Nr 5 - EFS Mittsverige

Nytta förenat med nöje
Arbets- och gemenskapsgruppen som har roligt när de jobbar
> PREP-kurs blev nystart i äktenskapet
> Mittsveriges distriktsföreståndare avtackas
> Jennie fick stanna upp och möta den levande Guden

Nr 5 december 2006
Mitt i årg 12, Hälsning årg 92,
Lutherska missionsbladet årg 86
Redaktör:
Johannes Nordemar, nås säkrast via mail:
johannes.nordemar@efsmittsverige.org
Ansvarig utgivare: Lennart Isaksson
Adress: Mitt i, EFS Mittsverige,
Luntmakargatan 84, 1 tr, 113 51 Stockholm.
Telefon: 08-441 85 30, fax: 08-441 85 29,
E-post:
johannes.nordemar@efsmittsverige.org
Adressändring: Gunnel Karlsson,
EFS Budbäraren, 751 70 Uppsala,
Telefon: 018-16 98 28, fax 018-16 98 02,
E-post:
gunnel.karlsson@efs.svenskakyrkan.se
Tryckeri: Svenska tryckcentralen i Vällingby
Omslagsfoto: Johannes Nordemar,
Foton i tidningen, där inget annat anges:
Johannes Nordemar
Annonspriser:
OBS! Halva priset för föreningar!
1/1 sid 8 000 kr, 1/2 sid 4 000 kr
1/4 sid 1 700 kr, 1/8 sid 900 kr
Luntmakargatan 84, 1 tr,
113 51 Stockholm
Tel: 08-441 85 20, fax: 08-441 85 29
www.efsmittsverige.org
Bankgiro: 473-3150
Postgiro: 1 31 31-8
Ange ändamålet på talongen!
mittsverige
Distriktsstyrelsens ordförande:
Leif Sandberg 070-656 19 51
Distriktsföreståndare:
Lennart Isaksson 073-18 14 871
Distriktskonsulent:
Elsie-Britt Elf 08-441 85 24, 0583-121 42
Musikkonsulent:
Maria Nordenback 0708-85 29 93
Personalhandläggare:
Vik. Ulrica Petersson 08-441 85 22
Administrativ chef:
Kalle Jonsson 08-441 85 36, 070-698 25 37
Distriktsekonom:
Berith Lindberg 08-441 85 37
E-post till expeditionspersonalen:
fornamn.efternamn@efsmittsverige.org
Hagabergs folkhögskola:
Växel 08-550 910 00, fax 08-550 910 10
Rektor Hans-Göran Olsson 08-550 910 08
Åkerögården:
Tel: 0176-410 62, fax 0176-411 55
Lovsång
VAD DÅ LOVSÅNG? Är det vinter- eller sommarlov du menar? 12-
åringen har talat. Han börjar nynna på Idas sommarvisa, men
kommer på att det finns en annan: ”Mitt sommarlov – vad
jätteskönt mitt sommarlov ska bli ...” Jag hade tänkt mig något
mera centralt andligt. Han har ju faktiskt varit med i kyrkan
ganska länge.
Lov, ledig, fri, inga krav. Är det så det ska bli för mig nu?
”När man är en glad pensionär …”
Jag har ibland sagt till våra barn att jag är avundsjuk på dem.
Dom har så många och så långa lov. Vinter-, sommar-, påsk- och
allhelgonalov bara för att ta några exempel.
Jag har visserligen haft min lagstadgade semester, men den
är ju ett intet jämfört med elevernas lov. Men ordet lov är
positivt. Det finns en inneboende kraft i ordet ’lov’. När vi talar
om lovsång vill vi gärna ha med denna positiva kraft men också
så mycket mer.
JAG HAR EN FIN BIBEL framför mig. Mina tre gamla står i bokhyllan.
Nu har jag börjat läsa och ta till mig orden i min fjärde Bibel.
Vilken fantastisk känsla! Bibeltexten utan understrykningar. Inga
favorittexter markerade. Inga kommentarer. Inga stjärnor eller
frågetecken. Bara orden. Bara?
De står där och kommer nära. De talar till mig. Jag ser fler
lovsånger nu än jag gjort förut.
I Uppenbarelseboken 7:12 koncentreras de i orden: ”Amen,
Lovsången och härligheten, visheten och tacksägelsen, äran
och makten och kraften tillhör vår Gud i evigheters evighet,
amen.”
Men jag saknar än så länge förbönslistan som jag haft i
början av mina biblar. Men jag ska snart skriva in den. Under
mina år som ’distriktare’ har det blivit en hel del nya namn att
skriva in. Alla föreningsbesök, alla samtal med styrelsemedlemmar
i öst, väst, nord och syd stämmer till Lovsång. Vilka människor!
Vilken trosvisshet! Vilket nit för Guds rike!
Tack för att jag har fått lära känna er. Ni ger mig skäl till
lovsång.
”SE HUR DE KRISTNA ÄLSKAR VARANDRA.” Jag har sett hur kärleken är
en viktig grundsten i arbetet ute i föreningarna. Man bryr sig.
Man är uppmärksam på hur man kan hjälpa, när man ska lyssna
och tiga och när man ska tala och ta ställning mot det som är fel.
Kärlekens sång hittar vi i första Korintierbrevet 13, ofta
kallad Kärlekens höga visa. Paulus har här gett oss odödliga ord
åt kärlekens väsen.
Jag tror att kärleken är grunden för vår
fortlevnad, som kristna och för EFS som organisation.
Kärleken till Gud och kärleken till vår
nästa.
Låt Lovsången bli en Love-song
Lennart Isaksson
Distriktsföreståndare

