Ladda ner protokollet frÃ¥n Extrakongressen. (PDF)

PROTOKOLL 

2011 

EXTRAKONGRESS 25–27 MARS

Fredag 25 mars 

Extrakongressens öppnande................................................................................ 1 

Formaliapunkter................................................................................................ 10 

Allmänpolitisk diskussion – Vår omvärld......................................................... 28 

Val av partiordförande....................................................................................... 59 

Allmänpolitisk diskussion – Vår omvärld, fortsättning................................... 61 

Lördag 26 mars 

Tal av partiordförande Håkan Juholt ............................................................... 69 

Allmänpolitisk diskussion – Vår politik........................................................... 83 

Val av partisekreterare....................................................................................... 95 

Fyllnadsval till verkställande utskott................................................................ 96 

Fyllnadsval till partistyrelse .............................................................................. 96 

Val av ordförande i programkommissionen ..................................................... 97 

Allmänpolitisk diskussion – Vår politik, fortsättning...................................... 98 

Avtackning av Mona Sahlin ............................................................................ 129 

Söndag 27 mars 

Allmänpolitisk diskussion – Vår politik, fortsättning.................................... 139 

Tal av partisekreterare Carin Jämtin............................................................... 165 

Allmänpolitisk diskussion – Vårt parti........................................................... 172 

Redaktionsutskottets förslag........................................................................... 193 

Extrakongressens avslutning........................................................................... 193

Protokoll fört vid Sveriges Socialdemokratiska Arbetarepartis extrakongress den 

25–27 mars 2011 

FREDAGEN DEN 25 MARS 2011 

Eftermiddagens förhandlingar 

Dagordningens punkt 1 

Extrakongressens öppnande 

Sveriges Socialdemokratiska Arbetarepartis extrakongress inleddes fredagen den 25 

mars 2011 klockan 13.00 i Stockholm Waterfront Congress Centre, Stockholm. 

Öppningsprogram 

Sång av Social Choir – We Can och Ain´t No Mountain High Enough 

Unison sång – Arbetets söner 

Välkomsthälsningar 

Veronica Palm, Stockholm: Kära partivänner! Vi är riktigt stolta över att få stå här på 

det socialdemokratiska partiets extrakongress och hälsa er varmt välkomna till vår 

hembygd. 

Mikael Damberg, Stockholms län: Men du, Veronica. Vad ska vi egentligen säga till 

kongressen såhär inledningsvis? Ska vi välkomna alla till jordens Venedig? Eller ska vi 

säga: ”Welcome to the Capital of Scandinavia”? Eller ska vi helt enkelt kalla Stockholms 

för Mälardrottningen? Kärt barn har ju som bekant många namn. 

Veronica Palm, Stockholm: Jag tycker att vi börjar med att travestera Hjalmar Mehr 

i hans brev till Tage Erlander 1956: ”Välkomna till Stockholm, som Gud övergivit, 

borgarna ockuperat och partistyrelsen ger fan i!” Vår valanalys i Stockholm, under 

ledning av Anna-Greta Leijon, valde att damma av det där citatet igen, för det känns 

obehagligt aktuellt. 

Mikael Damberg, Stockholms län: Men då ska man veta att det dröjde bara några 

år till dess att Hjalmar Mehr sedan blev finansborgarråd i Stockholm och Socialdemokraterna 

styrde i stadshuset igen, och det känns som en trevlig och högst rimlig 

framtidsambition en dag som denna – ett S-styrt Stockholm efter valet 2014 och en 

ny socialdemokratisk regering! 

Veronica Palm, Stockholm: Faktum är att det också finns en hel del andra paralleller 

mellan situationen i Stockholm på 1950-talet och i dag. På 1950-talet hade Stockholm 

växtvärk. Befolkningen ökade snabbt och klyftorna var stora. Det fanns stora 

behov av nya bostäder, bättre infrastruktur och mer kollektivtrafik. De behoven ser 

vi onekligen även i dag. 

1

Stockholm är mångfaldens och kontrasternas region. Här bor de rikaste och de 

fattigaste. Här har vi storstadens puls och glesbygdens lugn. Här finns alla förutsättningar 

och många försuttna chanser. Till detta vackra län är inflyttningen stor. Till 

2020 har ett helt Malmö flyttat in i regionen och till 2030 har vi befolkningsmässigt 

ökat med ett helt Göteborg. 

Mikael Damberg, Stockholms län: Faktum är att det varje dag, året runt, föds eller 

flyttar in 100 personer i Stockholms län. Det motsvarar två fullsatta SL-bussar med 

nya invånare varje dag. Stockholm har en stark tillväxt och en stark konkurrenskraft 

i jämförelse med andra europeiska storstadsregioner. Vår arbetsmarknad växer fortfarande 

och jobbar på – 24 timmar om dygnet, 7 dagar i veckan. 

Men det är många småbarnsföräldrar som har ett stressigt livspussel, samtidigt 

som våra äldre blir allt fler. Detta är i grunden positivt men det ställer också krav. 

Veronica Palm, Stockholm: Trots det goda utgångsläget tar inte Stockholm vara på 

sina förutsättningar. OECD pekar på att tillväxten i Stockholmsregionen i dag hämmas 

av en dålig politik. Det otillräckliga bostadsbyggandet hämmar tillväxten. Utbyggnaden 

av infrastrukturen hänger inte med. Det hämmar också tillväxten. 

Mikael Damberg, Stockholms län: OECD pekar också på att kunskap och kompetens 

inte tas tillvara när det gäller alla de människor som har invandrat till Sverige. 

OECD vill se mer av regionalt och samlat beslutfattande i Stockholmsregionen. Här 

kan vi lära av Skåne och Västra Götaland. 

Det måste vara intressant för Moderaterna att läsa OECD:s tillväxtrekommendationer 

för Stockholmsregionen för de är förvillande lika de socialdemokratiska 

förslagen och prioriteringarna! 

Veronica Palm, Stockholm: Men den visionslösa borgerliga majoriteten behöver inte 

kopiera vår politik. Vi vet att originalet är bäst, så det falska arbetarepartiet kan 

planera för en långsemester efter september 2014. Det socialdemokratiska arbetarepartiet 

kommer tillbaka! 

Mikael Damberg, Stockholms län: För att vi ska kunna komma tillbaka som ett starkt 

och modernt parti har vi en rad viktiga uppgifter framför oss. Vi ska i helgen välja 

en ny partiledning och diskutera viktiga framtidsfrågor. Efter några jobbiga månader 

har vi några underbara dagar tillsammans den här helgen. Det är nu vi ska ta oss 

samman och formulera relevant politik för det moderna och sammanhållna Sverige 

som vi alla vill se. 

Nu går startskottet för en politisk diskussion och en ny riktning som kan föra oss 

tillbaka till förtroendet hos människor och väcka deras nyfikenhet igen. Nu börjar 

arbetet med att stärka det politiska självförtroendet och fylla den politiska förnyelsen 

med innehåll. 

Veronica Palm, Stockholm: Här bygger vi tillsammans en modern socialdemokrati. 

Det är viktigt. Sveriges blickar är riktade mot den här kongresshallen. Våra diskus- 

2

sioner här sänds live både på TV4 och SVT, via Twitter och bloggar, och förs ut av 

de hundratals journalister som är här. Det vi gör spelar roll. Utan andra jämförelser 

var det i Globen i Stockholm som Stockholm senast bjöd svenska folket på en sådan 

närvaro. 

Mikael Damberg, Stockholms län: Du menar finalen i Melodifestivalen? 

Veronica Palm, Stockholm: Ja, för det här är ingen Idoltävling! 

Mikael Damberg, Stockholms län: Nej, verkligen inte! Men om vi hade varit programledare 

i Melodifestivalen skulle vi helt enkelt säga: 

Veronica Palm, Stockholm och Mikael Damberg, Stockholms län: Varmt välkomna 

hit, nu kör vi! 

Mikael Damberg, Stockholm: Plats på scenen för vår partiordförande Mona Sahlin! 

Öppningsanförande av partiordförande Mona Sahlin 

Mona Sahlin, partiordförande: Tack så mycket! Tack först till Veronica och Mikael. 

Partivänner, jag vill också säga välkomna till denna oerhört viktiga och efterlängtade 

partikongress. 

Äntligen är vi samlade här. Äntligen blir partiarbetet vardag även för oss. Äntligen 

kan vi kavla upp alla våra ärmar och börja jobba, så å partistyrelsens vägnar hälsar jag 

er alla hjärtligt välkomna till denna partikongress! 

Välkomna, alla ni som gästar oss. Med oss har vi så många av tidigare förtroendevalda, 

så jag ska inte läsa upp alla namn. Jag ser er alla och känner väldigt varmt för 

er. Tre av er får representera alla – Ingvar Carlsson, Göran Persson och Lisbet Palme. 

Ställ er upp och ta emot folkets jubel! 

Välkomna också framtidens företrädare för vårt parti, vilka sitter här runt om i 

salen, representanter från våra många syster- och sidoorganisationer och för fackföreningsrörelsen. 

Tillsammans visar ni på vårt partis oerhört stora bredd och långsiktiga 

betydelse! 

Välkomna alla kära åhörare. Vi är glada att så många vill följa oss på plats, via nätet 

och via tv. Det visar den samlade styrka som vårt parti har, när vi nu går in i den 

oerhört välbehövliga nystarten. 

Välkomna, alla ni som är här för att se till att vi kan genomföra kongressen på ett 

bra, stadgeenligt och trevligt sätt! 

Låt mig också vända mig till alla våra internationella gäster och säga: Varmt välkomna! 

Jag är glad att socialdemokratiska kamrater från hela världen har kommit hit 

för att vara med oss de här dagarna. 

Jag vill förstås säga välkommen till de nordiska partierna, och då kanske ett alldeles 

särskilt välkommen till våra finska kamrater som har riksdagsval om bara några 

veckor. En applåd ett lycka till inför valet i Finland! 

Välkommen också till våra partikamrater från Europa. Vi har Storbritannien, 

Tyskland, Frankrike, Grekland, Bosnien, Vitryssland, Ukraina och Ryssland här. 

3

Socialdemokratin är en global rörelse, har alltid så varit och kommer alltid så förbli. 

Därför är det med glädje jag säger välkommen till alla dem som gästar oss från 

världsdelar långt härifrån – från Filippinerna, Sydafrika, Palestina, Chile, Uruguay 

och inte minst våra västsahariska och kurdiska vänner. 

Välkomna slutligen alla ombud från norr till söder – det är härligt att se er här! 

Det är ni som faktiskt är kongressen. Det är många som har trott sig vara kongressen, 

men det är ni, de valda ombuden, som är partiets kongress. Det är ni som ska begära 

ordet, tala och rösta. Det är ni som ska vända ut och in på tankar, åsikter och förslag. 

Det är ni som tillsammans utgör vårt partis högsta beslutande organ. Kom ihåg det, 

var stolta och jobba hårt de här dagarna! Mycket varmt välkomna ska ni alla vara. 

Partivänner, jag har hållit många tal om jobb, om företagande, om sjukvård, om 

skola, om kultur. På förtroenderådet i december gav jag min syn på vår politik och 

behovet av förändring. I dag lämnar jag politikens verktygslåda till er, till partikongressen. 

I det här som är mitt sista tal till kongressen som partiordförande vill jag tala 

om värderingar. Jag vill möjligen rikta en och annan uppmaning till er. Men jag vill 

framför allt tala om våra styrkor som parti. Jag vill tala om ansvar. Jag vill tala om 

hopp, för jag tror att det behövs. 

Det finns minst två sätt att hantera kriser. Man kan antingen sluta sig och vända 

sig inåt för att söka svar eller så kan man vända sig utåt, möta förändringen och 

hämta kraft i det nya. 

Ja, ni hör ju direkt, vi socialdemokrater är sådana som vänder oss utåt och framåt 

– alltid. Från Per-Albins folkhemsvision, över Erlanders starka samhälle, Ingvar 

Carlssons välfärdssystem, Olof Palmes fredsarbete, Göran Perssons gröna dröm till 

mitt eget möjligheternas land. Ställda inför nya utmaningar har vi alltid frågat oss: 

Hur förändrar vi politiken så att vi också löser framtidens problem? 

Vi har alltid lockats av framtiden, formulerat framtiden, siktat mot framtiden och 

alltid sett framtiden som en möjlighet. Det förhållningssättet är en viktig styrka och 

i dag, partivänner, behöver vi verkligen använda just den styrkan. 

När vi har förlorat val eller känt oss tillbakatryckta har vi frågat oss: Hur får vi fler 

att komma med, så att vi kan förverkliga det vi tror på? För någon identitetskris har 

det aldrig varit fråga om – och det är det inte i dag heller. Vi är trygga i det som är vår 

särart, det som gör oss unika: Vår fasta övertygelse om att jämlikhet och utveckling 

är ett ömsesidigt beroende. 

Denna vår kungstanke kan beskrivas på väldigt många sätt. Jag har talat om ett Sverige 

där alla får chansen att nå sina livsmål – utan att klass, kön, sexuell läggning, etnisk 

bakgrund eller omgivningens normer står i vägen. Där man faktiskt är fri att få göra 

en längre resa än den som ryggsäcken hemifrån packades för. Där vi öppnar dörrar för 

varandra och där vi vet att din framgång också är vår gemensamma framgång. 

När politikens högeryttrar sätter utveckling före jämlikhet, eller när politikens 

vänsteryttrar sätter jämlikhet före utveckling – då säger vi socialdemokrater: Det 

finns ingen sådan motsättning. Jämlikhet och utveckling är varandras förutsättningar! 

Det är på den grunden, partivänner, som vi har byggt vår välfärdsmodell, förändrat, 

förnyat och ständigt förbättrat den. Gång på gång får vi nya bevis för att det är 

vår idé som bär, det är vår modell som flyger och inte minst: Den levererar också 

ekonomiskt. 

4

När världens ledare samlades till toppmöte i Davos gick Reinfeldt och Borg omkring 

som stolta tuppar – men de stoltserade i lånta fjädrar. Den framgångsrika samhällsmodell 

som vi byggt upp har vi ju byggt i strid mot högern, varje steg, varje 

gång. Dessutom visar forskarna att den svenska väljarkåren envist omfattar våra värderingar. 

Decennium efter decennium. 

Det har tvingat högern på fall värderingsmässigt. Ska de vinna val måste de tala 

som vi. Det är ingen seger för dem, det är en seger för socialdemokratin och en av 

våra största styrkor. 

Globaliseringen förändrar inte detta – tvärtom. Men med finanskrisen och klimatkrisen 

blev det bara ännu tydligare: Nyliberalerna hade fel. Det duger inte med 

marknaden. Marknaden kan, vilket inte minst Göran Persson sade så ofta, vara en 

utmärkt tjänare men den är alltid en usel herre. Det behövs politik, det behövs global 

solidaritet och det behövs gemensamt ansvar. Och det, partivänner, har hela tiden 

varit vår analys. Det är tid att vi sträcker på ryggarna. Vi må vara försvagade just nu 

– men inte är vi svaga. 

Vi måste bli mycket bättre men de styrkor vi äger ska vi vara stolta över. Vi behöver 

dem – och partivänner, vi socialdemokrater behövs! Vi behövs i den eviga och så 

fantastiska kampen för jämlikhet, för frihet och för solidaritet! Det är vår kamp. 

Partivänner, när jag var elva år invaderade Warsawapaktens trupper Tjeckoslovakien. 

I Biafra svalt barnen ihjäl. Medan jag blev tonåring begick USA sitt övergrepp 

på Vietnam och Allendes Chile blödde. 

När världen brinner väcks nya generationer till internationellt och politiskt engagemang. 

Vilja till solidaritet och globalt samarbete väcks också i dag hos unga 

människor världen över. Det är hoppfullt i en tid när så många stora utmaningar är 

globala. 

Just nu följer vi den japanska befolkningens kamp efter skalven med smärta och 

bävan. Smärta för att det gör ont att se medmänniskor i sorg, hunger, köld och 

skräck. Bävan för att en del av de fasor som drabbat Japan kan drabba också andra, 

också oss. Sellafield, Harrisburg, Tjernobyl – de tidigare kärnkraftsolyckorna väcks 

ur minnet, tillsammans med frågan: Kan det hända här? 

I mitt, och säkert också många andras, huvud ekar Tage Danielssons gamla monolog 

om sannolikheten, men denna gång utan att roa det allra minsta, och hans 

uppmaning att lära barnen inte att tala sanning utan att tala sannolikt, så att barnen 

förstår att det som hände där inte kan hända här, eftersom det inte ens kunde hända 

där. 

Kärnkraften har upplevt en renässans på senare år. Förklaringen är framför allt 

i-ländernas ohämmade konsumtion och det enorma energibehov det skapar. Men 

en annan förklaring är klimatkrisen. Kärnkraftsutbyggnaden är en frestande smitväg, 

skulle jag vilja säga, undan klimatutmaningen, och jag varnar för den. 

Vi ser redan hur blotta tanken kväver den nyss så starka utvecklingen på energiteknikområdet. 

Sverige kan göras modernt med hållbara energilösningar. Här finns 

en enorm utvecklingspotential. Här finns jobbmöjligheter och unika tillväxtchanser 

för länder som ligger i fronten. Det är bra för oss och det är bra för världen. 

Partivänner, minns ni den unga flickan som ställde sig på ett klimatmöte i FN för 

inte så länge sedan och skåpade ut delegater och politiker från hela världen? Det gör jag. 

5

Hon sa så här: ”Jag håller på att förlora min framtid. Och det är inte samma sak som 

att förlora ett val eller några punkter på börsen.” 

Nej, det är inte samma sak. Kom ihåg det, partivänner, för det gäller lika mycket 

oss som sitter här i en svensk kongresslokal i Stockholm. 

I dag säger jag så tungt och tydligt som jag bara kan: Låt vårt framtida gröna folkhem 

vara fullt av energi – men utan olja och kärnkraft! 

Partivänner, Mellanöstern och Nordafrika kokar denna vår av folklig vrede – men 

också av hopp. Längs hela Medelhavets södra kust fortsätter demonstrationsvågen att 

rulla. Genom de sociala medierna, som verkligen är vår tids starka megafon, är vi alla 

på plats. 

FN har ålagt sig att skydda befolkningar vars egna regimer hotar sitt folk. 

Nu försöker FN leva upp till detta ansvar i Libyen och det är bra. Självklart ska vi 

vara med om vi får frågan. 

När ett folk vinner sin frihet väcks hoppet bland ännu ofria folk. För tjugo år sedan 

gick en liknande demonstrationsvåg och frihetslängtande våg genom Baltikum. 

Dagens demonstranter behöver ett precis lika starkt stöd men också ett engagemang 

som består när krisen är över, när media vänder sina lampor åt ett annat håll och det 

mödosamma demokratibygget tar vid. 

Det måste bli ett slut, partivänner, på mumlandet och duckandet – både från EU 

och från svenska Utrikesdepartementet. Det räcker inte med bloggandet. Det här är 

vår värld. Av den är vi beroende. Mot den har vi ansvar. 

Sverige behöver en socialdemokratisk regering, för Sveriges röst ska alltid ljuda 

modigt och tveklöst för demokrati, för frihet och för mänskliga rättigheter! Och 

kom ihåg: Mänskliga rättigheter är också kvinnors rättigheter i hela världen, också i 

Nordafrika och Mellanöstern! Glöm aldrig det. 

Jag reste till Mellanöstern ungefär samtidigt som Egyptens folk lyckats störta Mubarak 

och protesterna på allvar tog fart i Algeriet och Libyen. I Palestina svängde 

verkligen känslan mellan vanmakt och hopp. Friheten nu måste nå också till det 

palestinska folket. 

På Västbanken träffade jag Susanne. Hon talade klingande skånska för hon kom 

som flykting från Gaza till Malmö när hon var 1,5 år. Hon blev i vuxen ålder djupt 

förälskad i en palestinsk kille. Nu lever hon tillsammans med honom, de är gifta och 

lyckliga, på Västbanken. Men där får Susanne inte vara. Blir hon påkommen på Västbanken 

blir hon utvisad – men inte till Sverige, där hon har bott sedan hon var 1,5 

år, inte till Sverige, där hon har medborgarskap. Israeliska myndigheter skulle utvisa 

henne till Gaza för hon räknas som att hon har Gazaidentitet. 

Jag tror på en framtid med två livskraftiga och demokratiska stater – Israel och 

Palestina – sida vid sida inom säkra och erkända gränser. Men i takt med att bosättningarna 

ökar försvinner tvåstatslösningen allt längre bort. Bosättningarna utgör nu 

nästan hälften av Västbankens yta. Israels ockupation kränker folkrätten och palestinierna 

varje dag och har så gjort i 40 år. 

År 2002 stod Anna Lindh i en riksdagsdebatt och sade som vanligt att freden är 

möjlig. Hon sade att den är möjlig för att den måste vara möjlig, därför att det allra 

farligaste är om vi förlorar hoppet. Sedan sa hon: ”Frågan är hur högt priset för de 

båda folken ska tillåtas bli under vägen dit, och hur våldsspiralen påverkar männis- 

6

kors uppfattning om vad fred egentligen är.” Den frågan hänger fortfarande kvar i 

luften. 

Jag önskar inget hellre än att Susanne och hennes kille, och miljoner andra unga 

människor i denna sargade del av världen, får ett liv i fred och frihet – både i Palestina 

och i Israel. Jag tänker aldrig sluta kämpa för det. Jag tänker fortsätta bidra till fredsdialogen 

så mycket jag bara kan och vi får aldrig sluta kämpa för det! Partivänner, jag 

vill – precis som vår riksdagsgrupp har beslutat – att Sverige ska bli det första landet 

i EU som erkänner ett fritt Palestina. Jag tycker att det är vårt förbaskade ansvar! 

Partivänner, det ansvar vi är beredda att ta i kampen för demokrati och frihet ute i 

världen måste vi förstås också vara beredda att ta här hemma – i bussen, på fikarasten 

på jobbet, överallt där kampen måste tas. Varför? Jo, demokratin kan aldrig tas för 

given. Tänk på de orden. Inte ens i Sveriges riksdag. Vi har en borgerlig minoritetsregering 

som i nio av tio omröstningar i riksdagen har fått förlita sig på stöd från 

Sverigedemokraterna – ett parti med djupa rötter i rasismen. Jag skäms för vad det 

gör med bilden av Sverige, och jag skräms av vad det gör med vår demokrati och med 

många människors vardag i vårt land. 

Nu försöker Fredrik Reinfeldt skylla sin minoritetsregerings misslyckande på oss. 

Till och med Expressen, och det vill inte säga lite, har reagerat och de beskriver hur 

nederlagen i riksdagen har förvandlat Reinfeldt ”från en samlad statsman till en patetisk 

liten grinolle”. 

Jag minns mina samtal med Gunnar Sträng när jag var ny i riksdagen. Jag var 

yngst och han var äldst. Vi pratades vid mycket. Ofta sa han ilsket att inte var det väl 

bondeförbundare, folkpartister eller högermän som tog kampen för demokratin och 

mot nazismen på 1930-talet. ”Renhållningsarbetet”, sade Gunnar, ”fick socialdemokratin 

stå för.” Så är det än i dag. 

Jag vet att jag har blivit Sverigedemokraternas röda skynke. Den presenten gav 

mig Jimmie Åkesson i min sista partiledardebatt. Jag tänker aldrig kasta av mig det 

skynket. För mig är det en mantel. Den är fäst i mitt hjärta och jag är stolt över den! 

När jag nu lämnar partiledningen är det en sak jag både förväntar mig och kräver 

av er alla: Ikläd er denna mantel, ni också! Sänk aldrig garden i kampen mot rasism 

och intolerans. Aldrig! Ta alltid strid mot Sverigedemokraterna och andra antidemokratiska 

krafter i vårt land. Ställ er alltid på de modigas sida i kampen för frihet 

och människovärde, var än den kampen står. Det här är på riktigt och det är vår allra 

viktigaste strid. Glöm inte det. 

Partivänner, ibland får man höra att högern har snappat åt sig problemformuleringsprivilegiet, 

som det heter ibland. Jag har grubblat över det och jag håller inte 

med. Vad är det egentligen för samhällsproblem Moderaterna formulerar? Tänk på 

den frågan. Det är faktiskt närmast tvärtom. Genom att förminska problemen kan 

man göra det lite lättare för folk att andas – en liten, liten stund. Den politiska debatten 

har reducerats till att handla om ett jobbskatteavdrag här eller där. På så sätt lastar 

man av väljarna samhällsproblemen i stället för att formulera dem: klimatkris, klyftor, 

arbetslöshet, droger, ofrihet, kvinnoförtryck, rasism. Det är bara det att i samma 

andetag som man lastar av problemen tar man också ifrån människor de hoppfulla 

möjligheterna. 

Politik handlar om engagemang. Om människors vilja till solidaritet och ansvars- 

7

tagande. Viljan att förändra och förbättra sin egen värld. Och människor har sådana 

känslor också i dag, så låt oss tala, låt oss sätta ord på dem! 

Gated communities, gräddfiler, segregation, sortering. Går vi mot ett samhälle där 

människor med olika bakgrund aldrig möts? Nej, låt oss tala om vår idé, om välfärd 

och sammanhållning. Debatten om livspussel, hämta tidigt-hets, mammaskuld och 

deltider handlar om jämlika möjligheter för män och kvinnor, om klass och kön i 

Sverige år 2011 – så låt oss vara drivande i den. 

Den gröna drömmen lovar möjligheter till personligt ansvarstagande för jorden 

och för barnen – låt oss återuppliva den. 

Arbetare blir tjänstemän, folk som trivs på sina jobb flyr facket, utbildad medelklass 

blir daglönare i bemanningsföretagens guldålder. Det är uppochnervända världen, 

men det är vår tid. Låt en modern arbetarrörelse höja kvaliteten på debatten om 

jobben. 

När hotet stavas FRA och sanningen Wikileaks, och drömmarna ska rymmas på 

en statusrad på Facebook – låt oss tala om integritet och digitala möjligheter. Den 

kamp som sjuka och arbetslösa för i sin vardag väcker frågor om anständighet och 

solidaritet – låt oss hålla den kritiken levande. 

Globaliseringen flyttar ut beslut ur nationalstaten – så låt oss tala om ett politiskt 

samarbete och global solidaritet av helt nya dimensioner, 

Vi lever och har hälsan längre, jobbar längre upp i åren, får barn allt senare, är 

ungdomar i evigheters evighet och föräldrar likaså – hur ska samhället se ut då? Vi 

behöver tala om livet. 

I södra Hammarbyhamnen finns ett expressgym för den som bara hinner träna i 

expressfart. Åttio procent av barnfamiljerna säger att de har tidsbrist. Tid har blivit 

hårdvaluta. Vi är en politisk frihetsrörelse – så låt oss tala om frihet i vår tid. 

Fajten mot fördomar, diskriminering, homofobi och intolerans förmedlar faktiskt 

hopp – hopp till alla dem som gjorts osynliga och som ingen talar för, så låt oss tala! 

Vi har en tro på politiken och demokratin. Vi tror på förändringen, vi tror på framtiden! 

Det går att göra skillnad och det måste vi förmedla. 

Vi socialdemokrater har alltid förmått rikta blicken framåt. Framför oss, aldrig 

bakom, har vi sökt nya vägar till förbättringar. Så har vi gjort politik av människors 

drömmar och av de hinder som rests framför längtan. Så har vi förmedlat både utmaningar 

och hopp. Så har vi samlat de många i en gemensam vision. Det var så vi 

blev ett så stort parti och det är så vi kan bli ett stort parti återigen. Men partivänner, 

då krävs det en sak: att vi håller ihop! 

I sin kamp mot fördomarna betonade Olof Palme: Det finns inga ”vi och dom”, 

det finns bara ”vi”. Det gäller också i vårt parti. Det finns inte någon rätt väg in, 

ingen rätt bakgrund, inget rätt yrke, ingen rätt klass, inga rätta föräldrar, ingen rätt 

ålder, ingen rätt åsikt, ingen rätt bostadsort för en socialdemokrat. Det finns inte 

höger- och vänsterfalanger i vårt parti – här finns socialdemokrater som delar värderingar 

och visioner. Jag vill aldrig mer höra någon partivän säga om någon annan att 

det där inte är en ”riktig” socialdemokrat. Nu räcker det! 

Det är olika, men enade tillsammans, som vi är starka. Låt oss på allvar förstå vad 

de orden betyder. Det måste finnas många olika sätt för många olika människor att 

närma sig vårt parti. Vi behöver många förebilder som nya medlemmar och nya väljare 

8

kan identifiera sig med. Underskatta inte det. För de flesta är det ju inte bara idéerna i 

sig som lockar från början utan också de människor som brinner för idéerna. 

Se på Netroots, våra framgångsrika bloggare, som sätter agendan med sitt engagemang. 

Fortsätt så! Bedriv det politiska arbetet också på nätet. Öppna för nya sorters 

samtal och nya mötesformer så att fler kan vara med. 

Se på Byggsossen – inte en ny förening men en S-förening som är så viktig, för 

man kan ha vilken gemensam nämnare som helst, en yrkesidentitet eller en plats. 

Det viktiga är att människor möts i politiskt engagemang, så skapa fler nätverk fler 

former. 

Eller se på Stockholmsnätverket som så många av oss mötte i valet – SQ2540, för 

Stockholmskvinnor mellan 25 och 40 år. Det fnystes om ”Sex and the City-sossar” – 

som om det skulle vara något fel på det! Vi behöver alla sorter. Nya metoder är precis 

vad vi behöver! 

Just SQ2540 har ett fantastiskt valspråk som de har hämtat från en kvinnlig antropolog 

för länge sedan: ”Betvivla aldrig att en liten grupp tänkande, målmedvetna 

medborgare kan förändra världen – det är det enda som någonsin gjort det.” Just så. 

Organisera fler, håll debatten levande – men håll ihop! Så ska partiet jobba. 

Håkan, utan att föregripa kongressens val vågar jag ändå rikta mig till dig. Du 

tar på dig en tuff uppgift och jag önskar dig verkligen all lycka och all framgång! 

Förväntningarna på dig är stora. Att leda vårt parti är det viktigaste, det mest inspirerande 

och det mest fantastiska uppdrag en socialdemokrat kan ha. 

Någon har sagt att när man går ut för att köpa frukostbröd så är oddsen tre miljarder 

mot ett att man faktiskt kommer hem med bara just frukostbröd. Det är en 

halsbrytande liknelse, men du kan vara säker på, Håkan, att du inte har en aning om 

vad som väntar. Det vet man inte förrän man faktiskt sitter där och uppdraget har 

blivit vardag. Känn också att du har mig, du har Göran och du har Ingvar som finns 

där för dig. 

Jag lovar dig en sak: Det kommer att vara väldigt stimulerande, fruktansvärt jobbigt 

och värt varje minut. Själv lämnar jag över ansvaret till dig i en känsla av djup 

tacksamhet, och jag menar verkligen det. Det har varit underbart, roligt, fantastiskt, 

svårt, tungt och tufft – och jag har älskat varje dag, varenda minut, varje sekund av 

att vara er partiledare. 

Jag vill tacka alla partivänner och alla vänner ute i landet för de här fyra åren. Men 

det är inte bara dessa fyra år utan det är fyrtio år som jag fått tjäna partiet – i SSU och 

i partiet. Jag har fått chansen att lära mig så mycket, möta så många, se så mycket, få 

förändra så mycket på riktigt. Jag har fått så många vänner för livet – både utomlands 

och här hemma. Ett stort, stort tack för det, vänner! 

Jag vet inte hur det är med er, men för mig är det så att ibland fastnar en rad i en 

dikt eller en sång, som växer sig starkare för varje gång man hör den och plötsligt får 

den en alldeles egen betydelse. Tack vare en god vän har en rad i en sång av Håkan 

Hellström betytt mycket för mig den senaste tiden – och det kanske den kan göra för 

er med så jag vill ge er den. Meningen lyder: ”Tro, när du går genom tiden, att det 

bästa inte hänt än.” 

9

Den skickar jag med er i dag, men också, allra sist, vill jag skicka med en kort berättelse 

som jag älskar, ur den skatt av generationers livsvisdom som finns inom den 

muntliga berättartraditionen och jag tror ni förstår varför jag väljer att sluta med just den. 

En kvinna gick till byns trollkarl och sade: 

– Min lille styvson avskyr mig. Kan du hjälpa mig att vinna hans kärlek? 

Trollkarlen svarade att han kanske kunde, men då måste hon skaffa fram tre morrhår 

från ett lejon. 

– Det är omöjligt! sade kvinnan och gick. Men på kvällen bar hon ut ett köttstycke 

och lade det i öknen. På avstånd såg hon ett lejon komma och äta. Dag efter dag kom 

hon tillbaka med kött, och vågade sig lite närmare för varje gång. Till sist åt lejonet 

ur hennes hand, och då ryckte hon loss tre morrhår och gick tillbaka till trollkarlen. 

– Här är de! jublade hon. 

Men han tog dem och släppte dem i elden. 

– Vad gör du!? ropade kvinnan upprört. 

– Den som hämtar ett lejons morrhår behöver ingen magi. Du har egen kraft att nå 

det du vill, svarade trollkarlen. 

Partivänner, så förhåller det sig också med vårt parti. Det är jag säker på. Vi behöver 

ingen magi – nu behöver vi jobba! 

Med det här tackar jag för mig och förklarar det svenska socialdemokratiska arbetarepartiet 

kongress 2011 öppnad. 


Beslut om kongressens offentlighet 

Föredragning och förslag 

Mona Sahlin, partiordförande: Ni har sett partistyrelsens förslag, det vill säga att kongressens 

förhandlingar ska vara offentliga. Kan det vara kongressens beslut? 

Beslut 

Kongressen beslöt: 

att kongressen ska vara offentlig. 


Fastställande av ombudsförteckning 

Dagordningens punkt 3.1 

Fullmaktsgranskningskommitténs rapport 


Håkan Bystedt, fullmaktsgranskningskommitténs ordförande: Som vanligt har revisorerna 

varit granskningskommitté och vi gör följande uttalande: ”Enligt den fast- 

10

ställda medlemsberäkningen för kongressen har inom distrikten valts 350 ombud 

och samtliga fullmakter har godkänts. 

Stockholm den 7 mars och 18 mars 2011 – Håkan Bystedt, Lars Ericson, Berit 

Oscarsson.” 

Mona Sahlin, partiordförande: Ni har hört förslaget. Kan kongressen godkänna rapporten? 

Beslut 


att godkänna fullmaktsgranskningskommitténs rapport. 


Upprop 


Håkan Bystedt, fullmaktsgranskningskommitténs ordförande: Vi har prickat av ombuden 

tillsammans med distriktsombudsmännen och lite unikt har vi bara en ändring 

av ombud, och det gäller Älvsborgs Södra partidistrikt där Björn Andersson 

ersätts av Annette Malmberg. Dessutom kommer ett ombud, Kikki Göransson Liljeblad 

från Östergötland, att ansluta till kongressen något senare av personliga skäl. 

Mona Sahlin, partiordförande: Ni har hört förslaget. Kan kongressen fastställa uppropet? 

Beslut 


att med utgångspunkt i uppropet fastställa ombudsförteckningen 

att ersättare för förhindrade ombud inträder enligt följande: Björn Andersson, 

Älvsborgs Södra, ersätts av Annette Malmberg. 

Följande personer bevistade kongressen: 

Ombud 

Blekinge partidistrikt 

Jeanette Andreasson Sjödin, Björn Fries, Elina Gustafsson, Lars Hildingsson, Bengt 

Johnsson, Sune Jönsson, Jan Anders Lindfors, Jan Anders Palmqvist, Sara Rudolfsson 

och Elise Wåhlin. 

Bohusläns partidistrikt 

Eva Lott Andersson, Susanne Arvidsson, Paula Berger, Ronnie Brorsson, João Escudeiro, 

Shaniaz Hama Ali, Patrik Karlsson, Krister Kronlid, Björn Magnusson och 

Marie Nilsson. 

11

Dalarnas partidistrikt 

Anna Lena Andersson, Susanne Berger, Ola Brossberg, Ann Britt Grünewald, Lars 

Isacsson, Liv Lunde Andersson, Susanne Norberg, Kurt Podgorski, Fredrik Rönning, 

Kristina Svensson, Sofie Wiklund och Viktor Zackrisson. 

Gotlands partidistrikt 

Christer Engelhardt, Conny Kristensen Gahnström och Hanna Westerén. 

Gävleborgs partidistrikt 

Sarah Andersson, Jenny Breslin, Marie Centerwall, Marie-Louise Dangardt, Wellington 

Ikuobase, Peter Kärnström, Sven-Erik Lindestam, Jan-Åke Lindgren, Monica 

Olsson, Åsa Persson, Åke Söderman, Linnéa Wickman och Susanne Östh. 

Göteborgs partidistrikt 

Jonas Attenius, Carina Benjamisson, Michael Blohm, Johan Büser, Cecilia Dahlman 

Eek, Anna Hedman, Joachim Hurtig, Henrik Johansson, Sofia Jonsson, Ann-Marie 

Palm, Fredrik Ståhle, Jessica Wagner och Johannes Åsberg. 

Hallands partidistrikt 

Eva Borg, Aida Hadzialic, Kjell Henriksson, Klas Jacobsson, Mats Lundkvist, Krister 

Mattsson, Jana Nilsson och Gerry Norberg. 

Jämtlands läns partidistrikt 

AnnSofie Andersson, Emil Burman, Monica Hallquist, Susanne Hansson, Katarina 

Nyberg Finn, Linnea Swedenmark och Stefan Wikén. 

Jönköpings läns partidistrikt 

Glenn Abrahamsson, Ilan De Basso, Marcus Eskdahl, Johanna Haraldsson, Andreas 

Henning, Lindha Hjälm, Markus Kauppinen, Elin Lagerqvist, Peter Persson, Vivianne 

Roos, Leif Ternstedt, Göte Wahlström och Carina Ödebrink. 

Kalmar läns partidistrikt 

Ilko Corkovic, Gabriela Håveland, Angelica Katsanidou, Bengt Kronblad, Anette 

Lingmerth, Anne Nilsson, Dan Nilsson, Johan Persson, Robert Rapakko, Inger 

Rydbrink, Mikael Svanström, Britt Wireland Sorpola, Peter Wretlund och Mattias 

Wärnsberg. 

Kronobergs partidistrikt 

Mikael Bruér, Maria Carlsson, Anna Fransson, Monica Haider, Åsa Karlsson Björkmarker, 

Robert Olesen och Joakim Pohlman. 

Norra Älvsborgs partidistrikt 

Jim Aleberg, Fredrika Almqvist, Jenny Brycker, Per Eriksson, Monica Hanson, Annika 

Larson Lindlöf, Birgitta Larsson, John Nordling, Johnny Stücken, Mats Wiking, 

Maria Willner, Paul Åkerlund och Paula Örn. 

12

Norrbottens partidistrikt 

Jenny Ahlman, Birgitta Ahlqvist, Anders Berg, Hannah Bergstedt, Eivy Blomdahl, 

Sven Holmqvist, Stefan Hortlund, Ida Karkiainen, Roland Kempainen, Lennart 

Klockare, Leif Nilsson, Tommy Nyström, Karl Petersen, Lars-Olof Pettersson, Helena 

Stenberg, Kenneth Stålnacke, Roger Suup, Ellinor Söderlund och Helena Öhlund. 

Skaraborgs partidistrikt 

Johan Ask, Alex Bergström, Marie Ekman, Dan Gabrielsson, Carina Gullberg, Kjell 

Hedvall, Sofia Hellberg, Anne-Charlotte Karlsson, Lars Sandgren, Camilla Skog och 

Jens Söder. 

Skånes partidistrikt 

Ann Ahlbin, Anders Almgren, Ingela Andersson, Johan Andersson, Christine Axelsson, 

Marika Bjärstedt Hansen, Jonas Esbjörnsson, Britt-Marie Hansson, Anna-Lena 

Hogerud, Kent Härstedt, Pia Ingvarsson, Jörn Jönsson, Torbjörn Lövendahl, Kent 

Mårtensson, Carina Nilsson, Tommy Nilsson, Karl-Erik Olsson, Roland Palmqvist, 

Kerstin Persson, Marianne Pettersson, Ilmar Reepalu, Anders Rubin, Ronny Sandberg, 

Andreas Schönström, Mikael Skoog, Christina Skörvald, Katrin Stjernfeldt 

Jammeh, Stefan Svalö, Carina Svensson, Jan Svärd, Bengt Sävström, Anders Tell, 

Ulrika Tollgren och Jenny Önnevik. 

Stockholms läns partidistrikt 

Kerstin Ahlin, Gabriel Blomberg, Anna Bohman, Ing-Marie Elfström, Kajsa Elfström, 

Ann Christine Erlandsson, Conny Fogelström, Johanna Graf, Staffan Holmberg, 

Lotta Håkansson Harju, Emil Högberg, Camilla Jansson, Ebba Jansson, 

Anders Johansson, Agneta Karlsson, Ibrahim Khalifa, Alexander Lindholm, Anna 

Ljungdell, Stig Malm, Anita Mattsson, Robert Noord, Jonas Nygren, Bror Perjus, 

Hanna Stymne Bratt, Meeri Wasberg och Anna Vikström. 

Stockholms partidistrikt 

Emilia Bjuggren, Linnéa Björnstam, Sven Britton, Anders Carlberg, Gabriella Granditsky 

Svenson, Mats Hulth, Ingemar Josefsson, Anna Kettner, Dag Larsson, Anna- 

Greta Leijon, Emma Lindqvist, Roger Mogert, Margareta Persson, Tomas Rudin, 

Leif Rönngren, Daniel Suhonen, Carl Tham, Maj Britt Theorin, Irene Wennemo 

och Maria Östberg Svanelid. 

Södermanlands partidistrikt 

Urban Granström, Lotta Grönblad, Caroline Helmersson Olsson, Monica Johansson, 

Åsa Kratz, Jan Erik Larsson, Lars G Linder, Fredrik Olovsson, Johan Rocklind, 

Marie Svensson, Johan Söderberg, Greger Tidlund och Olov Zakrisson. 

Uppsala läns partidistrikt 

Fredrik Anderstedt, Marlene Burwick, Peter Gustavsson, Jonas Lennström, Erik Pelling, 

Helena Proos, Carina Schön, Lena Sommestad, Inga Lil Tegelberg och Patrik 

Åhrman. 

13

Värmlands partidistrikt 

Nils-Gunnar Andersson, Ann-Louise Brodén, Ulf Engström, Pia Falk, Monica Gundahl, 

Åsa Hååkman Felth, Linda Larsson, Per Lawén, Mathias Lindqvist, Ulrika 

Nilsson, Johan Olsson, Angelica Rage, Peter Söderström och Christina Wahrolin. 

Västerbottens partidistrikt 

Caisa Abrahamsson, Lorens Burman, Susanne Bygdén, Marita Fransson, Mathias 

Haglund, Anita Johansson, Greger Lindqvist, Christer Lindvall, Andreas Lundgren, 

Jamal Mouneimne, Patrik Nilsson, Åke Nilsson, Martin Norehn, Marie-Louise 

Rönnmark, Johan Söderling, Daniel Ådin och Ann Åström. 

Västernorrlands partidistrikt 

Peder Björn, Peter Hedberg, Christina Karlsson, Elisabet Lassen, Leif Lindholm, 

Ewa Lindstrand, Kim Lundin, Erik Lövgren, Lisa Lööf, Fred Nilsson, Glenn Nordlund, 

Peter Persson, Joao Pinherio, Anna-Belle Strömberg, Malin Svanholm och 

Niklas Säwén. 

Västmanlands partidistrikt 

Niclas Bergström, Britt-Inger Fröberg, Rolf Hahre, Carin Lidman, Ulla Persson, 

Per Olov Rapp, Anders Teljebäck, Gabriel Wikström, Lena Vilhelmsson och Olle 

Ytterberg. 

Älvsborgs Södra partidistrikt 

Stefan Carlsson, Eva-Karin Haglund, Robert Hansson, Mattias Josefsson, Annette 

Malmberg, Ulf Olsson, Lena Palmén och Pelle Pellby. 

Örebro läns partidistrikt 

Lena Baastad, Dennis Begic, Johan Calais, Lennart Eriksson, Helena Frisk, Kenth 

Gustafson, Katarina Hansson, Marianne Högberg, Martin Lind, Eva Marcusdotter, 

Solveig Oscarsson, Bo Sjöberg, Bengt Storbacka och Eva Ströman. 

Östergötlands partidistrikt 

Teresa Carvalho, Mikael Joelsson, Kikki Göransson Liljeblad, Anders Härnbro, Helen 

Johansson Kokkonen, Mats Johansson, Anders Karlsson, Marita Karlsson, Anna 

Larsson, Maria Lind, Siv Ludén, Torbjörn Mellgren, Mattias Ravander, Anna-Lena 

Svensson och Cecilia Vilhelmsson. 

Riksdagsgruppens representanter 

Kerstin Nilsson, Åsa Lindestam, Billy Gustavsson, Ingemar Nilsson, Fredrik Lundh 

Sammeli, Agneta Gille, Arhe Hamednaca, Christina Zedell, Monica Green, Lars 

Johansson och Carina Adolfsson Elgestam. 

Representant för S-gruppen i Sveriges Kommuner och Landsting 

Yoomi Renström. 

14

Representant för svenska S-gruppen i Europaparlamentet 

Anna Hedh. 

Verkställande utskottet – ordinarie ledamöter 

Mona Sahlin, Ibrahim Baylan, Wanja Lundby Wedin, Elvy Söderström, Thomas 

Östros, Heléne Fritzon och Sven-Erik Österberg. 

Verkställande utskottet – ersättare 

Stefan Löfven, Anneli Hulthén, Carin Jämtin, Tomas Eneroth, Mikael Damberg, 

Ylva Johansson och Peter Hultqvist. 

Partistyrelsen – ordinarie ledamöter 

Urban Ahlin, Phia Andersson, Ilija Batljan, Erik Bergkvist, Marie Granlund, Lena 

Hallengren, Jörgen Hellman, Hans Hoff, Berit Högman, Mats Johansson, Morgan 

Johansson, Roger Johansson, Håkan Juholt, Jonas Karlsson, Anders Lago, Ingrid 

Lennerwald, Anna-Carin Magnusson, Lena Micko, Ella Niia, Pia Nilsson, Mariam 

Osman Sherifay, Veronica Palm, Raimo Pärssinen, Hans Tilly, Margareta Widén- 

Berggren och Karin Åström. 

Partistyrelsen – ersättare 

Hans Ekström, Monica Haider, Åke Svensson, Anna Johansson, Luciano Astudillo, 

Anna-Caren Sätherberg, Kent Ögren, Katarina Köhler, Niklas Karlsson, Ann-Kristine 

Johansson, Mattias Ottosson, Åsa Kullgren, Anders Ygeman, Maria Pettersson 

och Kenneth G Forslund. 

Revisorer 

Håkan Bystedt, Anita Modin och Lars Ericsson. 

Revisorsersättare 

Berit Oscarsson, Anna Larsson och Uno Aldegren. 

Adjungerade till verkställande utskottet 

Nalin Pekgul, Peter Weiderud, Jytte Guteland, Magnus Nilsson, Marita Ulvskog, 

Tommy Ohlström, Stefan Stern och Sven-Eric Söder. 

Adjungerade till partistyrelsen 

Ulf Mårtensson, Olle Burell och Ilmar Reepalu. 

Programkommissionen – ordinarie ledamöter 

Mona Sahlin, Anneli Hulthén, Wanja Lundby-Wedin, Pär Nuder och Karl-Petter 

Thorwaldsson. 

Programkommissionen – ersättare 

Thomas Östros, Berit Högman, Peter Persson, Marie-Louise Rönnmark och Morgan 

Johansson. 

15

Kongressordförande 

Jörgen Linder, Ulla Lindqvist, Annika Nilsson och Karl-Petter Thorwaldsson. 

Valberedning 

Berit Andnor Bylund, Katarina Berggren, Håkan Bergman, Jan Björkman, Jonas 

Gunnarsson, Göran Johansson, Anders Karlsson, Teres Lindberg, Louise Malmström, 

Hans Unander och Kristina Zakrisson. 

Partidistriktens ordförande 

Mats Johansson, Blekinge, Kenneth G Forslund, Bohuslän, Peter Hultqvist, Dalarna, 

Åke Svensson, Gotland, Raimo Pärssinen, Gävleborg, Anna Johansson, Göteborg, 

Hans Hoff, Halland, Jens Nilsson, Jämtlands län, Ulla Gradeen, Jönköpings 

län, Håkan Juholt, Kalmar län, Monica Haider, Kronoberg, Jörgen Hellman, Norra 

Älvsborg, Karin Åström, Norrbotten, Urban Ahlin, Skaraborg, Heléne Fritzon, Skåne, 

Veronica Palm, Stockholm, Mikael Damberg, Stockholms län, Hans Ekström, 

Södermanland, Thomas Östros, Uppsala län, Ann-Kristine Johansson, Värmland, 

Lilly Bäcklund, Västerbotten, Elvy Söderström, Västernorrland, Sven-Erik Österberg, 

Västmanland, Phia Andersson, Älvsborgs Södra, Jonas Karlsson, Örebro län 

och Johan Andersson, Östergötland. 

Internationella gäster 

Angola: Alfonso Mbinda och Joâo Neto. 

Argentina: Alfredo Remo Lazzeretti. 

Armenien: Kasbar Garabedian. 

Bosnien: Pudaric Svetozar. 

Brasilien: Romenio Pereira. 

Burkina Faso: Koinda Ibrahima. 

Chile: Alvaro Elizalde Soto. 

Cypern: Erkut Sahali. 

Kongo: Genevieve Beya Mutuka och Joakim Mukuasa. 

Kroatien: Jurica Meic. 

Danmark: Lars Midtiby. 

FES Nordenkontor: Christian Kellermann. 

Finland: Tero Shemeikka. 

Frankrike: Maurice Braud. 

Grekland: Giorgos Marakakis, Eleni Christidou och Konstantinos Foutzopoulos. 

Island: Sigrún Jónsdóttir. 

Indien: D.K. Giri 

Irak: Shoresh Rahem och Abdul Razaq Mirza. 

Iran: Loghman Ahmedi och Parvanah Heidari. 

Italien: Lapo Pistelli. 

IUSY: Johan Hassel. 

Japan: Hitoshi Takahashi. 

Moldavien: Oleg Tulea. 

Mongoliet: Nomun-Efdene Nyamjav och Uyanga Sukhbaatar. 

16

Marocko: Mohamed Benabdelkader och Lachguar Khaoula. 

Moçambique: Adriano Nhamussua och Arlindo Chilundo. 

Namibia: Pendukeni Ilvula Ithana och Tsudao Immanuel Gurirab. 

Nederländerna: Marije Laffeber. 

Norge: Raymond Johansen, Martin Kolberg, Finn Jota, Signe Brudeset och Eva Amble 

Larsen. 

Palestina: Bahia Amra och Faraj Zayoud. 

Europeiska Socialdemokraters Parti: Thierry Hardy och Per Hilmersson. 

Filippinerna: Maria Aguja 

Ryssland: Boris Guseletov och Olga Radeva. 

SAMAK: Inger Segelström 

Serbien: Jasenko Lazovic 

Socialistinternationalen: Luis Ayala. 

Sydafrika: Mamangana Patrick Thema. 

Spanien: Barbara Duhrkop och Enrique Guerrero. 

Ukraina: Yuru Buzdugan och Olena Skomoroshchenko. 

Uruguay: Manuel Laguarda och Rodolfo Lourtet. 

Vitryssland: Aliaksandr Bukhvostau, Sergey Kalyakin, Hanna Kanius och Alena 

Yaskova. 

Österrike: Karl Duffek. 

Svenska gäster 

Enskilda gäster 

Britta Andersson, Ingvar Carlsson, Birgitta Dahl, Jan Eliasson, Kjell-Olof Feldt, 

Laila Freivalds, Anita Gradin, Lena Hjelm-Wallén, Bengt Holgersson, Sven Hulterström, 

Jesper Häggman, Lars Isaksson, Bertil Jonsson, Anton Juholt, Viktor Juholt, 

Anders Jämtin, Leopold Jämtin, Sara Jämtin, Jan O Karlsson, Maj-Inger Klingvall, 

Enn Kokk, Bo Krogvig, Leif Linde, Åsa Lindgren, Birgitta Lönegård, Maj-Lis Lööw, 

Ulrica Messing, Gun-Britt Mårtensson, Inger Mäler, Pär Nuder, Åsa Ohlström, Sten 

Olsson, Lisbet Palme, Göran Persson, Bosse Ringholm, Gertrud Sigurdsen, Anitra 

Steen, Lars Stjernkvist, Bosse Sundling, Anders Sundström, Ingela Thalén, Ylva 

Thörn, Bo Toresson, Björn Wall, Björn von Sydow och Erik Åsbrink. 

Övriga gäster 

Anders Jansson, Lotteribyrån, Per Jansson, Byggnadsarbetareförbundet, Jonas Wallin, 

Elektrikerförbundet, Hans Öhlund, Fastighetsanställdas förbund, Per-Olof Sjöö, 

GS-facket, Annelie Nordström, Kommunalarbetareförbundet, Pauli Kristiansson, 

Livsmedelsarbetareförbundet, Lars-Åke Lundin, Målareförbundet, Jan-Henrik Sandberg, 

Pappersindustriarbetareförbundet, Jan Rudén, Seko, Peter Aronsson, SFU, Lisa 

Björck, SFU, Ingela Edlund, SFU, Leif Johansson, SFU, Marie Linder, SFU, Johan 

Lindholm, SFU, Lena Nilsson, SFU, Jonas Wall, SFU, Carin Wallenthin, SFU, 

Martin Viredius, SFU, Patrik Östberg, SFU, Joakim Jonsson, Swedbank och Stefan 

Johansson, Verdandi. 

17


Kongressens arbetsformer 


Fastställande av dagordning 

Förslag 

Följande av partistyrelsen utarbetade förslag till dagordning förelåg: 

DAGORDNING 

1. Extrakongressens öppnande 

2. Beslut om kongressens offentlighet 

3. Fastställande av ombudsförteckning 

3.1 Fullmaktsgranskningskommitténs rapport 

3.2 Upprop 

4. Kongressens arbetsformer 

4.1 Fastställande av dagordning 

4.2 Fastställande av diskussionsordning 

4.3 Fastställande av arbetsordning 

5. Val av kongressfunktionärer: 

5.1 26 ledamöter i kongressutskottet 

5.2 fyra ordförande 

5.3 fyra sekreterare 

5.4 elva rösträknare 

5.5 nio ledamöter i rösträkningskommittén 

5.6 sex protokolljusterare 

5.7 15 ledamöter i program- och redaktionsutskottet 

6. Ersättningar 

6.1 Ersättningar till ombuden 

7. Val av partiorgan 

7.1 Val av partiordförande 

7.2 Val av partisekreterare 

7.3 Fyllnadsval till verkställande utskottet 

7.4 Fyllnadsval till partistyrelsen 

7.5 Val av ordförande i programkommissionen 

18

8. Allmänpolitisk diskussion 

8.1 Vår omvärld 

8.2 Vår politik 

8.3 Vårt parti 

9. Redaktionsutskottets förslag 

10. Extrakongressens avslutning 

Beslut 


att bifalla partistyrelsens förslag till dagordning. 


Fastställande av diskussionsordning (inkl. regler för omröstningar och kongressprotokoll) 

Förslag 

Följande av partistyrelsen utarbetade förslag till diskussionsordning förelåg: 

DISKUSSIONSORDNING 

1) För pågående ärende (dagordningspunkt) kan ordet begäras genom den elektroniska 

handenheten. Ordet kan också begäras skriftligt via dator från en av de fem 

yrkandestationerna som finns i kongressalen. För att underlätta presidiets arbete bör 

ordet begäras i så god tid som möjligt. Vid replik, ordningsfråga och liknande kan 

ordet begäras utan att nyttja den elektroniska anläggningen. 

2) För att ett förslag ska kunna behandlas måste det vara inskrivet på en av yrkandestationerna 

och avlämnas samtidigt som ordet begärs. 

3) Yttrande- och förslagsrätt har enligt stadgarna kongressens ombud, partistyrelsens 

ledamöter, av kongressen valda revisorer, ledamöter i partiets programkommission, 

partidistriktens ordförande, samt av partistyrelsen utsedda föredragande. 

Därutöver har suppleanterna i verkställande utskottet, partistyrelsen och programkommissionen 

yttrande- och förslagsrätt. 

Yttrande- och förslagsrätt har vardera en representant för Sveriges socialdemokratiska 

kvinnoförbund, Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund, Sveriges kristna 

socialdemokraters förbund och Sveriges socialdemokratiska studentförbund. 

Socialdemokratiska riksdagsgruppen och den svenska socialdemokratiska gruppen 

i EU-parlamentet utser inom sig en representant för varje påbörjat tiotal ledamöter. 

Dessa representanter har yttrande- och förslagsrätt. Två representanter från 

partigruppen i styrelsen för Sveriges Kommuner och Landsting har yttrande- och 

förslagsrätt. 

19

4) Taletiden är begränsad till högst tre minuter, när inte kortare tid har beslutats. 

Talare har rätt till replik, om de har deltagit i debatten och därefter har apostroferats. 

Taletiden för repliken är högst en minut. I talarordningen har ny talare företräde 

framför talare som har talat tidigare på dagordningspunkten. 

Vid inlägg under debatten disponerar de föredragande för respektive område tillsammans 

sammanlagt högst fem minuter. I genomsnitt disponerar de föredragande 

sammanlagt högst tio minuter för slutplädering. Tjänstgörande ordförande kan vid 

behov förlänga föredragandens tid för slutplädering. 

5) För varje dagordningspunkt gäller den tid, som anges i arbetsordningen som en 

ram, vilken inte ska överskridas. När antalet anmälda talares inlägg tidsmässigt överstiger 

den fastlagda tidsramen, ska tjänstgörande ordförande omedelbart meddela 

detta och fråga, vilka som ytterligare önskar anmäla sig, innan streck sätts i debatten. 

Efter det att streck satts i debatten, begränsas taletiden till den tid som kongressen, 

efter förslag från kongressordföranden, beslutar. 

6) Förslag om debattens avslutande och tidsbegränsning för talarna kan framställas 

av ordföranden, kongressutskottet och kongressens ombud. 

7) Önskar tjänstgörande ordförande delta i debatten, ska han/hon överlåta platsen åt 

någon av de andra ordförandena. 

8) Reservationer ska avges skriftligt. Anmälan om reservation ska göras i omedelbar 

anslutning till beslutet. Skriftlig reservation ska därefter lämnas till presidiet. 

9) Kongressombud, som av någon orsak önskar ledighet från någon del av kongressens 

förhandlingar, ska skriftligen anmäla detta till tjänstgörande ordföranden, som 

kan bevilja ledighet. Samtliga ledigheter meddelas sekreteraren för anteckning i protokollet. 

Förslagsregler 

Alla inlägg i debatten under dagordningens punkt 8, Allmänpolitisk diskussion, inklusive 

yrkanden, kommer att ligga till grund för programkommissionens, partistyrelsens 

och organisationsutredningens respektive fortsatta arbete. Yrkanden från 

kongressen kommer inte att ställas under särskild proposition. 

Vid behandling av uttalanden eller annan text kan tre typer av förslag ställas: 

a) Tilläggsförslag (ange var det föreslagna tillägget ska placeras i texten) 

b) Strykningsförslag (ange vad det är som ska strykas) 

c) Ändringsförslag (ange vad det är som ska ersättas med vad) 

För att ett förslag ska kunna behandlas ska det vara skriftligt och bör avlämnas till 

presidiet samtidigt som ordet begärs. 

20

Omröstningar 

Personval sker, då någon så begär, med slutna sedlar. Övriga ärenden avgörs genom 

öppen omröstning. Om rösträkning begärs kommer den elektroniska voteringsanläggningen 

att användas. Efter omröstningens avslutande kommer utskrift av hur 

ombuden har röstat att hållas tillgänglig i kongressbyrån. 

Kongressprotokollen 

Protokollet utgörs av ett förslags- och beslutsprotokoll samt ett diskussionsprotokoll. 

Diskussionsprotokollet utarbetas efter kongressen. Det justeras av de två justerare 

och den ordförande, som har tjänstgjort under respektive del av kongressen. 

Beslut 


att bifalla partistyrelsens förslag till diskussionsordning, inklusive regler för 

omröstningar och kongressprotokoll. 


Fastställande av arbetsordning 

Förslag 

Följande av partistyrelsen utarbetade förslag till arbetsordning förelåg: 

ARBETSORDNING 

Fredagen den 25 mars 2011 

13.00-13.30 Extrakongressens öppningsprogram 

Körsång 

Arbetets söner 

13.30-14.30 Tal av partiordförande Mona Sahlin 

14.30-15.00 Formalia 

1. Kongressens öppnande 

2. Beslut om kongressens offentlighet 

3. Fastställande av ombudsförteckning 

3.1 Fullmaktsgranskningskommitténs rapport 

3.2 Upprop 

21

4. Kongressens arbetsformer 

4.1 Fastställande av dagordning 

4.2 Fastställande av diskussionsordning 

4.3 Fastställande av arbetsordning 

5. Val av kongressfunktionärer 

5.1 26 ledamöter i kongressutskottet 

5.2 fyra ordförande 

5.3 fyra sekreterare 

5.4 elva rösträknare 

5.5 nio ledamöter i rösträkningskommittén 

5.6 sex protokolljusterare 

5.7 15 ledamöter i program- och redaktionsutskottet 

6. Ersättningar och arvoden 

6.1 Ersättningar till ombuden 

15.00-16.45 Allmänpolitisk diskussion 


8.1 Vår omvärld 

16.45 Val 


7.1 Val av partiordförande 

18.00 Allmänpolitisk diskussion 


8.1 Vår omvärld, fortsättning 

19.00 Extrakongressen ajourneras för distriktskväll 

Lördagen den 26 mars 2011 

09.50 Formalia 

10.00-11.00 Tal av nyvald partiordförande 



8.2 Vår politik 

12.00-12.30 Val 


7.2 Val av partisekreterare 

22

12.30-14.00 Lunch 

7.3 Fyllnadsval till verkställande utskottet 

7.4 Fyllnadsval till partistyrelse 

7.5 Val av ordförande i programkommissionen 



8.2 Vår politik, fortsättning 

16.00-17.30 Avtackning av Mona Sahlin 

17.30 Extrakongressen ajourneras för kongressfest 

19.30 Kongressfest 

Söndagen den 27 mars 2011 



8.2 Vår politik, fortsättning 

10.00-10.30 Tal av nyvald partisekreterare 



8.3 Vårt parti 

11.30-13.00 Lunch 



8.3 Vårt parti, fortsättning 

9. Redaktionsutskottets förslag 

14.00 Valupptakt Västra Götaland och Örebro samt extrakongressens 

avslutningsprogram 

Extrakongressens avslutning 

Avtackning av partisekreterare 

Avtackningar 

Partiordförande avslutningstalar 

Internationalen 

15.00 10. Extrakongressen avslutas 

23

Beslut 


att fastställa partistyrelsens förslag till arbetsordning. 


Val av kongressfunktionärer 


Val av 26 ledamöter i kongressutskottet 


Berit Andnor Bylund, valberedningens ordförande: Valberedningen har följande förslag: 

Johan Andersson, Östergötland (ordförande), Jeanette Andreasson Sjödin, Blekinge, 

Patrik Karlsson, Bohuslän, Kristina Svensson, Dalarna, Christer Engelhardt, Gotland, 

Peter Kärnström, Gävleborg, Fredrik Ståhle, Göteborg, Jana Nilsson, Halland, Ann- 

Sofie Andersson, Jämtlands län, Elin Lagerqvist, Jönköpings län, Peter Wretlund, Kalmar 

län, Åsa Karlsson Björkmarker, Kronoberg, Birgitta Ahlqvist, Norrbotten, Alex 

Bergström, Skaraborg, Christine Axelsson, Skåne, Conny Fogelström, Stockholms län, 

Dag Larsson, Stockholm, Greger Tidlund, Södermanland, Helena Proos, Uppsala län, 

Monica Grundahl, Värmland, Lorents Burman, Västerbotten, Leif Lindholm, Västernorrland, 

Gabriel Wikström, Västmanland, Monika Hansson, Norra Älvsborg, Ulf 

Olsson, Älvsborg Södra och Katarina Hansson, Örebro län. 

Beslut 


att välja kongressutskott i enlighet med valberedningens förslag. 


Val av fyra ordförande 


Berit Andnor Bylund, valberedningens ordförande: Valberedningen föreslår Jörgen 

Linder, Ulla Lindqvist, Annika Nilsson och Karl-Petter Thorwaldsson som kongressordförande. 

Beslut 


att välja fyra ordförande i enlighet med valberedningens förslag. 

24


Val av fyra sekreterare 


Berit Andnor Bylund, valberedningens ordförande: Förslaget är Anna Grönfors, Bengt 

Harju, Gun Norgren och Anders Wallin. 

Beslut 


att välja fyra sekreterare i enlighet med valberedningens förslag. 


Val av elva rösträknare 


Berit Andnor Bylund, valberedningens ordförande: Föreslaget är Monika Johansson, 

Södermanland (ordförande), Linnéa Björnstam, Stockholm, Marie Centerwall, Gävleborg, 

Mathias Haglund, Västerbotten, Susanne Hansson, Jämtlands län, Andreas 

Henning, Jönköpings län, Krister Mattsson, Halland, Lena Palmén, Älvsborg Södra, 

Erik Pelling, Uppsala län, Ronny Sandberg, Skåne och Victor Zackrisson, Dalarna. 

Beslut 


att välja elva rösträknare i enlighet med valberedningens förslag. 


Val av nio ledamöter i rösträkningskommittén 


Berit Andnor Bylund, valberedningens ordförande: Här är förslaget Johan Andersson, 

Skåne (ordförande), Maria Carlsson, Kronoberg, Klas Jacobsson, Halland, Elisabeth 

Lassen, Västernorrland, Anne Nilsson, Kalmar län, Johan Rocklind, Södermanland, 

Daniel Suhonen, Stockholm, Cecilia Vilhelmsson, Östergötland och Stefan Wikén, 

Jämtlands län. 

Beslut 


att välja nio ledamöter i rösträkningskommittén i enlighet med valberedningens 

förslag. 

25


Val av sex protokolljusterare 


Berit Andnor Bylund, valberedningens ordförande: Valberedningens förslag är att 

kongressen väljer Maj Britt Theorin, Stockholm (ordförande), Hanna Bergstedt, 

Norrbotten, Michael Blohm, Göteborg, Kurt Podgorski, Dalarna, Mattias Ravander, 

Östergötland och Carina Ödebrink, Jönköpings län till protokolljusterare. 

Beslut 


att välja sex protokolljusterare i enlighet med valberedningens förslag. 


Val av 15 ledamöter i program- och redaktionsutskott 


Berit Andnor Bylund, valberedningens ordförande: Här är förslaget Håkan Juholt, 

partistyrelsen (ordförande), Mikael Damberg, partistyrelsen, Anneli Hulthén, partistyrelsen, 

Carin Jämtin, partistyrelsen, Wanja Lundby-Wedin, partistyrelsen, Elvy 

Söderström, partistyrelsen, Sven-Erik Österberg, partistyrelsen, Jenny Ahlman, 

Norrbotten, Peder Björk, Västernorrland, Cecilia Dalman Eek, Göteborg, Agneta 

Karlsson, Stockholms län, Anna-Greta Leijon, Stockholm, Peter Persson, Jönköpings 

län, Ilmar Reepalu, Skåne och Anders Teljebäck, Västmanland. 

Beslut 


att välja 15 ledamöter i program- och redaktionsutskott i enlighet med valberedningens 

förslag. 

Ordförande: Jörgen Linder och Annika Nilsson 

Sekreterare: Anna Grönfors och Anders Wallin 

Presentation och information 

Tjänstgörande ordförande: Vi tackar för förtroendet att få leda kongressens förhandlingar 

och vi hoppas på sedvanligt gott samarbete med ombuden god ordning. 

Det hör väl också till att vi presenterar oss. Ni som har varit med förut har drabbats 

av oss tidigare men det finns en del nya ombud. Vi som ska leda förhandlingarna 

är Annika Nilsson, ABF:s förbundssekreterare, hemmahörande i Skåne och tidigare 

riksdagsledamot och statssekreterare, Karl-Petter Thorwaldsson från Metall, tillika 

ABF:s förbundsordförande, Ulla Lindqvist från LO och jag, Jörgen Linder, en lätt 

förkyld pensionär från Göteborg! 

Vi har en del praktiska saker som vi vill informera om direkt. Först finns det ett 

önskemål att protokolljusterarna samlas vid kongressbyrån om tio minuter. 

26

När det gäller diskussionen finns det ett antal yrkandestationer där man skriver 

in sig om man önskar ordet. När det gäller punkt 8 kan man lämna förslag på de tre 

underområdena 8.1, 8.2 eller 8.3. När det gäller voteringar kommer det att ringas i 

en klocka inför eventuella voteringar. Den hörs i kongressanläggningens korridorer 

men inte i konferensrum, utställningshall eller pressbalkong, men i samtliga dessa 

rum finns tv-skärmar. 

På grund av säkerhetskontrollerna kan det ta rätt lång tid att ta sig in i salen, speciellt 

för åhörarna. När vi så småningom kommer fram till dagordningens punkt ”Val 

av partiordförande” är vår ambition att vi ska hålla tidsschemat och förrätta det valet 

klockan 16.45. Därför är det önskvärt att alla finns på plats 15 minuter före det. Det 

kan till och med bli så att man stänger ytterdörrarna vid valet, för intresset är väldigt 

stort och utrymmet för åhörare begränsat. 

I morgon öppnar anläggningen klockan 08.00 och speciellt för åhörarna är det 

angeläget att vara här i god tid före förhandlingarna, så att man hinner passera igenom 

säkerhetskontrollen i tid. Ombud och framför allt åhörare uppmanas alltså att 

vara här i mycket god tid i morgon. 

Nomineringstid 

Tjänstgörande ordförande: Nomineringstiden för val av partiordförande föreslås bli 

fastställd till klockan 15.30 i dag. Nomineringar skickas via e-post till valberedningen@socialdemokraterna.se. 

Beslut 


att fastställa nomineringstiden för partiordförandeval till klockan 15.30. 


Ersättningar och arvoden 


Ersättningar till ombuden 


Tommy Ohlström, partikassör: Jag ska alldeles strax redovisa förslaget till en möjlig 

utgift som kongressen ska ta ställning till, men före det vill jag föreslå två kompensatoriska 

åtgärder som ni kan vidta. 

Den första är att betala in pengar till Kampfonden och helst av allt anmäla er som 

månadsgivare. Vi har 1 500 sådana nu som varje år tillsammans ger två miljoner kronor. 

Det får gärna bli några till! Den andra är att partiet i väldigt hög grad lever på 

lotter och det finns möjlighet att prenumerera på lotter, vilket också rekommenderas 

varmt. Och kom ihåg: Det är på nitlotterna vi lever! 

Förslaget vad gäller ersättningar är detsamma som vid förra kongressen, det vill 

säga att vi betalar ut 800 kronor per dag och ombud, inklusive försteombudsmännen 

på partidistrikten. 

27

Beslut 


att bifalla förslaget till ersättningar till ombuden. 

Ordförande: Ulla Lindqvist och Karl-Petter Thorwaldsson 


Allmänpolitisk diskussion 

Tjänstgörande ordförande: Då ska vi börja med den allmänpolitiska diskussionen. Precis 

som Jörgen sade är den här punkten indelad i tre delar: 8.1 Vår omvärld, 8.2 Vår 

politik och 8.3 Vårt parti, och det är på dessa punkter ni ska anmäla er på talarlistan. 

Indelningen följer den inspirationstext som är utskickad till alla kongressombud. 

Ni begär ordet på de yrkandestationer som finns i lokalen och ni kan även göra 

det med er elektroniska handenhet när punkten pågår. Talartiden är tre minuter och 

alla inlägg kommer att skickas vidare till programkommissionen, partistyrelsen eller 

organisationsutredningen. Vi kommer alltså inte ta upp några yrkanden och ställa 

dem under proposition utan man kommer att ta hand om alla kloka synpunkter som 

kommer in via inspelning av diskussionen samt diskussionsprotokollet. 

Kan vi därmed inleda den allmänpolitiska debatten? Svar ja. 


Vår omvärld 

Inledning 

Anneli Hulthén, partistyrelsens föredragande: Partikamrater, det är en stor rubrik 

men kort tid och jag förutsätter att ni alla har läst sidorna 6–11. Det gäller att koncentrera 

sig på det mest väsentliga för avsikten är att vi tillsammans ska ge ett medskick 

till programarbetet. Jag hoppas att det inte blir sista gången vi diskuterar detta 

utan att samtalet fortsätter och att vi innan kongressen är slut har hittat en ny hållplats 

för nästa samtal. Samtidigt tror jag att det inte är besluten som är det viktiga 

utan dialogen och att vi pratar med varandra. 

Jag tänkte allra ödmjukast börja i min egen källare. Det kanske är en lite udda 

plats för en omvärldsanalys, men den innehåller ett ting som kan ge anledning till 

eftertanke. Längst bak, bakom alla skidor, stjärtlappar och annan bråte som man 

brukar ha i en källare, står det en blå ryggsäck. Den har stått där ganska länge men än 

så länge har jag inte lyckats förmå mig att kasta den eller lämna bort den. ”I rörelse” 

står det på denna ryggsäck, och för mig symboliserar den inte bara nostalgi över en 

SSU-kongress för snart 18 år sedan. För mig uttrycker den det mest fundamentala i 

socialdemokratin – att vi är, och måste vara, något mer än bara ett parti. Vårt djup 

och vår näring kommer från att vi är just en rörelse. 

Vi är en rörelse i varje tid. En rörelse vars kontaktnät och impulser uppstår utanför 

regeringskanslier, partiexpeditioner och kommunhus. En rörelse som har förmåga att 

28

kommunicera och förstå andra rörelser med liknande värderingsgrund oavsett var i 

världen de befinner sig. En rörelse med ett öra, eller snarare ett hjärta, mot marken 

och som engagerar sig i det som berör och rör människor. Det kan vara krig. Det kan 

vara kärlek. Det kan vara fattigdom, utsatthet, djurplågeri, havsföroreningar, droger. 

