorde 

Professor Lotta Dellve för forskningsresultat 

från en pågående studie 

som studerar hur chefer och chefsskap 

påverkas när sociala medier bestämmer 

sig för att göra en ”story” av en oförutsedd 

händelse eller ett problem i verksamheten. 

Slutsatserna av studien visar 

hittills att en avgörande faktor är ledningens 

stöd. 

”Borde man bygga äldreboenden 

och förskolor på stadens tak?” Titeln 

väckte nyfikenhet, och med kunskap 

om hur man ska bygga för exempelvis 

äldre med demenssjukdom, där boendet 

helst ska ligga i markplan så att det 

är lätt att gå ut i trädgården, så kändes 

detta helt fel. 

Seminariet inleddes av Magnus Lindkvist, 

futurolog (den ende i Sverige med 

den titeln) och journalist som vände på 

alla gamla sanningar. Det var befriande 

att lyssna på någon som vågar tänka utanför 

ramarna. Varför ska man bebygga stadens 

tak, kan man fråga sig? Jo, för att folk 

vill bo i staden. Befolkningen i Sverige är 

Foto: Helle Wijk 

›› 

28 

29


koncentrerad till städerna och så ser det 

ut i många andra länder och kontinenter. 

Magnus ställde frågor som ”Vill människor 

bo i höghus och på taket”, ”Vilka lägenheter 

är dyrast?” Jo, det är de som ligger 

högst upp i nybyggda hus. 

Varför diskuteras en förtätning av 

stadsmiljön just nu? Det beror bl a på 

att en fortsatt utbyggnad av städerna på 

bredden av flera olika skäl inte är lämplig, 

det är slöseri 

med energi 

och även 

med människors 

tid. Vill 

vi tillbringa 

alltmer tid i 

köer? 

Nej, istället 

borde vi 

bygga uppåt 

Sjuksköter - 

skor inom 

hemsjuk vård 

använder 

bara 20% 

av sin arbets tid till 

vård av patienter.” 

där det finns massor av out nyttjade och 

fula tak, enligt Magnus Lindkvist. Det 

är riktiga A-lägen! Ställ frågan vad taken 

kan användas till? Ofta hittar vi en massa 

hinder, det blir svårt och dyrt med hissar 

i mycket höga hus, är ett argument. Även 

det hindret krossades, idag finns kolfiberkabel 

som löser det. Man måste bygga så 

det är nedrivningsbart för ingen vet vad 

som behövs i framtiden, säger Magnus 

Lindkvist. Bygg på olika ”moduler eller 

parasiter” som han kallade det som är lätta 

att ta bort. Myndigheter och olika aktörer 

måste skapa en gemensam bild och 

vision och bygga ett referensobjekt. Det 

gäller att våga ta chansen nu om man vill 

att staden ska utvecklas och förändras. 

Detta seminarium väckte många funderingar 

hos mig. Framtidens melodi är 

kanske att bygga attraktiva äldreboenden 

högst upp på stadens tak med vacker utsikt 

i en härlig trädgårdsmiljö med tillgång 

till SPA. Tänk att sitta i restaurangen 

eller baren under stjärnhimlen och 

blicka ut över staden? 

Framtidens vårdmiljöer mer anpassade 

efter mänskliga behov ”Vad 

upplever en vaken patient? Vad krävs 

av framtidens vårdmiljöer?” Centrum 

för vårdens arkitektur och forskningsområdet 

Vårdarkitektur presenterades. 

En god vårdmiljö ökar patient- och 

personalsäkerhet, vårdkvalitet och minskar 

kostnader i hälso- och sjukvården. 

Forskning inom vårdarkitektur visar att 

medverkan från både patient och personal 

är av stor vikt när nya vårdbyggnader 

planeras. Planeringen av nya byggnader 

har blivit alltmer dynamisk med medverkan 

av personal och patient. Resultatet 

är funktionella lösningar i utformningen 

och planeringen av sjukhusbyggnader 

och miljöer menar Peter Fröst, adjungerad 

professor vid 

Centrum för vårdens 

arkitektur 

(CVA) vid Chalmers 

Tekniska 

Högskola. CVA 

utvecklar nu en 

integrerad planeringsmodell 

med evidensbaserade 

konceptprogram 

och evidensbaserade förebilder. 

Det medför att utvecklingen sker i samråd 

med patient och personal men med 

en samordnad kunskap som grund, säger 

Peter Först. 

Personcentrerad vårdmiljö innebär 

att ta reda på hur vårdmiljön påverkar 

patientens upplevelse av hälsa och välbefinnande. 

Hälsa sker inuti människan 

och vårdens uppgift är att tillhandahålla 

miljöer som gör det möjligt säger Helle 

Wijk, docent vid Sahlgrenska Akademin. 

Ett av de områden som har haft en 

stor fördel av dynamiska planeringsprocesser 

är den psykiatriska vården. Genom 

studier har man kunnat påvisa att en genomtänkt 

vårdarkitektur lett till mindre 

aggressivitet och våld och minskar 

belastningen för personalen. Vid Sahlgrenska 

Universitetssjukhusets nya rättspsykiatriska 

vårdbyggnad, Rågården i 

Göteborg, har man under planeringsprocessen 

arbetat i samverkan med personal 

och patienter och hoppas på samma 

framgång. Elsa Ivarsson, projektledare 

för rättpsykiatri, område 2 på Sahlgrenska 

Universitetssjukhuset berättar: 

Utmaningen har varit att i rättpsykiatrisk 

vård skiljer sig arkitektens roll 

mycket från vanlig vård då rättpsykiatrin 

ska tillhandahålla individuell vård, men 

också säkerställa andras säkerhet. Därför 

har personalens samlade kunskap och 

erfarenhet varit till stor hjälp i utformningen 

av Rågården. Tack vare samarbete 

mellan olika aktörer: Västfastigheter, 

arkitekter och konsulter har Rågården 

lyckats med något unikt då hela byggnaden 

genomsyras av patientens behov. 

Mer kringtid än vårdtid. På uppdrag 

av ett 50-tal kommuner har företaget 

Utvecklingspartners AB mätt vad de 

anställda inom hemsjukvård, hemtjänst 

och särskilda boenden egentligen gör på 

sin arbetstid. Det skiljer sig något mellan 

de olika personalgrupperna, men för 

de flesta handlar det om att max halva 

arbetstiden ägnas åt patienterna/vårdtagarna. 

För sjuksköterskorna är det allra 

värst. 80 procent av deras arbetstid går åt 

till ”kringtid”. 

Sjuksköterskor inom hemsjukvård och 

särskilda boenden använder bara 20 procent 

av sin arbetstid till vård av patienter. 

Det visar en omfattande kartläggning i 50 

kommuner. Dokumentation, administration, 

planering, restid, kontakter... det blir 

inte mycket tid kvar för den direkta patientvården 

för sjuksköterskorna. 

Den omfattande dokumentationen, 

rapportskrivandet, administrationen och 

undermåliga IT-system håller på att segla 

upp som en het fråga här i Almedalen. 

Den diskuteras på flera seminarier och 

alla tycks vara ense om att det är ett problem 

samtidigt som många också påpekar 

att det är viktigt att dokumentera och 

utvärdera för att kunna förbättra vården. 

Kunskap bästa pillret för äldres 

hälsa var ett frukostseminarium anordnat 

av Vårdförbundet med Sinneva Rebeiro, 

Vårdförbundet, Mathilda Svahn 

Holmén, specialistsjuksköterska Vård 

av Äldre, Eva Nilsson-Bågenholm regeringens 

äldresamordnare, Helle Wijk 

Sahlgrenska Akademin, Svensk sjuksköterskeförening/Riksföreningen 

för sjuksköterskan 

inom äldrevård, och Anders 

W Jonsson, ordförande i socialutskottet 

i morgonsoffan. Lisbeth Löpare-Johansson 

var moderator och ledde diskusion 

som fokuserade hur vi skall bemöta det 

stora behovet av specialistkompetes inom 

äldreområdet nu och i framtiden. Olika 

lösningar lades fram bland annat Vårdförbundets 

idé om Akademisk Specialist 

tjänstgöring för sjuksköterskor. l 

Det ojämlika åldrandet 

Vi lever allt längre. Den förväntade medellivslängden har under en 

lång tid ökat med i genomsnitt två månader per år i Sverige. Det är 

en svindlande ökningstakt. Som en konsekvens gör vissa beräkningar 

gällande att ungefär hälften av de barn som föds idag kommer att bli 

hundra år eller äldre. Andra beräkningar är mer konservativa men ger i 

grunden samma budskap: allt fler personer kommer att leva allt längre. 

Stefan Fors, fil.dr. & Carin Lennartsson, docent 

Aging Research Center, 

Karolinska institutet & Stockholms universitet 

Denna utveckling kan tveklöst 

räknas till mänsklighetens främsta 

bedrifter. I västvärlden har 

barn- och ungdomsdödligheten reducerats 

dramatiskt, och nu drivs ökningen av 

medellivslängden i hög grad av en minskad 

dödlighet bland äldre personer. Sannolikheten 

att få uppleva ett långt friskt liv 

skiljer sig dock mellan olika socioekonomiska 

grupper i samhället. Personer med 

hög utbildning, hög inkomst och som 

arbetar eller har arbetat med traditionella 

medelklassyrken tenderar att, i genomsnitt, 

leva längre och ha färre hälsoproblem 

än personer med lägre utbildning, 

lägre inkomst och som arbetar eller har arbetat 

med traditionella arbetarklassyrken. 

Det finns alltså en socioekonomisk 

ojämlikhet i hälsa och överlevnad. Denna 

ojämlikhet är omfattande och det finns 

vissa tecken på att den har ökat under en 

lång tid. År 1986 var den förväntade återstående 

medellivslängden vid 30 års ålder 

drygt 50 år för kvinnor med förgymnasial 

utbildning och drygt 52 år för kvinnor 

med eftergymnasial utbildning. År 

2011 hade den förväntade återstående 

livslängden ökat till drygt 51 år för kvin 

nor med förgymnasial utbildning och till 

knappt 57 år för kvinnor med eftergymnasial 

utbildning. Det betyder att skillnaden 

i återstående livslängd ökat från c:a 

två år till drygt fem år. Detta beror på att 

de högutbildade kvinnorna haft en mycket 

gynnsam utveckling medan de lågutbildade 

kvinnornas utveckling varit mycket 

mer begränsad. Bland männen ser utvecklingen 

likartad ut, även om de lågutbildaden 

männen haft en något mer gynnsam 

utveckling (deras förväntade återstående 

livslängd ökade med c:a tre år, medan de 

högutbildade männens återstående livslängd 

ökade med drygt fem år). 

Det finns alltså betydande skillnader i 

30 

31



Specialistsjuksköterskan 

inom vård av äldre gör skillnad 

Med stigande ålder ökar risken för sjukdom och funktionsnedsättning, vilket 

leder till ett ökat behov av vård och omsorgsinsatser. Dagens hälso- och 

sjukvård, liksom vård och omsorg, är fortfarande dåligt rustade för att möta 

de behov som äldre personer med multimorbiditet har. 

genomsnittlig livslängd mellan hög- och 

lågutbildade. Liknande skillnader finns 

även mellan olika inkomstgrupper och 

yrkesgrupper. Även bland de som uppnår 

en hög ålder finns det betydande skillnader 

i hälsa, dödsrisk, samt fysisk och kognitiv 

funktionsförmåga. Personer som har 

en mer gynnsam socioekonomisk position 

tenderar att ha färre hälsoproblem 

och bättre fysisk och kognitiv funktionsförmåga 

än personer som har en mindre 

gynnsam socioekonomisk position. 

Vad beror då denna ojämlikhet i hälsa 

på? Det är en svår fråga som inte har 

några entydiga svar. Det faktum att dessa 

ojämlikheter så konsekvent återfinns för 

vitt skilda hälsoproblem under olika tidsperioder 

och i olika samhällen pekar på 

att de sannolikt inte kan förklaras av en 

specifik orsak. Detta har gjort att man 

inom forskningen ibland talar om socioekonomisk 

position som en fundamental 

orsak till ohälsa. Med det menar man 

att personer med högre socioekonomiska 

positioner tenderar att ha tillgång till mer 

resurser med hjälp av vilka de kan påverka 

sin hälsa positivt än personer med lägre 

socioekonomiska positioner. Vilken 

typ av resurser det handlar om kan dock 

variera mellan olika tidsepoker och samhällen. 

För att förstå ojämlikheten i hälsa bland 

dagens äldre i Sverige behöver vi både 

se till de levnadsvillkor som de äldre lever 

under idag och de levnadvillkor som 

de levt under tidigare i livet. Det finns 

nämligen en hel del forskning som pekar 

på att de äldres hälsa i hög grad formats 

av tidigare livserfarenheter. Att växa upp 

under svåra ekonomiska och sociala förhållanden 

kan påverka den sociala och 

biologiska utvecklingen på ett sätt som 

hämmar den fysiska och kognitiva hälsan 

under resten av livet. En del av effekterna 

kan vara direkta. Undernäring under fosterliv 

och uppväxt kan, till exempel, påverka 

kroppen på ett sätt som ökar risken 

för hjärt- och kärlsjukdom under resten 

av livet. Andra effekter kan vara indirekta. 