Innehåll
4
6
7
8
10
12
16
Möte med den levande
Guden på Livsväg
PREP-kurs blev nystart
i äktenskapet
Ny EFS-grupp
Arbets- och gemenskapsgruppen
i Betlehemskyrkan
Hälsning från Hagaberg
Gemenskap med Salt
Lennart Isaksson avtackas
Tack alla som kommer med tips
och som skriver till Mitt i !!!
Vi tar gärna emot synpunkter och
idéer på innehåll!
Månadsgåvan:
Inbetalningskort för december,
januari och februari skickas med
denna tidning.
Personalnytt:
Ed Thomas, började som ungdomspräst
i Lötenkyrkan 1 augusti.
Annelie Tzannes, jobbar sedan 1
september. som församlingspedagog,
på 50% i Rosenlundskyrkan
Franz Razai, vikarierar som
församlingassistent i Södertälje EFS,
från 21 augusti och ett år framåt.
EFS utvecklingschef
släpper skiva om livet
– NÄR MAN SKAPAR så vill man gärna
dela med sig, säger Michael
Martinson som nu ger ut ett
fullängdsalbum med eget material.
När möjligheten öppnades för
att kunna spela in en skiva kände
han en längtan efter att få ge ut
sångerna till fler.
– Skivan riktar sig till människor
som, liksom jag, lever livet med alla
de svårigheter och glädjeämnen
som finns.
”Sångerna berör livets smärta,
men bärs ändå av ett hopp”,
skriver Torbjörn Stolpe från EFS
Riks. ”Min omedelbara favorit på
Michael Martinssons mycket
personliga album är en melodi jag
EFS arbete i
Tanzania blir film
Gåvorapport:
:
själv gärna
skulle kunna
tänka mig att
sjunga -
Aslans
sång! Där
möter människans rop Guds omsorgsfulla
röst, till kraftfulla toner
med lugnande refräng. Tack Micke
för en andligt musikalisk livboj!”,
skriver Carola.
I samarbete med kollegan och
producenten Lasse Axelsson har
Michael lyckats få med sig musiker
av toppklass: André Ferrari, Backa-
Hans, Tobbe Stener, Anders Neglin
och David Wilczewski.
Skivan ges ut av YGTFI-Music i
samarbete med EFS musik och finns
att provlyssna på www.ordochton.se
Gamla och nya vänner vill hälsa på Ulla Svensson
under hennes återbesök i ”sitt kära hemland”.
2006
Jan - okt
JN
REDAN ETT HALVÅR efter det att
journalisten Göran Skytte hört talas
om ”kyrktanten Ulla” är filmen om
hennes arbete som missionär i
Tanzania färdig. Skytte har dokumenterat
Svenska kyrkans och EFS
arbete i Tanzania, både ur ett
historiskt perspektiv och ur ett
framtidsperspektiv. Enligt Skytte
själv var det uppenbart att denna
historia skulle bli film redan första
gången han träffade Ulla Svensson.
I Missionens människor får
tittaren följa Ulla och hennes
fosterdotter Anette Munga under
deras återbesök i ett ”älskat hemland”.
Ulla åkte ensam till Tanzania
på 1950-talet för att starta skolor, och
kom inte tillbaka till Sverige förrän
under 1990-talet. Under perioden i
Tanzania träffade hon många utsatta
barn. En av dem, Anette, blev hennes
fosterdotter och det är med henne
som Ulla besöker gamla vänner och
platser i Tanzania. JN
2005
Jan - okt
Mats Nyholm, jobbar sedan 1
november som präst i S:ta Clara
kyrka på 50%.
Gåvor och bidrag från föreningar
Gåvor och bidrag från enskilda
Frivillig pren. avgift Mitt i
566 500
180 659
27 550
878 394
165 733
25 940
Per Svensson, slutade som ungdomsledare
i S:ta Clara kyrka 31
oktober.
Manusstopp ?
Se sida 15 !
Totalt:
774 709
1 070 067
Det enskilda givandet har ökat, vilket är glädjande. Bidraget från föreningarna är lägre
och det beror på att rekvisitionerna skickats ut senare i år.
Insamlingsmålet för helåret 2006 är 1.323.000. Det innebär att vi har 548.291 kr
kvar att samla in under årets två sista månader. Nu hoppas vi att ni vill fortsätta hjälpa
och stödja oss då behovet är lika stort som tidigare.
Tack för din gåva! Berith Lindberg
3

Var är jag på min livsväg?
Varje år i november samlas en stor
skara människor i Lötenkyrkan i
Uppsala. Livsväg är något så unikt
som en konferens för människor i
åldern 20–35 år och den har vuxit
sedan starten 2001. I år var det
nästan 150 anmälda till
konferensen som arrangeras av
Salt riks, EFS Mittsverige och
Johannelund, i samarbete med
Lötenkyrkan och Hagaberg.
Lördagskvällen, som var öppen för
besökare, samlade cirka 300
personer. Jennie Söderbäck var en
av deltagarna.
NÅGON DAG UNDER min vanliga
vandring i skolans korridorer så
fastnade min blick på en plansch med
ordet Livsväg. Jahaja ännu en konferens,
tänkte jag. Jag kommer att ha
fullt upp med skolan och på helgen
behöver jag faktiskt bara ta det lugnt,
så det där är ingenting för mig.
Men den där planschen om
Livsväg fortsatte att dra till sig min
uppmärksamhet då jag gick förbi. Det
var en mycket envis plansch, så till
slut gick jag in på hemsidan och
anmälde mig. Seminarierna såg
mycket intressanta ut och dessutom
så var det ju praktiskt då jag bor på
skolan (Johannelund).
På fredagskvällen då livsväg
skulle börja kände jag mig inte särskilt
sugen på något poppigt och käckt
lovsångsband. Jag var mest trött, så
jag blev mycket tacksam och glad då
jag upptäckte att det var Eldkollektivet
som ledde lovsången. Deras
melodiska och enkla sätt att leda
lovsång är något som skapar en
atmosfär där åtminstone jag känner
att jag inte behöver vara i en speciell
sinnesstämning då jag kommer inför
Gud i tillbedjan. Mässan präglades av
en enkelhet och stillhet och det var
skönt att börja konferensen på detta
sätt. Själv sysslar jag med teologi-
”Många av oss bär runt
på måsten och krav om ett
andaktsliv som vi önskar
såg annorlunda ut
studier på heltid så efter en höst där
vi har plöjt igenom gamla och nya
testamentet på några veckor kändes
Lördagskvällen bjöd bland annat på musik av David Åhlén.
det skönt att stanna upp en helg som
denna för att faktiskt möta denna
levande Gud tillsammans med en
massa sköna människor som också har
en längtan efter ett möte med Jesus på
ett verkligt sätt. Det är lätt att veckorna
bara springer på och att den där Jesus
plötsligt känns mycket långt borta och
inte särskilt verklig alls.
4