Det kan vara allt det som hör till livet och tiden. 

En sådan rörelses vitalitet och kreativitet kan inte formuleras eller dikteras fram 

vare sig genom lagtext eller formella motionssvar och inte heller genom reklambyråkampanjer. 

En rörelse bygger på känsla och reaktion. Den kan fånga upp krav och 

önskningar som sedan formuleras till partipolitik och riksdagsbeslut. Sällan sker det 

omvända. 

Det lilla ordet ”i” är kanske det viktigaste i denna korta ryggsäckstext från 1993. 

”I rörelse” ger ytterligare en dimension till det vi ska vara. ”I rörelse” förutsätter 

ständig förändring – inte bara en gång utan hela tiden. Att förändras är inget hot, 

det är en utveckling. Motsatsen, det vill säga orörlighet, är inte ett alternativ. Det blir 

stagnation och stillastående, vilket sällan ger vare sig näring eller liv utan riskerar att 

bli det motsatta. Devisen ”I rörelse” förpliktigar. Den manar oss att lyfta bekvämlighetsrumporna 

ur den mjuka soffan och ge oss ut. Det är en förpliktelse som också är 

ett överlevnadsråd. 

Rörelser har också det goda med sig att de ger mer än makt. De ger människor 

styrka och tro på sin egen förmåga, inte på det sätt som borgerligheten uttrycker 

det – att ensam är stark – utan tvärtom: tillsammans. Tillsammans med respekt för 

varandras olikheter och varandras svagheter kan vi växa i en rörelse med en vision 

som är gemensam. 

Vår omvärld saknar knappast uppslag till reaktion eller engagemang. De globala 

utmaningarna är många. Vissa kan vi inte påverka. Jordbävningarna i Japan eller 

Haiti är sådant som vi inte kan påverka, inte heller tsunamin i Thailand eller andra 

naturkatastrofer som på några minuter raderar samhällen och infrastruktur men 

framför allt människor. Katastrofer som skiljer barn från föräldrar, splittrar vänner 

och arbetskamrater, och lämnar outplånliga spår. 

Andra, mer pågående, globala företeelser är vi i allra högsta grad en del av som generation 

levande i den rika delen av världen: klimatfrågan, en ohållbar resurshushållning 

och fördelning, den tilltagande bristen på rent vatten, exploatering av kvinnor 

och barn. Till det kan vi lägga ett ekonomiskt system som knappast håller måttet. 

Förändringar i den globala omvärlden kommer inte bara upp genom resolutioner 

och överenskommelser. Förändringar uppstår genom engagemang och personligt ansvarstagande. 

Förändringar kommer till stånd, ju fler som sluter sig samman kring 

samma idé och tanke, samma politiska mål. 

Ännu är inte världen ens vunnen för demokrati. Händelserna i Nordafrika visar 

att det finns en tidpunkt hos varje folk, i varje land, då måttet är rågat, då förtrycket 

inte längre förmår stoppa människors längtan efter frihet. Vi som rörelse och som 

parti ska självklart alltid stå upp för alla människors längtan efter frihet och demokrati 

– oavsett var eller när. 

Den globala omvärlden är ständigt närvarande och påverkande, samtidigt som 

den lokala omvärlden är den som är vår vardag. Inte ens den ser likadan ut för någon 

av oss. Vardagen för mig som pensionär i Pajala är inte samma vardag som jag upp- 

29

lever som barnfamilj i Kungsbacka eller det liv jag lever som betygsstressad tonåring 

i Tensta. Och är jag ett barn, nyss hitkommen från turbulensens Somalia, ensam i en 

flyktingförläggning i Kållered och med mitt liv i en resväska, så är min omvärld en 

annan. 

Det kan tyckas att både tiden och omvärlden ställer stora krav på oss som parti 

och rörelse. Ja, det är nog det enda rimliga svaret, men det är ingen nyhet. Omvärlden 

har förändrats hela tiden, utmaningarna har alltid varit stora; jag behöver knappast 

dra historieboken för denna församling. Men en sak måste alltid vara oföränderlig, 

totalt beständig och det som gör oss till socialdemokrater och rörelsemänniskor, 

oavsett vilken omvärld som månne vara. En rörelse med en bestämd vision förflyttar 

sig inte genom att hoppa från en tuva till en annan. Vår värdegrund ligger fast och 

ska så göra. Solidaritet, jämlikhet och allas lika värde ger kompassriktning oavsett tid 

eller omgivning. 

Nu börjar programarbetet. Nu är det tid att klä känslorna i ord. Och partivänner 

– låt mig avsluta denna lilla källarexposé med en dikt av Karin Boye, vilken säkert 

en och annan av er har hört många gånger. Jag tror att den ger oss kraft och mot att 

fortsätta: 

Den mätta dagen, den är aldrig störst. 

Den bästa dagen är en dag av törst. 

Nog finns det mål och mening i vår färd 

men det är vägen, som är mödan värd. 

Det bästa målet är en nattlång rast 

där elden tänds och brödet bryts i hast. 

På ställen, där man sover blott en gång, 

blir sömnen trygg och drömmen full av sång. 

Bryt upp, bryt upp! Den nya dagen gryr. 

Oändligt är vårt stora äventyr. 

Diskussion 

Emilia Bjuggren, Stockholm: Det går inte att dra en skiljelinje mellan analysen av vår 

omvärld och vår politik. All vår politik måste formuleras efter hur omvärlden ser ut 

och förändras. 

I 20 års tid har vi låtit marknadsmodellerna ta över fler sektorer och samhällsuppgifter 

utan att utvärdera effekterna, och i dag, när vi exempelvis ser fallande resultat 

i skolan, måste vi fråga oss om konkurrensen verkligen stärker skolan eller om marknadsmekanismerna 

ger fler oönskade än önskade effekter. Det ter sig uppenbart att 

den ökande andelen aktörer som gett sig in på den konstgjorda skolmarknaden inte 

handlar om enskilda initiativ för en tydlig pedagogisk idé utan det är i stor utsträckning 

bolag som lockas av tämligen säkra skattemedel. Men verksamhet som bekostas 

av skattemedel kan aldrig uppnå jämvikt på en marknad, eftersom efterfrågan styrs 

av politiska beslut och inte av betalningsvilja. 

I dag breder det ut sig en syn i samhället som säger att konkurrens alltid är något 

positivt – på arbetsmarknaden, i välfärden, såväl som i vårt eget parti. Vi måste ställa 

oss frågan: Vad händer med dem som förlorar? Är konkurrens ett mål i sig? När Lotta 

30

Edholm från Folkpartiet i Agenda sade att föräldrar som har ambitioner för sina barn 

måste kunna välja en annan skola säger hon också indirekt att de barn och föräldrar 

vars barn går i en dålig skola får skylla sig själv. Då måste vi fråga oss: Är det ok att 

något barn går i en dålig skola? 

Kriskommissionen lyfter i sin rapport fram just skolan som central för att bekämpa 

klassklyftor. Skolan måste därför vara en grund både i jämlikhets- och tillväxtpolitik. 

Därför måste kvalitet och likvärdighet stå i fokus. Alla barn måste gå inte 

bara i en bra skola utan i den allra bästa skolan. Det måste bli ett slut möjligheten 

för privata utförare att göra vinst genom att spara in på utgifter som till exempel 

personal. Precis som överskott i kommunal verksamhet går tillbaka till verksamheten 

måste samma sak gälla alla aktörer. 

Som Lena Sommestad så klokt påpekat blir vinstintresset i offentlig sektor ett hot 

mot en av själva grundpelarna i den moderna demokratiska staten, det vill säga en 

god samhällsstyrning som präglas av rättssäkerhet, transparens och effektivitet. Där 

marknadssfären drivs av vinstintressen måste den offentliga sfären drivas av allmänintresse 

och rättssäkerhet. Målet måste vara en god välfärd för alla. Och ärlig talat – 

en välfärd där vinsten står i fokus kommer inte att bli världens bästa välfärd, framför 

allt inte för alla. Vår samhällsidé bygger på solidaritet och den grundläggande idén är 

lika enkel som genial: tillförsikten att vi blir starkare tillsammans än var och en för 

sig. Då kan inte konkurrensen vara ett mål i sig. 

Jag hoppas att vår nya partiledning kommer att utgå från kriskommissionens rapport 

när ni prioriterar vilka frågor som vi ska driva framöver, precis som jag hoppas 

att programkommissionen kommer att utgå från kriskommissionens rapport när ni 

formulerar förslaget till nytt partiprogram! 

Irene Wennemo, Stockholm: Sedan valet har många målat socialdemokratins framtid 

i dystra färger. Vissa har sett tillbakagången som ett uttryck för ödesbundna tendenser. 

Industrisamhället, vars framväxt lade grunden för arbetarklassens organisering, 

ersätts nu av något annat. Allt fler arbetar i tjänstesektorn och som tjänstemän, allt 

färre i industrin, allt färre ser sig själva som arbetarklass. 

Frågan som ställs är om socialdemokratin överlever det här. Men socialdemokratin 

har faktiskt aldrig kunnat förlita sig på en majoritet av arbetare. Framgångsfaktorn 

har i stället varit breda allianser. Framväxten av 1930-talets välfärds- och arbetsmarknadspolitik 

byggde på ett stöd också i landsbygdsbefolkningen. Välfärdsreformerna 

på 1950-talet byggde på en allians med de snabbt växande tjänstemannagrupperna. 

Under 1970-talet gjordes framsynta reformer som appellerade till dem som försökte 

leva ett jämställt familje- och arbetsliv. 

Det finns inget som talar emot att sådana reformer också kan göras i dag. Även om 

färre definierar sig som arbetarklass ser fler TCO- och Sacomedlemmar sig som arbetare. 

Utvecklingen är egentligen inte motsägelsefull. Två decennier med ökade reallöner 

har förbättrat levnadsstandarden för dem som har jobb. Allt fler lever typiska 

medelklassliv även om de är elektriker, brevbärare eller pappersindustriarbetare. Men 

samtidigt upplever faktiskt allt fler långt in i tjänstemannaleden en ökad otrygghet. 

Att förlora jobbet i en lågkonjunktur genom en förlorad upphandling eller genom 

ohälsa är inte bara något som drabbar arbetare. Arbetsrätt, arbetsmarknadspolitik 

31

och socialförsäkringar påverkar tryggheten för allt fler. 

Möjligheten att skapa reformer för både arbetare och tjänstemän borde faktiskt 

vara större i dag än under 1950-talet. Arbetsmarknadspolitiken bygger på en balans 

mellan trygghet och en fungerande arbetslinje. Båda måste reformeras för att svara 

mot omvärldens krav – en befolkning som åldras, försämrad psykisk hälsa samtidigt 

som den fysiska förbättras, värderingar som betonar frihet att få välja livsstil 

och identitet och som ställer krav på ett ickeauktoritärt bemötande, ökad rörlighet 

mellan anställningar, studier och egenföretagande och mellan länder, ökade krav i 

arbetslivet, både på utbildning och på social förmåga. 

Om inte socialdemokratin tar ansvar för utformningen av arbetsmarknads- och 

välfärdspolitiken kommer de som har råd att skaffa sig sin trygghet på annat sätt. 

Andra hamnar i allt sämre offentliga system. Utvecklingen kan fortfarande brytas, 

men det kräver att vi varken blir för nostalgiskt tillbakablickande eller för ängsliga för 

att stämplas som bidragsparti. 

En väl fungerande politik på de här områdena är inte bara en strategisk fråga för 

att skapa trygghet. Den är faktiskt lika viktig för att arbetsmarknaden ska fungera 

och att jobben faktiskt ska komma. 

Krister Kronlid, Bohuslän: Vår avgående partiledare Mona Sahlin var uppe för en 

stund sedan och talade mycket väl. Bland annat talade hon om mänskliga rättigheter 

och att mänskliga rättigheter också ska vara kvinnors rättigheter. En självklarhet kan 

man tycka, i en modern tid som vår och i ett land som Sverige. Men så är tyvärr inte 

fallet. 

Jag ställde mig själv en retorisk fråga på väg hit till Stockholm i dag: Hur länge ska 

vi män tillåta att kvinnor betalar mindre skatt än oss? Och då tänker jag inte på att 

de har en annan skattesats utan att kvinnor inte ges möjlighet att jobba heltid. Det 

är en jämställdhetsfråga som vi har talat mycket om med läpparnas bekännelse inom 

socialdemokratin men där vi ännu inte har levererat en klar och tydlig politik. Det 

vill jag skicka med den nya partiledningen inför valet 2014. 

Den borgerliga regeringen säger att det är varje medborgares skyldighet att arbeta 

och göra rätt för sig. Vi socialdemokrater säger att det är en medborgerlig rättighet 

att få ett arbete man kan försörja sig på och att betala skatt som vi tillsammans använder 

för att bygga det samhälle vi en gång har kommit överens om att vi vill ha. 

Men det är väldigt många som inte har den möjligheten i dag. 

Jag jobbar själv inom Kommunals yrken, en kvinnodominerad bransch, där alldeles 

för många människor arbetar dagar, kvällar och helger utan att ha realistiska 

möjligheter till egen försörjning och att kunna betala hyra, räkningar och ge barnen 

mat och kläder. Många människor finns där hela tiden – i hemtjänsten, på vårdavdelningarna, 

på sjukhusen – för att se till att samhället fungerar, men de saknar den 

jämställda och mänskliga rättigheter-baserade rättigheten att kunna försörja sig på 

sitt eget arbete. Vi ser dem på våra restauranger, på våra hotellanläggningar och på 

konferensanläggningar som den vi vistas på just nu. Vi ser dem i våra köpcenter, 

i våra livsmedelsbutiker och i detaljhandeln. Mängder av tjejer och kvinnor, men 

också män, sliter varje dag för att kunna försörja sig, men när man lever med en 

ofrivillig deltidsarbetslöshet är det en mycket svår uppgift. 

32

Ska vi kunna bygga det där landet, den där starka konkurrenskraftiga nationen 

som har en ledande roll i Europa, så måste fler människor få möjlighet att arbeta och 

framför allt arbeta heltid, så att de kan försörja sig. Det är en medborgerlig rättighet. 

Det är en mänsklig rättighet. Men det är också ett kännetecken för oss på om vi är 

en jämställd nation. 

Därför måste vi ändra lagen om anställningsskydd. Vi måste införa rätten till 

heltid. Heltidsrättigheten måste bli norm på svensk arbetsmarknad. År 2011 måste 

människor i Sverige kunna försörja sig på sitt eget arbete. Jag kan inte ställa några 

krav men vi måste komma ihåg att människan inte är till för staten, utan staten är till 

för människan. Staten måste ta sitt ansvar via en kraftfull socialdemokrati, genom att 

skapa de strukturer och omvandlingar på svensk arbetsmarknad som behövs för att 

kunna skapa ett jämställt Sverige. Heltid – en rättighet! 

Bror Perjus, Stockholms län: Följande resonemang har jag utvecklat mer ingående i 

en artikel tillsammans med IF Metalls internationella chef Erland Lindqvist. Artikeln 

finns publicerad på LO-tidningens webbsida, så därför kan jag vara kort här. 

Globaliseringen är arbetarrörelsens nya stora utmaning. Den präglas av tre avgörande 

tendenser. Den första är att diktaturer faller och nation efter nation inleder det 

mödosamma arbetet mot demokrati. Den andra är att makten över ekonomin samtidigt 

flyttas upp från nationerna till en globaliserad ekonomisk elit som behärskar de 

stora koncernernas världsomspännande produktionskedjor. De behärskar också det 

finansiella systemet och massmedierna. Den tredje är att kapitalism och kommunism 

nu flyter samman i en ny form av diktatur i Kina, vilket får globala konsekvenser – en 

nog så viktig ideologisk slutsats för socialdemokratin. 

Den ekonomiska eliten bidrar genom massiva investeringar till en enormt snabb 

tillväxt i Kina, där den kommunistiska diktaturen står till tjänst med låga skatter och 

rättslös arbetskraft. Den ekonomiska eliten tar ut allt större vinster genom att tvinga 

nationerna att konkurrera med varandra om deras investeringar. Allt mer av de gigantiska 

vinsterna används till spekulation i aktier, valutor och råvaror, vilket utlöser 

allt svårare ekonomiska kriser, och för att undvika depression tvingas nationerna att 

häva kriserna med skattemedel och statlig upplåning i så kallade stimulanspaket. Så 

dräneras staternas på sina ekonomiska tillgångar. Därför har vi växande statsskulder i 

flertalet demokratiska stater och en politisk debatt som i land efter land enbart handlar 

om sänkta skatter och nedmontering av välfärden, samtidigt som löneandelen 

minskar och kapitalvinsterna ökar. 

Kanske är redan staternas skulder redan så omfattande att de saknar möjlighet att 

häva nästa ekonomiska kris. Regleringar är knappast tillräckliga. På sikt kan världsekonomin 

stabiliseras endast genom en begränsning av mängden spekulationskapital 

och en mer jämlik fördelning av produktionens överskott. 

Arbetarrörelsen måste våga formulera en tydlig global strategi som ger människor 

hopp om en bättre värld, en utopi som kan ställas mot borgerlighetens budskap om 

allt otryggare arbetsvillkor och en ständig anpassning nedåt av löner och välfärd till 

de villkor som den globala ekonomiska eliten dikterar. Ett strategiskt delmål för den 

globala arbetarrörelsen vore att satsa alla krafter på att störta militärjuntan i Burma. 

Där finns en bred rörelse som i modern tid vunnit demokratiska val med en ledare 

33

i nivå med Nelson Mandela, nämligen Aung San Suu Kyi. Demokrati i Burma kan 

skapa ett skov i hela Asien, precis som i Östeuropa och Latinamerika och nu i Mellanöstern 

och Nordafrika. Då kan vi skönja konturerna av en global demokrati. Gäst 

vid vår kongress är ledaren för socialdemokraterna i Burma, Aung Moe Zaw, som 

ingår i Aung San Suu Kyis koalition. Jag tror att han sitter i salen just nu och jag 

träffade honom även för bara någon vecka sedan i nordvästra Thailand, där han bor 

i exil. En applåd för honom! 

Daniel Suhonen, Stockholm: Jag tänkte säga några ord om det 1990-tal som formade 

mig politiskt, för jag tror att man måste veta vad vi har skördat de senaste åren av 

kris och nu nystart. 

Några dagar före första maj 2008 stod jag med farsan på hans balkong i Västertorp 

och tittade ner på E4:an. Han drack kaffe och rökte, och jag frågade honom: ”Vilka 

ska du demonstrera med på första maj?” Han blev tyst och tittade ut, och sedan sade 

han: ”Jag orkar inte bli mobiliserad längre.” 

När det där hade sjunkit in hos mig blev det på något sätt budskapet från det 

svenska löntagarkollektivet i valet 2010. Man orkade inte bli mobiliserad längre. 

Man kan prata om Sverigedemokraternas härjningar. Man kan vifta mot förskräcklig 

rasism. Man kan prata om politikens kris. Men någonstans tror jag att det 

delvis har en grund i den politik vi har fört. Människor känner sig övergivna. Efter 

fyra år med Reinfeldt kunde en borgerlig kärnfamilj i Danderyd samlas vid bordet 

och säga till sina barn: ”Reinfeldt är bra för oss. Vi tjänar på honom. Vi ska rösta på 

honom.” När kunde en svensk knegare, en löntagare, en vanlig människa, en skollärare, 

säga till sina ungar: ”Rösta på sossarna. De står upp för oss. De står på vår sida.”? 

Jag tror att politiken måste handla om solidaritet inte bara mot oss utan också från 

oss – att vi vet var vi kommer från och vilka vi företräder, för det ger politiken en riktning. 

Det ger politiken ett innehåll. För mig är kampen mot klassamhället det som 

driver mig upp ur sängen varje morgon. I dag har vi ett klassamhälle som cementeras 

och klyftor som ökar, men det är ett klassamhälle som döljs under annan hudfärg, 

längst ut på tunnelbanelinjer och pendeltågsstationer som de i innerstaden knappt 

vet var de ligger, men också i landsändar som den här regeringen utan problem kan 

släcka och lägga ner utan att bry sig ett skvatt. 

Det vi måste se när vi formar politiken är att vi själva har sått misstron mot oss. 

Det är inget slutord men det är ett ord på vägen, för den förnyelse som det här partiet 

behöver nu måste börja i att vi vet vilka vi företräder och vart vi ska. Då måste 

arbetarklassen, löntagarna och vanligt folk som avvisar egoismen faktiskt känna att 

vi är ett parti på deras sida. 

Anna Kettner, Stockholm: Val handlar om förtroende, förtroende som man måste 

arbeta sig till. Vem förtjänar att vinna val? Nog har många av oss grubblat på det de 

senaste månaderna. Det är en sorg vi försöker hantera. Jag känner sorg när jag åker 

hem på kvällen, för jag vet vad valförlusten kostar mig och mina vänner. 

Jag reser ofta med tunnelbanans blå linje och det speciella med den är att när jag 

reser med den från Stockholm reser jag genom kranskommunerna Sundbyberg och 

Solna för att komma tillbaka till Stockholm, till den del av Stockholm som är min 

34

hembygd Rinkeby. Rätt ofta när jag har suttit där och tänkt har jag känt att vårt parti 

i sitt famlande för att hitta rätt, för att få vara med och hitta hem, tänkt att det helst 

borde vara möjligt att byta skyltarna i tunnelbanan, allt eftersom den blå linjen slingrar 

sig utåt. Politik som handlar om att sätta fingret i luften i ett allt mer uppskruvat 

tempo blir politik för någon – men denna någon borde vi förstå, någon som borde 

förstå och gilla oss. 

Jag tänkte på det när Mona citerade Olof Palme för en stund sedan om att det 

inte finns några ”dom” utan att det bara finns” vi”. I vårt parti har det funnits många 

”någon” de senaste åren. Men politik handlar alltid om ”oss”. Politik handlar aldrig 

om ”dom” och inte heller om ”någon”. Politik är ett spett man sätter i marken för 

att få häv på det man inte kan rå på ensam med bara händerna. Men finns det något 

sådant i vårt nya individualistiska samhälle? 

När jag slår mig ner på sätet i blå linjen vet jag att luften är tung av sådana tankar. 

Småbarnsföräldrar, vare sig de ska till Fridhemsplan eller Tensta, oroar sig för att inte 

hinna hämta i tid. Medelålders kvinnor som jag grubblar över sina föräldrars hälsa 

och vad det ska bli av de nästan flygfärdiga barnen: Var ska de bo? Vad ska de jobba 

med? Listan kan göras oändlig på allt det där som vi inte kan lösa var och en – oavsett 

inkomst och socialt kontaktnät. 

Klass är viktigt. Omöjligheten, den som handlar om makt och inflytande, den 

som mäts i pengar, skär allt djupare genom landet. Men det hjälps inte, för det finns 

sådant som man inte rår på. Blir någon jag bryr mig om inlagd på sjukhus måste jag 

genast börja oroa mig för om den personen får mat som gör att man blir frisk. 

Det här är vårt partis särart och vi måste vinna förtroende genom att måla en bild 

av ett Sverige vi ser framför oss, ett Sverige som man kan både känna igen sig i, förvånas 

över och längta till – oavsett om man ska av vid Fridhemsplan, i Duvbo eller i 

Rinkeby. 

Tomas Rudin, Stockholm: Den värld vi lever i är kraftigt förändrad och börjar delas 

upp allt mer i fattiga och rika, dom och vi, de därute och vi härinne. Överallt ser vi 

samma mönster. Skillnaderna växer mellan rika och fattiga länder, rika och fattiga 

människor, rika och fattiga städer, rika och fattiga stadsdelar i storstäderna. 

Jag hade möjlighet att bevista ett seminarium för några veckor sedan, för investerare 

som blickade ut över världen och som funderade på var man skulle placera sina 

internationellt hopsamlade pengar. Vid seminariet medverkade en stor svensk bank 

som berättade om de svenska förutsättningarna för världens stora kapitalägare. Man 

kunde inte nog beskriva den svenska tigerekonomins framgångar. I stort sett alla parametrar 

pekade på en ljusare framtid. Vi har en ekonomi som med internationella 

mått mätt går bättre än många, många andra länder. Vi tillhör en av världens absolut 

rikaste nationer. Till slut kom en fråga från publiken, och den gällde om det fanns 

någon faktor i svensk ekonomi som pekade åt något håll som inte var positivt. Ekonomen 

sade: ”Egentligen inte, men det finns en faktor som förbryllar oss lite och det 

är att arbetslösheten ökar i Sverige trots att ekonomin går så bra.” 

Här i Stockholm ser jag det här dagligen. Vi har stadsdelar där uppemot hälften 

av den vuxna befolkningen inte har ett arbete. Samtidigt har vi stadsdelar där så gott 

som hela den vuxna befolkningen har ett arbete. Vi har stadsdelar som sedan 2006 

35

kraftigt har ökat sin arbetslöshet och vi har stadsdelar som kraftigt har minskat sin 

arbetslöshet. Ni känner igen namnen på de stadsdelar sin kraftigt har ökat sin arbetslöshet: 

Spånga–Tensta, Hässelby–Vällingby, Rinkeby–Kista, Skärholmen–Farsta. 

I alla de stadsdelar där arbetslösheten har ökat kraftigt har också borgarna dragit 

undan de resurser vi hade för att satsa på en fungerande arbetsmarknad. Samtidigt 

har vi stadsdelar där arbetslösheten har minskat och det är samma stadsdelar där 

arbetslösheten från början var låg. 

Vi får en stad som delar upp i vi och dem, i fattiga och rika, i dem som har och 

dem som inte har, på samma sätt som världen delas upp i länder som har och inte 

har, mellan städer som har och inte har, mellan människor som har och inte har. 

Här har socialdemokratin sin största utmaning inför framtiden – att se till att våra 

samhällen läker ihop igen som att det blir ”vi” och inte ”dom” och att det blir ”alla” 

och inte bara ”några”. 

Linnea Swedenmark, Jämtlands län: När jag blev vald som ombud sade folk från hela 

Sverige till mig: ”Du ska vara tacksam för att du har blivit vald trots att du är så ung. 

Klaga inte och framför allt – prata inte om stackars Norrland!” 

Det pratas ju väldigt mycket om att Socialdemokraterna ska gå framåt. Det vi 

pratar lite mindre om är vart vi ska, vilket mål vi har. Det jag fick lära mig på mitt 

första SSU-möte var att Socialdemokraterna vill att alla ska ha samma chans att bli 

det man vill bli, oavsett var i landet man föds eller vilka föräldrar man har. Men för 

att vi ska kunna nå dit är det vissa saker vi måste fatta och det första är att det inte 

finns någon ”stackars Norrland”. Fattigdom är lika djävligt oavsett om man bor i 

Skåne, Stockholm eller Strömsund, och det är vårt uppdrag som parti att ge redskap 

både till småbyarna och till storstäderna för att de ska kunna klara av just sina utmaningar. 

Det finns en sak som jag tycker att vi måste vara väldigt tydliga med: Skolkoncerner 

som plockar ut mångmiljonvinster är inte de som behöver vår hjälp. Det är 

inte de som behöver vår stöttning. Däremot är det alla föreningar, alla förskolor, alla 

fritidsgårdar som har fokus på verksamhet i stället för på vinst som behöver vår uppmärksamhet. 

Det är de som jobbkongressen kallade social ekonomi. Det är de som i 

dag håller ihop det här landet och det är de som ser till att Sverige går i rätt riktning, 

och det måste vi som parti uppmärksamma, för det är något vi gillar. 

Vi måste börja berätta att vi inte bara vill gå planlöst framåt utan att vi har ett mål, 

att vi vet vad vi ska prioritera för att vi ska kunna ta oss dit och att vi vet vad vi ska 

satsa på för att kunna hålla ihop och lyfta det här landet. Vi måste kunna säga och 

mena att nu är vi redo för det! 

Mats Johansson, Östergötland: Att bara drygt 20 procent av den arbetande befolkningen 

valde att lägga sin röst på oss i riksdagsvalet är naturligtvis en väckarklocka 

för hur vi uppfattas av människor. 

Hur ser egentligen vår egen bild av framtiden ut? Det handlar inte om att ändra 

våra grundläggande värderingar om frihet, jämlikhet och solidaritet. De är tvärtom 

mer aktuella än någonsin i dagens Sverige. Men om vi som parti och rörelse ska 

36

kunna göra anspråk på att leda Sverige framåt måste de tidlösa värderingarna också 

formuleras i moderna lösningar på dagens och morgondagens problem. När det i 

kongresstexten talas om att den socialdemokratiska samhällsmodellen står stark, så 

instämmer jag i det. Men ingen modell är så bra att den inte kan göras bättre och jag 

vill lyfta några områden som jag och vi från Östergötland anser vara viktiga för vår 

framtida politik och för att möta de utmaningar vi står inför. 

För det första måste vi ha en trovärdig politik för jobb och tillväxt. Vi behöver 

stimulera småföretagande och entreprenörskap i skolan och i samhället i stort. Det 

behövs riktade satsningar på branscher med stor tillväxtpotential. Att företag inom 

vissa branscher lider av kompetensbrist samtidigt som vi har en hög arbetslöshet är 

ett slöseri med både enskilda människor och samhällets resurser. En förutsättning för 

en hållbar tillväxt är en framtidsinriktad satsning på infrastruktur. 

För det andra är en av de mest centrala uppgifterna för oss socialdemokrater att 

återupprätta den generella välfärdspolitiken. I allt för hög grad har välfärdspolitiken 

handlat om åtgärder för att vinna enskilda grupper. Helheten har gått förlorad. Socialdemokraterna 

har haft en enorm styrka i att presentera välfärdspolitiken som rättigheter 

och service för alla eller väldigt breda grupper. Den insikten måste nu prägla 

politiken. Välfärdspolitikens snuttifiering har spelat ut sin roll. 

Den socialdemokratiska framgången har byggt på en tydlig insikt och en social 

välfärdspolitik som syftar till att ge alla människor i samhället, oberoende av bakgrund, 

en uppsättning generella rättigheter. En sådan politik riktar sig inte i huvudsak 

till särskilt utsatta grupper utan till hela eller väldigt stora delar av befolkningen. 

Detta leder till en politik som kommer innefatta, och därmed få stöd av, inte bara 

enskilda grupper utan även av medelklassen, vilket betyder att politiken får stöd av 

en majoritet av väljarkåren. Det har dessutom varit nödvändigt eftersom det krävt 

jämförelsevis höga skatter av det enkla skälet att om stora grupper ska innefattas av 

politiken blir utgifterna höga. 

För det tredje måste vi ha en politik för det tudelade Sverige som har växt fram. 

De här tre punkterna hoppas jag att programkommissionen kan ta med sig i det 

fortsatta arbetet. 

Anna Hedh, Europaparlamentets S-grupp: EU är en del av vår politiska vardag. Det 

är ett mantra som vi har använt oss av i flera år. Jag håller med om det och så ska det 

naturligtvis vara – men vi är inte där ännu. 

För mig som Europaparlamentariker och för mina kollegor är det naturligtvis så, 

men nationellt är vi inte där ännu. För det kärvs vi att vi för upp EU på dagordningen 

tillsammans – partiorganisationen, riksdagsgruppen och den svenska delegationen 

i Europaparlamentet. Att vi samarbetar och driver våra frågor lokalt, regionalt, 

nationellt och i Europa. Det låter enkelt och många tänker säkert: ”Men det gör vi 

ju redan!” men det gör vi inte. EU-frågan finns knappt i svensk debatt och definitivt 

inte i våra nationella valrörelser. Vad som beslutas i EU får ingen stor plats i våra 

medier på grund av att varken vi eller våra medier sätter frågorna särskilt högt på 

dagordningen. 

Låt oss göra som vi gjorde när jämställdhet skulle genomsyra alla beslut. Låt oss 

varje gång vi talar, skriver och fattar beslut i vårt politiska arbete checka av om de 

37

finns någon EU-anknytning. Låt oss göra det på alla nivåer, tills det sitter som en 

smäck, för EU påverkar vår vardag. 

Vi är medlemmar i EU och kommer så vara, vad vi än som individer tycker om 

det. Vi ska vara granskade och kritiska, men EU är en del av vår framtid, så låt oss 

samarbeta i hela arbetarrörelsen och i de EU-organ där partiet ingår. Då kan vi trycka 

på och med kraft arbeta för full sysselsättning, stärka löntagarnas och konsumenternas 

rättigheter, ställa skarpa miljökrav, bekämpa gränsöverskridande brottslighet och 

arbeta för ett jämställt Europa – alltså helt enkelt föra vår politik. EU och människorna 

i Europa behöver det. Det är varken svårare eller lättare än så. Det är vi som 

måste sätta sakpolitiken i EU på dagordningen tillsammans. 

Meddelande 

Tjänstgörande ordförande: Kongressutskottet ska träffas klockan 15.30 utanför delegationsrummet 

på våning 2. 

Fortsatt diskussion 

Peder Björk, Västernorrland: Kommer ni ihåg när man var lite och skulle retas med 

sina kompisar? Då sade man: ”Den som sade det, han var det!” När min sjuårige son 

i dag säger samma sak säger han: ”Den som sade det, han var det på 1900-talet!” Det 

säger något om de ungas syn på det århundrade som de flesta här i dag är födda på. 

Det innebär ett perspektiv på vår samtid och världen och just ett annat perspektiv 

tror jag att vi socialdemokrater behöver när det gäller vår syn på globaliseringen. Det 

har hänt mycket sedan 1900-talet. 

Jag vill att vi socialdemokrater i mycket större utsträckning än hittills ska omfamna 

globaliseringens möjligheter. En viktig del i detta är att vi måste kunna ta 

tillvara nya influenser och samtidigt stärka Sveriges konkurrenskraft i världen genom 

att erbjuda svensk kunskap och innovationer. Den möjligheten erbjuds i takt med att 

globaliseringen ökar. 

Som kongressombud från Norrland vill jag särskilt framhålla Socialdemokraternas 

ansvar för att presentera en hållbar innovationspolitik som kan ta tillvara utvecklingskraften 

i Sveriges basindustri. En viktig del av den är den svenska skogsindustrin 

som står inför stora utmaningar i konkurrens med andra länder. En aktiv innovationspolitik 

krävs för att vår skogsindustri ska kunna ställa om till att leverera framtidens 

miljöriktiga produkter från skogen. Det kommer i allt mindre grad att handla 

om tillverkning av tryckt papper och pappersmassa utan mer om kemisk industri 

med skogen som råvara. 

För att kunna göra det måste vi se till att vår politik och vår rörelse är på toppen 

av tidens våg, precis så som det är formulerat i underlaget inför den här kongressen. 

Vi socialdemokrater tror i mycket högre utsträckning än andra på politikens möjligheter 

att påverka samhällsutvecklingen. Låt det också gälla vår syn på globaliseringen 

och dess möjligheter, vilka vi kan omfamna mycket bättre än i dag. Låt oss våga 

globalisering! 

Per Lawén, Värmland: Arbetsmarknaden är i stark förändring. Trygghet och rättvisa 

har ersatts av lönedumpning och godtycke. Jakten på den perfekta arbetskraften når i 

38

dag oanade följder och den som blir över lämnas åt sitt eget öde i utförsäkring, utanförskap 

och utslagning. Innan en anställning över huvud taget sker ska det vara en 

massa konstiga tester. Man ska sorteras ut. Personlighet samt de fysiska och psykiska 

anlagen ska prövas. Härefter ska lojalitetsförbindelser och tystnadsplikter skrivas in 

i anställningsavtalet. Visstidsanställningar och vid behov-anställningar ökar och det 

skapar naturligtvis otrygghet. Därigenom skapar det också tysta arbetsplatser, där 

kritik och facklig verksamhet undanbedes. 

Den som blir sjuk, har fel kompetens, är för gammal eller inte orkar med ska 

sorteras bort. Precisionsbemanning sker genom outsourcing, entreprenörskedjor och 

bemanningsföretag. Där kan folk få söka om sitt eget arbete. Är det så vi vill ha det? 

Prispressen på arbete sker globalt och vi har tvingats se när utländska arbetare 

luras till Sverige av oseriösa företag till skamliga villkor. Lavaldomen, som godkänner 

etnisk diskriminering, visar tyvärr att människornas Europa är mindre värt än 

kapitalets. Sjuka friskförklaras och jagas ut i arbetslöshet. Funktionshindrade, lågutbildade 

och de som står längst ifrån den reguljära arbetsmarknaden tvingas söka jobb 

som inte finns. Konkurrensen kring jobben leder till underbud och undergivenhet. 

Den som ställs utanför skuldbeläggs med budskapet: ”Det är ditt eget fel.” Är det så 

vi vill ha det? 

Nej, vi socialdemokrater vill skapa fler möjligheter på arbetsmarknaden. Arbetslivet 

ska ha bättre villkor, mer frihet, rättvisa och trygghet. Vi vill därför ha en förstärkt 

arbetsrätt så att lagen om anställningsskydd inte kan kringgås. Vi vill att fler ska 

omfattas av kollektivavtal, vilket kräver starkare fackföreningar. Vi vill att skyddet 

förstärks vid verksamhetsövergångar. Vi vill ha starkare integritetsskydd för anställda. 

Vi vill ha regler som motverkar löne- och avtalsdumpning. Svenska avtal ska gälla alla 

arbetare i Sverige. Vi vill skapa bra arbeten; det är det som grunden för det socialdemokratiska 

partiet! 

Erik Pelling, Uppsala län: Jag tänkte kommentera den brist på självförtroende som 

vi har lidit av under ganska många år nu. Jag tror inte att det är någon slump att 

socialdemokratins tillbakagång såväl i Sverige som på många andra håll i Europa de 

senaste 30 åren har gått i hand i hand med ökade klyftor och ökad orättvisa. 

Jag tror att vår oförmåga att erbjuda ett reellt alternativ till de marknadslösningar 

som har presenterats som lösningar på alla problem, och vår oförmåga att erbjuda 

ett rejält alternativ till ökad otrygghet, också är förklaringen till väljarnas svikande 

förtroende och förklaringen till vår brist på självförtroende. Men jag tror också att vi 

med kriskommissionens rapport, som är väldigt bra, och den här kongressen, kommer 

att sätta punkt för den här epoken av dåligt självförtroende. En svensk socialdemokrati 

med gott självförtroende och mod att faktiskt presentera en konkret politik 

för jämlikhet och en välfärd som befriar och lyfter människor behövs verkligen i 

Europa. 

Jag tycker att det är vårt ansvar att fylla begreppet ”hållbar utveckling”, som i 

grunden är ett socialdemokratiskt begrepp, med ett reellt innehåll. Vi gör klokt i att 

även i fortsättningen söka samarbete med Miljöpartiet, kanske snarare efter valet än 

före valet, men vi måste också stå upp och vässa vår egen miljöpolitik och lyfta fram 

den så ofta vi kan. Det gäller inte minst klimatpolitiken men det gäller faktiskt inte 

39

ara klimatpolitiken; vi har också den biologiska mångfalden, utfiskningen som är 

ett jättestort hot, kampen för en giftfri miljö och många andra akuta miljöfrågor. Det 

är vår uppgift som socialdemokrati att se till att den här omställningen utvecklar oss 

ekonomiskt och socialt, men vi måste också vara väldigt tydliga med att det kräver 

uppoffringar och en hel del tuffa politiska beslut. Vi kommer inte att få den här omställningen 

alldeles gratis. 

Det gäller inte minst kärnkraften. ”Avveckla med förnuft” var ju vår linje i folkomröstningen 

1980. Då var inte jag särskilt gammal. Efter det byggde vi ut kärnkraften 

och nu har vi varit förnuftiga i ungefär 30 år, så det är kanske dags att vi 

nu på allvar tar itu med den avveckling som hängde ihop med detta. Barsebäck är 

redan ute och det ska vi vara väldigt stolta över, men har vi verkligen släppt in solen 

och vinden, som vi har pratat om så länge? Jag hoppas att vi kan låta Fukoshima bli 

startskottet för en bred samling där politik och industri tillsammans ser till att vi 

på allvar släpper in den förnyelsebara energin. Det om något är en uppgift för oss i 

Socialdemokraterna. 

Elin Lagerqvist, Jönköpings län: Daglönarsamhället är åter här. Jag har historiskt läst 

i böcker om stuveriarbetare som stod i hamnen och bjöd under varandra för att få 

lossa fartygen, om arbetare som stod utanför fabriksgrindar och bjöd under varandra 

och om backstuguboenden som försökte kämpa för att få det där dagsarbetet på fältet. 

Nu är ju tekniken av i dag så mycket mer raffinerad, så människor får sätta upp 

sig på sms-listor och den som svarar snabbast får en anställning för dagen. 

Många människor i vårt land jobbar med att få den där försörjningen dag för dag 

och med en ständig oro för hur man ska få tillvaron att gå ihop. Det här är inte bara 

en fråga för unga människor utan det börjar sprida sig allt mer bland äldre, och i 

krisens spår ser vi allt fler människor som lever under de här villkoren. 

Har vi då svaren på de problemen? Många gånger pratar vi socialdemokrater om 

kollektivavtal, som är en viktig fråga men där många känner att det är så fjärran och 

en utopi att ens tänka sig det. Ibland fokuserar vi bara på arbetsmarknadspolitiken 

och ser inte att det också handlar om samhällets organisering i stort, om hur vi organiserar 

offentlig sektor. 

Jag som är född 1976 har bara fått levt i ett samhälle som har styrts av nyliberala 

dogmer, vilka har varit genomgående i all samhällsutveckling. I mitt uppdrag som 

kommunalråd i Jönköpings kommun kan jag se hur privatiseringar faktiskt påverkar 

människors arbetsvillkor. När de borgerliga införde fritt val i hemtjänsten infördes 

femdelade turer i privata företag för kvinnor. När vi handlar upp busstrafik ser vi 

hur man sätter upp rigorösa regelverk som de anställda förväntas skriva på för att 

över huvud taget få en anställning och man har inte ens tid att gå på toaletten som 

bussförare. 

Hur vi politiskt fattar våra beslut, och om vi lägger ut saker på entreprenad, påverkar 

människors arbetsvillkor och vardag. Det handlar inte bara om att synen på 

privatiseringar har varit en aning naiv. Det handlar inte bara om att kvaliteten i välfärden 

påverkas av att vi lägger ut allt mer på entreprenad, utan det handlar just om 

att vi skapar en andra klassens medborgare när vinstmaximering är det enda som är 

rådande. 

40

Vi har ett ansvar som socialdemokrater att visa en annan färdväg, en annan möjlighet 

– ett sammanhållet samhälle, en sammanhållen skola, en sammanhållen välfärd, 

en sammanhållen äldreomsorg – där valfriheten handlar om innehåll och inte 

om vad det står på rockarna på den som kommer hem till en äldre. Ett samhälle där 

vi ser till att de anställdas villkor faktiskt också värderas när vi funderar över hur vi 

ska organisera vårt samhälle. 

Cecilia Dalman Eek, Göteborg: Inom Europas vänster utvecklas nu en stark skepsis 

mot människor som har en tro, i alla fall om den ställer andra krav än ledighet vid jul 

och påsk. Vi riskerar att nöja oss med den religiösa etiketten och sluta se människan 

bakom. Det är en farlig utveckling. Den delar upp vårt samhälle i ett ”vi” och ett 

”dom”, och det kan leda till att vi inte ser människor som vill bidra i vår kamp för ett 

jämlikt samhälle. Det kan också riskera att skapa en acceptans för förtryck i grupper 

som vi uppfattar som diffust annorlunda. Socialdemokraterna är bra på att slåss för 

mänskliga rättigheter. Men fortfarande har vi blinda fläckar där vi inte ser eller förstår 

konsekvenserna av vad som händer när mänskliga rättigheter krockar, vilket de 

gör ibland. 

Kanske är det en tillfällighet att kongressmaterialet uppräkning av diskrimineringsgrunder 

inte inräknar just sådant som har samband med religion eller annan 

trosuppfattning. Ändå är diskriminering på grund av religion det allvarligaste hotet 

mot demokratin i Europa. Det säger Thomas Hammarberg, som är socialdemokrat 

och Europarådets kommissionär för mänskliga rättigheter. 

Jag vill att Socialdemokraterna ska vara ett parti som klarar av att se både människan 

bakom den religiösa etiketten och fortsätta arbeta mot alla sorters förtryck och 

diskriminering. Den framgångsrika kampen mot den kristna högern är ett exempel 

på att det går. För inte så länge sedan klagade faktiskt en borgerlig debattör på bästa 

debattplats över att alla kristna debattörer numera är socialister. Den utvecklingen 

vill jag väldigt gärna sprida! 

Nu vill jag att vårt parti ska släppa fram fler människor som är muslimer, judar eller 

som har en annan tro, och som vill bidra tillsammans i kampen för social rättvisa, 

jobb, utbildning, utveckling och framtidstro. 

Peter Weiderud, Broderskap: Precis som Cecilia gjorde nyss så talar jag för en del 

i partiet som i valrörelsen nådde de viktigaste av våra uppställda mål, framför allt 

när det gäller rösterna från gruppen kyrkobesökare. Vi har tidigare nått ungefär 20 

procent av de väljarna, vilket är hälften jämfört med medelsvensken. I höstens val 

gick 60 000 av kyrkobesökarna från höger till vänster, från Kristdemokraterna till 

Socialdemokraterna, och vi nådde totalt 28 procent. 

Det här beror inte bara på Broderskapsrörelsen. Det beror främst på att den här 

gruppen har stor känslighet för de växande klyftorna. Kyrkorna möter utförsäkrade, 

hemlösa och nyfattiga barnfamiljer. Oron för ett växande tvåtredjedelssamhälle fick en 

grupp som har stark känsla för människors utsatthet att gå tvärsemot den allmänpolitiska 

trenden. Det viktiga med den här överströmningen är att den kan säga något om 

vår omvärld och om vilka som är vårt folk, vilka som är framtidens socialdemokrater. 

Vårt folk är inte bara den minskande gruppen kollektivanställda i industrisamhället. 

41

Vårt folk är alla som behöver politiken för att kunna förverkliga sina drömmar om ett 

bättre samhälle, ett bättre liv för sig själva och i solidaritet med andra. 

Det är nya och gamla svenskar. Det är unga och äldre. Det är kvinnor och män. 

Det är kristna och muslimer. Det är minoriteter, allt från samer och romer till hbtpersoner 

och dyslektiker. Men det är också de med bra jobb och utbildning och 

som vill ha ett samhälle som håller ihop ekonomiskt och socialt, som är beredda att 

betala för det men som har höga krav på ett få den egna vardagen att gå ihop och att 

förverkliga de egna drömmarna. 

Det här är en betryggande majoritet av Sveriges befolkning som i grunden tänker 

socialdemokratiskt, som vill ha ett samhälle med socialdemokratiska ideal, men som 

de senaste decennierna har känt en växande tvekan till om vi är partiet som kan förverkliga 

det. 

Det är en majoritet som hoppas på en nyfiken, frihetlig och framtidsorienterad 

socialdemokrati som måste lyssna in men också göra upp med både vänstertraditionalisternas 

nostalgi och högerförnyarnas marknadsiver. De söker ett parti som har 

anledning att vara stolt över vad vi har åstadkommit men som nu måste organisera 

den nya underklassen, den klassiska arbetarklassen men också en ansvarskännande 

medelklass. 

För att lyckas med det här måste vi identifiera en ny huvudmotståndare. Vår huvudmotståndare 

är inte Moderaterna. Det fungerade bra att ha dem som huvudmotståndare 

när de företrädde en tokhöger och inte var regeringsdugliga. Men när de nya 

Moderaterna gjorde sin hemläxa och tog ett kliv mot mitten framstod vi som vilsna. 

Vår huvudmotståndare är en hotad miljö, en växande ojämlikhet och människors 

ofrihet till att kunna förverkliga sina drömmar. Det gäller i Sverige och det gäller i 

Libyen. Vi behöver sikta mot stjärnorna. Då når vi trädtopparna och det räcker för 

att bygga människors förtroende att få bygga samhället. Men siktar vi mot Moderaterna 

når vi dessvärre ingenstans. 

Agneta Karlsson, Stockholms län: Jag skulle kunna göra det enkelt för mig och säga 

att jag instämmer med föregående, för jag har ett liknande upplägg. Men först vill 

jag säga att jag som kvinna från Stockholms län faktiskt tycker att det här är en tråkig 

dag, en sorglig dag på många sätt och vis, för att vi ska säga hej då till Mona Sahlin. 

Det har varit en jobbig period med ett svidande nederlag, inte minst för oss i 

Stockholms län och Stockholms stad. Det har varit en väldig frustration över den 

långa process som har varit. Väldigt mycket har sagts och väldigt mycket har man 

själv velat säga under den här tiden. Man har velat skriva långa insändare och säga en 

hel del. 

Hur som helst, nu är vi här, det känns väldigt skönt, det känns väldigt roligt och 

väldigt spännande. Nu har vi verkligen möjlighet att få gå vidare och göra det enigt, 

vilket många har varit inne på – inte minst Mona men även Anneli – och visa att nu 

är vi ett enat parti. 

Jag har, precis som många andra, funderat över vad vi ska erbjuda väljarna, inte 

minst väljarna i vår region. Jag har under de fyra senaste åren arbetat i världens näst 

största läkemedelsföretag. Det är väldigt spännande. Läkemedelsindustrin är Sveriges 

största exportbransch – en industri som är utsatt för globaliseringens alla konsekven- 

42

ser. Omorganisering, neddragningar, utförsäljningar, outsoucing, bemanningsförening 

– you name it! Det finns där hela tiden. Vi har vår it-service i Barcelona, vi 

har ekonomer i Indien och huvudbolaget ligger i London, och så är det för många 

förestag i dag och många som arbetar i den här branschen har en väldigt tuff men 

också spännande situation. 

De här människorna är läkare, apotekare, sjuksköterskor, sjukgymnaster, ekonomer 

– helt vanliga människor i vår region. De stressar för att hämta sina barn på 

dagis, de är oroliga för kvaliteten inom äldreomsorgen och de är naturligtvis också 

oroliga för om de kommer att få behålla jobbet vid nästa omorganisation. Det här är 

en bransch som inte får några krispaket från staten på samma sätt som bilindustrin, 

utan det är en bransch som är utsatt för globaliseringens konsekvenser. De här människorna 

är också våra väljare. De här kvinnorna och männen i vår region är också 

viktiga för att vi ska vinna val i framtiden. 

I vinter läste jag Henrik Berggrens fantastiska bok om Olof Palme. Den boken 

ger en väldig framtidstro och ett väldigt hopp. Precis som Mona sade har vi under 

många år lyckats ha en politik för breda grupper. Det måste vi fortsätta ha. Vi måste 

ha en politik som är modern, framtidsinriktad och på toppen av tidens våg, men vi 

måste också naturligtvis ta kraft i vår erfarenhet och vi måste jobba för att minska 

klassklyftorna. Framtidstro och breda lösningar för breda grupper är det vi måste gå 

till val på. Vi måste helt enkelt se till att vår politik berör breda samhällsgrupper och 

inte bara vissa. 

En bekant till mig sade: ”Jag blev attraherad av socialdemokratin på 1950- och 

1960-talet – inte för att man skulle hålla ett paraply över alla utan för att alla socialdemokratin 

erbjud alla människor en möjlighet att komma ut i solen.” 

Lars G Linder, Södermanland: Cecilia Dalman Eek och Peter Weiderud har nyligen 

pratat om behovet av att se det nya Sverige och öppna ögonen för den verklighet som 

vi faktiskt lever i. Jag ska fortsätta där Peter slutade. 

Sedan bra många år tillbaka har socialdemokratin haft Moderaterna som huvudmotståndare 

och det har präglat både vår politiska retorik och våra politiska förslag. 

Socialdemokratins huvudmotståndare kan dock aldrig vara något annat eller någon 

annan än de orättvisor och de fel och brister vi ser i samhället. Gör man ett parti till 

sin huvudmotståndare leder det fel. I stället för att se samhället som det faktiskt är 

punktmarkerar vi Moderaterna och formulerar alternativ till deras politik. Det leder 

i ökande grad till att socialdemokratins relevans minskar. Det leder också i ökande 

grad till att man som väljare tror att vi är ute efter makten fast vi inte riktigt vet vad 

vi ska ha den till. 

Släpp den här idén om att ha Moderaterna som huvudmotståndare. Låt oss se 

samhället och låt oss se de brister som finns och formulera en politik som möter dem 

och som ökar rättvisan. Alldeles för många i Sverige tvingas stå utanför byggandet av 

vårt land och för att lösa det krävs många insatser – bland annat en aktiv arbetsmarknadspolitik 

som stärker människors möjligheter och en progressiv näringspolitik. 

Sverige behöver också en modern innovationspolitik för att vi ska få utrymme för 

nya företag och nya jobb i nya branscher. Det ger nya jobb och det ger mer rättvisa. 

Den offentliga sektorn kan bli bättre. Varken brukarinflytande, kvalitet eller le- 

43

darskap är i topp och det ger dålig välfärd. Det kräver en tydlig politik för utveckling 

av den offentliga sektorn. Det ger mer rättvisa. 

Kränkningar av de mänskliga rättigheterna fortgår inom många samhällsområden, 

kanske framför allt inom arbetsmarknaden och i bostadssektorn. Det kräver en 

ny och sammanhållen politik för mänskliga rättigheter. Alla har rätt att vara sig själv 

så länge man inte kränker någon annan. Det ger mer rättvisa. Bostadssegregationen 

tilltar och trångboddheten ökar. Det kräver helt enkelt en bostadspolitik. Bostaden 

ska återigen behandlas som en social rättighet och inte överlämnas till marknaden. 

Det ger mer rättvisa. 

Som socialdemokrati måste vi lämna partikäbblet bakom oss och i stället fokusera 

på de orättvisor vi ser i samhället. Lämna Moderaterna åt sitt öde. Det är inte 

taburetterna vi är ute efter. Socialdemokratin är ute efter att öka jämlikheten och 

solidariteten. Jag brukar alltid avsluta mina blogginlägg på det sätt som jag tänker 

avsluta här: ”Nu är det dags kamrater, det dags för rättvisa!” 

Luciano Astudillo, partistyrelsen: Sverige behöver nya gemensamma visioner, ambitioner 

som erbjuder alla chansen att växa, sträcka sig lite längre och spränga gränser. 

Nya provisoriska utopier, som att socialdemokratin vill se alla Sveriges unga begåvningar 

och talanger blomstra – inte bara för att det är den viktigaste rättvisefrågan 

utan kanske den viktigaste faktorn för att klara svensk konkurrenskraft. Kreativitet 

och kunskap kommer att vara det som driver utvecklingen framåt. 

När Björklund står där 2014, med större klyftor mellan skolor och barn, med 

sämre skolresultat, ska vi erbjuda ett alternativ: fler som kan fixa grundskolan och 

gymnasieskolan, fler som erbjudas chansen till högskoleutbildning, fler som kan få 

chansen att ladda på med mer kompetens. Men mer därtill, vänner. Vi vill erbjuda 

en skola som vid sidan av kunskap ger fler chansen att möta världen och lära sig fler 

språk, för när globaliseringen blir viktigare och större är det ett naturligt steg att 

folkhemmet också erbjuder fler chansen att lära sig mer av andra länder och kulturer. 

Socialdemokratin vill se ett Sverige som samlas kring en tydlig idé när det gäller 

framtidsjobben. Arbetslinjen är ju så mycket mer än att knuffa ut sjuka och arbetslösa 

ur tryggheten. De nya jobben kommer att komma av de bästa idéerna, tjänsterna och 

omställningen från den grå ekonomin till en grön ekonomi, av modiga människor 

som går sin egen väg, som skapar något eget av företagsamhet. Jobben kommer att 

skapas varje gång vi bestämmer oss för att vissa saker är bättre att göra tillsammans 

än var och en för sig själv. 

Men det finns mer därtill. Låt oss inspireras av Finland och deras innovationsråd 

på nationell nivå. Låt oss se Israels fantastiska klimat och inkubatorer för nyföretagande 

kring högskolorna. Men det finns mer därtill. Det Sverige som vi älskar, det 

Sverige som vi vill vara ska se bortom vårt eget lands gränser. Varje år dör två miljoner 

barn av ett myggbett som gett malaria. Varje dag är det 80 miljoner barn som inte får 

chansen att gå i skolan. Det borde inte vara så. 

Tänk om det var vår generation som kunde säga till våra barn och barnbarn att 

det var vi som tog på oss ledartröjan globalt, som tog de första stegen i att till sist 

utrota analfabetismen i vår värld. Det var vi som tog de första stegen för att stoppa 

44

den massaker som sker mot barn varje dag på grund av sjukdomar som lätt kunde ha 

botats. 

Vi behöver nya visioner och ambitioner för Sverige – tillsammans för rättvisa och 

tillväxt. Det är socialdemokrati. 

Meddelande 

Tjänstgörande ordförande: Kongressutskottet ska träffas utanför delegationsrummet 

på våning 2. Dessutom kan vi notera att nomineringstiden för partiordförande har 

gått ut. 


Peter Gustavsson, Uppsala län: Det har varit en lång vinter men nu är våren här. För 

oss socialdemokrater har det varit en riktig Fimbulvinter. Som kriskommissionen 

konstaterade i sin slutrapport brottas vi med dåligt självförtroende och dålig intern 

tillit. De skriver att vi lägger mycket kraft på att mäta och följa opinionen, snarare än 

på att formulera politiska visioner, utveckla reformer för en positiv samhällsutveckling 

och bilda opinion. 

Det är svårt att veta vad man ska fokusera på när man har ett par minuter i rampljuset 

under en Ring P1-övning för socialdemokratiska kommunalråd och partiaktiva. 

Under extrakongressen 2007 talade jag om att vi har råd med rättvisa, att en 

jämlikhetspolitik inte bara är moraliskt riktig utan också ekonomiskt gynnsam. Men 

jag tror att insikten är större nu än då om att vi behöver tänka om i den ekonomiska 

politiken. Vi behöver stå upp för investeringar, infrastruktur, hälsa och utbildning. 

Denna gång tror jag att vi måste prata om socialdemokratins väg ur den kris som 

den befinner sig i, inte bara i vårt land utan i hela Europa. En kris som är betydligt 

djupare än vad en fin och framåtriktad kongress och en ny och inspirerande partiledning 

ensamt kan rå på. 

Sedan vi ombud fick det tunna lilla häfte som utgör partistyrelsens diskussionsunderlag 

har det uttryckts farhågor för att kriskommissionens slutrapport ska bli 

en hyllvärmare, men det är nog en överdriven farhåga. Den tidigare partiledningen 

har inte tryckt upp slutrapporten någonstans, så den kan faktiskt inte ställas i någon 

hylla över huvud taget. Därför är min första uppmaning till den nya partiledningen 

att inte börja på ruta ett igen utan ta tillvara och använda den slutrapport som har 

tagits fram under ett halvårs tid. Låt det dokumentet bli grunden för ett stort samtal 

om framtidens socialdemokrati. Bygg samtidigt det öppna, nyfikna och ödmjuka 

parti som kriskommissionen uppmanar oss att bli. 

Han verkar inte var i salen, men jag vill ändå rikta ett par ord till Håkan Juholt. 

Jag vill, precis som Mona, inte föregå något val men om det blir som i alla fall jag 

tänker rösta så kommer han att spela en stor roll inom socialdemokratin i framtiden 

och gå från försvarspolitiken till att leda partiet. Mina ord till honom är följande: 

Ta med dig insikten om att framgång inte bara handlar om stora budgetar och 

överlägset material. För att vinna krävs en kampvilja, en glädje att arbeta tillsammans, 

en känsla i hjärtgropen om att det man gör är rätt, riktigt och viktigt. Gör oss 

stolta över att vara sossar! Det tror jag är den viktigaste uppmaningen. 

45

Ska socialdemokratin vinna krävs det att vi bygger upp den folkrörelse, den folkbildning 

och den idéutveckling som varit vår styrka historiskt sett. Den här partikongressen 

kan gå till historien som det tillfälle då svensk arbetarrörelse reste sig 

och återtog sin reformiver och initiativet, men om det ska bli så krävs ett hårt och 

hängivet arbete från såväl partiledning som medlemmar och sympatisörer. 

Våren är här, socialdemokratin är på väg tillbaka, nu tar vi dem, kamrater! 

Camilla Skog, Skaraborg: Jag tror att det är viktigt att vi socialdemokrater gör rätt 

analys av vår omvärld. När jag läste igenom diskussionsunderlaget fick jag intrycket 

att vi tror att en av de största framtidsfrågorna är växande krav på valfrihet. 

Jag vet, efter att ha mött många människor hemma i Skaraborg, att det är trygghet 

våra väljare vill ha. De vill inte behöva oro sig för att göra fel val. De vill vara säkra på 

att deras barn får en bra skola, att hela familjen får tillgång till den bästa sjukvården 

och att deras föräldrar får en trygg ålderdom. Det är naturligtvis så att våra väljare 

också vill kunna påverka sina liv, men de vill ha den socialdemokratiska grundtryggheten 

i botten. 

Det är viktigt att vi förstår att trygghet kommer att fortsätta att vara en viktigare samhällsfråga 

än valfrihet. Först när människor är trygga kan de också styra över sina liv. 

Aida Hadzialic, Halland: Den socialdemokratiska ideologin är vacker, dels för sin 

solidariska, humanistiska och optimistiska människosyn, dels för att – precis som 

Mona Sahlin sade för en stund sedan – den framgångsrikt kan omvandlas från idé 

till verklighet. Det tål att upprepas gång på gång, att dagens välmående och ytterst 

moderna framtidsinriktade och internationellt konkurrenskraftiga Sverige är skapat 

av socialdemokratin. Grundläggande i vårt framtidsarbete måste därför vara att slå 

fast de socialdemokratiska idéernas tidlöshet. 

Jag delar diskussionsunderlagets tanke om att vi måste vara kraften som samlar 

samhället på bredden. Vår idégrund, att människans livskvalitet och möjligheter 

ständigt ska förbättras, måste uppfattas som trovärdig och i nästa steg upplevas av 

den stora skaran, utan att det någonsin blir frågan om att sätta människor mot varandra. 

Jag ser att jobb och välfärd, det som är socialdemokratins fundament, är huvudnycklarna 

till ett starkt Sverige och en stark socialdemokrati också i framtiden. Vår 

politik måste leda till jobb ”på riktigt”, som gemene man eller kvinna hade sagt 

– detta självklart för att vi ska klara ekonomin och välfärden men också för allmänhetens 

förtroende för oss. I ett socialdemokratiskt Sverige ska det vara enkelt 

att komma in på arbetsmarknaden och det ska vara kort mellan jobb. Så vinner vi 

löntagarnas förtroende, inte genom att försämra trygghetssystemen. 

Vi har också en bra näringslivspolitik men den måste kommuniceras betydligt 

mer kraftfullt än vad vi gör i dag. Vi borde se över villkoren för små och medelstora 

företag och hur vi kan förbättra dem. Välfärden måste fortsatt vara generell och 

gemensamt finansierad. Folk runt om i världen tittar ofta avundsjukt på Sverige 

och tänker: ”Vilken fantastisk välfärd de har!” Och just i välfärdsfrågor har vi socialdemokrater 

ett högt förtroende. Det visar senaste valresultatet; vi gick ju framåt i 

kommuner och landsting. 

46

Viktigt framöver är att vi kvalitetssäkrar välfärden, bland annat genom att förbjuda 

vinstuttag i offentligt finansierade privata företag. Till och med Folkpartiet har 

vaknat i denna fråga, och det är dags för oss att markera att våra gemensamma resurser 

ska gå till välfärd och enbart välfärd. Ideologi, jobb, välfärd – det är framtiden för 

socialdemokratin! 

Carin Lidman, Västmanland: Jag bor i Västerås, i det Västerås som ”Dokument Inifrån” 

i Sveriges Television hämtade några av sina exempel i ett program för en månad 

sedan. Det är det Västerås som har en hamburgerrestaurang där ungdomar som 

inte vill vara på jobbet gratis tvingas skura herrtoaletter med tandborste. Det är det 

Västerås där det finns en livsmedelsbutik där ungdomar förväntas komma en timme 

före utsatt arbetstid utan lön. Så ser arbetsvillkoren ut för en hel generation ut i dag. 

När jag var yngre än jag är nu, ungefär i mitten av 1980-talet, extrajobbade jag 

på loven och efter gymnasiet som chokladarbeterska på Marabou, som vårdbiträde 

på Tensta servicehus och som restaurangbiträde hos Partena. Jag fick jobba heltid 

med heltidslön. Jag fick ob-ersättning, semesterersättning och kafferaster. För dagens 

20-åringar är det nog lika främmande som att inte ha en mobiltelefon eller en egen 

dator. Dagens unga betraktas som en sorts halvmänniskor som erbjuds deltid och 

orimliga arbetsvillkor. De förväntas jobba för halva lönen eller gratis. Det är så det 

har blivit i ett land som styrs av kortsiktiga vinstintressen. 

Jag vill ha ett Sverige som styrs av solidaritet, jämlikhet och rättvisa. Jag vill ha ett 

Sverige där unga betraktas som hela och fullgoda människor, med en arbetsmarknad 

med rättvisa och humana arbetsvillkor. För vad ska unga annars tro på, om de inte 

kan tro på att det finns en framtid för dem? 

Jag stödjer kriskommissionens rekommendation att arbetstidsfrågan bör bli föremål 

för skärpt lagstiftning och att vi socialdemokrater som styr har ett stort ansvar att 

i upphandlingar kräva bra arbetsvillkor. Vi socialdemokrater som har förmånen att 

styra i kommuner och landsting har ett stort ansvar att visa att vi verkar för rättvisa 

och jämlikhet. 

Jan Anders Palmqvist, Blekinge: Jag vill börja med att citera några rader från Sven- 

Eric Liedman. Han skriver följande i sin bok ”Tankens lätthet, tingens tyngd”: 

”När en ny fråga, en fråga som bara några få har hunnit tänka igenom, dyker upp 

så undersöks strax hur människor i allmänhet ser på den. Massmediernas professionella 

pratmakare, åsikternas tusenkonstnärer, bidrar med sitt lösa snack till att knåda 

fram opinioner som bygger på samma bräckliga tankeunderlag som deras egna tankar 

och många politiker, ängsliga att förlora röster i kommande val, smyger försiktigt 

omkring bland tyckanden och menanden i stället för att försöka vara med om att 

forma den.” 

Tyvärr tror jag att det ligger rätt mycket i detta och jag tycker att vi som parti har 

försummat den idépolitiska diskussionen både internt och i det offentliga samtalet. 

Konsekvensen har blivit att det är den borgerliga människosynen och den så kallade 

ekonomismen som dominerar i den politiska debatten och det är ett synsätt som 

också vi mer än en gång har tagit till oss och ibland sätter vi likhetstecken mellan 

frihet och valfrihet. 

47

Jag tycker att vi måste vara tydligare med att verklig utveckling ska ses som en 

process, där det är människors reella friheter som vidgas. Att likställa utveckling med 

ekonomisk utveckling är ett allt för begränsat sätt att se på utveckling. Precis som 

Mona Sahlin sade är vår politiska styrka att vi inte betraktar jämlikhet och frihet 

som två motsatta ståndpunkter utan socialdemokratisk politik handlar om att förena 

dessa två värderingar till pragmatiska förslag och lösningar som både ökar jämlikheten 

och friheten. 

Det går självklart att möta dagens utmaningar med samma värderingsgrund, och 

inte minst handlar detta om klimatomställningen – både att förhindra att den går för 

långt och att anpassa oss till de förändringar som kommer att ske med redan gjorda 

utsläpp. Det är en omställning som kommer att kräva investeringar både i ny teknik 

och nya produkter men också i en annorlunda livsstil. Det handlar om miljö- och 

energipolitik, infrastruktur och kollektivtrafik men också om att skapa en insikt om 

att vi inte kan fortsätta att överkonsumera de resurser som står till vårt förfogande 

utan i stället måste vi arbeta för ett mer resurssnålt samhälle. 

Ett samhälle som präglas av ojämlikhet och ökade klyftor kommer förmodligen 

inte att klara av detta stora åtagande. Olika undersökningar visar att ojämlikhet ökar 

den konkurrensinriktade konsumtionen och därför måste vår strävan att arbeta mot 

klimatförändringarna förenas med en strävan efter mer jämlik politik och lösningar 

som ökar människors frihet och inte enbart en valfrihet. Vi behöver inte vänta på 

att kommande partikongresser ska mejsla fram en sådan politik utan det är klassisk 

socialdemokratisk politik och i högsta grad en modern och pragmatisk politik. Vi 

kan starta nu. 

Anders Härnbro, Östergötland: Hjalmar Branting och Axel Danielsson valde, som vi 

alla vet, demokrati och parlamentarism som metod för samhället. De gjorde ett val 

som är alldeles självklart för oss. De lyfte också behovet av att få med sig många i 

rörelsen för att få majoritet att förändra och det är en grundläggande sanning vi har 

i vårt sätt att jobba. 

Peter Weiderud lyfte i en DN-artikel i december att vi behöver ha med den kämpande 

underklassen, den traditionella arbetarklassen och inte minst en ansvarskännande 

medelklass för att kunna nå detta. Därför måste vi slå fast, och jag tar det fritt 

efter Branting och Danielsson, om vi vill vara ett förändrande folkparti eller introvert 

idéparti. Vi behöver fundera på det. För att vara ett förändrande folkparti måste 

vi vara nyfikna på framtiden. Vi behöver också vara prestigelösa inför nödvändiga 

förändringar av det gamla, för att vi ska klara av det som kommer i framtiden. Ett 

förändrande folkparti behöver lyssna på medborgarna, på väljarna, på folket. 

Vad handlar detta om – om jag ser till mig själv, och troligen även till er? Jo, det 

handlar om en grundläggande enkel sak i vardagslivet – vi vill gärna ha variation på 

saker och ting så att vi kan få välja. Jag vill gärna ha valfrihet. Det är alldeles självklart 

när jag ska handla mat. Men om jag får möjlighet att välja även i välfärden gör 

det mig ingenting. Naturligtvis vill jag inte göra det till vilket pris som helst; vi har 

tidigare hört om vikten av en sammanhållen välfärd och det är väldigt viktigt. Men 

om valfriheten ska vara äkta behöver vi också lyfta fram att medborgarna inte klarar 

den utan att ha valförmåga. Utan den finns egentligen ingen valfrihet. Valförmågan 

48

stärks hos alla, inte bara de bäst bemedlade, i ett jämlikt samhälle. 

Variation, valförmåga och äkta valfrihet är vad som efterfrågas av medborgarna 

i det moderna Sverige. Därför vill jag skicka med programkommissionen följande 

fråga: Ska vi vara gäster i verkligheten eller ska vi vara genomförare av jämlikheten? 

Ska vi vara ett introvert idéparti eller ska vi jobba stenhårt på att fullfölja Brantings 

och Danielssons vision om att vara ett förändrande folkparti och lyssna på samtiden? 

Jag väljer det senare. 

Mikael Bruér, Kronoberg: När jag fick handlingarna hemskickade till mig läste jag 

igenom dem. Jag kunde hitta mycket som var intressant och viktigt. Jag läste mycket 

om samhällsförändring, globalisering och utveckling av vårt eget land och av vår 

gemensamma värld, men jag tyckte att det saknades en del; mycket av det som kriskommissionen 

tog upp i sin rapport fanns inte med och mycket av det som togs upp 

av kriskommissionen hade tunnats ut. 

Det väsentligaste som vi kanske borde diskutera i vårt nuvarande läge är vår identitet 

som parti och som arbetarrörelse, för mycket av det har gått förlorat i en tid av 

nyliberalism och marknadsideologi. Vi har blivit defensiva i denna tid. Det har gjort 

att vi har förlorat stora delar av vår identitet och med det också ett stort underlag 

bland våra väljare. Många känner inte igen oss. En stor del av min valrörelse gick åt 

till att förklara att vi faktiskt är ett modernt parti. En stor del av min valrörelse gick åt 

till att förklara att vi inte är en blek kopia av Fredrik Reinfeldt eller Anders Borg utan 

vi är ett socialdemokratiskt parti och vi kommer alltid att vara det. Det var säkert 

likadant för fler av er, men det ska inte behöva vara så. 

Vi har varit defensiva. Världen har förändrats men vi har inte vågat eller kunnat 

ge ett alternativ till den utveckling som har skett. I stället har vi backat och följt med. 

Vi behöver tänka om. Vi behöver ta initiativet. Vi behöver erbjuda ett alternativ till 

den utveckling som sker och som har skett de senaste 15–20 åren. Vi behöver visa att 

socialdemokratin är en rörelse för framtiden. Vi behöver visa att vi har ett hållbart 

alternativ. Vi behöver visa att socialdemokratin är en frihetsrörelse – såväl globalt 

som lokalt. 

Sofie Wiklund, Dalarna: För några veckor sedan träffade jag en 20-åring och den här 

20-åringen brast i gråt. Hon grät för att sanningen var den att hon på sitt studielån 

fick låna ut pengar till sina föräldrar, för att de skulle få ekonomin att gå runt. Så 

ser det ut i Sverige 2011. A-kassan räcker inte till för att människor som jobbat och 

slitit hela livet ska få ekonomin att gå ihop den dag de råkar bli arbetslösa, när det 

inte ens är deras fel. 

Jag träffar också människor som sliter, som får hoppa runt på olika anställningar, 

som har provisionsbaserad lön, som knappt har rast. Jag har träffat undersköterskor 

som inte får säga vad de tycker och tänker på sin arbetsplats. Det finns alltså arbetsgivare 

som talar om för dem vad den ska tycka och vad de ska göra. 

Många av dem jag träffar säger: ”Jag vill att politikerna ska veta hur det är att 

kämpa. Jag vill att de ska veta hur det är att vara vanlig.” Dem ska vi lyssna på, för 

deras kamp är också vår kamp och den kampen är vi skyldiga att föra. 

