LERUMS-OCH-GÖTEBORGSREGIONENS-UTVECKLING-

DEL TVÅ fallet lerum
Men det väsentliga är att kranskommunernas envisa kvarhängande
i sitt invanda beroende av Göteborg varit improduktivt.
Den svagare ekonomiska tillväxt, befolkningstäthet och lägre
byggande som efterhand präglat centralorten (se figur 5) har
gjort att de pendlingsorter som inte förmått skapa någon egen
ekonomisk dynamik – eller orientera dem mot ett nytt centrum-
egentligen har blivit en funktion av centralortens allt
långsammare tillväxt. Pendlingsmöjligheterna har inte växt
som förut (eller har förskjutits mot någon annan del av regionen),
och någon egen generering av nya verksamheter har
inte skett.
Trendmässigt har sådana här delar av regionen. och Lerum är
sannolikt det bästa exemplet på dem, präglats av en stabilt fallande
befolkningstillväxt, vilket i sig inte skulle behöva ses som
ett problem om det inte på sikt riskerade att skapa det stora
strukturella problem som antyddes i den här rapportens inledande
citat.
Vi kan fullfölja analysen från Generalplan 70 i figurerna på
de följande sidorna. I det första ser vi hur Lerums drifts- och investeringsbudgetar
utvecklas mellan 1969-2000. Det vi ser där
är hur den starka befolkningstillväxten under 1960-talet driver
en enorm kommunal expansion under 1970 – och 1980-talen.
Karaktären på expansionen skiljer sig dock på et betydelsefullt
sätt åt redan under de här två decennierna, och vi kan sedan
se att mönstren även fortsättningsvis kommer att förändras i
ungefärliga tio-årsintervaller.
Den nya kommunens första tio år karaktäriseras sålunda
av en mycket stark skattekraft hos det som så sent som min-
37