Det blev tydligt i min samtalsgrupp,
som fick präglas av en påtaglig
äkthet, att livet med Jesus inte alltid är
som man tycker att det borde vara.
Hans Weichbrodt bjöd på sig själv när han talade
över temat ”På liv och död”.
ensam i detta och tillsammans får vi
hjälpas åt att lyfta blicken så att vi får
rätt fokus igen. Som Hans Weichbrodt,
inspiratör från Oasrörelsen, sa
under lördagens första möte: ibland
behöver vi någon som hjälper oss att
se att Jesus faktiskt är där, att han står
där mitt i vardagen. Fast vi inte märker
eller känner det påtagligt just idag så
är han faktiskt där.
DET VAR RÄTT SVÅRT att välja seminarier
men slutligen blev ändå lördagens val
”Pengar, sex och makt” som leddes av
tre nunnor från svenska kyrkans
kommunitet Mariadöttrarna. Man kan
ju kanske ställa sig frågan vad
klosterliv har med de här ämnena att
göra. Svaret på det är att de har
väldigt mycket med dessa ämnen att
göra. Man kan tänka att klosterliv är
en verklighetsflykt för att slippa
brottas med sina svagheter men
systrarna menade att även om inte
brottningen var densamma så finns ju
ändå ens svaga sidor kvar. De talade
klostret. Så det här med makt var ju en
bit som de fortfarande brottades med
men också arbetade med på ett
konkret sätt genom att underordna
sig varandra i det dagliga livet. Det tål
att tänkas på: Hur skulle din arbetsplats
eller ditt arbetslag fungera om
det inte fanns någon som bestämde?
Ja, seminariet gav mig många
saker att fundera över och jag blev
återigen påmind om att allt tillhör
Herren och då jag försöker att
underordna de här delarna av mitt liv
till honom så kan de också bli till
större välsignelse för andra.
Nunnorna var tre mycket visa kvinnor.
Om du är kvinna och vill bo hos
dem i några dagar för att prata vidare
om dessa ämnen eller något annat så
tror jag att dom blir väldigt glada. Jag
blev onekligen mycket fascinerad av
deras tankar och visdom och det är
ingen omöjlighet att jag drar till
klostret utanför Enköping en helg för
att ta del av deras gemenskap. För om
det är något de gör så är det att gå på
sin Livsväg tillsammans med Jesus
Kristus.
På kvällarna fanns det gott om tid till att socialisera med både gamla och nya vänner.
Många av oss bär runt på måsten och
krav om ett andaktsliv som vi önskar
såg annorlunda ut. Vi kanske inte
känner att Gud leder på ett konkret
sätt eller så kanske vi till och med
håller på att glömma bort de där
viktiga mötena med Gud och de löften
som han gett oss. Då var det gott att i
samtalet få märka att jag inte var
till exempel om att de inte hade någon
som bestämde i klostret, där de levde
13 systrar tillsammans. Så där handlade
det mycket om att lyssna in
varandra även om de, som de sa,
kunde störa sig till vansinne på
varandra. Syster Magdalena sa till
och med lite skämtsamt att hon hade
blivit mindre from sen hon kom till
JAG ÄR MYCKET GLAD att jag var med på
konferensen för den gav mig en
påminnelse om vart jag har min
inriktning och prioritering på min
egen Livsväg. Det är bra att stanna
upp ibland och få dela sina tankar
med andra och få rätt perspektiv. Att
vända sig till Gud i tillbedjan under
den härliga lovsången, som även
under resten av konferensen var
mycket bra, samt att få ta del av god
undervisning och predikan. Ibland
kan jag tycka att konferenser är
överskattade, men i novembermörkret
en helg som denna var det mycket
välbehövligt.
Tack Jesus och tack alla andra
som har lyssnat in Gud och gjort en
mycket bra konferens för mig och för
många andra.
Text: Jennie Söderbäck,
Lärjunge till
Jesus Kristus och
Student vid Johannelunds
teologiska högskola.
Foton: Johannes Nordemar
6

Utveckla din relation
För den som vill lära sig kommunicera bättre med sin partner finns det
numera en relationsbaserad kurs att gå. Maria och Per-Erik Johansson
från EFS i Södertälje leder kursen som hittills har lockat människor både
från kyrkligt och utomkyrkligt håll. Reaktionerna från deltagarna har
enbart varit positiva.
– VI GICK PREP-KURSEN för två år sedan
och den hjälpte oss mycket. Därför
vill vi att fler ska få uppleva det, säger
Maria Johansson som idag är kursledare
tillsammans med maken Per-Erik.
I PREP-kursen ”Att leva tillsammans”
får människor som lever
tillsammans verktyg för att kommunicera
och utveckla sin relation till
varandra. Deltagarna går kursen
tillsammans med sin partner och
föredrag varvas med att paren får
egen tid att samtala om det som sagts.
– Tyngdpunkten ligger i att lära
sig kommunicera och att göra övningar
tillsammans, säger Maria.
Det betyder att deltagarna bara
samtalar med sin egen partner, och
det som sägs stannar mellan dem.
Enligt Maria är det något som många
behöver träna på – att kommunicera
med sin partner. Och upplägget verkar
fungera för de flesta.
– Vi hade ett par som firade 40-årig
bröllopsdag och ett annat par som
hade känt varandra i fyra år på kursen
i våras. Det verkar fungera för de
flesta.
MATERIALET, som ursprungligen
kommer från USA, bygger på 25 års
forskning av hur människor fungerar i
parrelationer. Kursen är upplagd som
Maria och Per-Erik Johansson leder kursen i Södertälje.
elva separata pass och kan delas upp
på olika sätt. Maria och Per-Erik, som
har hållit två kurser hittills i Södertälje,
har valt att göra kursen under tre
lördagar. God mat och en fin miljö
prioriteras och en romantisk parmiddag
ingår mot slutet av kursen.
Den kristna tron är ingen förutsättning
för att delta i kursen. Tvärt
om har de flesta som gått kursen i
Södertälje kommit från utomkyrkligt
håll. Materialet har inte heller en
kristen grund, men ledarna kan välja
att tillföra den dimensionen.
Text: Johannes Nordemar
Foto: Privat
PREP-kursen arrangeras tillsammans med
Studieförbundet Sensus och den som är intresserad
av att gå en kurs eller veta hur man arrangerar en kurs
är välkommen att kontakta Maria Johansson:
maria.johansson@beta.telenordia.se
Ulla Frick gick PREP-kursen i våras och för henne var det en
genomgående positiv upplevelse.
– DET VAR SOM ATT börja på nytt i vårt äktenskap. Kursen betydde jättemycket.
Ulla Frick, som gick kursen tillsammans med sin man Kai, berättar att
hon fick lära sig att ta vara på det som är positivt i en relation.
– Det här borde alla göra som lever i parrelationer. Det är viktigt att
vårda relationen, att vara intresserad varandra och att ta sig tid att prata
om sånt man inte pratar om längre.
Hon menar att det efter ett tag är lätt att tro att man redan vet allt om
den andra. Med tiden slutar man fråga sin partner vad han eller hon
egentligen tycker eftersom man redan tror sig veta vad personen vill
innan man frågat. Men under kursen fick Ulla lära sig att en person inte
slutar att utvecklas och att det är viktigt att prata och vara intresserad av
vad den andra tycker och vill även efter många år i en relation.
– Det var bra att gå kursen som ett par och lyssna som ett par. Vi fick
konkreta uppgifter som vi skulle göra och prata om i paret, och det gjorde
att vi pratade om sånt vi inte pratat om på jättelänge.
Innan kursen vågade Ulla knappt föreslå för sin man Kai att de skulle
delta. Hon trodde absolut att han skulle säga nej, men till slut förde hon
det på tal och han sa okej, trots att han var väldigt skeptisk. Men hans
skeptiska inställning byttes snart i entusiasm.
– Om det var någon som var positiv efter det första tillfället så var det
Kai.
Kursen var inte alls, som han befarat, någon terapigrupp där man sitter
i en ring och pratar i grupp.
– Man kommer dit som ett par och samtalar bara i paret. Ingen annan
behöver få veta vad man pratat om, säger Ulla som vill rekommendera
kursen till alla som lever i en parrelation.
6