Barn som växer upp under ogynnsamma 

förhållanden tenderar att, i högre 

grad än barn som växer upp under gynnsammare 

förhållanden, sluta skolan tidigt 

och arbeta inom lågavlönade och fysiskt 

ansträngande arbeten. Dessa faktorer påverkar 

i sin tur hälsan negativt. Personer 

från olika socioekonomiska grupper åldras 

alltså med olika förutsättningar. Men 

även under ålderdomen skiljer sig levnadsförhållandena 

åt mellan olika socioekonomiska 

grupper. Flera studier har, 

till exempel, visat sig att högutbildade 

äldre tenderar att få färre olämpliga läkemedel 

och fler nya läkemedel förskrivna 

än lågutbildade äldre. 

Sammantaget pekar alltså forskningen 

på att det finns betydande skillnader i livslängd 

och hälsa bland äldre i Sverige idag. 

Det mesta pekar dessutom på att dessa 

skillnader har formats av livslånga skillnader 

i levnadsförhållanden. En framgångsrik 

strategi för att bekämpa dessa skillnader 

förutsätter således insatser under hela 

livsförloppet, med ett fokus på insatser tidigt 

i livet. l 

Är du intresserad av att läsa mer 

inom ämnet rekommenderar vi: 

Andersson, L. & Öberg, P. (Red). (2012). 

Jämlik ålderdom? I samtiden och 

framtiden. Stockholm: Liber. 

Rostila, M. & Toivanen, S. (Red). 

(2012). Den orättvisa hälsan: om 

socio ekonomiska skillnader i hälsa och 

livslängd. Stockholm: Liber. 

Anna-Karin Edberg, Ellinor Edfors, Iréne 

Ericsson, Marie Ernsth Bravell, Regina 

Nobis och Helle Wijk för samtliga lärosäten 

i samverkan NANO Syd* 

Sjukvårdens ökade specialisering 

och ständigt minskande antal geriatriska 

vårdplatser medför att äldre 

personer alltmer vårdas i ”stuprör” 

där främst den åkomma de vårdas för 

fokuseras. Denna specialisering minskar 

även möjligheterna att se hela människan 

och hans/hennes totala vård och 

omvårdnadsbehov, vilket kan medföra 

återkommande sjukhusinläggningar och 

oklar ansvarsfördelning. De allra mest 

sköra med störst vård och omsorgsbehov 

bor och vårdas oftast på särskilt boende 

(SäBo). Dessa personer har ofta en nedsatt 

kognitiv funktion, är multisjuka och 

har många olika läkemedel samtidigt (se 

Edberg & Ernsth Bravell 2013). En betydande 

andel av de äldre som bor och 

vårdas på SäBo avlider också där, trots att 

förutsättningarna för att ge en god palliativ 

vård vid livets slut är begränsade. Om 

en god vårdkvalitet inom vården av äldre 

personer ska garanteras är det alltså nödvändigt 

att sjuksköterskorna har en hög 

specifik geriatrisk kompetens. 

Äldres behov 

Förutom äldres multimorbiditet riskerar 

de även i större utsträckning att drabbas 

av allvarliga komplikationer såsom fall, 

malnutrition och trycksår. Studier har visat 

att äldre personer som bor på SäBo 

drabbas av fall minst tre gånger så ofta 

jämfört med äldre som bor i ordinärt boende 

och får frakturer i högre utsträckning 

än i andra miljöer (SKL 2009). Även 

om det har skett förbättringar det senaste 

decenniet visar fortfarande många studier 

att även risken för malnutrition är överhängande 

hos äldre personer på särskilda 

boendeformer (Westergren 2009). Malnutrition 

har i sin tur även samband med 

risken för att drabbas av trycksår. Även 

om förekomsten av trycksår har minskat, 

är de personer som ådrar sig trycksår till 

allra största delen äldre och många vårdas 

på SäBo (SKL 2013). 

Idag bedöms främst riskerna 

för enstaka faktorer 

var för sig; risk att 

drabbas av malnutrition 

bedöms ofta med 

MNA (Mini Nutritional 

Assessment), risk för 

trycksår med den modifierande 

Nortonskalan 

och risk för fall med 

Dowtown Fall Risk Index. 

Men eftersom dessa 

tillstånd är relaterade till 

varandra, krävs en helhetsbedömning 

av individens 

totala hälsosituation. Förutom att 

äldre personer ofta har flera olika sjukdomar 

samtidigt har de alltså ofta även en 

kombination av olika risktillstånd som 

kräver hög kompetens hos omvårdnadspersonalen. 

Studier visar att äldre personer inom 

kommunal vård och omsorg har en hög 

sjukvårdskonsumtion under sista året i 

livet (exempelvis Andersson m fl 2007; 

Ernsth Bravell mfl 2010). När det gäller 

personer som bor på SäBo visade Andersson 

mfl (2007) att antalet inläggningar på 

sjukhus ökar de sista veckorna i livet och 

att en betydande andel slutligen avled på 

sjukhus, trots att intentionen från samhället 

är att man ska kunna få vård och 

omsorg vid livets slut i sin hemmiljö oavsett 

var man bor. En av orsakerna kan vara 

bristen på geriatrisk specialistkompetens 

och en relativt låg sjukskötersketäthet. 

En god kunskap är 

själva grunden för 

god kvalitet i både 

hälso- och sjukvård 

och socialtjänst. Utbildningssituationen 

inom området geriatrik 

och gerontologi är av 

avgörande betydelse för både 

verksamheternas kvalitet och 

rekrytering till området.” 

(Socialstyrelsen 2012) 

Förutsättningarna för att 

kunna ge en god vård och 

omsorg måste öka 

En kartläggning av geriatrisk kompetens 

bland olika yrkesgrupper som Socialstyrelsen 

publicerade 2012 (Socialstyrelsen 

2012) visade att mindre än två procent 

›› 

32 

33



av de sjuksköterskor som arbetar med 

vård av äldre har en specialistutbildning 

inom området, även om något fler har en 

distriktssköterskeutbildning med inslag 

av gerontologi och geriatrik (Socialstyrelsen 

2011; 2012). Det är inte heller ovanligt 

att sjuksköterskor inom kommunal 

vård och omsorg står ensamma med 

svåra beslut, speciellt under kvällar och 

nätter (Törnquist m fl. 2013). I studien 

av Törnquist m fl. (2013) beskrev nattsjuksköterskor 

att de ibland ringde till 

sjukvårdsupplysningen bara för att ha en 

kollega att prata med. Sjuksköterskorna 

beskrev även att de kände att de hade en 

bristande legitimitet i kontakterna med 

primärvård och sjukhus, men även inom 

den egna organisationen där hälso- och 

sjukvårdsfrågor inte prioriteras (Törnquist 

2013). I intervjuerna framkom exempelvis 

att sjuksköterskorna ibland inte 

ens hade basala förutsättningar att ge den 

omvårdnad som krävdes, exempelvis när 

någon behövde sug eller syrgas. Utdrag 

från en intervju: 

”Vi får inte ha någon avancerad 

utrustning på boendet – de har 

beslutat att det ska vara som 

ett ’vanligt ordinärt boende’ 

– utan några speciella fördelar. 

Men det känns förfärligt att 

behöva ringa till ambulans när 

någon är slemmig bara för att vi 

inte har någon sug på boendet. 

Vi har ju kompetensen, men 

kan inte använda den...” 

(Törnquist mfl 2013) 

Sammantaget pekar studierna ovan tydligt 

på behovet av såväl specifik kompetens 

som ledare som tar ansvar för omvårdnadens 

genomförande, se artikel av 

forskaren Ingela Beck i detta numer av 

tidningen. 

Vilken kompetens behövs? 

För att möta den äldre personens samtliga 

behov krävs flera olika kompetenser 

såsom kunskap om biologiskt åldrandet, 

somatiska hälsoproblem, psykiska och 

kognitiva hälsoproblem, multisjuklighet 

och komplexa vårdbehov. Vidare förutsätter 

en god vård och omsorg om äldre 

kompetens inom palliativ vård samt 

kunskap om hur värdighet och välbefinnande 

kan upprätthållas för både den 

äldre och dennes närstående. I en helhetsbedömning 

av den äldre personens 

totala hälsostatus behövs vidare kunskap 

om kulturella och existentiella aspekter 

kopplade till just vård av äldre samt färdighet 

i att ge hälsostödjande samtal med 

den äldre och dennes närstående. Vård 

och omsorg av äldre skall vara personcentrerad 

och bygga på evidensbaserad kunskap 

där vetenskapliga metoder används 

för att förstå och bedöma den äldre personens 

komplexa vårdbehov. Idag träffar 

ofta multisjuka äldre personer flera 

olika specialister, som alla försöker följa 

rekommendationer för den enskilda 

sjukdomen. Rekommendationerna riskerar 

att krocka och leda till konsekvenser 

som polyfarmaci och sjukhusinläggningar 

(Nilsson 2012). Detta organisatoriska 

problem belyser både vikten av att ha en 

sjuksköterska med specialistkompetens 

med ett samlat ansvar för samordning av 

vård, omsorg och omvårdnad för personer 

med multisjuklighet samt vikten av 

kunskap om förbättringskunskap för att 

omsätta forskningsbaserade resultat i utvecklingen 

av vården. Kortare fristående 

kurser kan inte omfatta all den kompetens 

som beskrivs ovan. För att kunna 

möta den äldre personens komplexa somatiska, 

psykiska, och kognitiva hälsoproblem 

och multisjuklighet krävs istället 

en längre sammanhållen utbildning. 

Specialistsjuksköterskeutbildning 

inom vård av 

äldre på avancerad nivå 

Specialistsjuksköterskeutbildningen, inriktning 

vård av äldre är ett exempel på 

en sammanhållen utbildning som bygger 

på evidensbaserad kunskap för att möta 

den äldre personens komplexa vårdbehov. 

Utbildningen är på avancerad nivå 

och ska väsentligen bygga vidare på de 

kunskaper som studenterna tidigare har. 

Det innebär en fördjupning av kunskaper, 

färdigheter och förmågor i förhållande 

till utbildning på grundnivå och 

en ytterligare utveckling av studenternas 

förmåga att självständigt integrera 

och använda kunskaper, utveckla förmågan 

att hantera komplexa företeelser, frågeställningar 

och situationer, och förbereda 

studenterna för en yrkesverksamhet 

med stora krav på självständighet eller för 

forsknings- och utvecklingsarbete (Högskolelag, 

SFS 1992:1434). På avancerad 

nivå beskrivs kunskap, förståelse och dess 

tillämpning som en utvecklad förmåga i 

användning av nya idéer och att ha en 

problemlösningsförmåga i obekanta och 

komplexa situationer. Förmågan att göra 

bedömningar på avancerad nivå innebär 

att utifrån ofullständig data koppla ihop 

kunskap för att hantera komplexa situationer. 

Förmåga att kommunicera slutsatser 

och hur dessa är underbyggda med 

kunskap inom det egna området för både 

professionella och lekmän. Studiefärdighet 

på avancerad nivå beskrivs som en utvecklad 

förmåga att självständigt studera 

och lägga upp sina studier (Joint Quality 

Initiative Group, 2004; Weurlander 

&Bolander, 2007). 

Avancerad praktisk omvårdnad enligt 

Oberle och Allen (2001) omfattar såväl 

expertkunnande som bildning (att vara 

lärd). Här genomförs komplexa kliniska 

bedömningar och det visas skicklighet i 

vårdandet och en självständighet i att initiera 

vård. På denna nivå analyseras forskning 

kritiskt och användning av omvårdnadens 

evidens i det kliniska arbetet är en 

självklarhet. Avancerad nivå kräver sitt ledarskap 

för att säkerställa god omvårdnad 

och utveckling av den samma. Teamarbete 

och samarbete med andra professioner 

för att möta de behov som finns i relation 

till komplexa situationer behövs på denna 

nivå (a.a.). Komplexa situationer är situationer 

som består av många olika delar 

vilka hänger samman på ett svåröverskådligt 

sätt (Nationalencyklopedin, 2012). 

För avancerad praktisk omvårdnad 

krävs enligt Oberle and Allen (2001) 

allmän kunskap i form av teoretisk kunskap 

dvs. ”att veta vad och varför” något 

ska göras och att känna igen mönster dvs. 

”att veta vad” detta kan vara tecken på 

samt att ha praktisk kunskap för ”att veta 

le kunna vara möjliga. Ovanstående modell 

för Avancerad praktisk omvårdnad 

används i utbildningens samtliga kurser 

för att förstå och bedöma komplexa situationer. 

Bologna ställer på specialistutbildningar 

för sjuksköterskor avseende verksamhetsförlagd 

utbildning (VFU) på avancerad 

nivå. VFU ska ha samma krav på 

högskolemässighet och avancerad nivå 

som de teoretiska delarna. VFU på avancerad 

nivå fodrar mer än den praktiska 

vardagspedagogiska inriktning som tidigare 

använts. I specialistutbildningar för 

sjuksköterskor finns ett behov av att integrera 

vetenskap och beprövad erfarenhet 

samt att tydliggöra hur vetenskapligt 

förhållningssätt och evidensbaserade insatser 

kan tillämpas och utgöra grund för 

frågeställningar och identifiering av utvecklingsområden 

inom vårdverksamhet 

(Wijk et al., 2009). 

