LERUMS-OCH-GÖTEBORGSREGIONENS-UTVECKLING-

Vi ser från figur 2 hur stark tillväxten var. Ingen del av
Göteborgsregionen växte lika snabbt. Ser man till exempel till
Kungsbacka som i ett senare skede kom att passera Lerum (och
som idag befinner sig i en mycket bättre position) växte hallandskommunen
betydligt långsammare under tiden fram till
1973.
Sett till hela regionen framstår de båda östra kommunernas
extremt starka situation ännu tydligare. Under den här perioden
var de hela regionens absolut snabbast växande. Förskjutningen
i tyngdpunkten i regionens tillväxt mot Kungsbacka-Mölnlycke
kom i ett senare skede. Den enorma tillväxten och
den starka inbromsning som sedan skedde är nyckelfaktorer
för att förstå dagens situation.
Förklaringen ligger både i kommunikationerna och i den
industriella utveckling som skapade Göteborgs starka intresse
för sina norra och östra grannkommuner. Dåvarande E3:an
byggdes ut till motorväg till Lerum och Floda redan i början
av 1960-talet, och det placerade dessa orter i ett perfekt läge för
att expandera med hjälp av villabyggande. Ett betydande antal
mycket stora arbetsgivare som SKF, de stora textilföretagen och
Turitz låg i rätt riktning för inpendling från de östra förorterna,
där de bostäder som 30-åringarna inte kunde hitta i Göteborg
fanns.
Men det betydde också att tillväxten var mycket starkt
knuten till huvudortens. Pendlare har alltid varit en huvudgrupp
i befolkningen och något eget starkt näringsliv etablerades
aldrig.
göteborgs kris
För Göteborgs del var situationen i längden ohållbar. De första
motorvägarna och bilismen fick utflyttningen till villorna
att accelerera i mitten av 1960-talet, och nu inleddes stadens
största offensiva satsning någonsin. Till yttermera visso har
den präglat hela regionen sedan dess.
Det är väsentligt i sammanhanget att inse att Angereds utbyggnad
inleddes från en svaghets- snarare än en styrkeposition.
Det gällde nu att bygga de moderna 3- och 4-rumslägenheter
som det antogs att den flyttande unga medelklassen ville
ha. Med början i Hjällbo öppnades det nya expansionsområdet
upp, och precis som när Frölunda inkorporerats två decennier
senare fick staden nu en ny front där befolkningen kunde växa.
I resten av staden föll den däremot vidare.
Det har egentligen aldrig fullt ut klargjorts vad som sedan
hände under de kritiska åren 1969-1972, som avslutades med
att det svenska bostadsbyggandet mer eller mindre fullständigt
ändrade karaktär – och det i kanske högre grad i Göteborg än
någon annanstans. Det vi vet är att landets allmännyttiga bostadsbolag
under 60-talets allra sista år plötsligt började konfronteras
med ett fenomen de aldrig tidigare stött på mer än
under kortare perioder: nämligen stabilt ökade reserver av
tomma lägenheter. Situationen gällde också för HSB och Riksbyggen,
som var den tidens helt dominerande bostadsrättsföretag.
Det som däremot fanns var en exceptionellt expansiv villamarknad.
Som vi sett hade den växt redan under 60-talet,
16