Distriktsstyrelsen
Bland elever och skateboard-ramper
Mitt i sensommarvärmen samlades
distriktsstyrelsen i Fryshuset till
höstens första sammanträde, 16
september.
FRYSHUSET DRIVS AV Stockholms stift,
Sofia församling och EFS Mittsverige.
Under lunchuppehållet fick vi information
om Fryshusets verksamhet
samt hann med att se skateboardramper,
idrottshall och andaktsrum.
Många punkter stod på dagordningen
och en del fick bordläggas till
nästa sammanträde. Utifrån samtal
och beslut kan följande noteras:
Distriktsmissionens ekonomi är stabil
och följer budget. Maria Nordenback
har tillträtt en 30 procents tjänst som
musikkonsulent. Ett tvåårigt projekt
där tjänsten delas mellan Betlehems-
kyrkan och distriktet. Övrig tid arbetar
Maria på Hagabergs folkhögskola.
Hagabergs folkhögskola har
denna termin cirka 225 elever. Skolan
har haft en god start på höstterminen.
En kurs, Svenska för invandrare,
genomförs för invandrare med
traumatisk bakgrund. Hagabergs
ekonomi är i balans.
STYRELSEN BESLUTADE ATT anställa Imke
Streicher Tietz som föreståndare på
Åkerögården på heltid, då hennes
provanställning går ut. Budgetprognosen
för Åkerögården pekar på
ett underskott, även om målningsarbeten
senareläggs. Styrelsen beslutade
om vissa stödåtgärder för
Åkerögården.
En idébank med goda exempel från
våra missionsföreningar skall sammanställas.
Lars Svensson arbetar
vidare med detta. Varje missionsförening
inom distriktet ska ha en kontaktperson
i styrelsen. Kontaktpersonerna
har ansvar för att ta kontakt med
”sin missionsförening”. Om det skulle
dröja innan någon tar kontakt, ring till
distriktsexpeditionen så får du veta
vem som är kontaktperson.
Lennart Isaksson har meddelat att
han har för avsikt att lämna tjänsten
som distriktsföreståndare årsskiftet
2006-2007. Avslutningsvis vill jag
påminna om inledningsordet som
Gertrud Holmqvist läste från första
Korintierbrevet tolv: ”Hos var och en
framträder Anden så att den blir till
nytta.”
Distriktsstyrelsen genomBerit Jakobsson
En liten bit retreat för distriktsstyrelsen
På ett dimhöljt Åkerögården
samlades styrelsen under helgen
18-19 november för styrelsemöte.
FÖRUTOM DEN BONUS miljön och maten
medför på Åkerögården, hade vi
förmånen att få delta i delar av den
retreat som samtidigt pågick på
gården. Denna tysta retreat var den
tredje av Åkerögårdens retreater
under hösten, och de stunder vi
kunde närvara gav definitivt mersmak.
Att vara tysta under de delar styrelsen
kunde delta i var också en nyttig
utmaning för vår tämligen talträngda
samling… Bland det digra antal
punkter som avhandlades när styrelsen
tilläts lossa tungans band, kan
nämnas rapport från SALT, budget för
Åkerögården 2007, EFS programförklaring
på remiss, idébank för
förningarna m.m.
Distriktsstyrelsen genom Mia Ström
Ny EFS-grupp i Hedemora
UTIFRÅN EN LÄNGTAN om förnyelse
bildades i april en EFS-grupp i
Hedemora. Ordförande Olle Persson
berättar att en viktig del i deras vision
är ”upprättelse för människor”. Där
hoppas han att EFS-gruppen kan få
igång många böne- och hemgrupper.
– Vi vill ha en förtydligad plats för
förnyelsen, att de som känt sig
hemma och trivs i förnyelsesammanhang
också ska hitta en plats i
Svenska kyrkan.
EFS-gruppen ska verka inom
Svenska kyrkan och arbeta med
lekmannaengagemanget i församlingen.
De hoppas även kunna nå
utanför kyrkans väggar.
– Det finns en längtan efter att nå
nya människor och en öppenhet för
att nå nya, menar Olle.
Rent konkret betyder EFSgruppens
bildande att de går in och
tar ansvar för den lovsångsmässa
som firas varje månad. På så sätt
avlastas församlingens anställda.
EFS-gruppen i Hedemora, idag
cirka 30 personer, valde att starta en
grupp istället för en förening på
grund av att det var enklare och
kräver mindre administration än att
bilda en förening.
Nästa gudstjänst som EFSgruppen
ansvarar för blir tredje
advent, söndag 17 december, klockan
17.00 i S:t Paulus församlingsgård.
Text: JN
7

Ett troget gäng
jobbar i det fördolda
Erik kopplar ihop sladdarna för att se om han lyckats med högtalarinstallationen.
Här i verkstaden har Enar, 93, tillbringat många timmar.
Mycket av det jobb som Måndagsgruppen i Betlehemskyrkan gör är sånt
som ingen tänker på. Trasiga möbler lagas, förråd rensas och skräp körs
till tippen. Och trots att hela gänget är silverbestänkta i kalufserna
utstrålar de energi och kraft. De har roligt när de ses och efter många år i
lokalerna har kyrkan blivit deras andra hem.
BLIR DET ALDRIG FÄRDIGT? Hur länge
finns det jobb att göra egentligen,
undrar jag när jag besöker arbetsoch
gemenskapsgruppen i Betlehemskyrkan.
– Du, så länge vi lever. Det tar
aldrig slut, säger Åke Berglund
skämtsamt.
Men det ligger kanske något i det.
När lokaler används flitigt samlas det
alltid en massa prylar överallt och
saker slits också ut.
– Nu när den tredje källaren snart
är färdigrensad är det lagom att börja
med ettan igen, menar Ingvar Nordin.
Men arbetsuppgifterna, som är av
återkommande karaktär, verkar i alla
fall inte inverka negativt på humöret.
När jag möter gruppen, som träffas
varje måndag, är det ett glatt och
humoristiskt gäng. De sitter i församlingssalen
och dricker kaffe och
umgås när jag kommer.
Tidigare på förmiddagen har de
bland annat burit ut skräp och gamla
möbler som ska köras iväg. Utemöbler
har plockats undan och täckts över
och Åke har just varit och sågat till
några träbitar som ska användas för
att höja pallen till orgeln. Organisten
som ska spela har nämligen för långa
ben, alternativt en för låg pall,
beroende på hur problemet angrips.
Ja, det är både det ena och det
andra som behöver göras och alla är
lika välkomna till gruppen. Det går bra
att bara komma och dricka kaffe
också, försäkrar de. Vissa av dem
börjar faktiskt också bli lite trötta i
kroppen så att de inte orkar lika
mycket, men de kommer fortfarande
för sällskaps skull. I dag är Ella med i
gruppen också, bland alla gubbar.
– Det är bra med kvinnor. En hel
massa karlar ser inte hörnen, men det
gör kvinnorna, menar Stig Bergkvist.
DET HAR ALLTID VARIT renoveringar och
ombyggnationer med jämna mellanrum
i Betlehemskyrkan, eftersom
föreningen också hyr ut lokaler i sin
fastighet. Förr fanns det en anställd
vaktmästare, men nu sköts det av ett
fastighetsskötarbolag som tar betalt
per timme. Det betyder att
Betlehemskyrkans missionsförening
har mycket att tjäna på att låta
Måndagsgruppen göra en massa
småjobb, som egentligen är för små
för en fastighetsskötare att ta itu med.
Det kan vara allt ifrån att byta en
glödlampa till att sopa i garaget eller
dra in en högtalare till ett vilorum –
småsaker som kanske aldrig skulle bli
8