49

Peter Söderström, Värmland: Det finns fantastiskt många fina tankar om politik härinne, 

det måste jag säga, och jag tänkte orda lite om miljön. 

Den mest grundläggande förutsättningen för att bedriva politik är att vi har en 

plats att göra det på. Det är dags att börja inse att jordens resurser inte är ändliga. 

Vårt största hot är inte Moderaterna utan det är en miljö i ständig förändring. I kommande 

texter vill jag ha med att Socialdemokraterna ska vara det parti som tydligast 

tar ställning för att bygga ett samhälle där även kommande generationer kan leva ett 

gott liv. Jag undrar vart tankarna om det gröna folkhemmet tog vägen. Gav vi Miljöpartiet 

hela mandatet att driva miljöfrågorna? I så fall ska vi ta tillbaka det mandatet 

här och nu. 

Jag har själv fyra barn och jag vill kunna säga till dem att mitt parti verkligen tar 

ansvar för att ge nästa generation samma möjligheter och förutsättningar som vi har. 

Vi har trots allt bara lånat jorden av våra barn. Det är måhända en sliten klyscha men 

det är en knivskarp sanning i dag, i morgon och alla andra dagar. 

Lisa Lööf, Västernorrland: Det finns många fördelar med det allt mer utbredda kunskapssamhället. 

Att den allmänna kunskapsnivån höjs bland befolkningen genererar 

både en positiv samhällsutveckling och en personlig utveckling. Att Sveriges befolkning 

utvecklas leder även till ökat inflytande och inverkan på världsmarknaden. Att 

satsa mycket på utbildning är en viktig nyckel till detta och det är ett område som vi 

socialdemokrater satsar mycket på. 

När vi pratar om kunskapssamhället får vi inte glömma dem som av olika anledningar 

har svårigheter att ta sig an de växande utmaningarna som den utvecklingen 

innebär. Många människor står redan i dag utanför den här utvecklingen och ges inte 

möjlighet att ta sig an de här utmaningarna. Det utanförskapet kommer att öka om 

inga insatser görs. 

Av olika anledningar passar inte högskola och universitet för alla människor. För 

att även inkludera dessa människor i kunskapssamhället måste det finnas alternativ 

till universitets- och högskoleutbildning som har lika hög status på arbetsmarknaden. 

Jag sitter inte inne med alla lösningar på de här problemen men jag hoppas att 

vi kan ta tag i diskussionen och att vi socialdemokrater kan gå i täten! 

Marie-Louise Rönnmark, Västerbotten: Vilka problem ska Socialdemokraterna lösa i 

dag? När partiet bildades fanns mängder av orättvisor i samhället. Det var fattigdom, 

kampen för rösträtt, makt och inflytande och mycket annat, och Socialdemokraterna 

ville ta de svagas parti och det gjorde vi. Men redan för 50 år sedan sade Gunnar 

Sträng att folkhemmet var färdigbyggt, vilket naturligtvis möttes av protester. Vi fick 

det starka samhället och en generell välfärd, som vi kämpande för. Men vi kan ändå 

se att 1800-talets behov fortfarande finns på många håll i världen. 

Egentligen gillar jag inte att tala om kunskapssamhället i motsats till något som 

funnits tidigare. Kunskap har alltid funnits, vare sig det handlar om att bygga en båt, 

odla korn eller lösa tvister. Jag tycker till exempel att detta med att surfa på nätet eller 

skriva slappa offentliga dagböcker inte verkar kräva särskilt mycket kunskap ibland. 

Så vad vill den medborgare som lever i en generell välfärd ha av trygghet i ett 

samhälle som tar ansvar? Det är ingen lätt fråga att svara på men vi behöver en soci- 

50

aldemokrati som snabbt kan laga maskorna i välfärdssystemet. Vi behöver också en 

bild av framtiden, där man på solsidan kommer längre än ljus och fräsch inredning 

eller gratinerad hummer. 

Kanske man kan knyta ihop trådarna genom att utveckla Sveriges internationella 

roll i syfte att möta de problem som inte handlar om små luckor i välfärden utan mer 

om det som hotar hela samhället, och ni vet säkert vad jag pratar om: klimatfrågan, 

energitillgång, väpnade konflikter med eller utan kärnvapen, ekonomiska system som 

underminerar investeringar och handel, naturkatastrofer, klyftor på en global nivå. 

Vi måste naturligtvis stärka våra trygghetssystem och se till att utveckla välfärdssamhället 

i Sverige, men vi måste komplettera med en vision om Sverige i världen, 

som jag tycker att Mona Sahlin så förtjänstfullt pratade om i sitt tal. Det är där socialdemokratin 

ska vara och det är så vi tar ansvar. 

Sekreterare: Bengt Harju och Gun Norgren 

Bengt Storbacka, Örebro län: Det var någon som sade att det här är ungefär som 

Täppas Fogelbergs program Ring P1, där alla får pysa lite om vad de tycker, men jag 

tycker att det är något mer. Det är fantastiskt att lyssna på alla idéer och all kreativitet! 

Det program vi har att utgå från i diskussionen är lite spretigt, men jag har två 

teman som vill prata om – det ena är att utveckla Socialdemokraterna och det andra 

är att utveckla vår politik för att samla breda samhällsgrupper. 

Vårt arv av facklig-politisk samverkan är vi stolta över. I dag behöver vi dock utveckla 

ett mycket bredare perspektiv. Dagens arbetare är akademiker, tjänstemän och 

LO-anslutna, de är allt möjligt. Det är ungdomar som reser ut i världen och svenskar 

med annan etnisk bakgrund. Det är människor som mycket oftare byter karriär, 

och dagens arbete skiljer sig starkt från gårdagens industriarbete. Vi måste analysera 

dagens arbetares behov inte bara utifrån ett LO-perspektiv utan utifrån moderna och 

förutsättningslösa forskningsansatser utan att tappa bort vår tidlösa värdering om 

allas lika värde. 

Vi socialdemokrater är ett modernt parti. Vi har lyckats förena demokratisk socialism 

med pragmatism och att genomföra samhällsreformer med det goda samhället 

för alla som mål. Det ska vi fortsätta med. På så sätt har vi alltid representerat 

flertalet och vi ska göra det i fortsättningen också. Vi har inte ropat slagord eller satt 

ideologiska principer före människor. Våra värderingar är tidlösa och med dem som 

klangbotten har vi alltid lyckats förankra vår idé om samhällsutvecklingen, och en 

god samhällsutveckling är beroende av ett starkt näringsliv, fungerande arbetsmarknad 

med god kompetensförsörjning, en politik för klok resursfördelning, hållbar 

fördelning, jämlikhet och också fria människor. 

Vi är vana att samverka med LO-facken och det ska vi fortsätta med, men vi behöver 

också mycket mer strukturerat och systematiskt utveckla en dialog med övriga 

fackliga rörelser. Lokalt och regionalt kan och bör vi föra en öppen och strukturerad 

dialog med Saco, TCO, likaväl som med övriga folkrörelser och NGO:er samt även 

arbetsgivarorganisationerna. Vi har en lång tradition av dialog med arbetsgivarens 

parter och dem bör vi verkligen prata med, för de håller på att rasera arbetsmarknaden 

och tryggheten. 

51

Nu är det dags att föra en öppen dialog med dem även om samhällsutveckling. 

Vi har våra rötter i arbetarrörelsen men arbetarrörelsen i dag är något helt annat och 

mer mångfasetterat än för 100 år sedan. Vi behöver därför föra en systematisk dialog 

med alla i samhället och lyssna på alla. Vi behöver ha en stor kontaktyta – och det 

har vi – men jag tror att vi ska ta till oss att jobba mer systematiskt och lyssna in fler 

organisationer. Så kan vi bygga en samhällsutveckling för breda samhällsgrupper. 

Johan Persson, Kalmar län: Man ska inte skryta i vårt parti så därför tänkte jag inte 

prata om Kalmar! I stället är jag glad över att det är så många som lyfter kriskommissionens 

arbete. Jag hade förmånen att få vara med och leda det arbetet och även om 

tidplanen blev något förändrad under hösten – vi skulle ha varit klara i höst, sedan 

i maj och slutligen blev vi klara den 15 februari – så tycker jag ändå att arbetet var 

väldigt stimulerande. Vi hade öppna seminarier, vi bjöd in väldigt många människor 

och det var många som hörde av sig. Vi fick faktiskt flera tusen mail och synpunkter, 

så det finns ett stort intresse för socialdemokratin och för den färdriktning som vi tar. 

I grunden formulerade kriskommissionen ett antal slutsatser som jag tror är grundläggande 

för den nystart som vi behöver göra som parti. Det handlar om att vi måste 

våga ha en egen färdriktning, en egen agenda som är väldigt tydlig, gärna över tio år. 

Det finns ju ingen brist på utmaningar. Vi har en infrastruktur i det här landet som inte 

fungerar, vilket inte minst Kalmarborna fått uppleva i dag, vi har en skola som faktiskt 

har försämrade resultat, vi har en barnfattigdom som ökar för varje år, vi har klyftor 

både mellan stad och land och mellan människor, klyftor som hela tiden växer. 

På något sätt kan det inte vara så svårt att formulera ett handlingsprogram kring 

detta och andra områden och sedan försöka vara tydliga med det, gå till val, söka 

stöd, för en tydlig reformagenda för de närmaste tio åren för Sverige, där politik, 

organisation och ledarskap hänger ihop. Jag är alldeles övertygad om att man också 

kan använda partiet i denna politiska nystart – jobba med ständiga kommissioner 

som får vara ute och lyssna in synpunkter kring olika temaområden. 

Socialdemokratin borde vara Sveriges mest öppna, nyfikna och ödmjuka parti 

och har man det förhållningssättet i politiken tror jag att både medlemsvärvning och 

politikutveckling hänger med i någon form av positiv spiral, så låt oss nu forma positiva 

spiraler, låt oss lägga etiketterande och annat bakom oss och ladda om. Sverige 

behöver en ny regering och vi ska inte söka stöd för maktens skull. Vi ska faktiskt 

söka stöd för att förändra det här landet, för det behöver Sverige. Nu ska vi köra, 

tycker jag! 

Olov Zakrisson, Södermanland: Den utveckling vi ser i dag med utförsäljningar och 

privatiseringar av samhällsviktiga funktioner och verksamheter är det första steget i 

en borgerlig resa mot ett nytt, eller kanske nygammalt, klassamhälle. Men jag tror 

inte att resan slutar där. Det är endast en hållplats på vägen i avregleringarnas resa 

mot ett privatiserat ”särhälle”. 

Jag är ganska ny i politiken. Jag gick med i partiet för bara några år sedan och jag 

gjorde det till stor del på grund av min oro för den här utvecklingen. Mycket klokt 

har redan sagts av många duktiga, kunniga och erfarna kamrater. För mig känns 

det tryggt att vara del av en rörelse med en tydlig ideologi och så många duktiga 

52

företrädare. Och eftersom så mycket klokt redan har sagts och kommer att sägas, 

och säkerligen ledas i bevis, vill jag tala om något annat. Jag vill tala om hur det är 

att flyga utomlands. Jag vill försöka nyansera och illustrera hur ett klassamhälle rent 

konkret påverkar oss. 

Föreställ er att ni ska flyga utomlands från Arlanda med er lilla son eller dotter. 

Tänk er ni står i kön till incheckningen och att det är en lång kö. Bredvid er går en 

kostymklädd herre förbi och fram till en tom disk. Barnet frågar: ”Varför går vi inte 

i den kön i stället, pappa?” Och ni svarar: ”Det är kön för dem som har betalat lite 

extra.” 

I säkerhetskontrollen är det samma sak. Kostymen går i egen kö och ni står och 

svettas i en ringlande kö för oss vanliga människor. Samma fråga får här samma svar, 

att de som betalat lite extra får gå i egen kö. Vid gaten är sittplatserna slut och kostymen 

försvinner in i en lounge med gratis dryck och mat i bekväma fåtöljer, för det 

får man om man betalar lite extra. Det är inget som vi tycker är konstigt i dag. 

Min fråga till er som tror på borgerlig politik – även om jag inte räknar med att 

ni finns här i rummet i dag – är om ni är beredda att svara på samma sätt den dag 

ni kommer till sjukhuset för att ert barn är sjukt och ni blir ombedda att vänta, 

eftersom den som har råd att betala lite extra måste få komma in först. Det är den 

verklighet vi ser redan nu, med privata vårdförsäkringar. Det är den verklighet som 

kryper fram ur den mörka borgerliga vrån i politiken. Hur ser det ut efter den här 

mandatperioden? 

Att avsäga sig ansvaret för vår gemensamma välfärd genom utförsäljning, avreglering 

och privatisering, såsom borgarna gör, skapar ett ojämlikt klassamhälle med allt 

vad det innebär. Mona sade tidigare att jämlikhet är utveckling. Låt oss föra dessa 

tankar om jämlikhet vidare. 

Linda Larsson, Värmland: Hej allihop! Det är så många före mig har sagt så mycket 

klokt, så jag skulle bara vilja påminna om en känsla. Om alla ni som sitter här inne 

tänker tillbaka på den där första gången när ni tog steget och stod upp för något 

ni tyckte var rätt, när ni hade sett en orättvisa någonstans. Det kanske var just den 

gången ni bestämde er för att ni skulle bli politiker och förändra något i samhället. 

Jag tycker att det har varit jättemånga duktiga politiker uppe i talarstolen i dag och 

många har framfört många bra idéer och gjort det på ett väldigt professionellt sätt. 

Men jag skulle vilja att vi, när vi åker härifrån eller när formulerar vår politik under 

kongressen, kommer tillbaka till den där känslan och varför vi egentligen är politiker 

– drivkraften och engagemanget, det som gör att vi sysslar med politik och det 

som gör att alla vi är här i dag. Jag tycker att det saknas. Många talare som har varit 

i talarstolen har inte pratat om känslan eller engagemanget. Vi har uttryckt väldigt 

många fina ord och fina idéer men om man verkligen ska kunna identifiera sig med 

oss när vi kommer hem igen till våra kommuner, landsting och regioner, om väljare 

ska rösta på oss och tycka att vår politik är bra, så är det en förutsättning att man 

förstår vad vi säger. 

Om jag ska vara helt ärlig måste vi verkligen försöka att vara mer folkliga med mer 

glädje, mer engagemang, mer känsla. Kom tillbaka till den där första gången, om ni 

53

minns den. Och för att ni ska kunna bli lite folkliga skulle jag vilja göra lite reklam. 

Jag har en knapp på mig med Håkans bild på. Jag känner inte Håkan, även om jag 

hoppas att jag kommer att göra det någon gång, för jag tror att han är en folklig 

politiker. Jag tror det, han verkar vara skojig – det har jag sett på tv! 

Så om det är någon som vill komma tillbaka till känslan, engagemanget och drivet, 

och samtidigt göra reklam för Håkan som verkar vara världens folkligaste politiker, 

kan ni vända er till Värmlandsdelegationen, för vi säljer knapparna! 

Jonas Esbjörnsson, Skåne: Jag är IF Metallare och i dag har vi pratat om globaliseringen 

och vi har även pratat om hur det är på hemmaplan och hur tjänstesektorn 

ska utvecklas. Det där är oerhört viktigt, men det är också viktigt att industrisamhället 

fortsätter att utvecklas, för det är trots allt så att tjänstesektorn inte klarar sig utan 

industrisamhället. Ett land kan inte byggas på att vi bäddar varandras sängar eller 

klipper varandras gräs. Sverige behöver en stark industri och en stark tjänstesektor för 

att vi ska kunna bygga det socialdemokratiska samhället och få en socialdemokratisk 

välfärd. 

Utbildningssamhället går också hand i hand med industrin, för i industrin krävs 

allt mer teknologi och då behövs det mer utbildning. Vi får inte heller backa ifrån att 

prata om industrin, men min känsla är att vi bara har pratat om tjänstesamhället på 

senare tid. Vi måste också ha med industrin. 

Göte Wahlström, Jönköpings län: När man efter valrörelsen säger att vi förlorade valet 

för att vi inte hade någon sysselsättningspolitik skäms jag, för är det några som vet 

att det är förutsättningen för att bygga ett välfärdssamhälle så är det vi. Vi vet att full 

sysselsättning, människors vilja att gå till arbetet, är en förutsättning för att bygga ett 

starkt välfärdssamhälle med solidaritet. 

Det är många som har lyft upp frågeställningen att vi måste ta en vidare fajt för 

just sysselsättningsfrågorna, men jag vill också lyfta in den sociala dimensionen av arbetslivet. 

Jag blir något oroad över att alldeles för många människor i dag går ut och 

säger: ”Inte en dag till på jobbet!” Jag ser på Facebook att man talar skriver att man 

går till jobbet med vånda. Man talar illa om arbetet – det arbete som är så värdefullt 

och en grund för att bygga ett välfärdssamhälle. 

När jag var 17 år började jag jobba. Jag gick ut och kände en stolthet över det jag 

producerade. Jag kände en stolthet när jag tittade bakåt, över det jag hade gjort under 

arbetets timmar. Jag kände en stolthet när jag åkte till fikarummet och kunde sätta 

mig tillsammans med mina arbetskamrater och diskutera både vad vi hade gjort och 

hur vi skulle arbeta framgent. I dag saknar jag den positiva attityden till arbetet. 

Hur ska vi då få tillbaka den här positiva attityden? Det är en viktig arbetsuppgift 

för oss. I dag har avsaknaden av detta beskrivits av flera tidigare talare, när man säger 

att arbetet läggs upp på ett sätt som innebär att två personer inte kan gå till fikarummet 

samtidigt för att en måste finnas ute i produktionen medan den andra dricker 

kaffe, eller att busschaufförerna inte har möjlighet att gå på toaletten för att tidtabellen 

är så knappt ställd. Vi kan se det på område efter område. 

Vi måste få tillbaka den sociala dimensionen av arbetet. Hur kan vi vända det till att 

54

arbetet är något positivt, som genererar förutsättningar att bygga det välfärdssamhälle 

som vi slåss för och som vi anser är så viktig? Vi måste få en plattform för samtal och 

en diskussion om arbetslivets utveckling. 

Jag vill därför se ett brett och samordnat arbete tillsammans inom arbetarrörelsen, 

där partiet tillsammans med LO och tjänstemannaorganisationerna analyserar och får 

en ordentlig diskussion om hur den sociala dimensionen ska få ett återinträde på arbetsmarknaden. 

De ekonomiska villkoren har tagit över på sätt som innebär att vi slår 

sönder och riskerar att få en situation där välfärdssamhället undergrävs genom människors 

ovilja att gå till arbetet på grund av den arbetsorganisation som byggts upp genom 

det ekonomiska tänkandet. 

Jag har en förhoppning om att vi gör det här ganska snabbt och att en ny partiledning 

tar de här initiativen för att få igång denna breda diskussion som varit en 

förutsättning för att bygga samhället till där vi i dag befinner oss och som kan ge oss 

förutsättningar att möta framtidens alla utmaningar. 

Henrik Johansson, Göteborg: Varje generation upplever sig på något sätt att leva i en 

brytningstid. Varje generation vill på något sätt känna sig unik, att man lever i ett 

speciellt tidevarv. Det är väl först efteråt man kan bestämma om det var så – om det 

faktiskt var unikt eller om det skedde någon förändring. Det är väl den paradoxen vi 

lever i nu, på något sätt, där vi åtminstone upplever oss förflytta oss från ett industrisamhälle 

till ett kunskapssamhälle, där fler ska vara sysselsatta med tjänsteproduktion 

än med industriproduktion. Det här är en utveckling som pågår. 

Samtidigt tycker jag att debatten om det framtida samhället, där den högerregering 

vi har i dag också ger den bilden, har ett slags underliggande diskussion om 

att friheten ökar bara för att vi får ett tjänstesamhälle. Det är ju inte riktigt så, det 

är inte min bild av verkligheten. Det finns ingen automatik i att folk blir friare och 

mår bättre bara för att man lever i ett annat samhälle. Den kampen måste föras och 

vinnas varje dag. 

Vår styrka – både i parti och i fackföreningsrörelse – har varit att vi har accepterat 

samhällsförändringen men vi har inte accepterat den ojämlikhet som rationalisering 

och samhällsomdaning skapar, utan snarare tvärtom har vi velat lösa de problemen. 

I det gamla samhället, om man nu får kalla industrisamhället så, hade vi hittat 

många lösningar och i mångt och mycket har vi varit ganska bra på att lösa de problem 

och de ojämlikheter som skapades i det samhället – även om det såklart fanns 

mycket kvar att göra där också. När vi går mot ett kunskapssamhälle och en tjänstesektor 

har vi inte riktigt verktygen. Här står vi och stampar. Här har vi ett väldigt 

stort behov av att utarbeta strategier. Ibland blir den här debatten så förenklad, som 

att rutavdrag är en bra lösning för då går vi från svarta till vita jobb, men frågan är 

mycket större och svårare än så. 

Jag tycker att kriskommissionens rapport pekar på ett antal områden som jag tror 

är viktiga i tjänste- och kunskapssamhället och det är oerhört viktigt att vi blir tydliga 

och skapar politik. Det handlar om arbetstider, anställningsformer och den urholkning 

av arbetsrätten som vi ser i dag. Mycket av den arbetsrätt och de arbetsvillkor vi 

har i dag är skapat för ett annat samhälle än det vi kanske lever i. Då måste vi orka 

hitta lösningar som är anpassade till ett nytt samhälle men som inte försämrar villko- 

55

en utan kanske till och med snarare förbättrar dem. 

Som så många har varit inne på tycker också jag att det handlar om det som alltid 

varit rörelsens styrka – att leverera, att faktiskt våra väljare och tilltänkta väljare ser att 

vi har svaren på de frågor som de ser som problem. Här tror jag att vi har en jättestor 

utmaning och det är viktigt att ha med i den fortsatta debatten. 

Sven-Erik Lindestam, Gävleborg: I går visste jag inte vad jag vet i dag, nämligen att 

jag tydligen är normen för kongressombud. Aftonbladet har tagit fram att det är en 

sådan som jag: 46 år, man, något överviktig – fast det stod det inte – och tillika kommunalråd. 

Det var det genomsnittliga kongressombudet. Jag har därtill dubbelnamn 

och jag är en stolt hälsinge och väldigt stolt söderhamnare, och jag här naturligtvis 

också glad över att vara kongressombud! 

För ett antal år sedan, när jag var 18 år och skulle ta körkort, hade jag en körlärare 

som berättade för mig att det var bra att jag inte satt och tittade alldeles framför 

fronten på bilen utan att jag hade blicken fäst ganska långt fram. Av och till skulle 

jag slå en blick i backspegeln och se vad som händer, så att ingen skulle försöka köra 

om mig – alltså lite koll bakåt och järnkoll framåt. 

Under de diskussioner som har pågått ganska lång tid, framför allt i media, har 

vi blivit pådyvlade åsikter. De presumtiva kandidaterna var emellanåt höger, emellanåt 

vänster, emellanåt bättre sossar, emellanåt sämre sossar. Om det nu är så att vi 

sitter i den där bilen och ska köra framåt och gör den där extrema vänstersvängen 

– var hamnar vi då? Jo, i ett dike. Om vi i stället vrider ratten alldeles för mycket åt 

höger hamnar vi i det andra diket. Vi som parti ska självklart fortsätta på den breda 

socialdemokratiska vägen och ha blicken fäst framåt för att möta den framtid som 

kommer och den framtiden är inte mörk utan den är ljus. 

Det finns några väsentliga saker som hör ihop med oss hemma i Sverige och i en 

omvärld. Det har vi sett på senare tid, inte minst vad gäller efterföljden av tsunamin 

och kärnkraften och den strålning som sprids. Jag tror att innovationer och ekologisk 

omställning kommer att föra bort oss från ett fossilt beroende och bort från ett 

beroende av en kärnkraft som inte är säker. 

I våra trakter, ute vid vår kust, pågår det nu projektering för två gigantiska vindkraftsparker 

– en investering på i storleksordningen 35 miljarder kronor. De kommer 

att leverera ström som motsvarar två miljoner människors behov. Vad är det 

värsta som kan hända med ett vindkraftverk? Möjligen att en mås kan bli skadad, 

men vi får inte utsläpp som riskerar generationer. 

Det händer positiva saker när vi möter innovationer, för vi får jobb. Det jag kan 

känna och önska är att vi måste bli ett parti som förutom att prata jobb också tar den 

lediga nischen i svensk politik och pratar företagande baserat på innovationer. 

Andreas Lundgren, Västerbotten: Utvecklingen de senaste 20 åren visar att det krävs 

att socialdemokratin vågar se att vi är på ett sluttande plan. Kongressmaterialet uttrycker 

förvisso att det finns ett starkt folkligt stöd för den socialdemokratiska samhällsmodellen 

och det är sant – för tillfället. Men det är just för tillfället, för det 

som en gång var en generell välfärdsmodell har kraftigt försvagats som fortsätter att 

försvagas. 

56

Sanningen är att fortsätter den rådande utvecklingen så slås borde partiet och välfärden 

sönder, oavsett hur mycket vi sitter här i dag och slår oss för bröstet och talar 

om vår samhällsmodells överlägsenhet, för utvecklingen handlar om maktförhållandena 

i samhället och inget annat. 

Som alltid när man tittar på sin omvärld kommer man att kunna se utmaningar 

och hotbilder. Dessa presenteras förtjänstfullt i kriskommissionens rapport och lite 

mer kortfattat i kongressmaterialet. Men jag vill poängtera att dessa utmaningar inte 

är möjliga att diskutera om man inte närmar sig med en reformistisk hållning i 

politiken. Socialdemokratin har varit alldeles för dålig på att se maktförhållandena 

i samhället, driva reformer för att stärka folkets makt och förhålla sig till utvecklingstendenserna 

utifrån det perspektivet. Exempelvis har vinstintressenas okontrollerade 

intåg i välfärdssektorn och i skolsektorn varit stora strategiska misstag som inte gynnat 

oss på något sätt och som förskjutit makten i samhället. 

När partiet de senaste åren har diskuterat stopplag för utförsäljning av akutsjukhus 

eller försökt stoppa vinstuttag i fristående skolor är det desperata sista försvarslinjer 

i en utveckling som pågått under en lång tid, där vi tillåtit att en marknad för 

vård och välfärdstjänster skapats och det har slagit sönder solidariteten i samhället 

och länsat det offentliga på resurser. Nu är det dags att partiet inför kongressen 2013 

börjar lägga fast ett antal viktiga principer för politiken och omvärldsanalysen. 

För det första: Hädanefter måste den socialdemokratiska politiken göra tydligare 

maktanalyser av samhällsutvecklingen och agera på ett sådant sätt att inte marknadskrafterna 

förstärks, det vill säga ha en förebyggande ambition. Detta saknas väldigt 

tydligt i dag – inte minst på mellanlång sikt. För det andra: Partiet måste återta reformismen 

både i ord och i handling. Vi måste våga lägga kraftfulla reformer för att 

både återfå människors tilltro och börja vända samhällsutvecklingen. Det finns inget 

annat alternativ. 

År 2011 ser vi väldigt tydligt vart marknadskrafter och vinstintressen fört oss. Nu 

är det dags att det socialdemokratiska partiet tar lärdom av tidigare generationers 

erfarenheter och återtar reformismen på allvar. 

Joakim Pohlman, Kronoberg: Jag fick ett sms från världens bästa kronobergare, Tomas 

Eneroth, där han skriver att det finns gott om utrymme i debatten, så då tänkte 

jag ta lite av den tiden! Det är ju en stund kvar till att vi ska välja. 

Jag jobbar inom pappersindustrin. Där är heltid norm; jag kan inte välja deltid 

om jag inte har småbarn eller om man som jag är deltidskommunalråd, för då har 

man inget val. Inom den offentliga sektorn däremot, där kvinnorna jobbar, är deltid 

en norm. I min kommun Markaryd införde vi 1999 att heltid är en rättighet och 

deltid en möjlighet inom vård och omsorg. Och kunde lilla Markaryd göra detta 

måste ju fler kunna göra det. 

Vid införandet av heltidsmöjligheten anställde vi ungefär 30 av våra timvikarier. 

De fick en tillsvidareanställning. Vad hände? Jo sysselsättningsgraden totalt ökade 

marginellt. Vissa gick upp i arbetstid och vissa gick ner men alla hade möjligheten 

att välja. Detta var ett sätt att göra vår arbetsplats attraktiv i framtiden. 

En annan följd, som ingen av oss hade räknat med utan som kom lite som en 

överraskning, var att ungefär tio av timvikarierna efter ett år var tvungna att bli le- 

57

diga för de hade blivit mammor. Med en tillsvidareanställning vågade de bilda familj 

eftersom de hade ett jobb att återvända till. Att införa heltid som rättighet och deltid 

som möjlighet kan alltså ge oväntade effekter! 

Vi vill alla tillhöra ett modernt samhälle så det är dags att vi går från ord till handling, 

och nu tänkte jag göra en halv Per Oscarsson (tar av sig sin tjocka tröja). Den 

t-shirt jag har på mig är Kommunals 100-årsjubileumströja. Det får inte ta 100 år till 

innan våra kvinnodominerade arbetsplatser har möjlighet att erbjuda den sysselsättningsgrad 

de anställda vill ha. Det är dags att åka hem att agera: Heltid en rättighet, 

deltid en möjlighet! 

Patrik Åhrman, Uppsala län: ”Världens bästa välfärd för alla – så högt måste målet 

sättas.” Så står det i partistyrelsens diskussionsunderlag inför kongressen. Och vad 

annant kan egentligen vara värdigt ett parti som under mer än ett halvt sekel har 

byggt ett samhälle som på många sätt är märkvärdigt och med devisen ”Bara det 

bästa är gott nog åt folket!”? 

Men det är klart att vår tid ställer nya krav på välfärdspolitiken. Vi har fått en 

förbättrad levnadsstandard, bättre sjukvård, teknikutveckling och bättre arbetsmiljö, 

och samhällets demokratisering gör också att vi medborgare önskar och behöver mer. 

Vi vill dessutom ha inflytande och till och med välja ibland. Det är naturligt och inte 

särskilt konstigt alls. 

Men världens bästa välfärd kan inte uppnås om våra gemensamma angelägenheter 

i valfrihetens namn tillåts vara ett eldorado för marknadsexperiment, där grundläggande 

mänskliga behov och tillgodoseendet av dem ska handlas på börser eller ställas 

i relation till lönsamhetskrav. Det är inte rimligt att gemensamma resurser som 

avsätts till verksamhet i det som brukar kallas välfärdens kärna sedan omvandlas till 

vinster i riskkapitalbolag, i värsta fall med säte i skatteparadis. 

Den välfärd som vi socialdemokrater bygger för framtiden måste innehålla många 

valmöjligheter och fler alternativa driftsformer men med ett gemensamt – att de 

sätter alla människor före marknaden. Drivkraften måste alltid vara omsorgen om 

människan och får aldrig tillåtas bli chansen att göra en god affär. 

Dan Gabrielsson, Skaraborg: I år är det 25 år sedan Olof Palme gick bort. Han var 

den som inspirerade mig till att gå med i Socialdemokraterna. Han myntade uttrycket 

att vi inte ska tjäna pengar på gamla, sjuka och barn. Vi ska inte tjäna pengar 

på vård, omsorg och skola. Det har gått ett antal år nu, och den här frågan har vi tappat, 

vi socialdemokrater. I dag säger man allmänt att det där är en fråga där man inte 

känner någon större skillnad mellan den borgerliga alliansen och socialdemokratin. 

Jag längtar och drömmer om att socialdemokratin ska komma tillbaka till att 

faktiskt ta ställning för att vinstintresse och riskkapitalbolag inte hör hemma inom 

vård, omsorg och skola. I julas kom en stor undersökning från Umeå universitet, där 

Stefan Svalfors som är professor i sociologi slog fast att ungefär 80 procent av svenskarna 

– oberoende av vilket parti man tillhör – tycker att vård, omsorg och skola 

ska bedrivas i kommunal regi och landstingsregi och i vissa fall i statlig regi. Denna 

straffspark missar vi gång på gång. Det är öppet mål, det är bara att lägga in den. Det 

finns ingen målvakt. Rulla in bollen in mål, Håkan Juholt. Lägg en bredsida, enkel 

58

och lätt, och rulla in bollen i mål! 

Politik ska vara enkelt enligt min uppfattning. När det gäller den här frågan benar 

inte vanligt folk ut vad vi vill och vad de andra vill. Därför är det viktigt att vi har en 

enkel och lättfattlig politik kring den frågan, för det är en av de stora frågorna som 

gör att socialdemokratin kan vinna valet 2014. Vi måste vinna matcher och vi måste 

göra mål för att vinna matcher. 

Ingvar Carlsson pratade en gång om att vi måste lära oss lyssna på gräsrötterna, 

och när jag är ute och pratar med medlemmar i LO-kollektivet säger de att de vill 

känna sig trygga. Låt människor bli trygga i Sverige och veta att pengarna går till rätt 

ändamål. Vi socialdemokrater borde i stället fundera över vad vi kan göra för att bli 

världens bästa svenska arbetsgivare och ta ansvar för den utveckling som sker i kommuner 

och landsting. Se till att effektivisera men gör det i offentlig regi. Kommunalare 

och andra offentliganställda gör ett fantastiskt jobb. Värna deras kompetens. 

Ibland tror jag att det finns en lättja och kanske till och med ett egenintresse inom 

socialdemokratin för vi tar inte den här frågan på största allvar. Det kanske är så att 

det har gått så länge nu att vi börjar tveka på vår egen förmåga. Slå in bollen i mål så 

att vi vinner matchen 2014! 

Behandlingen av dagordningens punkt 8.1 fortsätter på sidan 61. 



Val av partiorgan 


Val av partiordförande 


Berit Andnor Bylund, valberedningens ordförande: Den 4 december valde förtroenderådet 

en valberedning. Den har bestått av elva personer och vi har representerat 

hela landet. Vi har haft en nära dialog och samverkan med partidistrikten. 

Arbetet har varit uppdelat i olika skeden. Fram till den 21 januari diskuterade vi 

kriterierna, det vill säga de kännetecken som partiet tycker att den nya partiledningen 

ska ha. Mellan den 2 och 24 februari diskuterades olika namnförslag. Ansvaret för 

samordningen av detta låg på partidistrikten. Den 1 mars samlade vi partidistriktens 

ordförande till en överläggning om frågor som rörde jämn könsfördelning i partiets 

ledning men också omfattningen av förändringarna i partiets ledning. Därefter, alltså 

mellan den 1 och 9 mars, arbetade valberedningen på ett traditionellt sätt, det vill 

säga vi hade överläggningar, samtal och konsultationer, och den 10 mars presenterade 

vi vårt enhälliga förslag att till ordförande föreslå Håkan Juholt. 

Håkan är starkt och fast förankrad i partiets ideologiska grund. Hans breda erfarenhet, 

hans ledarskap och hans starka, agitatoriska och debattglada person kommer att 

59

ge honom goda förutsättningar att leda partiet mot nya stora framgångar. Valberedningens 

förslag är enhälligt och det finns ett stöd från samtliga partidistrikt. Håkan 

är den enda som är nominerad och därför vill jag å valberedningens vägnar föreslå att 

kongressen till det socialdemokratiska partiets ordförande väljer Håkan Juholt. 

Beslut 


att välja Håkan Juholt till partiordförande för Sveriges Socialdemokratiska Arbetareparti 

i enlighet med valberedningens förslag. 

Håkan Juholt, nyvald partiordförande: Tack ska ni ha! Tack Sven-Erik, för att du i 

fjorton dagars tid har haft den kärva versionen av Tom Pettys I won´t back down på 

din mobil, framförd av Johnny Cash. I won´t back down, but there is no easy way 

out – det är en fantastisk låt och varje gång någon har ringt till Sven-Erik under de 

senaste 14 dagarna har jag fått höra I won´t back down, och det är det besked vi ger, 

vi socialdemokrater, och som jag själv ger. 

We won´t back down – vi kommer inte att vika ner oss! Vi kommer inte att vika 

ner oss, för vi tror nämligen på ett samhälle där den som står i solsken har ett ansvar 

att resa ett paraply över den syster eller bror som står i ösregn. Vi kallar det social 

demokrati. 

We won’t back down, but there is no easy way out – och det finns ingen snabbfix. 

Vi har en resa att göra tillsammans som kommer att ta tid. Det är så många människor 

som vill mer av Socialdemokraterna. Det är så många som ställer förhoppningar 

till Socialdemokraterna. Det är så många som vill att vi ska göra mer än vi gör i dag. 

Det kommer att ta tid att återvinna medborgarnas förtroende och stöd men det ska 

vi göra – mödosamt, steg för steg och tillsammans. 

Jag tänker ta en stund i morgon, vid 10-tiden, och ge min bild av detta. Just nu 

vill jag bara säga tack alla. Jag är stolt, jag är ödmjuk, jag är glad och jag är tacksam 

över detta förtroende, och beskedet är: We won´t back down! 

Behandlingen av dagordningens punkt 7 fortsätter på sidan 95. 

Nomineringstid 

Tjänstgörande ordförande: Det ska förrättas ytterligare val i morgon, nämligen av 

partisekreterare, ledamöter och ersättare i verkställande utskottet, ledamöter och ersättare 

i partistyrelsen och ordförande i programkommissionen. Nomineringstiden 

föreslås till klockan 19.00 i dag. 

Beslut 


att fastställa nomineringstiden för val av partisekreterare, ledamöter och ersättare i 

verkställande utskottet, ledamöter och ersättare i partistyrelsen och ordförande 

i programkommissionen till klockan 19.00. 

Ordförande: Karl-Petter Thorwaldsson och Ulla Lindqvist 

60

Dagordningens punkt 8, fortsatt behandling 


Dagordningspunkt 8.1, fortsatt behandling 

Vår omvärld 


Anders Carlberg, Stockholm: I 27 år har jag har utvecklat verksamheten på Fryshuset 

och de senaste tre åren har vi åkt runt i hela landet och sett vad som finns. Vi har haft 

stora seminarier på ett par dagar i ungefär 30 regioner och vi har besökt 150 kommuner. 

Jag har med mig vad de tycker i Oskarshamn, Västervik, Mönsterås, Högsby 

och Vimmerby och jag tänker överlämna det till Håkan Juholt sedan. 

Vi har sett fantastiska verksamheter därute som jag vet att den här partikongressen 

nästan aldrig har hört talas om. Vi har sett ungdomar i olika förorter till de stora städerna 

bedriva en fantastisk verksamhet och vi håller på att bygga upp ett spännande 

nätverk. Jag har märkt en sak, jag har allt mer förstått det, och jag tycker att kongressen 

speglar den bristen: Mängder av de ungdomar som vi kallar invandrarungdomar 

är faktiskt Sveriges extratillgång i en globaliserad värld. Men kan det vara så elakt 

att 5 procent av svenska folket tycker illa om invandrarungdomar och vi övriga 95 

procent tycker synd om dem? Jag ska ta ett exempel. 

En av de bästa fotbollsföreningarna i Borlänge heter Dalkurd. Jag är inte säker på 

att Göran Greider har hört talas om den föreningen men den har undergrävt brottsligheten 

i hela Borlänge. Ordföranden är socialdemokrat. Han bör få en större roll i 

det här partiet! I en av världens största industristäder, Istanbul, bor det fyra miljoner 

kurder. Alla de har personliga kontakter till familjer i Sverige. När ska vi börja utnyttja 

denna fantastiska resurs med hundratusentals ungdomar som pratar fyra–fem 

olika språk och har ett nätverk över hela världen? Vi är för usla på detta. Det är dags 

att ta tillvara denna dolda guldskatt i Sverige! 

Jag tror att partiet ska sätta sig ner och fundera över hur vi ska göra näringspolitik 

där vi utnyttjar dessa fantastiska tillgångar. Det borde finnas en speciell linje på varje 

gymnasium i Sverige med 30–40 ungdomar som pratar språk från hela världen och 

med inriktning på entreprenörskap. Jag tror att vi måste gå i spetsen för detta och 

jag kommer att personligen överlämna materialet till Håkan Juholt så att han vet vad 

som händer i Västervik och Oskarshamn! 

Helena Frisk, Örebro län: ”Alla ska med, så enkelt är det.” Ingen av oss kan väl ha 

glömt den parollen? Men medge att det är ungefär som en tulipanaros – det är lätt 

att säga men vad är det och hur gör vi? Det är på den punkten vi måste komma 

med konkreta förslag byggda på genuin socialdemokratisk politik av den sort som 

verkligen betyder att alla ska med. Det får inte bara vara till intet förpliktigande ord. 

Jag kommer ihåg när Hasse Alfredsson satt och funderade över ett glas öl: 

61

När man ser på hur barna 

växer opp och står i 

kan man undra om barna 

nånsin får det som vi. 

Om det finns jobb, om det finns mat, 

om det är drägligt där dom bor. 

Finns det får och kor 

och vatten och luft? 

Får dom sola sig gratis? 

Finns det blommor och blad? 

Har dom fläsk och potatis? 

Kan dom ta sig ett bad? 

Har de dragspel och vals? 

Har de kvar bruna bönor? 

Har de någonting alls? 

Det är enkla men befogade frågor och farhågor, för de här raderna innehåller det 

mesta. De berör klimatpolitik, kulturpolitik, jobbpolitik och socialpolitik. Men hur 

gör vi? Ska vi bara tänka på hur vi vinner röster, missförstå mig rätt, innanför tulllarna? 

Eller ska vi lägga manken till och se till att barn i hela landet får det som vi, 

tack vare att vi hade förmånen att ha socialdemokratiska föräldrar som osjälviskt 

arbetade för att vi skulle få de bättre än dem? 

Tar vi upp deras kastande handske kan vi hoppas att våra barn och barnbarn kan 

sola gratis och att de får fläsk och potatis även i framtiden, och då pratar jag om alla 

barn. För det krävs en genuin socialdemokratisk politik av gammalt gott märke anpassad 

till dagens problem – inte gårdagens. 

Jag är medveten om att jag inte har förslagit konkreta åtgärder, men det här är 

ju inte heller någon beslutskongress utan en där vi väljer ny partiledning och pekar 

ut färdriktningen för kommande valsegrar, och jag ser fram emot att få delta i det 

arbetet tillsammans med alla andra genuina socialdemokrater! 

Maj Britt Theorin, Stockholm: ”Nu känns det roligt igen att vara socialdemokrat” 

– så sade en partivän när Håkan och Carin fördes fram av valberedningen, och så 

är det. Ska vi vinna valet måste det vara roligt att vara sosse! Vi måste stolt sätta vår 

dagordning och berätta vilket samhälle vi vill bygga. Vi måste våga tänka långsiktigt 

med våra värderingar som grund. Som Olof Palme sade: ”Driver man bort idéerna 

från den politiska arenan, då öppnar man vägen för ett fortskridande förfall för politiken.” 

Vi måste kunna se de strukturella förändringar som har skett och det har kriskommissionen 

tagit tag i och min rekommendation till den nya partiledningen är att den 

tar till sig rapporten och dess förslag. 

Men vi måste också våga tänka om. Blev det bra? Om inte – låt oss göra om. 

Mycket blev inte bra, till exempel de omfattande privatiseringarna av gemensam 

egendom inom vård, skola och omsorg, med vinster åt riskkapitalister. Där förfördes 

vi av ordet ”valfrihet”. Men vilken valfrihet när det bara finns privata aktörer inom 

62

åldringsvården? Och vems valfrihet talar vi om? Var fanns solidariteten? 

Arbete åt alla – når vi det när inflationsmålet styr? Ungdomsarbetslösheten är 

förödande för ungdomarna och för samhället. Självklart måste vi satsa på utbildning 

men mycket mer behövs, och jag dristar mig att föra fram en tidigare tanke: Inför allmän 

samhällstjänst för alla ungdomar inom den gemensamma sektorn. Det skulle ge 

ungdomarna en självkänsla tillbaka – att man behövs för någon, att man kan något. 

Det skulle också ge en känsla för att omsorg om varandra behövs och en förståelse 

för att vi gemensamt betalar för ett gott samhälle. 

Och när jag ändå börjat svära i kyrkan, så låt mig ta ett par områden till. Det 

första är ordet ”tillväxt”. Ekonomisk tillväxt betraktas av många som helig, men leder 

den till frälsning eller klimatkollaps? Det här mantrat måste vi socialdemokrater 

definiera: Tillväxt till vad och hur? Tillväxt för nya jobb skapas inte av sänkt restaurangmoms 

eller rutavdrag men det skapas genom samhällsinsatser för utbildning, 

infrastruktur och tillgång till kapital, och kapital behövs. 

Det för mig över på nästa svordom, som handlar om budgettaket. Utan att vara 

ekonom vill jag ändå påstå att budgettak borde vara något tillfälligt i en utsatt ekonomisk 

situation. Ge riksdagsmännen och riksdagskvinnorna tillbaka den makt som 

vi i socialdemokratin har gett dem i val. Lyft budgettaket. 

Och slutligen till Håkan och Carin: Återför socialdemokratin till det fredens parti 

som präglat oss i 100 år. Vår uppgift är att skapa fred, inte att kriga! 

Katarina Hansson, Örebro län: Jag är en stolt socialdemokrat och en sådan här dag, 

när jag får stå inför en partikongress, är jag extra stolt! Vi ska alla vara goda budbärare 

och jag är helt övertygad om att vi kommer att vara det när vi kommer hem från en 

sådan här fantastisk kongress. 

Sverige är ett land där klyftorna ökar mellan människor som har jobb och dem 

som är arbetslösa beroende på om man är sjuk eller frisk, har hög eller låg inkomst, 

är kvinna eller man, ung eller gammal. Det leder till otrygghet och det ställer jag inte 

upp på. 

Men vad är då trygghet? Det kan betyda mycket, beroende på vem som funderar 

över det. För mig handlar det om att jag som medborgare ska känna att det finns 

möjlighet att få gå om en utbildning som jag av någon anledning inte klarat av tidigare. 

Då ska jag få en chans till, och en chans till – och om det behövs ska jag få en 

tredje och en fjärde chans att kunna hämta in min utbildning. 

Jag tror att trygga människor vågar anta utmaningar, men så ser det inte ut i dag. 

Vi har en moderatledd regering som kraftigt beskurit möjligheterna för vuxna att 

studera. Men ändå är det fler som studerar vid universitet och högskolor och det 

är färre som lämnar gymnasiet med godkända betyg. Det leder till att utbildningsklyftorna 

ökar. Jag tror att ett redskap för att minska de i övrigt växande klyftorna i 

Sverige är att vi satsar på det livslånga lärandet för alla. Det är därför jag med glädje 

läser i rapporten att vi ska arbeta för att återinföra kunskapslyftet. 

Här vill jag skicka med en sak till programkommissionen. Det gäller inte att bara 

planera för fler utbildningsplatser. Vi måste även skapa ekonomiska möjligheter för 

en person i vuxen ålder, med familj och ansvar för ett boende, att få kunna studera. 

63

För mig är det viktigt att ett samhälle byggs med tanke på att alla människor, oavsett 

bakgrund, ska kunna få ta del av skola och utbildning på jämlika villkor och att människor 

ska kunna gå mellan jobb och utbildning återkommande under sin livstid. 

Det tror jag leder till att Sverige som land står sig starkare i konkurrensen i världen 

när det gäller arbetskraft och det ger oss också en frihet som land när det gäller ekonomi 

och tillväxt. 

Jag vill även påminna om att det livslånga lärandet faktiskt börjar i förskolan och 

att det är viktigt att vi satsar starkt på de yngre barnen och eleverna. Alla, oavsett 

förutsättningar, ska kunna lämna skolan med goda resultat. Det ge oss en bra grund 

som samhällsbyggare att stå på, för att minska de ökande klyftorna i samhället och 

ge oss trygga medborgare. Glöm inte vår gamla paroll: Kunskap är makt. Vi vill ge 

makten till folket. 

Shaniaz Hama Ali, Bohuslän: Jag läste i Aftonbladet i dag att medelkongressledamoten 

heter Sven-Göran och är 45 år gammal. Jag heter inte Sven-Göran och jag är inte 

45 år gammal, och jag har invandrarbakgrund. Jag tycker att det visar på en bredd 

hos socialdemokratin. 

Jag vill tala om vår omvärldsanalys. När jag läste den blev jag väldigt positivt överraskad. 

Äntligen hade vi en text som försökte sig på en analys, en verklighetsbeskrivning. 

Det är det som alltid har gjort oss relevanta. Vi har kunnat se problemen, hitta 

lösningarna för dem och leda vägen till framtiden. 

Min fråga är: Har vi lämnat en gammal värld? Vi pratar väldigt mycket om kunskapssamhället 

och att vi har lämnat det gamla industrisamhället och kommit in i ett 

paradigmskifte i och med kunskapssamhället. Men mina vänner, vad är kunskapssamhället? 

Många använder sig av det här begreppet väldigt flitigt, i synnerhet i borgerliga 

medier. Där vill man diskutera kunskapssamhället och att kunskapssamhället 

kräver flexibilitet. Det kräver nya lösningar på nya problem. De gamla lösningarna 

från industrisamhället med anställningsskydd och trygghet är gamla lösningar på 

gamla problem. 

Anledningen till att jag tar upp det här är att det är viktigt att se den borgerliga 

hegemonin, den som också genomsyrar vårt eget parti. Vi pratar om valfrihet i vår 

omvärldsanalys, men vi måste bemöda oss själva med att göra distinktionen mellan 

frihet och valfrihet. Vi måste förstå att vi inte är bortom medierna. Vi influeras också 

av den politik som förs på ledarsidorna, men vi måste våga ställa oss frågan: Är människor 

lyckligare i dag för att det finns ett ofantligt antal val man kan göra i vård och 

skola? Är frihet att få välja mer eller är frihet att få ha fritid? 

Jag tror att Socialdemokraterna kommer att vara relevanta när vi kan göra vår egen 

verklighetsbeskrivning. Det är deras verklighetsbeskrivning, inte vår. Låt oss köra 

hårt och låt oss göra våra egna problemformuleringar. 

Ilmar Reepalu, Skåne: Jag tycker att det här är en väldigt bra utgångspunkt för de 

stora frågor vi har framför oss och jag tycker att det är bra att Mona i sitt tal lyfte fram 

kopplingen mellan det lokala och det internationella. 

Vi upplever kriser i världen och jag tror att jag kan peka på de fyra frågor som 

kommer att orsaka mest av kriser och elände de kommande åren. Det kommer att 

64

handla om vatten, det kommer att handla om mat, det kommer att handla om olja 

och det kommer att handla om elenergin. Alla de här områdena påverkas av klimatet 

och klimatet påverkar dem. Kampen om resurserna kommer att vara några av de 

största och svåraste frågorna att hantera och det kan inte bara hanteras på den globala 

nivån med COP15- och COP16-möten utan det handlar om hur vi hanterar de 

frågorna lokalt. Det är där det börjar. 

Nu har vi upplevt kärnkraftsolyckan i Japan och då är det lätt att säga att vi snabbt 

måste ställa om. Vi är det land i Europa som använder flest kilowattimmar producerade 

med kärnkraft per invånare. Självklart behöver vi göra en omställning också 

här, men när vi talar om energi och energitillgång måste vi förstå att vi kan påverka 

våra förutsättningar väldigt mycket men vi kan också påverka internationellt. De tio 

miljoner människor som bor i vårt land förbrukar lika mycket energi som hundra 

miljoner människor i Östafrika. Vi påverkar på ett mycket större sätt internationellt. 

Jag skulle önska att vi får en riktig omställning i energifrågorna och i hur vi producerar 

energi och jag skulle vilja att den omställningen också sker med blocköverskridande 

överenskommelser. Jag tror nämligen inte att det är möjligt att ställa om 

sådana här stora resurser utan att de som ska investera i de nya produktionsmedlen 

vet att det är hållbart för många år framöver och att vi under många år framöver 

kommer att skattemässigt använda piska för att göra omställningen på det här sättet 

och under många år framöver använda moroten investeringsstödet för att det här är 

en nödvändig omställning. 

När vi talar om energin har vi stora saker framför oss. Det handlar inte bara 

om hur vi löser transporterna i vårt land. Vi har bostadsbeståndet från 1960- och 

1970-talet – ett par hundratusen i miljonprogrammets områden var villor, ytterligare 

ett par hundratusen var bostadsrätter, men säg att vi har kanske mellan trehundra 

tusen och fyrahundra tusen bostäder som behöver byggas om, som behöver göras 

klimatsmarta. Här behövs det förmodligen investeringar i storleksordningen hundra 

miljarder kronor. Detta skapar arbetstillfällen. Detta skapar en bättre miljö för framtiden. 

Jag tror att vi återigen som samhällsbyggare ska visa världen hur vi arbetar med 

de här frågorna lokalt, regionalt och nationellt och att det här kan vara förebilder 

också för andra. Så tror jag att vi kan se till att socialdemokratin både har det lokala 

och det internationella uppdraget och det är en bra utgångspunkt för att börja den 

stora diskussionen och det stora uppdraget. 

Lena Sommestad, Uppsala län: Jag är sist på talarlistan och jag tänkte vara lite personlig. 

Det har varit en fantastisk eftermiddag. Det har varit fantastiskt att lyssna på alla 

som har talat och det har varit en ganska tydlig signal från talarstolen. Många har 

talat om att våga ompröva, våga ifrågasätta. Många har pekat på de stora samhällsproblem 

vi har och talat om det nya klassamhället, om ett samhälle där daglönarna 

är tillbaka, om ett samhälle med de mest orimliga arbetsvillkor, om ett samhälle där 

skolan inte är likvärdig för alla, ett nytt klassamhälle. 

Det står i vårt underlag att den socialdemokratiska samhällsmodellen står stark, 

och den står stark som idé men den står inte stark där ute. I själva verket har den 

undergrävts och i grunden förändrats. Den som läser vad statsvetarna eller historikerna 

säger ser att det är precis det de säger: Det är inte längre samma samhälle. 

65

Demokratin har förändrats i grunden. Arbetsmarknaden har förändrats i grunden. 

Maktförhållandena i samhället har förändrats i grunden och det är våra väljare, löntagarna 

och politiken som har försvagats på marknadens bekostnad. Allt detta sitter 

i de samhällsinstitutioner som har byggts upp runt omkring oss. 

När vi jobbar politiskt har vi så mycket omkring oss, så vi hinner ofta inte mer än 

tänka på de dagsaktuella frågorna. Det är som att springa en hinderbana. Vi ser inte 

att vädret förändrar sig där ute och plötsligt har det blivit väldigt mörkt. Och det har 

blivit väldigt mörkt i dag, vi lever i ett annat samhälle. 

Jag hör till dem som under ganska lång tid har argumenterat för att vi måste våga se 

Sverige som det är. Det är inte längre den svenska samhällsmodellen. Det är ett klasssamhälle 

som fördjupas varje dag. Jag vet också att många blir rädda och tänker såhär: 

”Är inte detta allt för radikalt. Är det inte en systemkritik som vi inte kan ägna oss åt 

i socialdemokratin? Kan vi verkligen ifrågasätta en samhällsmodell i grunden? Kan vi 

ifrågasätta det samhälle vi lever i, i grunden i dag och de principer det bygger på?” 

Jag tror att vi måste göra det, för det är inte vi som kritiserar som är radikala och 

vill rycka upp med rötterna utan det är det samhälle som vi lever i som är radikalt i 

den meningen att det avviker från de flesta samhällen vi känner till. 

Var inte rädd. Jag är inte rädd, och jag tror att det beror på att jag har ett yrke där 

jag ofta har fått stiga ut och se på samhället utifrån. Jag är historiker och därför ser 

jag så tydligt det som till exempel Elin Lagerqvist sade alldeles nyss om daglönarna 

som kommit tillbaka. Det är bara ett exempel. Privilegieskolan är på väg tillbaka. 

På område efter område är vi på väg till 1930- och 1940-talet i Sverige. Om vi tittar 

ut över världen är vi på väg till anglosaxiska välfärdsstater som England eller USA. 

Den svenska modellen är på väg bort och vi måste våga se att det är så. 

Vi är inte radikala när vi reser frågor om att återupprätta en svensk samhällsmodell 

och om att återupprätta en fungerande demokrati. Det är grundläggande krav som vi 

måste våga fortsätta med. Reformismen är vägen framåt. 

Anneli Hulthén, partistyrelsens föredragande: Det har varit en väldigt intressant debatt 

och dialog och jag måste titta på den blivande partisekreteraren för att fråga 

om jag får lov att säga att vi nog behöver några tillfällen till. Jag tycker inte att programkommissionen 

ska jobba i ett vakuum utan jag tycker att den ska anamma de 

arbetsformer som bland annat kriskommissionen har haft med en så öppen process 

och dialog som möjligt för att vi ska få ett partiprogram som inte bara består av ord 

utan som också landar i magen. 

Jag tycker också att vi döper om kriskommissionen – och det enda jag kunde komma 

på var att vi förkortar det till KK. KK är ett ställe där jag är född och det är nu något 

positivt med en kvinnoklinik, en förlossning, så vi kan ser det som ett förlösande begrepp. 

Det där med kris är ju knappast det som bygger förtroende och självförtroende 

och det är inte det som motar Jante, och Jante är vi väldigt bra på i vårt parti. Vi kan 

hålla på med det ganska länge. Men nu behöver vi något annat. Vi behöver lyfta oss och 

jag tycker att den diskussion vi har haft har visat att vi kan det. 

De områden som vi har berört – arbetsmarknadens villkor, den nya arbetsmark- 

66

nadens villkor, ungdomars villkor på arbetsmarknaden med osäkra former och en lön 

som man inte vet när den kommer eller ens när jobbet kommer – gör att vi har ett 

arbete kvar att göra. 

Vi har pratat om internationalisering och globalisering. Vi har pratat om näringsliv 

och innovation. Vi har pratat om klyftor och klassamhälle. Ganska många har 

varit uppe och beskrivit hur verkligheten ser ut i dag – både Tomas, Anna, Marie- 

Louise och många andra. Vi har pratat om skola och utbildning och vi har pratat om 

miljö och energi. Men framför allt är det otroligt många som har kombinerat sociala 

frågor med miljöfrågan samt ekonomiska frågor med energifrågan, och det är på 

något sätt det som vårt framtida partiprogram också ska präglas av, det vill säga att 

vi grundar oss på hållbarhet och de tre dimensionerna, de tre perspektiven, sociala 

frågor, ekologiska frågor och ekonomiska frågor. Det vi har att göra och det som är 

vår utmaning är att se till att de tre går ihop. 

Ilmar uttryckte det väldigt bra – det är det globala och lokala som måste gå ihop. 

Den tanke som väcks hos mig är: Hur formar vi vår rörelse och vårt parti, inte bara 

här hemma utan också med våra internationella kamrater, till att verkligen ta hand 

om de frågorna? Inte bara var och en för sig på sin lokala nivå utan tillsammans, för 

de här frågorna handlar inte bara om oss här utan det handlar också om alla andra. 

Vi ska inte glömma KK:s rapport, självklart inte. Den ska vara vägledande för oss 

hela tiden, och jag tror att den nya partiledningen har fått det till sig. Den ska finnas 

där, precis som så många andra arbeten vi har gjort. Vi gjorde ett ordentligt rådslagsarbete 

för inte så speciellt många år sedan, där vi också jobbade öppet och fick många 

idéer och tankar som är väl värda att ta med i det framtida partiprogramsarbetet. 

När det gäller processen framåt hoppat jag få en hållplats framåt av den nya partisekreteraren; 

annars vet jag att vi har ett förtroenderåd i december. Vi vet också att 

vi har många kanaler och möjligheter att samtala före dess. 

Jag har satt ett namn inom ett hjärta på mitt papper och det är Linda. Hon sade 

att vi bara pratar ord och att många säger vackra saker, men hon undrade om vi kom 

ihåg känslan. Det är klart att vi gör kommer ihåg känslan! Den finns kvar någonstans 

inne i magen och hjärtat, bland allt det andra. Jag tror att alla av oss är sådana att vi 

kan plocka fram det och känna oss som en riktigt förbannad 16-årig SSU:are igen! 

Och det är det man behöver göra ibland när fullmäktigedebatten börjar blir för 

tråkig, när riksdagsinterpellationerna blir för långa eller när Europaparlamentsjobbet 

aldrig tycks ta slut. Då plockar vi fram den känslan och det är inte svårt att göra det. 

Så Linda: Vi glömmer aldrig. Vi plockar fram den rätt ofta och den behövs verkligen. 

Tack för diskussionen, vi lovar att ta hand om den och vi fortsätter att göra det på 

det sätt såsom KK påbörjade. 

Tjänstgörande ordförande: Kan vi därmed skicka alla bra inlägg och det som har kommit 

fram under debatten till programkommissionen och partistyrelsen? 

67

Beslut 


att debattinläggen under dagordningens punkt 8.1 Vår omvärld, läggs till grund 

för programkommissionens, partistyrelsens och organisationsutredningens 

fortsatta arbete. 

Behandlingen av dagordningens punkt 8.1 var därmed avslutad. 

Ajournering 

Förhandlingarna ajournerades klockan 17.26. 

68

LÖRDAGEN DEN 26 MARS 2011 

Förmiddagens förhandlingar 

Förmiddagens förhandlingar inleddes klockan 09.50. 

Ordförande: Annika Nilsson och Jörgen Linder 


Unison sång – Alla tillsammans. 

Information 

Tjänstgörande ordförande: Jag tänkte dra lite information innan Håkan äntrar talarstolen. 

Det första vi från presidiet vill säga är tack för debatten i går. Vi vill rikta ett 

särskilt tack till ombuden för ni var väldigt duktiga på att hålla talartiden. Det är 

något som vi i presidiet uppskattar! 

Från och med i dag kommer det inte att vara några dörrar öppna här framme utan 

ombud och andra personer i salen ska använda de bakre dörrarna, för att få ner sorlet 

i lokalen. Det är med respekt för de ombud som sitter längst fram. 

I kväll är det kongressfest i den här lokalen och i några andra lokaler i huset. Vi har 

vår kongressfest samtidigt som det är Earth Hour, mellan klockan 20.30 och 21.30, 

vilket innebär vissa utmaningar för kongressgeneralen. Vi ska göra allt vi kan för att 

släcka ner så mycket som möjligt. Det är inte helt enkelt att ha kongressfest i totalt 

mörker men vi kommer att, tillsammans med Waterfront, släcka ner så mycket det 

går men vi kommer att ha visst ljus tänt på grund av säkerhetsskäl. 

Vi har även en påminnelse till er som vi gissar att vi kommer att komma tillbaka 

till ett par gången under dagen. I morgon börjar vi klockan 09.00 men det blir sommartid 

i natt. Det innebär att vi egentligen är här klockan 08.00. Och för att komma 

ihåg om man ska ändra klockan framåt eller bakåt kan man tänka på att sommartid 

ska man flytta fram utemöblerna och därför ska vi också flytta fram klockan. 

Efter Håkans tal kommer vi att inleda debatten. Det är många anmälda talare 

men med tanke på hur duktiga ni var i går kommer det säkert att gå utmärkt! 

Tal av partiordförande Håkan Juholt 

Håkan Juholt, partiordförande: Tack för ett alldeles fantastiskt välkomnande och tack 

för ett härligt mottagande! 

Partivänner! Bara ett stenkast härifrån ligger Orionteatern, på Katarina Bangata. 

Konstnärlig ledare på Orionteatern är Stina Oscarson. Jag läste nyligen en artikel 

som hon har skrivit. Hon formulerade sig på ett sådant sätt att det tog tid för mig att 

verkligen förstå ordens innebörd. Stina skriver: 

”Vi lever nu i ett land där kulturpolitiken tidigare varit en viktig del av vår samhällsmodell 

men som förvandlats till något som bara handlar om pengar, marknad 

och marginalisering. Vi håller på att förvandlas till de framtidens människor som vet 

priset på allting men inte värdet av någonting.” 

69

Det är en oerhörd sprängkraft i detta. Bibliotek säljs ut. Antalet museibesök – som 

ökade med tre miljoner när vi hade en socialdemokratisk regering och fri entré – har 

fallit dramatiskt. Kommuner och landsting tvingas skära ned på kulturverksamheten 

för barn, ungdomar och äldre. 

I artikeln berättar Stina att hon i enlighet med den nya kulturpolitikens villkor 

hade kontaktat de ansvariga i Stockholms stadshus och ställt frågan: ”Måste jag nu 

tacka ja till den arrangör som förmånligt vill hyra Orionteatern för en strippdanstävling?” 

Svaret står att vänta. 

Partivänner! Här – i synen på kulturpolitiken, i synen på rätten till ett rikt kulturliv 

och i försvaret av konstens uppgift att odla våra drömmar, att ge oss möjlighet att 

se världen med andras ögon – här framträder människosynen allra tydligast. Kulturen 

tar oss i handen och leder oss inåt så att vi bättre förstår vilka vi är som människor 

och den håller oss i handen leder oss utåt så att vi förstår vilka andra människor är. 

Vi behöver alla dessa demokratiska rum som kulturen utgör. Teatrar, bibliotek, 

samlingslokaler, andaktslokaler, offentliga miljöer och välfärdsstatens institutioner 

– alla dessa mötesplatser där vi medborgare möts som jämlikar. Låt därför beskedet 

från denna kongress vara att svensk socialdemokrati står upp för en kulturpolitik 

som utrustar människor med vingar, som uppmanar till eget skapande genom hela 

livet, som öppnar museer och kulturens arenor och som respekterar den kunskap, det 

engagemang, det djup och den bredd som landets kulturarbetare står för. 

Ytterst, partivänner, handlar detta om synen på människan och människovärdet 

– människan som medborgare i ett samhälle eller människan som kund på en marknad. 

Om detta Sverige, där vi genom social demokrati stärker alla människors frihet 

genom ökad jämlikhet, tänker jag tala om i mitt tal i dag. 

Människan som medborgare i ett samhälle med medborgerliga rättigheter för att 

jag är medborgare, eller kund på en marknad med de rättigheter mitt marknadsvärde 

ger mig, är vad politiken just nu handlar om. För drygt 40 år sedan, i oktober 1969, 

valdes Olof Palme till ny partiordförande. Han klev upp på scenen i Folkets Hus, 

inte alls långt härifrån. Efter några inledande ord, säkerligen skrapande med fötterna 

bakom talarstolen och med bångstyrig lugg, sade han följande: 

”Den senaste tiden har jag ofta ställts inför frågan: På vilka punkter kommer den 

svenska socialdemokratins politik att radikalt förändras med en ny partiordförande? 

Jag har anledning att besvara frågan genom att framhålla att den är fel ställd. Socialdemokratin 

är en folkrörelse som aldrig har och aldrig kommer att låta sig dirigeras 

av enskilda personer. Till den som frågar hur vår politik kommer att förändras säger 

vi: Studera diskussionerna och besluten på denna kongress. Res ut till distriktskonferenser, 

arbetarekommuner och fackföreningar, hör på debatten. Gå till rådslagsgrupperna 

och lyssna till människorna. Där finns svaren.” 

Det applåderades 1969 och förtjänar att applåderas 2011, 2027 och 2035, för så 

ska det vara också i framtiden. Det svar som Olof Palme gav till oss alla beskriver 

ett parti som är en folkrörelse. Vårt parti var inte då, är inte nu och kommer aldrig 

att bli, ett börsnoterat företag. Partiets ordförande är ingen verkställande direktör, 

kongressen ingen bolagsstämma och partiets medlemmar inga aktieägare. Vi är ingen 

reklambyrå. I vårt parti lämnar vi inte över makten och ansvaret till någon enskild 

och säger: ”Varsågod, gör vad du vill med vårt parti!” 

70

Socialdemokratins politik formar vi tillsammans i nära dialog också med dem som 

inte är medlemmar i vårt parti. Det görs på kaféer. Det görs på formella möten, på 

nätet och i studiecirklar. Det görs när människor möter en sosse på jobbet. Det görs 

när vi knackar på en dörr och diskuterar politik med någon och undrar vad denne 

just för tillfället tycker och vill framföra till oss. 

Vår kraft utgörs av att vi förmår företräda många människor. Tillsammans bygger 

vi landet. Vi rullar undan stenar på vilka det står ojämlikhet, rasism och diskriminering 

och vi röjer väg för ett annat samhälle. Vårt parti är det vi heter. Vi är sociala 

demokrater, socialdemokrater, varenda en av oss. Det finns de – jag har noterat det 

särskilt de senaste 14 dagarna – som ägnar arbetsdagar åt att försöka förminska oss 

genom att placera in oss i olika fack. Låt mig därför till alla säga: För mig finns bara 

ett enda fack. Jag tillhör Svenska Journalistförbundet; det är mitt fack. 

Låt mig också säga så här: Det finns de som frågar om det inte är problem med 

höger och vänster. ”Ni diskuterar och debatterar så mycket”, säger de. På pressträffen 

i går sade jag: Den enda gång socialdemokratin har problem är när vi diskuterar för 

lite, inte när vi diskuterar för mycket. Det är inte bara är i a-kassan som det ska vara 

högt tak. Det ska vara högt tak också i socialdemokratin. 

Partivänner! Vår uppgift är att vara ett samhällskritiskt parti, alltid i opposition 

mot ofrihet och ojämlikhet. Ibland har vi varit bättre på det. Ibland har vi varit 

sämre. Nu har vi förlorat två val i rad – ett val efter tolv år i regeringsställning och ett 

val efter fyra år i opposition. Svenska folket gav oss inte sitt förtroende. Vi var inte 

övertygande nog. 

Men frågan är: Har vi fått i uppgift av medborgarna att överge vår kungstanke om 

att alla människors frihet och frigörelse går genom att bygga ett samhälle i utveckling 

och jämlikhet, ett samhälle som genomsyras av solidaritet människor emellan? Jag 

tror inte att det är på det sättet. Jag tror att det är så att vi röstades bort 2006 för att 

vi brast i vår förmåga att förverkliga jämlikhet och solidaritet efter tolv års på många 

sätt och vis framgångsrikt regeringsinnehav. År 2010 övergavs vi för att vi inte kunde 

erbjuda en trovärdig samhällsanalys och en politik som hade socialdemokratiska förtecken 

och som var tillräckligt lockande. Det var alltså inte vår idé som förkastades. 

Jag tror i stället att svenska folkets besked till oss socialdemokrater var följande: 

”Bevisa att ni förstår samtiden. Bevisa att ni förstår vad som ligger framför oss. 

Bevisa för oss att ni vill vinna regeringsmakten för att förändra, inte bara för att vinna 

val genom att byta statsminister. Bevisa att ni har en politik som är tydlig för oss, 

för vi vill veta vad ni vill, inte vad ni tycker om de andra. Berätta om er vision, peka 

på en färdriktning, sätt in dagspolitikens beslut i en färdriktning: Vi tar detta beslut 

i dag därför att vårt mål är att komma åt detta håll, i denna riktning. Gör politiken 

begriplig så att vi förstår vart vi är på väg med er socialdemokrater!” 

Jag tror att det är det vi har brustit i och att det är det vi tillsammans måste bli 

bättre på. Därför är vårt besked till alla er som tvivlar på svensk socialdemokrati och 

som tvivlar på vad vi vill med Sverige: Vi vet hur vår hemläxa ser ut. Vi vet vad vi 

måste göra varje dag från och med denna kongress. Steg för steg, förslag för förslag, 

mödosamt i en diskussion med många människor kommer vi att försöka göra vårt 

yttersta för att återvinna medborgarnas förtroende, för att återvinna förtroendet för 

en politisk idé som bygger på social demokrati där solidaritet inte är en uppoffring, 

71

där solidaritet inte är välgörenhet utan där solidaritet och gemensamt ansvarstagande 

för varandra är en förutsättning för tillväxt såväl för den som står i solsken som för 

den som befinner sig i ösregn. Det är socialdemokratins svar. 

Liksom många andra människor känner vi en kluvenhet inför tillståndet i dagens 

Sverige. Å ena sidan gläds vi alla över att ekonomin är stark och att arbetslösheten 

sjunker. Vi socialdemokrater känner alltid stolthet när det går bra för Sverige. Å andra 

sidan växer vreden över att långtidsarbetslösheten biter sig fast, över att så många 

ungdomar tvingas gå arbetslösa, över att så många medborgare med utländskt klingande 

namn får vända i dörren och över att så många får sämre betalt och har sämre 

arbetsvillkor, sämre tillgång till vård, frihet och trygghet för att de är kvinnor. Att 

inte använda de bättre tiderna till att försöka bryta ned denna ojämlikhet och ofrihet 

är utmanande mot allt i den idé som socialdemokratin bygger på. 

Många av oss har fått det bättre rent materiellt. Vi har en platt-tv på väggen och 

en Ipad och en Iphone i handen. Vi kan resa och upptäcka världen. Vi kan facebooka 

och twittra. Men samtidigt känner allt fler en gnagande oro för vad som händer om 

de blir sjuka eller arbetslösa: 

Klarar vi ekonomin? Tvingas vi sälja huset? Måste vi flytta? Får barnen gå kvar i 

samma skola med sina kompisar? 

Alla gläds vi över de fantastiska landvinningar som tekniken gör. Vi gläds över det 

faktum att vi i dag lever i en tid då vi kan byta hjärtan med varandra. Men samtidigt 

känner vi obehag över att girighet och hjärtlöshet breder ut sig. 

Alla gläds vi åt och är stolta över att Sverige så ofta placerar sig i topp när det gäller 

innovationsförmåga och konkurrenskraft. Men samtidigt är det ett skamligt faktum 

att det i vårt land nu växer fram en omfattande barnfattigdom. Barn som tvingas leva 

under fattiga förhållanden. Barn som kanske inte få lagad mat på kvällen, kanske 

saknar lugn och ro hemma för att läsa läxorna, kanske inte har råd att följa med på 

skolresan, kanske inte längre har råd att spela i hockeylaget. 

Självklart gläds vi åt att det moderna välfärdssamhället kanske är det bästa och 

mest humana samhälle som någonsin skapats. Men samtidigt säger det mycket om 

vart Sverige är på väg när överpriser och höga priser på våra apotek förvandlas till 

mångmiljonvinster i skatteparadis runt om i världen, när skolkoncerner och vårdbolag 

delar ut skattebetalarnas pengar till sina ägare i stället för att använda dem till en 

lärarlön, till en vårdanställd som kan hålla en gammal i handen som är rädd och har 

ont eller till ett besök i simhallen. 

