LERUMS-OCH-GÖTEBORGSREGIONENS-UTVECKLING-

avslutning
Det skapades flera avgörande svagheter när Göteborg växte
snabbt under 1950- och 60-talen. I hög grad är dagens situation
i både regionen och Lerum en funktion av den tidens utveckling.
När tillväxten satte fart fanns det inga möjligheter att lösa en
växande befolknings bostadsbehov inom ramen för den gamla
och starkt hyresreglerade kärnan. Huvudortens lösning på
problemet blev att inkorporera nya landområden som fylldes
med storskalig hyreshusbebyggelse.
Samtidigt byggdes regionens vägnät ut med en centrering
mot Göteborg, vilket skapade en ny möjlighet att lösa bostadsproblemet
med hjälp av kringliggande samhällen som tidigare
hade fungerat som järnvägs- eller bruksorter. Nu blev de
istället expansiva villaförorter, som växte som enklaver utefter
det nya motorvägssystemet. Det var en effektiv lösning på en
akut boendesituation, men var underförsörjda med både handel
och arbetsplatser. Allt det här har ställt Lerum (och andra
förortskommuner) inför ett svårt problem under de fyra senaste
decennierna. När Göteborgs bostadssatsningar misslyckades
uppstod ett omfattande problem med tomma lägenheter
i huvudorten, vilket direkt förde till att samarbetsorganet GR
började driva en linje om långsammare expansion. För många
kommuner – inte minst Lerum – var det här ett val som var
lätt att anamma. Eftersom den tidigare snabba tillväxten lett till
motsättningar mellan olika befolkningsgrupper och framväxten
av missnöjespartier som betonade önskvärdheten av ”slow
growth”.
71