Spets 1-2005 - Medicinsk fakultet - Umeå universitet

Pär Stattin och Pernilla Wikström,
t v, söker i sitt projekt efter mer
träffsäkra metoder att diagnostisera
prostatacancer.
Det gäller att hitta mönster som
skiljer sjuka proteiner från friska.
Vid roboten pipetterar Åsa Skytt
buffert och prov för applicering på
chip. Nästa arbetsmoment är att
köra chipen i en masspectrometer,
där proteinerna sorteras efter storlek.
I ”detektorn” kan man sedan
avläsa proteinernas storlek och
egenskaper.
förhöjt PSA-värde och en allvarlig cancer.
Dessutom kan också en godartad förstoring av
prostata få PSA-värdet att öka.
Proteinets ”fingeravtryck”
Målet för Pär Stattin och hans forskarkolleger
är att hitta mer träffsäkra prognosmetoder.
Med hjälp av den relativt nya tekniken proteomik
hoppas de kunna identifiera de proteiner
som är aktiva i cancerceller. Mycket tyder på att
sammansättningen är annorlunda i just dem,
vilket också speglas i proteinmönstret i blodet.
Den nya metoden går ut på att analysera
blodproverna utifrån ”chips” med speciella kemiska
ytor. På vissa fastnar vattenlösliga proteiner,
på andra fettlösliga. Proteinerna ”skjuts”
sedan med laserljus till en detektor. Tiden det
tar att ”flyga” dit är ett mått på hur stort proteinet
är. Det är utseendet på det spektrum av
proteiner som detektorn ger som är intressant.
– Det blir ett ”fingeravtryck” av vilka proteiner
provet innehåller, säger Pernilla Wikström,
molekylärbiolog vid institutionen för
medicinsk biovetenskap och ansvarig för analyserna.
Proteomik är en mycket sofistikerad analysmetod.
Forskarna behöver inte veta exakt vilka
proteiner de letar efter. Utifrån storleken på
proteinet, den chip och den buffert provet
späddes ut i kan man dela in proteinerna i
grupper. Sedan kan forskarna gå ”bakvägen”
och kanske identifiera vilka proteiner som är
inblandade vid en viss typ av sjukdomstillstånd.
– När vi vet vilka det rör sig om kan vi ta reda
på varför just dessa proteiner finns i andra
proportioner hos män med prostatacancer. På
så vis kan vi hitta grundläggande orsaker till
cancern, säger Pär Stattin.
Skillnad mellan friska och sjuka
I nästa steg i spetsprojektet gör forskarna en
jämförelse av prover från män som senare drabbats
av prostatacancer med prover från friska
män. Det krävs en mycket avancerad dataanalys
Spets 1/05
och specialister i statistik för att hitta gemensamma
nämnare för dem som har fått cancer.
– Det här är ingen metod som lämpar sig för
användning på klinik, säger Pernilla Wikström.
Men vi hoppas kunna hitta proteiner som skiljer
sig mellan friska och sjuka, så att vi kan ta
fram specifika tester för att mäta bara dem.
I studien används prover från Medicinska
biobanken i Umeå. Där finns blodprover som
drygt 75 000 västerbottningar har lämnat i
samband med hälsoundersökningar vid 40, 50
och 60 års ålder. Det gör att forskarna kan
jämföra blodprover från samma person både
före och efter diagnosen för att avslöja skillnader
i proteinmönstret.
– Vi har två mål med vårt projekt. Vi försöker
Beställ boken!
hitta ledtrådar som kan hjälpa oss att förstå
varför vissa män får prostatacancer och andra
inte. Vi försöker också hitta metoder att identifiera
de farliga typerna av tumörer med hjälp av
markörer som vi tror finns i blodet, säger Pär
Stattin.
Markörerna skulle kunna avslöja prostatacancern
på ett mycket tidigt stadium.
Samband med omvandlingsprodukt
En av de grundläggande frågorna har varit om
det manliga könshormonet testosteron spelar
samma roll för prostatacancer som östrogen
gör för bröstcancer. I det senare fallet finns en
klar koppling mellan en förhöjd nivå av hormonet
och en ökad cancerrisk.
– För testosteron är det snarare tvärtom att
en hög nivå av testosteron minskar risken för
prostatacancer, säger Pär Stattin.
Det kan dock finnas ett samband mellan en
omvandlingsprodukt till testosteron och prostatacancer.
En stor läkemedelsstudie visade att
förekomsten av prostatacancer minskade om
omvandlingen av testosteron till dihydrotestosteron
blockerades.
Närmast kommer forskarna att undersöka
om halten av dihydrotestosteron var hög redan
innan männen fick cancern diagnostiserad.
Sammanlagt rör det sig om blodprover från 824
män, varav hälften fått cancer.
– Det är en ganska stor grupp för den här
typen av studier, säger Pär Stattin. Om det finns
ett samband så kommer vi rimligen att hitta det.
Skulle vi kunna slå fast att halten av dihydrotestosteron
är kopplad till risken att få prostatacancer,
så är det ytterligare en viktig bit i ett
stort pussel.
Prostatacancer är den överlägset vanligaste cancersjukdomen bland
män. Således är forskning i ämnet högintressant också för en bred
allmänhet.
Till Forskningens dag i våras i Umeå och Sundsvall kom närmare
1 000 mycket nyfikna åhörare. De fick ta del av det senaste i forskningen
kring behandling, diagnostik och lindring. Allt populärvetenskapligt
presenterat av forskare från Norrlands universitetssjukhus.
Pär Stattin, docent i urologi och andrologi, berättade t ex om symtomen
på prostatacancer. Kollegan Henrik Grönberg, professor i onkologi,
tog vid med ett föredrag om riskfaktorer och om arvets betydelse.
Anders Bergh, professor, och Pernilla Wikström, medicine doktor
och forskarassistent vid enheten för patologi, berättade om tekniker
för att ställa diagnosen prostatacancer och om olika tumörtyper.
Om strategierna för behandlingsval vid både lokal och spridd cancer pratade Pär Stattin
tillsammans med Anders Widmark, professor i onkologi. Oliver Hedestig, universitetsadjunkt
och doktorand vid institutionen för omvårdnad, berättade om de studier han gjort
kring hur det är att leva med prostatacancer.
I Sundsvall pratade också Lena Carlsson föreståndare för onkologkliniken i Sundsvall och
Lars Franzén, professor i onkologi, om samarbetet över landstingsgränserna.
Evenemanget avslutades med frågestund och paneldebatt under ledning av Sverker Olofsson,
Sveriges Television. Samme man som nu utsetts till fakultetens hedersdoktor 2005.
Som alltid sammanfattas Forskningens dag i bokform. Boken – Prostatacancer – mannens
gissel – är gratis och kan beställas från hans.fallman@adm.umu.se, 090-786 64 65.
11