Detta är inte vad vi socialdemokrater vilja, för att låna ord från August Palm. 

Detta är inte socialdemokrati. Detta är inte vad Sverige behöver. Sverige behöver en 

annan politik. Sverige behöver mer av social demokrati. 

Social demokrati är ett löfte om att alla – inte bara några, inte ens bara de flesta 

och inte ens nästan alla utan alla – ska få del av de goda tiderna, att alla ska kunna 

känna att vingarna bär. Eller som Johanna Pettersson, doktorand i statsvetenskap och 

från Uppsala, formulerar det i näst senaste numret av SSU:s tidning Tvärdrag: ”Frihet 

börjar i solidariteten.” 

Eller som Tage Erlander med samma innebörd skriver i boken ”Välfärdens samhälle” 

från 1962, det år då jag föddes: ”Det finns ingen motsättning mellan strävan 

till trygghet och viljan till frihet. I själva verket utgör känslan av trygghet ett frihets- 

72

värde av enorm betydelse för den enskilda människan.” 

Tage Erlander förtjänar en applåd. Han visste hur man bygger ett välfärdssamhälle. 

De som styr i dag har inte en aning om hur man klarar den uppgiften. 

Social demokrati är när någon kommer och sitter med dig en stund när du äter 

eller går på en promenad med dig när du på ålderns höst bor ensam och inte längre 

kan ta dig ut på egen hand. 

Social demokrati är att slippa oroa sig över att du har valt fel skola till dina barn. 

Det är att veta att alla skolor håller högsta kvalitet, att lärarna är de bästa möjliga och 

att ditt barn inte sorteras eller hålls tillbaka i sin utveckling. 

Social demokrati är att veta att vi ordnat vårt samhälle så att vi lever på ett hållbart 

sätt, att vi gör allt vi kan för att våra barn och barnbarn ska kunna leva bättre, friskare 

och rikare liv än vi har gjort. 

Social demokrati är allas rätt på arbetsplatsen till sin egen försörjning. Full sysselsättning 

är den politiska uppgift och det mål som vi socialdemokrater aldrig någonsin 

kommer att svika. 

Social demokrati är att veta att goda år väntar framför dig den dag du går i pension. 

Du ska kunna vara trygg med en god pension, ett bra boende och omsorg när 

du behöver den. 

Social demokrati är när tunnelbanan, bussen och tåget kommer och går i tid, även 

när det snöar. 

Social demokrati är att vi på så sätt kan förflytta oss mellan stad och land, mellan 

jobb och arbetsplatser, mellan fritid och utbildning. 

Social demokrati sätter medborgarnas behov av att kunna utföra sina arbetsuppgifter, 

förflytta sig och leva före snäva privata vinstintressen för dem som driver verksamheten. 

Social demokrati – vårt konstituerande uppdrag – är att bygga ett samhälle för 

människor i frihet och där vi tror, känner och vet att alla kan växa och förmå åstadkomma 

så mycket mer än vi som människor från början trott. 

Social demokrati är när friheten växer för att vi är jämlika och trygga med varandra, 

i dag och i morgon. 

Det är det som är social demokrati och det är denna sociala demokrati vi ska ägna 

dagar, månader och år åt att med medborgarna tala om och diskutera. Vi ska berätta 

om vår vision om social demokrati och jag är helt övertygad om att runt om i landet 

finns så många medborgare som har sina drömmar och förhoppningar ställda till 

Socialdemokraterna, som vill att vi socialdemokrater ska bli ännu bättre än vi i dag 

är. Därför ska vi prata med alla vi träffar och fråga: Vilka är era drömmar om social 

demokrati? Hur vill ni tillsammans med oss bygga det socialdemokratiska samhället? 

Det här är inte en uppgift endast för oss här på kongressen, för oss som är medlemmar 

i det socialdemokratiska partiet. Det här är en uppgift som vi ska ta oss an tillsammans 

med hela svenska folket. Social demokrati är en välfärdsmodell som vi tror 

på och som vi kommer att försvara och bygga vidare på. We won´t back down! 

Partivänner! Aldrig någonsin i mänsklighetens historia har utvecklingen gått så 

fort som nu. Ledtiderna mellan gammalt och nytt blir kortare och kortare. De tekniska 

landvinningarna är enorma. Vi måste bättre utrusta vår rörelse med känsliga 

antenner som känner av framtiden. Vi måste vara nyfikna på morgondagen. Vi måste 

73

längta efter morgondagen – aldrig någonsin vara rädda för den. Vi ska vara ivriga att 

komma framåt. Vi ska lyssna in och vi ska lära. Vi i ska ställa ut mål och delmål och 

berätta hur resan ska se ut. Ingen ska behöva tvivla på vår färdriktning. 

Vi ska göra det genom ett effektivt dagligt arbete i alla parlamentariska organ där 

vi finns representerade. Men det räcker inte med detta. Vi får inte reducera det socialdemokratiska 

partiet till att bli en intresseorganisation för kommunalt och landstingskommunalt 

förtroendevalda. Den socialdemokratiska uppgiften är större än så! 

Vi ska vara en inbjudande rörelse. Vi ska hyvla ned de trösklar som människor 

känner för att komma till oss. Det är vår uppgift, inte att stänga dörrar eller att göra 

studiebesök i den så kallade verkligheten med några ballonger en gång i månaden. 

Vår uppgift är att ständigt och jämt föra detta samtal. 

Vi har gjort det förr. Det som har gett människor sitt stöd för oss och det som gett 

människor förtroende för socialdemokratin är att vi inte bara pratar utan att vi finns 

och gör saker, att vi med våra händer bär en samhällsförändring. Vi har gjort det 

förr och jag är övertygad om att gör vi det igen kommer medborgarnas förtroende 

för socialdemokratin att komma tillbaka. Vi har gjort det förr. Nu handlar det bara 

om att vi bestämmer oss för att göra det igen. Gör vi det igen är framtiden ljus. Men 

vägrar vi att göra detta är framtiden faktiskt ganska dyster. 

Partivänner! Bara ett land som tar hand om sin uppväxande generation bryr sig 

om framtiden. Barn väljer inte sina föräldrar. Inte en enda liten tjej eller kille kan 

hållas ansvarig för sin situation. Barndomen får aldrig en andra chans. 

Jag vill inte att Sverige ska vara ett land där vart tionde barn lever under fattigdomsstrecket. 

Jag vill inte att Sverige ska vara ett land där våra unga inte klarar skolan 

och där dörrarna till högre utbildning är stängda. Jag vill inte att Sverige ska vara ett 

land där ungdomar tvingas till arbetslöshet och till att leva utan inkomst, utan egen 

bostad och utan möjligheter till självförverkligande. 

Jag känner så starkt – och jag tror att det är många som delar denna känsla – att 

någonting håller på att gå sönder i Sverige, någonting som fruktansvärt hårt drabbar 

våra barn och ungdomar. 

Har du förmånen att växa upp i något av de bostadsområden som nu blir allt 

rikare – på det som inte bara i tv kan kallas solsidan – kan du se framtiden an med 

tillförsikt. Då kan du gå i en bra skola med motiverade lärare och skolkamrater. Då 

kan du se fram emot högskoleutbildning och ett stimulerande arbete. Då kanske 

dina föräldrar har råd att lägga undan pengar och att köpa både bil och bostadsrätt 

till dig när du flyttar hemifrån. På många sätt blir det ett alldeles utmärkt, ett gott liv. 

Men det blir inte lika bra om dina vänner, kamrater och andra medborgare har det 

sämre, för det finns en annan sida. 

Växer du upp på skuggsidan blir livet helt annorlunda – bostadsområden där 

fattigdomen ökar, där arbetslösheten biter sig fast och där bostäder förfaller. Där förlorar 

allt fler ungdomar sin framtidstro och alltför många av dem dras till kriminella 

gäng eller religiös extremism. 

De skolor som finns i dessa områden är ofta väldigt bra med lärare som arbetar 

hårt för att eleverna ska klara sig bra. Men inte sällan är utmaningarna mycket större 

än resurserna. 

Skulle dessa ungdomar få jobb kan många av dem vänta sig sämre anställnings- 

74

trygghet, korta vikariat eller tidsbegränsade anställningar, inte sällan med svart betalning. 

Eller så uppmanas man klämkäckt att starta eget – kanske diska på någon krog, 

men inte som anställd utan som egen företagare med en F-skattsedel i fickan. På så 

sätt kringgås både arbetsrätt och kollektivavtal. 

Därför finns det, kamrater, inget viktigare för oss än att säga: Barnfattigdomen 

är oacceptabel. Sverige ska inte vara ett land där hundratusentals barn tvingas leva i 

fattigdom. Det är en skam för Sverige! 

Vårt löfte och vårt besked är att politiken ska kraftsamla för ett omfattande program 

mot barnfattigdomen, ett program som sträcker sig hela vägen från barnbidrag 

till fler människor i arbete. Barnfattigdomen ska bekämpas varje dag med alla 

till buds stående medel. Tillsammans ska vi utrota barnfattigdomen. Den hör inte 

hemma i Sverige. Den hör bara hemma i Reinfeldts Sverige men inte i Socialdemokraternas 

Sverige! 

Segregationen ska bekämpas. Vi ska ägna större energi och kreativitet åt att bryta 

ned den ojämlikhet som finns i vårt land mellan stadsdelar, mellan bostadsområden 

och mellan människor. Ungdomsarbetslösheten ska köras på porten. Vi ska ta ansvar 

för att ingen ung människa ska behöva gå arbetslös utan utbildning, praktik eller 

jobb. Sveriges barn och ungdomar förtjänar bättre än vad de i dag erbjuds. 

Vi ser er. Vi hör er. Vi förstår hur ni har det. Vi vill någonting annat med Sverige. 

Vi ska utforma en politik som ni kan lita på. Vi tar er på allvar. Detta är vårt löfte till 

Sveriges barn och ungdomar. 

Partivänner! Varje dag och varje minut sker runt om i landet möten mellan människor 

– små och stora möten. Det kan vara på dagis, elever och lärare som möts i 

klassrum, patienter som möter sjuksköterskor på vårdcentraler, sjuka som opereras 

av läkare på hypermoderna sjukhus, gamla som får sängen bäddad av personal från 

omsorgen på äldreboendet. Dessa oräkneliga möten mellan människor bygger på en 

idé – den självklara idén om att vi tar hand om varandra i livets olika skeden. Lite 

fyrkantigt kallas det ibland för den offentliga sektorn. 

Det är dags för oss socialdemokrater att på allvar ta oss an en ny arbetsuppgift, 

men innan vi gör det måste vi ha klart för oss vilka vi är. Ibland inbillar vi socialdemokrater 

oss att partiet är en arbetsgivarallians bestående av kommunalråd och möjligen, 

förhoppningsvis, ganska snart statsråd som styr över stora offentliga förvaltningar. 

Ibland tror vi att partiet är en facklig organisation för de anställda i offentlig 

verksamhet. Så är det inte. Båda beskrivningarna är felaktiga. 

Vi är medborgarnas företrädare, ingenting annat. I rollen som förälder och anhörig 

och i rollen som sjuk, i rollen som medborgare vi ska ställa oss frågan: Vilka 

villkor vill vi att de ska ha som har ansvar för det som är allra viktigast för oss – vår 

egen hälsa, våra nära och kära? Det är utifrån medborgarnas perspektiv som vi ska 

ställa krav på arbetsmiljön. Jag är övertygad om att svaren på om vi klarar uppgiften 

kommer att avgöra framtiden för den svenska välfärdsmodellen. 

Den offentliga sektorn ska leverera den bästa omsorgen om det bästa vi har. Den 

ska leverera en sjukvård i världsklass. Den ska leverera trygghet på ålderns höst för 

den som det behöver. Att arbeta inom skolan, vården och omsorgen måste bli ett statusjobb. 

I framtiden kommer vi inte att kunna förlita oss på någon form av Florence 

Nightingale-inställning till tryggheten och dem som arbetar i offentlig sektor. Därför 

måste kraven ställas: 

75

Alla anställda i offentlig sektor ska kunna styra sina arbetstider. Alla ska kunna 

vara med och planera det arbete som utförs. Alla ska ha goda möjligheter till vidareutbildning 

i yrket. Alla ska ha möjlighet att göra karriär i yrket. Den gemensamma 

sektorn måste vara beredd att erbjuda större möjligheter, bättre arbetsvillkor, högre 

löner och bättre utvecklingsmöjligheter för att attrahera personal. 

Offentlig sektor kan inte längre subventioneras med låga kvinnolöner! Med all 

respekt för det viktiga kravet på jämställdhet i bolagsstyrelserna är det faktiskt dags 

för jämställdhet i vårdsalarna! Det är det viktiga! 

Vi socialdemokrater har ett särskilt ansvar att leda det här arbetet. Vi brinner av 

idén om denna välfärdsmodell. Vi vill förädla, utveckla och förbättra den. Vi ser 

det inte som ett självändamål att sälja av den. I det här sammanhanget är det också 

viktigt för mig att klargöra att vi socialdemokrater inte på något sätt motsätter oss 

alternativa driftsformer i välfärden. En distriktssköterska anställd av ett vårdbolag är 

precis lika engagerad som en lärare i den kommunala skolan. Båda har människornas 

bästa för ögonen. Det är inte där skon med privatiseringen klämmer. Men låt oss se 

på utvecklingen under den senaste tiden. Vi kan ta skolan som exempel. 

Det var rätt av Ingvar Carlsson att bryta upp de stela strukturer som tidigare 

gjorde det möjligt bara för rika föräldrar att välja och köpa skola åt sina barn. Det 

var rätt av Göran Persson att föra skolan närmare medborgarna genom kommunaliseringen. 

Det var rätt att introducera alternativa driftsformer, att frigöra pedagogisk 

kraft. Men blev det som det var tänkt? 

I dag får tolvåriga barn fräcka broschyrer hem från kommunala och privata skolor 

inför valet till sexan och sjuan. I storstäderna är utbudet stort men på valfrihetens 

altare offras de basala kunskaperna när erbjudandena inte sällan fokuserar på dans, 

idrott, musik och mycket annat i stället för på att läsa, räkna och skriva. Elever har 

blivit kunder på en marknad där handlar om att handla. Skolverket varnar för att 

segregationen växer och för att den sammanhållna skolan håller på att brytas upp. 

Det här är en utveckling som måste vändas, men låt oss inte göra nya misstag. 

Vägen framåt är inte vägen bakåt. Att avskaffa rätten att välja skola är inte svaret på 

frågan. Det är avarterna vi vill åt, inte det äkta engagemanget hos de elever, föräldrar 

och lärare som vill ha en viss inriktning på undervisningen. 

Men om expansionen av privata skolor leder till segregation måste vi agera för 

att motverka detta. Visar det sig att den kommunala skolan dräneras på resurser på 

grund av konstruktionen av skolpengen måste vi ändra i systemen. Om dagens ordning 

leder till sämre kunskaper och den sammanhållna skolan hotas måste vi agera. 

Vi har ingen rätt att sätta oss på läktarplatsen och se på när marknaden och borgarna 

sköter detta. Det är en alldeles för viktig fråga! 

Inte bara jag, inte bara vi socialdemokrater, utan hela svenska folket måste fråga 

oss: Var det verkligen det här som var meningen – denna orimliga bolagisering, 

storbolag som driver verksamheter i våra bostadsområden och som ansvarar för vård, 

skola och omsorg? Avsågs detta ens av de mest godmodiga förespråkarna av den 

omfattande utförsäljning som vi sett de senaste åren? Det har blivit så tydligt att vi i 

Sverige inte längre ska äga tillsammans. Därför säljer man ut dagis, skolor, äldreomsorg, 

sjukhus – endast fantasin sätter gränser. Det har blivit fult att äga tillsammans. 

Vi ska inte längre äga. Vi ska bara ägas. 

76

Detta har gått som en löpeld i ett antal år och tar inte stopp. Det handlar om 

allt. I veckan har vi diskuterat Vattenfall, SBAB och Nordea. All verksamhet som vi 

tidigare haft idéer om att vi tillsammans bör förvalta och utveckla, byggt på idén om 

social demokrati för att på bästa sätt komma medborgarna till del, säljs nu ut som 

en form av överideologi. Sverige slumpas bort. Det generationer byggt upp slumpas 

bort till dem som i framtiden ska tjäna pengar på våra behov. Det är alldeles orimligt! 

Jag är genuint historieintresserad, dock inte historiekunnig. Ni vet historien om 

hur det gick till när Vin & Sprit såldes. Det skulle köpas av franska Pernod. Några 

av er vet säkert vilka det är som äger varumärkena Skåne, Explorer, Blossa, O.P. 

Andersson – sådana produkter som ibland dyker upp inte hos oss alla, långt ifrån, 

men i vissa sammanhang. Nu är det finska staten som är ägare för finska staten som 

köpt dessa varumärken från Pernod. På två år har dessa vinstgivande starka svenska 

varumärken alltså gått från att vara en del av svensk näringspolitik, av svensk politik 

och svenskt ägande, via en liten tur till Frankrike till att vara finskägt. Låt mig påminna 

om att Harald Blåtand som gjorde Skåne danskt år 970. Nu är det en annan 

blå härskare som gjort Skåne finskt! 

Partivänner! Nu kommer jag in på ett väldigt allvarligt avsnitt. Jag är anhängare av 

ett starkt pensionssystem där det finns möjlighet till en svensk nubbe. Livet ska vara 

gott, även den dag då vi lämnar det aktiva arbetslivet. Färska rapporter från både EU 

och LO visar nu att väldigt många löntagare, tjänstemän och akademiker kommer 

att ha hemskt låga pensionsnivåer när de blir pensionärer. Flera pensionsgrupper 

kommer inte ens upp i hälften av sin tidigare inkomstförlust i statlig pension. Nog 

för att pensionssystemet är omvittnat samhällsekonomiskt robust, men för många 

grupper, inte minst för löntagare och tjänstemän som inte orkar jobba till 65 år, tycks 

det privatekonomiskt vara alltför svagt. Nu talas det om att höja pensionsåldern. 

Beskedet från oss socialdemokrater är väldigt tydligt: Vi vill att politiken ska inriktas 

så att Sveriges löntagare och tjänstemän kan arbeta tills de uppnår pensionsålder. 

Det är prioritet nummer ett. 

När arbetsmiljön prioriteras ned och när arbetsmiljöinspektionerna raderas ut 

växer stressen. Då växer de dåliga arbetsplatserna fram. Då förbrukas och förtärs 

människor innan de når fram till pensionsåldern. Därför är vårt besked att vi inte 

vill börja med att diskutera om vi ska jobba till 69 års ålder. Vi vill börja med att 

diskutera hur vi ska forma arbetslivet så att vi klarar att uppnå den pensionsålder som 

gäller i dag. Det är ett mycket viktigt besked. 

Trots det anser jag att vi måste säkerställa en översyn av det pensionssystem som 

nu gäller. Därför tycker jag att vi socialdemokrater ska ta ett initiativ. Här och nu 

meddelar jag därför att vi inbjuder löntagarnas, tjänstemännens och akademikernas 

centralorganisationer – LO, TCO och Saco – att tillsammans göra denna översyn, 

denna granskning, av pensionssystemet. Gediget gjord och noggrant genomförd bör 

den kunna vara färdig inom något år – ett samarbete till gagn för vårt lands arbetare, 

tjänstemän och akademiker. På basis av det vi tillsammans kommer fram till vill vi 

socialdemokrater diskutera med regeringen så att vi tillsammans kan göra justeringar 

av pensionssystemet. För stabiliteten, förutsägbarheten och tryggheten är det avgörande 

att det finns ett samarbete över blockgränser om pensionerna. Men säger regeringen 

nej, stänger dörren till ett sådant samtal och inte är intresserad av att diskutera 

med oss och löntagarnas organisationer, ställs vi inför att i 2014 års val välja mellan 

77

att antingen vika ned oss eller göra pensionerna till en valfråga. Mitt besked är då: Vi 

ses i valrörelsen, statsministern! 

Partivänner! Det finns de som hävdar att sådant som jag nu talat om inte är möjligt, 

att det är orealistiskt, att vi inte har råd att bekämpa barnfattigdom, att det inte 

finns pengar tillräckligt för att säkra pensioner att kunna leva på och att det finns ett 

motsatsförhållande mellan en progressiv politik och starka offentliga finanser. 

Som nyvald riksdagsledamot öppnade jag en klagojour på gågatan i Oskarshamn. 

Många av dem som bara några månader tidigare hade röstat in mig i riksdagen och 

som trodde att jag skulle förändra världen till det bättre ringlade i långa köer och 

hade klagomål om vad vi ställde till med. Det var pensionärer, sjuka och barnfamiljer 

– alla hade synpunkter på vår krishantering. Jag satt där och såg dem i ögonen. Jag 

pratade med dem och försökte förklara. Jag tror inte att någon av dem förlät mig då 

men efteråt, när vi hade lyckats klara den ekonomiska saneringen, förstod alla hur 

nödvändigt detta var. 

Därmed har jag bara ett besked att ge: När det kommer till ekonomiskt ansvar har 

borgerligheten inget att lära svensk socialdemokrati. Mona Sahlin stod upp när Carl 

Bildt misslyckades. Göran Persson byggde den airbag som räddade Anders Borg när 

finanskrisen drog fram över världen. Starka offentliga finanser är grundläggande för 

att åstadkomma en radikal förändring. Det är alltid de utsatta grupperna som drabbas 

hårdast när det är oreda i ekonomin. 

Lika övertygad är jag om att de resurser som skapas ska användas där de gör 

mest nytta. Det handlar om att ha råd med det som är viktigast! Glöm aldrig att 

socialdemokratin växte fram med en berättelse om ett samhälle som hade råd med 

människor. I dag förankras alltmer en vardaglig känsla av och en oro för att vi inte 

längre har råd med varandra, att vi inte har råd med det gemensamma. Vi lever i en 

tid då det hellre sänks en skatt och beviljas ett avdrag än ges ett handtag till den som 

behöver hjälp. Det är en tid då det mer talas om konkurrens och drivkrafter än om 

trygghet och gemenskap – trots att både vår egen erfarenhet och forskningen visar att 

just trygghet och gemenskap är bästa drivkraften för ökad konkurrenskraft. 

Märker människor att välfärden inte håller måttet – att pensionen inte räcker 

till, att ersättningen vid sjukdom och arbetslöshet är för låg och att utvecklingen 

av samhället eroderar gemenskapen och att den är ödesbunden – sprids känslan av 

att man är övergiven, av att man är ensam. Då gäller det att se om sitt hus. Då blir 

fortsatta skattesänkningar enda svaret på de svåra frågorna. Om jämlikhet inte anses 

vara möjlig rustar sig medborgarna för ojämlikhet. 

Men det finns en annan väg. Den sociala demokrati som vi talar om finns i de 

trygghetssystem som har byggts upp och som formar ett innanförskapets samhälle 

där alla ska kunna vara med. A-kassa och sjukförsäkring har aldrig handlat om bidrag. 

Det är solidariska försäkringsutbetalningar, gemensamt finansierade och beslutade. 

Förhållningssättet är inkluderande – ett innanförskap, en möjlighet och en 

rättighet att få plats under det gemensamma paraplyet. 

Jag vill – låt detta vara tydligt – som nyvald ordförande för Socialdemokraterna 

vara med och forma ett samhälle där det är självklart att den som står i värmande 

solsken känner ett ansvar, en skyldighet och en rättighet att få vara med och hålla ett 

paraply över den syster och bror som står i kallt ösregn. Det Sverige vill jag forma! 

78

Solidariteten är till gagn för alla, även för den som är framgångsrik – att också 

grannen som för tillfället halkat efter ska få en chans att komma igen. Men allt oftare 

möter jag påståendet att om den som redan har väldigt mycket bara får lite till växer 

kakan ännu mer och då räcker det lite till också till den som har minst. Tvivla inte 

på att bakom detta resonemang för ökad ojämlikhet finns kalla egoistiska privatekonomiska 

intressen. Den som argumenterar för ojämlikhetens fördelar är den som för 

stunden tror sig kunna gynnas av växande ekonomiska klyftor. 

Därför är det viktigt för oss socialdemokrater att vara tydliga: Vår strävan efter 

jämlikhet utgår från insikten om att solidaritet är en förutsättning för att samhället 

ska fungera. Väljer vi att låta marknaden, understödd av politiken, sortera oss människor 

efter köpkraft, döma oss som begåvade eller för evigt obegåvade, som produktiva 

eller improduktiva, som lönsamma eller olönsamma leder det inte endast till en 

nedmontering av en historiskt framgångsrik välfärdsmodell. Det kommer också att 

föra med sig att de som lever efter oss får sämre möjligheter att ta del av vår välfärd, 

för denna ojämlikhet kommer att göra Sverige fattigare för alla. 

Jämlikhet och solidaritet är inte bara samhällsnyttigt. Jämlikhet och solidaritet 

är också en förutsättning för en långsiktigt hållbar tillväxt. Vi socialdemokrater kan 

aldrig förlika oss med tanken på att rovdrift av naturen, förstörda livsvillkor för kommande 

generationer, ökad barnfattigdom och sönderstressade otrygga löntagare ska 

vara förutsättningen för en tillväxtekonomi. Vi ser det precis tvärtom. 

Insatser mot barnfattigdom, insatser för kunskap och utbildning för alla, insatser 

för löntagarnas rättigheter, möjligheter och bra arbetsplatser, insatser i gemensamma 

investeringar är det som leder fram till tillväxt. Investeringar för en bra miljö med 

rent vatten, frisk luft och nyttig mat driver oss gemensamt framåt. 

Fritidsgården är bra också för den som inte har tonårsbarn. Dagiset är bra också för 

den som inte har små barn. Den som är välutbildad och som känner sig väldigt välutbildad 

får ett ännu rikare liv om en syster och bror kan bättra på sina kunskaper. 

Den som är frisk får ett ännu bättre liv om den som är sjuk kan leva under värdiga 

förhållanden. Den som har ett jobb får ett ännu bättre liv om den som är arbetslös 

inte tvingas leva i fattigdom. 

Tillsammans växer ekonomin. Klyftorna försvagar tillväxten. Jämlikheten stärker 

tillväxten. Tillsammans kan vi bygga Sverige starkt. 

Vi kan välja att sätta en etikett på detta som fungerar kanske till och med i rubrikform. 

Vi kan kalla det för värdeburen tillväxt – en tillväxt som växt fram byggd på 

värderingar, en moralisk tillväxt. 

Ingenting är viktigare för ett land som Sverige, för något annat land eller för 

utveckling och växtkraft än att trygga och utbildade människor kan leva och verka 

i landet. Det är med oro som jag ser att vi inte bara har sjunkande resultat i skolan 

utan också tappar mark som forskningsnation. När yrkesförberedande program på 

gymnasiet stänger vägen till högskolan blir de oattraktiva. Därmed hotas också tillväxten 

i näringslivet. Sorteringsskolan blir en stängd dörr mot livslångt lärande och 

tillväxt. 

Sverige behöver omgående en storsatsning på lärande för unga och gamla, för 

löntagare och arbetslösa, för låg- och högutbildade. Sverige ska konkurrera med höga 

förädlingsvärden, högt kunskapsinnehåll och med innovationskraft – inte med låga 

79

löner och billiga produkter. Det handlar om att hålla fast vid och förstärka den socialdemokratiska 

idén om en kunskapsbaserad tillväxtekonomi. 

Exemplen är många. Vi ser att räntorna nu går upp. Det finns flera orsaker till 

detta. En av orsakerna är att arbetsmarknadspolitiken inte har fungerat. En orsak 

är att hundratusentals arbetslösa människor inte på något sätt är matchade, utbildade 

och förberedda för den arbetsmarknad som finns. De gör att det samtidigt blir 

både massarbetslöshet och arbetskraftsbrist. Det leder till att de nyckelpositioner 

som måste fram måste betalas väldigt högt. Det i sin tur leder till att räntan stiger. 

När räntan stiger försvåras tillväxten. En misslyckad arbetsmarknadspolitik och en 

misslyckad utbildningspolitik leder obönhörligen till en försämrad tillväxt. 

Vi socialdemokrater vet hur man skapar tillväxt för hela landet. Och vi måste se 

hela Sverige med dess pulserande storstadsområden, medelstora städer, bruksorter 

och mjuka landsbygd. Vi är förnuftiga nog att aldrig någonsin ställa det ena mot det 

andra. Vi tar de vidgade klyftorna mellan stad och land på allvar men vi ser också 

rikedomen i glesbygden och fattigdomen i storstaden. 

Därför behövs det en ny regional utvecklingspolitik för de stora städerna men 

också för medelstora städer och Sveriges landsbygder. Det behövs en ordentlig genomlysning 

av de avregleringar som inte fått önskad effekt. Vi är beredda att omreglera 

och påreglera om medborgarnyttan så kräver. Det behövs en tuffare övervakning 

av elmarknaden. Elbolagens orimliga priser slår hårt mot enskilda människor och 

begränsar basindustrins möjligheter till utveckling. När både industri och hushåll 

far illa för att elmarknaden inte fungerar kan politiken inte sätta sig på läktaren. Vi 

socialdemokrater tänker agera! 

Det måste bli ett slut på ödestron att marknaden med automatik klarar alla uppgifter. 

Människors rätt till ett värdigt liv är faktiskt viktigare än privata aktörers vinstintresse. 

Medborgarnyttan för hela Sverige går före avregleringar och marknadstänkande. 

Där kan vi socialdemokrater göra skillnad, och tro mig: Vi kommer att göra 

skillnad på den punkten! 

Jag har talat mycket om Sverige, om oss som lever här, om våra villkor och värderingar. 

Men ingenting av detta kan sägas utan en insikt om att allt hänger ihop med 

omvärlden, med andra ekonomier, andra människor och andra kulturer. 

Vi har färdats som land från nationellt oberoende till ömsesidiga beroenden, från 

neutralitet till aktivitet. Nationalstatens gränser har förlorat det mesta av sin betydelse. 

De stora ödesfrågorna väntar fortfarande på sin lösning. Det tickande klimathotet 

gör det nödvändigt att progressiva stater driver på för en överenskommelse i Kyotoprotokollets 

anda. För alla oss som lever på denna sköra planet är kärnvapenhotet 

fortfarande en realitet. 

Målet att halvera fattigdomen i världen till 2015 är möjligt att nå men kräver 

nya gemensamma krafttag. 70 procent av världens fattiga är kvinnor. Det saknas 

100 miljoner människor på jorden. Det saknas 100 miljoner kvinnor på jorden. Så 

många kvinnor hade nämligen fått leva om kvinnor hade haft samma tillgång till 

vård, mat och fysisk trygghet som män. 100 miljoner – det är ett makabert antal. 

Det här kriget talar vi inte om. Vi talar om många andra medialt intressanta krig, 

men detta krig talas det inte om. 100 miljoner systrar fattas oss. Det är fullkomligt 

oacceptabelt! 

80

Vi kan inte acceptera att halva mänskligheten hålls tillbaka. Det är det största 

resursslöseri som världen över huvud taget ägnat sig åt. 

Samtidigt ser vi hur det globala välståndet ökar. Aldrig någonsin har så många 

människor fått det så mycket bättre under så kort tid som de senaste tjugo åren och 

vi kan än så länge bara ana konturerna av denna förändring Länder håller på att 

byta plats med varandra. Botswana är nu rikare än Bulgarien. Om några år kommer 

världens största ekonomier att vara Kina, USA, Indien, Brasilien, Japan, Mexiko, 

Indonesien och Ryssland. Först därefter följer Tyskland, Storbritannien och Frankrike. 

Många lever inte med en insikt om att det är så världen har förändrats. Styrkeförhållandena 

mellan nord och syd ritas om till syds favör. Den geopolitiska kartan 

förändras totalt. 

Samtidigt frikopplar sig den finansiella marknaden från den reala ekonomin och 

blir en flygande holländare i cyberspace där banker och finansiella institutioner tjänar 

enorma pengar på att flytta pengar mellan varandra. De gör det med ljusets 

hastighet och därför måste det upprepas att en fungerande marknadsekonomi kräver 

kloka politiska åtgärder. 

I vårt partiprogram finns det några få meningar om socialdemokratins syn på finanskrisen 

långt innan den hade inträffat. Snacka om att kunna tänka in framtiden; 

det är vi socialdemokrater väldigt bra på! Det står så här: ”Marknaden behövs för den 

effektiva produktion som skapar och återskapar resurserna för välfärden. Kapitalism 

och marknadsekonomi ska hållas i sär. Marknadsekonomi är ett distributionssystem, 

där varor och tjänster byter ägare med pengar som bytesvärde. Kapitalism är ett 

maktsystem med förräntningen av kapital som överordnad norm.” 

Det nya efter finanskrisen är att allt fler inser det vi redan skrivit i vårt partiprogram. 

”We are all socialists”, skrev tidskriften Newsweek på förstasidan i samband 

med finanskrisen. 

Det var just detta som världen drabbades av. När förräntningen av kapital blev 

den överordnade normen krackelerade den ekonomiska tillväxten. De billiga krediterna 

till fattiga amerikanska hushåll som byggde på hög risk och som kunde ge 

höga vinster till bankerna sköts ut i det globala finansiella blodomloppet som virusbomber. 

De kreverade långt från avskjutningsplatsen på Wall Street i New York. 

Som i alla andra krig var det civilbefolkningen som drabbades hårdast. Så fungerar 

kapitalismen. 

Så ser också en socialdemokratisk analys av finanskrisen ut. Vi är för marknadsekonomi. 

Vi har drivit på och byggt upp ett land byggt på marknadsekonomi, på 

idén om blandekonomi och på idén att marknaden skapar förutsättningar för välfärden. 

Men marknaden ska vara tjänare, inte herre. Det är den socialdemokratiska 

analysen av finanskrisen. Till alla som först efter finanskrisen inser att politiken nog 

måste agera på något sätt säger vi: Välkomna till detta insiktens rum! Välkomna till 

det socialdemokratiska tänkandet! 

Partivänner! Jag är optimistisk om EU:s framtid. Det finns en grundläggande 

europeisk solidaritet som rätt använd kan vara en progressiv kraft. EU beskrivs just 

nu som ett samarbete i kris men EU är ett samarbete som alltid har formats genom 

kriser. Det fördjupade europeiska samarbetet har mödosamt tecknats ned i fördrag 

som har döpts efter olika städer. Senaste exemplet är Lissabon som när mitt politiska 

81

intresse väcktes var huvudstad i en hårdför militärdiktatur. Det är lätt att glömma 

efterkrigstidens historiska framsteg. 

När Europas socialdemokrater och progressiva inte orkar definiera EU-projektet 

vet vi av erfarenhet att högern och marknadskrafterna gör det åt oss. Därför kan 

visionen om ett socialt Europa kännas avlägsen men inte mindre angelägen. Tillsammans 

med övriga socialdemokrater och övriga progressiva politiska rörelser i Europa 

ska vi ta ny sats för att möta det marknadsekonomiska tänkande som nu styr och 

som leder till ökad ojämlikhet, som leder till ökade klyftor och som leder till ökad 

fattigdom, med att forma ett socialt Europa. Det är den socialdemokratiska politikens 

uppgift. Vi ska göra det tillsammans med alla dem som vill vara med och tala 

med oss om hur vi kan bygga Europa socialt starkt. 

Det kan kännas avlägset, men låt mig säga att vi alla kunde följa vad som hände 

när en myriad av människor bestämde sig för att förändra samhället gemensamt. 

”Yes, we can” var Barack Obamas paroll – inte ”Yes, I can” och inte heller ”Yes, you 

can”. Det handlade om att vi tillsammans kan åstadkomma förändring. Endast så är 

en samhällsförändring möjlig. Kanske är den amerikanska drömmen extra romantiserad 

av oss smålänningar – gårdarna som fick säljas, Karl-Oskar och Kristina från 

Duvemåla som tog med sig ett astrakanfrö och sökte lyckan i Amerika, ett land där 

en fattig arbetarklasskille från Tupelo på sitt sätt blev hela världens kung. 

Kanske är den amerikanska drömmen om alla människors möjligheter, den sociala 

rörligheten, det som vi fascinerats av. Men vi vet också alla att just den amerikanska 

drömmen, den sociala rörligheten, alla människors möjligheter, formades i det 

socialdemokratiska Sverige på ett sätt som man aldrig lyckades med i Amerika. Den 

gemenskap som finns över Atlanten har, tycker jag, fått ny kraft i och med Obamas 

valseger. Jag välkomnar detta. 

För mig är banden över Atlanten viktiga. Amerikansk utrikespolitik är en alltid 

närvarande Atlantgångare, men det finns anledning att välkomna de progressiva 

krafter som nu vill åstadkomma en kursändring. Vi ser det i nedrustningsfrågan och 

i inställningen i Mellanöstern och den muslimska världen och vi ser det i förbudet 

mot tortyr. Den transatlantiska länken byggd på ömsesidig respekt för länders fria 

säkerhetspolitiska val är viktig för den övergripande säkerhetspolitiska utvecklingen 

på båda sidor av Atlanten. 

För att vara relevant och spännande måste socialdemokratin förstå den nya världen. 

Vår uppgift är inte att gå till storms mot gårdagens oförrätter utan att ta strid 

mot dagens orättvisor. Det handlar om frihet från alla former av förtryck. Det handlar 

i dag, liksom i går och i framtiden, om samma uppgift: alla folks frihet – hela 

världens fred. 

Jag vill avsluta där jag började och sluta cirkeln. När arbetarrörelsen var ung ville 

August Palm, som för 130 år sedan tog socialdemokratin till Sverige, avskaffa den 

arbetsfria inkomsten. Ingen skulle få tjäna pengar på andras arbete – vare sig genom 

ränta eller genom profit. Detta i dag fullkomligt orealistiska krav har med tiden omvandlats 

till den moderna idén om att vissa saker ska skötas utan ekonomisk vinst 

som främsta drivkraft. Samhället ska sätta gränser för vad som ska vara medborgerliga 

rättigheter. 

Vissa saker ska inte göras av vinstintresse. Vissa relationer upprätthålls inte för 

82

att någon tjänar på det utan för att du är människa, för att jag är människa, för att 

vi tillsammans är ett samhälle. Vissa saker är helt enkelt inte mätbara i ekonomiska 

termer och ska inte vara till salu, inte bjudas ut eller fördelas efter köpkraft utan de 

ska vara en del av en modern allemansrätt, av allas lika rätt. Vår gemensamma tillvaro 

blir så mycket bättre då. 

I ett tal den 5 februari 1986 formulerade Olof Palme det så här, och lyssna noga 

för det här är, tycker jag, politik när den är som störst, vackrast och viktigast: 

”Det vi vill ha är ett samhälle med trygga människor som orkar dela med sig av 

det goda till varandra. Det hårda egoistiska samhället som är svaret på högerns frågor 

skapar otrygga människor som vänder taggarna mot varandra i sin ensamma oro över 

att bli en av de många förlorarna i vinnarnas paradis. Vi dras mot det ljusa och goda. 

Tid och ork frigörs att upptäcka andra människor, att bygga upp ett positivt beroende 

av varandra i form av kamratskap, omtanke och samarbete. Trygga och befriade 

från rädslans och orons förlamning kan vi låta livslusten växa och sprida sig inom oss 

och från människa till människa.” 

Kamrater – tack! Uppgiften var då, är i dag och kommer i morgon att vara social 

demokrati, varken mer eller mindre. Nu går vi framåt! 

Ordförande: Annika Nilsson och Jörgen Linder 

Sekreterare: Gun Norgren och Bengt Harju 




Vår politik 

Inledning 

Elvy Söderström, partistyrelsens föredragande: Vet ni vad Anneli Hulthén sade till 

mig när jag skulle gå upp nu? Hon sade: ”Du Elvy, ganska taskig slottid…” Och jag 

måste säga att visst känns det så, men det är något annat som helt och hållet tar över 

den känslan, nämligen den där sköna känslan att vi tillsammans har fått uppleva en 

Håkan och ett fantastiskt tal som kommer att ge oss energi lång tid framöver. Den 

känslan som tagit över är den verkligt sköna känslan! 

En annan tydlig bild, kamrater, är att vi har politik. Vi har en politik som vi formade 

tillsammans på jobbkongressen. Vi lyssnade på Mona i går och vi har lyssnat 

till Håkan i dag. 

Vi har en politik – och varför säger jag det? Jo vi har en politik för vår socialdemokratiska 

välfärdsmodell. Vi har framför allt en politik för jobben och för kulturen, 

och vi har väldigt mycket mer. Det vet alla vi, men det är så många som på något sätt 

vill kleta på oss en bild av att vi inte har någon politik. Senast i går kunde man höra: 

”Frågan är vart de ska gå.” Beskedet är självklart – vi ska gå framåt! 

Jag säger det här också för att jag tycker att vi aldrig ska acceptera bilden att vi 

83

är tomhänta för det är vi inte, och vi har alldeles nyss fått en hel timme skön social 

demokrati presenterad på ett engagerat och underbart sätt. Tvärtom tycker jag att vi 

ska ha självförtroende och berätta att vi faktiskt vann många val runt om i landet vid 

det senaste valet. 

Dagligdags formulerar vi och fattar beslut i våra politiska församlingar utifrån en 

politik som vi har. Vi gör det i kommunerna och vi gör det i landstingen och vi gör 

det Sveriges riksdag. Vi har en bra politik som vi kan använda offensivt i stället för att 

sälja ut Vattenfall och statliga företag. Vi har en tydlig politik för situationen i Libyen 

och Nordafrika. Vi har en tydlig politik för vad vi vill att världen ska jobba med för 

att lösa konflikten i Mellanöstern. 

Vi föreslår investeringar i människor i arbetslöshet, i stället för regeringens cyniska 

fas 3. Vi har, tack vare Åsa Westlund, också en kemikaliepolitik. Det kan tyckas vara 

ett udda exempel men det är ack så viktigt! Kom också ihåg att vi socialdemokraters 

styrka är, och har alltid varit, att vi förnyar vår politik. När samhället förändras ska 

vi förändra våra politiska verktyg. Vi har inte nöjt oss med att bara följa efter utan vi 

har också drivit på, steg för steg. Det fick vi många exempel på i Håkans tal. Vi har 

aldrig låtit oss fångas i vår egen tid utan vi har fångat tiden, och det ska vi fortsätta 

att göra tillsammans. 

Nu ska vi också visa väljarna att vi ska använda den verktygslåda som Mona pratade 

om i går, den verktygslåda som vi har tillsammans. Min bedömning är att vi 

behöver mer politik, inte mindre, i Sverige. Framför allt behöver vi en annan politik 

än den som bedrivs i dag. 

Vi vann inte riksdagsvalet. Väljarna trodde kanske inte på vårt alternativ. De kanske 

sympatiserade med våra värderingar och idéer, men de tyckte inte att vi fanns i 

deras vardag. De tyckte kanske inte att vi svarade upp på deras frågor och utmaningar. 

Därför är vår uppgift att fortsätta utveckla politiken och det gör ingen partiledare 

eller partistyrelse utan det gör vi tillsammans med dem som ännu inte har förstått att 

de ska bli medlemmar i partiet. 

Vi ska vara alternativet. Vi ska vara mötesplatsen och vi ska bejaka människors lust 

att vara med och forma samhället. I den arbetarekommun och kommun jag verkar, 

Örnsköldsvik, har vi ett inbjudande sätt. Vi bjuder in och låter folk vara med. På så 

sätt får vi in mer energi och fler medlemmar på sikt. Det är vägen. Var bejakande. 

Bjud in. Ställ frågorna, för det är många som vill vara med och ge svaren. Men låt 

dem inte leverera någon marknadsmässig beställningslista till oss utan ta dialogen. 

Våga också säga när det är svårt. 

Jag och övriga kamrater i partistyrelsen är framför allt här för att lyssna på er och 

jag tycker att gårdagen var så skön. Vilket rikt och läckert parti vi är! Det började 

med enorm energi från Jämtland och sedan drog det rakt över landet, och vi kommer 

att få väldigt mycket mer av det i dag. Flera undrade var kriskommissionens rapport 

finns i det här. Vi har omvandlat det till framtidskommissionens rapport. Det är en 

del som vi ska använda, tillsammans med den skrift vi har tagit fram, det Håkan tog 

upp och mycket annat. Det ska vi nu bygga vidare på. Rapporten är inte borta utan 

vi ska jobba väldigt mycket med den. 

En av de stora utmaningarna är jobben. Vi ser en återhämtning i ekonomin men 

vi ser också att den nuvarande borgerliga regeringen inte klarar jobben. Det saknas 

hundratusentals jobb för att bara klara 2006 års sysselsättning. För att nå full syssel- 

84

sättning krävs det en vilja och en insikt om att det är viktigt att människor har arbete. 

Ungdomsarbetslösheten är vårt absolut största gissel. Därför är det tydligt att vi är 

de som säger att vi har nolltolerans mot ungdomsarbetslöshet. Vi vet att vi kan klara 

det om vi bestämmer oss, och vi har också idéerna och politiken för att klara det. 

Partivänner, väljarna trodde inte att vi skulle fixa det och därför fick vi inte tillräckligt 

många röster. Därför behöver vi utveckla näringspolitiken och göra det 

tydligt hur viktigt det är med en aktiv och utvecklad näringspolitik, nära och tajt 

tillsammans med en forskningspolitik som gör att Sverige bestämmer sig för att vara 

världsledande på många nya områden. Vi behöver fortsätta att investera i infrastruktur. 

Ett Sverige där inte järnvägen möjliggör leveranser av produkter eller arbetskraft, 

för att man inte kommer till jobbet i tid, visar att vi har väldigt mycket mer att göra, 

och för att få till det krävs det politik. 

Något som Håkan beskrev så tydligt i sitt tal, och som vi har i våra program, är 

den socialdemokratiska modellen. En del väljer att kalla det för den svenska modellen, 

men jag vill nog att vi också kallar den för den socialdemokratiska modellen för 

det är våra värderingar, våra idéer och vår politik som har byggt upp en välfärd som 

handlar om att alla ska ha del efter behov och inget annat. 

Vår samhällsmodell har starkt stöd bland svenska folket men den har också utmanats, 

om än inte öppet. Bit för bit, beslut för beslut, leder utvecklingen fel i Sverige. 

Därför måste vi ta fajten. Men vi vinner inte framgång och val på att bara kritisera 

eller kanske till och med låta lite gnälliga ibland. 

Men vi får aldrig bli tysta. Vi ska inte bli tysta när skolresultaten försämras eller 

när skolpolitiken fungerar så att unga människor inte väljer att utbilda sig för att det 

inte leder framåt. Vi ska inte vara tysta när människor bli försäkringslösa. Men det 

viktiga i vår roll är att vi tillsammans formar alternativen. Vi ska forma en tydlig och 

utvecklade välfärd och det är det vi ska söka vårt stöd för. 

Det är många som upprörs över att vi i Sverige, på 2000-talet, om och om igen 

ska behöva uttrycka vår ilska över den barnfattigdom som finns, att man inte har en 

regering som förstår att arbetslösa föräldrar inte kan klara den gemenskap som barn 

kräver i ett jämlikt och rättvist samhälle. Vi ser hur människor får börja med ett liv 

där framtidstron får sig en rejäl knäck för att man redan känner sig utanför. Vi har 

en politik där vi på allvar ska ta barnfattigdomen bort från Sverige, för vi accepterar 

den inte. Vi tar oss an det som en viktig uppgift. 

Vi ser också att resultaten i den svenska skolan försämras. Andelen elever som 

inte klarar grundskolan 2010 ger det sämsta resultatet sedan 1998, då de nuvarande 

behörighetskraven sattes. Nu kan regeringen inte fortsätta att säga att det är Socialdemokraternas 

fel, utan nu har de haft regeringsmakten i snart fem år. Nu är det dags 

att ta ansvar. Vi ska driva på med vår politik för att få en ändring. 

Den utveckling vi ser kan vi självklart inte acceptera, och tillsammans ska vi formulera 

vår socialdemokratiska skolpolitik så att skolan blir lustfylld och ger förutsättningar 

för alla barn att få gå i en kunskapsskola med trygghet, kvalitet och 

kreativitet. 

Häromdagen hörde jag en rolig historia om en liten flicka som satt och ritade. 

85

Läraren gick förbi och frågade: 

– Vad ritar du? 

– Jag ritar Gud. 

– Det går väl inte, för det är ingen som vet hur han ser ut. 

– Nej, men om du väntar ett tag – jag är snart klar! 

Det är den kreativiteten och lusten som ungarna ska känna när de går till skolan, och 

det är så vi socialdemokrater jobbar! 

En annan viktig utmaning vi har är självklart arbetslivet. Det är också en utmaning 

för oss att göra klart att vi förstår att den som har jobb tycker att jobbet är 

oerhört viktigt, att det är spännande och roligt. 

Men vi måste också uttrycka och tala om att vi ser att jobbet och arbetslivet kanske 

inte alltid är så enkelt. Det finns arbetsmiljöer och situationer för anställda som 

är helt oacceptabla. Vi ska lyckas med att i dialog göra klart för folk att det är jobben 

som är vägen för att ta bort orättvisor. Det är genom fler jobb och fler i arbete som 

vi bygger ett jämlikt samhälle. Folk trodde inte att vi tyckte att jobbfrågan var viktig, 

men det är inget annat än fel och vi måste bli bättre på det här området. 

Vi ser att arbetslivet på flera sätt kan vara ett problem för många för att villkoren 

har förändrats så mycket. Vi kan konstatera att Sverige i dag saknar en arbetsmarknadspolitik 

som investerar i människor utan vi har en arbetsmarknadspolitik i Sverige 

i dag som gör ont och som gör illa. Om vi tittar på de människor som i dag är 

ute i fas 3 och liknande, så gör det bara ont. Vi socialdemokrater har en bra politik 

på det här området och när vi beskrivs som vi står tomhänta är det bara dumheter. 

En annan viktig sak är självklart omställningen mot ett hållbart samhälle. Genom 

forskning och annat kommer vi att skapa många nya och moderna jobb genom att 

vi får en omställning som gör att vi kan leva ett liv bortom oljan. 

Jag nämnde inledningsvis att vi har en politik för Mellanöstern, Libyen och Nordafrika, 

men vi har också en politik för solidaritet för dem som har drabbats så hårt i 

Japan. Tomas Eneroths första reflektion var: ”Hur kan vi hjälpa till?” och sedan sade 

han ”Om vi hade haft regeringsmakten hade vår regering redan tagit initiativ till att 

utforma en politik för exportkrediter, så att vi kunde leverera svenska trähus till alla de 

hundratusentals som är bostadslösa.” Det är bara ett exempel på att vi har många idéer. 

Nu har jag väldig lust att lyssna till alla er som har idéer om hur vi ska klara klimatpolitiken, 

energipolitiken och mycket annat. Förresten såg jag nyss att det inte 

bara är regeringen i Sverige utan runt om i Europa har bestämt sig för att stresstesta 

kärnkraftverk. Det slog mig då att man även kanske borde stresstesta energiministern, 

för jag tror att hon har det lite kämpigt! 

Nu ska jag sätta mig här och lyssna till er. Jag vet att det är jättemånga som har 

begärt ordet och med gårdagen som facit, Håkans tal, och alla er som är sugna på att 

göra inlägg, blir det här läckert! De får säga vad de vill. Vi är inte alls tomhänta, vi 

har lust och vi har en jädra massa politik! 

Tjänstgörande ordförande: Presidiet har diskuterat med kongressutskottet. Fram till 

nu är det 111 talare anmälda på den här punkten och därför kommer vi att föreslå 

streck i debatten efter det första inlägget. Anmäl er alltså på talarlistan nu. 

86

Diskussion 

Anna-Greta Leijon, Stockholm: Håkan, tack för ett strålande tal – det var härligt 

att höra dig ta ut svängarna! Det är nästan 40 år sedan jag var ombud på min första 

kongress men jag känner samma glädjevibbar nu som när jag hörde Olof Palme hålla 

sitt stora kongresstal 1972. 

Poeten Bernt Rosengren skrev: 

Det finns en nödvändig sorts galenskap, 

att tro att just du kan förändra världen. 

Du kan det och du gör det 

tillsammans med andra. 

Vem kan i år, 2011, tvivla på att han hade rätt? I varje fall inte de egyptier som samlades 

på Befrielsetorget i Kairo. Inte heller vi socialdemokrater som har hört Håkan 

tala. Vi kan vinna makten i Sverige, inte för maktens skull utan för att åstadkomma 

det jämlika samhället! 

Vi har varit lite stukade, vi har rispor och revor lite här och där, men det finns 

klokskap i framtidskommissionens rapport och i de andra valanalyser som lagts. Det 

finns mycket där som man kan använda för programrevision och valmanifest. Kommissionen 

säger bland annat att vi får tillväxt om folk vet att tågen går, om folk vet 

att det går att lita på kommunalpolitikerna och kommunaltjänstemännen, om det 

går att få utbildning om man har tappat sitt gamla jobb för att det har flyttat någon 

annanstans i världen, om att vi kan ha tillit till samhället och samhällets olika funktioner. 

Då kan vi få tillväxt. 

Det som händer i våra storstäder i Sverige är av strategisk betydelse för hela landet. 

Samtidigt är det så att storstadsområdena aldrig har varit arbetarrörelsens starkaste 

fästen i Sverige, vilket de har varit till exempel Danmark och Tyskland. I Stockholm 

fick vi bara stöd av en femtedel av väljarna. Stockholm är en stad med en överrepresentation 

av höginkomsttagare, men här har vi också en överrepresentation av låginkomsttagare. 

Inkomstskillnaderna är jämförbara med dem i USA. Vi har stadsdelar 

med tio procents arbetslöshet. Vi har ungdomar som far illa. 

Jag vill göra några korta nedslag i Stockholms valanalys. Vi säger att man ska sätta 

fokus på att bekämpa den ökade ojämlikheten. Låt valfriheten för medborgaren stå 

i centrum, inte valfriheten för riskkapitalbolagen. Lyft frågan om vardagsstressen – 

den som handlar om vilka arbetstider man har, den som handlar om hur lång tid det 

tar att komma från jobb till hem, den som handlar om förskolan och huruvida den 

är öppen så att jag hinner hämta mina ungar. 

Vi vill bygga ett Stockholm utan styvbarn. Vi vill vara med och bygga ett land 

utan styvbarn. 

Streck i debatten 

Tjänstgörande ordförande: Vi har 126 anmälda talare nu. Kan vi sätta streck i debatten 

efter dessa talare? 

87

Beslut 


att sätta streck i debatten. 


Linnéa Björnstam, Stockholm: Vad finns det kvar att säga efter Håkan Juholts tal? 

Som jag förstått det är det här en diskussionspunkt där vi ska göra inspel till den nya 

partiledningen om vad vi tycker att man ska ta med sig för att socialdemokratin ska 

kunna komma framåt igen och att vi ska få en nystart och en omstart. 

Min förening, Unga S-kvinnor Rebella, består av snart ett hundratal unga feminister 

i Stockholm. Vi är en klubb som växer och som gärna vill vara med och bidra 

till den fortsatta politiken. Jag har tre saker jag vill att ni tar med er. 

Vi skrev en valanalys efter Europaparlamentsvalet 2009. Rubrikerna i den talar 

lite för sig själva: ”Vi saknar en maktanalys”, ”Vi tycker att socialdemokratin har en 

självförtroendekris i ekonomiska frågor”, ”Vi tycker att det finns en brist på visioner 

och ideologisk förankring när vi går till val”. 

En av våra läsare sade: ”Synnerligen välskriven och läsvärd rapport. Ni slår huvudet 

på spiken i beskrivningen av den ideologiska utvecklingen men också om att vi 

är ett parti som borde kunna återta initiativet. Bra jobbat! Håkan.” 

Och när vi lyssnade på talet insåg vi att vad gäller den delen har vi kunnat bidra i 

alla fall en liten del till partiets fortsatta utveckling. 

Som en feministisk förening är det alltid lite läskigt att gå från en kvinna som 

partiordförande, som vi vet är en övertygad feminist, till att välja en man som partiledare, 

som man kanske inte alltid vet om han kommer att vara en lika övertygad 

feminist. Men i talet som Håkan höll föll mycket av det jag tänkte säga för han verkar 

väldigt engagerad i de jämställdhetspolitiska frågorna. Men vi vill ändå ge en extra 

påminnelse om ett beslut som vi fattade vid kongressen 2009, och det var att vi som 

socialdemokrater tror att det är väldigt viktigt att med politisk kraft försöka bryta de 

förväntningar på män och kvinnor som gör att arbetsmarknaden i dag ser ut som så 

att om du är kvinna har du bland annat lägre lön. Vi vet att mycket av detta bottnar i 

hur fördelningen av det obetalda arbetet ser ut och vi behöver ha det politiska modet 

att gå från beslut till reformförslag vad gäller föräldraförsäkringen. 

Det sista vi vill skicka med är att vi tycker att framtidskommissionen har tänkt väl 

och slagit huvudet på spiken. Därför tycker vi att det dokument som kommissionen 

tog fram ska användas väl av den nya partiledningen. 

Emma Lindqvist, Stockholm: Vilket grymt tal Håkan höll! Han satte huvudet på spiken 

och pratade om barnfattigdomen, jämställdheten och pensionerna, och han tog 

upp precis de frågorna så att det känns i hela magen att det är rätt. Jag är stolt över 

att vara socialdemokrat i dag, det känns skitkul! 

Arbete åt alla är grunden för socialdemokratins välfärdsmodell och full sysselsättning 

är en förutsättning för ökad ekonomisk jämlikhet. Ett område där jag tycker att 

vi socialdemokrater måste våga tänka nytt är just den ekonomiska politiken. I stället 

för att ifrågasätta grunden för den borgerliga alliansens ekonomiska politik under 

valrörelsen underströk vi att vi använde oss av samma reformutrymme som reger- 

88

ingen. Vi spelade på de borgerligas planhalva genom att diskutera jobbskatteavdrag 

och sänkta skatter, och vi delade upp befolkningen i särskilda grupper. 

Jag tycker att det är vi socialdemokrater som ska sätta agendan. Från att innan 

nittiotalskrisen ha haft en hög sysselsättning och låg arbetslöshet i Sverige har vi med 

de senaste två finanskriserna fått se en alltjämt ökande arbetslöshet. Fokus har legat 

på att hålla inflationen nere. När vi nu ser att ekonomin börjar peka uppåt följer inte 

sysselsättningsgraden med i samma takt. Strukturarbetslösheten har ökat. 

Lösningen är inte att återgå till den politik som fördes under 1980- eller 1990-talen, 

men vi måste våga lyfta frågan samt problematisera och fundera över lösningen. 

I kriskommissionens rapport tar man upp att budgetreglerna och verktygen för 

inflationsbekämpning utvecklades utan hänsyn till det andra viktiga problemet i 

ekonomin – arbetslösheten. Vi måste våga sätta sysselsättningsmålen framför inflationsbekämpningen 

och ompröva våra verktyg. De ska ta oss dit vi vill. De ska inte 

vara målet i sig. Att ta itu med den strukturellt växande arbetslöshet som nu tar sig 

uttryck i jobless growth och jobbless recovery blir allt viktigare. 

Jag vill också göra ett medskick från SSU:s valanalys. I vårt framåtsyftande jämlikhetsarbete 

kan vi inte bara fokusera på nästa val utan vi måste bedriva ett långsiktigt 

arbete för samhällsförändring. Vi ska kritisera borgerligheten för deras människofientliga 

politik men vi får inte glömma att det i första hand är ojämlikheten vi vill 

bekämpa – inte den borgerliga regeringen och inte enskilda borgerliga företrädare. 

Vår uppgift måste vara att ingjuta mod och framtidstro i människor, men det kräver 

att vi är i rörelse, att vi visar att samhällsförändring är möjlig i realiteten, för stora 

segrar kommer med stora samhällsreformer. 

Bror Perjus, Stockholms län: Självklart ska vi utforma en politik för en majoritet 

av väljarna. Jag säger det inte minst för att jag representerar Stockholms län. Men 

det ska vara en majoritet som bygger på solidaritet med dem som har det svårast. 

Högerns valsegrar visar dessvärre att de har lyckats med att spela ut de mest utsatta 

grupperna mot varandra. De så kallade jobbskatteavdragen har ställt lågavlönade 

mot arbetslösa, sjuka, förtidspensionerade, handikappade, studerande, ungdomar 

och vårdbehövande äldre. 

Det är en djupt cynisk politik och det är också den politiken som har fört Sverigedemokraterna 

in i riksdagen. När man ställer de mest utsatta grupperna mot 

varandra öppnar man dörren på vid gavel för fascismen. Vi ska inte spela med i det 

spelet. Vi ska inte triangulera och försöka vinna en medelklass med borgerliga förslag. 

Vi ska agitera för att övertyga en majoritet om att det jämlika samhället är bättre 

för alla än det ojämlika samhället. Det var en grabb uppe i talarstolen för en stund 

sedan som gjorde ett ganska bra försök; han heter visst Håkan Juholt. 

Vi ska agitera, inte triangulera. Vårt uppdrag är att återskapa solidariteten med 

dem som har det sämst. Vi ska, som Sverker Sörlin skriver i en lysande artikel i senaste 

numret av Tiden, vilken jag verkligen rekommenderar, insistera på att det går 

att göra världen bättre för alla och att det är politikens uppgift. 

Högern påstår att jobbskatteavdrag, försämrad a-kassa och försämrad sjukförsäkring 

sänker trösklarna tillbaka till arbetslivet för arbetslösa och sjuka. Hör ni hur 

89

falskt det ekar? Det utgår från att människor är arbetslösa och sjuka på grund av höga 

skatter och allt för bra a-kassa och sjukförsäkring. 

Men statistiken visar att antalet arbetslösa är långt fler än antalet jobb. Den brutala 

stupstocken i sjukförsäkringen drabbar fruktansvärt hårt. I LO-tidningen har vi 

läst upprörande vittnesmål om självmord, om cancersjuka som inte har råd med sin 

medicin, om diabetiker utan ben som tvingas till Arbetsförmedlingen, om barn till 

sjukskrivna föräldrar som inte har råd med skolutflykter, om familjer som tvingas 

sälja sina bostäder och andra värdesaker för att få socialbidrag. 

Vi socialdemokrater har inte tillräckligt kraftfullt sagt ifrån. Jag ogillar skarpt när 

någon säger att vi måste ha en politik också för dem som jobbar och att vi inte får bli 

ett bidragsparti. Den som säger så har accepterat högerns samhällsanalys. 

Jämlikhet är den starkaste ekonomiska drivkraften i ett samhälle. Då frågar man 

sig hur det kan komma sig att den som ständigt tjatar om ekonomisk tillväxt tycks 

vara motståndare till jämlikhet. Förklaringen är enkel. När de talar om tillväxt menar 

de vinst och profit. 

Meddelande 

Tjänstgörande ordförande: Det finns ett viktigt skäl till varför vi är hårda och klubbar 

av er och det är att alla ska få tid att prata och för att vi ska undvika att behöva gå 

ner i talartid. Därför ber jag er hålla talartiden av respekt för kommande talare. Jag 

vill också meddela att kongressutskottet träffas klockan 12.00 i den vanliga lokalen. 


Emil Burman, Jämtlands län: Elvy pratade om självförtroende och jag står här som 

en stolt jämte. Vi gick faktiskt fram i alla våra val – i alla kommuner, i landstinget 

och i riksdagsvalet. Till följd av det har vi haft ett antal framtidsseminarier i vårt 

partidistrikt. På ett av dem var Mona Sahlin med och diskuterade socialdemokratisk 

idéutveckling. På samma seminarium deltog också den 15-årige SSU:aren Oskar. 

Han begärde ordet och sade något väldigt radikalt: ”Den demokratiska socialismen 

ska hjälpa små företag att bli stora företag.” 

Hur jag än vrider och vänder på det kommer jag fram till att det är väldigt klokt. 

Det kan kanske vara svårt att tala om en radikal politik för små och medelstora företag. 

Beroende på vem man frågar kan man få intrycket att en radikal småföretagarpolitik 

antingen handlar om att avskaffa LAS, försämra arbetsrätten och sänka löner, 

eller om att i princip strunta blankt i de här frågorna. 

En av våra uppgifter måste vara att se till att folk vill starta företag av rätt anledning. 

Det ska inte vara för att ens jobb annars kommer att försvinna eller för att 

låglönekonkurrera utan för att man känner att man har något att bidra med. Ingen 

idé ska vara för liten. 

Hälften av alla ungdomar kan tänka sig att starta företag. Vi vet också att min och 

kommande generationer värderar våra kommande yrken annorlunda. Förr var det 

viktigt med hög lön, men nu pekar det mer mot att trygghet, meningsfullhet och att 

yrket i sig är givande är faktorer som verkligen spelar roll. Ytterligare en del av det här 

är att om vi inte lyckas generationsväxla i de små företagen så kommer jobben helt 

enkelt att försvinna. Det är det ingen som tjänar på. 

90

Därför vill vi från Jämtlands läns partidistrikt, där småföretagarna tillsammans 

med besöksnäringen är vår basindustri, att partiet gör allvar av de branschprogram 

vi pratar om och att vi går i täten för att ta tillvara småföretagarnas möjligheter till 

trygghet, finansiering och kompetensutveckling. Vi tror att det gör Sverige starkare. 

Jag sade i början av mitt tal att Mona var uppe hos oss. Jag vill därför passa på 

att härifrån talarstolen bjuda in Håkan till oss i Jämtland. Då kommer han nog ha 

svårare att tacka nej till det! 

Mats Lundkvist, Halland: Politiken måste utgå från människors vardag och socialdemokratin 

måste bära en berättelse om en politik som lyfter den unga generationens 

möjligheter. Vi måste bli en rörelse som organiserar de unga i kampen för bättre levnadsförhållanden. 

I dag ser vi en ungdomsarbetslöshet som ställer många utan möjligheter 

att vara med att bygga framtiden. En generation som är allt mer skuldsatt 

av studieskulder och som också måste låna för att köpa sina bostäder. En generation 

som allt mer pressas till osäkra jobb till allt sämre villkor. En generation som bildar 

familj allt senare. Den unga generationen får betala priset för marknadens segertåg. 

Den utvecklingen måste brytas. 

Den unga generationen måste kunna utvecklas och ta för sig. Det är de unga som 

måste bära framtidens välfärd och det är de unga som måste komma fram på arbetsmarknaden 

och hävda Sverige i den internationella konkurrensen. Då måste man ha 

en annan plats i samhället än i kön bland de arbetslösa. 

Till den unga generationen måste vi gamla överlämna ett samhälle som är hållbart 

och som kan utvecklas vidare. Vi håller nu på att överlämna ett krämarsamhälle där 

kapitalintressen ska tjäna pengar på allt – även på den unga generationens ofrihet. 

Om den unga generationen får förutsättningar och kan utvecklas drabbas hela samhället. 

Den äldre generationens ppm-andelar blir bara papperspengar om det inte 

finns en produktion bakom de år som pengarna ska betalas ut. Socialdemokratin 

måste driva den unga generationens frågor och partiet måste också blir den unga generationens 

verktyg att skapa sin frihet och lyfta sin egen framtid. En modern rörelse 

är nyfiken, demokratisk och kunskapssökande. 

Det jag säger är inget nytt. Jag kräver helt enkelt back to basic. Det var precis så 

vi jobbade under Erlandertiden. 1960-talet var en tid när socialdemokratin drev 

sina värderingar och lyfte den unga generationen. Det var också en tid när den unga 

generationen lyfte partiet. Vi måste berätta om möjligheterna och på nytt samla den 

unga generationen i kampen för bättre villkor och för vår gemensamma framtid – en 

politik för utbildning, arbete, bostäder och miljö och den frihet vi bara kan skapa 

solidariskt och gemensamt. Partikamrater, det här hänger ihop. Låt oss inte dölja det 

utan vi ska berätta det. 

Lena Palmén, Älvsborgs Södra: Jag skulle vilja säga några ord om barnfattigdomen, 

även om det i och för sig känns lite meningslöst efter att man har hört Håkan Juholt! 

Jag kommer från Borås och vi är efter tolv borgerliga år äntligen rödgrönt styrda, 

och vi har lite att ta tag i. Vi har ungefär 4 000 barn som räknas till de fattiga barnen 

och det är ganska mycket. Vi intar plats 214 av 290 kommuner och det känns inte 

alls bra. 

91

Sverige ligger fortfarande i topp när det gäller att utjämna skillnader mellan barn 

men gapet, och därmed barnfattigdomen, ökar. Bnp per capita har stadigt ökat under 

2000-talet men det har också klyftorna mellan de fattigaste och de rikaste barnen 

– detta i ett Sverige som aldrig varit rikare än nu. Jag hade förmånen att få lyssna på 

Tapio Salonen från Växjö universitet som pratade om arbetslöshet. Han beskrev att 

en av de stora orsakerna till ökningen är att många i dag inte har möjlighet till a-kassa 

när de blir utan arbete. År 1995 stod 25 procent utanför försäkringen och 2008 var 

det hela 50 procent. Han säger också att staten och kommunen har ett gemensamt 

ansvar för att lösa det. 

Sverige är som sagt rikare än någonsin. Den rikaste delen av Sveriges barnfamiljer 

har det i dag så gott ställt att de skulle kunna försörja tre lika stora familjer. 

År 2008, i ett borgerligt styrt Sverige, började barnfattigdomen att öka igen och 

i dag är över tio procent av barnen fattiga. Vad innebär det då att växa upp i fattigdom? 

Man diskrimineras, får sämre utbildning, sämre hälsa, sämre möjligheter 

till fritidsaktiviteter och man lever under betydligt otryggare förhållanden. Jag hade 

kunnat dra mycket mer siffror. 

Vi måste ta krafttag för att lösa detta. Ett bra förslag vore att lagstifta om heltider 

och jag tycker att vi ska börja där vi har möjligheten – i stat, kommuner och landsting. 

Vi måste se till att vi ger människor möjlighet att försörja sig på sitt arbete och 

ger dem trygghet genom heltid. Vi måste också ses till att rätta till i våra försäkringssystem 

så att människor har en rimlig chans att komma tillbaka till arbete. 

Det står i barnkonventionen, artikel 4, att samhället till det yttersta av sina resurser 

måste vara med och motverka barnfattigdomen. För att klara det kommer det att 

krävas ett regimskifte! 

Mattias Josefsson, Älvsborgs Södra: ”En allt tydligare skiktning av regionens befolkning 

oroar mest, mellan dem som har arbete och dem som inte har arbete.” Det skrev 

Västra Götaland i sitt förhandsmaterial till Regionrapport 2011. A-kassornas samorganisation 

förstärker bilden. De konstaterar att en minoritet av de öppet arbetslösa 

har rätt till a-kassa. Endast 4 personer av 100 har 80 procent i ersättning av sin tidigare 

inkomst. Sveriges Kristna Råd varnar för ökad barnfattigdom och hårdare utförsäkringsregler. 

Nu samlar de in protestlistor mot ett samhälle som allt mer slits isär. 

Klyftorna märks även för våra kommuner. I Ulricehamn, som jag kommer från, 

har kostnaden för försörjningsstödet ökat med 65 procent under den gångna mandatperioden. 

Det är den ruttna frukten av en medvetet förd politik från den borgerliga 

regeringen. Tillgången till arbetsmarknadsutbildning har minskat dramatiskt. 

IF Metall skriver i underlaget till sin kongress i sommar att när det rådde brist på 

yrkesutbildad arbetskraft drog regeringen ner antalet utbildningsplatser och när tusentals 

arbetslösa via utbildning skulle kunna stärka sina utsikter till jobb skedde 

ingen uppväxling av antalet platser. Det är inte acceptabelt. Det duger inte. Svensk 

arbetsmarknad har alltid kännetecknats av en bred och offensiv arbetsmarknadspolitik 

som ständigt matchar och stimulerar arbetslösa mot nya jobb. 

Jag tror på ett samhälle där alla får chansen utifrån sina egna förutsättningar, där 

samhället finns som ett stöd, som en klapp på axeln, som en vän. En vän överger inte 

när nöden är som störst, som när löntagarna och facken lämnades i sticket under 

92

krisen och ett krisavtal tvingades fram. En vän delar ansvaret. En vän försvårar inte. 

Därför kan jag inte acceptera de försämringar som den borgerliga regeringen har 

gjort mot löntagare, fackliga organisationer och fackligt förtroendevalda. Det är helt 

fel att gå. 

En vän lyssnar, inte bara på den enskilde utan också på facken och ser styrkan med 

samarbete, i att föra dialog och att hitta konstruktiva och vassa lösningar. 

Många förståsigpåare menar att vi nu lämnar industrisamhället till förmån för ett 

tjänstesamhälle. Jag delar inte den verklighetsbeskrivningen. Det behövs färre händer 

inom industrin för att producera samma mängd varor, det är sant. Men i takt med en 

allt mer avancerad tillverkning ställs också högre krav på kunskap, inte bara inom industrin 

utan också inom de företag som utvecklar tjänster och lösningar åt industrin 

och samhället i stort. 

Dan Gabrielsson, Skaraborg: Tack Håkan, du kommer att bli en lysande statsminister! 

För att lyckas med vår politik måste vi bygga folkrörelse och Håkan är väl en av 

de främsta företrädarna att förklara hur vi borde göra. 

Jag har förmånen att tillhöra en organisation som heter Kommunal Skaraborg, 

och vi jobbar med att bygga organisationen över tid, inte bara under valår utan också 

mellan valen. Vi värvar medlemmar på kurser och konferenser. Vi har stegutbildningar 

för att medlemmarna ska ta sig an inte bara de fackliga frågorna utan också de 

politiska. Vi har värvat hundratals genom åren. Vår idé håller om vi bara får tid att 

prata och samtala med medborgarna, så att de kommer till insikt om att den ideologi 

vi står för är fantastisk. 

Jag är också ordförande i LO-distriktet Västsverige. Där har vi sagt att vi måste 

jobba aktivt fram till valet 2014 så att socialdemokratin återigen tar makten. Vi satsar 

nu på facklig-politiska utbildningar där vi gemensamt värvar medlemmar till partiet 

och där alla fack är välkomna. 