gjort annars. Men nu görs det, och
arbetarna har roligt under tiden.
En av de stora passionerna för
flera i gruppen är att återanvända.
– Det här med återvinning har
varit en följetång här, säger Stig.
Han berättar att kåtorna som
föreningen byggt ute i Åvaområdet
till viss del är byggda av återvunnet
trä. Till exempel är köksgolvet i en av
kåtorna byggt av gamla upp och
nervända kyrkbänkar och en mellanvägg
är byggd av trä från ett gammalt
psalmboksställ.
”Arbetsgemenskapen
har betytt väldigt
mycket. Vi längtar efter
att få komma hit”
När Betlehemskyrkan hade en
utåtriktad satsning i Observatorielunden
nu i höstas behövdes en scen.
Ja, vad gjorde man. Några ur Måndagsgruppen
använde några gamla
rejäla branddörrar för att bygga
scengolvet.
– Kan man så tar man vara på det
man har, menar Åke.
Ett annat exempel är de hopfällbara
serveringsbord som finns att
tillgå i kyrkan. De var uttjänta för
länge sen när någon kom på den
utmärkta idén att sätta dit laminatgolv
som ytbeläggning. Nu är borden fina
igen. Och om det ändå till slut är så
att något är helt och hållet obrukbart
så går det till så kallad slutåtervinning.
– Då brukar vi såga upp det och
använda till ved i Åvakåtorna, säger
Åke.
Och visst blir det mycket gjort i
kyrkan när Måndagsgruppen är där,
men det viktigaste är ändå att vännerna
får träffas och umgås.
– Arbetsgemenskapen har betytt
väldigt mycket. Vi längtar efter att få
komma hit, säger Carl-Erik Englund
som med sina 86 år är bland de äldsta
i gänget.
MEN DEN SOM ÄR absolut äldst runt
bordet idag är Enar Zackrisson – en
pigg 93-åring som jobbat som fastighetsskötare
i Betlehems-, Hammarbyoch
Sätrakyrkan under åtta år. Men
det var ett tag sen. Han gick i pension
1978.
– Men jag började med att köra
skit. Det var mitt första jobb, säger
han.
Jag har svårt att hålla mig för
skratt, men Enar fortsätter på sitt
härligt spontana sätt.
– Jag körde skit både höst och vår
åt hela byn.
Efter att ha kört gödsel och jobbat
i skogen i 25 år kom Enar 1958 till
Stockholm för att under åtta månader
hjälpa till att renovera en gård på
Lidingö. Men han blev kvar.
Många av de träsnickerier som
finns i kyrkan är signerade EZ och för
Enar Zackrisson är tacksam för gåvan att få vara klar i
huvudet vid 93 års ålder.
tillfället håller han på att tillverka nya,
större kollektboxar. Enar har även
varit med och byggt Åkerögården
och sommarhemmet Svalkan.
– Snickeri är det roligaste som
finns, säger han.
Och eftersom jag sett honom vid
sågen i verkstaden under Betlehemskyrkan,
så jag tror honom. Det är med
ett varmt hjärta i kroppen jag lämnar
gubbarna för att återgå till mitt eget
jobb. Jag kan bara hoppas att jag har
lika mycket krut kvar när jag har blivit
rynkig.
Text och Foto: JN
Delar ur Måndagsgruppen: Från vänster, Martin Wiklund, Ella Alheim, Pelle Pettersson, Carl-Erik Englund, Ingvar Nordin, Åke Berglund, Stig Bergkvist, Erik Halvarsson.
9

Hälsning
Hagabergs folkhögskola, Box 7024, 152 07 Södertälje
tel. 08-550 910 00, fax. 08-550 910 10
e-post: reception@hagaberg.fhsk.se, www.hagaberg.fhsk.se
Hagabergspersonligheter med minnen
Två medarbetare vid Hagabergs folkhögskola avtackades på
medarbetardagen i juni vid Nynäs slott: Siv Lindgren och Nils-Gunnar
Lind. Här får vi ta del av en del av deras minnen och erfarenheter från
tiden de arbetat på Hagaberg.
Det finns flera gemensamma
nämnare för Siv Lindgren
och Nils-Gunnar Lind. Båda
har en lång bakgrund och många
minnen med anknytning till Hagabergs
folkhögskola. De har båda
arbetat som lärare där under många år
och i många former av verksamhet.
Gemensamt för de båda är också att
de är mycket aktiva personer som
absolut inte verkar ha problem med
att hitta meningsfulla uppgifter att
ägna sig åt under ledig tid.
Nils-Gunnar kan förknippa en
lång rad, för honom mycket värdefulla,
avgörande och minnesvärda
möten med människor, till Hagaberg.
Han kom själv, som elev på allmänna
linjen, till Hagaberg under det tidiga
60-talet. Före honom hade även hans
far varit elev vid Hagaberg under 20-
talet. Med glimten i ögat och ett stort
leende minns Nils-Gunnar tiden på
skolan, och främst kamraterna på
internatboendet, som den bästa och
roligaste tiden i sitt liv.
Ytterligare en familjemedlem från
familjen Lind som kom till Hagaberg
var Nils-Gunnars syster, som faktiskt
träffade sin blivande man på skolan.
Även Nils-Gunnar träffade sin
blivande hustru och livskamrat på
Hagaberg, nu diakon i Tumba.
Makarna lärde känna varandra som
10
klasskamrater och träffades en tid
senare och fann då varandra.
Under alla år på skolan har Nils-
Gunnar fått möta ett stort antal elever.
Många av dem har han haft en nära
kontakt med som fortsatt långt efter
studietiden, vilket Nils-Gunnar har
satt ett stort värde på.
På Hagaberg har Nils-Gunnar
varit en mycket aktiv och drivkraftig
person. Från att ha varit med och
utformat och startat Svenska kyrkans
grundkurs till att senare dra igång
Siv Lindgren och Nils-Gunnar Lind.
Friskvårdslinjen samt Socialpedagogiska
linjen. Han har dessutom
varit föreståndare, i huvudsak för den
Socialpedagogiska linjen.
Nils-Gunnar är en person med
många strängar på sin lyra och har
förutom sitt arbete på skolan varit
politiskt aktiv i både kommun- och
kyrkofullmäktige. Detta har, enligt
Nils-Gunnar själv, gjort att han har
haft möjligheten att låta dessa
erfarenheter berika varandra och dra
nytta av kunskaper i respektive
område.
Efter en hektisk period under
valrörelsen ser nu Nils-Gunnar fram
emot att få mer tid till familjen och ett
lite lugnare tempo.
Känt för många, och viktigt för
Nils-Gunnar själv, är att han först och
främst vill beskriva sig som djurgårdare,
folkpartist och gotlänning!
Få tid och rum att uppleva
Siv Lindgren avslutade sin tjänst vid
Hagaberg då hon kände att det
började bli dags att släppa taget. ”Tid
att lyfta på hatten och gå vidare”, för
att citera Luther, enligt Siv själv.
Hon har främst arbetat med
Synskadelinjen och även till viss del
på Livskunskapslinjen. Då Siv har
arbetat med synskadade människor
har hon funnit hur väsentligt det är
att använda alla sinnen och tycker att
det inte finns någon lämpligare plats
än köket för detta. På vilken annan
plats använder man inte lukt, smak
och känsel till det yttersta? Hon har