I specialistsjusköterskeutbildningen 

inom vård av äldre integreras teori och 

praktik i form av studieuppgifter som genomförs 

under VFU. Det kan vara teoretiska 

frågeställningar som studeras och 

omsätts i praktiken eller autentiska komplexa 

situationer/problem som hämtas 

i praktiken och analyseras och studeras 

teoretiskt relation till omvårdnad på avancerad 

nivå. Den verksamhetsförlagda 

utbildningen kan ske på den egna arbetsplatsen 

vilket kan leda till en direkt tilllämpning 

av ny kunskap. Exempelvis kan 

hur” något ska utföras 

Därtill behövs specifik/särskild kunskap 

dvs. personlig kunskap om patienten förlagda delen av 

en äldre person, göra en eller flera obser 

Även den verksamhets- 

studenterna genomföra en intervju med 

”att veta vem” personen är. Slutligen krävs utbildningen skall vara vationer samt strukturerade bedömningar 

det en utvecklad praktisk visdom för att på avancerad nivå 

av de hälsoproblem eller besvär som den 

kunna avgöra vad som är lämpligt vid ett 

visst tillfälle bland de alternativ som skul 

Wijk et al. (2009) diskuterar i en artikel 

de krav som utbildningsreformen utifrån 

äldre personen beskriver eller observationerna 

visar. Andra faktorer att beakta är 

den äldre personens hälsosituation och 

skillnader och likheter mellan den äldre 

NANO Syd består av lärosätena Högskolan Kristianstad, Lunds universitet, Hälsohögskolan 

Jönköping, Linnéuniversitetet, Göteborgs universitet och Högskolan Väst 

personens beskrivning av sin situation, 

som tillsammans driver specialistsjuksköterskeprogrammet inom vård av äldre, 60 hp. vad studenten själv observerar och vad 

Ingående kurser i utbildningen är; Omvårdnad hälsa och livsvillkor hos äldre, Vetenskapliga 

den strukturerade bedömning gav för resultat. 

metod inriktning vård av äldre, Geriatrisk omvårdnad, Värdighet och välbe- 

finnande i åldrandet, Palliativ vård med inriktning mot äldre, Organisation ledning I den aktuella uppgiften knyter de 

även an till relevanta åldrandeteorier och 

och utveckling med inriktning vård av äldre samt Examenskurs. I utbildningen är den 

aktuell forskning inom området och ger 

verksamhetsförlagda utbildningen (VFU) integrerad som en del i samtliga ingående 

förslag på omvårdnadsåtgärder som kan 

kurser främst i former av uppgifter som genomförs i klinisk praktik. 

Utbildningen är helt nätbaserad och går med 50% studietakt via en för samtliga förbättra den äldre personens situation, 

lärosäten gemensam lärplattform. En nätbaserad studieform skapar möjlighet till att 

gå en specialistutbildning även för de som arbetar, har familj och svårigheter med att 

men även öka vårdkvaliteten inom den 

egna verksamheten. Genom att koppla 

fullfölja en campusförlagd utbildning. Att studera via nätet innebär att studenten till teori och praktiskt handlande på detta 

stor del kan planera sina studier oberoende av tid och rum. Kursplattformen är alltid 

›› 

sätt stimulerar och möjliggör utbildningen 

till att studenterna vågar tänka 

tillgänglig varhelst studenten befinner sig. 

nytt 

34 

35


MINITEMA • KOST OCH NUTRITION 

Sarkopeni 

och se vårdandet på sin egen arbetsplats 

med nya ögon. Både studenter och deras 

arbetsgivare har även uttryckt att de genom 

denna typ av integrerade uppgifter 

kunnat se tydliga förändringar på avdelningens/enhetens 

vårdkvalitet under utbildningens 

gång. 

Blir det någon skillnad? 

Då sjuksköterskor med en särskild kompetens 

inom äldreområdet tillfrågas om 

vad de upplever som största vinsten med 

att ha en specialistsjuksköterskeutbildning 

med inriktning vård av äldre blir 

svaret att kunskapen ger en ökad säkerhet 

att möta den äldre patienten, men 

också dennes anhörige. Kunskapen om 

det normala åldranded, och när något 

avviker från det normala, är oerhört värdefull 

inte minst för att kunna ta ställning 

till när åtgärder krävs. Kunskapen 

gör att sjuksköterskan också har en beredskap 

för att kunna motivera en åtgärd 

som vidtas både till patient och anhörig 

men också för att kunna motivera vid 

utebliven åtgärd. I vården av äldre finns 

en risk för överdiagnosticering, men kanske 

framförallt för underdiagnosticerng. 

Det finns en risk att åkommor och besvär 

tolkas som ”normalt åldrande” istället för 

att åtgärder som kan öka såväl välbefinnande 

som livskvalitet sätts in. 

”Jag upplever kursen som lärorik 

och att jag har fått tänka till 

om hur jag vill arbeta. Att det 

är patienten som jag är där för, 

så har jag alltid arbetat. Men 

jag vet nu hur jag ska kunna påverka 

mina kollegor och övrig 

personal som arbetar i vården. 

Att ta fram riktlinjer om den 

personcentrerade vården. Att 

lära dem se individen och inte 

enbart diagnosen. Jag har det 

nu vetenskapligt förankrat och 

det blir då lättare att bevisa vad 

som är rätt.” 

Studentkommentar i utvärderingen 

av utbildningen 

En ökad kompetens bidrar till att Specialistsjuksköterskan 

med inriktning äldre 

vågar säga ifrån och på ett bättre sätt kan 

motivera varför man säger ifrån. Sjuksköterskan 

upplever sig stå på den äldres sida 

i kontakten med olika vårdgivare och anhöriga, 

vilket gör att den äldre personen 

förhoppningsvis kan känna större säkerhet 

i den vård de får och att deras röster 

blir hörda. En sjuksköterska uttrycker det 

som att hon numera känner sig som ”den 

äldres advokat”. 

Sjuksköterskan med en extra kompetens 

inom området äldre upplever sig 

vara en uppskattad resurs inom exempelvis 

primärvård. Specialistsjuksjuksköterskan 

konsulteras ofta av kollegor i det 

dagliga arbetet. Utbildningen har gett en 

ökad kunskap om olika vårdgivare och 

hur organisationen är uppbyggd. Ett resultat 

av denna kunskap kan innebära att 

en situation som tidigare skulle ha föranlett 

ett besök på vårdcentral eller inom 

slutenvården inte längre är aktuellt utan 

problemen kan lösas på plats. Äldressjuksköterskan 

inger med sin kunskap förtroende 

eftersom de som kontaktar henne 

från hemsjukvård och särskilda boenden 

känner att sjuksköterskan förstår deras situation. 

En företrädare i en kommun där 

man vid annonsering av ledig tjänst efterfrågade 

kompetensen Specialist utbildad 

sjuksköterska med inriktning äldre 

motiverade att man valt att efterfråga 

denna kompetens eftersom denna utbildning 

anses svara upp mot behovet i 

dagens vård och omsorg av äldre. Den 

kompetens som ofta efterfrågats hittills 

för anställning i kommun och hemsjukvård 

är disktrikssköterskeutbildning. 

Utbildningsinnehållet i disktriktssköterske 

utbildningen är omfattande och inte 

så specifikt inriktat på äldre. Dagens 

vård och omsorg av äldre kräver väsentligt 

mer fördjupade kunskaper om äldre 

för att en vård av kvalitet skall åstadkommas. 

l 

Referenser: 

Andersson M., Hallberg IR., Edberg A-K. 

(2007) Health care consumption and place 

of death among old people with public 

home care or in special accommodation 

in their last year in life. Aging. Clinical and 

Experimental Research, 19(3): 228-239. 

Edberg & Ernsth Bravell Läkartidningen 

2013 In press 

Ernsth Bravell M., Malmberg B., Berg S. 

(2010) End-of-life care in the oldest old. 

Palliative & Supportive Care, 8: 335 -344. 

Joint Quality Initiative Group. (2004). 

Shared ‘Dublin’ descriptors for Short Cycle, 

First Cycle, Second Cycle and Third Cycle 

Awards. Hämtad 27 december 2012 från 

European University Association http:// 

www.eua.be 

Oberle, K. & Allen, M. (2001). The nature 

of advanced practice nursing. Nursing 

outlook, 49 (3), 148-153. 

Nilsson, G. (2012). Multisjuklighet är mer 

regel än undantag. Men forskningen har 

inte hängt med i dagens vårdverklighet. 

Läkartidningen nr 43–44 2012 volym 109 

pp 1940-1941. 

SFS 1992: 1434. Högskolelag. Hämtad 10 

december, 2012 från Riksdagen, http:// 

www.riksdagen.se/sv/Dokument-Lagar/ 

Lagar/Svenskforfattningssamling/Hogskolelag-19921434_sfs-1992-1434/ 

Socialstyrelsen (2011). Ökad kompetens 

inom geriatrik och gerontologi – strategiskt 

viktiga problem och förslag till 

åtgärder. Stockholm: Socialstyrelsen. Länk: 

http://www.socialstyrelsen.se/publikationer2011/2011-3-34 

Socialstyrelsen (2012). Ökad kompetens 

inom geriatrik och gerontologi - förslag till 

utformning och genomförande. Stockholm: 

Socialstyrelsen. Länk: http://www.socialstyrelsen.se/publikationer2012/2012-2-5 

SKL (2009). Fallskador bland äldre – en 

sammanfattning av en kunskapsöversikt om 

fallskador. Stockholm: Sveriges kommuner 

och landsting. 

SKL (2013). Förekomst av trycksår kartlagd. 

Stockholm: Sveriges kommuner och 

landsting. Länk:http://www.skl.se/press/ 

nyheter_2/nyheter-2011/forekomst-avtrycksar-kartlagd 

Törnquist A., Andersson M., Edberg A-K. 

(2013) In search of legitimacy - registered 

nurses experience of providing palliative 

care in a municipal context. Scandinavian 

Journal of Caring Sciences, 27(3): 651-658. 

Westergren A. (2009) Vikten av mat för 

vikten, hälsan och välbefinnandet. Nordisk 

Geriatrik, 5: 32-39. 

Weurlander, M. & Bolander, K. (2008). 

Om bredd och djup: Några tankar om hur 

progression kan uttryckas (CME-guide, nr 

3). Institutionen för lärande, informatik, management 

och etik. Stockholm: Karolinska 

institutet. 

Wijk, H., Öhlén, J., Lidén, E., German Millberg, 

L., Jacobsson, C., Söderberg, S., … 

Söderlund, M. (2009). Verksamhetsförlagd 

utbildning på avancerad nivå: Ny utmaning 

för specialistutbildninga för sjuksköterskor. 

Vård i Norden, 29 (4), 41-43. 

Foto: Peter Blomberg 

Att undernäring medför stora konsekvenser för den 

äldre individen är det säkerligen ingen som motsäger 

sig idag. Kunskapen om undernäring och dess konsekvenser 

har ökat dramatiskt de senaste decennierna 

och genom bland annat Socialstyrelsens arbete för 

bättre näringsrutiner i vård och omsorg, är det allt fler 

kommuner som tar undernäringsproblematiken inom 

särskilda boenden på större allvar. 

Sara Karlsson 

leg. dietist och kostekonom 

Undernäring påverkar i stort sett 

alla kroppens funktioner negativt, 

både strukturellt och funktionellt, 

och det finns starka samband 

mellan sjukdomsrelaterad undernäring 

och ökad sjuklighet, nedsatt funktion, 

livskvalitet, förlängda vårdtider och dödlighet 

(Socialstyrelsen, 2011). 

I samhällsdebatten betonas ofta hur 

viktig fysisk aktivitet är för vår hälsa. Ett 

av Sveriges folkhälsomål är att förebygga 

fysisk inaktivitet som bidragande orsak 

till ohälsa (Folkhälsoinstitutet, 2011). 

Dock upplever jag att det inte pratas om 

hur viktig den fysiska aktiviteten är för 

den äldre och hur denna kan öka äldres 

självständighet och oberoende. Irwing 

Rosenberg, som redan 1989 myntade begreppet 

sarkopeni, sade ”Muskulaturen 

är den enskilda faktor som har störst betydelse 

för den äldres rörelsefrihet”. Sarkopeni 

är ett begrepp som är relativt nytt 

och innebär en fortlöpande minskning 

av muskelmassa, muskelstyrka och nedsatt 

funktion (Haglund, 2010). I förlängningen 

innebär det en nedsatt förmåga 

att klara sina aktiviteter i det dagliga livet 

(ADL) vilket ger ett ökat beroende av andra 

och en ökad risk för fall och frakturer. 

Sarkopeni kan delas in i primär och 

sekundär sarkopeni (Cruz-Jentoft, 2012). 

Den primära orsaken är åldersrelaterad 

sarkopeni och inget annat. De sekundära 

orsakerna kan vara relaterade till inaktivitet 

på grund av exempelvis sängliggande 

eller en stillasittande livsstil, till sjukdom 

som exempelvis inflammatoriska sjukdomar 

och malignitet, samt till nutrition 

som en följd av bristfälligt näringsintag 

av energi och/eller protein. 

Då sarkopeni fortfarande är ett relativt 

nytt begrepp pågår en ständig diskussion 

om definition, diagnos och 

behandling (Cruz-Jentoft, 2012). En arbetsgrupp 

vid namnet European Working 

Groups on Sarcopenia in Older People 

(EWGSOP) som arbetar med att 

utveckla en definition av syndromet, menar 

att sarkopeni borde övervägas hos alla 

äldre personer som uppvisar nedsatt fysiskt 

funktion och styrka samt försämring 

av hälsan i övrigt. Det gäller framförallt 

äldre personer som är sängbundna, 

inte kan resa sig från en stol självständigt 

eller som går långsammare än en meter 

per sekund. 