I Skaraborg har vi lyckats att få fram en modell där partiet och fackföreningsrörelsen 

diskuterar de här frågorna, och antalet medlemmar växer hela tiden. Vi känner 

att vi har ett väldigt bra samarbete. Det krävs tid och diskussioner för att nå framgång. 

Politik är inte enkelt men det borde vara det, och det kan vara enkelt. 

På en facklig utbildning åkte vi upp till Stockholm och träffade en fantastisk 

socialdemokrat – Arne Kjörnsberg. Han talade om för oss att finansutskottets ordförande 

var ett av de finaste uppdrag man kan ha i Sveriges riksdag, men att det egentligen 

inte är svårare än att sköta det uppdraget än att sköta hushållsekonomin hemma; 

det var bara lite fler nollor. Om ni visste vad medlemmarna växte i självförtroende av 

detta! På bussresan hem gick nästan alla med i partiet och det kändes fantastiskt. 

Jag skulle vilja att socialdemokratin ihop med LO sätter sig ner och funderar hur 

vi ska få en aktiv kampanj för att värva fler medlemmar i hela Sverige, för att ta oss an 

de problem vi ska ta ansvar för 2014. Vi säger i fackföreningsrörelsen att människor 

inte bara ska rösta, vilket jag läste i LO-tidningen, utan vi säger att de ska gå med i 

socialdemokratiska arbetarepartiet för att stötta och påverka. 

93

Björn Fries, Blekinge: Jag tänker prata om narkotika och missbruk, och i går funderade 

jag på hur jag ska få in det ämnet i den här diskussionen lite naturligt. Men 

efter att ha lyssnat på Håkans tal om den inkluderande sociala demokratin känns det 

alldeles naturligt att göra det. 

Det jag vill prata om är missbruksfrågan i sig men också det som följer med den i 

form av psykisk ohälsa, hemlöshet och kriminalitet. När man talar med forskare som 

jobbar med barn och ungdomar så menar de att den psykiska ohälsan bland barn och 

ungdomar är en av våra absolut stora utmaningar, eftersom den leder till eländiga liv, 

utanförskap men också kriminalitet och missbruk. 

Jag har talat om de här frågorna på otroligt många ställen men väldigt sällan i 

partiets regi, och jag upplever ibland att vi kanske inte riktigt har klart för oss vidden 

och omfattningen av beroendeproblematiken. Det är inte ett fåtal människor som vi 

ser på offentliga platser. Om vi pratar om beroendeproblematiken utifrån legala och 

illegala preparat gör man en bedömning att vi talar om ungefär 900 000 människor 

i samhället. En pågående missbruksutredning bedömer att det kostar samhället motsvarande 

fyra försvarsbudgetar varje år, cirka 150 miljarder kronor. Det är otroligt 

mycket pengar och väldigt många människor. Jag gissar det finns de i den här lokalen 

som är en del av det här problemet och som kämpar med sina egna eller anhörigas 

beroendeproblem. 

Jag känner att vi inte har tagit den här frågan riktigt på allvar. Jag upplever utifrån 

mina erfarenheter och mina kunskaper att vi saknar ett modernt och kunskapsbaserat 

program för missbruk, psykisk ohälsa, kriminalitet och hemlöshet. 

Jag var inte ombud på förra kongressen utan jag följde debatten lite på avstånd, 

och jag och Veronica hade ett uppriktigt samtal efteråt. Jag tyckte dock att vi hade ett 

ganska ytligt samtal och nu är det dags att sätta ner foten och skilja ut oss från den 

moralistiska politik som förs av nuvarande regering, vilken bara försvårar det hela. 

Vi måste utveckla ett effektivt preventionsarbete. Vi måste ta tillvara kunskaperna 

och se de unga som har större riskfaktor än andra. Bland tjejerna som kommer in på 

Maria Ungdom för narkotikamissbruk har 80 procent en psykiatrisk diagnos. Bland 

pojkarna har 70 procent en kriminell bakgrund som inte har med droger att göra. De 

här ungdomarna ser vi väldigt tidigt men vi är oförmögna att utveckla insatser som 

är effektiva. 

Bara om någon månad kommer det att lämnas ett förslag om den framtida missbrukarvården 

och jag upplever att vi står ganska tomhänta där. Det kommer att ske 

många principiella val – huvudmannaskap, hur stärker vi den enskildes ställning, hur 

vi jobbar med skadereducering och så vidare, där vi inom parentes blev kritiserade 

av FN på senaste narkotikamötet för att vi kriminaliserar missbruket och inte ser det 

som ett socialpolitiskt problem. 

Jag vet att man inte ska yrka, men låt mig uttrycka en förhoppning om att den 

nya partiledningen utifrån Håkans anslag snabbt tar ställning till de här frågorna och 

utarbetar ett kunskapsbaserat program för missbruk, psykisk ohälsa och hemlöshet 

som bygger på kunskap och evidens, och att vi också måste kunna föra en diskussion 

om politikens utveckling inte bara när vi ses på kongresser utan i en löpande process, 

som Johan Persson uttryckte det igår. 


94


Val av partiorgan 


Val av partisekreterare 


Berit Andnor Bylund, valberedningens ordförande: Jag skulle inledningsvis vilja säga 

några ord om valberedningens arbete för vårt uppdrag har varit unikt. Valberedningen 

skulle inte bara förbereda fyllnadsval utan vi skulle också pröva förtroendet 

för ledamöter i partistyrelse och verkställande utskott. 

Vårt uppdrag gavs av en enhällig partistyrelse vid det sammanträde man hade den 

3 december 2010 och man gjorde det utifrån ett enhälligt förslag från det verkställande 

utskottet, och om man läser protokollen framgår det klart av besluten att man 

både från verkställande utskottet och från partistyrelsen tolkar det som om man 

därmed också ställde sina platser till valberedningens förfogande. Vi fick också ta del 

av det protokoll som partistyrelsen förde vid sammanträdet just av den anledningen 

att vi inte skulle missförstå vårt uppdrag. 

Vi har tagit uppdraget på mycket stort allvar och vi har försökt sköta det med 

absolut största noggrannhet. Vi har rest runt i landet, vi har träffat ledningarna för 

alla partidistrikt minst en gång, vi har haft telefonkontakt och vid flera tillfällen har 

vi samlat representanter för partidistrikten och ställt raka frågor till dem när det gäller 

förtroendefrågorna. Den samlade bild som valberedningen genom det här arbetet 

har fått är också den grund som våra förslag vilar på. 

Det har betonats väldigt starkt från partidistrikten och våra partimedlemmar att 

det är viktigt att bygga ett starkt lag – ett lag som kan klara uppgiften att stärka och 

förnya vårt parti och vinna val. Samtidigt är det också otroligt viktigt att behålla 

kontinuitet i partiets ledning, för annars förlorar vi både kunskap och erfarenhet som 

är viktig att ha. Därför har vårt arbete i valberedningen inriktats på att försöka hitta 

balansen mellan förnyelse och erfarenhet, där vi också tar vårt ansvar för att skapa de 

bästa förutsättningarna för den nya partiledningen att fullfölja sitt uppdrag. 

Först har vi punkt 7.2 som handlar om val av partisekreterare. Där föreslår valberedningen 

att kongressen beslutar att till partisekreterare välja Carin Jämtin. 

Beslut 


att välja Carin Jämtin till partisekreterare i enlighet med valberedningens förslag. 

Carin Jämtin, partisekreterare: Kongressombud och partivänner runt omkring i landet. 

Jag kan inte uttrycka hur hedrad jag känner mig att bli vald till partisekreterare 

i Sveriges utan jämförelse största politiska parti. Vi har nästan 104 000 medlemmar; 

näst största parti är ungefär hälften så stort. Nu är det vår utmaning att tillsammans 

använda alla partimedlemmars kunskap och kraft och se till att bli ännu fler från 

storstad till landsbygd. Tack för förtroendet! 

95


Fyllnadsval till verkställande utskottet 


Berit Andnor Bylund, valberedningens ordförande: När det gäller förslaget till ordinarie 

ledamot föreslår vi Mikael Damberg. Som ersättare föreslår vi Veronica Palm, 

Leif Pagrotsky och Lena Micko. 

Beslut 


att välja Mikael Damberg till ordinarie ledamot i verkställande utskottet i enlighet 

med valberedningens förslag, och 

att välja Veronica Palm, Leif Pagrotsky och Lena Micko till ersättare i verkställande 

utskottet i enlighet med valberedningens förslag. 


Fyllnadsval till partistyrelsen 


Berit Andnor Bylund, valberedningens ordförande: Som ledamöter föreslår vi Carina 

Blank, Gävleborg, Hans Ekström, Södermanland, Monica Haider, Kronoberg, 

Anders Johansson, Stockholms län, Ylva Johansson, Stockholm och Janne Rudén, 

Seko. Som ersättare föreslår vi Matilda Ernkrans, Örebro län och Ulla Gradeen, 

Jönköpings län. 

Diskussion 

Jytte Guteland, SSU: Det känns viktigt att gå upp på den här punkten och visa att det 

finns en sak som återstår för vårt parti inför framtiden. Det handlar om det budskap 

som SSU har under kongressen – ”Generationsväxla politiken”. 

Det har varit en lång höst och det har varit långa diskussioner om vad som behövs 

för att modernisera, öppna upp och förnya det socialdemokratiska partiet, och en av 

de debatter som har lyst starkast under vintern har varit den om vikten av att släppa 

in en ung generation. Jag tycker att valberedningen på väldigt många sätt har lyssnat 

på SSU:s krav kring vikten av att förnya och förändra fram till den här kongressen. 

Det är tydligt att man lyssnade på oss när vi sade att nya äldre behövde få komma in 

i verkställande utskottet. 

Däremot var det inte riktigt lika lätt att få fram budskapet om vikten av att föryngra 

vårt parti. Jag är säker på att ni är många, jag vet det genom samtalen under 

hösten och vintern, som delar vårt budskap om vikten av att låta befolkningen vara 

brett representerad i partiet. 

När vi både vet vilken styrka den unga generationen besitter och den kraft den 

unga generationen har att förändra och förbättra Sverige, när vi ser att den största generationen 

på 20 år lämnar gymnasieskolan efter finanskrisen och vi vet att 1990-talisterna 

är enormt många och mäktiga, vet vi samtidigt att den unga generationen 

96

valde er som alternativ i valet. De rödgröna gick fram och särskilt det socialdemokratiska 

partiet som förbättrade sina positioner från valet 2006. 

När ni vet hur fantastiska SSU:arna är runt om i Sverige och vilket jobb de gör 

för att ge hopp både till en ung generation och till hela Sverige, så vet ni innerst inne 

vad som behöver göras för att visa att ni har samma kärlek tillbaka till en ung generation. 

Då är det inte kärlek att den yngsta i partistyrelsen i dag – och det blev inte 

mycket bättre med förslaget nu – är 37 år gammal. Det är 20 år sedan han lämnade 

gymnasiet. Det är inte mycket kärlek när vi vet hur många runt om i våra kommuner 

och landsting och på våra riksdagslistor som har kämpat för att få komma in och 

representera sin generation inte har fått den chansen. Det ansvaret bär vi kollektivt i 

hela partiet. 

Jag vill bara säga att vårt arbete inte stannar här och jag vill att kongressen tar 

med sig det medskicket till framtiden och förstår att vår uppgift är större än den här 

kongressen lyckades med. Jag vill att ni tar med er det till partikongressen 2013 och 

inför valrörelsen 2014. SSU:arna är en möjlighet för er och den unga generationen 

utanför arbetarrörelsen är en möjlighet för oss. 

Jag vill avsluta med en fråga för att få känna värmen och kärleken. Hur många 

tycker härinne tycker att det är viktigt att generationsväxla det socialdemokratiska 

partiet? Upp med en hand. 

Det är många händer i luften! Hur många tycker att vi har generationsväxlat nog 

mycket utifrån valberedningens förslag? Upp med en hand. 

Det var inte lika många händer i luften och vet ni – det värmde, trots allt! 

Beslut 


att välja Carina Blank, Hans Ekström, Monica Haider, Anders Johansson, Ylva 

Johansson och Janne Rudén till ordinarie ledamöter i partistyrelsen i enlighet 

med valberedningens förslag, och 

att välja Matilda Ernkrans och Ulla Gradeen till ersättare i partistyrelsen i enlighet 

med valberedningens förslag. 


Val av ordförande i programkommissionen 


Berit Andnor Bylund, valberedningens ordförande: Här är vårt förslag Håkan Juholt. 

Beslut 


att välja Håkan Juholt till ordförande i programkommissionen. 

Behandlingen av dagordningens punkt 7 var därmed avslutad. 

97




Vår politik 


Emil Högberg, Stockholms län: Det är tydligt under kongressen att vi tycks vara överens 

om det viktigaste – att Sverige behöver en politik som utgår från att jämlikhet är 

såväl ett anständighetskrav som en framgångsfaktor och att Sverige behöver en politik 

som ser klyftor som roten till många samhällsproblem och inte som nödvändiga 

drivkrafter i ekonomin. De här idéerna har gjort mig till en stolt socialdemokrat i 

många år och självklart så också i dag. 

Men ska vi vinna stöd för vår politik hos tillräckligt många måste vi bli mer 

pragmatiska och mer lyhörda inför stämningar i hela landet och mer ödmjuka inför 

vårt valresultat. Jag kommer från Huddinge. Där bor 100 000 människor och i flera 

valkretsar i min kommun har vi två val i rad sammanlagt tappat upp emot 20 procentenheter 

av väljarstödet. Det är i grupper som bor i radhus och småhus. Man kan 

kalla dem en faktisk och påtaglig medelklass. 

Hur kan vi då vända utvecklingen? Det vore väljarförakt att påstå att politik handlar 

om något annat än politikens innehåll. En betydande andel väljare har gått rakt 

från oss till Moderaterna i protest mot vår politik. Och som Håkan Juholt sade tidigare 

i sitt tal finns det ingen quick fix, men vi måste ändra i delar av vår politik. Vi 

måste ha en mer trovärdig politik för full sysselsättning. Det är bra med forskning, 

utbildning, branschprogram och offentliga investeringar men det räcker inte. Vi behöver 

också ompröva vår inställning till beskattningen av den arbetskraftsintensiva 

tjänstesektorn. Framväxten av jobb i den sektorn hämmas i onödan. Ska vi nå full 

sysselsättning kan vi inte vara utan den. Då duger det inte att raljera kring att vi inte 

att vi blir ett rikare land av att massera varandra och städa varandras toaletter. 

Vi måste ha en skattepolitik som omfördelar och som upplevs som rättvis men 

inte dogmatisk, och vi kan inte gå till val 2014 med att vilja återinföra varje moment 

som fanns 2006 i skattelagstiftningen. Den inställningen kommer att skymma sikten 

för viktiga reformer och populära förslag och göra det svårare för oss att vinna valet. 

Vi måste också återvinna förtroendet för att vi är bra på att hantera den offentliga 

ekonomin. Det är viktigt att vi får väljarnas förtroende för att vi gör det bästa med 

varje skattekrona innan vi föreslår skattehöjningar. Genom att vara bäst på verksamhetsutveckling, 

på prioritering, på att ta tillvara alla medarbetare och alla som vill 

bidra till att utveckla välfärden – även de som vill göra det i privat regi – kan vi stärka 

och utveckla välfärden och stärka sammanhållningen i samhället. En pragmatisk och 

lyhörd socialdemokrati har alla förutsättningar att vinna många val även i framtiden. 

Ingemar Josefsson, Stockholm: I den senaste valrörelsen saknades, enligt min mening, 

två viktiga områden i vårt budskap till väljarna: miljöpolitiken och kulturpolitiken. 

98

När det gäller kulturpolitiken ökar den vår kreativitet. Vi lär oss att känna igen 

oss i andra. Kulturen ger innehåll åt våra liv. I det utsända materialet finns inget allt 

om kulturpolitiken och därför säger vi följande till partistyrelsen: Fel, bakläxa och 

återkom. 

I miljöpolitiken överlät vi miljöfrågorna i valrörelsen till andra partier. Socialdemokratins 

långsiktiga och resultatrinriktade politik saknades. I det nu utsända 

materialet görs miljön på ett ställe till något som kan vara bra som investeringsobjekt 

i lågkonjunktur. Väljer vi detta förhållningssätt spelar vi hasard med hela mänskligheten 

och allt liv på vår jord. Här gäller naturligtvis effektiva insatser och aktivt 

internationella arbete men också information för att tydliggöra och skapa acceptans 

för insatserna. 

Vi ser inte vård, skola, omsorg och arbetsmarknadspolitik enbart som en kostnad, 

som högeralliansen gör, utan som en investering i ett bättre samhälle och ekonomisk 

utveckling. Samma sak gäller miljöpolitiken. Vi har inte en av världens modernaste 

stål-, pappers- och massaindustrier och lastbilsindustri trots att vi har haft hårda miljökrav 

utan tack vare. Det är tvärtom hårda miljökrav som driver fram en modern 

och konkurrenskraftig industri. Att vara långt framme, till och med längst framme, 

med miljökrav driver på industrins modernisering lika mycket som en gång den solidariska 

lönepolitiken. 

Vi ska hela tiden sträva efter bästa möjliga miljöteknik, men inte bara inom industrin. 

I Stockholm har vi byggt ett bostadsområde, Hammarby Sjöstad, med miljötänk 

vid produktion och efterföljande boende. Dit kommer delegationer från hela 

världen för att se vad investeringar kan leda till. Vi sprider idéer om bättre miljö och 

det ger jobb i Sverige. 

Socialdemokratin har varit den ledande politiska kraften i båda de här två frågorna. 

Låt oss uppmana partistyrelsen att tillse att vi förblir det! 

Robert Noord, Stockholms län: Alldeles för många elever lämnar skolan utan tillräckliga 

kunskaper. Varje elev som lämnar skolan utan de kunskaper som krävs för att 

de ska kunna förverkliga dina drömmar är ett misslyckande för oss som politiker. 

Vi kan, med den borgerliga regeringen, se att orättvisorna ökar även inom skolan. 

De som har goda kunskaper får ännu mer kunskaper och de som saknar kunskaper 

tappar ytterligare kraft. Det kräver helt enkelt en ny skolpolitik. 

Vi socialdemokrater förnyade vår skolpolitik men vi fick aldrig chansen att pröva 

den. Det var en ny skolpolitik som satte fokus på kunskap och som hade tydliga mål 

och tidigare uppföljningar. Även om vi inte fick chansen i det här valet att pröva vår 

nya skolpolitik får vi inte ge upp den. Det är viktigt att fortsätta förnyelsen och det 

arbete som vi har påbörjat. Det är helt enkelt en nödvändighet för att klara av de 

utmaningar som svensk skola står inför, inte minst för att vi socialdemokrater ska bli 

framgångsrika i vårt viktiga arbete att minska klyftorna och orättvisorna. 

Precis som Håkan Juholt sade i sitt tal ska vi vara partiet som är intresserat av de 

enskilda eleverna, det vill säga hur lärandet går till i klassrummet, i stället för att vara 

fokuserade på systemen och organisationen. För oss socialdemokrater ska det inte 

spela någon roll om en elev går i en kommunal skola eller en fristående skola. Vårt 

ansvar och vårt uppdrag är ändå alla elever. Alla elever ska nå målen. Alla elever ska 

få den kunskap de har rätt till. 

99

Det här innebär att dåliga friskolor bör få indraget tillstånd. De ska läggas ner. 

Men det finns också bra friskolor som ska få fortsätta att utvecklas. Givetvis och 

självklart ska alla de fantastiska och bra kommunala skolor som vi har fortsätta att 

vara bra kommunala skolor, men vi måste inse att det finns en hel del dåliga kommunala 

skolor och det är vårt ansvar att antingen kunna lägga ner dem eller göra om 

politiken så att de blir bättre. 

Vi socialdemokrater ska helt enkelt stå på elevernas sida. Vi ska inte försvara systemet 

på bekostnad av elevernas rättigheter. Precis som en kille från Oskarshamn 

kan bli ledare för det socialdemokratiska partiet och nästa statsminister måste det 

vara möjligt för unga människor i hela landet att kunna förverkliga sina drömmar. 

Det måste vara en viktig utgångspunkt för oss socialdemokrater att alla elever ska nå 

målen såväl i Haninge, Åre och Umeå som i Oskarshamn. Det bygger på höga förväntningar 

och på att vi tror på våra elever och våra ungar, men också på att vi som 

politiker tar vårt ansvar, följer upp och granskar att barnen faktiskt får den kunskap 

de har rätt till. 

Det är skolan som har den avgörande betydelsen. Det är i skolan lärandet sker. Lärarna 

och rektorerna är jätteviktiga i detta arbete. Det innebär att vi måste stärka lärarutbildningen 

och rektorsutbildningen. Vi måste införa yrkeslegitimationer och stärka 

vidareutbildningen. Vi måste våga premiera duktiga lärare och se till att de får kraft att 

utvecklas, men även de dåliga lärarna ska få sluta vara dåliga lärare. De ska helt enkelt 

göra något annat. Stå på elevernas sida. Förnya och utveckla vår skolpolitik! 

Birgitta Ahlqvist, Norrbotten: När vi pratar om internationellt samarbete får vi absolut 

inte glömma Barentssamarbetet. Barents är i dag Europas största interregionala 

samarbetsregion och regionen omfattar fyra länder. Det bor nästan fem miljoner 

invånare i området som består av tretton regioner. 

Regionen kring Barents hav håller på att bli ett av världens ekonomiskt viktigaste 

områden. Där finns förutom 500 olika mineraler även olja och gas, och upptäckten 

av olja och gas har snabbt förändrat förutsättningarna för dem som bor där. Globalt 

är fyndigheterna en av de största och den sista orörda i dag kända reserven av naturtillgångar 

i världen. Arbetet med att exploatera området har redan påbörjats och 

det omfattar mycket stora investeringar. Området förändras med raketfart. Olje- och 

gasfyndigheterna i Barents hav är tolv gånger större än Snövitsprojektet i Norge, så 

det är ofantliga mängder olja och gas som man ska utvinna där. 

Barentssamarbetet har bedrivits länge lokalt och regionalt uppe i norr, sedan mitten 

av 1960-talet, och målet har alltid varit att bidra till en säker och stabil utveckling 

i området; det har helt enkelt varit ett fredsarbete. Men det har också bidragit till en 

positiv utveckling för handel och ekonomi, och det har varit mycket kulturellt utbyte 

och kontakter mellan människor i det vi har kallat folkets diplomati. 

Barentssamarbetet är också en nationell angelägenhet som är av stor betydelse för 

hela Sverige, men i dag upplever vi att Sveriges nationella engagemang för det här är 

rent ut sagt svagt och osäkert. Vi efterlyser ett nationellt intresse för Barentsregionen. 

Det finns en stor utvecklingspotential när det gäller transporter och kommunikationer 

men vi behöver också undanröja gränshinder för handel och arbetskraftsutbyte 

samt kompetensförsörjning. 

100

Marcus Eskdahl, Jönköpings län: Som hälso- och sjukvårdspolitiker från Jönköpings 

län får jag ofta berättelser till mig från människors vardag. De undrar varför det har 

blivit så mycket sämre när det skulle bli så mycket bättre. Marknadsanpassningen av 

apoteksverksamheten är en sådan fråga, där patienter nu slussas runt mellan olika 

apoteksbolag för att få sin medicin. Någon garanti att medicinen finns på det apotek 

man besöker lämnas inte. Apoteken har samtidigt blivit varandras konkurrenter, där 

patienten eller kunden inte kan få information om vad det andra apoteket har får 

något när det gäller medicin. Det är numera affärshemligheter. 

Ett annat exempel är införandet av vårdvalssystemet, som lett till att vissa patienter 

ofrivilligt får flytta på sig för att få den vård de anses behöva medan andra patienter 

upplever att de inte har något alternativ. Vårdvalet har gjort att det har blivit en 

ökad koncentration till de större orterna och vissa områden, och därmed också av de 

gemensamma resurserna. Det här påverkar vårdcentraler på mindre orter vilka har 

en helt annan situation för att upprätthålla verksamheten, till exempel när det gäller 

läkarbemanning. Patienten har blivit mer av en kund. 

Det här är vardagliga upplevelser för många människor hemifrån som nu upplever 

att tillgängligheten i vården blivit sämre. 

Vi socialdemokrater vill något helt annat och jag tycker att Håkan Juholt gav bra 

bilder av det i sitt linjetal. Vi har ambitionen att hela Sverige ska leva; oavsett var du 

bor ska du ha en bra och jämlik vård. I dag ser vi orter där effektivitetskrav slår så 

hårt att fysiska verksamheter försvinner och påverkar människors vardag när det gäller 

närhet till service och välfärdstjänster. Ska vi klara framtidens välfärdsutmaningar, 

som bygger på den solidariska finansieringen, måste vi givetvis ha full sysselsättning 

och tillväxt i hela landet. 

Men det räcker inte. Vi måste också hitta nya arbetssätt för att klara de välfärdsbehov 

som finns i vårt samhälle oavsett var man bor. Då är inte marknadslösningar 

konceptet utan politiken måste ta ett större helhetsansvar. Medborgarna och politiken 

måste ha verktyg att kunna bestämma var våra gemensamma pengar används. 

Verksamhet som är skattefinansierad och viktig samhällsservice ska givetvis medborgarna 

och politiken kunna påverka och man ska kunna avgöra till exempel var 

en etablering ska ske. Det ska inte vara marknadens godtycklighet som ska avgöra 

detta. Därför måste vi inom socialdemokratin lyssna mer på människors behov och 

ta tillvara människors engagemang och delaktighet, och socialdemokratin måste visa 

vad man vill med samhällsutvecklingen och vara tydlig när det gäller hälsofrågorna. 



101

LÖRDAGEN DEN 26 MARS 2011 

Eftermiddagens förhandlingar 

Eftermiddagens förhandlingar inleddes klockan 14.01. 

Ordförande: Ulla Lindqvist och Karl-Petter Thorwaldsson 


Tidsbegränsning 

Johan Andersson, kongressutskottets ordförande: Det är 109 talare kvar på det här 

avsnittet och för att kunna hålla programmet föreslår kongressutskottet att vi inför 

en tidsbegränsning på två minuter. 

Beslut 


att begränsa talartiden till två minuter för resterande talare under dagordningspunkten. 




Vår politik 


Dag Larsson, Stockholm: Varje år dör 400 kvinnor i vårt land i livmoderhalscancer – 

en av de största och farligaste cancerformerna som drabbar kvinnor. Det finns hopp, 

det finns vaccin som gör att man inte riskerar att drabbas av den sjukdomen. Problemet 

är att i dag är det vaccinet en privatsak. I dag kan vi se här i Stockholm att det 

är vanligt att flickor som bor i Stockholms innerstad blir vaccinerade medan det är 

väldigt ovanligt att flickor som bor i Stockholms ytterstad, i till exempel Husby eller 

Skärholmen, blir vaccinerade. 

Det här har vi försökt att göra något åt. Det är på gång att alla flickor som går i 

årskurs 4 och 5 ska bli vaccinerade. Landstinget i Stockholm höll på att genomföra 

detta men då överklagades beslutet av ett stort internationellt läkemedelsföretag och 

hela vaccineringen av dessa flickor skjuts upp på obestämd framtid. Det säger ganska 

mycket om hur det fungerar med hälso- och sjukvården i vårt land för närvarande. 

Vi är det enda europeiska land som har samma upphandlingsregler för sjukvård som 

för snöröjning. 

Effekten av beslutet att riva upp vaccinationen av flickor i årskurs 4 och 5 är 

att lagstiftningen står på bolagens sida och på upphandlingsjuristernas sida, inte på 

medborgarnas sida. Det är en skandal. Skrota upphandlingslagen. Låt inte LOU 

styra över medborgarnas behov till god sjukvård. 

102

Här i Stockholm har vi bara någon kilometer härifrån Sveriges enda privatdrivna 

akutsjukhus. Det drivs av aktiebolaget Capio. De har gjort en vinst på ungefär fyrahundra 

miljoner kronor de senaste åren. På den vinsten har de betalt noll kronor i 

skatt. Vinsten går oavkortat ner till Kanalöarna. Det är en skandal att man kan driva 

sjukhus, gå med stora vinster och inte ens betala skatt för detta. Vi behöver värna 

hälso- och sjukvård åt alla. Vi behöver ändra lagstiftningen så att vi får en sjukvård 

som tillvaratar medborgarnas behov, inte vinstintresset. 

Katarina Nyberg Finn, Jämtlands län: Eftersom det blir kortversionen nu kan ni som 

är intresserade ta del av den längre på min blogg. 

Hur ska vi ha det med välfärden? Ska vi låta kapitalisterna få fria händer eller ska 

vi förtroendevalda ta tillbaka all makt över välfärdsverksamheterna? Jag säger nej tack 

till båda de alternativen. 

Folkvalda politiker ska ta ansvar för kvaliteten och hur skattepengar fördelas. Men 

medborgarna måste få mer makt i vardagen och det kan man få genom valfrihet i sina 

egna organisationer inom den sociala ekonomin. Att upphandla vård och omsorg av 

ideologiska skäl tycker jag är lika fel som att avstå av samma skäl. Vi måste beskriva 

vår lösning och vårt alternativ till de båda ytterligheterna. Vi socialdemokrater står 

på medborgarnas sida. Medborgare, entreprenörer, brukare, klienter och kunder har 

alla ett egenintresse och det är inget konstigt med det. Men det är därför vi måste 

försvara vår välfärdsmodell som rymmer valfrihet med hög kvalitet och tillgänglighet 

till tjänsterna och som bygger på det demokratiska huvudmannaskapet som en 

garant för en hög kvalitet, insyn och kontroll. 

För mig som kommunalpolitiker i ett glesbygdslän har den här frågan varit extra 

viktig, där valfriheten handlar om att ha en vårdcentral att gå till, snarare än att välja 

vilken. En välfärdsmarknad i Jämtland existerar inte och kommer inte heller att så 

göra. Därför har mitt fokus som kommunalpolitiker handlat om kvalitetsfrågorna, 

som jag är övertygad går att kombinera med valfrihet och entreprenörskap, för vi ska 

ju vara på medborgarnas sida. 

Vi vill ha hög kvalitet inom välfärden. Det förutsätter att vi betalar skatt och det 

är till välfärd vi vill att skatterna går. Skillnaden mot högerpolitiken är att de vill att 

skolorna väljer elever och att vårdinrättningar väljer var de ska etablera sig. De prioriterar 

stora skattesänkningar före välfärdens kvalitet och de sätter inte stopp för stora 

vinstuttag inom välfärden. Det är inte den valfrihet medborgarna efterfrågar. 

Jag vill att vi socialdemokrater utvecklar en modern och verklig valfrihetsmodell 

inom välfärdsområdena, som står på medborgarnas sida och som har sin grund i det 

demokratiska huvudmannaskapet. 

Helena Öhlund, Norrbotten: Vårt kongressmaterial har fokus på rätt områden. 

Många frågor lyfts och jag vill speciellt lyfta en särskild: Hur skapar vi förutsättningar 

i vardagen med vår politik? 

Jag är kvinna i en liten inlandskommun Norrbotten, Älvsbyn. Kommunen har 

starka rötter i socialdemokratin men jag märker att solidaritetstanken ofta glöms 

bort. Vi lever ett allt mer hektiskt liv, inrutat och med lite tid för varandra. Många 

arbetar alldeles för mycket medan andra står utanför arbetsmarknaden. Vi lever dessutom 

i ett konsumtionssamhälle. 

103

Hur ska vi presentera vår politik så att vi hjälper folk i deras vardag? Vi socialdemokrater 

har ju byggt upp välfärden, så låt oss först se till att föräldraförsäkringen 

blir värd namnet. Som nybliven mormor ser jag hur ersättningarna urholkas och ska 

det födas barn i vårt land måste ekonomiska förutsättningar finnas för föräldrarna. 

Nedsättning i tjänst för båda föräldrarna under ett par år är kanske ett alternativ för 

att möjliggöra pusslet vid lämningar och hämtningar på förskolan. Barnomsorgen 

ska vara tillgänglig för en ensamstående gruvarbetare som arbetar skift eller för en 

undersköterska som jobbar helger och kvällar. God utbildning är grunden för personligt 

välmående och samhällets utveckling. Möjligheten att få ny kunskap glittrar i 

ögonen på skolbarnen när första klass börjar. Samma glädje ska erbjudas under hela 

livet för den som vill utbilda sig. Genom satsningar på arbetsmarknadspolitiken och 

bostadspolitiken visar vi att varumärket socialdemokrati håller i ett långsiktigt perspektiv. 

Vi norrbottningar saknar en rikspolitik som handlar om solidaritet, omtanke, 

ekologisk hållbarhet, ett rättvist skattesystem och jämställdhet. Låt oss få uppleva en 

nystart i Sverige med socialdemokratisk politik och socialdemokratiska värderingar. 

Lennart Klockare, Norrbotten: Det systemskifte som nu pågår drabbar i huvudsak de 

människor som har största behov av den välfärd som vi alla har varit med och skapat. 

Vi har betalat ersättning och avstått löneutrymme för att få en sjukförsäkring som 

vi socialdemokrater har byggt upp under decennier. Men den borgerliga regeringen 

behövde en mandatperiod för att rasera sjukförsäkringen och skapa misstro mot den. 

Det är inget som vi är nöjda med. Den stupstock som regeringen har skapat, där man 

slänger ut människor från försäkringen efter ett visst antal dagar – men inte för att 

de har blivit friska – måste vi ta bort, den saken är klar, för att vi ska ge människor 

trygghet och framtidstro. 

De här människorna borde i stället få rätt att använda sin arbetsförmåga; även om 

det bara är två timmar per dag borde man ha rätt att arbeta, och då behöver man 

också rehabilitering för att kunna komma tillbaka i ett arbete som motsvarar den 

förmåga man har. Rehabilitering är en viktig del av det. 

Jag tänkte avsluta kring pensionerna. Vi har ju en överenskommelse med de fyra 

borgerliga partierna och i den har vi skrivit in att all inkomst ska beskattas lika – både 

arbetsinkomster och pensioner – men det struntar den här regeringen i och man bryter 

mot överenskommelsen. Det är inget som är bra och det hade inte behövt hända 

om regeringen hade koncentrerat sig på att skapa arbete och sysselsättning i stället, 

för en hög arbetslöshet påverkar pensionssystemet. Då kommer det in mindre pengar 

till systemet. 

Bengt Krohnblad, Kalmar län: Här på kongressen tar vi ett snabbt och nytt avstamp 

i det politiska samhällsbyggandet med ett politiskt utvecklingsarbete byggt på en 

spelplan om att skapa tillgångar, fördela rättvist och ett samhälle för alla utan att 

förbruka planetens tillgångar. Jag skulle gärna välja föra fram att vi bör finansiera 

det framtida samhället genom att bredda skattebasen och samtidigt minska en del av 

skatten på lön och pensioner. 

Vi ska nyttja kompetenserna, forskningen och den tekniska utvecklingen med 

104

obotar, it-program och datorer. Vi producerar stora värden, bnp växer i hela världen 

med den nya tekniken och nya arbetsformer. 

Låt oss arbeta internationellt för en beskattning av produktionsvärdet. EU har 

nyligen beslutat om en finansiell transaktionsskatt, så man har börjat på rätt väg. 

Den breda skattebasen skulle kunna användas till finansiering av utbildning, forskning, 

vård och omsorg, infrastruktur och ett tryggt pensionssystem och för att se 

över åttatimmarsdagen – kan vi gå vidare för att ge våra arbetslösa jobb i stället? Med 

en sänkt skatt och med lön och pensioner skulle samma nettoutbetalning i kronor 

kunna gälla. 

Sänkta pensioner med 7,3 procent på två år och högre arbetslöshet minskar grunden 

för ett rättvist och tryggt samhälle. Låt oss nyttja tekniken och de värden som 

den skapar till ett rättvist och tryggt samhälle i en god socialdemokratisk anda. 

Sven Britton, Stockholm: Nu kommer det att bli roligare för oss Östermalmssossar 

att dra högtalare ner till det blåa Karlaplan – mörkrets hjärta, som vi kallar det – och 

där kunna berätta att det är slut med en politik som tar från de sjuka och ger till de 

friska, från de arbetslösa till dem som har arbete, från de mindre bemedlade till dem 

som redan har. Nu kommer vi att starta en kunskapsdriven politik som tar reda på 

om hyperetableringen av privatskolor i vårt land verkligen har lett till ett fördjupat 

lärande för våra barn och om vårdvalet har inneburit förbättrad folkhälsa. 

Har det inte det ska vi inte vara rädda för att ändra på tingens ordning, likväl som 

vi ska erkänna om det finns fungerande element i detta, behålla dem och kanske 

utveckla dem. 

Jag är så oerhört glad för att Håkan Juholt är den första som har nyanserat tillväxtbegreppet. 

Han talar om en värdedriven tillväxt. Jag försökte vid kongressen i 

Sundsvall att säga något liknande, då jag pratade om andlig tillväxt och materiell besinning. 

Jag tror att det är dags att ta matchen mot materialismen, och det kan man 

gärna göra med lite kultur. Jag tänkte därför ta en liten sång; den är gammal men den 

är pigg, såsom vårt parti verkar vara nu: 

Och på en vind där kungen brukar jaga harar 

låg Tycho Brahes gamla stjärneborg. 

Förr var där liv, nu finns där blott en skata 

som från en poppel sjunger ut sin sång: 

Håll i och dra, håll i och dra. 

Håll i och dra, håll i och dra! 

Angelica Rage, Värmland: Det är inte varje gång man har ett förband när man ska 

hålla ett kort anförande! 

Jag kan avslöja att det inte finns en enda värmlänning som litar på järnvägen 

längre, så därför tog vi bussen upp till partikongressen och därför vill jag ha in en extra 

punkt på jobbavsnittet, på sidan 16: ”En fungerande infrastruktur kräver mycket 

stora investeringar i underhåll av järnvägsnätet och framtidssatsningar på nya spår 

och snabbtåg. Detta är grunden för en ökad hållbar tillväxt i hela landet.” 

Vi är väldigt många som är grundligt trötta och förbannade på den svenska järn- 

105

vägens brister. Svensk socialdemokratis hedersmärke är att satsa på en utbildning 

som ger alla chansen att förverkliga sina livsmål, att ha ett socialförsäkringsskydd 

som utjämnar livets skeenden och risker samt att satsa på infrastruktur. 

Dagens järnvägspolitik knäcker oss. Ingen förstår experimenterandet med olika 

bolag och kortsiktiga avkastningskrav. Det är staten som måste satsa på järnvägen. 

Investeringarna ska vi gemensamt finansiera. Järnvägen ska vi äga gemensamt. Det 

duger inte att i allmänna termer och bisatser tala om brister i den svenska infrastrukturen. 

Vi socialdemokrater ska tala klarspråk och säga att vi tänker satsa miljarder på 

järnvägen. Det främjar jobben, jämlikheten och jordklotet. 

Marlene Burwick, Uppsala län: Håkan Juholt lyfte på ett fantastiskt sätt en av våra 

viktigaste frågor och jag vill fortsätta på den linjen. Enligt Rädda Barnen lever i dag 

220 000 barn i Sverige i fattigdom. Vi kan se barnfattigdomen och den exkludering 

som den innebär i samhället runt oss. Det handlar om barn som ständigt är hungriga, 

om barn som inte har de glasögon de behöver för att kunna läsa, som saknar 

utrustning för att delta i fritidsaktiviteter och som aldrig kan gå på kompisarnas kalas 

för de har inte råd att köpa present. Många av barnen bär problemen och känslorna 

inom sig, för de vet att mamma och pappa har det svårt och de vill inte belasta dem 

mer. 

Elisabet Näsman på Sociologiska institutionen i Uppsala konstaterar att riskerna 

för dessa barn är psykisk och fysisk ohälsa, en hämmad inlärningsförmåga, försämrade 

skolprestationer, mobbning, en minskad tillit till sig själva och högre sannolikhet 

för ekonomisk utsatthet även i framtiden. En ökad barnfattigdom med dessa följder 

är inte värdigt Sverige. 

Jag vill se att Socialdemokraterna initierar ett handslag mot barnfattigdom, där de 

politiska partierna i samverkan med frivilligorganisationer och det civila samhället 

kraftsamlar för att utrota barnfattigdomen. Jag efterlyser en politisk överenskommelse 

mellan partierna för att gemensamt anta en nationell handlingsplan med konkreta 

åtgärder för att pressa tillbaka fattigdomen. Som du, Håkan, så väl uttryckte 

dig måste de som står i samhällets solsken hålla upp ett paraply för dem som står i 

regn. Att hålla upp ett paraply för Sveriges utsatta barn och utrota barnfattigdomen 

är ett projekt som jag ser fram emot att 2010-talets socialdemokrati tar sig an. 

Helena Proos, Uppsala län: Vi har alltid tittat framåt med glädje och förväntan. 

Svensk arbetarrörelse har alltid stått upp för att det är viktigt med utveckling. Mona 

Sahlins ”möjligheternas Sverige” har alltid varit en självklarhet för oss, där människor 

får utvecklas och företag får en möjlighet att faktiskt förverkliga det som de en gång 

i tiden startades för och att det kommer nya jobb, vilket ger möjlighet att skapa mer 

välfärd. 

I vårt samhälle får alla människor en möjlighet att utveckla sitt allra bästa jag och 

vi måste fortsätta att ta täten för det här, det som har hänt i Sverige i dag är något helt 

annat. 

För några år sedan när jag hade den stora möjligheten och glädjen att jobba som 

ungdomssekreterare på LO infördes något nytt i Sverige som kallades provjobb. När 

jag första gången hörde talas om det sade jag: ”Nej, det heter provanställning och det 

106

är klart att man får lön.” Så var det inte. Det var en ny tradition som började och som 

vi i dag knappt reagerar för – att unga människor faktiskt inte får lön när de provar på 

ett arbete. Det är något som vi blivit vana vid och vi protesterar inte. Det är inte ok. 

Under samma period var jag i England och besökte unga fackföreningsmänniskor 

som berättade för mig att man hade börjat med något nytt i England, nämligen att 

unga människor fick komma till jobbet och sitta på en stol och vänta tills arbetsgivaren 

talade om när man behövdes. Då fick man stämpla in och få betalt för kanske 

de tio minuter som man faktiskt fick arbeta. När jag kom hem och berättade det här 

för Wanja och några till på LO sade vi: ”Det här kommer aldrig att hända i Sverige!” 

Det är precis det som nu har börjat hända i Sverige. 

Sverige behöver verkligen en socialdemokrati som är stark, en socialdemokrati 

som visar att näringspolitik och arbetsmarknadspolitik alltid går hand i hand. Tillsammans 

kommer vi att vända den här skutan. Låt inte den utveckling som just nu 

sker i Sverige, där unga människor inte har någon framtidstro, få fortsätta. 

Ebba Jansson, Stockholms län: De senaste åren skoldebatt har handlat alldeles för 

mycket om driftsform och betyg. Jag tycker att vi från och med nu ska sätta fokus på 

de verkliga utmaningar skolan står inför. De senaste åren har Sveriges elevers resultat 

halkat efter vid internationella jämförelser och det handlar inte om att resultaten har 

sjunkit hos dem som presterar bäst, utan det handlar om att vi har många fler elever 

som inte når målen och att deras resa för att nå målen är mycket längre. 

Den stora utmaning vi står inför handlar om att höja golvet och minska skillnaderna 

i kunskapsresultat mellan olika skolor, inom skolor och mellan flickor och 

pojkar. Skolframgång ger inte bara eleverna möjlighet att välja sin väg framåt i livet 

och uppnå sina drömmar. Det är också den bästa skyddsfaktor vi har för att unga 

inte ska hamna snett i livet. Därför är investeringen i svensk förskola och skola den 

absolut viktigaste åtgärden för att skapa ett jämlikt samhälle. 

Den borgerliga alliansen gick till val 2006 på att de skulle minska utanförskapet. 

Sedan har de ägnat mycket tid åt att permanenta det och se till att klyftorna ökar. 

Vi behöver ta fram konkreta politiska förslag för att visa hur vi återigen ska skapa ett 

jämlikt samhälle. 

I Botkyrka möter jag varje dag resultatet av den borgerliga politiken. Jag ser det 

i klassrummen och jag ser barn som inte har samma möjligheter. När elever börjar 

i första klass har de ungefär 10 000 ord om de har svenska som modersmål, men 

i miljonprogramsområdena har man ungefär 4 000 ord. Vi behöver jobba väldigt 

mycket mer för att öka språkutvecklingen hos våra elever. I Botkyrka ser vi att det är 

framgångsrikt att jobba strategiskt med de här frågorna, men vi får ingen hjälp från 

den nuvarande regeringen. 

Om vi socialdemokrater menar allvar med vår jämlikhetsideologi måste vi gå till 

val på en språkutvecklingsreform 2014, för framgång kräver fortfarande rättvisa. 

Mattias Ravander, Östergötland: Jag tänkte bidra till den internationella dimensionen 

i debatten och svara på den fråga som fanns i diskussionsunderlaget om hur en 

modern och aktiv socialdemokratisk utrikespolitik ska se ut. Det är förstås ingen 

enkel fråga att svara på, på två minuter, men jag tänkte ge ett litet recept med några 

av de viktigaste beståndsdelarna. 

107

Målet för den socialdemokratiska utrikespolitiken är egentligen detsamma som 

för inrikespolitiken – en bättre värld där människor kan leva i frihet. Det gör man 

inte i hela världen i dag. Det finns olika utvecklingshinder – ekonomiska hinder, förtryck 

och även andra hinder som till exempel alkohol, som också leder till fattigdom 

och våld. Många människor är maktlösa över sin egen vardag. 

Mitt korta men innehållsrika recept för det här är ett modernt och resursstarkt 

biståndsarbete och att vi är en stark röst i den globala debatten, hemma och ute i 

världen. Den här anrättningen kan sedan kryddas utifrån aktuella behov. 

Biståndet måste ha tre huvudinriktningar och det måste vara långsiktigt. Det humanitära 

sker på kort sikt och fattigdomsbekämpning och demokratifrämjande sker 

på lång sikt. I det här arbetet är folkrörelserna oerhört viktiga och vi socialdemokrater 

måste stötta de eldsjälar som jobbar med frågan i dag. I dag rinner många 

kronor över till revisorer över hela världen och till ett oerhört administrationsarbete. 

Missförstå mig inte. Korruption ska alltid motarbetas, men med ett starkt Sida med 

rätt kompetens och rätt verktyg kan de som jobbar med biståndsarbete faktiskt också 

utföra biståndsarbete. 

Fredrik Ståhle, Göteborg: Det talas en del om att vi måste bli bättre på att lägga 

skarpa politiska förslag och samtidigt bli tydligare med vår ideologi. När det gäller 

ideologin känner jag mig rätt trygg. Vi ska på demokratisk väg slåss mot klasskillnader 

och könsskillnader. Vi kallar det för demokratisk socialism och det tycker inte 

jag att vi behöver vara rädda för att säga. När det gäller skarpa politiska förslag tror 

jag att vi behöver bli mer djärva och mindre rädda för att skilja oss från andra partier. 

Förslaget om att införa en kompetensförsäkring för Sveriges löntagare är just en 

sådan reform. Som ni säkert minns antogs det förslaget av den förra partikongressen 

och reformen gick i stort ut på att ge alla löntagare ekonomiska möjligheter att 

utbilda sig även när man är i jobb. Detta beslutade vi alltså, men sedan hände ingenting 

– kanske för att det är en väldigt omfattande reform som kräver stor tankemöda 

och en hel del kamp för att genomföra. Men jag tror att det är precis sådana reformer 

som vi behöver i det här partiet. Det är precis sådana utmaningar som vi måste ge 

oss i kast med för att det ska bli intressant att vara aktiv i partiet och rösta på oss. Vi 

behöver lyfta fram de av våra förslag som utmanar – inte gömma undan dem. 

Förslaget om en kompetensförsäkring bär tydliga drag av klassisk socialdemokratisk 

politik, något som jag faktiskt saknat på sistone. Det handlar om insikten att 

förena breda löntagargruppers intressen, från arbetare och tjänstemän till akademiker, 

samtidigt som man riktar politiken så att de med största behov gynnas mest. I 

det här fallet är det LO-medlemmar som hela tiden får stå tillbaka när arbetsgivaren 

utvecklar sin personal. Ju högre utbildning man har, desto mer utbildning får man 

av sin arbetsgivare. Det är inte bara orättvist utan det är direkt skadligt för tillväxten. 

Arbetsgivaren är uppenbarligen inte förmögen att ta tillvara den fulla potentialen hos 

sina anställda. Därför behövs det ett starkt samhälle och en radikal socialdemokrati. 

Robert Hansson, Älvsborg Södra: Jag ska berätta lite om den verklighet som jag och 

mina arbetskamrater upplever varje dag. Jag jobbar på ett lager och är aktiv i Handels, 

och vi som jobbar på lager och i butiker har i dag en arbetsmarknad och arbets- 

108

platser som är öppna dygnet runt, året om. 

Vi är utsatta för global konkurrens som på sikt leder till längre lön och sämre 

villkor för oss arbetare i LO-kollektivet. Vi utsätts dagligen för olika sorters bemanningsföretag. 

Jag kritiserar inte dem som jobbar i bemanningsföretag. Tvärtom, jag 

tycker att vi ska anställa dem på andra sätt, för dessa företag slår sönder solidariteten 

arbetskamrater emellan. Våra arbetsplatser präglas av stress. Vi som har jobb får 

jobba för två och vi har väldigt svårt att orka och hinna med. Vi har konstiga anställningsformer 

på konstiga tider, som ger en död åt det sociala livet. 

Jag tycker att vi socialdemokrater och vi inom den fackliga rörelsen ska jobba mer 

tillsammans. Vi ska öka samarbetet och den fackliga samverkan, så att vi tillsammans kan 

få en arbetsmarknad som präglas av trygghet, mänsklighet och anständighet, en arbetsmarknad 

där arbetsplatserna har heltider och där vi kanske till och med har råd med en 

arbetstidsförkortning. Vi ska kämpa tills vi alla får en lön som vi kan leva på och inte bara 

överleva på, som det är i dag för många av oss. Vi ska ha löner som är jämlika. Fördelningen 

i dag är 20/80 men den ska vara 100/100. Detta ska vi kämpa för! 

Joachim Hurtig, Göteborg: Vi har världens bästa pedagogik, vi har världens bästa 

läroplan hittills. Jag säger hittills, för den ska skrivas om 2014. I skolan jobbar man 

nu med förtroendekunskap. Eleven ska inte bara rabbla faktakunskaper utan även 

förstå. Eleven ska inte recitera hur Sven Dufva stod och slogs mot ryssen någonstans 

utan förstå varför texten skrevs. Skolan ska sätta individen i centrum men man ska 

lära sig tillsammans. 

Ni är kloka människor, eller hur, för ni är ju socialdemokrater. Om det är så att 

vi har världens mest framsynta läroplan – varför har vi inte världens bästa skola? Det 

är så, kära vänner, att resurser spelar roll. Resurserna för den gamla skolan är ungefär 

samma som för en skola som jobbar på ett annat sätt. Därför ska jag nu skriva 

ut ett recept till er: ”Höjd skolpeng. Ordineras till 18 barn i varje klass i stället för 

25–30.” Då kan jag lova er följande positiva biverkningar: En god kunskapsutveckling, 

lärarna får möjlighet att hantera eleverna i grupparbeten, utomhuspedagogik 

och praktiskt arbete, och man vet var eleverna är för de är färre. Barnen kommer att 

bli sedda och de kommer att få en tryggare framtid. 

Jag vill avsluta med att religion är ett ämne att studera i skolan, inte ett skäl att 

starta en skola! 

Sofie Wiklund, Dalarna: Jag har en kompis som heter Therese. Hon är elektriker i 

botten och vi har jobbat på industri tillsammans men hon blev arbetslös. Hon gick 

till Arbetsförmedlingen och berättade att hon tänkte söka en utbildning till tågförare 

i Borlänge. Då sade handläggaren: ”Jaha, och vad får dig att tro att du skulle klara av 

det? Är det inte svårt att komma in där?” 

Therese blev jätteledsen, men i dag kör hon tåg och hon skrev dessutom ett av de 

bästa resultaten på provet. 

De här fördomarna mot människor som har en yrkesförberedande utbildning 

eller som har en riktig yrkesutbildning är många. De finns tyvärr även bland oss 

socialdemokrater. 

Den borgerliga regeringen har också sett till att man plockar bort de teoretiska 

109

ämnena från de yrkesförberedande programmen, eller åtminstone minskar dem. På 

det sättet stängs dörrarna för vidareutbildning i framtiden och det är färre som vill gå 

de yrkesföreberedande programmen. Men inte bara det. Det leder faktiskt också till 

att arbetsgivarna kan säga: ”De här har ju inte rätt kompetens, för de har inte så lång 

utbildning, så de får lägre lön.” Det handlar alltså om lönedumpning. 

Jag tycker att det här är fel och det stärker inte Sverige som ett konkurrenskraftigt 

land. Jag tycker att vi socialdemokrater ska ändra på det här och det ska vi göra 

genom att säga att allas yrkesval ska värderas lika mycket. För hur ofta är det någon 

som säger: ”F-n vilken duktig elektriker!” eller ”Vilken kompetent undersköterska!”? 

Det måste vi socialdemokrater säga. Vi måste slåss för att allas val ska värderas lika 

mycket och att man när som helst ska ha möjlighet att sadla om. Det är dags att vi 

öppnar de dörrar som är stängda. 

Anna Lena Andersson, Dalarna: Är vi så olika egentligen – vi som kommer från landet 

och de där som kommer från storstan? Vi vill kunna gå och handla eller kanske gå 

ut och äta kvällar och helger. När vi blir sjuka eller gamla finns det förhoppningsvis 

personal som kan ta hand om oss, dygnet runt, sju dagar i veckan. 

Med den logiken borde det också vara lika självklart med barnomsorg på de tiderna. 

De tider man jobbar, de tider ska det också finnas barnomsorg. Som förälder ska 

man alltid kunna lita på att ens barn är tryggt och att det trivs på dagis eller fritids, 

att verksamheten är bra och att grupperna inte är så stora att barnet riskerar att inte 

bli sett. 

I dag händer det att föräldrar väljer att anlita en barnflicka privat, en guvernant eller 

läxhjälp, som lösning. Det är ju dessutom avdragsgillt. Det utarmar samhället och 

urholkar vår gemensamma välfärd på många olika sätt, bland annat genom att skicka 

signalen att samhället inte är kapabelt att ordna till exempel en bra barnomsorg för 

alla. Vill man ha det bra för just sitt barn får man ordna det själv, om man kan. I 

borgarnas Sverige väljer man ju bort det som inte är bra, om man har råd. 

Barn har rätt att träffa andra barn och vuxna och kunna ha fungerande kommunikation 

och bygga relationer – det är viktigt. Man ska kunna känna sig bekväm med 

sällskapet trots att man har skilda bakgrunder och levnadsförhållanden. Därigenom 

bygger man upp det sociala kapitalet och skapar förutsättningar för ett bättre liv för 

alla. Skatt är vår kollektiva avgift för välfärden. Handen på hjärtat stadsbor och glesbygdsbor: 

Vad tycker ni att den avgiften ska gå till? Ska den gå till en bra barnomsorg 

för alla? 

Anders Tell, Skåne: Jag ska prata några ord om skolan och dess roll, och jag vet att jag 

har stöd för det med anledning av det en tidigare talare uppehöll sig ganska mycket 

vid, nämligen att vi ska göra skolan till vårt nästa stora framtidsprojekt. 

Socialdemokratin har sannerligen stolta traditioner när det gäller skola och utbildning. 

Vårt mål har varit en gemensam skola för alla barn. Vi har byggt upp en 

grundskola och en gymnasieskola med ett stort antal utbildningsvägar som öppnat 

möjligheter och inte stängt dem. Det vi ser nu är att det här håller på att raseras. 

Segregationen tilltar. Det blir fler och tidigare val i skolan, vilket riskerar att stänga i 

stället för att öppna dörrar, och gymnasieskolan har delats i två delar. 

110

Våra moderna mål om att ge alla lika chanser i livet håller på att suddas ut och 

försvinna någonstans i fjärran, ackompanjerat av utbildningsminister Björklunds 

populism och längtan efter en tid när barn bockade och neg artigt, där vissa hade 

läshuvud och andra inte, och utan störande inslag från en orolig omvärld. 

Vår idé är inte omodern, så låt oss göra skolan och utbildningen till nästa stora 

framtidsprojekt. Det handlar om att göra skolan till en i verklig mening central och 

självklar kunskapsarena i samhället. Det handlar om vår syn på skolan. Det handlar 

om att väcka unga människors längtan efter att få veta mer, kunna mer och växa som 

människor. Det handlar om att ge alla barn och unga lika chanser. 

Socialdemokratin är en frihetsrörelse, det säger vi ofta, och det är med kunskap 

och höga bildningsideal som vi kan öka människors möjligheter till frihet. Det är 

med kunskap och bildning som vi stärker demokratiska synsätt mot intolerans och 

mänsklig snålhet. 

Låt mig avsluta med att citera en stor tänkare, nämligen Charles Ingvar Jönsson: 

”Jag har en plan, tajmad och klar i minsta detalj.” Låt oss göra en sådan plan för 

skolan och sätta den i verket dagen efter valet september 2014! 

Ulrika Tollgren, Skåne: En hållbar utveckling förutsätter rättvisa, men vad gäller tillväxt 

måste vi formulera en modell som inte bara bygger på ökad konsumtion. Jag 

blev så glad när Håkan tog upp begreppet värdeburen tillväxt, för genomsnittssvensken 

förbrukar resurser som om vi hade sex, sju planeter. Det har vi inte. Vi har bara 

en jord och alla människor har samma rätt till värdiga levnadsvillor, liksom framtida 

generationer. 

Dagens tillväxt bygger på skapandet av nya behov och ju kortare tid saker håller, 

desto större blir tillväxten. Vi måste främja kvalitet av material som går att återvinna. 

Producenten måste ta ansvar för precis alla led, från första steget i form av råvaruutvinning 

till återvinning, liksom för arbetarnas villkor. Sverige har inte längre någon 

skitig industri inom landet. I stället förgiftas barn i Kongo i jakt på mineraler till våra 

mobiler. Läkemedelsindustrin släpper ut hundratals aktiva substanser i indiska floder 

och elektronik återvinns av outbildade människor utan skydd i deras eget hem. 

Vår miljöpolitik får inte bara vara klimat och energi. Det finns så mycket mer, till 

exempel alla gifter som finns runt omkring oss i plaster, mat och tyger och som gör 

oss sjuka, råvaruförbrukningen av mineraler men även fosfor i slam. Den odlingsbara 

jorden är en ändlig resurs och vi måste sluta alla kretslopp. Begreppet hållbar utveckling 

ger oss också redskapet för ekonomisk och social rättvisa om vi ska lyckas lösa 

problemen och ge framtida generationer samma möjligheter. 

Systemet med utsläppsrätter innebär att den rike köper sig fri. Rika människors 

konsumtion bygger på de fattigas ickekonsumtion. Nu måste politiken ta makten 

och sätta gränser. Kapitalistiska begrepp som utsläppsrätter och ekosystemtjänster 

skapar dessutom ett mentalt främlingskap mot vårt gemensamma ansvar. Det som 

gjorde arten människa så framgångsrik var vår solidariska känsla för gruppen och 

genom att hjälpas åt fick vi lite mer mat och bättre skydd. 

Aida Hadzialic, Halland: Talartiden är kort och den socialdemokratiska modellen 

är stor och hjärtat i vårt samhälle. Jag tänkte nu ta upp några aktuella frågor som vi 

111

måste hantera snarast och det är egentligen frågor som vi redan borde ha hanterat. 

1. Högern pratar om att göra a-kassan obligatorisk. Partiet och LO måste redan 

nu ta på sig den pedagogiska rollen att förklara dagens a-kassesystem innan det 

blir för sent. I den här frågan måst vi vara proaktiva. 

2. Stopplagens avskaffande har skapat gräddfiler inom vården. Varför reagerar inte 

socialdemokratin? 

3. De allmännyttiga bostadsbolagen förlorar snart sin hyresnormerande roll i vårt 

samhälle samtidigt som de kommer att påtvingas marknadshyror. Jag frågar 

igen: Varför reagerar inte socialdemokratin? 

4. Som så många andra har påtalat här i talarstolen så ska våra skattepengar ur 

ett rättvise- och kvalitetsperspektiv gå till välfärd och enbart välfärd – inte till 

privata företags vinstuttag. 

Vi är bäst på välfärd men vi måste också visa det i vår politik, i vår handling och 

framför allt i vår kommunikation mot allmänheten. 

Lars Isacsson, Dalarna: Jag skulle vilja rikta en konkret uppmaning liknande den från 

Markaryds kommun till de kommuner och landsting där vi själva har makten, och 

det är att infria löftet om att heltid är en rättighet och deltid är en möjlighet. Det 

leder till ökat jämställdhet och ökad kvalitet och det leder till en värdeburen tillväxt. 

I Avesta kommun, som jag kommer från, tog vi tillbaka makten från borgarna i 

valet 2006. År 2007 skrev vi ett avtal med Kommunal om att heltid var en rättighet 

och deltid en möjlighet. Vi tog politiska beslut om att det ska gälla alla yrkesgrupper, 

utan undantag. Det behövs en politisk vilja, det behövs politiska beslut, det behövs 

en uppföljning. 

År 2007 hade vi 712 deltidsarbetslösa i Avesta kommun av cirka 1 700 anställda. 

Av dem var 95 procent kvinnor. I dag har 1 692 av våra 1 700 anställda en heltidsanställning. 

Senast i juni ska det gälla för alla. 

Det handlar om att skapa en heltidsorganisation, inte ett heltidsschema. Det 

handlar om att införa kvälls- och nattöppna dagis så att man kan arbeta deltid. Vi 

införde detta utan delade turer. Vi har fått en högre kvalitet. Vi har blivit mer attraktiva 

som arbetsgivare och vi höjde vårt valresultat med 3,5 procent. 

Ida Karkiainen, Norrbotten: Det här är min första kongress och jag kan inte beskriva 

med ord hur roligt det är och hur häftigt det är att få vara här, och vilken ära det är 

att få vara ombud. Tack så mycket, Norrbottens socialdemokrater för att ni skickade 

hit mig! 

Jag tänkte tala om något som är mycket viktigt för mig och som jag tycker att vårt 

parti ska kämpa järnet för. Jag citerar ur nystartsdokumentet: ”Vi vill ha en nollvision 

för ungdomsarbetslösheten. Alla ungdomar ska ha ett arbete eller en insats som 

leder till jobb. Den massarbetslöshet som råder bland Sveriges unga i dag kan inte 

fortsätta.” 

112

En ung individ som står utanför arbetsmarknaden i 20-årsåldern löper 67 gånger 

större risk att hamna utanför fortsatt i livet jämfört med en 20-åring som har fått in 

en fot på arbetsmarknaden. Men inte bara det. Arbetslösheten leder till maktlöshet. 

Du kan inte flytta hemifrån. Du kan inte konsumera samma saker som ungdomar i 

din ålder som har ett jobb kan göra. Du kan inte bilda familj. Den här maktlösheten 

leder till ohälsa. 

Vi måste göra allt vi kan för att förhindra detta. Det krävs att vi har åtgärder från 

dag 1 i arbetslöshet, individuella åtgärder som vi unga själva är med och utformar 

och ersättningar som anpassas efter dessa åtgärder. Vi måste bygga en arbetsmarknadspolitik 

för unga som präglas av ungas delaktighet, engagemang och idéer och vi 

måste bygga en politik som ser till lokala och regionala förutsättningar. Det är så vi 

skapar en offensiv och verkningsfull arbetsmarknadspolitik – inte genom att dela in 

människor i fack eller faser. 

För att återigen citera nystartsdokumentet: ”Vårt mål är arbete åt alla. Kampen mot 

arbetslösheten är vår viktigaste uppgift. Ungdomarna är något vårt parti inte får missa.” 

Teresa Carvalho, Östergötland: Vi har tappat väljarnas förtroende på vårt viktigaste 

område. Socialdemokraterna uppfattas inte längre som ett parti med en progressiv 

och trovärdig jobbpolitik, vilket är ett enormt misslyckande i tider av skyhög arbetslöshet. 

I dag finns det en lucka i jobbpolitiken. Vänstern sätter sin enkla lösning i att 

anställa i offentlig sektor och högern talar mest om att arbetslösa ska ta sig i kragen 

för att få ett jobb. Luckan däremellan har socialdemokratin misslyckats med att fylla. 

Det räcker inte att kräva högre ersättningsnivåer och fler praktikplatser, även om det 

måhända är rätt i sak. Jag tror att vi behöver en jobbpolitik som skapar tillväxt och 

som bygger på utbildning och företagande. 

Arbetsmarknaden ställer allt högre krav på utbildning samtidigt som tydliga kunskapsklyftor 

i dag speglar den allt mer ökande ojämlikheten i samhället. Det behövs 

mer vuxen- och arbetsmarknadsutbildningar, tydligt riktade mot yrken där det finns 

jobb. Studieformer och studiefinansiering ska ge möjlighet och frihet att ta nya språng 

i livet. Det måste också bli lättare att förverkliga sina innovativa idéer genom att starta, 

driva och utveckla företag. Fler företag ska kunna starta och små företag växa. 

Vilken är då politikens roll? Jag tror att det behövs mer entreprenörskap i skolan, 

bättre tillgång till riskkapital och stöd till idéutveckling. Vi måste våga satsa riktat 

mot branscher med stor tillväxtpotential, vilket kan variera i olika delar av landet. 

Samhället är bättre i dag än för 100 år sedan. Men nu ökar klyftorna och framför 

oss har vi nya utmaningar. När jag framöver möter väljare och vänner hemma i Östergötland 

hoppas jag att de kan uppfatta Socialdemokraterna som det tillväxtfrämjande 

och moderna parti som jag så ofta får höra att de önskar att vi var, det parti 

som med en tydlig vision och lite nya grepp sätter jobben först, helt enkelt för att det 

är så vi för utvecklingen framåt mot ett samhälle där frihet, jämlikhet och solidaritet 

är mer än vackra ord. 

Susanne Östh, Gävleborg: Under den högerledda regeringstiden har de lagt ner Arbetslivsinstitutet, 

de har minskat anslagen till Arbetsmiljöverket och infört en så kall- 

113

lad rehabiliteringskedja. Alla dessa förändringar påverkar på sikt kollektivavtalen och 

lönerna. Arbetslivsinstitutet forskade i ämnet arbetsskador. Arbetsmiljöverket granskar 

arbetsmiljön och rehabiliteringskedjan reglerar sjukskrivningar. 

Om vi tvingar ut människor i arbete trots att de är sjuka, om vi tvingar ut sjuka 

människor att arbeta genom att dra in ersättningar och tvinga dem att leva på försörjningsstöd, 

blir dessa människor ännu sjukare. Det gör att de känner sig tvungna 

att ta ett arbete till vilken lön de än får. När människor tar ett arbete till vilken 

lön som helst och de tvingas till försörjningsstöd trots sjukdom leder det till en lönedumpning 

och det är ett hot mot våra kollektivavtal. 

Vi som socialdemokrater måste verka och arbeta för att återinföra Arbetslivsinstitutet 

och anslagen till Arbetsmiljöverket. Vi måste förändra den så kallade rehabiliteringskedjan, 

det vill säga vi måste förstärka och utveckla sjukförsäkringarna så att 

människor som är sjuka inte blir utförsäkrade. Vi som socialdemokrater ska driva en 

politik där ingen lämnas utanför. 

Karl Petersen, Norrbotten: Jag ska säga några ord om Norrbotniabanan, Sveriges 

längsta flaskhals. Jag vill också tacka för ett fint program, i vilket vi talar om satsningar 

på infrastruktur och järnvägar. Vi tycker att ett land som Sverige, med så långa 

avstånd som vi har, är ett land där man inte får bli för försiktig när det gäller att satsa 

på infrastruktur. Om vi av budgetskäl håller igen på byggandet av infrastruktur och 

järnvägar får vi problem att bygga ett samhälle för framtiden. 

Vi i Norrbottensdelegationen anser att det är fullt rimligt att i vissa lägen låna 

till investeringar som är angelägna för hela landet. Det är ungefär som om en familj 

lånar till det egna hemmet eller till den första bostadsrätten för att det är viktigt för 

framtiden. 

Vi har många flaskhalsar i Sverige; Norrbotniabanan är inte den enda. Vi har 

Hallsberg–Mjölby, hamnbanan i Göteborg, Ostkustbanan mellan Stockholm och 

Sundsvall – det är några exempel. Jag tycker att vi i vårt parti ska bestämma oss för 

att viktiga infrastruktursatsningar för att hålla ihop hela landet är viktigt för oss. Vi 

är ett rikt land och med mer infrastruktur kan vi bli ännu rikare och hållbart rikare. 

Anna Larsson, Östergötland: När jag satt och skrev på mitt tal tänkte jag att jag kanske 

inte kommer att vara överens med alla, men jag tänker sjunga ur hjärtat och jag 

vill börja i änden hur Socialdemokraterna återigen kan bli ett relevant parti för fler, 

och jag skulle vilja prata om saker som jag tror att vi behöver sluta prata om. 

Jag har för min del pratat färdigt om huruvida det är ok med valfrihet i offentlig 

sektor eller ej. Vi måste ta nästa steg och börja prata om innehållet och hur vi ska 

göra för att skapa meningsfulla val och meningsfull mångfald i offentlig sektor. Det 

handlar inte om att vara kund på en marknad. Det handlar däremot om att vara en 

aktiv brukare som vet vad den själv vill göra och vad den vill ha ut av offentlig välfärd. 

Socialdemokratisk valfrihet bygger på att den inte drabbar någon annan. 

En annan sak som jag tror att vi behöver sluta prata om är huruvida vi kommer 

att fortsätta att ha privata utförare i offentlig sektor. Skattemedel kommer att gå till 

vinster. Vi skulle inte klara oss en dag på det jobb där jag jobbar, på Stadsbyggnadskontoret 

i Norrköping, om vi inte hade företag som vi köpte olika typer av tjänster 

114

av. Jag vet, som landstingspolitiker i Östergötland, att östgötarna har fått en bättre 

vård och vård i tid med hjälpa av privata utförare. 

Vi ska vara tydliga med att vi inte ska slarva med skattebetalarnas pengar och det 

gäller oavsett om verksamheten bedrivs i egen regi eller av privata utförare. Vi som 

politiker behöver bli bättre beställare och tydligare kravställare med medborgarnas 

bästa i fokus. 

Vad vill jag prata om då? Jag tycker att ”Nystart för tillväxt och rättvisa” är en 

fantastisk utgångspunkt för den här kongressen. Vi måste vässa den egna politiken 

för utveckling. Det måste finnas ett välstånd att fördela och ett parti som blir relevant 

för fler. 

Nu skulle jag ha sagt en massa andra saker också, men tiden är ute. Men jag tycker 

att tågen behöver gå och komma fram i tid. Jag vill ha betald friskvårdstimme och jag 

räknar med att min pappa tar över ungefär där jag slutar och täcker upp det jag inte 

hann! 

Jan Erik Larsson, Södermanland: Jag kommer från Flen i Södermanland. Jag är småföretagare 

och kommunpolitiker och jag ska fylla på lite mer på det Ida från Norrbotten 

pratade om ungdomars situation. 

Skolan vet vi, och det har vi pratat om mycket, har till stor del havererat för många. 

Ungdomarna kommer ut utan fullständiga betyg. Vi som bor i landsorten har tappat 

mycket arbetstillfällen. Förr i tiden kunde de här ungdomarna hitta ett och annat jobb 

och ändå komma in i arbetslivet och kanske så småningom utbilda sig genom komvux 

och annat och gå vidare. I dag hamnar de här ungdomarna i kommunarrest. De kan 

inte få en bostad. De har inte råd att ta ett pendlarkort till Stockholm, för det kostar 

cirka 3 000 kronor. Om du däremot bor inom tullarna är kostnaden en sjättedel trots 

att restiden bara skiljer 20–30 minuter. Det här är orimligt. 

Vi måste få kommunikationer som fungerar året runt. Det har varit bedrövligt för 

dem som försöker att ta ett jobb och inte kan pendla för att det inte fungerar och för 

att det är för stora kostnader. Därför är kommunikationer ett samhällsansvar. 

Vi måste upprätta en skola för alla. Vi behöver kanske ett kunskapslyft inte bara 

med komvux utan även med grundskolan och gymnasieskolan, för att hämta igen 

haveriet. Vi måste släppa våra ungdomar ur den kommunarrest de hamnar i. Vi 

måste återta kontrollen av kommunikationerna med syfte att uppnå samhällsnytta. 

Sune Jönsson, Blekinge: Jag står här med den enkla frågan: Vart tog kulturen vägen? 

Men mitt inlägg kommer att bli kort, för den nyvalde partiordföranden har förstört 

mitt manus! Det hela har gått till på det viset att jag upptäckte att begreppet kultur 

inte nämndes över huvud taget i kongressmaterialet. Det gjorde mig väldigt upprörd 

och engagerad så jag skrev ett manus på fyra sidor och så skrev jag om det två gånger 

så att jag kom ner till tre minuter, och nu är talartiden två minuter. 

Men det spelar ingen roll för manuset är ändå förstört, för här går Håkan upp och 

inleder sitt linjetal med en kulturpolitisk markering av klass. Det var en ren gåva till 

oss alla! Det gör mig väldigt glad eftersom kulturen är så oerhört viktig och grundläggande. 

Det är inte bara underhållning utan det har också med djupet att göra. 

Kulturen bygger på den vilja vi har att skapa och förmedla. Den har vi alla, det ska 

115

vi komma ihåg, och det är vår egendom. Det är den breda kultursyn som vi ska ha 

inom socialdemokratin. 