försökt sträva efter att i arbetet
uppleva och använda alla sinnen och
att se människan som en helhet.
Siv har varit anställd vid Hagaberg
sedan tidigt 90-tal och är i
botten grundskollärare. För att nu få
mer tid till sådant som Siv finner
meningsfullt arbetar hon deltid som
speciallärare i Nynäshamn. Det gör
att hon får kortare pendlingsavstånd
från hemmet i Sorunda. Siv har nu
tänkt ta vara på den lediga tiden och
njuta av den underbara närmiljön hon
har med närhet till vatten och vacker
natur. En insikt om att man ska ta
tillvara på sin tid att njuta då tiden
man har faktiskt är begränsad, utan
att det tolkas med negativ innebörd,
har för Siv inneburit en annan
prioritering i vardagen. Församlingsarbete,
att baka och andra skapande
aktiviteter står nu på önskelistan.
Siv vill framhålla folkhögskolan
som en speciell skolform, som är
fantastisk. Detta för att där kan alla få
möjligheten att växa och att lära sig
något nytt på något vis. Men också
för att där finns en plats för alla trots
hinder och svårigheter i livet.
Hon betonar att den kristna
profilen som Hagaberg representerar
alltid kommer att ha en uppgift då vi
lever i en föränderlig värld och att
värderingar och synsätt alltid kommer
att behöva diskuteras och vägas. Det
behövs en plats som erbjuder möten
och en arena för dessa.
Siv vill gärna hälsa alla på
Hagaberg lycka till och tackar för alla
minnen!
Text: Anita Eriksson
Foto: Georg Eggehorn
Adventsbasar
Hagabergs folkhögskola
fredag 1 december kl. 15–18
Intäkterna går till gatubarnsprojekt
i Addis Abeba, Etiopien.
Välkommen!
En tolk med känsla
OBS! Fortsättning från intervju på sida 16
... Han ser också en stor poäng i
samarbetet över föreningsgränserna
när det gäller att dra ihop till exempelvis
en föreningshelg.
– När vi ska inspirera ungdomar
så drar vi ihop dem från olika håll. Jag
tror att vi kan lära av dem genom att
satsa på inspiration över gränserna.
Ett exempel är faktiskt distriktets
årsmöte som numera även innehåller
undervisning och gudstjänster, men
Lennart tror att det behövs såna
tillfällen oftare än till varje årsmöte.
Något han kommer att minnas är
Jubileumskonferensen, som han var
mycket engagerad i.
– Dels tycker jag att Jubileumskonferensen
var rolig och dels är den
ett fint minne.
Han tänker på det enorma arbete
som distriktets frivilligarbetare
utförde.
– Det var ett jättejobb som
gjordes och att se glädjen hos dem
Barnkörledardagar
12 – 13 januari 2007
Hagabergs folkhögskola
Kom till Hagaberg och hämta ny
inspiration och nya idéer tillsammans
med andra ledare!
En kurs för dig som leder/vill börja
leda barnkör av något slag.
Kursavgift: 1 500:-
Anmälan: Senast 20/12 genom att
betala in avgiften på PG 331 39-7
(Hagaberg)
Tele: 08-550 910 00
E-post: reception@hagaberg.fhsk.se
Arrangör: Hagabergs folkhögskola,
Box 7024, 152 07 Södertälje,
www.hagaberg.fhsk.se
som arbetade kändes bra.
När han nu går in i en lite lugnare
period av livet hoppas han kunnas få
tid att skriva färdigt en bok som han
håller på med – Annorlunda reseupplevelser.
– Där berättar jag om tillfällen när
jag ställt mig till förfogande och blivit
ledd in i beredda gärningar, säger
Lennart.
Han kommer också att ägna
mycket tid åt sin fru, sina tre barn och
barnbarnet Jesper som är ett och ett
halvt år. Men han kommer att fortsätta
åka runt och predika i kyrkor
runt om i Sverige.
– Jag är en sån där som tycker att
en del av det man har inom sig måste
få komma ut, säger Lennart.
Till alla EFS: are ute i distriktet har
han även ett slutord.
– Gå i frid och tjäna Herren med
glädje!
Text och Foto: JN
Åkerögården 16-17 januari 2007
– Bibelstudium
– Mat
– Upplevelsevandring
– Bibliodrama,
med Imke Streicher Tietz
– Måla utan prestation,
med Sari Eskola
– Hälsosamma rörelser,
med Johanna Ström
– Festmiddag
– Mässa
Anmälan senast 19 december till Ulrica Petersson
Telefon: 08-441 85 22
E-post: ulrica.perersson@efsmittsverige.org
Kostnad 600 kr/medarbetare
Välkommen till
EFS Mittsveriges medarbetardagar
11

I början av oktober samlades ett dussin ungdomar till en
Salthelg i Betlehemskyrkan, Stockholm. Förutom det
nystartade Saltdistriktets första årsmöte innehöll helgen
också både undervisning och gospel. Elisabet Hansson
Engquist beskriver helgen som en återhämtning för ande,
kropp och själ. Här följer hennes berättelse.
Gemenskap
UNDER FREDAGSKVÄLLEN var Salt med
på ungdomskvällen BK2. Det hela
började med undervisning av Christoffer
Ahlbäck om den Helige Anden.
Det var väldigt bra undervisning som
också ledde till intressanta diskussioner
med bänkgrannarna.
Efter undervisningen var det lite
gemenskapsfrämjande aktiviteter.
Man fick ett papper och en penna och
på pappret fanns det massor av
påståenden om personer. Man skulle
hitta någon som passade in på varje
påstående. Det var väldigt kul och det
var ett lätt sätt att lära sig namn, för
det var många man inte kände igen.
Sen var det fika och fredagskvällen
avslutades med en liten andakt i
kyrkolokalen. Där spelades det upp
ett litet fint drama om att Anden ger
oss olika gåvor som vi ska ta vara på.
Sen var det lite mer undervisning av
Christoffer och det blev också
lovsång och möjlighet till förbön. Det
blev sent men var väldigt bra.
LÖRDAGEN BÖRJADE MED frukost för
oss som sov över i kyrkan, det var
väldigt mysigt kan jag tillägga.
Sen var det en utlandsstipendiat
som heter Elin Carlsson som hade
varit i Tanzania som besökte oss. Hon
berättade om sina erfarenheter och
upplevelser. Efter det var det ett
bibelstudium med Hans från Västerås,
om att leva som kristen. Tyvärr kunde
jag inte vara med på någon av de här
två grejerna för jag var tvungen att
åka in på en aktivitet i min stad
Södertälje. Men de som var med sa att
både det Elin och Hans hade var bra.
Jag kom tillbaka sen, lagom till
Elin Carlsson höll ett seminarium där hon berättade om sin vistelse i Tanzania.
12

