LERUMS-OCH-GÖTEBORGSREGIONENS-UTVECKLING-

Men Norra Hallsås passar väl in i en struktur där namn som
Koxås, Nugårds Ekar, Ramfabriken och många, många andra
namn kan läggas till. I Lerum har det skapats ett mönster som
gör planarbetet extremt långsamt och arbetskrävande, och dessutom
ofta extremt konfliktfyllt. Den utdragna processen har
inte bara stora både direkta och indirekta kostnader, den ökar
också risknivån i projekten genom att öka de konjunkturella
riskerna. Att den försämrar Lerums konkurrenskraft gentemot
andra kommuner är också en självklar effekt av de långa
handläggningstiderna.
fallet med det uppbrunna
torget
Ramfabriken i Lerum och Garveriet i Floda är exempel på den
ständiga strukturomvandling som pågår i det västerländska
samhället.
Att den här typen av industrier försvinner är egentligen iunte
framförallt ett problemn i växande storstadsregioner - snarare
representerar de en stor möjlighet att utveckla nya bostadsområden
eller verksamheter.
Å andra sidan är just det en process som ofta blivit ett problem
i många orter av Lerums typ. Varför en del lyckats bättre
med omställningen är ett problem som vi forttfarande inte
har något entydigt svar på (sid. 50-57)
Utan att någon egentligen uppmärksammade det hade i stort
sett halva kommunen hamnat i en verkligt struktursvag situation
i början av 1990-talet. När kommunen bildades talade
man om att ”Floda får renare vatten, Stora Lundby får industrin
och Lerum får ta skiten”, för det som förutsågs efter väg 190
var en fortsatt stark expansion, som på alla sätt skulle komma
att hänga samman med Angered-Bergums fortsatta utbyggnad
till ”Europas Brasilia”, med närmare 200 000 invånare.
Det är närmast övertydligt att jämföra det som sedan hände
utefter väg 190 med det som hände längs väg 158. När den
södra vägen och dess nya mot hamnade i centrum för regionens
allra starkaste utveckling tog istället allt slut längs den norra
sträckan i början av 1970-talet. Efter Hjällbo/Eriksbo byggdes
inget mer, och istället för skyskrapor har hela området längs
vägen idag fortsatt att vara en pastoral idyll, där jordbruken,
nedlagda butiker, naturreservat och golfbanor avlöser varandra.
Den handel som fanns har efterhand förlorat sitt underlag
och grustagen och industrin lagts ned eller hårdrationaliserats.
Befolkningsutvecklingen i Gråbo och Sjövik har de senaste decennierna
hört till kommunens absolut svagaste.
Den svaga utvecklingen syns förstås för blotta ögat när man
kör utefter väg 190, och tar man sig dessutom hela vägen fram
till Mjörnbotorget, som är den här kommundelens centrala
mötesplats konfronteras man handgripligt med hur svårt det
varit att återstarta utvecklingen i kommunens norra halva. Under
1980-talet fanns det planer på att bygga på butikslängorna
med bostäder och till och med bygga ett högre hus på platsen.
När sedan inget hann hända under högkonjunkturdecenniet
drog diskussionerna mellan fastighetsägaren och kommunen
ut på tiden, och 1998 års nyinvigning var uttrycket för
55