Jag vill bara säga att jag tar tillbaka mitt yrkande som jag hade här, vilket hade 

blivit en markering i protokollet. Den är gjord av Håkan. Till honom vill jag också 

säga att visserligen var jag SSU-ombudsman i Stockholm innan du blev född, men 

socialdemokratin är väldigt hållbar så det du ser framför dig är en kille som vill åka 

hem och jobba! 

Lennart Eriksson, Örebro län: För att klara tillväxten och välfärden krävs det att vi 

tar tillvara den kunskap och vilja till arbete som finns hos alla människor som i dag 

står utanför arbetsmarknaden. Svenska löntagare utmanas nu kraftigt av försämrad 

arbetslöshetsförsäkring och en nedrustad arbetsmarknadspolitik. 

Vi från Örebro län vill öka tryggheten och ta kampen mot arbetslösheten med en 

arbetsmarknadspolitik som ligger steget före. Vi vill gå från det gamla till det nya. 

Alla som har förlorat sitt arbete ska få stöd snabbt och stödet ska vara anpassat efter 

vars och ens behov. För att klara de utmaningar som finns på arbetsmarknaden krävs 

ett bättre samarbete mellan kommuner, arbetsförmedling, fackliga organisationer 

och arbetsgivare. Alla ska veta vart man ska vända sig för att få kvalificerad hjälp. 

Arbetet med utbildning, praktik och arbete ska utvecklas. Arbetsmarknadspolitiken 

måste samverka med de insatser som görs genom trygghets- och omställningsavtal. 

Vi måste ta krafttag mot ungdomsarbetslösheten. Många unga har stora svårigheter 

att komma in på arbetsmarknaden. Varje person som behöver hjälp att ta sig in 

på arbetsmarknaden, eller som befinner sig i övergången från ett gammalt jobb till 

ett nytt, ska få individuell hjälp, oavsett om det gäller värdering av kunskap, kompetenshöjning, 

rehabilitering, specialisering eller flytt till annan ort. 

Alla kan bidra till utveckling, inte bara de med hög kompetens och lång erfarenhet 

och inte bara de fullt friska eller svenskfödda. Arbetsmarknadspolitiken ska 

utformas utifrån lokala, regionala och nationella behov. Ambitionen ska vara att 

vidareutveckla och stärka det lokala inflytandet på arbetsmarknadspolitiken. Bara 

så kan vi effektivt matcha de arbetslösas resurser. Behoven ser inte likadana ut i hela 

landet. Därför behöver vi en regional och lokal arbetsmarknadspolitik. 

Kurt Podgorski, Dalarna: ”Välkomna till vår hembygd!” sade Veronica Palm i går. Nu 

är vi här i vår vackra huvudstad och jag känner mig mycket välkommen. Veronica 

sade också att det är en stark tillväxt i Stockholm men att det också finns mycket 

problem. 

Vi socialdemokrater har att se till att det blir en politik som skapar bra levnadsvillkor 

för de människor som bor i Stockholm och i andra storstäder. Det är fullständigt 

självklart. Lika självklart måste vi driva en rättvis regionalpolitik. Det här är inget rop 

på hjälp från landsbygden utan det handlar snarare om att vi ska kunna ta tillvara 

skapandekraft och möjligheter till hållbar utveckling i hela landet. Hela Sverige ska 

leva, som bekant. 

Både stad och land är betjänta av en genomtänkt och rättvis regionalpolitik och 

landet blir rikare på det sättet. Vi ska utveckla, inte avveckla, våra regionala högskolor 

och universitet. Vi ska ha ett bra kulturutbud över hela landet. Vi ska styra över 

116

placering av statlig verksamhet – och observera att jag säger placering, inte utlokalisering. 

Det finns en nyansskillnad där. Säger man utlokalisering menar man att det 

egentligen borde ha legat centralt men att någon är snäll och lokaliserar ut det. Det 

här är motsatsen mot den uppgivna regering vi har som stillatigande finner sig i en 

allt starkare centralisering. 

Vi ska verka för ordentliga satsningar på statlig infrastruktur för att bättre kunna 

dra nytta av våra rika naturtillgångar, till exempel skog, malm, mineral och attraktiva 

områden för besöksnäringen. Vi ska också verka för statliga servicekontor i alla kommuner, 

vilket fanns med i den så kallade Högdalsutredningen. Jag vill helt enkelt 

att vi gör god politik av det utmärkta regionalpolitiska program som antogs av vår 

partistyrelse 2009. 

Ola Brossberg, Dalarna: Då har man fått åka på socialdemokratisk kongress och det 

är fjärilar i magen, men det är lite det som det handlar om. Vi måste våga ta matchen 

i alla lägen, även från en talarstol på en kongress. Det är som Håkan sade, vi är en 

folkrörelse, och en del saker tål att upprepas. 

”Jobben först” och ”Arbete åt alla” har varit våra paroller. Sysselsättning har varit, 

och är, ett av våra viktigaste mål. Så har det varit och så ska det fortsätta att vara. Det 

är arbete och egen försörjning som skapar trygga människor. Men om människor 

råkar ut för förändringar som gör att man hamnar i arbetslöshet måste vi visa på ett 

tydligt alternativ, inte som nu då många saknar a-kassa. Och har man a-kassa försäkras 

man upp endast till 50–60 procent av tidigare inkomst för att sedan bli hånad av 

borgarna: ”Det här har facken löst med inkomstförsäkringar.” Ja, några – men långt 

ifrån alla. 

Jag tycker dessutom att det är fel att fackliga organisationer skapar sådana här 

försäkringslösningar. Vi måste se till att fler omfattas av a-kassan. Det gör vi genom 

att återinföra en rättvist finansierad a-kassa och att allt fler försäkras till 80 procent 

av tidigare inkomst. Ska vi prata om en bortre parentes måste det finnas arbetsmarknadspolitiska 

åtgärder för sysselsättning, likt plusjobb, kunskapslyft eller varför inte 

friår. När det gäller just friår har jag sett på mitt eget jobb att det skapar jobb åt ungdomar, 

inte bara vikariat utan de blir även kvar i arbetet. Det får inte fortsätta som 

nu med den borgerliga politiken där man hamnar på låga nivåer och meningslösa 

åtgärder i fas 3 utifrån en tro på att marknaden löser allt och där människor inte törs 

eller får vara med i en demokratisk process. 

Sjukförsäkringen har blivit ett stort bekymmer under borgarnas styre. Vi har en 

sjukförsäkring som försämras för att ge utrymme åt skattesänkningar, enligt Husmark 

Pehrssons egna ord. 

Kikki Göransson Liljeblad, Östergötland: Jag vill att vi socialdemokrater mer än i dag 

ska prata om de krav som dagens arbetsliv ställer på samhället men också på oss som 

individer. Vi måste prata om ett arbetsliv som är anpassat efter alla och ett samhälle 

som är anpassat efter hur arbetslivet ser ut i dag. Vi måste ha ett arbetsliv och ett 

samhälle som är anpassat efter alla livssituationer och som gör att människor känner 

att man kan leva, inte bara jobba och stressa och hela tiden försöka fixa och trixa för 

att få arbetslivet och livet att gå ihop. 

117

Vi socialdemokrater har ondgjort oss över det så kallade rutavdraget men vi har 

själva inte hittat något svar till alla de familjer som fixar och trixar för att få vardagen 

att gå ihop, där både mamma och pappa vill jobba heltid. 

Som en del av mina förberedelser inför kongressen har jag träffat Kommunal, 

SKTF och Unionen och vi har pratat mycket om arbetslivet, föräldravänliga arbetsplatser 

och om tjänstemännens så kallade gränslösa arbetsmarknad. Efter de här samtalen 

är det två huvuddrag som har mejslats fram – dels hur den offentliga servicen 

ska anpassas till morgondagens arbetsliv, dels hur vi som offentliga arbetsgivare ska 

hantera arbetslivet. 

Kommunal, Unionen och SKTF ansluter medlemmar som har ganska olika arbetsvillkor. 

Kommunals medlemmar jobbar på fasta scheman med få, om ens några, 

möjligheter till flexibla arbetstider medan Unionens medlemmar jobbar mer fritt 

och har en gränslös arbetsmarknad. Fram tonar ändå bilden av ett arbetsliv där det 

är svårt att kombinera familj och karriär och där jämställdheten verkar försvinna så 

snart navelsträngen har klippts. 

Enligt Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering är mammor mer sjukskrivna 

än pappor och det beror inte på att mammor smittas lättare av så kallade 

dagisbaciller utan det handlar om att de inte orkar ta ansvaret att dels vara duktiga på 

jobbet, dels ta ansvar för hem och familj. 47 procent av Unionens kvinnliga medlemmar 

går ner i arbetstid när föräldraledigheten är slut medan bara 8 procent av papporna 

gör detsamma. 30 procent av Kommunals medlemmar anser sig inte kunna 

jobba heltid på grund av förskolans öppettider. 

Vi behöver anpassa vårt arbetsliv och vi behöver anpassa samhällets service för ett 

modernt arbetsliv och ett arbetsliv som ställer andra krav än tidigare. 

Fredrik Rönning, Dalarna: Äntligen stod han i talarstolen! Och jag säger ”äntligen” 

eftersom jag tog tåget hit. Vi vet alla efter den här vintern hur tågen fungerar i Sverige 

– eller rättare sagt, inte fungerar. 

Jag kommer från Söderbärke i Smedjebackens kommun. När man tar tåget mot 

Stockholm dunkar det betänkligt i rälsen och faktum är att tåget kör långsammare än 

bilarna första sträckan till Fagersta. Sedan byter jag tåg i Västerås och när vi närmar 

oss Stockholm kommer utropen om trängsel på spåren och förseningar ytterligare en 

gång. 

Det här problemet skapar inte bara irritation för mig och mina medpassagerare 

utan det är också en allvarlig bromskloss för svensk tillväxt. Den svenska järnvägen är 

i stort behov av upprustning och det här behovet omfattar hela landet – både Stockholm 

och Söderbärke, eller Luleå och Örebro för den delen. Investeringar behövs 

för att få en fungerande kollektivtrafik och för att, vilket kanske är ännu viktigare, 

vår exportindustri ska klara av att sköta sina transporter på ett både miljövänligt och 

driftsäkert sätt. Utan det här kommer Sverige att hamna efter i utveckling och konkurrens. 

Regeringens passivitet måste mötas av en offensiv socialdemokratisk satsning, och 

det handlar inte bara om järnvägsinvesteringar. I Smedjebacken har vi rivit halva 

allmännyttan under 1990-talet på grund av utflyttning. Nu har vi en annan trend i 

form av inflyttning och faktiskt bostadsbrist. Här i Stockholm ser vi också bostads- 

118

ist och en bostadsmarknad som har kollapsat. Även om det här området måste vi 

socialdemokrater stå för offensiva satsningar. Vi måste visa att vi tror på en positiv 

utveckling och att vi tror på Sverige. Till skillnad från regeringen vill vi satsa på ett 

offensivt investeringsprogram för framtiden. 

Det är dags för en grå skatteväxling, där vi byter ut den blå skattesänkarpolitiken 

mot en asfaltsgrå satsning på bättre vägar, en betonggrå satsning på fler bostäder och 

en stålgrå satsning på fler och bättre järnvägar. 

Tommy Nyström, Norrbotten: Jag tänkte prata om bostadsproblemen. Eftersom inga 

statliga bidrag längre utgår till bostadsbyggande är det självklart en enormt stor skillnad 

i hyresnivå mellan äldre och eventuellt nyproducerade bostäder. Vi hör hisnande siffror 

nämnas och många är oroliga över framtida boendekostnader, inte minst våra äldre. 

Även våra ungdomar drabbas. Fyra av tio ungdomar är i dag utan bostad. Var ska 

de flytta när det är dags att lämna föräldrarna och hitta något eget? Hur ska de ha råd 

med sitt första egna boende? Ska vi tvingas se på när de flyttar från sina hemkommuner 

på grund av bostadsproblemen? Det här är inte bara ett problem för glesbygden 

utan även för storstäderna. 

I malmfältskommunerna Gällivare och Kiruna upplever vi ett uppsving inom 

gruvnäringen av aldrig skådat slag. En världsmarknad ropar, nära nog, högre än vad 

bolagen hinner svara. Rakt under samhället där jag bor i Malmberget finns en av 

LKAB:s stora järnmalmsgruvor – en gigantisk verksamhet – och vi är lika stolta som 

staten är glad över de miljardvinster som verksamheten inbringar. 

Men samtidigt som gruvan breder ut sig allt mer monteras Malmberget ner bit 

för bit. Det är en samhällsomvandling som pågått och som har påverkat människors 

liv i snart 40 års tid, och under 2000-talet har takten ökat avsevärt och allt större 

bostadsområden har blivit berörda. Inom de närmaste åren startar samma process i 

Kiruna kommun. 

En fråga som länge stått i fokus är hur man ska hantera skillnaden mellan dem 

som väljer att flytta frivilligt och dem som tvingas att göra det. Hand i hand med 

den positiva utvecklingen av gruvnäringen i Malmberget, Kiruna och Gällivare går 

bostadsproblematiken. Denna innebär att människor med eller mot sin vilja tvingas 

flytta från sina bostäder med relativt låga hyror till nyproducerade bostäder med 

hyror som är dubbelt så höga eller till och med högre än så. Lägg också till den problematik 

som uppstått för kommunerna och de kommunala bostadsbolagen i och 

med den nya allbolagen. 

Situationen som uppstått i malmfälten är unik, ja – extraordinär. Vi föreslår att 

regeringen fixar lex Malmfälten, där man exempelvis gör en fastighetsreglering och 

tillhandahåller nya bostadsfastigheter enligt principen ”nyckel mot nyckel” plus en 

viss uppjustering av hyran för standardhöjning. Staten, ägaren, måste ta sitt ansvar. 

Gabriel Wikström, Västmanland: Även jag ska beröra bostadsproblematiken i landet. 

Jag vet att ni vet att vi har en stor bostadsbrist, och jag vet att ni vet att den bostadsbristen 

framför allt drabbar unga människor. Det är inte bara ett enskilt problem för 

den enskilda unga som kanske inte kan utnyttja den där utbildningsplatsen som man 

har kommit in på eller ta det där jobbet som man kanske äntligen har fått, utan det 

119

är framför allt ett samhällsproblem och ett tillväxtproblem. 

Det handlar om att de regioner som växer inte kan växa i den takt de behöver 

växa, att ekonomin inte kan utvecklas och att enskilda individer inte kan uppfylla 

sina drömmar för att man inte har någon bostad. Socialdemokratin behöver föra en 

ny bostadspolitik värd namnet. Jag tror att diskussonen för några år sedan om att bostadspolitiken 

måste bli välfärdens fjärde ben är en diskussion vi behöver föra på nytt. 

Bostadspolitiken i dag, som egentligen är en avsaknad av bostadspolitik, drabbar 

inte bara unga människor. Det handlar inte bara om att vi behöver bygga fler hyresrätter. 

Vi måste ha en politik för alla människors behov. Jag skulle vilja att socialdemokratin 

tog initiativ till och gav förutsättningar för en ny egnahemsrörelse i det här 

landet. Vi behöver fler små villor, små bostäder som ligger i en trädgård, fler radhus, 

fler människor som vågar flytta ut från städernas kanske gråa lägenheter till platser 

där man vill uppfostra sina barn. 

Jag tror att en ny egnahemsrörelse, nya förutsättningar och nya möjligheter skulle 

ge en ny skjuts till vår politik för ökad tillväxt och till vår politik för hela folket. 

Jonas Attenius, Göteborg: Hela 40 procent av den totala energianvändningen i Sverige 

härrör från bostads- och fastighetssektorn. En tredjedel av koldioxidutsläppen 

kommer från densamma. De största energibovarna är den halva av vårt fastighetsbestånd 

som är byggd från 1950-talet och fram till ungefär mitten av 1970-talet, vilket 

inkluderar miljonprogrammets bostäder. 

Men även stora delar av våra offentliga byggnader har ett stort behov av energieffektiv 

renovering. Genom tekniskt sett ganska enkla åtgärder kan en halverad energianvändning 

nås och eftersom cirka 650 000 bostäder beräknas ha detta behov ger 

det givetvis oerhörda vinster i form av minskade koldioxidutsläpp. Det är också ett 

stort steg på vägen för att minska vårt beroende av kärnkraften. Ska Sverige nå sina 

nationella mål om att halvera energianvändningen i byggandet till 2050 så är det hög 

tid att starta detta arbete. 

Samtidigt är det också viktigt att fokusera på närmiljön. Exempel på detta är grönare 

gårdar, bättre lekplatser, aktivitetslokaler och att bygga bort trånga och mörka 

passager för en tryggare utemiljö. 

Jag vill att vi socialdemokrater skapar ett klimatanpassat rotbidrag för flerbostadshus 

och offentliga byggnader som ett verktyg att skapa ett hållbart samhälle. Jag vill 

även att vi genomför en skatteväxling från nuvarande beskattning på fastigheter till 

en klimatskatt som graderas efter energieffektivitet – för miljön och de boendens 

skull, för sysselsättningens skull och inte minst för våra barns och vår framtids skull. 

Marika Bjärstedt Hansen, Skåne: Är det någon som vet vad som blir mer och mer 

aktuellt ju mindre vi pratar om det? 200 000 barn växer upp med missbruk i hemmet 

i Sverige. Det är öronbedövande tyst från Maria Larsson och regeringen, men det är 

även lite tyst i vårt parti. 

Jag är socionom, fritidsgårdsföreståndare och vice ordförande i socialnämnden i 

den kommun jag bor. Missbruket och dess konsekvenser kostar samhället 151 miljarder 

kronor varje år, enligt Gerhard Larssons kartläggning. Vården kostar bara 16 

miljarder kronor om året. Det är alltså betydligt mycket dyrare att inte vårda än att 

vårda. 

120

Varför ser det ut så? Vem är det som betalar? Vem är det som inte betalar? Vi i vårt 

parti måste ha en diskussion om det här. Vi måste ha en politik som hänger ihop. Det 

handlar om prevention, behandling och straffrättslig lagstiftning. Vi måste göra upp 

med den diskussion som Björn Fries tog upp tidigare om skadereduktion. Vi måste 

ha en politik som bygger på kunskap och evidens. Finansieringen bör ses över. 

Det är i kommunerna vi lever och bor. Det är där vi föder barn. Det är där vi dör. 

Det är där vi gifter oss. Det är där vi skiljer oss. Det är där vi lever våra liv. Man kan 

ha en hur fin politik man vill, man kan stifta vilka lagar man vill i riksdagen – det 

är i kommunerna det händer. Händer det inte där, så händer det inte alls. Just nu är 

förutsättningarna inte så bra i alla kommuner. 

Det här är en grupp som är stigmatiserad. Det är en grupp som inte demonstrerar, 

definitivt inte barnen. Missbruk och dess konsekvenser är något man inte pratar om. 

Vi har, med vårt partiprogram och med vår ideologi, ett extra stort ansvar att ha en 

politik som hänger ihop för de här människorna, en evidensbaserad politik. Jag förutsätter 

att partiledningen tar tag i denna fråga så att vi kan möta Gerhard Larssons 

utredning på ett bra sätt. 

Peter Persson, Jönköpings län: Socialdemokratisk politik är ingen förbrukningsvara, 

ingen artikel som är utbytbar. Politiken måste ständigt prövas och utvecklas men alltid 

utifrån samma grund – samhällskritik och politik i riktning mot jämlika levnadsvillkor. 

En socialdemokrat hatar ett klassamhälle. Därför måste vi socialdemokrater 

väldigt tydligt säga att den politik som förs i dag av högerregeringen handlar om en 

systematisk överflyttning av resurser från fattiga människor till en gynnad över- och 

medelklass. Det är fullständigt oacceptabelt. 

Dessutom måste socialdemokratin våga säga att vi tänker göra något åt detta. Vi 

kommer inte försiktigt tassa och anpassa oss efter en skattepolitik som är uppdriven 

av högerintressen. Vi måste orka säga att skattesänkningar är slöseri, ty när vi inte 

har råd att ha en ordentlig infrastruktur i vårt land så är det ett slöseri, när vi inte har 

råd att bygga bostäder till de unga så är det slöseri, när vi inte har råd att utbilda de 

arbetslösa på väg till nya jobb är det slösaktigt. 

Jag vill påstå att skattesänkningar är slöseri. Det är dags att sluta med slöseriet. Det 

är tid att vi socialdemokrater orkar säga att vi måste ha fler resurser för att bygga ett 

starkt samhälle. Vi vill ha det, så att människor slipper att vara svaga. 

Greger Tidlund, Södermanland: En av de viktigaste framtidsfrågorna är att många 

ungdomar faktiskt inte fullföljer sin utbildning. Därmed får de inga jobb. 14 000 

elever, en fjärdedel av 20-åringarna, fullföljer inte sin gymnasieutbildning. Det finns 

säkert många orsaker till det här men en av de viktigaste är frågan om lärarnas närvaro 

och kompetens. I vårt program säger vi att kvaliteten måste öka och jag ska peka 

på några saker som vi kan göra direkt. 

Enligt Skolverket är lärartätheten längre hos friskolorna än hos de kommunala 

skolorna. Antalet lärare per 100 elever är 6,9 för friskolor och 8,3 för kommunala 

skolor. Även andelen behöriga läsare är lägre för friskolorna – 50 procent för friskolorna, 

79 procent för de kommunala skolorna. En fjärdedel av de friskolor som startade 

läsåret 2008/09 hade flera brister; av de 103 besök som Skolinspektionen ge- 

121

nomförde fann man brister i kurs- och timplaner och vad gäller lärarbehörighet och 

i några fall har skolans tillstånd dragits in. 

Under perioden 2005–2009 ökade kommunernas ersättningar till friskolorna 

med 63,5 procent, motsvarande 22 miljarder kronor. Frågan är vad vi egentligen betalar 

för. I dag går 265 000 barn och ungdomar i privata förskolor, grundskolor och 

gymnasier. Varför ska de ha sämre möjligheter än dem som går i kommunala skolor? 

I dag kan vilket vinstdrivande företag som helst starta en friskola och få skolpeng. 

Det gör att Sverige är unikt i hela världen och marknaden domineras i dag av en 

handfull aktörer. Bara Academedia redovisar en vinst på 9,6 miljoner kronor; 2009 

var motsvarande vinst 144 miljoner kronor. 

Vi ska också komma ihåg att i det inte finns någon offentlighetsprincip, meddelarfrihet 

eller självkostnadsprincip i de här företagen. Jag påstår till och med att 

kommunallagens portalparagraf, likställighetsprincipen, inte gäller de barn och ungdomar 

som går i friskolorna. 

Det är dags att ta den här frågan. Den kommunala självstyrelsen skulle kunna 

rensa i flera av de dåliga friskolorna om kommunerna fick använda den när det gäller 

etablering av friskolor som inte sköter sig. Jag vill att självkostnadsprincipen även ska 

omfatta friskolorna. 

Johan Büser, Göteborg: ”Begåvad men fattig” – så lyder en gammal klassisk paroll på 

en av våra socialdemokratiska valaffischer. Syftet var naturligtvis att skapa möjligheter 

även för arbetarklassens barn att få rätt till en likvärdig utbildning. Vi socialdemokrater 

bedrev under många år en utbildningspolitik som syftade till en jämlik 

och likvärdig skola där man möttes över klassgränserna, där direktörens barn gick i 

samma klass som verktygsmakarens. Vi var med och satte höga mål med vår utbildningspolitik 

och med vår skolpolitik – mål där syftet inte bara var att skola arbetskraften 

utan också att vara en del av den frigörelse av människorna som är en så stark 

del av vår socialdemokratiska idétradition. 

Borgerligheten genomför nu ett kraftigt systemskifte inom skol- och utbildningspolitiken. 

Likvärdigheten och möjligheten till en likvärdig utbildning suddas ut för 

många och klassbakgrunden börjar återigen spela roll. Vi ser hur kunskaperna vid 

internationella jämförelser sjunker allt mer i alla mätningar. Vi ser hur man inför 

komvuxkvoter och försvårar för dem som av någon anledning är i behov av en andra 

chans. Vi ser att arbetslivserfarenhet inte längre är något som man kan tillgodoräkna 

sig eller som värderas. 

Trots dessa stora ideologiska förändringar och ideologiska skillnader ser vi hur 

vi tappar förtroende och hur skol- och utbildningspolitiken är en akilleshäl för oss 

inom socialdemokratin. Så kan det inte vara, för på sikt blir det också en akilleshäl 

för tillväxt, fördelning och välfärd för vårt land. Vi behöver en skola som fördelar 

resurser efter behov, en skola som uppmuntrar till fler chanser och vi behöver uppgradera 

lärarrollen. Vi behöver också ge rektor ett större pedagogiskt ansvar. Politik 

är på riktigt, politik är på allvar. Det är vår framtid det handlar om. 

Tjänstgörande ordförande: Som ni ser klättar vi nedåt på talarlistan men vi har fortfarande 

66 talare kvar på det här området. Inför morgondagen är det 30 talare an- 

122

mälda på avsnittet om organisation. Till alla er som har funderat på att anmäla er till 

morgondagen – försök att göra det inom den närmaste kvarten, så att vi kan göra en 

bedömning av tidsåtgången. 

Problemet är att vi bara har i dag och tre timmar i morgon till sakdebatten. Som 

ni själva kan räkna ut börjar vi komma farligt nära den gräns där vi inte kan slutföra 

det här. 

Johannes Åsberg, Göteborg: Jag tänkte ta upp en aspekt som det är viktigt att vi socialdemokrater 

tänker på framöver när vi skapar politik och det handlar om städerna. En 

majoritet av befolkningen bor numera i små eller större städer och stadspolitik och 

stadsplanering är oerhört viktigt. 

Jag önskar att vi fick en socialdemokratisk stadspolitik som vågade ta tag i många 

av de stora problem vi har. De stora stadspolitiska problemen är ju inte, vilket många 

verkar tro, hur man ska hitta på innovativa sätt att subventionera den urbana medelklassens 

livspussel, utan vi har väldigt stora politiska problem som vi behöver ta itu 

med och som bör räknas som stadspolitik och jag tänkte nämna några som är väldigt 

viktiga. 

Den första är bostadsbristen, som vi har pratat om tidigare, och som är ett avgörande 

problem. Då är det viktigt att komma ihåg att det faktiskt är en politik som 

förs; man har bestämt att det ska råda bostadsbrist eftersom man numera inte subventionerar 

boendet utan boendet subventionerar andra politikområden. I början av 

1990-talet satsade man kanske 20–30 miljarder kronor på boendet; numera tar man 

in lika mycket. Det här är medveten politik och där behöver vi förändra vårt synsätt. 

Det andra är byggbranschen i stort. Den är problematisk och domineras av några 

få jättar som är väldigt ineffektiva och bygger väldigt dyrt, dåligt och tråkigt. De här 

jättarna slarvar väldigt mycket, för 30 procent av byggkostnaderna, alltså 50 miljarder 

kronor per år, är slarv enligt den statliga Byggkommittén. Boverket har visat att 

man kan sänka byggkostnaderna med 40 procent och förvaltningskostnaderna med 

25 procent. Det är fullständig katastrof i byggbranschen och det måste vi göra något 

åt. Det är en stor och viktig politisk fråga. 

Ann-Marie Palm, Göteborg: Det är en stor ära för mig att stå inför er alla här i dag. 

Det är första gången jag är kongressombud. Men det är inte bara en stor ära utan 

även en förpliktelse gentemot alla dem som har röstat fram mig från Göteborg. 

Som facklig-politiskt aktiv ser jag en stor nytta av att ta politisk ställning och att 

delvis använda partipolitiken för att flytta fram löntagarnas positioner. Facklig-politisk 

samverkan har i över 100 år varit grundläggande för arbetarrörelsen och kampen 

för rättvisa har förts såväl parlamentariskt som ute på arbetsplatserna. 

Kampen för rättvisa har inget slut. I dag, när de borgerliga styr i minoritetsställning, 

är det än mer viktigt att vi kämpar, att vi tar diskussionen med människor ute 

på arbetsplatserna, på torgen och i affärerna. Vi måste lära av vår egen historia – att 

människor mår bäst av ett jämlikt samhälle – så om tre år, mina vänner, vänder vi 

skutan till att åter bli ett solidariskt, rättvist och jämlikt samhälle! 

Åsa Hååkman Felth, Värmland: Nu får det vara halt med regeringens försämringar. 

Det får vara halt med försämringar inom sjukförsäkringen och a-kassan. Det får vara 

123

halt med borgerlig politik. Det vi behöver är ”ju holt” – då får vi nystarta vår jämlika 

socialdemokratiska politik. 

Vi måste nystarta en sjukförsäkring värd namnet. Vi måste nystarta a-kassan och 

slopa 75-dagarsspärren. Vi måste nystarta det gröna folkhemmet. Ja, vi måste nystarta, 

för som Mona sade: ”Alla ska med”. Men eftersom detta är en nystartskongress 

får det bli all in – och översatt till svenska blir jämt in! 

Jenny Breslin, Gävleborg: Mona värmde verkligen mitt hjärta med orden utveckling 

och jämlikhet. Jag kommer från alla kategoriers glesbygd, och jag tycker att det är 

rätt att satsa på tillväxt i städer för ekonomiteoretiskt får man mer för varje satsad 

krona i högexpansiva områden och regioner. Men jag är livrädd för att de här krafterna 

i oreglerad form skapar megastäder och dränerar landsbygd världen över och jag är 

livrädd för tillväxt som sliter sönder länder och solidariska idéer. Tänk er limousiner 

och åsnekärror i samma ekonomi. 

Vi måste ha en resonabel regional fördelning, solidaritet i utvecklingen mot storregioner 

och i alla förnuftiga storsatsningar på tillväxtlokomotiv måste vi se potentialen 

i vagnarna bakom. Vi är och vill vara bidragare och inte utgiftsposter. Man kan 

få massor för en krona infrastruktur även i glesbygd. 

Jag ser snara folkströmmar som går via havsyteshöjningar, ökenutbredning och 

strålskador runt om i världen. Människor söker tryggare miljöer. Jag tänker på Sveriges 

stora utrymmen, våra naturresurser, vår fungerande infrastruktur och våra malariafria 

myggor. Eller ska vi erbjuda obeboelig rysk tundra? Ska alla migranter fortfarande 

fastna i Södertälje, när vi vill ha fler medmänniskor? 

Det här går bara att erbjuda med en socialdemokratisk regionalpolitik med jämlikhet 

och utveckling samt attityder som ger oss en chans att bli en alldeles speciell 

sorts tillväxtmotor! 

Jenny Ahlman, Norrbotten: För ett tag sedan sade en person till mig att beslut gällande 

skola bör uteslutande tas av personer med erfarenhet av skolan. Jag kan inte 

annat än att hålla med. Trots allt har vi ju alla erfarenhet av skolan, men få har sådan 

erfarenhet som dem som faktiskt går i skolan. 

Elevmakt viftas ibland bort som SSU-trams, men om skolan i större utsträckning 

utformades utifrån elevernas perspektiv skulle vi med all sannolikhet se en resultatstigande 

effekt. Det handlar om reellt inflytande, exempelvis över lektionernas utformning, 

och inte bara ett elevråd som inte har något annat att säga till om än färgen 

på väggarna i uppehållsrummet. Kanske är det så att lagstiftningen behöver stadga 

något riktigt tydligt om detta, för elevinflytandet får inte vara skendemokratiskt. 

I framtidens skola måste språket få en mer central roll. Jag skulle vilja se en garanti 

från centralt håll att alla ska kunna läsa sitt modersmål i skolan. Fler lektioner 

kommer också att behöva ske på engelska, inte bara de faktiska engelsklektionerna. 

Möjligheterna till internationellt utbyte inom alla gymnasielinjer borde vara en prioritering. 

Kanske behövs det en nationell linje med tydlig språkinriktning. Kanske 

behövs det utbytesprogram även på gymnasienivå. 

Teori och praktik hänger ihop i yrkeslivet. Därför borde det inom alla teoretiska 

program på gymnasiet även vara obligatoriskt med praktik – om inte under alla tre år 

124

så åtminstone under ett år – inom det område som man läser sina teoretiska ämnen. 

Praktiken leder ju ofta till första sommarjobbet, och det får inte vara så att man går 

ut från gymnasiet utan att ha haft någon som helst kontakt med arbetslivet. 

Sverige är, som ni känner till, ett avlångt land. Regioner har olika förutsättningar, 

möjligheter och arbetsmarknad. Det är centralt att vi, utöver de nationella sammanhållna 

gymnasielinjerna, även har möjligheter att utforma lokala gymnasielinjer 

utifrån de behov som finns, för däri ligger en del av det fina med valfriheten. 

Torbjörn Mellgren, Östergötland: Arbete är det viktigaste som finns för unga människor 

och för de flesta andra också. Men har man ett funktionshinder så kommer man 

inte alltid in på arbetsmarknaden, trots att man mycket väl kan klara av ett jobb. Det 

är en grupp som har svårt att ta sig in på arbetsmarknaden. Det gäller också dem som 

inte behärskar språket. För dessa grupper måste samhället ställa upp med rätt verktyg 

i form av praktik eller studier. Det får inte vara så att man går kurs efter kurs som 

inte leder någonstans. Det sägs att kunskap är lätt att bära, och det stämmer nog. 

Men om man inte känner att det leder till ett jobb blir utbildning en förvaring som 

sakta men säkert bryter ner människor. Utbildningen måste alltså ha ett tydligt mål 

och inte bli en förvaring som inte leder till någonting. Därför vill jag att utbildning 

ska bli tydlig. Det måste finnas någon form av kunskapsbank så att rätt utbildning 

ges från början. 

För den som bara kan jobba några timmar måste samhället gå in så att man kan 

få en anställning. Många skulle kunna vara en stor tillgång, då de löser problem med 

nya ögon. Det gäller att även satsa på dem med funktionshinder i framtiden. 

Vivianne Roos, Jönköpings län: Vi har en skrämmande utveckling på vår arbetsmarknad. 

Vi har en a-grupp med fasta och trygga jobb. Den gruppen blir allt mindre. Vi 

har en b-grupp med människor som går ut och in med korta anställningar, dåliga 

arbetsvillkor och utan trygghet. Men det värsta är att vi också har en c-grupp. Det är 

en grupp som blir allt större och den består av människor som aldrig får komma in 

på arbetsmarknaden. 

Trots detta gnäller arbetsgivarna och tycker att lagen om anställningsskydd är 

alldeles för tuff och att den behöver förändras. Jag tycker också att den bör förändras 

men den måste förändras till förmån för den enskilde, så att den får en stabil fot på 

arbetsmarknaden, känner en trygghet och vågar säga ifrån när det behövs. 

Vi ser också hur arbetsgivarna säger upp personal för att ta in dem några dagar 

senare som inhyrd personal. Man kallar sjuka och arbetslösa människor för lata och 

säger att de inte vill göra något utan hellre vill gå på bidrag. 

Kamrater, det finns pengar att hämta. Vi måste få bort den där diskussionen. De 

är inte lata. De är sjuka. De är arbetslösa. De ska ha rätt till ersättning så länge de är 

sjuka och arbetslösa på en nivå så man vågar vara båda sjuk och arbetslös och inte 

tvingas gå och jobba fast man egentligen inte orkar. 

Det finns en grupp som alliansen aldrig nämner, som är fifflare. Det är de ekonomiska 

brottslingarna. Där finns hur mycket som helst och de pengarna ska vi ta hem. 

De ska vi ge till alla de grupper i vårt samhälle som har fått stryk. 

125

Andreas Henning, Jönköpings län: I välkomstanförandet fick vi höra om de problem 

vi kan möta i storstäderna. Jag vill ge några exempel på vad som händer i min hemkommun, 

lilla Eksjö, och i mitt hemlän Jönköping. 

De problem som jag ställs inför som kommunalråd kan vara en ny sträckning av 

en kraftverksledning som ska gå tvärs igenom kommunen, som begränsar tätorters 

utbyggnad och möjligheter. Det är något vi inte kan eller ska stoppa, men hur hanterar 

vi det på bästa sätt utan att det hämmar vår tillväxt? 

Det kan vara att Försäkringskassans servicekontor läggs ner på nästan alla mindre 

tätorter runt om i vårt land. Det här drabbar framför allt sjuka och svaga, men det 

drabbar också landsbygdskommunernas attraktivitet och möjlighet till utveckling. 

Det här är något vi måste lösa. Det är viktigt att det finns en fysisk kontakt mellan 

våra medborgare och de statliga myndigheterna. Det kan inte bara vara kostnadseffektiva 

kanaler som Internet och telefonköer som ska vara rådande. Därför blev jag 

extra glad över Tomas Eneroths debattartikel i denna fråga. 

På väg till kongressen var vi ett gäng som åkte med Malmötåget upp hit till Stockholm. 

I Nässjö, där jag klev på, var tåget fyra minuter sent och till Stockholm var det 

fyrtio minuter sent. Jag tror att vi råkade ut för nästan alla möjliga bortförklaringar, 

utom bortsprängd tågräls, på vägen upp. Det här måste vi göra något åt. Vi måste ha 

tillräckligt mycket järnvägsbanor för att på ett eller annat sätt kunna klara oss utan 

långsamgående tåg framför oss. 

Vi måste alltså lyckas prata med både landsbygds- och storstadsväljare. Vi måste 

bli relevanta för båda dessa grupper och därför känns det extra tryggt att veta att vi 

har en partiledare som kommer från en landsbygdskommun och att vi kommer att 

ha en partisekreterare som är från Stockholm! 

Marie Nilsson, Bohuslän: Jag skulle vilja säga några ord om svensk industri, för även 

på det området har det hänt ganska mycket de senaste åren. En hel del arbeten har 

försvunnit, företag har flyttat och strukturomvandlingen pågår hela tiden, vilket gör 

att vi blir färre. Men vi ligger i topp i ligan när det gäller produktivitetsutveckling 

och det gör att färre människor nu producerar långt mycket mer än man gjorde tidigare. 

Vissa arbeten som tidigare var industriarbeten har dessutom omdefinierats och 

tillhör i dag i stället tjänstesektorn. 

Jag kommer från en liten kommun i Västsverige, Stenungsund, där det finns ett 

kluster av kemiföretag. På min arbetsplats är det så att de som tidigare arbetade direkt 

i företagen, till exempel personal i matsalar, fastighetsskötare samt de som jobbar 

med projektering och maskinunderhåll, i dag är outsourcade och jobbar i tjänsteföretag. 

Det är alltså lika många som jobbar i tjänsteföretagen som egentligen jobbar i vår 

industri i vår kommun, och så tror jag att det ser ut på många håll. Industrisektor och 

tjänstesektor är väldigt tätt sammankopplade och vi är väldigt beroende av varandra. 

Trots att andelen arbetare i industrin har minskat får vi inte glömma bort att 

industrins andel av industrins exportinkomster fortfarande är väldigt stor och betydelsefull. 

Industrijobben behövs för att upprätthålla välfärden och för att möta 

klimatomställningen. Inget stål, inga vindkraftverk. 

126

Meddelande 

Tjänstgörande ordförande: Vi har fått in ganska många talare till avsnittet i morgon 

och eftersom vi har 56 talare kvar på det här området. Vi har konfererat i presidiet 

och vi vill inte sänka talartiden ytterligare, så därför föreslår vi att vi återsamlar kongressen 

klockan 08.30 i morgon. 

Beslut 


att starten på söndagens förhandlingar tidigareläggs till klockan 08.30. 

Anders Teljebäck, Västmanland: Inför min lilla stund här i ljuset har jag funderat på 

vad jag skulle säga på den här korta tiden, för jag är ganska övertygad om att det finns 

många faktorer som samverkar för att skapa tillväxt i Sverige, men jag är också övertygad 

om att en politik för lärande, utveckling och ett växande kunskapssamhälle är 

helt avgörande för om vi ska få utveckling och tillväxt i vårt land. 

Det börjar med förskolan och en likvärdig skola med lärandet i centrum. Det är 

en skola där alla barn ges möjlighet att växa utifrån sin fulla potential. Det fortsätter 

med ett utbildningssystem som uppmuntrar till utbildning under hela livet och 

som inte stänger några dörrar för den som inte tidigt vet vad han eller hon vill bli. 

Det kombineras med eftergymnasial utbildning på yrkeshögskolor, högskolor och 

universitet. Men det handlar också om lärandet på arbetsplatsen och allas rätt till 

kompetensutveckling och fortbildning. 

Sveriges framgång bygger på flexibilitet, ständig förbättring och återkommande lärande 

genom livet, och det finns faktiskt anledning att vara optimistisk när det gäller 

den svenska skolan. Visserligen ligger svenska elever inte i topp i de internationella 

kunskapsmätningarna men de trivs i skolan och lär sig sådant som inte går att mäta 

– öppet förhållningssätt, kunskap om sitt eget lärande och demokratiska utgångspunkter. 

Det här gör att svensk arbetskraft är attraktiv på en svensk och en global arbetsmarknad. 

Svensk arbetskraft har helt enkelt de egenskaper som efterfrågas. 

Svenska elever måste självklart klara sig bättre i de internationella kunskapsmätningarna 

men vi måste också utveckla det vi redan är bra på. Alla barn ska klara skolans 

mål; något annat duger inte. Det är för få som klarar slutbetyg från gymnasiet. 

Målet måste vara att alla klarar slutbetyg. 

Mikael Skoog, Skåne: Jag tycker att det material vi har fått utdelat är bra. Det är ett 

material som vi kan gå vidare med på olika sätt och det finns många bra tankar i det. 

Mycket klokt är dessutom sagt tidigare från talarstolen och vi fick höra ett inspirerande 

och jättebra tal av Håkan i morse. Jag vill ändå lyfta fram några saker som jag 

tycker att man kan upprepa. 

Människor i Sverige har fått det bättre tack vare Socialdemokraternas välfärdsmodell. 

Det beror på att vi har varit duktiga på att lyssna in och ta till oss som en sann 

folkrörelse. Genom detta arbete har vi format vår politik som lett till ett stort förtroende. 

Många av dem jag träffar delar våra värderingar och våra idéer men de önskar 

större individuell frihet. Detta kommer att bli en stor utmaning för oss framöver, när 

vi ska forma vår politik, men jag är övertygad om att om vi gör vårt jobb och finns 

127

i människors vardag och lyssnar in deras framtidsdrömmar, vardagsproblem och annat, 

så löser vi också detta och då får vi det förtroende som är absolut nödvändigt och 

ha och som är hela grejen. 

Jag är ett relativt nytt kommunalråd i Helsingborg och jag har ägnat mycket tid åt 

att lyssna in, och ofta får jag synpunkten att vi måste jobba för att få fram fler jobb. 

Därför har jag använt den här tiden till att verkligen fokusera och jobba med hur vi 

kan få fler till arbete. Jag tror att man också kan göra det på kommunal nivå. Jag har 

valt att använda ett begrepp som ska vara genomgående under hela mandatperioden 

– fler till arbete. I det här arbetet kan man också använda folkbildningen mer aktivt 

och jag hoppas att vi kanske kan genomföra ett folkbildningslyft. Vi är bra, vi kan, 

vi vill och vi ska! 

Cecilia Dalman Eek, Göteborg: Det är val snart igen, mycket snarare för en del av oss 

än för alla av oss. Den 15 maj är det val i Västra Götaland. Det är Sveriges första val 

som handlar om den rättvisa sjukvården. Socialdemokraterna har en bra sjukvårdspolitik 

och den måste vi vara väldigt tydliga med. Borgarna vill gärna att folk ska tro 

att vi bara är emot – emot vinster, emot förnyelse, emot kvinnors företagande. Men 

vi är inte emot i sjukvårdspolitiken. Vi är för. 

Vår sjukvårdspolitik utgår från vår människosyn och alla människors lika värde. 

Det behöver vi vara tydliga med. Jag tror att många människor har fått upp ögonen 

för den människosyn som präglar regeringens välfärdspolitik, inte minst när det 

gäller den omänskliga sjukförsäkringen. Jag vill inte att den människosynen ska få 

prägla själva sjukvården. 

Socialdemokraterna vill ha en rättvis och jämlik sjukvård som ges till alla som 

behöver den. Det är något vi alla känner igen. Vi vill koppla ihop sjukvården över 

huvudmannagränser, så att personalen kan ta helhetsansvar för patienterna. Vi vill 

skapa samarbete i stället för att sälja ut sjukhusen, slå isär samarbetsformer och låta 

sjukhusen välja de lönsamma patienterna. 

Regeringen har öppnat för att låta privata försäkringspatienter gå före också i offentligt 

finansierad vård. Det betyder en kö för dem som har pengar och som är friska 

nog att få en försäkring och en annan kö för de andra. 

Vi kan inte nöja oss med att välja hur vi ska ordna köerna. Vi vill inte ha några 

köer alls. Vår uppgift måste vara att se till att alla får den vård de behöver när de behöver 

den. Med vår människosyn kan vi inte nöja oss med mindre – vare sig i Västra 

Götaland eller någon annanstans. 

Marie Svensson, Södermanland: Jag och mina arbetskamrater står för den service som 

är själva grunden i samhället. Vi vårdar gamla, vi lagar mat i skolan och vi tar hand 

om dagisbarn. Vi kör bussar, vi släcker bränder, vi sotar skorstenar och vi kör ambulans. 

Vi sköter djurparker, vi klipper gräset på golfbanor och vi kör skördetröskor 

på landets alla åkrar. Vi finns faktiskt inom flera hundra olika yrken och vi arbetar 

dygnet runt, sju dagar i veckan, året om. 

Många av oss arbetar inom vård och omsorg och vi kämpar varje dag för bättre 

arbetsvillkor och trygga anställningar. Vi kämpar också för rätten att få arbeta heltid, 

så att vi kan leva och försörja oss på vår lön. Vi vet att heltidstjänster är regel i de 

128

mansdominerade yrkena, både i den privata och i den offentliga sektorn. Men för 

mig som kvinna, som arbetar inom vården, finns det ingen regel utan normen för 

mig är en deltidstjänst på 75,6 procent. 

Det har skakats hand och slutits överenskommelser, både centralt och lokalt, mellan 

partiet och Kommunal. Hur har det gått? Om vi ska vara ärliga skulle vi ha lagstiftat 

om detta för länge sedan. Men jag kommer från en kommun där den politiska 

majoriteten har tagit ansvar för detta genom en aktiv handling, så en stor röd ros till 

Eskilstuna men också till Dalarna och Smedjebacken, för där är de också igång. 

För mig är det här en jämställdhetsfråga och det handlar om att ta ansvar. Som 

kommunalare blev jag varm i hjärtat när jag lyssnade på Håkans tal tidigare, tack för 

det! Nu kongresskamrater och partiledning, nu hjälps vi åt. Nu sätter vi ner foten 

och bestämmer oss för att sätta en blåslampa i baken på privata aktörer, oss själva och 

landets kommuner och landsting och ser till att rätten till heltid för alla arbetare blir 

verklighet! 



Avtackning av Mona Sahlin 

Håkan Juholt, partiordförande: Partivänner, egentligen vänder jag mig inte till er 

utan jag vänder mig till partivän Mona. När jag tänker på dig Mona, och när jag har 

funderat på de ord jag vill framföra till dig från det socialdemokratiska partiet, så blev 

det för en mångordig människa som mig en process där det jag ville säga blev väldigt 

långt. För några dagar sedan koncentrerade jag mig på att få ner det till ett enda ord, 

det är en övning som vi alla ibland kan ägna sig åt för att få något viktig sagt. 

Jag kom fram till ett enda ord som jag kände var det riktiga och viktiga – mod. 

För mig, Mona, är du mod mer än något annat. Du har gått före, du har visat vägen, 

du har synliggjort människor som många andra vägrar att se. 

Du visade mod mycket tidigt. Väldigt nära dig nu sitter Ingvar. Jag är en av många 

i den här salen som såg partiledardebatten 1990, när du röd i kalufsen och röd i 

själen energiskt pressade oppositionen. Du hade varit arbetsmarknadsminister i två 

veckor, men av alla regeringens ministrar som hade kunnat säga något var det du 

som satt där. Det var du som fick ta smällen, det var du som fick förklara betydelsen 

av varför det skulle vara lönestopp, skattehöjningar och hyreshöjningar. Ingvar hade 

du vid din sida, men det var många grånande medelålders män som var väldigt långt 

borta när Mona Sahlin satt där och skulle förklara varför detta var så nödvändigt. 

Du stod pall, för att du har modet, kraften och styrkan. Mona – du var redan då 

Tougher than the rest. 

Jag ser dig framför mig nu. Ingvar och du sitter där och hela det politiska liv 

som många av oss tillsammans har levt sammanfaller med de tillfällen där dessa två 

vänner har stått längst fram, framför oss. Det är väldigt känslosamt och jag tror att 

ganska många andra medborgare i landet har svårt att känna hur starkt detta är för 

en aktiv socialdemokrat. 

Du stod pall när Olof Johansson inte stod för sina förslag om uppluckrad an- 

129

ställningstrygghet i partiledardebatten 1991. Du bet ifrån och sade ifrån med denna 

fantastiska klassiker: ”Försök inte gömma dig bakom mina kjolar, för de är ganska 

korta ändå!” Kan det bli bättre? Kan man säga det bättre än så? 

Men det var inte bara Olof Johansson som tog skydd bakom dig och dina kjolar. 

VI är många i partiet som tryggt har kunnat gömma oss bakom dig när du har gått 

längst fram och drivit argumenten. Du har alltid stått upp i kampen för alla människors 

lika värde och människors rättigheter. Det har gällt här hemma. Det har gällt 

över hela världen. Alltid lika glasklar. 

Alltid lika glasklar, som exempelvis under den gröna revolutionen i Iran. I ditt 

Almedalstal som jag läste om för inte så länge sedan, och det rekommenderar jag alla 

att göra, säger du denna fantastiska mening: ”Mänskliga rättigheter handlar inte om 

mäns rättigheter utan om allas rättigheter, mänskliga rättigheter är också kvinnors 

rättigheter i alla länder, också i Iran.” Det är fullkomligt självklart att uttrycka detta, 

men det var du som gick före och det var du som sade det. 

Mona, du har visat skillnaden mellan en tydlig kompass och ett blött finger i luften. 

I radions partiledardebatt skruvades Reinfeldt hit och dit efter reportrarnas fråga 

om huruvida han tyckte att Sverige skulle införa förbud mot heltäckande slöjor i tunnelbanan. 

Man kunde riktigt höra hur han spekulerade i hur många procentenheter 

han möjligen skulle kunna ta hem från Sverigedemokraterna. 

Du stod upp för människovärdet och sade klart och tydligt: ”Jag tror verkligen 

inte att det hjälper förtryckta kvinnor i burka en endaste liten stund att förbjuda dem 

att åka tunnelbana.” 

De är politik och jag kan riktigt se framför mig hur Fredrik Reinfeldt satt där grå, 

stum och kände sig dum. 

Så enkelt kan det vara, så enkelt blir det, när svaren grundar sig i en djupt känd 

dröm om frihet och jämlikhet, när man som du är Working on a dream. 

Du har så många gånger sagt att du inte gick med i partiet utan du gick med i 

Olof Palme och insikten och övertygelsen om att en bättre värld är möjlig för alla, 

att freden är möjlig i Mellanöstern. Du har visat oss att det allra farligaste är om vi 

förlorar hoppet. 

Det hoppet står du för och kampen för fred kommer du att driva vidare. Fegare 

politiker skulle ha hållit sig undan en sådan uppgift som Mellanöstern, men du är 

ingen feg politiker. Du vet att det inte är värdigt en socialdemokrat att ge upp inför 

svåra uppgifter. 

Du har frågat oss vad som skulle ha hänt om Nelson Mandela hade givit upp i sin 

cell, vad som skulle hända om vi gav upp kampen för frihet och demokrati. Du vet 

att vi alla är skyldiga nästa generation att försöka, att aldrig ge upp. Med dig har det 

alltid varit No surrender. 

Jag tänker naturligtvis inte bara på mod, även om det är den egenskap som jag 

tycker du utstrålar mer än något annat, Mona. Jag känner också all den erfarenhet 

och allt det ansvar du har tagit. Du har gjort en synnerligen gedigen insats för vårt 

parti och du kan blicka tillbaka på ett mycket omfattande dagsverk i partiets och landets 

tjänst: riksdagsledamot som 25-åring, partisekreterare under oppositionsåren på 

1990-talet, arbetsmarknadsminister, vice statsminister, jämställdhetsminister, statsråd 

i Näringsdepartement och Justitiedepartement, departementschef för Miljö- och 

130

samhällsbyggnadsdepartementet, vår första kvinnliga partiordförande. 

Du har uträttat så mycket för Sverige och vårt parti och du ha varit en pionjär och 

gått före inom så många områden. Du inrättade Rehnbergkommissionen som lade 

grund för den stabila svenska lönebildningen. Du lanserade visionen om att bryta 

oljeberoendet till år 2020. Du tog otaliga initiativ för energieffektivisering, omställning 

och stärkt konkurrens på elmarknaden. Du lade fram Sveriges första vindkraftsproposition 

någonsin – ett mycket framsynt initiativ kan vi alla konstatera efter de 

senaste veckornas händelser. Du har gått före. Du har visat mod. 

Du har konsekvent lyft fram småföretagare och entreprenörer som vår tids hjältar. 

De första åren var det många som rynkade lite på näsan åt dig och undrade vad du 

höll på med. Nu, många år senare, var det du sade en självklarhet. Entreprenörskap 

är självklart en omistlig del av vår jobbpolitik. Du vågade också säga det som nästan 

ingen vågar tänka: Det är häftigt att betala skatt! 

Mona, partiet har krävt mycket av dig, inte sällan orimligt mycket, och du har 

ställt upp i alla sammanhang och tagit mer ansvar än vad någon har rätt att kräva. 

Det inger respekt. Vi är så många, jag tror aldrig du kan föreställa dig hur många, 

som har frågat oss hur du har orkat och var kraften har kommit ifrån alla dessa år. 

Hur har du stått ut? 

På den frågan har du själv svarat: ”Jag har inte orkat stå bredvid!” Sådan är du. 

Du tror på politikens kraft och förmåga. Du tror på vårt parti och våra gemensamma 

värderingar och för den tron, för ditt mod och din djärvhet, för din stryka, ditt hopp 

och din vilja, vill jag å det socialdemokratiska partiets vägnar tacka dig för dina insatser 

såhär långt för vårt parti. Vi vill göra det genom att till dig överräcka partiets 

gåva som är ett seminarium om fredsprocessen i Mellanöstern, vilket vi kommer att 

arrangera i östra Jerusalem! 

Jytte Guteland, SSU: Partivänner, det är en mycket svår stund för mig, och också en 

väldigt hedrande stund, att från ungdomsförbundet få tacka den avgående partiordföranden. 

Mona Sahlin, i det här talet kommer jag att vända mig till dig. 

Det är svårt att stå här, det är svårt att tacka en så stor politisk ledare och göra dig 

rättvisa. Det är svårt eftersom vi är väldigt många som mycket hellre hade velat se dig 

som Sveriges statsminister. 

Det finns två ledartyper. Det finns personer som blir symboler för en förändringens 

tid, som råkar stå i fronten när förändringen sker. Men sedan finns det personer 

som själva förändrar människorna runt sig, som ser världen med ung nyfikenhet 

varje dag. Det gjorde skillnad att du valde SSU Nacka den där gången, när Palmes 

kamp mot Vietnamkriget lockade just dig. 

Under min första tid som SSU fick jag lära mig ett och annat om din ungdomliga 

nyfikenhet. Jag var ibland gammaldags, stel, orolig för saker och jag skickade väldigt 

oroliga sms till dig. Jag fick en trygg smiley tillbaka. Jag ställde krav. Jag trodde jag 

var radikal när jag sade saker som: ”Sluta kalla människor för invandrare i det här 

landet! Sluta kalla dem som inte invandrat för invandrare! Vi är alla svenskar!” 

Jag trodde att jag var snabbt ute tills jag upptäckte att du långt tidigare hade sagt 

samma sak på ett mycket mer välformulerat sätt: ”Min uppfattning är att alla som 

bor i Sverige är svenskar för att vi bor här, för att vi andas samma luft, för att vi alla 

131

är en del av samhället.” Så hade du formulerat det tidigare än ungdomsförbundet. 

Det upprepades. SSU:s krav om ett starkare engagemang för Palestina, våra krav 

om ett fritt Iran eller engagemanget mot ungdomsarbetslösheten. Du var alltid först 

framme. Det var faktiskt ganska jobbigt för mig att alltid uppleva hur du tog rubrikerna 

och var ute på barrikaderna, medan jag kom lite sent efteråt! 

Det var samma sak med resorna. Jag reste till flyktingläger och vi ordnade storkonferenser. 

Jag var runt i landet och besökte lilla Vårgårda. Då upptäckte jag att du 

redan hade varit där och att du redan var på väg någon annanstans. Då kände jag mig 

inte så tuff och ungdomlig eller som en backpacker, som jag hade gjort på vägen dit. 

Mona, du tar politiken på väldigt stort allvar. För dig har politiken aldrig varit ett 

maktspel. Det har varit väldigt tydligt under hela din politiska gärning och ditt engagemang. 

Du tog ansvar för statsfinanserna, trots att det blåste runt dina öron. Du 

valde att samarbeta med Vänsterpartiet och Miljöpartiet, trots att många ville att vi 

skulle solospela. Du valde att kämpa för grupper som inte finns med i maktens korridorer, 

trots att de aldrig kunde belöna dig med något annat än sin eviga tacksamhet. 

Mona, du väljer alltid den väg du tror är rätt framför att kortsiktigt öka din egen 

popularitet och vi är väldigt många som är evigt tacksamma för det. 

Det finns politiker som lämnar bestående avtryck, och då menar jag inte statsministrar, 

för de kommer och går. En del förvaltar faktiskt bara andras idéer och de 

glömmer vi väldigt snabbt. Nej, jag menar dem som oegoistiskt och oegennyttigt 

leder viktiga samhällsförändrande rörelser, dem som förändrar människors tankar, 

dem som brinner för mänskliga rättigheter. De lämnar avtryck som präntas in djupt 

i folksjälen. 

Och Mona Sahlin – vet du om att du är kvinna? Jag anar det. Som vissa har tjatat 

om detta! 

Det finns tre typer av kvinnliga ledare. Först finns det kvinnorättsrörelsens stora 

pionjärer, de som brutit mot normerna och fördomarna och som har förändrat världen. 

Sedan har vi kvinnorna som lyckats ta sig makt men som inte förändrar särskilt 

mycket genom sitt engagemang, de som inte bryter med några strukturer. De är inte 

särskilt radikala. 

Men sedan har vi kvinnorna som leder de breda rörelserna, de som vill göra anspråk 

på hela makten men inte för maktens skulle utan för att kunna använda den 

till förändring. Ni är några pionjärer som utmanat konservativa länder. Det högg 

till i mig när Clinton förlorade, det gjorde ont när Ségolène Royal förlorade och det 

smärtade våldsamt att du inte vann förra året. Smällen från ovan gav oss kvinnor 

ordentliga hjärnskakningar. 

Men tro inte att du inte har förändrat. Tro inte att svenska kvinnor inte kommer 

att resa sig. Vi kommer att resa oss och vi kommer att minnas att du utmanade strukturerna 

och att du gjorde det så elegant. Om du inte visste det redan så är du många 

kvinnors största förebild – du är en riktig statskvinna! 

Sverige står fortfarande upp mot rasismen. Majoriteten följer inte med i de hårdare 

tag som vissa främlingsfientliga krafter vill ha. I Danmark följde Socialdemokraterna 

med i de där hårdare tagen under en ganska lång period, men du visade Sverige 

vilken väg vi ska ta. Ditt engagemang för den som inte ser ut eller lever som normen 

har betytt mycket mer för många människors frihet än de flesta politiska besluten i 

132

den flygande majoriteten i riksdagen. 

För att hedra dig ska SSU anordna en första konferens med temat ditt arbete för 

mänskliga rättigheter och antidiskriminering. Där ska du vara hedersgäst och vi ska 

se till att det blir många sådana konferenser därefter. Det är SSU:s gåva till dig! 

Mona Sahlin, politiken förändrades just för att du valde att vara i fronten. Du är 

ingen mainstream-politiker, du är din egen, och vi var väldigt lyckligt lottade som 

fick ha dig som vår ledare. Din närvaro gjorde oss öppnare, modernare, tolerantare, 

och det säger en del om var vi var när du startade. 

Och förresten har du en väldigt bra musiksmak! Det har varit en ren fröjd att 

hänga med på Socialdemokraternas konferenser och alla de konserter som Socialdemokraterna 

numera anordnar. Håkan, du måste ärligt tala fundera på det där med 

Johnny Cash och Elvis Presley. Det kommer inte att bli kul! 

Mona Sahlin, du avslutade med Håkan Hellströms ord ”Det bästa har inte hänt 

än”. Det gäller även dig. Sverige behöver ditt engagemang både här hemma och ute 

i världen. Vi vet att du kommer att fortsätta förändra och för oss är du en stor statskvinna 

och en av de största politiker som Sverige någonsin har haft och har! 

Bildspel 

Sång av Rikard Wolff 

(melodi: Non, je ne regrette rien) 

Nej, ingenting 

Nej, inget kan hindra Sahlin 

När hon går från sin post 

Var beredd – ni som nu ska ta vid. 


Nej, inget kan stoppa Sahlin 

Hon är stark, hon har mod 

Hon är fri – och hon älskar en strid! 

För när Sahlin ger sig av 

Var inte säker en dag 

En dag är hon tillbaks 

Slipad skarp som en kniv. 

Kön, klass och etnicitet 

Frihet och HBT 

För det hon kämpat och trott 

Skulle hon offra sitt liv. 


Nej, inget kan stoppa Sahlin 

133

När hon går från sin post 

Var beredd – vad som ska komma sen. 


Nej, hon ångrar ingenting 

Hon är stark, hon har mod 

Hon är fri – och hon kommer igen! 

Bildspel 

Internationella hälsningar 

Jan Eliasson: Kära vänner, en dag kommer demokratin och de mänskliga rättigheterna 

att segra i Iran. Vågen sveper fram och Mona har det gröna bandet på sig – det 

känns tryggt! 

Jag vill minnas en stund. Det var på lördagskvällen före valet förra året, den 11 

september. Katarina kyrka var fylld av människor som ville minnas och hedra Anna 

Lindh. På första bänk satt Mona tillsammans med Isabel Allende från Chile. Det var 

en stilla och samtidigt smärtsam stund. En vilopunkt, ett andrum, i valrörelsens hets 

men det var också en påminnelse om våldet i världen och våldet i Sverige. 

För Mona tror jag att denna stund var en kraftsamling, en injektion inför den 

formidabla koncentration som vi alla fick se under valrörelsen sista vecka. Jag var 

med dig i Stockholm, Göteborg och på andra ställen. Det var en fantastisk vecka. En 

vecka till med Mona, eller högst två, på suverän offensiv och valsegern hade varit vår! 

Kvällen i Katarina kyrka blev ett möte mellan Sverige och världen och en bekräftelse 

på internationalismens kraft – en bekräftelse på att internationalismen är 

fullständigt central för vår rörelse och att solidaritet, säkerhet och samarbete över 

gränser, med Sten Anderssons tre ledord, alltid måste vara vårt tydliga kännetecken 

och vår inspirationskälla. 

Många kommer ihåg gnistan och glöden, eller hur? Tänk på Olof Palme. Vietnamkriget, 

inmarschen i Tjeckoslovakien, diktaturens dödsryckningar i Europa och 

Latinamerika, sönderfallet av kolonialismens apartheid i Afrika. Allt detta gav vibrationer 

och kraft till handling hos oss. 

Mona var, och är, en av dem som in i märgen präglades av dessa händelser, som ytterst 

handlade om frihet, rättvisa och jämlikhet – grundvärderingar hos oss socialdemokrater. 

Dessa värderingar stod du upp för, Mona, i Afrika, i Asien, i Latinamerika 

men också i europeiska huvudstäder, i Moskva och i Washington, vilket jag själv sett 

både i republikanernas vita hus och hos demokraten Madeleine Albright. 

Omkring oss i dagens värld har vi lika många anledningar till internationellt engagemang, 

som berör våra rötter, våra värderingar och vår förmåga att inspirera och 

mobilisera. Vi ser i Nordafrika och Mellanöstern en historisk rörelse för mänskliga 

rättigheter, demokrati och modernisering. Detta måste ha vårt fulla stöd när utvecklingen 

nu hotas av fortsatt våld och förtryck. Vi har alla enligt FN:s nya rättsnorm 

ansvar att skydda civilbefolkning som hotas av massmord. Vi måste välja sida, och låt 

oss komma ihåg att den som lever under diktatur inte vill ha stabilitet. 

I Japan har vi sett vilka krafter naturen kan sätta i rörelse och hur beroende vi är av 

134

varandra. Varje dag påminns vi om, vilket Anneli Hulthén och Ilmar Reepalu talade 

så fint om i går, att det inte går att skilja mellan det som händer hemma och det som 

händer i världen. Migration, klimatförändringar och mycket annat i dagens värld får 

både globala och lokala konsekvenser på samma gång. Vi kan inte längre skilja på 

utrikes- och inrikespolitik. 

Socialdemokratin måste betrakta omvärlden och internationaliseringen som en 

möjlighet, inte ett hot. Annars byggs murar och människor och nationer delas in i vi 

och dem. 

Om detta talade vi för lite i valrörelsen förra året. Monas tal i Almedalen var ett 

lysande undantag, årets bästa tal tycker jag, och både i går och i dag har Mona och 

Håkan öppnat fönstret ut mot världen. 

Vi ska snart få hälsningar till Mona från partivänner i världen. Vi kommer genom 

Jens Stoltenberg att känna kraften från det nordiska samarbetet och vi kommer 

genom Ibtihal Al Aloul att känna våndan och längtan hos plågade palestinier. Vi 

kommer att påminnas och glädjas åt demokratins framsteg i Latinamerika och Mellanöstern. 

Vi kommer att känna utmaningar att bygga ett starkt Europa, inåt och 

utåt. Vi kommer att få bekräftat att fattigdom inte bara skapar en orättvis utan också 

en farlig värld, vilket Luciano Astudillo talade så fint om i går. Detta är utmaningar 

som socialdemokratin, Håkan Juholt och vi alla, har att möta. 

Praktiskt taget alla som har sänt dessa hälsningar har haft Mona som samtalspartner 

och vän. Flera av dem kommer att stå vid din sida, Mona, även framöver när du 

engagerar dig i mänskliga rättigheter, solidaritetsarbete och inte minst möjligheterna 

att äntligen uppnå fred mellan Israel och Palestina som jämbördiga parter och jämbördiga 

stater så snart som möjligt med ömsesidig respekt för varandras värdighet 

och varandras intressen. I både Israel och Palestina vet jag att du, Mona har byggt 

upp förtroendekapital och egna nätverk att använda i detta viktiga arbete, där du 

själv varit så drivande. 

Med detta vill jag tacka dig, Mona, för allt du har gjort för socialdemokratins 

engagemang i världen utanför Sverige – ”i världen utanför Verona” för att använda 

Shakespeares ord. Vi vill tacka dig för att du med passion och medkänsla visat att 

solidaritet hemma och solidaritet över gränserna är samma sak och att internationalismen 

alltid måste vara socialdemokratins bästa gren! 

Jens Stoltenberg, Norska Arbeiderpartiet: Kära Mona, jag vill gärna tacka dig för 

många års fantastiskt gott samarbete. Vi har jobbat tillsammans sedan 1980-talet 

och jag har beundrat dig väldigt mycket. Jag lärde känna dig när du var aktiv i SSU 

och redan då imponerades jag av den starka, modiga och vältaliga kvinna du var. 

Du har inspirerat inte bara mig utan också socialdemokrater i hela världen, inte 

minst i Norge, under många år. Du har uträttat mycket som statsråd under många år 

vad gäller att arbeta för de socialdemokratiska värderingarna. 

Jag vill tacka dig för din politiska gärning och dina politiska resultat och jag ser 

fram emot att ha dig som nära och kär vän i framtiden. 

Lycka till och tusen tack! 

135

Ibtihal Al Aloul, Fatah: Mitt namn är Ibtihal Al Aloul och jag arbetar vid Palmecentrets 

lokalkontor i Gaza. Det är mig en stor glädje att få ta tillfället i akt att uttrycka 

inte bara min utan många palestinierns stora tacksamhet och uppskattning för din 

insats som partiledare. 

I dag lämnar du tyvärr ditt uppdrag efter många års engagemang och mycket hårt 

arbete, inte minst vad gäller Mellanöstern och Palestina. Du har känt ett ansvar för 

den här delen av världen ända sedan ditt första besök här och du har deltagit i viktiga 

evenemang som hör samman med bildandet av vår stat och freden i vårt område. 

Jag är övertygad om att du kommer att fortsätta med ditt engagemang på samma 

storartade sätt även efter att du lämnar partiledarskapet och jag hoppas att du kommer 

att bidra till fred och utveckling i Mellanöstern även i andra roller i framtiden 

och därmed bidra till förändring. Tack för att du har varit godhjärtad, handlingskraftig 

och oss trogen! 

Jan Eliasson: En socialdemokratisk statsminister och en ung stark kvinna från Mellanöstern 

– kan det bättre summera dina drömmar? 

Nu kommer jag till ett antal skriftliga hälsningar och här får jag sålla! Jag fick från 

början reda på att jag skulle tala 5–7 minuter i min inledning och jag uppfattade 

det som 57 minuter! Jag hinner dock läsa ett antal hälsningar som jag har kortat ner 

något men jag har tagit med de flesta. 

Den första skriftliga hälsningen kommer från en chilensk vän till dig, Michelle 

Bachelet, Chiles förra president och nu chef för UN Women I FN. Hon har träffat 

dig på väg till Antarktis och samarbetat mycket med dig i Socialistinternationalen. 

Hon skriver: 

”We both expect that more women will get involved in politics. And for that sake 

inspiring examples are crucial. We need more female leaders to show our young people 

that there are no glass ceilings in politics and that they can indeed aspire to serve 

their countries from the highest positions. You are one of these inspiring examples 

and I am sure your footprints will last long in Swedish and European politics.” 

Från Tyskland kommer en hälsning från SPD:s ordförande Sigmar Gabriel som 

skriver: 

”Your leadership showed strong dedication in working for a more sustainable society, 

a more social Europe and international peace and development. It has been 

great pleasure and inspiring to work together with you. I look very much forward to 

the next time our roads are crossed in the future.” 

Sommaren 2010 var du inbjuden av Iraks president och PUK:s generalsekreterare 

Jalal Talabani, att tala på PUK:s kongress. Du besökte bland annat Halabja, offer för 

Saddam Husseins skamliga kärnvapenattack den 18 mars 1998. 

Talabani skriver att ett parti som har skapat världens – och det här visar kurdernas 

kunskap om svensk politik – mest avancerade välfärdssamhälle och vars väg har 

stakats av personer som Hjalmar Branting, Tage Erlander, Olof Palme och Ingvar 

Carlsson, måste förnyas och utvecklas hela tiden. 

Han skriver: ”Detta sker i en tid när folkmassorna i Mellanöstern och Nordafrika 

revolterar mot sina diktatorer och söker förverkliga de värderingar som varit grunden 

i det svenska samhället och ert parti. Det internationella samfundet måste stödja 

deras strävan efter frihet och rättvisa.” 

136

Den franska partiledaren Martine Aubry hälsar och skriver att er tid tillsammans 

har varit historisk. ”Det har aldrig tidigare har funnits så många kvinnliga socialdemokratiska 

partiledare i Europa”, påminner hon och fortsätter: ”Den ekonomiska 

krisen, utvecklingen i arabvärlden, kärnkraftskrisen i Japan och högerpopulismen i 

Europa visar hur viktig vår uppgift är att bygga ett säkrare, mer demokratiskt och 

hållbart samhälle för kommande generationer. 

Martine avslutar sin hälsning på följade sätt: ”As you begin a new period of your 

life, dear Mona, I wish you the best. I am sure many of your friends will agree with 

me if I say that it is too early to think of retirement! We need you in the great family 

of European social democracy!” 

På kongressen 2009 beslutades att socialdemokratin ska verka för att Sverige och 

EU ska erkänna Västsahara. I dag hälsar Polisarios generalsekreterare Mohammed 

Abdelaziz till dig: 

”I would like to convey to you all the appreciation and gratitude of the Saharawi 

people and the Polisario Front for the constant solidarity you have expressed with 

our liberation struggle, in particular your personal commitment for the recognition 

of the Saharawi Republic.” 

I valet i höstas fick du besök och hjälp av din bosniske vän, SPD-ledaren Zlatko 

Lagumdzija. Veckorna senare vann SPD en storseger. Han skriver: 

”Thank you for everything you have done, Mona, to make a world we live in at 

least a bit more fair and with more solidarity. Thank you for the time we have spent 

together and all our pleasant and useful discussions. Thank you for the support that 

you gave in the fight for our values here in the Balkans. It meant a lot to us!” 

År 2008 fick vi besök av Birtukan Mideksa, Etiopiens första kvinnliga partiledare. 

Strax efter hemkomsten fängslades hon. Det blev startskottet på ett arbete bland 

socialdemokrater – Carina Hägg, Marita Ulvskog med flera – för att få en henne fri. 

Det skrevs brev, fängelset besöktes och hennes situation togs upp i demonstrationer 

och tal. Efter gemensamma ansträngningar släpptes hon fri i oktober förra året. Från 

Etiopien skriver partiet till dig: 

”The relation between our parties that started to develop during your time as 

party leader is a real proof of that solidarity is possible at distance and that solidarity 

matters in promoting freedom, democracy and justice for the dignity of humanity, 

particularly for people living in Africa and elsewhere under dictatorial regimes. The 

words as well as the actions of your solidarity became an echo that our regime confronted 

everywhere.” 

Från Grekland kommer en hälsning från en nära vän till oss alla och inte minst 

till dig Mona. Det är den enda hälsningen på svenska och den kommer från Pasoks 

och Socialistinternationalens ordförande samt Greklands premiärminister Giorgos 

Papandreou: 

”Kära Mona, din kamp under den tid som du ledde SAP var ett viktigt bidrag för 

dem som kämpar för de sociala rättigheterna och för lika möjligheter. Jag önskar dig 

all lycka i vilken position som du än framöver kommer att befinna dig.” 

