LERUMS-OCH-GÖTEBORGSREGIONENS-UTVECKLING-

DEL ETT den regionala bilden
Den här studien syftar till att sätta denna bild i ett historiskt
perspektiv, och dessutom peka på möjliga lösningsvägar. De
problem Lerum konfronteras med idag påminner om de som
finns i stort sett hela Göteborgsregionen. Kommunen kan i allt
västenligt ses som ett derivat av den utveckling som skett i först
huvudorten och sedan regionen som helhet.
Rötterna till dagens situation återfinns då i 1950- och
1960-talet unika tillväxtsituation. Göteborgsregionen hamnade
då i centrum för den starkaste exportledda tillväxt som
Sverige hade befunnit sig i på ett sekel. I mitten av 1960-talet
hade landets vid den tiden två största företag – Volvo och SKF
– båda sina huvudkontor i staden. Framförallt var det Volvo
som växte starkt under den här perioden, men utvecklingen
präglades också av varven och den nyanlagda Skandiahamnen.
Allt detta ledde till att regionen såg en mycket stark inflyttning
och befolkningsökning. Sett i perspektiv var det här som
regionen närmast extrema utspridning inleddes, och som slutligen
skull göra Göteborg till det som inte utan fog har kallats
”Europas glesaste storstad”. Situationen har naturligtvis i extremt
hög grad både format och präglat Lerum.
Huvudförklaringarna ligger i två faktorer. Dels var den här
tiden starkt formad av den tidens stenhårda hyresreglering,
som både gjorde att innerstaden förlorade alltmer befolkning,
och att samma mekanismer också styrde utvecklingen i de nya
förorter som byggdes under 1950-talet (Biskopsgården, Kortedala,
Frölunda etc.).
Hyresregleringen infördes under andra världskriget och
låste helt enkelt fast hyrorna på 1942 års nivå. Enkelt uttryckt
7