Saltdistriktets första årsmöte. Elisabet till vänster.
årsmötet. Ett årsmöte som var historiskt
eftersom det var det första
årsmötet för Salt Mittsverige. Till
årsmötet hade ett stort gäng kommit
från Uppsala. Det var väldigt trevligt.
Allt som allt var vi väl runt 24 ungdomar
och vuxna på årsmötet. Det var ju
mest ungdomar.
Det var lite långt men också väldigt
intressant med lite skämt och lite
allvar blandat. En skön kombination
tycker jag. Under årsmötet fastslogs
det bland annat stadgar och valdes
styrelse.
När årsmötet var färdigt blev det
middag, men jag kommer inte ihåg vad
vi åt.
Sen var det en jättehärlig gospelmässa
med The Gospel Nation, ledd
av Maria Nordenback. Det var mäktigt
med stark Gudsnärvaro och gospelkören
fick verkligen igång alla i
lokalen ordentligt. Det var inte bara vi
från Salt utan det var även många från
församlingen och från andra håll. Det
är något speciellt med gospel alltså.
Själva mässan leddes av Klas Lindberg.
Han pratade bland annat om att
lägga ifrån sig bördor och att vila.
Något som jag själv behövde höra.
EFTER MÄSSAN hade vi på Salt efterrätt
på utsikten. Där körde vi bland annat
leken Maffia. Maffia är något väldigt
speciellt, det är väldigt roligt! Tyvärr
behövde de flesta i Uppsalagänget åka
hem på lördagskvällen men det var kul
så länge de var där. Vi var en lite
decimerad skara som sov i kyrkan
natten till söndagen men vi hade
jättekul i alla fall. Alla var väldigt trötta
men vi höll oss vakna ett bra tag.
På söndagen var det först frukost
och packning och sen så var det en
härlig, om en något utdragen, tacksägelsegudstjänst
med församlingen.
Jonas och Malin, två deltagare, stylar för kameran.
Tyvärr var det ju sista dagen så det
var ju lite deppigt. Men det hela
avslutades med varma kramar och vi
var några som tog chansen att sitta
Det bästa med helgen var
gemenskapen, tid till eftertanke,
gospelmässan och
ungdomskvällen.
Det dåliga med helgen var att det
bara var en helg och att jag inte
kunde vara med på hela.
ute på terrassen vid Café Utsikten
och ta kyrkkaffe där innan det var
dags att åka hem. Jag är verkligen
tacksam över helgen! Tack, Tack alla
ni som var med och anordnade den
här helgen! Ni har gjort ett guldjobb!
Hoppas att jag får se så många av er
som möjligt på Livskraft Mitt, i
Uppsala.
Många kramar till alla som var med
på ena eller andra sättet under
helgen! Guds frid till er alla som läser
det här och som var med eller som
bara läser. Hälsningar från Elisabet
Hansson Engquist, Södertälje.
Foto: Malin Andrén och Elsie-Britt
Elf
Lägersugen under nyår?
Kom och var med på 10-årsjubiléet av nyårslägret i Uppsala, 28/12-1/1.
Anmälan innan 15 dec på www.livskraft.efs.nu
Lägret kostar 750 kr efter 1 dec.
Livskraft vill utrusta dig som är ung till att fördjupas i tron på Jesus eller upptäcka honom för
första gången. Fokus är på gymnasieåldern, men du som går i 9:an får komma. Vi har också två
spännande spår för dig 18plus.
Talare i år är bl a Lennart Möller, Pamela Sjödin-Campbell, Ingrid & Klas Lundström, Olof Edsinger.
Anmälan och info på www.livskraft.efs.nu Foldrar beställs på 08-441 85 24
Arrangörer: EFS Mittsverige, Salt - barn och unga i EFS, Credo, Hagabergs folkhögskola,
Lötenkyrkan och Sensus.
Be gärna för lägret och alla ledare och deltagare!
Vill du ge en jubileumsgåva till Livskraft Mitt och stödja lägret på det sättet? Sätt in din gåva på
Johannelunds bankgiro, nr 5862-4636, och märk talongen Livskraft Mitt 06/07
13

Välkommen till Ät julbord på Åkerögården 4-14 december
fortbildningsdag
För beställning ring Åkerögården 0176-410 62
Onsdag 14 mars Lötenkyrkan,
Uppsala
13.00-15.30 Tomas Sjödin, ”Att leva
med handen på hjärtat – om
människosyn och goda möten”
17.00-18.00 Per Arne Dahl ”Varför
har vi det inte bättre när vi har det
så bra?”
19.00-21.00 Tomas Sjödin och Per
Arne Dahl, ”Allt som vi inte vårdar,
det faller”
Anmälan till distriktet senast 9
februari
Frågor? Kontakta Elsie-Britt Elf
08-441 85 29
ÅKERÖGÅRDEN
KONFERENSER • KURSER • LÄGER
Kallelse till EFS Mittsveriges årsmöte:
EFS Mittsveriges årsmöte kommer att hållas 21-22 april på
Hagabergs folkhögskola.
Du är viktig och helgen kommer även att innehålla gustjänst
och inspiration. Kom och var med!
Motioner ska vara inlämnade till styrelsen senast 18 januari
Företagare?
Annonsera
förmånligt i Mitt i.
Kontakta red.
Betlehemskyrkan
i Stockholm 50 år
Jubileumshögtid
den 2 december
14.00 Inledning Klas Lindberg
Nya Betlehemskyrkan 50 år
Allan Hofgren
Minnen Kurt Mossberg
Hälsning Lennart Isaksson
15.15 Servering
16.00 Sång och musik i BK på
1950-talet Hans-Erik Öberg
Den senaste renoveringen
Anders Englund
Ungdomsgruppen Pontus
Englund
Avslutning Kurt Mossberg
Sång Kristina Rönnmark
Organist Hans-Erik Öberg
Mötesledare Klas Lindberg
Kraftsamling
Vinterkonferens
Stockholm 2–4 februari 2007
En konferens för dig som behöver tanka och ladda
batterierna. Träffa gamla vänner och knyt nya kontakter
under en inspirerande helg i Stockholm.
Vi lever i en uppskruvad tid då det
blir allt viktigare att hitta jämvikt
och balans. Var finner jag kraften
som motsvarar vardagens krav?
Hur kan jag förhindra tomgångskörning
och utbrändhet? Huvudtalare i
år är Christina Doctare, välkänd
kristen hjärnforskare med stresshantering
som specialitet samt
Niklas Piensoho. Han är mycket
uppskattad som förkunnare med
bakgrund i Svenska Missionskyrkan
och nybliven föreståndare i
Filadelfi aförsamlingen i Stockholm.
Ingen anmälan.
Stanna upp en stund och låt Gud
fylla på med sin kraft!
Fredag i Hammarbykyrkan
19.00 Kvällsmöte med Anders Sjöberg
och Micke Finn
Lördag i Betlehemskyrkan
14.00 Inledningsmöte med Klas Linberg
och Maria Nordenback
Föredrag med Christina Doctare
16.00 Paneldebatt: ”Var rinner kraften
ut och hur stoppar vi läckaget?”
Christina Doctare, Niclas Piensoho och
Elisabeth Sandlund
17.30 Middag på Utsikten
19.00 Kvällsmöte med Niclas Piensoho
och Maria Nordenback/Gospel Nation.
Söndag i S:ta Clara kyrka
11.00 Högmässa med Carl-Erik
Sahlberg och Stefan Gustavsson
13.00 Kak- och smörgåsbuffé på Hotel
Continental
14