Degenerationen av muskler börjar redan 

i medelåldern (Cruz-Jentoft, 2012) 

och det uppskattas att hälften av muskelmassan 

och muskelstyrkan går förlorad 

mellan tidig medelålder och tills individen 

nått en hög ålder (Cederholm, 2010). 

1–2 procent av individens muskelmassa 

förloras per år efter 50 års ålder och efter 

60 års ålder accelererar förlusten upp 

till 3 procent per år (Rolland et al, 2008). 

Prevalensen för sarkopeni bland 60–70 

åringar estimeras till 5–13 procent och 

till 11–50 procent hos 80-åringar och 

uppåt (Cruz-Jentoft, 2012). I en amerikansk 

studie led 23 procent av kvinnorna 

och 27 procent av männen i åldern 

64–93 år av sarkopeni (Iannuzzi-Sucich 

et al, 2002). Sarkopeni är ett utbrett problem 

och det har rapporterats att mer 

än 50 miljoner människor är drabbade 

och under de nästkommande 40 åren 

kommer minst 200 miljoner människor 

att beröras (Cruz-Jentoft, 2012). I en 

italiensk studie på ett sjukhem uppfyllde 

33 procent av de boende kriterierna för 

sarkopeni, och efter sex månader hade 

40 procent av dessa individer avlidit jämfört 

med ca 10 procent i den icke-sarkopena 

gruppen (Cederholm, 2012). 

Då skelettmuskeln är ett plastiskt organ 

ger det goda möjligheter till behandling 

(Cederholm, 2012). Styrketräning är 

grunden för behandling av sarkopeni och 

motståndsträning ger ökad proteinbildning 

och ökad muskelstyrka, även vid 

hög ålder (Haglund, 2010). Kombineras 

träningen dessutom med ett högt pro 

Foto: fotoakuten.se 

›› 

36 

37



Foto: fotoakuten.se 

ter samt antioxidanter från intag av frukt 

och grönsaker ger en livsstil som kommer 

att öka muskelfunktionen, minska risken 

för fall och reducera den bräcklighet som 

äldre riskerar. 

Jag väljer att alltid ta upp sarkopeni 

när jag föreläser och utbildar i ämnet un 

teinintag kan ett ännu bättre resultat på 

muskelbyggnad ses. Det är viktigt med 

ett tillräckligt energi- och proteinintag 

för att förhindra muskelförtvining. 

Det muskulo-skeletala systemet ses 

ofta som ett sammanhängande organsystem 

och osteoporos och sarkopeni är den 

åldersrelaterade försämring av skelett och 

muskler som leder till minskad rörlighet, 

ökad risk för fall och därmed även ökad 

risk för frakturer (Cruz-Jentoft, 2012). 

Denna duo har många likheter när det 

kommer till behandling. Daglig fysisk 

träning, både uthållighets- och belastningsträning, 

dagliga utomhusaktiviteter 

som bidrar till solexponering, ett dagligt 

intag av protein från exempelvis kött 

och fisk, mjölkprodukter, ägg, baljväxdernäring. 

Jag upplever att viktnedgång 

och lågt BMI är faktorer som får de flesta 

att höja ögonbrynet för att det kan finnas 

nutritionella problem. Dock är det 

många som har svårt att motivera nutritionsbehandling 

till äldre som man anser 

antingen är överviktiga eller inte har förlorat 

något i vikt. Som dietist ser jag dock 

fler faktorer som är viktiga att uppmärksamma 

och behandla. Apati, ökad trötthet, 

försämrad ADL-förmåga och fall är 

alla faktorer som tyder på att en person 

kan behöva nutritionsbehandling. Detta 

kan gälla även personer med högt BMI 

och som inte har någon viktminskning. 

Det kan antingen bero på dålig nutritionsstatus 

men även på sarkopeni. Om 

en äldre individ har dubbelt så mycket 

fettmassa som muskelmassa som dessutom 

är förenad med fetma kallas tillståndet 

sarkopen obesitas. Det är därför 

viktigt att vi uppmärksammar även dem 

som är överviktiga, de kan också lida av 

sarkopeni. 

I min roll som dietist inom äldreomsorgen 

anser jag att det är viktigt att 

vi vidgar vår syn på vad som kräver nutritionsinsatser. 

Undernäring är ett stort 

problem som försämrar livet för många 

äldre men vi måste se mer än bara viktnedgång 

och lågt BMI. Förlust av muskelmassa 

drabbar många och leder till att 

många äldre mister sin självständighet 

och sitt oberoende. Att kunskap är källan 

till förändring är en självklarhet, därför är 

det viktigt att vi undervisar om sarkopeni 

och dess konsekvenser för att kunna få till 

ett arbete som minskar konsekvenserna 

av muskeldegenerationen. Kan sjuksköterskor 

inom vård och omsorg uppmärksamma 

individer som riskerar att utveckla 

eller redan har utvecklat sarkopeni, kan 

råd ges för att förebygga den sarkopena 

utvecklingen. 

I arbetet för bättre folkhälsa talas ständigt 

om vad man kan göra för att förebygga 

ohälsa. I vård och omsorg talar vi 

nästan alltid om behandling. Det är betydligt 

mer kostnadseffektivt och bättre 

för den enskilde individen om vi arbetar 

förebyggande mot muskelnedbrytningen 

och kanske kan förskrivning av styrketräning 

vara en väg att gå. Fysisk aktivitet 

på recept (FaR) finns redan för att förebygga 

livsstilssjukdomar men jag tror att 

vinsterna skulle vara många om fysisk aktivitet 

förskrevs även till äldre som riskerar 

eller redan förlorar muskelmassa och 

muskelstyrka. I framtiden vill jag se att 

varje äldreboende har ett gym, tänk vilka 

fördelar det skulle kunna bidra med! l 

Referenser: 

Cederholm, T.(2010) Sarkopeni – protein 

och styrketräning kan bromsa. Nordisk 

Nutrition, 

no. 1, pp. 19–20. 

Cederholm, T.(2012) Sarkopeni – ett begrepp 

med tiden för sig. Svensk geriatrik, 

no.4, pp.7–9. 

Cruz-Jentoft, A.(2012) Sarcopenia. Wiley 

& Blackwell. West Sussex, UK. 

Folkhälsoinstitutet (2011) Äldres Hälsa. 

Kunskapsunderlag för Folkhälsopolitisk 

rapport 2010. Hämtad 2013-08-29 från: 

http://www.fhi.se/PageFiles/12188/ 

R2011-12-Aldres-halsa.pdf 

Haglund, O.(2010) Minskning av muskulaturen 

vid åldrande (sarkopeni) – ett vanligt 

och viktigt tillstånd. Medicinsk access, nr 

4/5 ss. 14–21. 

Iannuzzi-Sucich, M., Prestwood, K.M. & 

Kenny, A.M. (2002) Prevalence of sarcopenia 

and predictors of sceletal muscle 

mass in healthy, older men and women. 

The journals of gerontology. Series A, 

Biological sciences and medical sciences, 

vol. 57, no. 12, pp. M772-7. 

Rolland, Y., et al(2008) Frailty, osteoporosis 

and hip fracture: causes, sonsequences 

and therapeutic perspectives. The journal 

of nutrition, health & aging, vol. 12, no. 5, 

pp. 335–346. 

Socialstyrelsen (2011) Näring för god 

vård och omsorg – en vägledning för att 

förebygga och behandla undernäring. 

Stockholm: Socialstyrelsen 

arbetsplatsreportage 

Johanna Calles 

Leg Dietist 

Vad gör en 

kommundietist? 

Jag heter Johanna Calles och arbetar 25 procent 

som leg dietist i Vänersborgs kommun. Jag är 

anställd av Socialförvaltningen och arbetar gentemot 

avdelningarna Vård och Omsorg samt Omsorg om 

funktionsförhindrade samt till viss del kostenheten. 

Mitt arbete utgår från samma kontor som de flesta 

kommunsjuksköterskor är placerade. Det upplevs 

positivt för båda parter och min profession synliggörs 

och det gör det enklare att konsultera och diskutera 

nutritionsfrågor gällande vårdtagare. Övrig tid arbetar 

jag som klinisk dietist inom slutenvården på Norra 

Älvsborgs Länssjukhus. 

Kommundietister i Sverige 

De flesta dietister i Sverige arbetar inom 

slutenvården på sjukhus, ett mindre antal 

arbetar inom primärvård och kommun. 

En sammanställning från februari 2013 

utförd av Cecilia Malmqvist, leg dietist, 

Växjö Kommun visar att det finns dietist 

eller dietister anställda i 55 av Sveriges 

kommuner (290) och stadsdelsförvaltningar 

och att kommundietisternas 

arbetsområde varierar. 

Flertalet arbetar med äldreomsorg. 

Inom den kommunala äldreomsorgen är 

nutritionsproblem vanligt förekommande. 

En svensk avhandling visar att 73 

procent av äldre över 65 år är eller ligger 

i riskzonen för undernäring, ett problem 

som ökar med stigande ålder och 

kronisk sjukdom (Saletti A. Nutritional 

status and mealtime experiences in elderly 

care recipients 2007). Sjukdomsrelaterad 

undernäring leder till ökad vårdtyngd 

samt minskad funktion och livskvalitet. 

Andra områden kommundietister 

arbetar gentemot är handikappomsorg, 

förskola/skola samt kommunens kostenhet. 

En del arbetar även med folkhälsofrågor 

eller som kostutvecklare. Vissa 

kommuner har dietistens uppdrag som 

NAD, nutritionsansvarig dietist att jämföra 

med den roll som MAS, medicinskt 

Foto: Niklas Ekerstad 

›› 

38 

39


DISPUTATION 

Annakarin Olsson 

Titel: Teknik som stöd i det dagliga 

livet för personer med demens som 

bor i det egna hemmet och deras 

närstående 

ansvarig sjuksköterska har inom sitt arbetsområde 

eller MAR, medicinskt ansvarig 

för rehabilitering. Många dietister 

jobbar med övergripande kvalitetsfrågor 

och utbildningar, medan andra arbetar 

med individuell nutritionsbehandling. 

Kommundietisterna har ett mycket 

aktivt nätverk där kunskap och erfarenheter 

utbyts dagligen. 

Uppdrag som 

kommundietist 

I mitt uppdrag som dietist i Vänersborgs 

kommun ingår att samverka med omvårdnadspersonal, 

sjuksköterska, sjukgymnast, 

arbetsterapeut, logoped eller 

läkare för att bedöma patienters nutritionstillstånd. 

Kontakt med dietist tas av sjuksköterska 

eller annan legitimerad personal som 

avgör beroende på ärende om dietist ska 

kontaktas. En skriftlig remiss ska då skickas 

där man beskriver nutritionsproblemet, 

vikt- och längduppgifter samt vikthistoria. 

I en del fall gör jag tillsammans 

med omvårdardansansvarig sjuksköterska 

hembesök. Ett arbetssätt som jag tycker är 

mycket givande, då våra kunskaper många 

gånger kompletterar varandras. Oftast 

medverkar även omsorgspersonalen, då 

tydliggörs helhetsbilden kring vårdtagaren 

och tillsammans med vårdtagaren gör vi 

upp en nutritionsplan. Inom äldreomsorgen 

är det oftast problem med viktminskning 

men inom omsorg för funktionshindrade 

är det många gånger problem med 

det motsatta d v s viktökning. 

Sjuksköterska konsulterar även dietist 

då det behövs ordination eller förskrivning 

av livsmedel vid medicinska 

behov, särskilda näringsändamål (SÄR 

NÄR) som exempelvis näringsdrycker 

eller sondnäring. 

Nutritionsgruppen 

Vänersborgs kommun har en väl fungerande 

tvärprofessionell nutritionsgrupp 

(MAS, dietist, sjuksköterskor, enhetschefer 

och kostchefer) som representerar 

äldreomsorgen, handikappomsorgen, 

förskola/skola samt kostenhet. Önskvärt 

är att även läkare, sjukgymnast, biståndshandläggare, 

logoped och arbetsterapeut 

skulle finnas med. Vi träffas 2–3 gånger 

per termin och medicinskt ansvarig sjuksköterska 

(MAS) är sammankallande. 

Nutritionsgruppen har tillsammans 

Inom äldreomsorgen är det oftast 

problem med viktminskning men 

inom omsorg för funktionshindrade 

är det många gånger problem med 

det motsatta d v s viktökning.” 

utarbetat en nutritionspärm ”Matlust” 

som ska finnas på alla boenden och även 

i hemvårdsgrupperna. Där kan man läsa 

och hitta information (utifrån Socialstyrelsens 

riktlinjer samt Livsmedelsverket 

och Hälso- och sjukvårdslagen) om 

de olika yrkesfunktionernas ansvarsfördelning 

för kost och nutrition, rutiner 

för att förebygga och behandla undervikt 

och övervikt, olika koster vid sjukdomar, 

rekommendationer om måltidsordning 

och måltidsmiljö, matkultur och livsmedelshygien. 

Varje termin anordnar vi kostombudsträffar/utbildningar 

för kommunens 

kostombud. Jag medverkar oftast 

i utbildningarna och föreläser exempelvis 

om näringslära, malnutrition, kostrutiner 

och koster vid olika sjukdomar. 

Kostombud finns på kommunens samtliga 

boenden och även inom hemvården. 