I januari 2008 besökte du Indien, träffade våra socialdemokratiska partivänner 

och talade inför parlamentet. Parlamentsledamöterna skriver såhär: 

”Mona Sahlin came across to us as a seasoned political leader with rich experience 

137

and interest in a broad range of subjects. Her commitment to social democracy and 

public activism was evident. We were touched by her warmth as a person and camaraderie 

as a social democrat. She was informal and relaxed at social gatherings and 

showed seriousness and gravity when she talked of world politics.” 

Sedan har vi Spanien och José Luis Zapatero, partiledare och Spaniens premiärminister: 

”Du vet, Mona, hur mycket jag personligen respekterar och uppskattar dig, precis 

som PSOE alltid har gjort med Socialdemokraterna. Vi fortsätter att räkna med din 

hjälp i byggandet av ett progressivt alternativ för Europa.” 

Filippinerna finns representerat här i dag bland de många internationella gästerna. 

Vi socialdemokrater har länge har arbetat med partiet Akbayan, som under många 

år har verkat under mycket svåra förhållanden. I dag skriver deras ordförande, som i 

dag dessutom är rådgivare till presidenten, och önskar dig all lycka i framtiden. 

Till slut en hälsning från Madeleine Albright, USA:s förre utrikesminister och god 

vän till många socialdemokrater här men också till Anna Lindh, Lena Hjelm-Wallén, 

Pär Nuder, Laila Freivalds och Allan Larsson och jag själv, vilka alla har arbetat ihop 

med denna kvinna som har så stor kraft och så stort intresse av samarbete med Sverige 

och svensk socialdemokrati. Hon skriver i ett brev som kom i går kväll: 

”Dear Mona, thank you for all your efforts to strengthen transatlantic relations 

during your time as party leader of The Social Democratic Party. We greatly value 

our relationship with The Social Democratic Party. We are thankful for how much 

it has grown under your leadership. You have been a wonderful partner throughout 

your years and we wish you the best in the future endeavouress.” 

Denna hälsning får avsluta den här resan runt jorden. Dessa många budskap som 

har kommit visar bredden och djupet i vårt internationella arbete men de visar framför 

allt den värme, den tillgivenhet, den respekt och den beundran som du väckt runt 

om i världen, Mona. 

Vi måste nu alla arbeta vidare i denna anda. Vi vet att du kommer att arbeta vidare. 

Du ger aldrig upp! 

Marit Bergman sjöng Badlands. 

Mona Sahlin, avgående partiordförande: Ni ska inte få något tal; det har ni fått i dag. 

Jag vill bara säga tack igen. Det har varit så fantastiskt. Det är som jag sade igår: Jag 

har älskat varenda sekund av detta jobb, av detta liv, och det tänker jag fortsätta med. 

I´ll be back – inte i den här rollen men för att stötta och hjälpa det här partiet. Vi 

ska komma igen och då ska vi alla hjälpas åt. Där kommer jag alltid, alltid att finnas. 

Tack! 



138

SÖNDAGEN DEN 27 MARS 2011 

Förmiddagens förhandlingar 

Förmiddagens förhandlingar inleddes klockan 08.30. 



Permission 

Presidiet beviljade följande permissioner: 

- Helena Stenberg, Norrbotten, klockan 08.30–15.00 

- Susanne Arvidsson, Bohuslän, klockan 10.30–15.00. 

Tjänstgörande ordförande: Jag vill börja med att tacka för festen i går. Det var en jättetrevlig 

fest, där det gavs tillfälle att gå runt och prata med många. Jag tycker att vi 

tackar dem som har arrangerat festen med en stor applåd! 

Jag är dessutom jätteimponerad över att ni är här allihop. Det var en jobbig dag 

i går. Det var upplyftande med Håkans tal som drog igång massor med känslor och 

även Monas tal drog upp en massa känslor, och sedan en fest på det. Efter en sådan 

dag brukar man sova väldigt djupt. När dessutom tiden ändras är ju inte kroppen 

riktigt inställd på att klockan är 08.30 nu – men det är ju inte alltid man får göra som 

kroppen vill. Jag hörde att en delegation köpte en grill som de ställde ut i korridoren 

för att komma ihåg att man ska ställa fram klockan, och det var väldigt innovativt! 

Sång – Vi bygger landet 

Tjänstgörande ordförande: Tack till Jerry Arbo som har ackompanjerat oss till sången. 

Vi har en tuff, men rolig och intressant, dag framför oss. Vi har väldigt många 

talare anmälda, både på dagordningens punkt 8.2 och på dagordningens punkt 8.3, 

så i dag gäller det verkligen att ni håller talartiden; det är viktigt för att alla som har 

begärt ordet ges möjlighet att tala. Annars finns det en risk att vi får sänka talartiden 

ännu mer och det är verkligen inte roligt med en talartid på en minut. Försök därför 

att hålla talartiden. 



Dagordningens punkt 8.2, fortsatt behandling 

Vår politik 


Åsa Kratz, Södermanland: Jag vill börja med att tacka Håkan för hans inledning på 

linjetalet. Ni som känner mig vet att kultur är en fråga som jag brinner för. Att ges 

139

många livschanser, att erbjudas tillgång till kultur och bildning oavsett var man bor, 

oavsett bakgrund och tjocklek på plånbok, är en fråga vi måste prioritera – inte bara 

i ord utan också i handling. 

Kultur har ett egenvärde i sig. Den har ett värde för den som skapar kultur och för 

den som får ta del av det skapade. Att kultur bygger starka, empatiska, kritiskt tänkande, 

medvetna och trygga människor, som i sin tur tar en mer aktiv del i en positiv 

samhällsutveckling vet vi. Men när ekonomin går kräftgång är det många gånger just 

kulturen och de satsningarna som dras in, trots den här vetskapen. 

Att ge alla ett berikande kultur- och bildningsliv är en välfärdsfråga som man 

politiskt måste ta ansvar för och inte sätta på undantag. Jag väljer att säga just bildningsliv, 

för utbildnings- och skolpolitiken har redan så många riddare. Det är ett 

högt prioriterat område att utbilda våra barn och unga. Det är en självklarhet, och så 

måste det fortsätta att vara. Folkbildningen måste däremot få fler förkämpar, då föreningsliv, 

studieförbund och folkhögskolor ger en stor mångfald och fler möjligheter 

till utbildning och nya vägval gång på gång under en livstid. 

När vi socialdemokrater vunnit valet 2014, för det förutsätter jag att vi gör, och 

på allvar sätter kultur- och bildningspolitiken på kartan och dessutom satsar resurser 

och engagemang i de här frågorna, kommer vi åter att bli ett land där man skapar 

möjligheter till utveckling i stället för avveckling. Vi kommer att bidra till ett samhällsklimat 

som skapar delaktighet i stället för exkludering. Det tycker jag att vi alla 

är värda. Jag ska avsluta med ett rim: 

Jag vill snacka om kultur 

Sådan som skiljer oss från djur, om vi har tur 

Ord och kunskap ger oss makt 

Det har sossar alltid sagt 

Och jag tror att de har rätt 

Det beviset har vi sett 

Om man vill att folk ska se 

Vad som händer strax brevé 

Måste de få se och höra 

känna, dofta och beröra! 

Satsa på kulturen i framtiden; det är vi alltid värda. 

Carina Svensson, Skåne: Jag funderade en stund på om jag skulle gå upp över huvud 

taget. Alla som har varit uppe har varit så ofantligt bra, och kan jag då säga? Men 

så tänkte jag såhär: Jag är på en socialdemokratisk kongress. Här finns plats för alla, 

även för mig, och det är det vår politik måste handla om i fortsättningen och framtiden. 

Vi ska visa att vi ger möjlighet, att vi ser ett sammanhang och att vi gör skillnad. 

Att tala om jobb, om arbete till alla, att heltid ska vara en rättighet och deltid en möjlighet, 

och att jobben ska komma till alla oavsett var ens rötter började gro, ska inte 

konkurrera med lusten att vilja göra förändringar i yrkeslivet. Det ska vara möjligt 

för mig att byta yrkesbana när jag är 50 år. 

140

Det konkurrerar inte med viljan att göra sjukvården, barnomsorgen, skolan och 

äldrevården världsledande återigen. Vi gör skillnad och det är det vår politik måste 

handla om. 

Jag har fördelen att vara både kommunalare och socialdemokrat. Jag har fördelen 

att kunna hålla samma tal som jag håller i dag på Kommunals förbundsmöte i sommar, 

och där är vi också jättetydliga med att säga att vi gör skillnad. Oavsett om jag 

börjar livets bana med en tom, en halvfull eller en till brädden fylld resväska ska jag 

ha möjligheter. Det här ger möjlighet för mig att stå i talarstolen och Socialdemokraterna 

ger möjlighet för sådana som Håkan Juholt att bli statsminister! 

Katrin Stjernfeldt Jammeh, Skåne: Det är hög tid att vi tar tillbaka taktpinnen i den 

svenska skolpolitiken. När Håkan Juholt i går gav ett besked till alla Sveriges barn 

och unga att vi ser er och hör er, innebär det att vi måste göra något. Vi måste gå på 

skolpolitisk offensiv för att de orden ska bli trovärdiga. 

Till vardags är jag kommunalråd i Malmö. Jag jobbar med skolfrågor och vi sliter 

ganska hårt för att alla barn och ungdomar ska få möjlighet att drömma och leva sina 

drömmar. 

Är vi överens om att alla barn ska ha rätt till en bra skola duger det inte att samtidigt 

stillasittande se att vi har ett system som bygger på att vissa skolor slås ut med 

jämna mellanrum. Det duger inte att se att vi har ett system dränerar vissa skolor på 

föräldraengagemang och studiemotivation. Det duger inte att sitta på åskådarplats 

och konstatera att det svenska skolsystemet leder till ökad segregation och sjunkande 

skolresultat. Det är det vi ser nu. 

Den skolpolitiska debatten har alldeles för länge handlat om keps på eller keps av 

samt betyg i årskurs 5, 6 eller 7 – som om det är det som gör skillnad. Det är klart 

att alla barn och ungdomar behöver skolor med kompetenta och stolta lärare som 

får bra förutsättningar att undervisa. Det är klart att eleverna behöver studiero. Det 

är klart att vi behöver en politik för det. Det är också klart att vi måste bedriva en 

forskningsbaserad politik som stödjer kunskapsutveckling, som väcker och tar vara 

på alla barns och ungdomars kreativitet och engagemang. 

Men det är faktiskt lika självklart att vi måste våga utmana det system som har lett 

till att klyftorna ökar, det system som faktiskt har lett till att privilegieskolan har gjort 

ett återinträde – den skola som socialdemokratin en gång avvecklade. 

Låt oss göra skolpolitiken till en av våra socialdemokratiska paradgrenar. Den nuvarande 

skolministern kan hållas med pekpinnen och rottingen. Vi tar taktpinnen. 

Vi rätar på ryggen – nu kör vi! 

João Pinherio, Västernorrland: Leila går på SFI. Hon vill ut på ett jobb och hon vill 

bli sedd och hörd för det hon kan och det hon vill. Hon vill inte bli ett objekt för en 

kommunal eller en privat organisation som tjänar pengar på de timmar hon är där. 

Hon vara subjekt i sitt eget liv. Hennes problem är att hon inte kan svenska och allt 

kretsar kring det. Hon skulle behöva en pedagogik som möter hennes behov. Hon 

skulle behöva kombinera olika ämnen för att målet om egen försörjning ska nås 

snabbare. Enligt statistiken tar det sju år för invandrare att etablera sig på den svenska 

arbetsmarknaden. 

141

Linnéa är 15 år. Som för så många av hennes jämnåriga är hennes föräldrar skilda. 

De har delad vårdnad och Linnéas livspussel är ofta rätt komplicerat. Linnéa är en 

otroligt stark och bestämd ung kvinna. Hon valde bort en skola som inte såg hennes 

konstnärliga läggning och valde i stället en annan kommunal skola med annan 

pedagogik. För det valet straffades Linnéa med att få bekosta ett dyrt busskort. Från 

Linnéas perspektiv skulle det ha varit ett plus att ha fått hjälp med att få byta kommunal 

skola. 

Ulla, 75 år, är krasslig. Hennes barn bor i en annan stad och hon har svårt att 

komma hemifrån. Hennes ensamhet bryts av ett snabbt dagligt besök av en ofta 

stressad anställd i hemtjänsten. För Ulla är inte ekonomi ett problem. Det är bristen 

på sällskap som är hennes problem. Ur hennes perspektiv skulle erbjudanden om 

aktiviteter ordnade av samhället vara av stor betydelse för hennes livskvalitet. 

Per och Karin har två små barn och som så många andra par arbetar de heltid. De 

tillhör den stora medelklassen som vi socialdemokrater har strävat efter att nå. Pers 

och Karins liv är allt som oftast mycket stressigt. Det dåliga samvetet för att de umgås 

för lite med sina små barn skulle kunna underlättas om samhället kunde erbjuda en 

tjänst som ur deras perspektiv ökar livskvaliteten. 

Alla dessa behöver oss. Uppdraget måste vara att möta dagens utmaningar med 

dagens lösningar. Vi kan om vi vill! 

Maria Willner, Norra Älvsborg: Jag vill gärna börja med att bjuda in er alla till Vårgårda. 

Vi hörde i går att både Mona och Jytte har varit där och ni andra är självklart 

också hjärtligt välkomna! 

Jag skulle vilja säga något om en jämställd arbetsmarknad. Det absolut viktigaste 

för en jämställd arbetsmarknad är en rättvis föräldraförsäkring som ger båda föräldrarna 

lika stora rättigheter och skyldigheter att finnas där för sina barn. Det är något 

fundamentalt fel i ett system som gör att mycket av den jämställdhet som tidigare 

rått och som många par kämpat hårt för utraderas så fort vi blir föräldrar. 

De flesta arbetsgivare är rationella. Först när de känner att kvinnor kommer att 

delta och ta plats på arbetsmarknaden på samma villkor som män kommer det att 

ge resultat i form av lika lön och lika karriärmöjligheter. För att nå dit krävs att vi 

förändrar en hel del på vägen. Vi behöver satsa på en barnomsorg med hög kvalitet 

för alla barn. Kommunal har nyligen visat att många kvinnor går ner i tid för att 

kunna hämta tidigare, eftersom förskolans öppettider inte motsvarar föräldrarnas 

behov men också för att de förväntas göra det. 

Vi behöver förändra attityder och förväntningar på mammor och pappor. Föräldraförsäkringen 

måste individualiseras. Resultatet blir en jämställd tillgång till arbetsmarknaden 

och förutsättningar för ett jämställt arbetsliv. 

Ulf Olsson, Älvsborgs Södra: För 15 år sedan hade jag ett samtal med en journalist. 

Det var ett sådant samtal som jag tror att många av oss som är kommunpolitiskt 

aktiva har haft. Jag ställde frågan: ”Varför skriver ni aldrig om det positiva som görs 

utan bara om problemen?” Svaret jag fick var egentligen ganska självklart: ”Det är 

bra att vi lever i ett samhälle där normaltillståndet är att saker och ting fungerar och 

det är en nyhet där det inte fungerar.” 

142

Sedan sade han något som jag kommer ihåg väldigt väl sedan dess: ”Tänk dig själv 

hur skrämmande det vore att leva i ett samhälle där det är en nyhet att tågen kommer 

i tid! ” Nu är vi nästa där – i ett av världens rikaste länder. 

Det där har många förklaringar i form av bristande underhåll, bristande investeringar 

och bristande kapacitet. En av de viktigaste symbolerna för detta var ett nyhetsreportage 

i vintras, där man hade tagit ut ett gammalt ånglok från 1930-talet för 

att sköta snöröjningen. Man hade tydligen även ett ånglog från 1890 men det hade 

man inte tagit ut – än. 

Vi behöver ha ett järnvägsnät som inte är baserat på 1800-talets behov och vi 

måste göra stora investeringar i det. Då krävs det att vi bygger ut ett höghastighetsnät. 

Ibland hävdas det runt om i den politiska debatten att vi inte har råd med detta, 

men hela övriga Europa genomför och har genomfört en snabb utbyggnad av höghastighetsjärnvägsnät. 

Frågan är om vi har råd att inte bygga ut. Hur klarar vi i så fall 

miljön och konkurrenskraften i framtiden? 

Låt oss ta den utmaningen. Låt borgarna backa in i framtiden. Se till att det är vi som 

socialdemokrater som genomför de viktiga och nödvändiga framtidsinvesteringarna. 

Monica Gundahl, Värmland: Jag är väldigt stolt och glad att jag får vara med och 

forma och bedriva socialdemokratisk politik både nu och för framtiden. Jag har dessutom 

en tanke om att vi alla måste börja tänka på att vår politik måste handla om att 

skapa förutsättningar för att ge alla människor en förebyggande hälso- och sjukvård 

på lika villkor. 

I dag vet vi att det finns ett samband mellan hälsa, politik och ekonomisk tillväxt. 

Hälsa är därför en förutsättning för ekonomisk tillväxt och tillväxten påverkar hälsoläget 

i befolkningen. Därför måste vi ge alla medborgare en god hälsa genom att ge 

våra barn och ungdomar en bra start i livet och skapa goda sociala och ekonomiska 

förutsättningar för alla genom tillgång till arbete och sociala trygghetssystem. Vi 

måste också stärka delaktighet och inflytande samt utveckla och erbjuda hälsofrämjande 

hälso- och sjukvård på lika villkor. 

Låt oss i framtiden prata om förebyggande hälso- och sjukvård och jag har ett 

yrkande att vi ska ändra i texten där det står ”sjukvård” till ”hälso- och sjukvård”. Är 

det några som kan ta på sig manteln att bedriva en rättvis och generell välfärd så är 

det vi socialdemokrater! 

Anna-Lena Hogerud, Skåne: De här dagarna av närmast glädjeyra är det lätt att glömma 

av att många av oss befinner sig i opposition och att det finns ett gäng borgare 

som styr både i riket och i många kommuner. Tyvärr tänkte jag påminna lite om dem 

och den politik de för. 

Deras tydliga mål är att öka klassklyftor och skapa ojämlikhet i landet. Vägen 

dit går genom skattesänkningar, privatiseringar och utförsäljningar. På min hemort 

Lund har detta blivit ganska tydligt. Där har borgarna styrt i fyra år nu. Man började 

med att lägga ut fem äldreboenden på entreprenad för att spara lite skattepengar, 

kunna sänka skatten och ”få in lite vinst”, som man säger. Efter ett tag hade man 

gjort sig av med 20 procent av personalen. Färre människor fick göra arbetet och de 

fick samtidigt fler arbetsuppgifter, eftersom man gjorde sig av med städpersonalen: 

143

”Det gör väl inget om undersköterskorna städar lite också.” Det sparade pengar och 

skapade vinst. Man kunde sänka skatten med 60 kronor för en medelinkomsttagare; 

det är nästan en pizza på en billig pizzeria i Lund! 

Men låt oss lämna några stalltips till borgarna: Vård och omsorg ska ges efter behov, 

inte utifrån vinstintressen. Ensam är sällan stark. Vi måste vara tydliga och rikta 

krav. Vi måste åter ta strid för tryggheten, friheten och jämlikheten för ingen annan 

kommer att göra det. Nu kör vi! 

Kerstin Persson, Skåne: Jag vill lämna mitt bidrag till skoldebatten, även om många 

andra redan har tagit upp den frågan. Sedan kommunaliseringen av skolan har stora 

besparingar skett. Tanken med kommunaliseringen var väl ändå att besluten skulle tas 

där verksamheten bedrevs och sedan skulle det finnas kontrollorgan som skulle se till 

att det fungerade. Nu blev det i praktiken kommunerna som fick hela ansvaret. I dag 

kan vi se på resultaten i skolan att en del av problematiken har varit just besparingarna. 

Jag skulle vilja se att skolan blev en fredad zon, där kortsiktiga lösningar, för stora 

klasser och indragna fortbildningar för personalen, vilket skett till följd av besparingarna, 

inte får lov att drabba våra barn och ungdomar. Låt oss prioritera barnomsorg 

och skola inte bara i ord utan även i handling. Besparingar och för stora klasser drabbar 

alltid de barn som är i behov av särskilt stöd och det vill vi väl ändå inte? 

Vi har för övrigt inte nämnt vår integrationspolitik och alla nysvenskar här på 

kongressen. När det gäller satsningar i skolan kräver just dessa barn särskilda åtgärder 

och vi får inte glömma att diskutera även detta. 

Mats Hulth, Stockholm: Om vi ska vinna valet nästa gång tror jag att vi måste visa 

upp en slagkraftig, konkret och trovärdig näringspolitik. Vi måste visa människor 

hur man får nya företag att komma till stånd, hur man får befintliga företag att växa 

och anställa och hur man får företag att stanna i hela Sverige. 

Jag jobbade under tio år som företrädare för besöksnäringen i Sverige, 6 000 företag 

i hela landet. Vi gjorde tillsammans med facket branschprogram där vi kunde 

visa hur vår näring kunde skapa nya jobb, för besöksnäringen är en näring i medvind. 

Vi befinner oss just nu i en anläggning som öppnade för en vecka sedan, vilken sysselsätter 

flera hundra människor i nya välbehövliga jobb, och branschen växer i hela 

landet. 

Det finns andra branscher som kan skapa många nya jobb och inför valet måste 

vi visa väljarna, men också företagarna och entreprenörerna, att man kan tro på vår 

politik. Om inte de som ska starta företag och som driver företag tror på vår näringspolitik 

är vi illa ute. Vi har en hemläxa att göra inför valet, men jag tror att näringspolitiken 

och jobbpolitiken kan bidra till att vi vinner nästa val, så låt oss göra den 

hemläxan. 

Sofia Jonsson, Göteborg: Det är härligt att mitt hjärta bultar extra mycket just nu, 

för jag tänkte prata om min känsla för politiken. För några veckor sedan gjorde jag 

något som jag länge drömt om. Det var den 6 mars och spänningen fanns i luften. 

Det var många tusen som stod i Mora och var väldigt förväntansfulla. Det var mitt 

första vasalopp. 

144

När vi stod där insåg jag att alla dessa människor med så olika åldrar och olika 

bakgrund hade så mycket gemensamt. Vi var fast beslutna om att vi skulle genomföra 

något vi länge hade drömt om. Vi hade en stark vilja och vi vågade. 

Där står vi då, och vi är på väg. Nu ska vi åka. Solen skiner, spåren är jättevackra 

och jag har bra glid och fäste på mina skidor. Det går jättebra, men ibland börjar 

det värka. Det gör ont i ryggen, ont i benen, ont överallt. Oj, vad viktigt det är då 

att någon som kommer förbi och som har mer ork än jag klappar mig på axeln och 

säger: ”Kom igen, tjejen! Nu gör vi det här! Nu klarar vi det!” 

Det är precis det här jag tänker om vårt parti. Vi måste ta hand om varandra, för 

när vi tar hand om varandra – det är då vi vågar. Vilja har vi, eller hur? Jag tror att vi 

har mycket att lära framöver. Det kommer att vara jätteroligt men det kommer också 

att vara riktigt jobbigt och då måste vi säga att det är ok. 

Robert Rapakko. Kalmar län: Jag har läst i kongresshäftet på sidan 19 om att klyftorna 

ökar och segregationen växer. Jag vet det. Jag ser det dagligen i mitt arbete i skolan 

och jag vill knyta an till det Björn Fries sade i går. Det handlar om missbruket och 

efterskvalpet. 

I dag får uppskattningsvis ett av fem barn växa upp i skuggan av ett missbruk. Det 

gör mig förbannad! Att barn ska lida i ett modernt Sverige måste vi sätta stopp för. Vi 

måste finnas där och stötta dem. Vi ska erbjuda dem den bästa vården och den bästa 

skolan, och vi ska göra det tillsammans. 

Jag vill trycka extra på de insatser som krävs för att möta barn som kommer 

från missbrukarhem. Det finns i Sverige i dag 2011 hem där ingen lagar maten, där 

elen är på ibland, där läxor är det som prioriteras sist när det handlar om att klara 

vardagen. Jag vill att vi som solidariska socialdemokrater är med och bygger ut och 

effektiviserar de stödfunktioner som de borgerliga nu arbetar för att förminska. 

Man väljer inte var man föds och man styr inte livets alla skeden. Oavsett hemförhållanden 

och bakgrund ska du som barn bli erbjuden ett stöd under en skolgång 

som möjliggör en egenvald framtid. Jag ser fram emot en socialdemokratisk revansch 

2014, just för de här barnens skull. 

Eva Marcusdotter, Örebro län: Språkets makt är stor och det politiska språket under 

alliansregeringen har blivit allt mer torftigt och förvanskat. Vi behöver en nystart för 

det genuina politiska samtalet där retoriken faktiskt överensstämmer med praktiken. 

Det vore välgörande för Sverige och för människors tilltro till politiken. Öppna 

fönstren och låt korsdraget blåsa rent från nyspråkets dimridåer! 

Vi behöver samtala mer om allmänintresset och mindre om vinstintresset, mer om 

människovärdet och mindre om marknadsvärdet, mer om det gemensamma bästa 

och mindre om det ensamma bästa. Det är sådana samtal som lockar fram det bästa 

i oss, om hur vi tillsammans kan skapa ett samhälle med plats för alla, där alla kan 

drömma om ett liv i värdighet. 

Vi behöver ett offensivt program för ett Sverige i arbete, med fler insatser för innanförskap 

i stället för dagens orättfärdiga system där allt fler människor fasas ut till 

ett utanförskap utanför utanförskapet. De upprörande utförsäkringarna måste växlas 

över till ett stödsystem för aktiv införsäkring. Alla människor behövs. Alla mår bra av 

att alla mår bra. 

145

Vi måste nå fram till mer av solidaritet och sammanhållning och mindre av girighet 

och egoism. Girigheten skenar i högeralliansens Sverige. Bonusfester, ideologiska 

utförsäljningar, branscher där oligopol gör näst intill makabra vinster. Det här eroderar 

samhällsmoralen och det gemensamma kittet, särskilt eftersom otryggheten, 

liksom känslan av att inte längre kunna lita på trygghetssystemen, tilltar. Allt fler 

människor börjar tänka: ”Jag ska också roffa åt mig om jag får chansen.” 

Vi måste bort från det här. Sverige förtjänar bättre. Sverige behöver en ny era av 

samförstånd, solidaritet, anständighet och värdighet. Sverige behöver en nystart med 

en socialdemokratisk regering. 

Meeri Wasberg, Stockholms län: Det finns många saker som vi socialdemokrater vill 

säga när det gäller jobben. Jag vill lyfta de ungas rätt att få inträda på arbetsmarknaden 

med justa villkor och med en god arbetsmiljö. Till följd av de försämringar 

i arbetsrätten, och med en högt omvandlingstryck på arbetsmarknaden, kan vi inte 

minst i Stockholms län se allt fler som genom ökat antal visstidsanställningar får en 

otryggare ställning på arbetsmarknaden. Det betyder till exempel att det i stor utsträckning 

är den enskilda individen som får ta ansvar för sig egen kompetensutveckling 

för att kunna bibehålla och utveckla sin anställningsbarhet på arbetsmarknaden. 

Det är få arbetsgivare som tar ett kompetensutvecklingsansvar för någon som inte 

har en tillsvidareanställning. 

Många med tidsbegränsad anställning har dessutom över tid relativt sett sämre 

löneutveckling, för varje ny anställning blir lite som att börja om från början. Många 

unga känner inte heller till sina rättigheter på arbetsmarknaden och de fackliga organisationerna 

har i många fall svårt att nå de unga, både med information och med 

stöd. Jag har mött många ungdomar som har drabbats av otyget med att provjobba, 

alltså att jobba en eller ett par veckor oförsäkrad och utan lön. Det var väl inte riktigt 

så vi tänkte att starten på arbetslivet skulle vara? 

Det är viktigt att komma ut i arbetslivet men det är också viktigt att det sker med 

justa villkor. En kommunal sommarjobbsgaranti som den i Nynäshamn är därför en 

bra idé. 

Jag vill också säga några ord om utbildning. Det är på många sätt ett viktigt 

instrument för att få en allt snabbare arbetsmarknad att fungera. Men ett verkligt 

livslångt lärande förutsätter dels utbildningar, dels finansiering under tiden. 

Vi socialdemokrater vet vad ett jobb betyder både för individen och för samhället. 

Därför är det dags att vi formulerar skarpa förslag för en fungerande arbetsmarknad 

och ett bra arbetsliv. Det handlar bland annat om en arbetsrätt värd namnet, ett 

utbildningssystem som understödjer det livslånga lärandet och inte minst om att ta 

fram konkreta förslag för hur de ungas inträde i arbetslivet ska underlättas utan att 

man gör avkall på justa villkor. 

Linnéa Wickman, Gävleborg: Att som yngsta ombud stå här framför er känns både 

spännande och väldigt nervkittlande. Men samtidigt känns det också mycket allvarligt 

och jag skulle vilja ta tillfället i akt och prata om den unga generationen, den 

generation som har formats och växt upp i tider av kriser och nedskärningar, den generation 

som inte kommer att få bättre förutsättningar än sina föräldrar utan snarare 

sämre. Min generation. 

146

Med den utgångspunkten finns det många politiska reformer som är intressanta 

och viktiga för dagens unga, reformer och en politisk riktning som socialdemokraterna 

står för men som vi måste utforma tydligare. Det innefattar en likvärdig och 

jämlik skola med hög kvalitet, tron på en mycket stark allmännytta och ett utbildningssystem 

som bygger på en tro på människan, på chanser och på möjligheter, ett 

samhälle där unga oavsett bakgrund kan forma sina liv, ett samhälle som tar kampen 

för full sysselsättning och för en trygg arbetsmarknad för unga. 

Eftersom vår syn på människan och samhället handlar om att din framgång är 

min framgång, och att vi socialdemokrater inte enbart ska följa samhällsförändringarna 

utan skapa dessa, kan slutsatsen inte bli annan än att vi starkare bör stå upp och 

driva frågor för den unga generationen. 

Det finns också en annan del i detta, och det är det välanvända uttrycket ”ungdomarna 

är framtiden”, vilket är självklart och helt logiskt eftersom det stämmer. Men 

det bygger också upp begränsningar, för när man säger att ungdomarna är framtiden 

låter det som om vi ska sitta på avbytarbänken och vänta på vår tur att påverka. För 

att citera en god vän och politiker, Ellinor Eriksson, snart SSU:s nya förbundssekreterare: 

”Vi unga är framtiden men vi unga är också nu, i allra högsta grad.” 

Sven-Erik Lindestam, Gävleborg: Socialdemokrati handlar också om stad och land, 

hand i hand. I går pratade Karl Petersen om att vi måste få möjlighet att lånefinansiera 

större infrastruktursatsningar. Jag kan skriva under på det, för om stad och land 

ska gå hand i hand måste vi ha fungerande järnvägstrafik efter bland annat Ostkustbanan 

och då måste det ges möjlighet att lånefinansiera sådana stora satsningar; det 

är oerhört viktigt. 

Socialdemokrati är också löntagare och företagare, och då duger det inte med ett 

system där vi inte har samma trygghetssystem för företagare och löntagare. Vill vi ha 

fler entreprenörer i vårt land måste vi också se till att trygghetssystemen gäller lika. 

Det är fullständigt nödvändigt. Om vi vill ha fler kvinnliga företagare blir det också 

nödvändigt att vi ger en möjlighet att gå till ett entreprenörskap utan att vara rädd 

för att inte en föräldraförsäkring ska räcka. 

Jag vill avsluta med en kort limerick: 

Det kom en mustaschprydd sosse från Oskarshamn 

Till nystartskongressen där han tog partiet i sin famn 

Han pratade också om social demokrati 

Med hjärta, kärlek och humor uti 

Och partivänner, 2014 förs valsegern i hamn! 

Wellington Ikuobase, Gävleborg: Vad finns att säga efter Håkan Juholts tal? Jag har 

fått svar på alla mina frågor. Men jag vill påminna er om vad som händer utanför 

Sverige. Många arbetarrörelser runt om i världen drömmer om att endast få tio procent 

av det vi har i Sverige i dag. Jag pratar om semesterlagen, socialförsäkringarna – 

you name it. Men Sveriges regering reducerar systematiskt kraften i fackföreningarna 

och det som skrämmer mig mest är att de inte möter något motstånd. 

Vilken underbar extrakongress! Jag kommer minnas att de här dagarna. Vi får inte 

147

glömma det vi har lovat varandra. President Obama sade Yes, we can, Håkan Juholt 

säger We won´t back down. Vi ska inte bara försöka utan vi ska vinna valet 2014. Jag 

vet att när vi aktiverar våra resurser så är segern vår. Underbara och kraftfulla idéer 

har noterats och jag ska inte upprepa allt som har sagts, bara att vi är en stor familj. 

Nya medlemmar ska tas emot med öppen famn. De ska accepteras och känna sig 

välkomna. Så vinner man dem. Socialdemokraterna är till för oss alla som tror på vår 

ideologi. 

Resan kommer att bli tuff, men inte omöjlig, och det enda sättet att uppnå denna 

framgång är att ständigt påminna varandra om löftet att vi aldrig, under några omständigheter, 

kommer att ge upp. Se till att ge varandra stöd, kärlek och kramar – och 

glöm inte att ge varandra beröm. 

Peter Hedberg, Västernorrland: Jag skulle vilja tala lite om kontraster inom svensk 

skolpolitik. Det är inte direkt någon statshemlighet att vi har rätt stora problem i 

skolan i dag, och jag tror att det är viktigt att det är vi socialdemokrater som tar initiativet 

och visar var kontrasterna finns. 

Jan Björklund har sprungit runt i snart fem år och ägnat dagarna åt att skriva förordningar 

om katederundervisning men vi behöver faktiskt pedagogiskt nytänkande. 

När vi har hört borgerligheten hävda att det är marknaden och konkurrensen som är 

fundamentet i skolan vet vi att det är tron på likvärdiga möjligheter för alla som är 

fundamentet och måste så vara. 

Sedan finns det även de konservativa i regeringen som hävdar att genuspedagogik 

är flum och ”hitte på”, men här måste vi vara extremt tydliga. Vi måste avfärda sådana 

argument till förmån för att det är nödvändigt att bryta upp förstelnade former 

och konstlade könsroller mellan män och kvinnor i skolan. 

Viktigast av allt är ändå att skolan ska vara en del av en helhet, en del av ett samhällsbygge. 

Den måste vara en plattform för lärande och för individens frihet och 

möjligheter. Jag tror att om vi kämpar för det gröna folkhemmet, där skolan är en 

del, är detta betydligt mer spännande och erbjuder så mycket mer än nästa folkpartistiska 

skolproposition. Jag vill citera en vis man som jag beundrar väldigt mycket. 

Han sade något i stil med att: ”Folkpartiets stora styrka i svensk politik är att de i 

regel har tyckt det mesta.” Ni kanske vet vem som sagt det, så jag behöver inte nämna 

den store ledaren vid namn! 

Socialdemokratin tycker inte det mesta för sakens skull. Socialdemokratin har 

alltid trott på likvärdiga möjligheter i utbildningen och det måste vi fortsätta göra. Vi 

måste tro på likvärdiga möjligheter, där skolan är en del av en helhet i ett samhällsbygge. 

Niklas Säwén, Västernorrland: En av de mest aktuella frågor vi socialdemokrater alltid 

diskuterar är den ständiga debatten om valfrihet i offentlig sektor. Det är något vi 

har varit med och infört men något som vi fortfarande har väldigt svårt att förhålla 

oss till. 

Det första vi behöver göra är att definiera vad valfrihet egentligen innebär. Valfrihet 

behöver inte alltid vara att man väljer mellan olika utförare. Det skulle lika gärna 

kunna handla om valfrihet inom den offentliga sektorn, till exempel vilken inrikt- 

148

ning på en skola man vill ha eller vad, hur och när något ska utföras inom hemtjänsten. 

Detta skulle kunna vara en del av en socialdemokratisk valfrihet. 

Om vi socialdemokrater ska prata om valfrihet måste vi prata om valfrihet för 

patienter och brukare – inte för storföretag. Det här är, och bör förbli, skiljelinjen 

mellan vår och de borgerligas politik. Vi har en läxa att göra här. Vi måste utforma 

en socialdemokratisk politik som utgår från vår övertygelse om att politiken, inte 

privata riskkapitalbolag, fortsatt ska ha ansvaret för våra skattepengar. Vi måste ställa 

krav på insyn i de företag som driver dessa verksamheter. Vi måste ställa krav på 

vinstbegränsningar inom vård och skola, och vi måste säga nej till fri etableringsrätt 

inom både vården och skolan. 

Jag vill med varm hand rekommendera de förslag och tankar som presenteras i 

kriskommissionens rapport på det här området, och jag hoppas att partistyrelsen 

använder sig av dessa när man utformar våra nya politiska program. 

En socialdemokratisk politik måste utgå från att det ska vara jämlika förutsättningar 

mellan utförare och brukare. Så länge vinstintresset styr kommer aldrig invånarna 

i Junsele i Västernorrlands län att få vård efter behov. Så länge vinstintresset 

styr kommer vi aldrig att få världens bästa välfärd. 

Jana Nilsson, Halland: Arbete åt alla är vår absolut viktigaste uppgift inför framtiden 

och har alltid varit så. Vi socialdemokrater måste stå, och ska stå, för att alla ska få ett 

arbete. Det gäller inte minst alla våra unga, som i dag på något sätt har hamnat helt 

utanför arbetsmarknaden i väldigt stora delar. Vi sliter i varenda kommun i Halland 

med att lägga motioner som säger att alla unga ska få ett arbete inom en månad. Vi 

ska ta ett ansvar från kommunernas sida att se till att alla unga verkligen kommer 

ut på arbetsmarknaden. Vi får nej på våra motioner. Man säger att det inte är kommunernas 

uppgift. 

Det är uppenbarligen inte heller statens uppgift i dagens Sverige. Tyvärr har vi en 

situation där unga hela tiden hamnar utanför. Unga människor ska vara tiggare. De 

ska ha jobb där de inte får betalt. De står utanför arbetsrätten. De får gå på timmar 

och hamnar i situationer där de inte får vara med över huvud taget. De får ingen 

utbildning och hamnar hela tiden vid sidan. 

Vår viktigaste uppgift för framtiden är att se till att unga får jobb. Vi behöver en 

regering som hjälper till med detta. Håkan Juholt sade i går att han inbjöd fackföreningsrörelsens 

centralorganisationer att jobba med en ny pensionslösning. Jag hoppas 

att Håkan också bjuder in de fackliga organisationerna till en diskussion om hur en 

ny, modern och framtida arbetsrätt ska se ut. Vi måste få en arbetsrätt som inkluderar 

alla och inte ställer hälften utanför. Vi måste få en a-kassa som inkluderar alla och 

inte ställer hälften utanför. Detta är vår främsta uppgift inför framtiden. 

Fackföreningsrörelsen måste driva de här frågorna. Kom igen, se till att vi hamnar 

i rätt situation för alla, även våra unga! 

Anna Ljungdell, Stockholms län: Jag blev så glad när jag hörde Håkan Juholts tal, när 

han lyfte fram att vi ska vara ett parti för medborgarna, inte för enskilda grupper – 

inte för kommunanställda, inte ens för oss kommunalråd! ”Äntligen!” var jag på väg 

att utbrista helt spontant i salen, men jag lade tand för tunga. 

149

Jag är kommunalråd i Nynäshamn och jag hade förmånen att delta i Stockholms 

läns valanalysgrupp. Vi noterade att vi i de kommuner där vi är handlingskraftiga, 

där vi ser dem vi företräder och visar en stark vilja att faktiskt förändra deras vardag – 

där vinner vi också val. Vi är alltså inte höger- eller vänstersossar i det här länet utan 

vi driver utveckling. 

I Nynäshamn arbetar vi utifrån devisen ”människan före systemet”. Mot den bakgrunden 

ha vi infört rätt till heltid i hela den kommunala organisationen. Det hade 

inte gått om vi inte hade ändrat vårt sätt att organisera arbetet. Det kräver mod och 

vilja, men det går. Det är en skam att bara var femte S-ledd kommun i det här landet 

har infriat Kommunals rättmätiga önskemål. Nu får Nynäshamn besök av borgerligt 

styrda kommuner. De är genuint intresserade av att lära av oss, för att se hur vi har 

lyckats. Ska verkligen moderatledda kommuner komma före S-ledda kommuner i att 

infria detta så självklara mål? 

Därför vill jag rikta en uppmaning till alla mina kommunalrådskollegor i den här 

salen: Ta Kommunals önskemål på allvar. Se till att även kvinnorna i välfärden kan 

leva på sin lön. Gör heltid till en rättighet och deltid till en möjlighet och börja i 

morgon! 

Nästa förslag vill jag skicka till vår nya partiledning. Vi socialdemokratiska lokalpolitiker 

utvecklar välfärden varje dag. Om ni behöver ha in nya idéer till ett nytt 

socialdemokratiskt framtidsprojekt – glöm inte att se det ni redan har. Malmö driver 

stadsutveckling, Botkyrka driver skolutveckling, Nynäshamn har sommarjobb till 

alla unga. Åk runt i landet, besök oss, välkommen till Nynäshamn, Håkan Juholt! 

Alex Bergström, Skaraborg: Partistyrelsens föredragande Elvy Söderström sade i slutet 

av sitt anförande i går att socialdemokratin inte är tomhänt. Det stämmer, men 

socialdemokratin har haft dåligt självförtroende och i valrörelsen hade vi en svag 

berättelse om vad vi ville. Vi har också fått våra idéburna ord kapade av alliansen. 

Det sistnämnda ska jag ge er ett exempel på från ett seminarium där Anna-Karin 

Hatt uttryckte sig enligt följande: ”Modern tillväxtpolitik måste ha jämställdhet som 

ledstjärna. Både mannen och kvinnan ska ha ett spännande arbete och barnen ska gå 

i en bra skola.” Det är ganska mycket av våra ord, men det var en centerpartist som 

yttrade dem. 

Socialdemokratin är inte tomhänt. Stora delar av vårt samhälle har en socialdemokratisk 

bakgrund och vi måste bygga vidare på den socialdemokratiska progressiva 

politik som har varit vår styrka och vårt kännetecken. Därför blev jag glad när partiordförande 

i går pratade om kunskapsekonomi, en ambitiösare innovationspolitik 

och näringspolitik som är värd namnet för ett svenskt välfärdssamhälle. Det som gör 

att vi som är anställda i dag kan vara attraktiva på arbetsmarknaden i morgon och att 

de som i dag är arbetslösa har större möjligheter att bli anställningsbara i dag och i 

morgon är om vi vågar ta tag i de här frågorna på ett ambitiöst sätt med en ny politik. 

Men vi måste också tala om vad det är för jobb och hur de här nya jobben ska 

skapas. Är det i den offentliga sektorn? Är det i tjänstesektorn? Är det industrijobb? 

Hur ska de nya jobben skapas? 

Vi har en bred politisk verktygslåda och i den här allmänpolitiska diskussionen 

skulle jag vilja nämna två områden där vi måste bli starkare – energipolitik och ener- 

150

giomställning samt en kraftfullare regionalpolitik, vilket bland annat Mattias Josefsson 

från Älvsborgs Södra tog upp. 

Fredrika Almqvist, Norra Älvsborg: I mina kongresshandlingar fattas det ett avsnitt. 

Avsnittet heter ”Världens mest jämställda land” och det borde finnas först i handlingarna. 

Det står att vi vill sätta jobben högst på agendan och då är jämställdhet på 

alla plan grunden. Jämställdhetspolitiken bör vara stommen i den politik vi vill föra. 

Jag vill inte höra mina kompisar säga att de valde bort Socialdemokraterna för att 

vi är dåliga på jämställdhet. Håkan visade i sitt tal i går att viljan finns att gå i rätt 

riktning, men det krävs mer än så. Vi måste erövra frågan och göra den till vår. Vi 

måste föra en progressiv jämställdhetspolitik. Jag vill höra mina kompisar säga att de 

valde Socialdemokraterna för att vi är bäst på jämställdhet. 

Margareta Persson, Stockholm: Jag tänkte ta upp människors hälsa. Jag är övertygad 

om att det inte är tillväxt som fångar människor drömmar. Tillväxt kan i allra bästa 

fall vara ett medel men det är inte målet. Det är hälsan som människor tänker mest 

på och drömmer om. Man känner att man vill må bra och känna sig tillfreds i livet. 

Folkhälsan i Sverige är god och medellivslängden stiger, men skillnaderna i hälsa 

mellan olika grupper, klasser och landsdelar samt mellan män och kvinnor, är stora 

och fortsätter att öka. Jag vill att vi i nästa valrörelse fokuserar på en bättre och jämlik 

hälsa, att vi alla kan må bättre, förutsatt att de sociala villkoren förändras. 

Att inte känna sig behövd, att vara diskriminerad och ha en dålig arbetsmiljö, ha 

en funktionsnedsättning som gör att man inte kan tas tillvara i samhället – det är 

sådant som skapar stress, som i sin tur skapar både fysisk och psykisk ohälsa. Om vi 

lyfter fram att det faktiskt kan skilja nio år i livslängd mellan olika delar av vårt land 

tror jag att människor blir upprörda. Det är helt enkelt inte rätt. Dessutom visar 

forskningen att jämlika villkor förbättrar hälsan för alla. 

Det är fullständigt förödande att den borgerliga samhällssynen nu säger att den 

mesta ohälsan är individens eget ansvar och val. Visst har vi som individer ansvar för 

vad vi gör, men vem väljer aktivt att bli ledsen, diskriminerad och arbetslös, vilket 

i sin tur skapar ohälsa? Vi måste visa att folkhälsopolitik hör till vår mest grundläggande 

politik. Den ojämlika hälsan är en skam som vi kan ändra på och det är mitt 

medskick. 

Nils-Gunnar Andersson, Värmland: Många talare har berört skola och utbildning, 

alltså är det en viktig fråga. Därför ska vi nu formulera vår egen utbildningspolitik. 

Vi ska inte fortsätta i kölvattnet av Björklunds skolskuta. Han är inte ens på väg åt 

det håll han påstår; han är verkligen ute och seglar! Björklunds skola är en betygsoch 

sorteringsskola. Vi står för kunskapsskolan, en skola där alla barn har möjlighet 

att utvecklas, där elevernas nyfikenhet stimuleras, där man upplever en lust att lära 

och där man lär sig för att förstå och inte för att upprepa. 

Fokuseringen på betyg leder till ytkunskaper och taktiska val, till stress för att man 

måste över den magiska betygspoäng som öppnar dörren till framtidsyrket. Möjligheten 

att läsa upp sina betyg är kraftigt försämrad. Polisutbildningen och Musikhögskolan 

tar givetvis inte in elever bara på betyg, så skulle också andra utbildningar 

151

kunna agera. 

Fokus på betyg leder också till en resursslukande kontrollmyndighet. Hur mycket 

resurser är det värt? Lägg resurserna på barnen i stället. Låt fler människor med olika 

erfarenheter komma in i skolan, dela med sig av sina kunskaper och inspirera våra 

barn. Låt läraren var den pedagogiska ledaren i klassen. Ge läraren status, inte bara 

genom legitimation utan också genom ansvar och respekt, och inte genom att göra 

som Björklund och i nästa andetag tala om för dem hur de ska undervisa, där läraren 

ska hålla sig vid katedern, som förr kvinnan vid spisen. 

Människor med estetisk utbildning är en viktig grupp. De ger pedagogiken nya 

möjligheter, utvecklar barnens kreativitet och person. För vissa elever har de estetiska 

ämnena varit livlinan som har hållit kvar dem i skolan. I Björklunds skola är de estetiska 

ämnena borta ur gymnasieskolan. Utan kreativitet – ingen utveckling. 

Ett stort problem i skolan är rekryteringen av skolledare. Det är ett uppdrag som 

ingen ensam person kan fylla. Skolledaren måste vara en pedagogisk inspiratör och 

rådgivare. Därför är det få som söker dessa jobb när man också begriper vad det kräver. 

Skolan har ett stort ledarproblem – från Björklund och nedåt. 

Forskningens nya upptäckter måste få komma direkt in i skolan. Inte minst hjärnforskningens 

nya rön ger möjligheter att kompensera barns svårigheter och utveckla 

deras möjligheter att lyckas bättre med sin inlärning. Jag vet att våra politiker i utbildningsutskottet 

har lagt förslag. Låt dessa bli genomförda. Som en tidigare talare 

sade: Kunskap är makt. Vi ska se till att alla får makt, för det är verklig jämställdhet! 

Lars Hildingsson, Blekinge: Jag tänkte ta upp bostadspolitiken. Vi socialdemokrater 

måste tydligt slå fast att bostaden är en rättighet och en av grunderna i den svenska 

välfärden. Genom en aktiv social bostadspolitik kan vi lösa många av de samhällsbekymmer 

som vi pratar om här. Det är länge sedan vi hade en långsiktig bostadspolitik 

i Sverige. Nu har vi chansen att formulera den och det gäller att ta den chansen. 

Bostadsområdena blir allt mer segregerade och uppdelade mellan fattiga och rika. 

Behovet av bostäder ökar dag för dag och på allt fler orter råder det bostadsbrist. 

Mellan 1992 och 2008 byggdes det i snitt 21 000 bostäder per år. Det långsiktiga 

och uppskattade behovet är 35 000 bostäder. Det innebär att vi har ett gigantiskt 

berg att beta av. Marknaden löser inte detta utan det krävs politiska beslut. Vi har 

många bostäder från 1960- och 1970-talen som behöver renoveras och uppgraderas 

till dagens behov. Energiåtgången är ofta mer än 25 procent högre i dessa bostäder 

än i de som är byggda på 2000-talet. 

Vi har möjlighet att genom vår politik ta oss an denna utmaning genom politisk 

styrning samt stimulanser för energieffektivt och klimatsmart byggande. 

Vi behöver en bostadspolitik med blandad bebyggelse som är integrerande, en 

politik som gör att det byggs fler bostäder, framför allt hyresrätter, en politik som gör 

det möjligt för ungdomar att flytta hemifrån och stå på egna ben, en politik som gör 

att vi får en fungerande arbetsmarknad, en politik som ger möjligheter och undanröjer 

hinder, en politik som stimulerar till tillväxt. Vi socialdemokrater behöver en 

kraftfull social bostadspolitik för framtiden. 

Christer Lindvall, Västerbotten: Full stöd till Eva Marcusdotter med fleras inlägg! 

Partistyrelsen skriver i kongressmaterialet att vi har samlats här för markera en ny- 

152

start för partiet och ge energi åt utformningen av framtidens socialdemokratiska 

politik, vilken ska leda till en valseger 2014. Materialet lyfter fragment av den politik 

vi ska föra. Dock kan jag konstatera att man har vaga skrivningar när det gäller de 

grupper som står under Håkan Juholts utsträckta paraply. 

Alla vi kongressombud möter dagligen på hemmaplan ett samhälle där klyftorna 

ökar och segregationen växer. Människor lyfts dagligen ur trygghetsförsäkringen. Utförsäkringar, 

höjda avgifter och sämre villkor har skapat stora grupper av försäkringslösa 

som har fått en mycket tuff situation. 

Mitt förslag till partistyrelsen är att man formulerar hur vår politik ska förmedla 

den viktiga roll som socialförsäkringarna och trygghetssystemen ska spela i ett modernt, 

tryggt och föränderligt samhälle. Det här uppdraget är ingen nyhet. Kongressen 

2005 hade, efter voteringar, en inriktning medan partistyrelsen hade kanske en 

annan. Kongressen 2009 följdes det beslutet upp och jag satt i granskningsutskottet 

där vi diskuterade partistyrelsens förhållningssätt. Nu har vi samlats 2011 och till 

protokollet får vi de här inläggen om trygghetssystemen. 

Det som är glädjande är Juholts avstamp, vilket tyder på att vi inte samlas till 

kongress 2013 utan att partistyrelsen har följt kongressens beslut, eftersom partiordförandes 

tal pekar på ett annat förhållningssätt. 

Ilan De Basso, Jönköpings län: Jag tror att det hade varit väldigt sunt om vi vore eniga 

om att det inte pågår ett systemskifte i vårt land. Det hade varit väldigt bra för oss 

om vi kunde ha en gemensam insikt om att systemskiftet är genomfört. Reinfeldt 

planerade inte det under perioden 2006–2010 utan det gjorde han under de unga 

MUF-åren. Det var där han lade grunden för den här politiken. 

Ibland låter det som om han har justerat lite i våra välfärdssystem, men hade vi 

haft möjlighet skulle jag vilja att vi gemensamt åker och besöker det hemtjänstlag här 

i Stockholm som skildrades i Svenska Dagbladet för någon vecka sedan, där vartenda 

moment i undersköterskans och vårdbiträdets arbetsuppgifter är tidsatt, till och med 

hälsningsfrasen, och även omhändertagandet är tidsatt. Så ser den nyliberala välfärdsmodellen 

ut. 

Vi måste opponera mot den verklighet som råder och det är inte en korrigerad 

socialdemokratisk modell. Det är en extrem nyliberal ordning i vårt land. Det är 

inte konstigt att vi ser rubriker i media där det står ”Årets råvaror – barn, unga och 

gamla”. Det är den ordning som har skapats och det är det vi ska utgå ifrån. 

Det är därför jag bestämt vill påstå att om vi säger att vi står för jämlikhet och 

tror på rättvisa kan vi inte acceptera de system som ökar ojämlikheten och som ökar 

orättvisorna. Därför måste det vara en självklar uppgift för den nya socialdemokratiska 

partiledningen att omedelbart hitta ett alternativ till denna nyliberala ordning. 

Privatiseringar och utförsäljningar hör inte hemma i ett socialdemokratiskt samhälle. 

Peter Söderström, Värmland: Jag tänkte prata lite om utbildning och rätten till det 

livslånga lärandet. Människor som ges möjlighet att studera senare i livet utvecklas 

som individer. I dag har vi inom vidareutbildningen en stagnation och passivitet som 

är rent samhällsförödande. Därför är det av yttersta vikt att vi socialdemokrater är det 

parti som allra tydligast står upp för rätten till det livslånga lärandet. ”Är vi inte det?” 

153

frågar vän av ordning. Visst är vi det, men det finns ingen sanning som är så sann 

att den inte tål att upprepas. Arbetsmarknaden i dag ställer mycket högre krav på 

flexibilitet och anpassningsförmåga och där har vi en tydlig lucka att fylla. 

I kriskommissionen rapport står att läsa: ”Det ska vara möjligt att ställa om till ny 

kompetens eller att bygga ut tidigare kunskaper genom hela yrkeslivet. Det gäller såväl 

personer med lång som med kort utbildning. Det är nödvändigt att återupprusta 

vuxenutbildningen och arbetsmarknadsutbildningen. Detta är om något en sylvass 

åtgärd för att möta en arbetsmarknad i ständig förändring.” 

Jag får framtidshopp på den här kongressen och när jag ser så många unga människor 

i talarstolen – och i synnerhet så många unga kvinnor. Det om något är framtidshopp 

för mig! 

Urban Granström, Södermanland: ”Vår nation står för demokrati och rejäla avlopp.” 

sade den engelske poeten John Betjeman. Egentligen är det ett ganska vist uttryck 

för det signalerar att det mest grundläggande måste fungera för alla i ett välfärdssamhälle. 

Vi står inför enorma utmaningar innan vi kan hävda att vi är en nation står för demokrati 

och rejäla järnvägar. Det krävs rejäla investeringar i järnvägar för tillväxten. 

Vinterkaoset medförde samhällsekonomiska kostnader på 3,5 miljarder kronor bara 

på sträckan Stockholm–Uppsala. Det behövs för miljön, inrikesflyget halverades i ett 

slag när höghastighetsjärnvägen mellan Barcelona och Madrid öppnades. Men det 

behövs också för människors vardag. 

Den borgerliga regeringens avreglering av järnvägssystemet förvärrar problemen. 

Det visar på en total oförståelse för hur de absolut grundläggande dragen i en marknad 

fungerar. Men ännu värre visar det på en total oförståelse för de vardagsbekymmer 

som de personer jag möter på stationen i Nyköping har, bland annat barnfamiljer 

där mannen eller kvinnan pendlar mellan Nyköping och Stockholm. De drabbas 

ständigt av ändrade tidtabeller, inställda avgångar och försenade tåg. I sin vardag får 

de hela tiden oroa sig över om de kommer i tid till jobbet, om de hinner hem för att 

hämta barnen på förskolan och om de tar sig hem över huvud taget om det skulle 

hända något. 

Den där oron gör att människor funderar på om de måste byta jobb eller flytta 

och det är i sin tur ett hot mot tillväxten. Vi har ett stort gemensamt ansvar för att vi 

ska bli en nation som står för demokrati och rejäla järnvägar. Det är ett ansvar som 

aldrig kan avregleras. 

Ann Britt Grünewald, Dalarna: Kriminalpolitik är i dag en del av underhållningsbranschen. 

Svenska folket konsumerar fler deckare och polisromaner än någon annan 

litteratur. Varje kväll invaderas våra vardagsrum av filmer som är baserade på 

brott, verkliga eller fiktiga. En successiv tillvänjning sker genom ihärdig exponering 

av onda och omänskliga gärningar utan någon som helst analys av bakgrundsfaktorer 

och orsaker. 

I dag vet man av forskning och beprövad erfarenhet att den främsta orsaken till 

brottslighet finns att söka i ekonomisk, social och politisk fattigdom till följd av 

diskriminering, orättvisor och brister i välfärden. Dessa välfärdsbrister ha i hög grad 

154

accentuerat under den borgerliga regeringen och de ökar klyftorna mellan dem som 

har allt och dem som saknar allt. Fortsätter denna utveckling kommer otryggheten 

att öka till följd av fattigdomens spridning, inte endast för de drabbade utan för alla 

människor i samhället, för inte heller de rika kan i längden skydda sig med lås och 

larm. 

Särskilt drabbade är de barn som växer upp i underprivilegierade miljöer, vilket vi 

har hört mycket om här, och det är ett brott mot FN:s barnkonvention. I början av 

veckan kom en forskningsrapport som klart visar, vilket alla vi som har jobbat med 

kriminella vet, att barns uppväxtvillkor är den viktigaste sårbarhetsfaktorn för att 

drabbas av missbruk och kriminalitet – inte etnicitet, som en del tror – och att människor 

från samma socioekonomiska strata har lika hög eller låg utsatthet. Forskare 

har visat att ett samhälle där klyftorna är små ökar tryggheten för folkflertalet och 

även tillväxten. Det är dags för också vårt parti att återupprätta den kriminalpolitik 

som har traditioner ända till 1940-talet, då socialdemokrater grundlade ett humanistiskt 

förhållningssätt. 

Meddelande 

Tjänstgörande ordförande: Vi har kommit överens med Carin Jämtin om att vi gör 

färdigt den här punkten före hennes tal, vilket gör att det talet är cirka 20 minuter 

försenat. Vi har också tänkt att det blir en timmes lunch i stället för 1,5 timme, så att 

vi hinner med alla anmälda talare. 


Lena Vilhelmsson, Västmanland: Jag är här som ombud på min första kongress och 

en av mina förväntningar inför helgen var att jag, vi alla här och partiet skulle laddas 

fullt med positiv energi och det har verkligen blivit uppfyllt med råge – särskilt efter 

Håkans Juholts fantastiska tal igår. 

Min morfar, som hela sitt liv var stolt över att vara arbetare och över att vara socialdemokrat, 

var med och strejkade på 1930-talet för två veckors semester. Han berättade 

för mig om den känsla han hade när han kunde komma hem till min mormor 

och säga: ”Greta, vi vann!” Den känslan tycker jag att vi har hittat här i helgen efter 

alla fantastiska tal och inlägg i debatten. 

Kunskap är makt, vilket flera andra har sagt. Utan utbildning, ingen bra framtid. I 

min hemkommun Köping bildades arbetarekommunen 1902 och ganska snart efter 

det såg man till att inrätta en så kallad läsarstuga, dit de som inte hade råd att köpa 

böcker kunde gå och får läsa. Det är föregångaren till dagens stadsbibliotek. De flesta 

av oss tar biblioteken som något självklart, ett forum för möten av olika slag, en plats 

där man kan låna böcker, filmer och musik, läsa tidningar, lyssna på föreläsare och se 

på teater – allt utan kostnad för besökaren. 

Men nu börjar man sälja ut dessa viktiga forum för yttrandefrihet och demokrati. 

Vad detta kommer att göra med utbudet och verksamheten, när vinstintresset och 

marknaden styr, kan var och en räkna ut. 

Som socialdemokratiskt parti måste vi värna om den fria kulturen som alla ska 

kunna ta del av. Som socialdemokratiskt parti måste vi värna om miljön på arbetsplatsen, 

i skolan, på fritiden och i naturen. Som socialdemokratiskt parti måste vi 

155

värna om att skapa arbetstillfällen som ger människor chans att förändra och våga 

välja nya vägar i livet. 

Magnus Nilsson, S-studenter: Jag är ordförande för S-studenter och jag tänkte ta lite 

av er tid för att prata lite om våra politiska möjligheter och utmaningar de kommande 

10–20 åren. 

Vi i Studentförbundet har ganska ivrigt tagit till oss den skrift vi har fått skickat 

till oss, om olika idéer och tankar. Vi har diskuterat högt och lågt kring ämnen som 

rör socialdemokratins framtid och vi har kommit till slutsatsen att det politiska arbete 

och det parti som Håkan och Carin kommer att få i arv är ett parti som är i 

starkt behov av politisk självrannsakan. Det är ett parti som är i behov av förståelse 

för sin samtid – något som vi inte alltid har haft och som vi kanske har tappat för att 

vi inte har gått i takt med vår samtid. 

Det här är problem som är kopplade både till hur vi organiserar oss och hur vår 

omvärld ser ut, men frågan är lika mycket vad vi egentligen vill. Det här är stora 

frågor, men det finns hopp. 

Vi i Studentförbundet tycker om att fundera över de här sakerna och vi tror att vi 

har kommit fram till en allmängiltig lösning på alla dessa frågor och problem. Vi har 

skrivit ner det i ett brev till er och vi kan ju öppna det brevet tillsammans. Såhär står 

det i brevet: ”Glöm inte kriskommissionen!” 

Vi har enorma utmaningar framför oss och kriskommissionen tog upp och vände 

på många stenar. Kriskommissionens rapport var inte något färdigt politiskt program 

men det var inte poängen. Poängen var att börja nysta i de svåra frågorna och försöka 

få ett svar på den situation vi befinner oss i. 

Jag skulle vilja skicka med det här till partiledningen och hela partiet. Ta till er det 

som står i kriskommissionens rapport och bygg upp en process för att arbeta vidare: 

Vad gör vi nu? Vad gör vi när vi har tagit till oss det här? Vilket är nästa steg? Vad 

händer efter kongressen? 

Jag tror att man verkligen ska tänka på det som tas upp i rapporten – frågor om 

tidsbristen, arbetslösheten, skolpolitiken med mera. Kriskommissionens rapport tar 

upp många viktiga frågor som vi måste tänka vidare om. 

Göte Wahlström, Jönköpings län: Jag vill lyfta in en fråga och en utmaning som egentligen 

också kan bli en möjlighet för oss inom partiet. Jag vill lyfta in frågan om 

globaliseringen som något positivt och en otrolig utmaning för oss inom partiet och 

för Sverige. 

Jan O Karlsson, som jag har lyssnat till ett antal gånger, har berättat om sin utredning 

och sitt FN-uppdrag där man tittade på den globala rörelsen i världen. Man 

konstaterade att 200 miljoner människor bor i ett annat land än där de är födda. Det 

är en otrolig utmaning för oss. Det här ser vi också i det Håkan beskrev i går: Den 

ökande globaliseringen medför ökade rörligheter i världen. Då måste vi skapa en politik 

som bejakar de här möjligheterna. Det är naturligtvis ett problem att åtskilliga 

miljoner av dessa människor är flyktingar, men därutöver finns det en rörelse som vi 

måste kunna hantera. 

Jag träffade Martin Kolberg, tidigare partisekreterare i det norska partiet, som jag 

156

också har lyssnat till när han har diskuterat den nordiska modellen som i väldigt stor 

utsträckning skapats av socialdemokratin i världen och i Norden och som har skapat 

ett välfärdssamhälle som få länder i världen kan visa upp. Men det här välfärdssamhället 

har också vissa inlåsningseffekter om vi inte skapar en politik som bejakar den 

globala rörligheten. 

När jag var SSU:are pratade vi mycket om brain drain, där vi konstaterade att vi 

dränerade kunskap från många av de länder som människor flydde eller på annat sätt 

migrerade från. I dag pratar vi om brain circulation, det vill säga kunskapsöverföring 

och kunskapscirkulation. I dag flyttar man inte bara från punkt A till punkt B utan 

man kanske också flyttar till punkt C och D och sedan tillbaka till punkt A. Därför 

ska vi skapa en politik som bejakar och skapar förutsättningar för det. Där är det 

viktigt att vi är framme. Det är möjligheten för oss inom socialdemokratin att möta 

globaliseringen. 

Carina Schön, Uppsala län: Tänk om vi alla skulle blunda och föreställa oss detta: Du 

är man och blir erbjuden ett arbete, men du får tyvärr ingen heltid. Det blir 55, 61 

eller 73 procent. När det gäller arbetstiden förväntas du vara ledig några timmar mitt 

på dagen för att det ska passa ditt arbete. Lönen är låg och det är inte alltid säkert att 

du kan få vidareutbildning. Du kan bli utmanad av privata företag trots att du gör 

ett fantastiskt arbete. 

Behöver du barnomsorg kvällar och nätter som ensamstående förälder är det inte 

säkert att det finns över huvud taget i den kommun där du bor. Du kan få leva i en 

otrygghet under skyddad identitet, bli misshandlad eller mördad i ditt eget hem av 

någon du har eller har haft en relation med. Du kan förlora ditt arbete under föräldraledigheten. 

Dina sjukdomar bedöms efter en kvinnonorm. Du kan ha svårt att 

få lån med bra villkor vid start av företag. Eftersom du är man kan du inte platsa i 

de stora bolagsstyrelserna, och inte heller i de små. Du äger bara en bråkdel av den 

förmögenhet som finns i landet. 

Om vi ovan sätter in ordet ”kvinna” i stället för ”man” kommer vi närmare verkligheten 

och det här är inte ett samhälle som jag vill leva i. Vi måste alla ta ett ansvar 

för att åstadkomma rättvisa och jämställdhet mellan män och kvinnor. Det skapar 

tillväxt i vårt land. Låt oss med vår socialdemokratiska politik göra det till en nystart 

för alla. 

Anna Fransson, Kronoberg: Jag vill börja med att besvara en fråga som finns med in 

de utskickade handlingarna inför kongressen. Frågan lyder: ” Hur vi ska utveckla en 

välfärdspolitik som ställer sig på medborgarnas sida, där vi utgår från behov samtidigt 

som vi garanterar valfrihet och högsta kvalitet?” 

Jag tycker att vi måste stoppa det kapitalistiska projekt som pågår i Sverige. Vi 

måste följa kriskommissionens förslag, där man talar om att vi ska lagstifta mot vinster 

i välfärdssektorn. 

Men egentligen begärde jag ordet för jag tycker att vi borde prata mer sjukvårdspolitik. 

Det märks att vi inte är så många sjukvårdspolitiker här; själv är jag landstingsråd. 

Jag känner mig ganska ensam när jag på hemmaplan, och även här, försöker 

väcka sjukvårdspolitiska frågor – trots att vi vet att det är där Socialdemokraterna har 

157

den absolut starkaste politiska frågan. 

Jag är så glad att Håkan så tydligt gav besked till alla som är oroliga för vilken vård 

man ska få på äldre dagar. Jag är så glad att vi fick beskedet att vi har råd med sjukvård 

för alla och att vi har råd att ta hand om våra gamla. Vi kan inte ha ett samhälle 

där direktörens dotter och arbetarens son har olika väntrum. Det är oerhört viktigt 

att vi slår fast det, för det handlar inte om huruvida vi kan betala lite mer i skatt utan 

det handlar om att vi har råd att ta hand om varandra. 

Carina Lidman, Västmanland: Hemma i Västerås har jag två tonåringar. Den äldsta, 

som redan går i gymnasiet, hade ett lätt val för alla program hon hade att välja på 

gav högskolebehörighet. Värre är det för 13-åringen när han ska välja. Väljer han fel 

kommer dörrarna till högskolan att vara stängda. 

Vi börjar nu ser resultatet av den borgerliga skolpolitiken. Vi har aldrig haft så få 

sökande till de yrkesförberedande gymnasieprogrammen. Det här kommer att få förödande 

konsekvenser för svensk industri och för svensk välfärd. Vi har aldrig haft så 

få sökande till omvårdnadsprogrammet, samtidigt som äldreomsorgen skriker efter 

utbildad arbetskraft. Kraven på undersköterskor med olika slags specialistkompetens 

blir allt större. 

Om fyra år börjar antalet äldre äldre att öka kraftigt i Västerås. Samtidigt kommer 

vi att ha färre nyutexaminerade undersköterskor än på mycket länge. Sverige behöver 

en ny skolpolitik där alla får chansen. Sverige behöver en ny skolpolitik som är framtidsinriktad 

och som utbildar unga för framtidens behov. Fler, helst alla, måste ha en 

fullständig gymnasieutbildning. Det löser man inte genom att unga som funderar på 

att gå ett yrkesinriktat program tvingas välja ett teoretiskt av rädsla för att dörrarna 

annars stängs. Risken är i stället att det kommer att leda till ännu fler avhopp, och 

även undersköterskor behöver goda teoretiska kunskaper i svenska, engelska och matematik 

för att klara de ökande kraven, men det verkar inte den borgerliga regeringen 

ha tänkt på. 

Mikael Bruér, Kronoberg: Jag tänkte fortsätta där Magnus Nilsson slutade och prata 

lite om de stora perspektiven och de stora frågorna som vi ibland kanske missar. Nu 

står vi inför något av ett vägval, där vi har möjlighet att göra slut på lite av en ökenvandring 

där vi har befunnit oss i 15–20 år. 

Vi har under många år av nyliberalism och marknadisering gått bakåt. Vi har 

tappat initiativet och förmågan att sätta den politiska dagordningen och valet i höstas 

var toppen av ett isberg som vi har styrt mot väldigt länge. I valet fick vi, som 

kriskommissionen mycket riktigt påpekade, en väldigt suddig profil och vi körde fast 

i enskilda frågor, vilket är något som är givet att ske för en rörelse som tappar sin 

identitet. 

I stället för att diskutera vad vi kanske borde ha gjort hamnade vi i subventionsdebatter, 

konstlade konflikter mellan höga och låga skatter och diskussioner om skattetak. 

Den utvecklingen borde faktiskt göra oss riktigt oroliga, för utvecklingen har 

gjort att många av oss kanske har gett upp grundidén om vad socialdemokratin är, 

vad vi borde vara och vad som gör oss unika. 

Vi borde vara en progressiv rörelse som vill förändra samhället i en mer rättvis 

158

och solidarisk riktning. Det är det som gör oss unika och det är det som ger oss ett 

existensberättigande som rörelse. Om inte vi själva ser det som vår uppgift är vi inte 

unika längre. Tar vi oss inte ur det här tillståndet ser vi snart inte vem som är människa 

och vem som är gris, för att låna ett uttryck. 

Olof Palme talade ofta om samhällsprojektet. Han talade om det som gör oss unika 

och det är där vi borde börja. Vi behöver tala om ett samhällsprojekt. Vi behöver 

formulera ett nytt samhällsprojekt. Där har den kommande programkommissionen 

ett ganska digert arbete framför sig, för allvarligt talat – förvalta ett land kan vilken 

medioker folkpartist som helst göra, men för att förändra det i grunden krävs det en 

frihetsrörelse, demokratisk socialism och ett socialdemokratiskt parti med självförtroende, 

självinsikt och en klart formulerad vision. 

Anna Bohman, Stockholms län: Vi skulle lära oss multiplikationstabellen. Vi skulle 

lära oss Södermanlands sjöar. Vi skulle lära oss att ta ut satsdelar. Vi skulle lära oss 

om mänskliga rättigheter och demokrati. 

Men det vi lärde oss var att tjejer inte går på fordonsprogrammet och att killar 

definitivt inte går barn- och fritidsprogrammet. Vi lärde oss att killar orkar springa 

två extra varv på gympan. Vi lärde oss av klottret på toaletterna. Vi lärde oss ordet 

”hora” som skrevs och viskades. Vi lärde oss att de högljudda killarna fick ta plats på 

bekostnad av de tysta tjejerna. 

Vi vet att skolan har ett jättetydligt och klart uppdrag att motverka könsrollerna 

och öka jämställdheten men all forskning visar att skolan gör precis tvärtom. Skolan 

spär på könsrollerna och skapar små flickor och små pojkar som ska vara på ett visst 

sätt inom normen. Det här är ett jätteproblem. Många har pratat om att skolan inte 

klarar sitt kunskapsuppdrag. En viktig del i att få skolan att klara det uppdraget är 

just att utvidga normen, att det inte ska vara en norm för killar att man inte ska prestera 

i skolan. 

Man måste jobba jättemycket hårdare med det här, det är otroligt viktigt. Borgarna 

har, som vi vet, backat jämställdheten mycket i Sverige. Det är vi socialdemokrater 

jättearga över, men vi har en läxa att göra för vi har inte heller lyckats med det 

här tidigare. Nu måste vi kavla upp ärmarna och skaffa oss en politik som gör att vi 

ökar jämställdheten i skolan, så att man kan vara på många olika sätt som tjej eller 

kille. Det kommer att leda till att vi klarar kunskapsuppdraget i skolan. 

Vi har även andra viktiga jämställdhetsfrågor och många har nämnt dem redan. 

Rätt till heltid är en självklarhet för oss socialdemokrater. Individualiserad föräldraförsäkring 

är en annan viktig fråga som vi måste fortsätta att driva. Ge alla rätt till 

barnomsorg på obekväm arbetstid; det är ytterligare en viktig fråga. 

