LERUMS-OCH-GÖTEBORGSREGIONENS-UTVECKLING-

Ove Krafft kallades in för att genomföra en studie av köpkraft
och handelsströmmar var hans reaktion när han intervjuades
av Lerums Tidning hösten 2006 talande – Krafft berättade
då att han hade genomfört en liknande undersökning i kommunen
på 1980-talet, och sedan dess ”har det hänt oerhört
mycket i omvärlden, men inte särskilt mycket i Lerum…”. Hans
råd var sedan att bygga ut handeln kraftigt, men eftersom handelssektorn
redan var struktursvag på grund av Allum, var en
strategi som främst byggde på att försöka göra city till en handelsplats
behäftad med betydande problem.
Programmet som togs av Kommunstyrelsen för att utveckla
Lerums Centrum hette ”Forma Lerum för framtiden”. I
det skissades det både på stora nya handelsytor men också ett
flertal höga bostadshus. Otydligheten beträffande dessa ”landmärken”
framgår dock tydligt för den som läser programmet,
för de verkar flyta runt mellan olika platser i olika delar av programmet.
Precis som i fallet Södra Älvstranden lyckades man
inte heller binda upp några tydliga medaktörer.
Diligentia, som äger Solkatten var ett självklart alternativ,
men ett problem var att bolaget i liten grad ägnar sig åt nyproduktion
av bostäder. Under hela 2007 förde kommunen
förhandlingar med Diligentia utifrån det program som antagits
samma vår, men det var en taktik som snart skulle visa sig behäftad
med avgörande svagheter. Enligt bolagets centrumchef i
Göteborg erbjöds Diligentia betydande nya möjligheter i samband
med programarbetet 2007: ”Kommunen erbjöd oss en
byggrätt för ett 18-våningshus samt att köpa en del fastigheter
i centrum. Efter det har vi funderat och analyserat. Men i
förra veckan bestämde vi oss för att tacka nej…”. Det innebar
också att den starkaste aktören vad gällde ägande av handelsytor
bestämde sig för att ha en begränsad roll i processen. Det
fanns helt enkelt en avgörande svaghet den handelsorienterade
strategi kommunen valt i det faktum att det begränsade konsumtionsunderlaget
i centrum gjorde det svårt att nyplanera
det utifrån handelns behov, särskilt i ett läge där Allum redan
byggts.
Däremot fanns det ett flertal tomma tomter som kunde
bebyggas, och som dessutom var synnerligen attraktiva eftersom
centrum hade nära till både järnväg och vatten och därför
låg perfekt för att skapa de eftertraktade TOD-lägena. Nästan
tio år senare kan man konstatera att det funnits stora och systematiska
problem i den mer bostadsorienterade process som
nu startade, för än i denna dag befinner sig nästan alla dessa
tomter fortfarande i en utdragen och konturlös planeringsprocess.
För de flesta saknas det fortfarande detaljplaner som ens
kan överklagas.
Ända sedan 2008-2009 har arbetet fortsatt med olika avsiktsförklaringar
och uppstartade planprocesser med en uppsjö av
ständigt nya intressenter som JM, Mölnlycke Fastighet och
Flodéns, Skanska, HSB med flera, men det mest påtagliga i processen
har varit de snart sagt enorma politiska motsättningar
som skapats runt omvandlingen samt den konkreta brist på detaljplaner
som rått för de olika tomterna. De ständigt växande
motsättningarna har sedan lett till att det inte heller rått någon
brist på vare sig konspirationsteorier kring olika byggplaner
eller överklaganden.
Mest tydlig är utvecklingen som påminner om en ond
cirkel – i fråga om Konsumtomten, där det finns en klar bygg-
65