Kostombudens uppgifter är mycket 

viktiga då de har en betydande roll bl a 

genom att aktivt föra kunskap och information 

vidare till kollegor inom sin 

enhet och då bidraga till att kostrutiner 

och kostordinationer följs. All kostordination 

av specialkoster görs av sjuksköterska 

och i samråd med dietist beroende 

på vilken typ av kost som behövs. 

Förra året medverkad nutritionsgruppen 

i en äldremässa som besöktes av 

5 200 kommuninvånare. Besökarna hade 

möjlighet att ta vikt och längd som sedan 

användes för att beräkna BMI (Body 

Mass Index) för de som ville. Vi informerade 

bl a om sätt att minska en lång nattfasta 

och det fanns möjlighet att provsmaka 

en så kallad Sängfösare (bestående 

av frusna bär, yoghurt, socker, matolja) 

som görs på äldreboenden för att minska 

nattfastan. Representanter från kostenhenten 

fanns också med och gav provsmak 

på den kylda maten som levereras i 

matlådor till hemmaboende äldre. 

Kostenheten är den enhet som levererar 

mat till kommunens boenden, skolor 

och även för hemleverans (biståndsbeviljat). 

Mitt uppdrag gentemot kostenheten 

kan bestå av näringsvärdesberäkningar av 

matsedlar, medverka vid köksmöten, utbildning 

av olika koster för kökspersonal 

samt att tillsammans med kostcheferna 

uppdatera kostrutiner och dokument. 

Avslutningsvis trivs jag mycket bra i 

min roll som kommundietist! Det är ett 

stimulerande arbete med varierande arbetsuppgifter. 

Önskvärt skulle givetvis 

vara att tidsmässigt utöka tjänsten då 25 

procent många gånger känns som för lite 

tid. l 

Annakarin Olsson, Universitetsadjunkt vid Högskolan i Gävle 

Att bo kvar i det egna hemmet trots att vara drabbad av en 

demenssjukdom är en önskan för de allra flesta personer med 

demens och där den dagliga vården och omsorgen oftast ombesörjs 

av närstående. Fysisk aktivitet och att vistas utomhus 

har i forskning visat på positiva effekter hos personer med 

demens. I ett samarbetsprojekt mellan kommunen, som initiativtagare, 

Högskolan i Gävle och näringslivet var syftet att 

utveckla ett tekniskt stöd för tryggare utevistelse för personer 

med demens och deras närstående. Samarbetet utmynnade 

i en doktorsavhandling med fokus på användningen av ett 

passivt positioneringslarm i det dagliga livet för personer med 

demens boende i det egna hemmet. Resultat visade att personer 

med demens och deras närståendes användning av larmet 

upplevdes ge en frihet, stödja och stärka känslan av oberoende 

hos person med demens och deras närstående samt ge en 

känsla av trygghet och säkerhet för dem båda. Vidare visade 

även användningen av larmet på att de självständiga utevistelserna 

för personer med demens ökade samt att oron hos 

närstående minskade. Slutsatsen är dock att personer med 

demens och deras närstående som önskar använda larmet i 

det dagliga livet bör få ett 24-timmarsstöd anpassat utifrån 

deras förutsättningar ex. beroende på behov, kunskap, färdigheter 

och förmåga att använda och hantera larmet. 

Passivt positioneringslarm 

• Bygger på GPS-teknik (Global Positioning System) 

• Sändare* som bärs av person med demens vid utevistelse 

• Mottagare** (mobiltelefon) bärs av närstående 

• ”Dold zon” som är flexibel och 

aktiveras när person med demens 

passerar den virituella gränsen 

• Kommunicerar via SMS med kartbild 

• Möjlighet att kommunicera via 

samtal mellan sändare och mottagare 

Person med 

demens - 

sändare* 

Telefonsamtal 

Larm 

Telefonsamtal 

Närstående - 

mobiltelefon** 

L 

a 

r 

m 

Web 

server 

Vad behövs det egentligen 

för att Elsa ska må bra? 

Som bekant riskerar den som är undernärd, eller inte 

orkar äta så mycket, att få i sig för lite protein. 

Liva Energi® Svartvinbärsdryck Protein är vårt bidrag 

till att på ett enkelt sätt fylla på proteinförrådet 

via en god dryck. De som jobbar med de gamla måste 

förstås vara uppmärksam på problemet med både 

protein- och energibrist. Förhoppningsvis se till helheten 

– och ta väl hand om Elsa och hennes kamrater. 

Drycken har utvecklats tillsammans med Igelösa 

Life Science AB utanför Lund som, parallellt med 

renodlad medicinsk forskning, bedriver forskning 

inom undernäring, livsstil och kostens betydelse för 

tillfrisknande efter sjukdomar och operationer. 

Teamet på Igelösa har även arbetat med recepturen 

och den tekniska framställningen av drycken. 

Svartvinbärsdryck Protein är den första klara proteinrika 

fruktdrycken på marknaden och kompletterar 

övriga produkter från Liva Energi. 

Nyhet! 

Den nya proteinrika drycken passar att 

dricka ofta och till mycket. Perfekt som 

måltidsdryck, men också som mellanmål 

med någonting till. 

40

Foto: Sophia Genitz 

Kultur 

inom 

Quality pharma 

kommer 

äldrevården 

Glädjeverkstans clowner kommer till demenssjuka med värme, glädje och fantasi. 

Genom nära möten med de som lever med demenssjukdom försöker de hitta in bakom 

sjukdomsskalet, skänka lite livsglädje och skapa meningsfulla avbrott i vardagen. 

Sophia Genitz 

Klockan är strax tio och i ett litet 

rum på Huddinge Sjukhus sitter 

clownerna Robban och Gajans, 

eller David Carmel och Eva Riepe som 

de heter privat, och lägger sista handen 

vid sin make-up. Här på Huddinge 

har Glädjeverkstan, som clownerna jobbar 

inom, ett eget rum med soffa, speglar, 

sminkbord och pentry. Sedan flera år 

tillbaka besöker Glädjeverkstans clowner 

barn på Astrid Lindgrens barnsjukhus 

på Solna och i Huddinge och sedan 

hösten 2012 får även äldre som utreds 

för demenssjukdomar på avdelning R73 

besök av de färgstarka och glädjespridande 

clownerna. 

Snart rullar Gajans och Robban 

iväg nedför korridoren med sin ”clownmobil”, 

en specialutrustad sparkcykel 

med lådor och fack för allehanda rekvisita 

som musik, hattar, ett rejält till taget 

ballongförråd och ett helt menageri med 

leksaksgrisar och andra djur. Det är saker 

som clownerna kan ta till om fantasin 

tillfälligt behöver lite hjälp på traven eller 

om de förmodar att någon de möter 

skulle glädjas av en speciell tingest eller 

aktivitet. Clownernas besök och möten 

med såväl äldre som barn är alltid 

improviserade. Inget möte är det andra 

likt, därför är improvisation det främsta 

sättet att närma sig människorna som 

clownerna möter. 

– Lyhördheten är vår främsta egenskap 

och arbetsverktyg. Vi känner in 

stämning och humör och gör vårt bästa 

för att forma mötet efter det, berättar 

Anne-Marie Möller, eller clownen 

Pajette. Tillsammans med Eva Riepe är 

hon verksamhetsledare för Glädjeverkstan 

och initiativtagare till den nystartade 

verksamheten inom demensvården. 

Tillbaka på Huddinge Sjukhus. Här 

har Robban och Gajans fått rapport från 

personalen som berättar om det dagsläget 

på avdelningen. Clownerna får veta 

vilka personer som tillkommit sedan de 

var där senast, vilka som bör få besök 

Varför satsar inte alla boenden 

på clown i demensvården? 

Clown i seniorvården är så nytt i 

Sverige trots att det funnits många år 

ibland annat Tyskland, Holland och 

Norge. Det finns många fördomar 

från personal, äldre och anhöriga 

om att clowner endast är för barn. 

Från clownernas håll finns nog en del 

fördomar om att det inte är lika roligt 

att vara clown för äldre. Vi har i vårt 

projekt verkligen bevisat motsatsen 

både för oss själva och för dem vi 

mött. Det har varit fantastiskt roligt 

att jobba med detta. En annan aspekt 

på varför inte fler satsar på detta är 

kostnadsfrågan. Vem betalar? Nu har 

vi lyckats hitta finansiering för ett pilotprojekt 

som bekostar besöken på fyra 

boenden och en utredningsavdelning 

i Stockholm samt på boenden som 

projektets medverkande clowngrupper 

i Göteborg, Malmö, Norrköping 

och Nora besöker. I framtiden kanske 

boendena, som Västergården i Huddinge 

själva får betala besöken, och 

då hamnar de i en situation när de får 

välja mellan clowner och andra besök 

av artister. 

›› 

42 

43

inne på sina rum och så vidare. Sedan 

följer några timmar där clownerna möter 

personer i korridor, vid tv:n och inne på 

rummen. Det blir allt från livligt ballongbollande 

med en relativt ung man i korridoren 

till stillsamma sånger inne hos de 

som är svagast. 

En kvinna ligger till synes och sover i 

sin säng när clownerna försiktigt knackar 

på. De frågar om hon vill ha besök, ”Jaaa, 

vem är det?” blir svaret och Robban och 

Gajans förklarar att de är clowner på besök 

som gärna vill sjunga en visa om det 

går för sig. Och ja, en visa vill damen gärna 

höra. Det blir en duett på Fritiof och 

Carmencita. Damen sjunger med i partier 

och klappar glatt i händerna. Sedan 

vill hon inte att clownerna ska sluta och 

hon tycker absolut att dessa ”ungdomar” 

ska ut folkparkerna. Hon har massor av 

förslag på scener där de säkert skulle göra 

succé. Hon är väldigt engagerad och det 

är en överraskande förändring från det 

slumrande tillstånd hon först befann sig i. 

I clownernas möten med demenssjuka, 

uppstår ibland stunder av total 

tomhet, men så, plötsligt, är personen 

närvarande och med i leken eller samtalet. 

För clownen handlar mötet om att 

öppna upp till ett annat rum, en plats 

innanför personens ”sjukdomsskal” som 

BAKGRUND 

Sedan hösten 2012 arbetar Glädjeverkstan 

med clownbesök på vård- och 

omsorgsboenden. Där besöker fem av 

clowngruppens artister regelbundet äldre 

med olika typer av demenssjukdom. 

Glädjeverkstan startade verksamheten för 

att vi vill bidra till något positivt för den 

utsatta grupp av äldre som lever med 

demenssjukdom. Med sig i bagaget har 

Glädjeverkstan och dess verksamhetsledare 

Eva Riepe och Anne-Marie Möller, 

15 års erfarenheter av att verka som 

clowner på Astrid Lindgrens barnsjukhus. 

Glädjeverkstan besöker också regelbundet 

barn på Lilla Erstagårdens barnhospice, 

genom hembesök med SABH samt 

besök på asylboenden. Alla artister som 

arbetar inom Glädjeverkstan är professionella 

och har i grunden utbildningar inom 

drama, skådespel, mim med mera. Flera 

har gått välrenommerade clownskolor i 

Frankrike och Belgien. 

När Eva Riepe och Anne-Marie Möller, 

som båda också arbetar som clowner, 

började intressera sig för demensvården 

som möjligt arbetsområde, började de 

med att läsa in sig på området. Sedan 

följde en intensiv period när de initierade 

kontakt med olika aktörer inom vården 

och parallellt med det sökte de medel för 

att kunna finansiera en framtida verksamhet 

på vård- och omsorgsboenden. 

Bidrag från Stiftelsen Solstickan gjorde 

det möjligt att avsätta tid för att initiera 

projektet. Ett bidrag från Allmänna 

Arvsfonden gjorde att de kunde sjösätta 

verksamheten i Stockholm. Sedan 

tillkom ett mycket generöst bidrag från 

PostkodLotteriets Kulturstiftelse som 

gjorde det möjligt att utföra projektet 

på flera boenden i ett och ett halvt år 

framöver. Med PostkodLotteriets bidrag 

kom motkravet att projektet skulle vidgas 

och till ett pilotprojekt med Clown i 

Demensvården som startade parallellt 

på flera platser i landet. Glädjeverkstan 

skulle bygga upp en centrumverksamhet 

för detta ändamål och leda projektet. 

clownen plötsligt når in till och kan påverka. 

Att använda sig av karaktärer som 

”alla” känner igen kan vara ett sätt att få 

åtkomst till det här inre rummet. Man 

kan referera till allmän vetskap, historiska 

personer, en känd artist eller idrottsman 

eller -kvinna. De äldre är många gånger 

mer distanserade än barn och kan behöva 

tid att orientera sig för att hänga med. 

Det är viktigt att gå varsamt tillväga, att 

sakta ner och göra saker väldigt långsamt. 

Då byggs en stämning upp och de äldre 

börjar sakta ta del i vad som sker. När 

artisten känner att det byggts upp förväntan 

i rummet, att där finns en viss spänning 

– då är det dags att gå vidare med en 

aktivitet eller ett trick. 