GOD JUL!
Expeditionen håller
stängt över jul och
nyår, mellan 22/12 och
2/1.
Vi önskar er alla en
riktigt god jul och ett
gott nytt år!
Barnkörledardagar
12 – 13 januari 2007
Hagabergs folkhögskola
Kom till Hagaberg och hämta ny
inspiration och nya idéer tillsammans
med andra ledare!
En kurs för dig som leder/vill börja
leda barnkör av något slag.
Kursavgift: 1 500:-
Anmälan: Senast 20/12 genom att
betala in avgiften på PG 331 39-7
(Hagaberg)
Tele: 08-550 910 00
E-post: reception@hagaberg.fhsk.se
Arrangör: Hagabergs folkhögskola,
Box 7024, 152 07 Södertälje,
www.hagaberg.fhsk.se
KALENDARIUM
December
1 Adventsbasar 15-18, Hagaberg
2 Julbasar 11-15, Hammarbykyrkan
2 Jubileum Betlehemskyrkan 50 år
2 Adventskonsert, 18.00, Lötenkyrkan
16 Julkonsert 15.00 och 18.00,
Sörbykyrkan, Örebro
17 Julgospel 18.00, Bäckbykyrkan
28 – 1/1 Livskraft Mitt, nyårsläger
Januari
12 – 13 Barnkörledardagar, Hagaberg
16 – 17 Medarbetardagar Åkerögården
27 Distriktets missionsdag, Gävle
Februari
2 – 4 Vinterkonferens, Hammarbykyrkan,
Betlehemskyrkan, S:ta Clara
3 Lovsångsdag, från kl. 10.00,
Bäckbykyrkan, Västerås
16 – 18 Stilla dagar, Åkerögården
Mars
12 – 15 Stilla dagar Åkerögården
14 Fortbildningsdag i Lötenkyrkan
April
Välkommen till
EFS Mittsveriges medarbetardagar
21 – 22 Mittsveriges årsmöte, Hagaberg
22 – 24 Stilla Dagar, Åkerögården
Åkerögården 16-17 januari 2007
– Bibelstudium
– Mat
– Upplevelsevandring
– Bibliodrama,
med Imke Streicher Tietz
– Måla utan prestation,
med Sari Eskola
– Hälsosamma rörelser,
med Johanna Ström
– Festmiddag
– Mässa
Anmälan senast 19 december till Ulrica Petersson
Telefon: 08-441 85 22
E-post: ulrica.perersson@efsmittsverige.org
Kostnad 600 kr/medarbetare
Nästa nummer kommer
25 januari!
Manusstopp 2 januari!

En tolk med känsla
Med sitt envist goda humör och förmågan att medla har han varit en
tolk mellan EFS och Svenska kyrkan, men han har också varit en
stämningsskapare på expeditionen. Efter fyra år som
distriktsföreståndare är det nu dags för Lennart Isaksson att gå vidare
in i ett liv som pensionär. I distriktet känner vi tacksamhet över det han
påbörjat och åstadkommit genom sitt stora engagemang för
människor, i både små och stora EFS-föreningar. Tack!
NÄR LENNART KLEV IN i rollen som
distriktsföreståndare, våren 2003, var
det i hopp om att hjälpa EFS-föreningarna
och Svenska kyrkan på lokal
nivå att komma närmare varandra i
samarbetet.
– Jag tyckte det lät spännande att
hitta vägar till samarbete och har velat
gå in och berätta för kyrkoförsamlingarna
vilken möjlighet det kan vara
att ha en EFS-förening på plats.
Och eftersom han har en lång
erfarenhet bakom sig som präst i
Svenska kyrkan kan han även kyrkorådets
sätt att utrycka sig, vilket är till
stor nytta då det ibland kan vara stora
skillnader mellan en föreningsstyrelse
och politiskt tillsatta kyrkorådsledamöter.
– Jag har försökt vara en tolk åt
bägge hållen. Man får inte glömma
bort att det finns många goda exempel
på fromma Svenskkyrkliga församlingar.
Det är inspirerande för alla att
samarbeta och jag tror att EFS kan
förstärka innehållet i ramarna som
Svenska kyrkan har.
Han ser den aktiva församlingen
och de frivilligas insats som styrkan
och stommen i EFS.
– Det finns en beredskap att göra
mer än att bara lyssna där en EFSgrupp
finns med, människor som inte
bara hör ordet utan gör det också. När
man ber om hjälp med kaffegrupper
och värdgrupper så ställer de upp.
Där tycker Lennart att Betlehemskyrkans
måndagsgrupp är ett lysande
exempel. Läs mer om det på sida 8-9.
MEN DET ÄR INTE BARA inom kyrkan som
kommunikation är viktigt. Han ser
fram emot ett nytt språkbruk från
kyrkans håll.
– Vi som kyrka har ett budskap
och då är det klart att det ska kommuniceras
på ett sätt som når fram.
Han berättar att han själv lärde sig
ett nytt språk en gång i tiden
– teckenspråket.
– Om jag ska kunna kommunicera
och nå ut med ett budskap måste jag
vara villig att lära mig ett nytt språk.
Och att göra budskapet tillgängligt
för alla, både unga, gamla och de
med fysiska hinder är något han
Jag är en sån där som
tycker att en del av det
man har inom sig måste
få komma ut
brinner för. Det kan till exempel vara
att tänka till när det gäller funktionshindrade,
så att de inte blir objekt
utan subjekt. Ett exempel, som faktiskt
kan göra den annars så lugne Lennart
riktigt arg, är predikanten som inte
använder mikrofonen eftersom han
”tycker sig” höras bra ändå.
– Hur går det då för dem som
använder hörselslingan? Vi ska inte ta
bort värdet från människor, menar
han.
NÅGOT LENNART UPPSKATTAT mycket
under dessa fyra år är besöken ute i
distriktet. Mittsverige är ju ett otroligt
brett och skiftande distrikt, med små
föreningar på landsbygden och stora
föreningar, med flera anställda, i
storstäderna. Ett mål har varit att
besöka distriktets alla 50 föreningar,
och det ser han ut att kunna lyckas
med. Idag har Lennart bara tre kvar.
– Det allra roligaste har varit att
möta människorna ute i föreningarna,
både i gudstjänster och i styrelser.
Han berättar om tillfällen då han
suttit länge i sin bil och efter många
timmar genom obygden slutligen nått
fram till ett litet missionshus där det
stått en kör med 15 ungdomar och
väntat.
– Då börjar man tro att det kan
finnas en fortsättning på EFS, säger
Lennart.
Han är också glad att Salt har
lyckats etablera sig.
– Det är väldigt betydelsefullt och
jag tror bara att vi sett början på det
hela ännu.
...
Läs fortsättningen på sida 11