LERUMS-OCH-GÖTEBORGSREGIONENS-UTVECKLING-

innebar den att hyresnivån i det gamla beståndet sedan föll i takt
Frölunda, Kortedala och Biskopsgården) som byggdes i rela-
Det var de här mekanismerna som gjorde att städer och
problem, som dessutom kraftigt förvärrades under åren runt
med inflationen. Framemot 1950 hade till exempel penning-
tivt snabb takt under 1950- och 60-talen. Nya hyresnivåer eta-
stadsregioner måste expandera utåt, och det samtidiga ge-
1960. Fram till dess hade tillväxten trots allt gynnat centralor-
värdesförsämringen gjort att de gamla hyrorna i innerstäderna
blerades varje år, och dessa blev sedan kvar på en oförändrad
nombrottet för bilismen skapade dessutom medlen för att ge-
tens nyinkorporerade perifera delar, i ett mönster där nya stads-
fallit med nästan 50 procent, och göteborgare i medelåldern
nivå, samtidigt som nyproduktionen ökade i pris. På den tiden
nomföra den växande utspridningen. På grund av det enorma
delar etablerades med nydragna spårvägslinjer som naturliga
minns fortfarande hur de sista gamla reglerade ettorna gick att
kallades detta för att hyrorna hade ”årsringar”, och problemen
trycket mot storstäderna prioriterades också storskaligheten
centralpunkter. Bilismens genombrott i slutet av 1950-talet än-
hyra på Linnégatan och i Vasastan för mindre än hundra kro-
var föremål för serier av utredningar. När flyttviljan snabbt föll
i byggandet, vilket gjorde att det ställdes stora krav på effek-
drade en gång för alla detta, och redan här öppnades Sverige
nor i månaden i slutet av 1970-talet.
även i de områden som byggdes under 1950- och 60-talet ta-
tiviteten både vad gällde sammanhängande exploateringsom-
för samma tendenser som hade synts i Förenta staterna ungefär
De stabilt fallande hyrorna fick naturligtvis effekten att flyt-
lade man om att de efterhand ”förgubbades”.
råden och användningen av kapital och arbetskraft. Samman-
tio år tidigare. I USA kunde man dessutom redan då se hur
tviljan begränsades drastiskt, och att medelåldern på den exis-
Den extremt orörliga bostadsmarknaden gjorde att varje ny
taget förstärkte detta en trend mot ”industriellt byggande”, i
de centrala massproducerade förnyelseområdena fick problem
terande befolkningen i bostadsområdena i princip ökade med
årskull ungdomar som skulle in på marknaden stod inför ett
områden som relativt snart kom att kritiseras för ”monotoni”
att hävda sig i konkurrensen med de nybyggda villaförorterna.
ett år för varje år som gick. Med stigande ålder ökade också
jätteproblem. ”Bostadsbristen” innebar helt enkelt att det fanns
och bristfälliga sociala kvaliteter.
Jane Jacobs blev 1960 portalgestalten i den nya stadsplaner-
dödligheten, och efterhand tunnades sedan den kvarvarande
en i princip oändlig marknad för de äldre och ”billiga” bos-
Men det fanns alternativ till storskaligheten. Samtliga större
ingsdebatt som nu startade, och som tog sin utgångspunkt i
befolkningen ut. I både centrala Göteborg och Stockholm föll
täderna, samtidigt som flyttningarna var nästan obefintliga.
svenska städer hade under 1960- och 1970-talen kranskom-
cityområdenas långtgående förtvining.
befolkningen med ungefär hälften under de tre decennierna
efter 1945, samtidigt som andelen pensionärer ökade drastiskt.
Den starka expansionen i Göteborgstrakten gjorde des-
Allt det här betydde att landet i princip tvingades bygga nya
bostäder till varje ny årgång av människor som kom in på bostadsmarknaden.
Det innebar att 1950- och 60-talens byggande
muner som lade en större del av sin årliga bostadskvot på att
uppföra villor. Villorna var inte bara ett effektivt sätt att locka
till sig skattestarka medel- och höginkomsttagare, de var dessu-
den nya kransen
sutom att utspridningstendenserna blev värre i Västsverige än
i huvudstaden, vilket under 1950- och 60-talen tvingade centralkommunen
till en serie beslut om att försöka genomföra
nya inkorporeringar. I grunden berodde det på att hyresregleringen
stabilt utarmade Göteborg på en yngre befolkning,
samtidigt som den försvårade produktionen av nya bostadsområden
inom de gamla kommunala gränserna. Expansionen
hotade istället ständigt att hamna i industriellt och befolkningsmässigt
växande kranskommuner som Torslanda eller Askim.
Orsaken till att det var svårt att etablera nya bostadsområden
inom de gamla gränserna hade samma rötter. Hyresregleringen
fungerade helt enkelt likadant i de nya områden (som
drevs upp till nivåer som vi fortfarande inte är i närheten av.
Figur 1. Bostadsbyggande i Stockholms- och Göteborgsregionen
tom ett sätt att försäkra sig om att de mindre kommunerna inte
drabbades av en annan av tidens starka trender: att inkorporeras
med den större och starkare huvudkommunen.
Vi ser hela den här utvecklingen i de diagram som visar hur
Göteborg förlorade befolkning under perioden. Delar man in
staden i tre delar framträder dragen dessutom mer tydligt än
vad vi är vana vid. Centrumet – i form av centrum och Linné
– mer än halveras befolkningsmässigt mellan 1950 och 1980,
och redan under 1950- och 60-talen sker den tillväxt som ändå
pågår nästan helt i de områden som inkorporerades 1945-1947,
främst Frölunda och Backa.
Allt det här betydde att de centrala delarna fick växande
Det som hände under de expansiva åren fram till 1973 präglar
fortfarande hela regionen, och det är därför centralt att hålla
i minnet att Göteborg under den här tiden var landets mest
snabbväxande region. Det gjorde att regionen blev centrum för
både cityutarmningen och det nya villabyggandet. Allra mest
snabbväxande var Lerum (se figur 2). Utvecklingen präglar
fortfarande hela regionen, och är det som mer än något annat
förklarar de bekymmer som finns idag.
För det första betydde det här att kranskommunerna kunde
växa mycket snabbt, både befolkningsmässigt och industriellt.
Situationen på Hisingen, där Volvo etablerade sin nya fabrik
8 9