Glädjeverkstans clowner arbetar med 

det nära mötet. De kommer till boendena 

med värme, glädje och fantasi och 

arbetar i par. De försöker alltid, i den 

mån det går, att få till ett individuellt 

möte med interaktion. Innan det första 

mötet får clownerna information av personalen 

om varje person de kommer att 

möta. De får veta om den eller den fungerar 

i grupp eller kanske får mest ut av 

ett mer intimt, individuellt möte. Är personen 

i fråga långt gången i sin demenssjukdom 

kanske det finns något i dennes 

levnadshistoria som kan locka fram deltagande 

och väcka uppmärksamheten för 

en stund. Joacim Österstam, verksamhetschef 

på Västergården, har beskrivit 

clownernas besök så här; 

– Med clownerna får alla sin del av 

kakan. Med andra evenemang blir det lite 

uppstyltat, mer show än besök. Artisterna 

ställer upp sig och kanske får de igång 

lite sång. Med clownerna blir det mycket 

mer, de har ett större register och kan 

gå från det pyttelilla, där de sitter med 

en person och håller handen eller spelar 

på en gammaldags speldosa, till bollspel 

med tio personer och mycket livlig stämning. 

Och de som inte kan delta i grupp 

får besök på sina rum. 

Västergården i Huddinge är det första 

vård- och omsorgsboendet som Glädjeverkstan 

börjat besöka utanför projektet 

med clown i demensvården som startade 

hösten 2012 och som finansieras 

av Allmänna Arvsfonden och Postkod 

Lotteriets Kulturstiftelse. Västergården, 

ett boende i kommunal regi, har på eget 

initiativ bokat in clownerna och betalar 

ur egen ficka för besöken. 

– Jag hade ju sett dem in action på 

min tidigare arbetsplats, Mårtensgården, 

(ett av boendena som fick sina besök 

finansierade av pilotprojektet) och 

sett vad de kunde erbjuda. Det finns inga 

De tog kontakt med etablerade clowngrupper 

i landet och snart var planen 

färdig. Äldre med demenssjukdom i såväl 

Stockholm, Göteborg, Nora, Norr köping 

och Malmö skulle få besök av clowner. 

Under våren 2013 kom alla clowngrupper 

igång med besök på boenden i sina 

respektive områden. Målet med projektet 

är att utveckla en metod för hur clown i 

demensvården kan bedrivas. På hemsidan 

www.clownmedicin.com kommer 

erfarenheterna från projektet att samlas 

och här kan såväl artister som är intresserade 

av att starta liknande verksamhet 

som intresserad personal, anhöriga och 

allmänhet hitta information om clown i 

demensvården. Glädjeverkstans förhoppning 

är att verksamheten, som hittills fallit 

ut positivt, kan bli ett permanent inslag 

på många vård- och omsorgs boenden i 

Sverige och att clowner i växande omfattning 

kan sprida livsglädje och erbjuda ett 

givande avbrott i vardagen för demenssjuka 

äldre. 

andra clowner i Stockholm som jag känner 

till som gör samma sak, de är unika, 

och jag ville jag att de skulle besöka även 

de äldre på min nya arbetsplats, förklarar 

Joacim Österstam. 

Glädjeverkstans clowner har många 

fina minnen från möten med äldre som 

varit svåra att få kontakt med, som kanske 

legat i sina sängar, till synes okontaktbara 

men som lockats till en stunds vakenhet 

och delaktighet på det viset. En 

man, som tappat sitt tal och verkade svår 

att nå, var med i ett möte med fler andra 

äldre. Han behandlades som om han 

fullt ut var medveten om det som hände 

omkring honom. Clownerna målade 

upp olika bilder från estraden och ”gav” 

de äldre sånger av bland annat Frank 

Sinatra. När de avslutade log mannen 

stort, gjorde tummen upp och klappade 

sedan clownerna på kinden som tack. 

Personalen på boendena ger viktig 

återkoppling. De finns ju kvar hos de äldre 

och kan se eventuella effekter efter besöken. 

Clownbesöken skapar gemensamma 

minnen hos personal och de äldre. 

– Vi upplever att vi lär oss hela tiden. 

Det är fascinerande att se hur humor skapar 

sammanhållning och skratt, och hur 

lätt vi andra kan gå in i leken med hjälp 

av clownerna. Det har redan visat sig 

’spilla över’ på personal även andra tider 

då clownerna inte är här, berättar Gunilla 

Rydén, Temacoach, på Guldbröllopshemmet 

i Stockholm som regelbundet 

fått besök av clownerna sedan årsskiftet. 

Det kan vara väldigt stilla och lugnt 

på avdelningen efter ett clownbesök. Enligt 

personalen ska det också tolkas som 

ett bra betyg. Vi får också höra genom 

anhöriga att clownernas besök lämnar intryck 

hos en del de möter. Anhöriga och 

närstående har till exempel fått höra om 

den ”charmiga fransosen som varit på besök”, 

då är det clownen Pascal Toto som 

varit framme och charmerat och kanske 

bjudit upp till en tryckare. 

– Vi tar oss tid att hälsa ordentligt på 

var och en när vi kommer och efteråt så 

tackar vi för oss och säger adjö ordentligt 

så det inte blir för abrupt. Många gånger 

har vi fått höra från de äldre att ”det var 

härligt att ha så roligt ihop”. Vid sådana 

tillfällen blir man en extra lycklig clown, 

säger Anne-Marie Möller. l 

PostkodLotteriets Kulturstiftelse 

stödjer olika kulturprojekt som 

har till syfte att bidra till en 

positiv social effekt 

Glädjeverkstan har fått drygt 4 miljoner kronor 

till sitt projekt ”Clowner inom demensvården”. 

Genom projektet kommer professionella 

sjukhusclowner besöka demensboenden i fem 

svenska städer: Göteborg, Malmö, Norrköping, 

Stockholm och Örebro. 

Nisha Besara, 

General 

Manager på 

PostkodLotteriets 

Kulturstiftelse 

svarar: 

Varför är det 

viktigt med kultur 

inom äldrevården? 

Kultur är viktig för alla människor 

oavsett ålder. Bara för 

Nisha Besara 

att man som gammal behöver hjälp med de vardagliga bestyren, och även 

stöd rent medicinskt, betyder det inte att behovet av kulturell stimulans 

minskar. Jag skulle snarare säga att behovet ökar i takt med att dagarna 

inte längre uppfylls av jobb, barn eller hushållsbestyr. 

Varför ansåg ni att just det här projektet hade en 

viktig roll att fylla? 

Vi har tidigare gett stöd åt Clowner utan gränser och vet därför vilken positiv 

kraft som clowner utgör. Clown, som begrepp, är ju direkt kopplade 

till glädje och sorglöshet. Clownernas förmåga att locka fram ett leende 

och kanske ett och annat minne får därmed stor betydelse för en äldre 

person med demens. 

Stöder ni fler kulturprojekt inom vården? 

Ja, exempelvis stödjer vi projektet ”Kulturhälsa” som 1,6 miljonerklubben 

gör. Projektet kopplar forskning om kvinnors hälsa till kulturaktiviteter. 

Stiftelsen stödjer en hel del projekt som vänder sig till barn, men vi 

vill såklart nå alla åldersgrupper. Eftersom det finns ett behov av kulturstöd 

för äldre, är vår förhoppning att än fler organisationer kontaktar oss 

med sina initiativ. l 

Foto: Postkodlotteriet 

44 

45

edaktörer 

ElisabEth hamrin 

mona KihlgrEn 

alicE rinEll hErmansson 

gErthrud ÖstlindEr 

FORSKNINGSNYTT INOM GERIATRIK 

LÄSTIPS 

Inflammation kopplas 

till tankeförmåga 

och depression vid 

Parkinson 

Symptom som depression, trötthet 

och nedsatt tankeförmåga ärväxande 

måltavlor inom parkinsonforskningen. 

Aktuella forskningsresultat visaratt dessa 

så kallade icke-motoriska besvär påverkar 

livskvalitén i sammautsträckning som de 

karaktäristiska rörelseproblemen. 

Genom att studera ryggvätskan hos parkinsonpatienter harforskare 

vid Lunds universitet nu för första gången kunnat visa 

på en starkkoppling mellan inflammation i hjärnan och ickemotoriska 

symptom. 

Studien, som publiceras i tidskriften Brain, Behaviour, andImmunity, 

utgör den första omfattande kontrollstudien där 

forskare tittat pånivåskillnader av inflammatoriska markörer i 

ryggvätskan hos såväl personer medParkinsons sjukdom som 

en grupp friska individer. Resultaten visade att denhögsta inflammatoriska 

aktiviteten fanns hos just de patienter som led 

av demest allvarliga depressiva och kognitiva symptomen. 

– Vi har nu kunnat fastslå att höga nivåer avinflammatoriska 

ämnen i ryggvätskan är kopplat till mer uttalade symptom 

pådepression, trötthet och kognitiv nedsättning hos patienter 

med Parkinsonssjukdom. Detta innebär att vi nu kan 

gå vidare för att mer i detalj studeraorsakssambanden mellan 

inflammation och särskilda symptom, säger försteförfattarentill 

studien, Daniel Lindqvist, post doc vid Lunds universitet 

och ST-läkare ipsykiatri. 

Depression, trötthet och försämrad kognition vid Parkinsonssjukdom 

är ofta svårt att behandla. Oskar Hansson, forskargruppsledare, 

hoppasatt resultaten kan utgöra en viktig 

byggsten för vidare forskning med sikte pånya terapier. 

– Resultaten är mycket intressanta men det är idag förtidigt 

att till exempel rekommendera anti-inflammatoriska läkemedel 

vidParkinsons sjukdom, sådana studier saknas ännu. 

Men vi arbetar naturligtvis föratt nå dit. Fynden kan på sikt 

bana väg för framtida behandlingar som riktar insig specifikt 

på depressiva och tankemässiga symptom vid Parkinsons 

sjukdom,säger Oskar Hansson, docent vid Lunds universitet 

och överläkare på minnesklinikenvid Skånes universitetssjukhus. 

Källa: Neurologi i Sverige 

46 

Regler om bemanning i 

äldreomsorgen skjuts upp 

Socialstyrelsens föreskrifter om 

behovsanpassad bemanning inom 

äldreomsorgen träder i kraft under 

2015 i stället för nu vid årsskiftet. Det 

gäller både reglerna för boenden med 

personer med demenssjukdom och de 

för alla andra äldreboenden. 

Reglerna tydliggör vad som gäller för att leva upp till socialtjänstlagen 

? bland annat att det måste finnas personal dygnet 

runt och bemanningen ska vara anpassad efter varje äldre persons 

behov. 

Socialstyrelsen vill införa båda regelverken som ett enda paket, 

har därför beslutat att låta båda två träda i kraft under 2015. 

– Det är viktigt att införa hela regelverket samtidigt för att 

samma bestämmelser ska gälla personer med demenssjukdom 

och andra äldre på äldreboenden. Det handlar ju ofta om personer 

som bor vägg i vägg på samma boenden. Det kommer 

också att göra det enklare för kommunerna att tillämpa reglerna, 

säger Erik Höglund, avdelningschef på Socialstyrelsen. 

Fördjupat samarbete 

Föreskrifterna har även väckt motstånd hos kommunpolitiker 

och Sveriges kommuner och landsting, SKL. Därför har Socialstyrelsen 

bjudit in SKL till ett samarbete med start nu i 

höst kring hur kvaliteten inom äldreomsorgen kan följas upp. 

I uppföljningen ingår frågor om just bemanningen. 

– På så sätt kan vi gemensamt driva på utvecklingen i rätt riktning. 

För det man mäter blir också gjort, säger Erik Höglund. 

Många kommuner har dessutom uttryckt att de behöver 

mer tid på sig att förbereda sig inför att kunna leva upp till föreskrifterna. 

– En samsyn kring regelverket är nödvändig för att få det 

att fungera. Den här tiden vill vi därför använda till att förbättra 

kommunernas förutsättningar att leva upp till lagstiftningen. 

Vi behöver få till stånd en bra äldreomsorg tillsammans 

med kommunerna, inte i strid med dem, säger Bitte Fritzon, 

enhetschef på Socialstyrelsen. 

Socialstyrelsen kommer under första delen av 2014 anordna 

utbildningar som vänder sig till handläggare och beslutsfattare 

på äldreboendena. Vid utbildningen kommer exempel på 

kommuner som redan bemannar sina äldreboenden utifrån de 

nya reglerna att lyftas fram. 

Parallellt fortsätter arbetet med att färdigställa föreskrifterna 

som gäller alla äldreboenden. Förslaget ska sedan skickas 

på remiss. 

Källa: Socialstyrelsen 

NÄR OMVÅRDNAD 

BLEV VETENSKAP 

de första decennierna 1970–2000 

När omvårdnad blev vetenskap – 

de första decennierna 1970–2000 

Elisabeth Hamrin, Mona Kihlgren, Alice 

Rinell Hermansson, Gerthrud Östlinder 

(red.) 

Omvårdnadsforskningen i Sverige är en 

ung vetenskap som i dag är väl etablerad 

vid landets universitet och högskolor. 

Många sjuksköterskor på olika befattningar har bidragit till detta 

liksom ett antal politiska beslut, till exempel Högskolereformen 

1977. I dag har omkring 1 300 sjuksköterskor disputerat i 

Sverige, varav 85 innehar professorstjänster eller är professorer 

emeritae. 

Hur har denna snabba utveckling varit möjlig? För att 

belysa detta gör några av de tidiga pionjärerna inom 

omvårdnadsforskningen här en tillbakablick på utvecklingen 

under de tre första decennierna, åren omkring 1970–2000. 

