Spets 1-2005 - Medicinsk fakultet - Umeå universitet

Avsändare: Medicinska fakultetens kansli, Umeå universitet, S-901 87 Umeå.
Neutralt
och könlöst
finns inte
– Jag kan inte ändra samhällsstrukturen. Men genom att vara medveten
om könets betydelse kan jag i mitt eget jobb låta bli att förstärka normer
som leder till orättvisa, säger Gunilla Risberg.
Annelie Hägglund
Efter årtionden av studier, forskning,
undervisning och jobb på vårdcentral
kom i fjol hennes avhandling ”I am solely
a professional – neutral and genderless”.
On gender bias and gender awareness
in the medical profession.
Intresset för genusfrågor kom dels
från 1960–70-talens våg av feminism
och dels från jobbet som distriktsläkare.
– Upproret mot den manliga normen
fanns levande på den tiden – i alla fall i
vissa kretsar, säger Gunilla Risberg.
Valde fel
Hon fick sin läkarlegitimation 1972,
blev sedan specialist i anestesi/intensivvård
men sadlade om. 1980 märkte hon
som nyutbildad distriktsläkare att fler
kvinnor än män sökte vård och började
fundera på orsakssamband.
– Med tiden kom frågeställningen att
vidgas till kvinnors hälsa i stort och kön
överhuvudtaget. Vad det innebär för
hälsan om man är man eller kvinna.
1986 läste hon en 20-poängskurs på
kvinnovetenskapligt forum. Ett könsteoretiskt
perspektiv gav henne verktyg
att se på vardagen och arbetet i vården
som en del i samhället i stort. Sen dess
tar hon sig tid att reflektera och försöker
följa med i genusforskningen.
Genus är ett begrepp som står för
socialt kön. Det skapas i samhället och är
därför också föränderligt. I genusordningen
finns en strävan att göra oss oli-
ka. För att kunna värdera måste man
särskilja och här interagerar makt och
könskulturella normer.
Skilja ut
– Vi har alltid delat in människor i ras,
klass, kön o s v. Att studera biologiska
skillnader kan ge användbar kunskap t ex
när det gäller sjukdomsförekomst, reaktion
på läkemedel, normalvärden på
blodprover o s v. Men att försöka förklara
skillnader i beteende mellan könen
med enbart biologi är tveksamt. Idag
skulle det vara otänkbart att så beskriva
skillnader mellan etniska grupper eller
samhällsklasser, säger Gunilla Risberg.
Tillsammans med bl a kvinnojourskvinnor
var hon med och bildade en
tvärvetenskaplig grupp i slutet av 1980-
talet. Gruppen var aktionsinriktad och
ville göra något åt det sexualiserade våldet.
Kunskapen om våldet och dess effekter
på kvinnors hälsa var liten, och det
var där forskningen tog sin början.
Med pengar från civildepartementet
och professor Eva Lundgren som handledare
började hon med ett projekt. De
första åren bidrog forskningsrådsnämnden
med pengar till en omfångsundersökning.
250 enkäter med frågor om hur
misshandel, våldtäkt och incest påverkat
kvinnornas hälsa skickades ut. Men eftersom
Gunilla Risberg ville veta mer
om den inverkan upplevelsen hade på
kvinnornas hälsa, självkänsla och upplevelse
av den egna kroppen. följdes undersökningen
av en intervjustudie.
Sjukdom och dödsfall i familjen gjorde
emellertid att forskningen fick läggas
åt sidan. När några år gått var det inte
aktuellt att ta upp studien igen. I stället
erbjöds hon att bli koordinator för en
kurs med fokus på kvinnohälsa i grundutbildningen
för läkare. Det var de s k
”Sahlinpengarna” som skulle tillföra ett
genusperspektiv i läkarutbildningen.
Uppdraget ledde till deltagande i ett
projekt kring genusbias. Bias betecknar i
vetenskapliga sammanhang felaktigheter
i forskningsresultat som beror på
systematiska fel i forskningsprocessen.
Känner man inte till genus eller genusfrågor
kan det leda till bias i medicinsk
forskning liksom i vardaglig medicinsk
praxis eller undervisning.
– Det hade kommit rapporter om hur
genus påverkade vilken behandling patienten
fick. Oftast till kvinnornas nackdel.
Vi ville veta hur det såg ut i Sverige
och utifrån ett genusperspektiv undersöka
hur läkaren reflekterade och resonerade
i professionella sammanhang.
Materialet kring hur läkaren möter
patienten, handleder och läser forskningsansökningar
blev sedan grunden
för hennes avhandling.
I år planerar hon tillsammans med
Katarina Hamberg för en ny fristående
kurs i genusbias. Kursen på medicinska
fakulteten är för forskare och lärare.
24 Spets 1/05Spets
Tidningen Spets
ges ut av medicinska
fakulteten
vid Umeå
universitet och
Västerbottens
läns landsting.
Produktion:
Landstingets
informationsfunktion
Redaktör:
Greti Ohlsson
Layout:
Elisabeth Sund
I redaktionen:
Anna Arnqvist,
Thomas Sandström,
Torgny
Stigbrand, PO
Söderström, Katrine
Åhlström
Riklund och
Karl-Axel Ängquist.
Foto där inget
annat anges:
Jan Lindmark.
Postadress:
Spets
Västerbottens
läns landsting
901 89 Umeå
Telefon:
090-785 18 52
e-post-adress:
greti.ohlsson
@vll.se
Tryck: Tryckeri
City, Umeå 2005