LERUMS-OCH-GÖTEBORGSREGIONENS-UTVECKLING-

att man nått en mycket mer stagnerande epok i kommunens
historia: nyinvesteringarna bestod nu i en återvinnings- och
en busstation som kompletterades med en mindre parkeringsplats.
Däremot kan man bara konstatera att det invigningsförrättande
kommunalrådets positiva förhoppning om att ”Det är
trots allt kanske bra att det har tagit så här lång tid. Den lösning
vi nu kommit fram till innebär att Gråboborna äntligen får ett
fungerande centrum…” visade sig mindre väl förankrad i verkligheten.
Däremot är det ett bra exempel på den ”vänta och se
så blir säkert allting bra”-ideologi som under många decennier
var helt förhärskande i kommunen.
För det var inget välfungerande centrum Gråbo-borna fick.
Genom de sista decennierna har klagomålen på vandaliseringar
och busliv på det ”nedgångna” och skräpiga torget varit
ständiga, och när Hjällsnässkolan dessutom brändes ned 2007
hamnade det dessutom i en Magritte-liknande omgivning, där
tomhet omgav det på i stort sett alla sidor. Eftersom branden
dessutom skedde i det läge där hela Lerum – och det gällde
allra mest kommunens centrumområden – drabbades av ett
kraftigt ökat förändringstryck startades nu samma planerande
för nybyggen i centrala Gråbo som finns på andra håll i Lerum.
De nya planerna påminner mer om de storskaliga tankar som
fanns på 1980-talet, men så här långt kan man konstatera att
dessa planer lett till en mycket liten nybyggnadsverksamhet.
Den betryckta situationen gjorde att siktet blev högt stället
när planarbetet runt det förfallna torget inleddes 2009-2011,
och en moderat politiker beskrev situationen så här: ”Gråbo är
i stort behov av en förändring. Helt enkelt en omstart. Vi valde
att anordna en markanvisningstävling och fick ett mycket bra
gensvar…”. För att vara säkra på att allt gjordes rätt engagerade
kommunen dessutom Gråbos egna högstadieelever och medborgare
till idétävlingar, för att i nästa skede också vända sig
till arkitekturstudenter på Chalmers. Alla hade goda tankar
och idéer, och slutligen engagerades även Stiftelsen Tällberg
Foundation för att utföra en förstudie över hur Gråbos förnyelse
kunde bli ett mönster i kommunens arbete för att bli
landets ledande miljökommun 2025. I rapporten konstaterade
sedan stiftelsen att med utgångspunkt i Maslows behovspyramid
att Gråbo hade mycket goda förutsättningar att fungera
som en spjutspets för att uppnå kommunens miljömål: ”Det är
uppenbart att invånarna själva kommer att vara den positiva
drivkraften för visionens förverkligande, i formav ”motiverade
föräldrar och aktiva politiker”, liksom skolan, föreningsliv och
kyrkan. Men beskriver också en attityd i Gråbo som kan vara
en grund för en mer miljömedveten livsstil: Secondhand är
coolt…” Tänkbara hinder för utvecklingen kunde var egoismen
och att man tänkte på den egna ekonomin.
Som vi strax kommer att se finns det ett mönster i det här
sättet att arbeta med imponerande mängder av idégrupper
och think-tank-förfaranden. En mindre önskvärd effekt av det
arbetssättet är att detaljplanearbetet blir utdraget, vilket ökar
risken för omvärldsförändringar som verkligen får ekonomin
”att sätta käppar i hjulet” för eventuella ”omstarter”. Under
2014 har det nu visat sig att både NCC och Peab, som var två
av de tre företag som fyra år tidigare vunnit markanvisningstävlingen
sett sig tvingade att lämna projektet, då de bedömer
marknaden för bostadsrätter som alltför osäker i den i grunden
struktursvaga delen av kommunen.
56