Perioden kännetecknas av entusiasm, viktiga organisatoriska, 

finansiella och politiska beslut samt en övertygelse om behovet 

av forskningsbaserad kunskap för att ge en kvalitativt god vård 

och omsorg. Även en avvaktan och ett ifrågasättande av värdet 

och möjligheten att beforska något så ”självklart och praktiskt” 

som omvårdnadsverksamheten noteras. 

Bokens författare 

Redaktörer för boken är Elisabeth Hamrin och Mona Kihlgren, 

båda professorer emeritae, Alice Rinell. 

Hermansson, dr med. vet. och Gerthrud Östlinder, journalist 

och kand./mag. inom omvårdnad och folkhälsovetenskap, 

samtliga legitimerade sjuksköterskor. I arbetsgruppen för 

boken har dessutom under hela arbetet ingått Hjördis Björvell, 

Astrid Norberg, Ulla Qvarnström och Vivian Wahlberg, samtliga 

legitimerade sjuksköterskor och professorer emeritae. l 

Omvårdnad på avancerad nivå 

- kärnkompetenser inom sjuksköterskans 

specialistområden 

Anna-Karin Edberg, Anna Ehrenberg, 

Febe Friberg, Lars Wallin, Helle Wijk, 

Joakim Öhlén 

Denna bok och webb är den efterfrågade 

och fristående fortsättningen på 

Omvårdnadens grunder. Redan före 

sin publicering har Omvårdnad på avancerad nivå varit känd 

för många under det lekfulla arbetsnamnet Omvårdnadens 

höjder. Innehållet är två sammanflätade delar: en tryckt bokdel 

och en digital webbdel. Den senare är helt unik i sitt slag. Ett 

åttiotal forskande och/eller kliniskt verksamma sjuksköterskor 

har skapat en digital artikelsamling som beskriver tillämpningen 

av avancerad omvårdnad inom respektive specialistområde. 

Webbmaterialet innehåller även sammanfattande ljudklipp, 

frågor samt den tryckta boken i sin helhet så att den kan läsas 

på exempelvis iPad. Detta är det första bokverket i Sverige 

som beskriver huvudområdet omvårdnad på avancerad nivå. 

Utgångspunkten är de sex kärnkompetenser som är gemensamma 

för alla professioner inom hälso- och sjukvården och 

som Svensk sjuksköterskeförening rekommenderar bör utgöra 

en röd tråd med progression genom utbildningarnas nivåer: 

• Personcentrerad vård 

• Samverkan i team 

• Evidensbaserad vård 

• Förbättringskunskap för kvalitetsutveckling 

• Säker vård 

• Informations- och kommunikationsteknologi 

Tillsammans bildar bok och webb ett gemensamt och mångfaldigt 

innehåll för specialistsjuksköterskeutbildningarna. Avsikten 

är att skapa en grund för dessa utbildningar och deras motsvarigheter 

där omvårdnad på avancerad nivå kan beskrivas och 

problematiseras. l 

47 

Hund på 

recept 

Vårdhundskolan.se har 

kurserna för er som vill arbeta 

med hund inom vården. 

Kontakta info@vardhundskolan.se 

för information. 

Telefon 0768-439 300 

info@vardhundskolan.se 

vårdhundskolan.se

KRÖNIKA 

Äldreomsorg 

Foto: Urban Jörén 

När jag var ung sade man ofta nedvärderande 

om kvinnor att ”de står vid spisen 

och föder barn”. Det man inte nämnde 

var att detta var det viktigaste som fanns; att se till 

att familjen hade mat och att ha omsorg om barnen 

och hela familjen. Under generationer hade 

det vävts in i livsmönstret så att det blivit en osedd 

självklarhet. Utan mat och utan omsorg så skulle 

det knappast bli någonting annat! 

Specialiseringen i arbetslivet går allt längre. Var 

och en har sin särskilda uppgift. Fortfarande sker en 

stor del av livmedelshantering och matlagning liksom 

vård och omsorg i hemmen. Men alltmer av 

detta sker i särskilda sektorer inom näringslivet eller 

inom den offentliga sektorn. 

Att laga mat på restaurang var länge ett lågstatusyrke. 

Men nu har kocken blivit högstatus. 

Man tävlar och har mästerskap. Man kan bli svensk 

mästare och världsmästare. Man kan få en eller flera 

stjärnor i Guide Michelin. Vi har nu till och med 

tävlingar om vem som kan laga den bästa ”äldrematen”. 

Att stå vid spisen har blivit något fint! 

Hur länge ska det dröja innan vård och omsorg 

kommer på samma nivå? Det är säkert många av 

dem som sliter i äldreomsorgen som ”får en stjärna i 

himlen”, men det märks inte i nuet. Vårdyrkena har 

generellt alltför låg status. De som jobbar med äldre 

har lägst status eftersom gamla har låg status. Läkarna 

klarar sig väl ganska bra, men att vara geriatriker 

är inte så ”fint”. Undersköterskan, som oftast är 

den som utför den direkta omsorgen på äldreboendet, 

kommer längst ner på skalan med det viktigaste 

arbetet, det tyngsta jobbet och den lägsta lönen. 

Kan man tävla om att bli det bästa äldreboendet? 

Det verkar så efter att TV tagit ett initiativ i 

frågan. Är det då rimligt att också tävla om att bli 

den bästa äldrevårdaren liksom om att bli den bästa 

kocken. I princip borde det vara det, men det är 

inte lika lätt att mäta och det får kanske inte heller 

en omedelbar inverkan på lönenivån. Men vi har redan 

fört in öppna jämförelser och valfrihet i vården, 

så det är nog inte omöjligt. 

Sverige har en bra sjukvård och även en bra 

äldreomsorg. Ett tecken på detta är att vi blir allt 

äldre. Även den palliativa vården har blivit allt bättre. 

Trots detta kommer många larmrapporter om 

otillfredsställande vård och omsorg. Det är ofta 

brist på personal, ofta med specialkompetens på 

vård och omsorg av äldre. 

Vi (äldre) människor vill naturligtvis leva så 

länge som möjligt. Men vi vill också ha bibehållen 

värdighet och fullständiga mänskliga rättigheter 

livet ut. Det handlar som vanligt om både kvantitet 

och kvalitet. Det handlar inte bara om livets längd, 

utan även om livets innehåll. 

Eftersom vi numera sällan dör av den första 

åkomman blir allt fler äldre ”multisjuka” och kan 

även lida av ett eller flera fysiska handicap. Den 

enskilde blir beroende flera och olika insatser från 

kommun och landsting. Det tudelade huvudmannaskapet 

och det växelvisa betalningsansvaret är en 

källa till onödiga kostnader och ineffektivitet. Ett 

ytterligare bekymmer är att vården och omsorgen 

regleras i två olika lagar, Hälso- och sjukvårdslagen 

och Kommunallagen 

Förr var det inte ovanligt att en politiker var aktiv 

både i kommunen, landstinget och riksdagen. 

Detta ansågs som opassande mångsyssleri, men gav 

överblick och helhetssyn. Med ökad komplexitet 

har det blivit allt ovanligare. Istället värnar nu var 

och en sitt eget revir. Därför har aktiva politiker 

svårt att komma med radikala förslag till förbättringar. 

Som före detta politiker och nu representant 

för äldregruppen ser jag det nödvändigt att kräva 

att all vård och omsorg av unga och gamla kommer 

under en huvudman och en lagstiftning. l 

Karl Erik Olsson 

3:e Nationella konferensen 

i Äldrevård och geriatrik 

– Sjuksköterskan gör skillnad! 

Sjuksköterskan gör skillnad 

Kom och lyssna till och diskutera med några av landets 

mest erfarna och kunniga sjuksköterskor inom området. 

Under två dagar belyser de ledarrollens betydelse för 

god omvårdnad och hög patientsäkerhet baserat på aktuell 

forskning och praktisk erfarenhet. 

Sjuksköterskor har alltid tagit ett stort ansvar för sin 

kunskapsutveckling och för kunskapens implementering. 

Men vad krävs för att införandet av en evidensbaserad 

omvårdnad ska hålla över tid? Detta får du exempel på 

under konferensen. 

Patientsäkerhetsarbetet är en del av kvalitetsarbetet 

5–6 december 2013, Stockholm 

med fokus på att förebygga och undanröja orsaker till 

risker som kan leda till vårdskador. Patienternas kunskap, 

synpunkter och erfarenheter om hur man kan minska och 

förebygga vårdskador är grundläggande i detta arbete. 

Sjuksköterskans specifika roll är att identifiera risker för 

vårdskador som vårdrelaterade infektioner, fallolyckor, 

trycksår, undernäring och effekter av av läkemedelsinteraktioner. 

Patientsäkerhetsarbetet är dessutom lönsamt i 

längden! 

På denna konferens får du fördjupade kunskaper, 

stimulans, idéer och verktyg för att utvecklas i din yrkesroll 

tillsammans med andra sjuksköterskor och ledare 

inom äldrevården. 

›› 

48 

49

PROGRAM | 5 DECEMBER 

09.30–16.30 Fokus på ledarskapet ur ett 

sjuksköterskeperspektiv 

PROGRAM | 6 DECEMBER 

09.00–15.45 Fokus på patientsäkerhet och inflytande 

08.30 Kaffe och tid att besöka utställningen 

09.30 Invigning av konferensen 

Monica Berglund, ordförande för Riksföreningen 

för sjuksköterskan inom äldrevård och 

Elisabet Spjuth, affärsområdeschef och chefredaktör 

tidningen Äldreomsorg/Gothia Fortbildning 

inleder konferensen. 

Aktuella frågor för dig som arbetar som 

sjuksköterska inom äldrevården. 


10.00 Att leda en evidensbaserad praktik 

• Sjuksköterskans och ledarens roll i en 

evidensbaserad praktik. 

• Att utveckla givande samarbete med 

högskolors om tillför verksamheten bra innehåll. 

• Reflektion, ett bra sätt för arbetsgruppen att 

kompetensutvecklas tillsammans. 

Anders Broberg, leg. sjukskötare, religionsvetare 

och verksamhetschef på Stureby vård- och omsorgsboende, 

Stockholm. Vinnare av Stockholms 

stads hedersutmärkelse 2012 för sitt arbete med 

forskning och utveckling. 

11.00 Bensträckare 

11.10 Att vara ledaren som gör skillnad! 

• Ledarskap och ansvar utan formellt chefskap 

– hur hanterar man det? 

• Medicinskt ansvar kontra verksamhetsansvar; 

viktigt att särskilja dessa inte bara i teorin 

utan också i praktiken. 

• Ansvar, ägarskap, chefskap, ledarskap, 

medarbetarskap, olika roller som var och en 

aktivt och tydligt måste förhålla sig till för att 

inte komma i kläm och bli sönderstressad. 

Clas Malmström, psykiater, specialiserad på psykosocial 

arbetsmiljö med erfarenhet från ledarskapet 

i äldreomsorgen. Han har i rollen som företagsläkare 

och organisationskonsult haft ett flertal uppdrag 

inom äldreomsorgen. 

12.30 Lunch och tid att besöka utställningen 

13.40 Sjuksköterskans ledarroll och dess betydelse för 

en god omvårdnad 

• Hur sjuksköterskan upplever att kompetensen 

tillvaratas. 

• Vikten av att organisationen tillvaratar och 

stöttar sjuksköterskan. 

• Sjuksköterskans roll i palliativ vård. 

Magdalena Andersson, leg. sjuksköterska, dr med. 

vet. forsknings- och utvecklingsledare/tf MAS, 

Eslövs kommun. 

14.10 Ledarskapets inverkan på det dagliga mötet 

• Att ge stöd till personalen vid vård och omsorgsboende 

i att fokusera på ”varandet” 

i en värld av görande. 

Ingela Beck, leg. sjuksköterska, dr med. vet. lektor 

vid Högskolan Kristianstad. Hon disputerade i våras 

vid Lunds universitet med avhandlingen “Att fokusera 

på varandet i en värld av görande – stöd till 

personalen i ett palliativt förhållningssätt vid vård 

och omsorgsboende för äldre”. 

14.40 Kaffe och tid att besöka utställningen 

15.10 Nya krav på bemanning 

• Bemanna efter behov. 

• Genomgång av föreskrifterna om bemanning 

i särskilda boenden (SOSFS 2012:12). 

• Hur påverkas den kommunala hälso- och 

sjukvården? 

Bitte Fritzson, jurist, Socialstyrelsen. 


16.00 Kan man standardisera äldrevård? 

• Ta del av ett regeringsuppdrag om standard 

för kvalitet. 

• Krav på kontinuitet och kvalitet – hur kan de 

kvalitetsaspekterna förenas med standard 

för omvårdnad? 

Helle Wijk är leg. sjuksköterska och docent vid 

Sahlgrenska akademin och Sahlgrenska universitetssjukhuset. 

Hon arbetar med forskning, utveckling 

och utbildning inom äldreområdet och deltar i 

SIS arbete med en kvalitetsstandard för äldrevård 

och omsorg. 

16.30 Mingel 


bjuder på bubbel och tilltugg. 

09.00 Sjuksköterskans roll i den kommunala 

äldrevården 

09.40 Kaffe 

• Vad har sjuksköterskan i hemvården tillfört 

den kommunala äldreomsorgen? 

• Sjuksköterskans roll i det samlade teamet 

kring den enskilde. 

• Lärande på arbetsplatsen. 

• Effekter av kommunaliseringen. 

Christina Erlandsson, leg. sjuksköterska, 

verksamhetschef för hälso- och sjukvårdsverksamheten 

och ansvarig för kommunaliseringen 

av hemsjukvården i Kalmar kommun. 

10.10 Masens stödjande roll 

• Dialog, tillit och förtroende är de bästa 

verktygen. 

• Så kan MAS:en stödja sjuksköterskan i 

patient- säkerhetsarbetet, med patientmed - 

verkan och i rollen som omvårdnadsansvarig. 

Ann-Marie Thordeman, leg. sjuksköterska med 

vidareutbildning inom psykiatri, långtidsvård och 

rehabilitering och vårdlärare. Ann-Marie arbetar 

nu som MAS i Enköpings kommun, tidigare 

enhetschef inom äldreomsorgen. 


11.00 Behöver Alma skickas till akutmottagningen? 

• Vilka patienter med nedsatt beslutsförmåga 

skickas till sjukhus? 

• Vilka konsekvenser får medicinska beslut i 

kommunal äldrevård för patienters delaktighet 

och välbefinnande? 

• En kartläggning av de mest sjuka och sköra 

äldre patienterna som skickas till sjukhus från 

särskilda boenden. 

Maria Björck, leg. sjuksköterska, masterstudent 

Göteborgs universitet, specialistsjuksköterska inom 

vård av äldre i Falköpings kommun, huvudhandledare 

för sjuksköterskestudenter i kommunal 

verksamhetsförlagd utbildning. 

11.30 Lunch och tid att besöka utställningen 

12.40 Patientsäkerhet och patientmedverkan 

• Patientsäkerhetslagens krav på en säker vård 

där patienterna är delaktiga. 

• Verktyg som stöd för vårdgivarnas arbete med 

att förbättra säkerheten. 

• Metoder som stärker patienters medverkan. 

Eva Estling, leg. sjuksköterska, projektchef och 

samordnare och Agneta Andersson, projektledare, 

patientsäkerhetsarbetet, Sveriges Kommuner och 

Landsting. 

14.20 Kaffe 

14.50 Har satsningen på de mest sjuka äldre gett goda 

resultat? 

• Analys och summering av uppdraget. 

• Viktiga framtidsfrågor. 

Eva Nilsson Bågenholm, nationell samordnare för 

de mest sjuka äldre, Socialdepartementet. 

15.30 Avslutning 

Monica Berglund, ordförande Riksföreningen för 

sjuksköterskan inom äldrevård, sammanfattar och 

avslutar konferensen. 

Registrering 

Anmälan till konferensen och 

hotellreservation görs via hemsida: 

www.swenurse.se/Sektioner-och- 

Natverk/Riksforeningen-for- 

Sjukskoterskan-inom-Aldrevard/ 

Aktuellt/ 

Viktiga datum 

Senaste datum som Gothia 

Fortbildning garanterar hotellrum 

vid förfrågningar är 5/11 2013. 

Konferensavgifter 

Konferensavgift exkl moms 3 200:- 

inkl moms 4 000:- 

Deltagaravgiften inkluderar tillträde 

till före läsningar, dokumentation, 

kaffe och luncher. 

Bekräftelse av anmälan skickas per 

e-post. 

Anmälan är bindande men 

platsen kan överlåtas till en kollega. 

Namnbyte måste ske skriftligen 

till Gothia Fortbildning, vänligen 

kontakta: 

anmalan@gothiafortbildning.se 

vid namnbyte. 

50 

51

MEDLEMSSIDOR 

MEDLEMSSIDOR 

OKTOBER 

3–4 Nordisk vårdkonferens om äldrevård 

Arrangör: 

Plats: 

Hemsida: 

9–10 Nationella kvalitetsregisterkonferensen 

Arrangör: 

Hemsida: 

KALENDARIUM 

Sophiahemmet Högskola 

Sophiahemmet Högskola 

www.shh.se/konferens/anmalan_konferens.asp?konfKod=noal2013 

SKL, Socialstyrelsen, Svensk sjuksköterskeförening och 

Svenska Läkaresällskapet 

www.kvalitetsregister.se/konferenser_5 

24 Vi blir också äldre – levnadsvillkor för personer med utvecklingsstörning som åldras 

Med en växande grupp äldre personer med utvecklingsstörning krävs mer kunskap och 

nya förhållningssätt – både vad gäller vård, stöd och bemötande. Den här konferensen 

synliggör de utmaningar som finns och lyfter fram de senaste rönen inom forskningen. 

Målgrupp: 

Arrangör: 

Anmälan: 

DECEMBER 

3 Stora Demensdagen 

Politiker, chefer inom vård och omsorg och andra nyckelpersoner 

inom kommunernas LSS- och äldreverksamheter. 

Riksförbundet FUB, Carpe, Hjälpmedelsinstitutet, 

Stiftelsen Äldrecentrum och Svenskt demenscentrum 

hanna.fredholm@aldrecentrum.se 

För fjärde året anordnas stora demensdagen en mötesplats för dig som arbetar med 

personer som har drabbats av någon form av demenssjukdom. 

Plats: 

City Confernce Center, Norra Latin Stockholm 

Anmälan och program: www.storademensdagen.se 

4 Äldre och Psykisk (o)Hälsa 

En mötesplats för dig som arbetar med människor över 60 år som har eller kan drabbas av 

psykisk ohälsa. 

Anmälan och program: www.aldreochpsykiskohalsa.se/ 

5–6 Nationell äldrevårdskonferens. Tema: sjuksköterskan som ledare 

Arrangör: 

Program: 

Riksföreningen för sjuksköterskor inom äldrevård och 

Gothia Fortbildning 

www.aldrevard.se 

Anmälan och program: www.swenurse.se/Sektioner-och-Natverk/Riksforeningen-for- 

Sjukskoterskan-inom-Aldrevard/ KonferensUtbildning/ 

Nationell-konferens-for-sjukskoterskor-i-aldrevard-och-geriatrik/ 

September 2013 

Du som arbetar med äldrevård och är 

medlem i riksföreningen sök stipendium! 

Riksföreningen för sjuksköterskan inom äldrevård har 

inrättat ett stipendium på 10 000 kronor för att bidra 

till forskning, utveckling och förändringsarbeten inom 

området äldrevård. 

Vem kan söka? 

NYTT FRÅN 

FÖRENINGEN 

Riksföreningens nya folder 

En ny folder om föreningen och den verksamhet 

som föreningen bedriver finns att ladda ner på 


STIPENDIUM 

Stipendiet kan sökas av legitimerade sjuksköterskor 

som är medlemmar i föreningen eller som är i början 

av sin forskarutbildning och som vill starta kliniska 

utvecklingsprojekt. 

Utdelning av stipendiet sker vid Riksföreningens 

årliga konferens i november. Stipendiaten ska 

personligen motta stipendiet under konferensen. 

Har du frågor kontakta Kristina Iritz-Hedberg, 

tel. 08-690 95 27 eller kristina.iritzhedberg@liber.se 

Detta kan man inte söka stipendium för: 

• Ersättning för kandidat- eller magisteruppsatser. 

• Förlorad arbetsinkomst/lönekostnader 

• Resekostnader 

Dela med dig till dina kollegor 

här i Tidningen Ä! 

Du är mycket välkommen att skicka in din artikel, 

ditt debatt inlägg eller rapport till redaktören för Tidningen 

Ä, Helle Wijk, helle.wijk@gu.se 

• Skicka helst din text via e-mail med bifogad fil (Word). 

• Vi vill alltid ha porträttbild av dig som författare. Skicka 

gärna även andra foton, teckningar, diagram, tabeller 

etc. som kan illustrerar ditt bidrag. Skicka helst digitalt. 

Om icke-digitalt material önskas i retur, bifoga namn, 

adress och ett frankerat kuvert. 

• Ange ditt namn, yrke/titel, tjänste ställe och 

kontaktuppgifter. 

• För vår planering, meddela oss om möjligt i god tid före 

manusstopp att bidrag kommer. 

• Vi förbehåller oss rätten att redigera och korta bidragen 

vid behov. 

Tack på förhand. 

Pre 

nume 

rera 

på 

Håll dig ájour med vad som händer 

inom äldrevården! Ä är en tidskrift för 

dig som arbetar inom äldreomsorg, 

äldrevård och geriatrik. Ä utkommer 

med 6 nummer per år. 

Varje nummer av tidningen har teman 

med fördjupning inom olika områden, 

såsom Demensvård, Äldre & Läkemedel, 

Promotion och prevention, 

Palliativ vård, etc. 

Priset för en helårsprenumeration är 

275 kronor. 

Anmäl att du vill prenumerera till: 

ssk_aldrevard@hotmail.com 

Alternativt till: 

Eva Saaw 

S:t Olovsgatan 13 

731 31 Köping 

Telefon: 070-200 22 40 

52 

53

MEDLEMSSIDOR 

Styrelsen 

Riksföreningen för 

Sjuksköterskan inom 

Äldrevård 

Monica Berglund Fägersten 

Ordförande och ansvarig utgivare 

Leg. sjuksköterska, 

Direktör vid Tre Stiftelser i Göteborg 

E-post: monica.berglund@avo.nu 


arbetar på olika sätt för att stärka din och andra 

sjuksköterskors ställning. 

Tillsammans är vi starka 

• Riksföreningen skapar forum där sjuksköterskor kan 

mötas, diskutera och lära av varandra. Vi arrangerar en årlig 

konferens och ger ut tidningen ”Ä” samt driver webbplatsen 


Vi samarbetar också med bl.a. Svensk Sjuksköterskeförening 

och Vårdförbundet. 

Ropen skalla – specialistutbildning åt alla! 

• Riksföreningen verkar för högre kompetens, tydliga mandat 

och bättre karriärvägar. Sjuksköterskan inom geriatrisk vård 

och äldreomsorg bör erbjudas specialistutbildning. 

Fler stipendier till sjuksköterskan 

• Riksföreningen vill erbjuda stipendier för att kunna erbjuda 

idag verksamma sjuksköterskor att vidareutbilda sig inom 

området vård och omsorg av äldre. Kunskapspåfyllning är en 

rättighet. 

Tydligare kompetensbeskrivning 

Kristina Iritz-Hedberg 

Vice ordförande 

Leg. sjuksköterska, Liber förlag 

E-post: kristina.iritzhedberg@liber.se 

Helle Wijk 

Chefredaktör 

Leg. sjuksköterska, Docent, Sahlgrenska 

Akademin, Institutionen för Vårdvetenskap och 

Hälsa med kombinationstjänst vid Sahlgrenska 


E-post: helle.wijk@vgregion.se 

Eva Saaw 

Ekonomiansvarig och medlemsansvarig 

Leg. sjuksköterska, Utvecklare inom 

Vård & Omsorg, Köpings kommun 

E-post: eva.saaw@koping.se 

Sofiahemmet 

kommer 

Erstasköndal 

Högskola 

kommer 

• Riksföreningen vill tydliggöra funktionen 

specialistsjuksköterskans roll som omvårdnadsexpert, ledare 

och pedagog inom äldrevården – genom en heltäckande 

kompetensbeskrivning. 

Kvalitetsarbete för sjuksköterskans skull 

• Riksföreningen arbetar för nationella kvalitetsregister, 

öppna jämförelser och att prioriteringsunderlag ska innehålla 

omvårdnadsdata inom äldreområdet. Sjuksköterskornas 

många och viktiga arbetsinsatser måste synliggöras. 

Helena Johansson 

Ansvarig för marknadsföring och annons 

Leg. Sjuksköterska Projektledare Demensjukvård 

Västragötalandsregionen 

E-post: helena.am.johansson@vgregion.se 

Nya utvecklingsmöjligheter i vardagen 

• Riksföreningen vill sprida kunskap till sjuksköterskor 

inom äldrevården om hur evidens- och erfarenhetsbaserad 

Omvårdnad kan användas i vardagen. 

Din röst i Rosenbad 

Eva Stål Söderberg 

Webbansvarig och sekreterare 

Leg. sjuksköterska, Projektledare 

i Demensrådet, Stockholm 

E-post: eva.p.stal-soderberg@sll.se 

• Riksföreningen deltar i debatten på nationell nivå för att 

påverka utvecklingen av äldrevården och – omsorgen. Vi 

är remissinstans åt Socialstyrelsen, Regeringen och andra 

aktörer. 

Vill du följa med på resan mot en ljus framtid? 

Hör av dig till oss på www.aldrevard.se 

Eller Eva Stål Söderberg 070-258 99 88 

Ellenor Sörqvist 

Ledamot i riksföreningen 

Leg. sjuksköterska med specialistexamen 

i Vård av äldre. Uddevalla sjukhus. 

E-post: bohusella@hotmail.com 

54

Posttidning B 

Tidningen Ä, c/o JLD & Kompani, Box 86, 193 22 Sigtuna 

INVACARE ® DOLOMITE ® 

JAZZ 510/610 

Design och funktion i samma grepp 

Nya Invacare Dolomite Jazz 

510/610 är en innovativ 

lättviktsrollator med en ny 

spännande design. 

Invacare Dolomite Jazz 510/610 

kombinerar design och funktion i 

en ny tappning. Bromssystemet 

är vidareutvecklat, och 

handtagen har en öppen 

ergonomisk utformning för att 

passa de flesta händer så att 

man enkelt kan byta handgrepp. 

Gångutrymmet inne i rollatorn 

är fortfarande stort och ger 

möjlighet till sköna promenader. 

Nya Jazz 510/610 - en smidig 

följeslagare för ett aktivt liv! 

www.invacare.se

Länk till tidningen här. - Clownmedicin

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?