Jag är jättestolt över den hårda kamp som många av våra förfäder, våra medsystrar, 

tidigare har fört före oss, för jämställdhet och kvinnors rättigheter. Tillsammans 

måste vi socialdemokrater nu fortsätta att föra den viktiga kampen. 

Ulf Engström, Värmland: En nystart för socialdemokratin, för värdeburen tillväxt och 

rättvisa, och även en nystart för en fråga från förra kongressen, för då kom vi fram till 

en nyhet, nämligen att Socialdemokraterna var ett äkta småföretagarparti. Det måste 

vi komma ihåg, för det vill vi fortsätta att vara, eller hur? Mona sade i inledningstalet 

159

att alla socialdemokrater behövs och det inkluderar även socialdemokrater som är 

småföretagare. 

Jag sade det på förra kongressen och jag säger det i dag igen, för det är värt att 

betona: Det är i småföretagen som framtidens jobb finns. Framtidens stora företag är 

små företag i dag. Det startas inga företag med 10 000 anställda i Sverige i dag. En 

klar majoritet av de företag som startas börjar som soloföretag eller kanske som en 

duett. Vissa av dessa blir stora företag men då gäller det att de ges utrymme att var 

små företag först. 

Det finns otroligt mycket vi kan göra politiskt på det här området. Låt oss nu även 

göra den nystarten. Krama en småföretagare i dag! 

Daniel Ådin, Västerbotten: Precis som många har varit inne på är tanken på det livslånga 

lärandet faktiskt en av de bärande tankarna bakom hela vår utbildningspolitik. 

Det är också en bärande tanke för hela vår kunskapssyn. De senaste åren har termen 

”kunskapssamhället” använts för att beskriva det postindustriella samhället som om 

det vore något nytt. Kanske är begreppet nytt men själva innehållet är långt ifrån 

modernt. Redan de första pionjärerna inom arbetarrörelsen insåg att utbildning var 

det bästa sättet att bekämpa orättvisorna i samhället och det bästa sättet att vinna 

rösträtt och demokrati. 

Kunskap och viljan att lära nytt är också det som har gjort att Sveriges industri 

har kunnat starta upp för att sedan utvecklas ända in på 2000-talet. Med kunskap 

kan man skapa ett rikare liv både andligt och materiellt. Med kunskap kommer 

självförtroende och förmåga att kunna förverkliga sina drömmar. Med kunskap kan 

man ta plats och delta i det demokratiska samhället. Det är därför våra föregångare i 

arbetarrörelsen lade ner så mycket kraft och energi just på detta. 

Det är just därför de såg en ära i att utbilda sig och att använda ett bildat språk i 

sina tal och texter, och det är därför vi i dag slåss för att alla elever ska få en grundläggande 

behörighet till högre studier, för till skillnad från major Björklunds kunskapselitistiska 

syn menar vi att kunskap är till för alla. 

På sidan 17 i kongressmaterialet betonas vikten av att kunskapssamhällets förutsättningar 

sprids till fler. Det skrivs också om hur högskola och vuxenutbildning 

byggts ut med tanke på detta. Om vi nu bortser från utvecklingen de senaste åren 

och i stället tittar på vad vi ska göra när vi tar tillbaka makten, så finns det en sak 

som också vi har varit dåliga på och det är att vårt studiesystem inte fungerar som 

det borde. Då menar jag inte att studiestödet är lågt och lite halvjobbigt för dem 

som pluggar i dag, men för den som är tveksam till högre studier, för den som inte 

har stöd hemifrån och för den som försörjer en familj kan studiemedelssystemet 

vara skillnaden mellan perioder av arbetslöshet, sjukskrivningar, vantrivsel och möjligheten 

att faktiskt förverkliga sina drömmar. Vi måste sänka trösklarna in i högre 

studier. Det måste bli lättare att ta första steget. Det kommer att bli dyrt, men frågan 

är om vi har råd att inte göra det. 

Lotta Håkansson Harju, Stockholms län: Med risk för att sno lite tid för mig själv vill 

jag bara säga att det var en väldigt kul fest i går, eller hur? Bandet som spelade heter 

Lift och kommer från Järfälla, där jag bor. Så var det sagt! 

160

Jag tänkte i övrigt börja med ett konstaterande och det är att vi inte lever på en isolerad 

ö i det här kalla Norden, för vi är en del av något större. I diskussionsunderlaget 

står det att vi ska välkomna globaliseringen. Ja, det är väldigt rätt. Men ibland när vi 

diskuterar globaliseringen i partiet görs det med ganska många negativa förtecken. 

Självklart är inte allt guld och gröna skogar med ökad globalisering, men om man 

ser det som ett närmande mellan länder och människor så finns det väldigt mycket 

positivt. 

Titta bara på vårt medlemskap i EU, som har inneburit ett enormt utbyte och ett 

närmande mellan Europas länder och människor. Alla beslut som tas i EU kanske 

inte välkomnas av alla, och inte alltid av oss socialdemokrater, men alternativet att 

stå utanför den europeiska gemenskapen är inte speciellt bra och det är det färre som 

tror på. Det är bättre att sitta på insidan än att stå utanför och titta på. 

Många av oss på kongressen, det har vi hört flera gånger från talarstolen, har börjat 

vårt engagemang i partiet genom de internationella frågorna och under det stora 

paraply som kallas internationell solidaritet. Det här är något som jag skulle vilja se 

mer av framöver när vi formar framtidens politik för Sveriges, och emellanåt också 

socialdemokratins, röst i världen har blivit för tyst, och den rösten har varit ett av 

våra signum. Det gäller att knyta ihop den stora och lilla världen. 

Jag hade velat säga mycket mer om EU:s regionkommitté, där jag själv sitter, men 

mitt medskick till er blir: Lyft blicken. Se Sverige och socialdemokratin i ett större 

sammanhang och fastna inte bara i de kommunala boksluten. 

Anders Rubin, Skåne: I går fick vi höra ett mycket bra tal av Håkan Juholt. Han pekade 

bland annat ut att en av de viktigaste frågorna vi har att hantera är att bekämpa 

barnfattigdomen och det är väldigt svårt att ha invändningar mot det. Jag skulle 

dessutom vilja göra ett inspel i den diskussionen, för han sade att vi skulle göra det 

med alla till buds stående medel, och här kommer ett medel. 

För det första tror jag att vi ska ha klart för oss att den allmänna bilden av det ensamma 

fattiga barnet i klassen, där väldigt många andra barn förfogar över resurser, 

faktiskt är en lite felaktig bild. De allra flesta fattiga barn går i klasser där alla andra 

barn i klassen också är fattiga. Den absoluta merparten av de fattiga barnen bor i 

områden där väldigt många är fattiga. Det är i de 20 socialt mest utsatta områdena 

vi hittar de allra flesta fattiga barnen. Vi har områden i Malmö där genomsnittet är 

fattiga. 

Vad ska vi då göra åt detta? Det som forskningen absolut visar är att fattigdom 

föder fattigdom. Risken att bli kvar i fattigdom ökar mångfalt om jag råkar bo i ett 

område där alla mina grannar också är fattiga. Vi får ett alldeles speciellt problem 

i områden där väldigt många är fattiga. Ska vi då ta fram alla våra till buds stående 

medel ska vi självklart använda generella metoder. Det har vi socialdemokrater alltid 

gjort. Men vi måste också använda riktade medel i dessa områden, vi måste skaffa 

en politik för de socialt utsatta områdena och vi måste helt enkelt bygga om de här 

områdena, för det är strukturella problem i områdena som gör att de fortsätter att 

vara fattiga områden. 

I Danmark säger man att det här är ghettoområden som ska rivas. Vi kan mycket 

bättre. Vi kan använda alla till buds stående medel för att bekämpa barnfattigdomen 

161

men då måste vi göra något åt de här områdena. 

Lotta Grönblad, Södermanland: Jag är glad! Jag är glad över vår partiledare Håkan 

Juholts mycket tydliga besked vad gäller att utrota barnfattigdomen, om att ge ungdomsarbetslösheten 

på porten samt att ge Sverige en stor satsning på lärande. Jag är 

mycket glad över de tydliga beskeden. 

Det är hög tid för socialdemokratiska reformer i precis den andan, som ger tillbaka 

unga människor hoppet. Unga människor har tappat hoppet i Reinfeldts Sverige. 

Unga människor har rätt till ett värdigt liv. Det får faktiskt vara slut på provjobbande, 

svartjobbande och alla möjliga konstiga varianter på jobbande som inte är 

jobb i den mening som vi vuxna människor tänker oss ett jobb. Unga människor ska 

också omfattas av kollektivavtal; det måste vara en självklarhet. 

Jag är också glad över den socialdemokratiska synen på skolan, nämligen att alla 

barn har rätt att gå i den bästa skolan. Verkligheten ser dock annorlunda ut – det 

har Björklund sett till. Han har sett till att resultaten har sjunkit. Han har sett till att 

kvaliteten varierar starkt i de svenska skolorna. 

Det behövs faktiskt mer resurser till skolan. Det behövs mattelyft, javisst, men 

det behövs också konkreta åtgärder som vi i kommunerna kan lösa, till exempel att 

ordna läxhjälp tillsammans med fritids. Det finns en enorm resurs som vi kan använda 

oss av där, och det tycker jag att vi socialdemokrater ska se till hemma i våra 

kommuner där vi styr. Jag ska själv ta med mig det hem. Nu ska vi inrikta oss på att 

lösa de stora frågorna som rör barn och ungdomar. 

Monica Hallquist, Jämtlands län: Jag vill inleda med att tacka för alla kloka synpunkter 

som har kommit fram här i debatten. Speciellt tack till dig, Håkan, för ett otroligt 

inspirerande tal i går morse! 

Från Jämtland efterlyser vi ett branschprogram för besöksnäringen. Det är en basindustri 

som skapar många jobb i vårt län, inte minst i våra små kommuner, och där 

är jobb en förutsättning för att unga och barnfamiljer faktiskt ska kunna bo kvar. 

Visste ni att om ni kommer till oss på semester, vilket många av er väljer att göra, 

och hämtar mat från en restaurang så är det 6 procents moms, men om ni väljer att 

äta på samma restaurang är momsen 25 procent? Om ni kommer hem till min ort, 

Åsarna, och vill åka längdskidor är det 6 procents moms, men om ni väljer att åka 

över fjällmassivet till Åre för att åka skidor i en puckelpist är det en helt annan moms. 

Detta är bara några exempel som belyser att det behövs ett samlat grepp kring 

besöksnäringen. Det är en otroligt viktig och jobbskapande bransch i stora delar av 

vårt land. Vi i den jämtländska delegationen vill skicka med till programkommissionen 

att man ska ta ett samlat grepp kring besöksnäringen i ett eget branschprogram, 

vilket vi tidigare har fattat beslut om. Det är hög tid att sätta fart nu. Tack för ordet, 

och tack Stockholm för en härlig kongress! 

Johanna Haraldsson, Jönköpings län: Jämställdhet skapas inte av sig själv. För att nå 

jämställdhet krävs det politiska reformer. Exempel på det är en individualiserad föräldraförsäkring, 

för att ge föräldrarna möjlighet att dela på ansvaret för barnen. Ett 

annat exempel är rätt till heltid så att kvinnor kan försörja sig, men då krävs det också 

162

arnomsorg dygnets alla timmar. Den barnomsorgen ska vara bra och garantera en 

trygg och utvecklande tillvaro för barnen, så att föräldrarna känner sig trygga med 

att lämna dem. 

Vi ska inte vara så ängsliga för att driva politik som vi är övertygade om kommer 

att skapa ett jämställt samhälle utan vi måste formulera en vision och förklara hur 

våra förslag kommer att skapa det samhället. När vi är tillräckligt bra på att beskriva 

vår vision kan vi också få stöd för den. 

Michael Blohm, Göteborg: Jag vill passa på att påminna om vad som hände för några 

år sedan, när industrin i Sverige i stort sett stannade upp. Lågkonjunkturen kom 

inte som en överraskning med det gjorde däremot finanskrisen, då finanssystemen 

fullständigt brakade samman. 

Exportindustrins anställda stod inför sin absolut värsta mardrömssituation. Volvo, 

där jag jobbar, var först ut och det är inte alltid så bra, har jag märkt. Hela Västsverige 

höll andan, för ryker det ena företaget följer underleverantörerna efter, och resten av 

kedjan faller sedan som dominobrickor. 

Det var 3 000 Volvoarbetare som fick lämna jobbet. Ni som såg dokumentären 

”Kraschen” som gick på SVT fick ett pyttelitet smakprov av hur det kändes att vara 

facklig företrädare och se dessa människor i ögonen. Ni fick även en inblick i vardagen 

för dessa arbetslösa som fick hela sitt liv slaget i spillror. Var fanns då politiken 

för jobb? Vad var den berömda arbetslinjen egentligen värd? 

Det var ”bara” 3 000 som fick lämna jobbet för det kunde ha varit betydligt många 

fler om inte vi som arbetarkollektiv hade tagit tag i den saken, för det stod ganska 

klart att regeringen inte tänkte göra något. Varför var det då så viktigt för oss att 

rädda våra jobb, även om de på sikt kommer tillbaka? Ganska många undrade det. 

Jo, vi visste redan då att det inte är samma typ av jobb när jobben kommer tillbaka. 

Det är inte samma trygghet i anställningen som när vi lämnade. Efter några smärre 

justeringar i lagstiftningen är trenden i dag i stället kortare visstidsanställningar eller 

ett bemanningsföretag. 

Lagen om anställningsskydd och våra fackliga avtal är hotade. Arbetarna är brickor 

i ett cyniskt politiskt spel, där ekonomiska intressen går före människors sociala 

trygghet. Då kan vi verkligen börja prata om ett livspussel som är närmast omöjligt 

att få ihop. 

Det här är en arbetsmarknadspolitik som inte hör hemma i ett modernt socialdemokratiskt 

Sverige, så här har vi ett jobb att göra! 

Carina Gullberg, Skaraborg: Det finns många kommuner i vårt land som minskar 

sin befolkning. Jag kommer från en av Sverige minsta kommuner, Gullspång. 1906 

började man bygga Sveriges då största vattenkraftanläggning. Det gav många arbetstillfällen. 

Men ni vet vad som hände på 1950-, 1960- och 1970-talen – man rationaliserade 

och arbetstillfällen försvann. Så är situationen för många kommuner. I dag 

produceras ännu mer vattenkraft men utländska elbolag gör storvinst på detta. Hos 

mig är det Fortum, ett finskägt företag, som drar hem vinsten. 

För Gullspångs kommun är problemet att vi står med en infrastruktur som kostar 

väldigt mycket. Vi har gått från 7 500 invånare till 5 300 invånare. Det är tufft, ska 

163

ni veta. Nu behövs ny infrastruktur i form av bredband, bättre vägar samt bättre 

utbildning och forskning. Men då måste vi ta tillbaka en del av de vinster som görs 

på våra naturresurser. 

I nystartshäftet på sidan 8 står det: ”En viktig uppgift är att skapa fler chanser för 

alla människor att välja sitt liv och forma sin framtid i hela landet, såväl i stad som i 

glesbygd.” Vad är det som är glest? Snälla ni, skriv ”landsbygd”, för jag känner mig 

inte gles! 

Det finns en organisation som det behöver lyssnas på – Småkom med Peter Lindroth 

i spetsen. Peter kommer från Karlsborg i Skaraborg. Kom ihåg att vi har olika 

förutsättningar i stad och landsbygd. Vi måste ge förutsättningar för både landsbygd 

och stad. Då skapas fler arbetstillfällen som ger människor möjlighet till ett bra liv. 

En del vill ha storstadspuls medan en del, som jag, vill ha lugnet på landsbygden, och 

från Gullspång fortsätter vi gärna att dela med oss av vattenkraften. 

Jag vill också ge er en uppmaning: Gå hem, teckna avtal och ta emot ensamkommande 

flyktingbarn. Det gör Gullspång och det kan alla ni andra! 

Patrik Åhrman, Uppsala län: Jag är övertygad om att vi alla här är djupt ense om att 

den borgerliga regeringens förändringar i våra trygghetssystem är både orättfärdiga 

och oacceptabla och att vi vill något annat och bättre. Men när vi ska formulera vad 

vi vill med socialförsäkringar och a-kassan har det åtminstone på senare tid florerat 

uttryck som ”rimliga ersättningar” och liknande. Sannolikt är min oro obefogad, 

men jag blir lite rädd för att de här försiktiga formuleringarna orsakas av något slags 

partiell smitta av borgerlig verklighetsuppfattning eller av rädslan att uppfattas som 

ett bidragsparti. 

Låt oss skaka av oss rädslan och i stället, som en del av vår arbetslinje och vår 

jobbpolitik, tala om generösa och inkluderande villkor och om goda ersättningar 

i våra trygghetssystem. Låt oss göra klart att våra socialförsäkringar och vår a-kassa 

aldrig någonsin får reduceras till att bli något slags behjärtansvärda insatser för dem 

som har råkat mest illa ut. Låt oss tala om starka trygghetssystem som ett av våra 

viktigaste samhällsekonomiska instrument och om hur goda villkor och en inkomstbortfallsprincip 

värd namnet i förlängningen bidrar till att säkra lönenivåer och arbetsvillkor 

för oss som har lyckan att vara friska och ha ett jobb. 

Och framför allt – låt oss tala om a-kassan och socialförsäkringarna som en resurs 

i mötet med strukturomvandling och framtida konjunkturnedgångar, för det är ur 

den trygghet som de här systemen ger som modet och möjligheterna att våga omställningen 

och anta framtidens utmaningar växer fram. 

Elvy Söderström, partistyrelsens föredragande: Det har varit härligt både i går och i 

dag att få lyssna till er – vad bra ni har varit, och jag yrkar bifall till framtiden för jag 

vet att ni kommer att vara med och forma den! Vi ska se till att med hjälp av er få 

tillgång till regeringsmakten, och det kommer vi att få om vi använder all er energi. 

Vi tar till oss allt och återkommer på många olika sätt och i olika former. En del 

kommer att bli lätt, en del kommer att bli svårt, en del kanske inte går, men vi ska 

ge järnet för att förverkliga er energi när det gäller skolan, jobben, hållbarhet och för 

att bekämpa barnfattigdomen. Ni har varit kanon! 

164

Beslut 


att debattinläggen under dagordningens punkt 8.2 Vår politik, läggs till grund för 

programkommissionens, partistyrelsens och organisationsutredningens fortsatta 

arbete. 

Behandlingen av dagordningens punkt 8.2 var därmed avslutad. 


Tal av partisekreterare Carin Jämtin 

Carin Jämtin, partisekreterare: Till att börja med – tack för det förtroende som ni 

gett Håkan och mig. Jag tror att jag kan uttala mig för Håkan också när jag säger att 

vi ska göra vårt absolut bästa. Jag känner ett enormt stort ansvar. Vi tillhör Sveriges 

största politiska parti, så är det mina vänner. Jag hade fel i går. Vi har 108 000 medlemmar, 

inte 103 000. Nu är det bara att kämpa på och bli ännu större! 

Jag känner ett stort ansvar mot medelombudet och det yngsta ombudet och ni 

kommer troligen från ett medellän, för båda kommer från Gävleborgs partidistrikt 

– medelombudet Sven-Erik Lindestam och Linnéa Wickman, det yngsta ombudet. 

Det var härligt att se er båda här i talarstolen för en stund sedan. 

Jag känner också ett ansvar gentemot alla dem som inte är medlemmar i vår rörelse 

men som med nyfikenhet – kanske ibland också med misstro – riktar sina blickar 

mot oss den här helgen, som hoppas och som undrar vart socialdemokratin är på väg 

och som, tror jag, blivit lite mer nyfikna och lite mer positiva. 

Vi har ett gediget beting och hårt arbete framför oss. Vi kommer att göra framsteg 

och vi kommer också att gå på ett och annat bakslag. Vi har några tuffa år framför 

oss, men en sak lovar jag er här i dag: Jag ska göra mitt allra bästa för att vi tillsammans 

blir ett parti som återigen blir den självklara rörelsen för alla som vill ett bättre, 

ett friare och ett rättvisare Sverige, och jag ska göra mitt absolut yttersta för att Håkan 

Juholt blir vår statsminister efter valet 2014. 

Partivänner, nu ska jag ta en stund och prata med er om vad jag vill och vad jag 

tror är viktigt för vårt – och jag lånar några strofer av Cornelis – ”lite trötta, slitna 

och väderbitna älskade” parti. Vi var nere för räkning efter knocken i valet i höstas. 

Så är det. Inget snack om saken. Men efter de här två fantastiska dagarna tror jag att 

det är fler än jag som känner att vi verkligen är på väg att resa oss. 

Och i arbetet med att stärka rörelsen vill jag prata om tre saker som jag tror kommer 

bli helt avgörande för att vi ska vinna nästa fajt, bygga upp vårt parti och vinna 

valen. Jag vill tala med er om omtanke – som i omtanke om varandra i partiet, engagemang 

– som i insikten att det nu är dags för handling, och självförtroende – som i 

en orubblig tro på att vi socialdemokrater har ”underbara dagar framför oss” för att 

citera titeln på en aktuell bok om Olof Palme. 

Jag vill starta i omtanken. Det är ett oerhört vackert litet ord. Om Tanke. Det 

handlar att tänka på sin nästa med genuint intresse och genuin värme. 

Jag tillhör inte dem som i första hand ser socialdemokratin som en speciell ekonomisk 

modell. Jag tillhör inte heller dem som ser vårt parti som främst ett knippe 

165

stadgar som håller ihop en grupp människor som samlas till kongress ibland, som vi 

har gjort den här helgen. 

För mig är socialdemokrati en moralisk kompass eller, om man så vill, en uppsättning 

värderingar. Det är en tro på samhället, en tro på samarbete och på att vi, alla 

tillsammans, kan uppnå mer än vad vi kan var och en för sig. Det är grundläggande 

och tidlösa, värderingar om alla människors lika värde, rättigheter och ansvar, om 

respekt gentemot sin nästa och om solidaritet med varandra. 

Om man ser socialdemokratin på det sättet, som en anda som omsätts både i politiska 

ambitioner om hur vi vill organisera samhället och i ambitioner om hur vi vill 

organisera vårt parti, så är det rimligtvis den andan vi måste följa. 

Jag är övertygad om att vi, som så ofta förr, kommer gå stärkta ur mörka stunder 

och djupa dalar men det förutsätter, mina vänner, att vi agerar mot varandra så som 

vi själva vill bli bemötta. Att vi låter våra värderingar genomsyra vårt sätt att möta 

varandra i partiet. Med respekt och med omtanke. Med tydlighet och värme. Och 

framför allt, kamrater, att vi pratar med varandra i stället för om varandra. 

Och en sak ska vi ha klart för oss. Vi kommer att vinna nästa val tillsammans, 

precis som vi förlorade förra valet tillsammans. Jag kommer själv från Stockholm, 

där vi socialdemokrater inte bara i det senaste valet utan i flera val misslyckats med 

att vinna människors förtroende. Självklart har jag en del av ansvaret för det misslyckandet. 

Men den som tror att han eller hon kan svära sig fri från ansvar och peka 

på partivännen i raden bredvid och säga ”Det var ditt fel att det gick som det gick”, 

missar inte bara budskapet som väljarna gav oss. Den går också gruvligen miste om 

möjligheten att ärligt se vad som gick snett, lära sig av begångna misstag och pröva igen. 

Tro mig – det finns väldigt många som skulle vilja att vi stannar upp, hellre än att 

vi ägnar oss åt annat än att hitta lösningar på de utmaningar Sverige står inför. Vi ska 

inte unna dem det. Framför allt ska vi ge dem en rejäl match. 

Vi ska reflektera, det ska vi göra. Vi ska dra lärdomar och vi ska hämta styrka ur 

våra grundläggande värderingar och vår historia. Allt det kan synas självklart. Men 

alltid ska syftet vara att föra oss framåt in i den framtid som börjar i dag. 

Partivänner, vi är i grunden del av en utvecklingsoptimistisk rörelse som strävar 

efter att göra saker bättre – samhället starkare, individen friare och partiet öppnare, 

kompetentare och modernare. Vi tror inte, likt våra politiska motståndare till höger 

och till vänster, att det bara finns en väg att gå. Det finns många. Strävan efter förändring, 

förbättring och framsteg är en lika naturlig del av vår politiska idé och vårt 

arv som högtidsorden om solidaritet, jämliket och rättvisa. Det är på oss det beror, 

vänner, för vi ska göra vårt parti till den starkaste förändrande kraften i Sverige! 

Det här leder in mig på det andra jag vill tala med er om – engagemang, för det 

är dags för handling. Det har sagts många gånger den här helgen från den här talarstolen: 

Höstens val var en katastrof. Men låt oss vara ärliga med varandra. Vi var 

nog många som 2006 tänkte att en gång är ingen gång och 2010 blir allt som vanligt 

igen. 

Många av er härinne har vunnit val både 2006 och 2010. Många av er härinne 

sitter i ledningen för kommuner, regioner eller landsting. Nu är det dags för oss att 

lära av varandras erfarenheter för att också kunna vinna på nationell nivå, för i det 

gemensamma åtagandet att vinna i riksdagsvalet har vi gemensamt misslyckats. 

166

Två gånger är en vana och vi har inte råd att misslyckas igen. Det är allvar nu och 

vi måste öppna upp våra ögon inför omvärlden och helt enkelt uppdatera partiet och 

politiken. 

”Mot nya djärva mål” – så löd det sena 1960-talets socialdemokratiska paroll. Den 

satte fingret på en obändig lust till framsteg. Den lusten är minst lika viktig i dag. Ett 

parti med berättigande måste stå i förbund med framtiden. 

Ska vårt parti bli den breda kyrka som Göran Persson så varmt brukar prata om 

måste vi tala till och lyssna på alla de människor som tror att Sverige blir starkare 

och individen friare om vi hjälps åt att lösa gemensamma utmaningar tillsammans. 

Jag är, vilket jag tror att jag delar med många av er, övertygad om att de som vill 

och kan hjälpa till är många fler än dem som lade sin röst på oss i fjol eller som är 

medlemmar i dag. Jag tror att det beror på att ingen annan politisk kraft förmår 

kombinera utveckling med jämlikhet och tillväxt med rättvisa. 

Vi måste visa den socialdemokratiska historien och kombinera den med framtiden. 

Socialdemokratins historiska styrka är att formulera pragmatiska lösningar för 

sin samtid, vilka talar till en majoritet av befolkningen. 

Vi ska lyssna på alla dem som var socialdemokrater fram till i september i fjol men 

då kanske valde att ge sitt förtroende till ett annat parti för att de inte tyckte att vi såg 

deras verklighet. Vi ska göra det – inte för att kortsiktigt taktisera utan för att vi är 

genuint intresserade av att vinna deras förtroende och se deras verklighet. I det arbetet 

är det viktigt att vi lär av varandra, som exempelvis av vännerna i Smedjebacken, 

Södertälje och absolut av vännerna i Sigtuna, där partiet mot alla odds och mot alla 

förutfattade meningar växer och samlar fler medlemmar och väljare. Vi ska lära av 

partivännerna i Västerbotten, där inte en enda Sverigedemokrat kom in i en enda 

politisk församling. Det förtjänar en applåd! 

Vi ska absolut inspireras även av andra. Vi ska inspireras av dem som förnyat medlemskapets 

värde, som exempelvis fackförbundet Unionen som förnyat formerna 

för fackligt engagemang och i dag är det snabbast växande TCO-förbundet. Eller 

av nykterhetsrörelsen som ökat i medlemsantal under flera år. De har arbetat på ett 

strategiskt och klokt sätt. 

Utöver det ska vi blicka vidare ut i världen. Vi ska söka inspiration av syskonpartier 

som lyckats. Jag vill speciellt nämna Demokraterna i USA och Labour i Storbritannien 

som snabbt funnit en konstruktiv oppositionsroll och som gått från 29 procent 

i valet förra året till 43 procent i de senaste opinionsmätningarna. Och självklart 

tänker jag på vännerna i det norska Arbeiderpartiet som har gjort en fantastisk resa 

med sitt parti. 

Som gammal basketspelare vet jag hur mycket vi har att lära av det ideella engagemanget 

inom idrottsrörelsen. Men jag vet också betydelsen av att göra poäng. Just nu 

ligger vi under i den här matchen, men det är fortfarande bara första perioden. Det 

är fjärde perioden som räknas – så in på plan allihop, fem åt gången, och tillsammans 

spelar vi för seger 2014! 

Kongressombud, vi har goda förutsättningar att lyckas. I den senaste valrörelsens 

samtalskampanj genomförde vi 1,3 miljoner samtal runt om i Sverige. Det är imponerande. 

Vår webbplats har utsetts till bästa partisajt två år i rad och bloggnätverket 

Netroots växer som progressiv röst på nätet. De inspirerar, de engagerar och de utma- 

167

nar. Våra värderingar och vår samhällsmodell, som Håkan talade så tydligt och klart 

om i går, är tidlösa, och när vi får gammalt och nytt folkrörelsearbete att lira ihop blir 

vi oslagbara. 

Men det kommer kräva hårt arbete och vi har mycket att ta tag i. I vårt kongressmaterial 

”Ett Sverige för morgondagen”, men också i kriskommissionens rapport, 

står det att vi ska vara Sveriges mest ödmjuka, nyfikna och öppna parti. Det är ett 

förhållningssätt som förpliktigar. Vi kommer bli bedömda inte utifrån vad vi säger 

den här helgen, i alla fall inte i huvudsak, utan vi kommer att bli bedömda utifrån 

hur vi agerar när vi kommer hem till det vardagliga arbetet, för det är där som det 

viktigaste arbetet sker. 

Partivänner, över till en helt annan fråga. Den senaste tiden är vi många som har 

känt att vår process för att hantera personfrågor har visat på brister. Ingen skugga ska 

falla på dem som den här gången fått axla det tunga och svåra ansvaret som valberedningsarbete 

oundvikligen innebär. Vi har våra stadgar och de gäller tills något annat 

beslutas. De ska följas. Men jag känner starkt att vi måste utveckla metoderna för 

att välja partivänner till ledande befattningar. Exakt hur det ska ske är det för tidigt 

att säga. Det handlar ofta om svåra avvägningar och det enkla är inte alltid det rätta. 

Men att vi behöver en förändring är uppenbart. 

Vi måste förnya våra arbetsformer och se över vår hur vår interndemokrati fungerar, 

så att öppenhet och inflytande, tydlighet och respekt för partivänner samspelar. 

Jag vill därför ge kongressen ett tydligt besked om att en av organisationsutredningens 

viktigaste uppgifter är se över vårt nuvarande system för personval och återkomma 

till partistyrelsen med ett förslag som för oss närmare målsättningen att vara 

Sveriges mest ödmjuka, nyfikna och öppna parti. 

Men det är inte bara valberedningsprocesserna som behöver förbättras och öppnas 

upp. Också formerna för partistyrelsens arbete och kongressarbetet behöver ses över 

och utvecklas. Kriskommissionen har presenterat flera intressanta idéer för detta som 

organisationsutredningen kan och ska ta vidare på olika sätt. I det arbetet ska samarbetet 

med progressiva krafter utanför vårt parti utvecklas. Det handlar om forskare, 

företagare, tankesmedjor både i Sverige och på andra ställen, författare och konstnärer, 

debattörer – många är dem vars debatter och kunskaper vi ska ta tillvara. Det 

pågår massa spännande samtal där ute – och i dem vill vi vara med. Vi behöver inte 

alltid hålla med men vi ska finnas med i samtalen. Vi ska öppna upp vårt parti och 

göra det lättare att engagera sig och därför ska vi vara med i samtal också på andra 

ställen. Vi får inte fastna i frågan om hur vi organiserar oss utan vi måste fokusera på 

hur vi kanaliserar engagemang. Om en grupp föräldralediga mammor och pappor 

vill träffas en söndag i månaden för att få barnpassning en timme eller två och under 

tiden prata politik – då ska de lätt kunna göra det genom att bilda en S-förening. Det 

ska vara låga trösklar och enkelt att gå med och det ska också vara enkelt att starta en 

förening. Vi måste uppvärdera förmågan och den svåra kompetens det faktiskt är att 

både värva medlemmar och att starta föreningar. 

Vi ska uppmuntra och underlätta formandet av nationella och regionala nätverk 

för olika politikområden och sakfrågor. Även om man bor i Stockholm kanske man 

kan vara intresserad av gruvnäring, eller ta besöksnäringen som togs upp i diskussionen, 

som är en väldigt gemensam fråga som vi behöver jobba med över hela landet. 

168

Samtalskampanjen i valrörelsen var en bra start. Den ska utvecklas och vi ska 

fortsätta att samtala också mellan valen. En spännande idé från kriskommissionen 

är förslaget om ett nationellt callcenter för medlemsvärvning. Medlemsvärvningen 

kan vi jobba mer professionellt med men medlemmen är alltid medlem i den lokala 

föreningen så vi måste få mottagandet och värvandet att fungera ihop. Ett nationellt 

callcenter är intressant och bör prövas. 

Tillsammans ska vi växa. Vi ska vara öppna och inbjudande mot människor runt 

omkring oss. I det arbetet ska vi bli bättre på att beskriva vad den nya medlemmen 

erbjuds hos oss och för att bli det måste vi bestämma oss för varför vi värvar nya medlemmar. 

Värvar vi nya medlemmar till en speciell ruta i en organisation eller värvar 

vi nya medlemmar för att vi vill växa och bli fler och förändra samhället? Jag tror att 

det handlar om det sistnämnda, att vi vill värva medlemmar för att alla ska kunna 

vara med och förändra samhället – i det stora eller i det lilla. 

Själv gick jag med i partiet när jag pluggade på Stockholms universitet. Jag fick 

helt enkelt frågan. ”Du pratar ju politik hela tiden – du måste komma med” sade en 

studiekompis. Och på den vägen är det för detta lilla möte med en enskild person, 

som Mona Sahlin sade i sitt öppningstal i fredags, gav mig möjligheter att dels påverka, 

dels lära mig en massa saker som jag inte hade kunnat annars. Den här kompisens 

personliga engagemang fångade upp mitt intresse för bostäder och miljöpolitik som 

var det jag brann mest för vid det tillfället. 

Vår utmaning nu är densamma – kanalisera alla de enskilda mötena till engagemang 

för verklig samhällsförändring! 

Partivänner, om politik är att vilja måste vi kunna svara på vad vi vill. Vi ska ligga 

i framkant vad gäller politiskt kampanjarbete, vi ska utvärdera vad som fungerar och 

vi ska våga testa nya metoder. Men vi måste bli mer uthålliga och vi måste bli mer 

konkreta när vi omsätter våra grundläggande värderingar i skarpa politiska förslag. 

Det är inte flest kampanjer eller sloganer som gör att vi vinner val. Som medborgare 

genomskådar man politiskt korrekta självklarheter. Man vill ha substans. Vi 

behöver tydliga budskap om vad vi vill med Sverige – annars kommer ingen höra 

vad vi säger. Därför måste politik och organisation hänga ihop bättre och därför 

ska vi fortsätta den organisatoriska förändring av partiet som vi har inlett. Ibrahim 

Baylan har visat stort prov på ledarskap när han efter valförlusten lett arbetet med att 

omorganisera partistyrelsen och riksdagsgruppen. Omorganisationen var beslutad av 

partikongressen långt före valresultatet men förlusten ställde saker på sin spets. Den 

här svåra men nödvändiga omställningen är påbörjad och ska fullföljas, för organisation 

och politik ska hålla ihop bättre och då är detta en förutsättning. 

Den regionala organisationen och det lokala arbetet måste hänga ihop bättre med 

det nationella. Tänk vilken inneboende kraft vi kan släppa loss om vi bättre kopplar 

formandet av den nationella oppositionspolitiken till folkrörelsearbetet runt om i 

landet. Låt säga att förskolan ska diskuteras i riksdagen och att vi, genom partiorganisationen 

inför en sådan debatt, går ut i samtal med föräldrar på förskolor i landets 

alla 290 kommuner och har med oss deras idéer in i utskottsarbetet och in i riksdagens 

kammare. Tänk, vilken kraft och med vilken fantastisk legitimitet vi skulle 

kunna forma oppositionsarbetet! 

I vårt parti ska man inte bara få möjlighet att påverka politiken utan också att 

169

förkovra sig, växa och utvecklas som människa. Partiets studieverksamhet behöver 

ses över i grunden och vi behöver göra ordentliga investeringar i utvecklingsverksamheten. 

ABF:s förbundssekreterare Annika Nilsson leder en utredning om vår studieverksamhet 

och hon kommer presentera en rad konkreta förslag som jag ser fram 

emot att ta del av. 

En viktig del av studiearbetet är Campus Bommersvik som ska bli ett centrum 

för kvalificerad utbildning och kompetensutveckling, både för förtroendevalda och 

anställda i partiet. Tillsammans med SSU och LO drar vi redan i år igång en stor satsning 

på att utbilda unga ledare. 500 deltagare under 30 år ska under de kommande 

fem åren få chans att fördjupa sina kunskaper och sina kontaktnät inom ramen för 

Bommersviksakademien. Själv kommer jag att föreslå att det verkställande utskottet 

som ett av sina första beslut utser en särskild studieledare i VU som får ansvar 

för studieverksamheten och att den prioriteras och utvecklas. Hela partiet ska bli en 

idéernas vapensmedja! 

Partivänner, Sverige har bara ett parti som står på löntagarnas sida och det heter 

Arbetarepartiet Socialdemokraterna. Banden mellan socialdemokratin och LO bygger 

på en värdegemenskap som varit till gagn inte bara för våra medlemmar utan 

för hela det svenska samhällets utveckling – när det gäller både arbetsmarknadens 

funktionssätt och samhället i stort. 

Det finns de som kallar LO för ett särintresse. Jag menar att LO har en särställning. 

Vi är två grenar på samma träd och därför ska den facklig-politiska samverkan 

utvecklas – inte avvecklas. Därför ser jag med stort intresse fram emot den utredning 

som Ylva Thörn just nu genomför om den facklig-politiska samverkan. Den ska 

levereras nästa vecka och det ska bli mycket intressant att ta del av hennes ställningstaganden. 

Utöver detta samarbete med LO kommer jag att bjuda in de tre fackliga centralorganisationernas 

ledningar. Syftet är att diskutera hur vi på ett kontinuerligt och 

strukturerat sätt kan få ta del av alla de tre centralorganisationernas idéer om hur fler 

jobb kan skapas och arbetslivet utvecklas. För oss kommer det arbetet att vara helt 

centralt. 

Partivänner, vi har mycket att göra. Vi ska redan tidigt under mandatperioden 

förbereda oss för att undvika ytterligare ett misslyckande när det kommer till att 

sätta ihop våra listor inför nästa val. Vi ska vara en bred politisk rörelse och det måste 

återspeglas också på våra listor. I dagens riksdagsgrupp finns det inte en enda ålderspensionär. 

Samtidigt blir Sveriges befolkning faktiskt allt äldre. Det håller inte. Vi 

behöver bli fler äldre. Men framför allt behövs det fler yngre. Vi måste släppa fram en 

ny generation på ledande positioner som får möjlighet att ta ansvar, växa och prövas. 

SSU har med rätta skällt ut partiet. Jag hoppas att du, Jytte, fortsätter vara en konstruktiv 

blåslampa på partiet fram till er kongress i augusti och att din efterträdare tar 

samma fajt. Partiet behöver er mer än någonsin! 

Allt detta är stora utmaningar som kräver konkreta svar, eller kortare uttryckt, ett stort 

engagemang. Det för mig över på det tredje området jag vill tala om – självförtroende. 

Vi har, inte bara de senaste åren utan mycket längre, varit alldeles för defensiva. 

Det måste bli ett slut på det, för det är att förminska socialdemokratins idé att inte 

tro att jämlikhet, frihet och gemensamt ansvarstagande omfamnas av så oerhört 

170

många fler än dem som röstade på oss i det senaste valet. 

Det finns de som ser en motsättning mellan att vilja vinna val och vara trogen sina 

värderingar. Det tror jag faktiskt är trams och jag skäms inte för att säga att vi måste 

fokusera på att vinna val – inte för att vi vill ha makten för maktens skull utan för att 

vi vill genomföra våra idéer för Sverige. Vi ska slåss om varje röst och om varje mandat, 

i varenda valkrets i alla Sveriges 21 län, 290 kommuner och 6 063 valdistrikt. 

Vi ska söka förtroendet fast övertygade om att det går att vinna val med vår politik 

– nästan överallt i varje fall. 

Det kan låta naivt, men tvärtom är jag realist. Jag inser att om vi ska vara relevanta 

i hela Sveriges måste vi söka förtroende hos alla dem som tror att Sverige blir starkare 

och individen friare om vi tar gemensamt ansvar för varandra – från norr till söder, 

från förort till innestad, från villaområde till hyresrätt, från landsbygd till stadsbygd. 

Jag vet att det är möjligt, för historien är full av fantastiska revanscher. 

Jag minns när Niel Kinnocks Labour förlorade valet mot Tories 1993 och Storbritannien 

såg ut att vara en evig bastion för Thatcherismen och dess arvtagare. Labour 

räknades ut för alltid. Men de bröt ihop och kom igen. 

Jag var i USA när Al Gore förlorade mot Bush. Då sa demokrater jag talade med 

att om vi inte vinner nu så vinner vi aldrig. Demokraterna förlorade, bröt ihop och 

kom igen. Demokraterna antog en strategi som kom att kallas The 50 State Strategy 

och såg till att ha en aktiv och levande partiorganisation över hela landet. Det var en 

strategi som till slut ledde Barack Obama till Vita Huset. Strategin gick ut på att inte 

ta något för givet och inte heller ge upp på förhand. Den krävde självförtroende. 

Dessa tre områden tror jag är nyckeln: omtanke, som i omtanke om varandra i 

partiet, engagemang, som i insikten att vi fortsatt måste utveckla av både politik och 

parti samt självförtroende, som i en orubblig tro på att våra idéer om jämlikhet, frihet 

och gemensamt ansvarstagande har sina bästa stunder framför sig. 

Partivänner, det är fantastiskt att samlas till kongress men mycket lite av vårt 

arbete är egentligen högtidstal. Vi har sedan vi samlades i fredags diskuterat de politiska 

delarna i partistyrelsens diskussionsunderlag, kriskommissionens rapport och 

en hel del andra underlag. Det har varit en bred och spännande diskussion, som 

med all tydlighet visar att vi alla känner en stor otålighet att fortsätta vårt politiska 

utvecklingsarbete, för det är just det diskussionen handlar om. 

Debatten är inte slut när vi skiljs i eftermiddag. Tvärtom. Nu ska vi fortsätta 

arbetet i våra partiföreningar, arbetarekommuner och partidistrikt samt förhoppningsvis 

också i sidoorganisationerna. I höst kommer vi att samlas till förtroenderåd 

för att ta tag i något eller några politiska områden som vi särskilt ska diskutera och 

utveckla. Jag ser framför mig att vi utvecklar arbetsformerna för förtroenderådet och 

inte minst avsätter mer tid för de viktiga politiska debatterna och diskussionerna. 

Under 2012 kommer ytterligare förtroenderåd och hållas och 2013 ska, enligt 

våra stadgar, nästa ordinarie kongress hållas. Men 2013 har många fler månader än 

november och man skulle kunna tänka sig att lägga den ordinarie kongressen tidigare 

under året. Det är en fråga som jag kommer att ta med mig, så att vi kan få en politisk 

debatt som leder till konkreta politiska beslut i tid, så att vi hinner samla ihop 

oss ordentligt. 

Utöver förtroenderåd och kongress har vi också beslutat om programkommissio- 

171

nen där diskussionerna från den här helgen ska finnas med. Det ska också tillsättas en 

organisationsutredning och den debatt och det samtal som följer på mitt tal kommer 

att vara en viktig del av organisationsutredningen. 

En av mina första arbetsuppgifter blir att ta fram direktiv till organisationsutredningen 

och sätta samman gruppen. Sedan tar vi med oss engagemanget från de här 

dagarna. Med omtanke, engagemang och självförtroende ska vi ta tag i det myckna 

jobb vi har, för nu sätter vi igång! 





Vårt parti 

Streck i debatten 

Tjänstgörande ordförande: Vi har 44 anmälda talare och vi föreslår därför streck i 

debatten. 

Beslut 


att sätta streck i debatten. 

Tjänstgörande ordförande: Carins anförande kan ses som inledning för det här avsnittet, 

så därför inleder vi diskussionen direkt. 

Diskussion 

Bror Perjus, Stockholms län: Massmedia blir allt viktigare för demokratin, inte minst 

med de nya digitala medierna. Socialdemokratin och fackföreningsrörelsen måste ta 

sig samman och göra något radikalt. Mitt förslag är att rörelsen startar ett helt nytt 

massmedium helt inriktat på samhällskritisk undersökande journalistik och kultur i 

vid mening. 

Mediet ska vara kommersiellt helt oberoende. Det ska inte innehålla kommersiella 

annonser och det ska finansieras via medlemsavgifterna och distribueras till 

samtliga medlemmar i de rörelser som står bakom utgivningen. Mediet ska ha en 

mycket kraftfull redaktion med flera arbetslag på vardera flera journalister som kan 

ägna sig åt undersökande journalistik i dagar, veckor och månader om det så behövs, 

för att plocka fram information som är avgörande för demokratin. 

Till mediet kopplas tankesmedjor som arbetar självständigt, och det är väl kanske 

det mest nya, att man kopplar tankesmedjor till en journalistisk redaktion. Tankesmedjorna 

ska arbeta självständigt men de ska också ha möjlighet att förse redaktionen 

med fördjupade kunskaper och faktaunderlag som maximerar journalistikens 

172

trovärdighet. Därmed får tankesmedjorna också en kanal ut till en bred läsekrets, 

vilket de saknar i dag. 

Mediet ska ges ut på papper som veckomagasin samt via digital distribution för 

text, bild och film. 

Ett sådant nytt, modernt och kommersiellt oberoende massmedium, med spridning 

via såväl papper som digitala medier till kanske två miljoner läsare, kommer att 

locka till sig de tyngsta debattörerna, de bästa journalisterna och författarna. Tankesmedjorna 

kan i sin tur, med effektiva distributionskanaler, också locka till sig många 

av de bästa samhällsforskarna och bli ett embryo till det progressiva universitet som 

exempelvis Lena Sommerstad har efterlyst. 

Ett sådant modernt massmedium kommer att förändra det svenska medielandskapet 

och förstärka demokratin i vårt land. 

Jeanette Andreasson Sjödin, Blekinge: Jag kommer från Blekinge och där, liksom här, 

jobbar vi just nu med att utveckla vårt parti, vår politik och vår organisation. Vi har 

en framtidskommission som leder arbetet och jag vill lyfta fram några av de idéer 

som vi diskuterar på hemmaplan och som även kriskommissionen har berört, och 

det handlar om nominerings- och valberedningsarbetet. 

En av de viktigaste uppgifter vi har inom socialdemokratin är att leda politiska 

församlingar och i de driva våra hjärtefrågor och föra samhällsutvecklingen framåt. 

Hur vi utser de personer som ska sitta i de här församlingarna känner vi väl till. Jag 

vet att processen har sina brister, och jag vet också att vi kan förändra den om vi vill. 

Tack Carin, för att du var så tydlig på den punkten. 

I framtiden vill jag se mycket mer av öppenhet och mod i nominerings- och valberedningsarbetet. 

Jag vill att medlemmar ska kunna räcka upp sin hand och föreslå 

sig själva. Jag vill att en nominering av en kompis ska väga lika tungt som en från 

S-föreningen. Vad krävs då för att göra detta möjligt? Jo, till en början en god kännedom 

om vad uppdraget innebär och vilka krav och möjligheter det innebär för 

medlemmen. Det ställer krav på vår organisation att vi skapar förutsättningar för det 

men också möjlighet till studier för nya medlemmar som vill bli förtroendevalda. 

Valberedningar känner stort ansvar för hur helheten blir och vilka kriterier man ska 

ta hänsyn till. 

Att sätta samman ett vinnande lag är en av nycklarna till vår framtida valseger 

och jag vill därför att organisationsutredningen tittar särskilt noga på det. Vi arbetar 

mycket med detta hemma i Blekinge. 

Roger Mogert, Stockholm: Jag ska börja med att erkänna att en del av de saker jag 

tänker säga handlar om att till viss del slå in öppna dörrar efter det anförande partiordförande 

höll i går. I vissa fall kanske till och med dörrar som bara hänger kvar på 

ena gångjärnet. Men jag vill ändå säga något eftersom partiordförande var så tydlig 

med att säga att inriktningen för partiet politik inte påverkas av vem som är partiledare 

utan formas här i salen. Jag vet inte om ni minns det, för det var innan han i 50 

minuter slog fast inriktningen för just den kommande politiken! 

Jag tänkte citera Johan Persson: ”Jag ska inte skryta och jag ska inte prata om Kalmar.” 

Jag ska i stället ägna några ljuva sekunder åt att prata om Stockholm och hur 

173

vårt parti förhåller sig till Stockholm, för detta är viktigt. 

Det måste vara slut på den krampaktiga tillgjordheten. Det måste vara slut med 

skrapandet med foten och det måste vara slut på en politik gentemot stockholmarna 

som sammanfattas: ”Vad tycker du? Vi också.” 

Vi måste våga vara socialdemokrater också när vi kommunicerar med stockholmarna, 

för stockholmare är precis som alla andra – bara fler, för att citera Hjalmar Mehr. 

Det är till och med så att de flesta stockholmarna är ungefär som jag. Jag är infödd 

stockholmare. Jag är född här men min mamma är från Kalmar, min morfar är från 

Dalarna, min mormor är från Västervik, farfar är från Västergötland och farmor från 

Värmland. Så är vi. Inuti varje stockholmare finns en smålänning som vill ut! 

Eva Ströman, Örebro län: Jag vill säga några ord om vikten av kommunikation och 

vår interna kommunikation. Jag har två medskick till organisationsutredningen och 

det första gäller utbildning. Jag är väldigt glad att Carin lade så stor vikt vid utbildningen 

för alla olika nivåer inom partiet. Det jag tycker att man skulle satsa ytterligare 

på är S-föreningarna, för vår basorganisation skulle behöva höjas ett snäpp i nivå 

på utbildning. S-föreningen är vår grund för att få fram förtroendevalda. 

Det har varit många utbildningssatsningar och det planeras många framöver. Det 

har varit 900 ledare, 600 ledare och mycket annat, och mycket är inriktat på att vi 

ska ha duktiga och väl förberedda kommunala och landstingskommunala företrädare, 

men vi har inte riktigt gjort samma satsning på S-föreningsnivå, och det tycker 

jag att man skulle göra. 1 000 ledare till S-föreningarna eller varför inte 10 000? 

Egentligen är det detta vi skulle behöva, med en basutbildning med mötesteknik 

och stadgar, sådant som vi egentligen brukar säga att man inte behöver när man ska 

starta en S-förening. Men de som brukar säga det är sådana som jag, sådana som ni 

som sitter här, som kan det här med stadgar och som vet hur man gör. Men de som 

är nya vet inte, vilket gör att man måste få lära sig redskapen. Jag tycker att man ska 

gå tillbaka till grundutbildningen. 

Vi behöver också en vidare intern kommunikation. Jag tycker att vi skulle behöva 

en medlemstidning, där man kan få höra lite om vad som är på gång politiskt och 

gärna lite skvaller från 68:an, lite recept och något korsord! 

Ulf Engström, Värmland: Socialdemokratin söker inte makten för maktens egen 

skull. Vem är det vi försvarar oss mot? Siktar vi mot valvinst 2014 eller är vårt mål 

2014? Ska vi rikta blicken mot de utmaningar vi står inför eller ska vi fokusera på de 

möjligheter vårt parti står inför? 

Dessa exempel är tagna från de första två sidornas text i underlaget inför kongressen. 

Det är små nyansskillnader men ack så viktiga. Vi kan säga att vi gör en nystart och 

att vi är fulla av framtidstro och samtidigt förmedla en helt annan känsla. Nyanserna i 

språket, valet av värdeladdade ord, metaforer och andra tekniker, fungerar precis som 

vårt kroppsspråk. Vi kan säga att vi är fulla av framtidstro på många olika sätt. 

Juholt sade i sitt linjetal att svenska folket inte gav oss sitt förtroende, att vi inte 

var övertygande nog. Han har precis rätt och det handlar mer om det förmedlade 

budskapet än om vår politik i sig. Vår politik är bättre än vad vi lyckas förmedla. 

Tomma ord och innehållslös retorik gör inget bättre men ord är efter tanke ett vik- 

174

tigt steg på vägen till handling. En bild säger mer än 1 000 ord och oftast tar det inte 

heller 1 000 ord att måla upp en bild. Låt oss alla bli bättre på att genom vårt språk 

skapa utveckling och engagemang, framtidstro och framgång. Jag yrkar därför att 

vi tar fram ett program för socialdemokratisk språkutveckling, för att bättre kunna 

förmedla vår motivation, vårt engagemang och vårt hopp om framtiden! 

Gabriella Granditsky Svenson, Stockholm: Det är lite tråkigt att halva ens anförande 

försvann efter Carins fantastiska tal. Vilken klok partisekreterare vi har fått – Carin, 

du har lyft jättemånga av de saker man har funderat på det senaste halvåret, sedan vi 

förlorade valet och började rannsaka oss själva sakta men säkert. Att vi ska vara ett 

öppet, nyfiket och ödmjukt parti är däremot något som Carin inte kan lösa utan det 

handlar om oss. 

Det finns ett citat som jag tycker är bra: ”Världen behöver fler ödmjuka genier. 

Det börjar bli väldigt få av oss.” Någonstans är det så med ödmjukhet, att det blir lite 

motsägelsefullt att säga det om sig själv. Men jag tror att en av lösningarna är att bestämma 

sig för att försöka bli lite mer nyfikna, ödmjuka och öppna, och då handlar 

det om att lyssna. 

Organisation och politik hänger ihop, precis som Carin sade. Vilka vi lyssnar 

på och vilka som får tala är det som utformar vår politik. Vi har inte råd att tappa 

medlemmar som går med i det här partiet för att påverka och vara delaktiga men 

som sedan känner maktlöshet. Det är det vi känner nu och det är det som många 

upprörda känslor har handlat om det senaste halvåret. Man har känt maktlöshet och 

att man inte har kontroll över vad som pågår, samtidigt som man vill vara med och 

man vill ta ansvar. 

Det är också därför organisationsfrågor är lite obehagliga för de handlar om makt. 

Men om vi på ett seriöst sätt vill säga att vi vill styra Sverige, omfördela makt och ha 

ett jämlikt och inkluderande samhälle måste vi visa att vi är ett parti som inkluderar 

och som strävar efter att fördela makt mellan olika grupper och som släpper in. 

Jag började mitt engagemang i Studentförbundet och jag har sett alldeles för 

många studentförbundare lämna vårt parti. Det har vi inte råd med och därför välkomnar 

jag det Carin säger om att man måste få engagera sig på alla möjliga olika 

sätt. Alla kan bidra, precis som alla i samhället kan bidra, men man måste få göra det 

på sitt sätt. 

Camilla Skog, Skaraborg: På sidan 24 säger vi att vi ska vara en tydlig röst för mänskliga 

rättigheter i världen. Vi har ett allvarligt jämställdhetsproblem i Sverige som vi 

delar med resten av världen. Problemet är att överallt på vår jord dödas varje dag 

kvinnor av en enda orsak – att de är kvinnor. Kvinnor dödas av män som säger att 

de älskar sina kvinnor men ändå väljer att misshandla och till och med döda den de 

älskar. Mäns våld mot kvinnor sker överallt. I min hemstad Skara dödades i höstas 

en 40-årig fembarnsmamma på ett brutalt sätt av sin sambo. I konfliktens Kongo 

används våld och sexuella övergrepp som ett vapen i kriget. 

Håkan Juholt sade i sitt tal i går att miljontals kvinnor hade fått leva om de hade 

haft samma tillgång till fysisk trygghet som män och att problemet ska lösas genom 

samarbete. Det svenska socialdemokratiska partiet måste ta initiativ till detta samar- 

175

ete genom att använda alla våra internationella nätverk i form av EU, FN, Socialistinternationalen, 

ideella organisationer – och vi måste börja nu. 

Anders Teljebäck, Västmanland: Jag var uppe i talarstolen i går och blev avklubbad av 

ABF:s ordförande just när jag skulle prata om folkbildning, så därför inleder jag nu 

med att säga att folkbildning är viktigt! 

Carins tal var jättebra och kriskommissionens förslag när det gäller synen på vårt 

parti om ett öppet parti, öppna processer när vi ska utse våra företrädare är välkomna. 

Jag ser fram emot de förslag som så småningom kommer fram, som gör att det 

blir bättre än det är nu. 

Jag har i tio års tid motionerat till kongresser om att vi borde ha kongress oftare. 

Det föreslår kriskommissionen också. Det tyckte jag var jätteroligt, att man liksom 

fick rätt till slut! Nu är det ju inte den här kongressen som ska avgöra den frågan men 

jag tänkte ändå slå ett slag för att vi borde träffas oftare. 

Låt oss ha kongress vartannat år, år efter val och år före val. Då kan vi slippa extrakongresser 

och lägga ner förtroenderådet, för det är inte riktigt ”på riktigt” – och jag 

har varit med på både kongress och förtroenderåd. Nästa gång vi möts till kongress 

hoppas jag att vi beslutar om kongress vartannat år! 

Lena Sommestad, Uppsala län: Vi har ett stort och svårt uppdrag framför oss. Vi ska 

utveckla och återskapa en socialdemokratisk samhällsmodell och för att lyckas med 

det krävs både kunskap och hårt arbete. Carin har pratat väldigt väl om vikten av 

omtanke, engagemang och självförtroende. Vi behöver också kunskap och samhällsanalys. 

Det största problemet för vårt parti nu är att vi så ofta formulerar sakpolitiska förslag 

som inte har grund i våra värderingar och som inte grundas på sakkunskap och 

samhällsanalys. Just därför blir det så ofta på ett annat sätt är vi har tänkt. Om vi ska 

lyckas bättre i framtiden, om vi ska kunna bygga ett samhälle som bygger på fungerande 

lösningar och som bär våra värderingar, måste vi satsa på kunskap. Då måste 

vi på ett hela annat sätt öppna vårt parti för alla dem som kan bistå oss. Det finns så 

många människor därute som har kunskap som vi behöver men det är väldigt svårt 

att komma in i det här partiet. 

Jag föreslår att partiet inför kongressen 2013 prövar helt nya arbetsformer som 

ger en verklig möjlighet för många att bidra till det här partiet, så att vi får en genomtänkt 

reformpolitik. En idé som jag har är att vi organiserar ett stort socialdemokratiskt 

Almedalen, där vi verkligen kan diskutera politik och ta oss tid att slipa 

argumenten. Det skulle också skicka en signal till alla dem som delar våra värderingar 

om att vi vill lyssna på dem och att vi behöver dem. 

Socialdemokratin har krympt. Generationer har gått det här partiet förbi, generationer 

av duktiga, radikala människor som hade kunnat bidra till vårt arbete. Jag tror 

att det är dags att vi vänder trenden, att vi mobiliserar det progressiva Sverige, så att 

vi kan vinna valet 2014. 

Stefan Wikén, Jämtlands län: Tack, Carin, för ett bra tal. Vi jämtlänningar kommer 

att göra vårt i det jobbet! Jag har inte lika mycket talartid som du, men jag vill ändå 

lyfta och betona några saker. 

176

Vi måste levandegöra socialdemokratin i och genom vår egen organisation. När 

vi pratar om skolan kan till exempel organiserandet av läxläsning vara en alldeles utmärkt 

idé. När vi pratar om byutveckling är det en självklarhet att delta i det lokala 

byutvecklingsarbetet. Vi måste helt enkelt organisera vårt eget verklighetsförändrande 

arbete, precis som en del andra har pekat på. Det är då vi växer i trovärdighet för 

vår politik men också för våra värderingar. 

I går sade vår partiordförande att vi inte får krympa till att bli en intresseorganisation 

för kommunalt förtroendevalda. Det kräver att vi genom vår organisation lever 

vår idé. Vi måste helt enkelt vara en social rörelse. Medlemskapet måste vara på allvar 

och på riktigt. Vi har inte råd med att medlemskapet reduceras till inbetalningskort 

och till att vara någon form av referensgruppsdemokrati. Medlemsdemokratin måste 

vara på riktigt, om det sedan innebär att vi måste bryta om varenda stadga. Då måste 

vi göra det. 

Vi måste, i vår organisation, ta vara på det enskilda engagemanget. Du, Carin, gav 

bra exempel och jag vill lyfta ett av dem närmare – Netroots. Där sker ett utvecklat 

samarbete och kunskapsutveckling av varandra mot gemensamma mål. Partiorganisationen 

ger förutsättningar och möjligheter men varje blogginlägg skrivs av var 

och en. Alla tar sitt ansvar för sin del och det engagemanget måste vi använda i hela 

partiorganisationen. 

Carl Tham, Stockholm: Jag har ett blygsamt förslag till den nya partiledningen: Riv 

åsiktsbunkern på Sveavägen 68! Öppna för alla idéer, förslag och tankar som faktiskt 

har forsat fram från debatter, möten och forskare de senaste åren. Det brukar klagas 

över att vi inte har ekonomiska resurser att skapa något som Timbro eller någon stor 

tänktank. Må vara, men en bra början är att använda de idéer som redan finns, att 

utnyttja de rapporter som till exempel vår tankesmedja har producerat, varav många 

är väldigt intressanta. 

Det är också en bra idé att utnyttja det forskarnätverk som partiet faktiskt har. Jag 

håller helt och hållet med Lena Sommestad i det hon säger: Vi behöver kunskap och 

utnyttja den kunskap som finns. Ska partiet åter bli starkt måste det bli ett samhällskritiskt 

parti. Se samhället med klara ögon, se dess styrka och svaghet, identifiera och 

lyft fram problem och missförhållande och lägg fast en politik på den grunden. 

Det är inte socialdemokratins problem som nu ska diskuteras utan samhällets. Då 

måste vi ha mod att kritiskt granska också resultatet av vår egen politik. Varför blev 

resultaten i skolan sämre under den socialdemokratiska tiden från 1994 till 2006? 

Varför ökade ojämlikheten i samhället under den tiden? Varför är det nu så i dag, 

att det gamla uttrycket ”Det går som tåget” numera bara är ett makabert skämt? Allt 

detta inträffade under den socialdemokratiska tiden och vi måste kritiskt granska 

varför det blev så. 

Till sist ett djärvt förslag för partiledningen: Våga gå över Sveavägen till ABF. 

Sveavägen är visserligen trafikerad, men där finns debatten – välkomna! 

Fred Nilsson, Västernorrland: Det som avgör om det ska gå bra är om vi är de vi är 

när vi nu återvänder hem. Det råder ingen tvekan om att vi har en fantastisk politik, 

en människosyn och en samhällssyn där andra står i ett vakuum. Man kan säga 

177

att vi har full kontroll över luftrummet, men det är på marken som segern vinns. 

Marktrupperna måste alltså in och marken är kommunerna – där vi är. Vi är sociala 

demokrater. Avgörandet kommer när vi är det. Förnyelsen är inget vi skakar av oss, 

utan det är något som vi nu går in i. 

Håkan sade att vi formar vår politik tillsammans, i nära dialog också med dem 

som inte är medlemmar i vårt parti. Det görs på kaféer och i formella möten, på nätet, 

i studiecirklar, på jobb och gårdsmöten. Mona sade att kampen för demokratin 

måste också tas på hemmaplan – på bussen, på fikarasten, i vardagen. Vi gör politik 

av människornas drömmar. Det måste finnas många olika sätt för många olika människor 

att närma sig vårt parti. Vi behöver många olika förebilder som nya medlemmar 

och nya väljare kan identifiera sig med. Underskatta inte det. För de flesta är det 

inte bara idéerna i sig själva som lockar från början utan de människor som brinner 

för dem. 

Nu förnyar vi arbetarekommunens sociala liv. Alla som gillar demokrati ska kunna 

se att det är hos oss demokratin lever, praktiseras, är öppen och fantasifull. Det 

viktigaste mediet är inte massmedia utan markmedia, när vi syns bland människor 

som ser oss. Förnyelse är ingen teori och aldrig långt borta. Den kräver ingen proffsanalys. 

Den kräver att vi är budskapet och vi ska längta efter morgondagen. 

Cecilia Dalman Eek, Göteborg: Jag skulle vilja förstärka en sak som Carin berörde 

väldigt bra, det som handlar om nya former av engagemang. Det hon sade var jättebra! 

Jag vill tala kort om bloggnätverket Netroots. Det är flera som har talat om bloggande 

på lite andra sätt, men jag skulle vilja säga att det är en blandning av röster 

för progressiv utveckling i samhället, men alla måste inte vara den mest högprofilerade 

bloggaren eller den som har högst teknikkunskap, även om man i nätverket 

hjälper varandra och bidrar till kunskapsutvecklingen. Det kan faktiskt också vara 

en småbarnsmamma som har en kvart över på kvällen, det händer ju faktiskt även 

småbarnsmammor, och som vill bidra med sina reflektioner över politiken och samhällsutvecklingen 

i sina egna nätverk. 

De nätverken innehåller väldigt många väljare och jag tror att väldigt många av 

dem är intresserade av oss och vår politik. Det partiarbetet är lika viktigt som fikasamtalen 

på jobbet. Det är bara på ett annat sätt. Nya sätt att engagera sig just nu 

är när muslimer och kristna tillsammans bestämmer sig för att sprida och kanalisera 

intresset för frihet, jämlikhet och solidaritet på ett nytt sätt. 

Kanske är det bästa sättet att ta emot en ny medlem, för sådana hoppas vi att vi 

får många, inte att förklara vilken förening hon eller han ska vara med i utan att fråga 

vilken sorts förening de själva vill vara med i. Sedan kan man försöka hitta några till 

och skapa en sådan förening. 

Jag tror att vi behöver ta vara på allas lust att delta och tillåta i stället för att hindra. 

Jag tror att det finns många sätt att klara det. 

Per Olov Rapp, Västmanland: Det har citerats flitigt under den här kongressen – We 

won´t back down, sade till exempel vår partiledare. Låt mig får bidra med ett annat 

citat: It´s no use saying we are doing our best. You have got to succeed in doing what 

is necessary. Det är det som är det viktiga. 

178

Efter Håkans linjetal framstår det för mig som oerhört nödvändigt att vi får tillbaka 

en av partiets historiska rötter på arenan – delaktighet. Att vi lyssnar, att människor 

blir sedda och respekterade för sina åsikter, både i vårt parti och ute på gator 

och torg. Det är oerhört viktigt, inte minst för kvinnor och ungdomar, inte bara där 

och utan också här och nu i vårt parti och i den markdemokrati som vi behöver. Låt 

oss hitta de arenorna för ungdomarna. 

När jag började som aktiv politiker kom jag till arbetarekommunens möte. Jag 

räckte upp handen och yttrande mig och då sade kommunalrådet: ”Vem fan är du 

som yttrar dig?” Då tänkte jag: ”Ta bort alla patriarkala förhållningssätt. Låt mig själv 

bli en ledare som det strömmar energi genom!” 

I dag har jag själv förmånen att vara kommunalråd och jag kan stolt meddela att i 

Sala har jag två unga duktiga tjejer under 20 år i kommunstyrelsen. Vi har en 1:a vice 

ordförande i fullmäktige som är 22 år och vi gick till val på en jämställd lista. Det står 

helt klart för mig att ett parti som inte satsar på ungdomen har ingen framtid. 

Framgångsrika organisationer tänker på framtiden och handlar i nuet. Vill vi generationsväxla 

in i politiken kan vi inte göra det senare som vi inte gjorde då, utan vi 

måste göra det nu. 

Peter Gustavsson, Uppsala län: ”Kulturen tar oss i handen och leder oss inåt så att vi 

bättre förstår vilka vi är, men handen leder oss också utåt, så att vi känner igen oss i 

andra.” Så fint formulerade sig Håkan Juholt i går. Visst måste vi socialdemokrater 

stå upp för de förutsättningar för eget skapande som vi har varit med och skapat. 

Visst måste vi utveckla teatrar, bibliotek, samlingslokaler och välfärdsinstitutioner, 

fortsätta att stå upp för att studieförbunden ska kunna fortsätta att göra en annan 

värld möjlig genom studiecirklar, föreläsningar och kulturprogram i hela vårt land. 

Men det är bara hälften av socialdemokratins kulturpolitiska uppdrag. I de offentliga 

organen är vårt uppdrag att stärka kulturens roll i samhället och se till att den 

kommer alla till del. Men som parti och folkrörelse har vi också uppgiften att stärka 

sådan kultur som uttrycker våra värderingar. Det sägs att det första Gunnar Sträng 

gjorde när han drivit igenom statarsystemets avskaffande 1944 var att ringa och tacka 

Ivar Lo Johansson. Ivar Lo beskrev statarnas liv i sina böcker. Han fick läsarna att leva 

sig in i hur underordningen och fattigdomen kändes in under huden. 

Framgångarna i arbetarrörelsens historia handlar om att etablera en berättelse om 

nuet, att skildra arbetarklassens villkor här och nu – vad som är fel och vad som behöver 

göras för att förändra samhället. Självklart ska socialdemokratin låta kulturen 

ta oss i handen och leda oss inåt så att vi bättre förstår vilka vi är. Då behöver vi bidra 

till att det allt brutalare klassamhälle som beskrivits från den här talarstolen de senaste 

dagarna också beskrivs i böcker, filmer, bildkonst, sång och musik. Vi behöver 

fler poeter som kallskänkan Jenny Wrangborg, som skriver såhär i en dikt: 

Du, som har tempot 

tatuerat i trasiga handleder 

och tacksamheten från samhället 

i löftet om en snabb utförsäkring 

179

Vi, som går sönder 

i schemalagd underbemanning 

och lägger livspusslet 

räknandes småmynt i kassan på ICA 

Vi, som är så tysta att vi inte verkar existerar 

Vi som lyfter, vaktar, städar, lagar, 

tjänar, steker, väntar, borrar, vårdar, 

säljer, ringer, servrar, monterar, svarvar, 

gräver, värmer, bakar, blandar. 

Vi som bevakar, sorterar, styckar, klipper, 

målar, plockar, reparerar och bär de här städerna. 

Vi som på jakt efter en seger 

som skrämmer bort alla försämringar 

reser upp oss upp, hittar våra röster, 

sträcker våra ryggar 

och kräver tillbaka oss själva. 

Martin Lind, Örebro län: ”Inget berg är så högt att inte en läkare fullastad med 

guld kan ta sig över det.” Citatet handlar om den kraft som ligger i ekonomiska 

belöningssystem. Det sammanfattar föreställningen som säger att bara belöningen 

är tillräckligt stor kan den få människor att åstadkomma underverk. Citatet fångar 

också utgångspunkten för den samhällsomvandling som pågår i dag och som snart 

kommer att resultera i en situation där hälften av all välfärd som produceras i det här 

landet drivs utifrån ett vinstintresse. 

Problemet med den här föreställningen är att den stämmer ganska dåligt överens 

med vad forskningen vet om incitament. Det föreligger ett glapp mellan vad forskningen 

vet och vad politiken gör. 

Jag har inte möjlighet att redogöra för all forskning här och nu men i korthet har 

den kommit fram till att det är direkt kontraproduktivt med ekonomiska incitament 

när det handlar om att lösa komplexa problem och tänka utanför ramarna. Ekonomiska 

belöningar förslöar tänkandet och hämmar kreativiteten. För enklare uppgifter kan 

däremot ekonomiska incitament bidra till att höja arbetstakten. Det här är ett faktum 

och den som vill ta del av bevisen kan gå in på www.ted.com och lyssna på Dan Pink. 

Det finns många fler områden där samhällsvetenskaplig forskning erbjuder resultat 

som är väldigt relevanta för socialdemokratin. Jag tror att vi kan bli bättre på att 

knyta allianser med forskare. Det finns mycket kunskap därute som skulle kunna 

tjäna det socialdemokratiska projektet mycket väl och det är mitt medskick till det 

fortsatta programarbetet. För att göra det som är rätt måste vi veta vad som är sant. 

Klas Jacobsson, Halland: Jag står här för att slå ett slag för det som SSU påtalade i går 

– vikten av att vi faktiskt vågar föryngra i partiet. Det betyder inte bara att man har 

unga medlemmar i partiet. Det innebär att man har unga medlemmar som faktiskt 

också får tyngre förtroendeuppdrag. 

180

Jag står här som stolt ordförande i Halmstads arbetarekommun. Varför är jag då 

stolt för det? Jo, för Halmstad har faktiskt vågat ta tag i ett föryngringsarbete. Jag 

själv var 24 år när jag blev vice ordförande i barn- och ungdomsnämnden i Halmstads 

kommun och fick förtroende att leda det oppositionsarbetet. Vissa trodde att 

det skulle gå fullkomligt åt skogen, men det gjorde det inte. Det var faktiskt så att 

barn- och ungdomsnämnden var den nämndsgrupp som drev det mest aktiva oppositionsarbetet 

under den förra mandatperioden och det är jag stolt över! 

Jag är också stolt över att ett av våra två oppositionsråd i Halmstad är 24 år och 

heter Aida Hadzialic, att en av våra riksdagskandidater förra mandatperioden var 

under 30 år när hon blev riksdagsledamot och att vår nuvarande riksdagsledamot 

från Varberg är 26 år. 

Det går att förändra. Det går att föryngra. Men det kräver att någon vågar och tar 

till sig modet att lämna. Vi är inte nöjda i Halland utan vi kommer att fortsätta vårt 

arbete. Ett par poster är inte så många; i Halmstad delar vi ut över 300 förtroendeuppdrag. 

Fler ungdomar måste in. 

Jag kan hälsa från alla oss ungdomar som finns här på kongressen till Håkan, till partidistriktens 

ordförande och arbetarekommunernas ordförande: We won´t back down! 

Inger Rydbrink, Kalmar län: Jag kommer från Nybro kommun och i valet i höstas fick 

vi fortsatt förtroende att leda kommunen. Det är jag tacksam över och stolt för. En 

av de viktigaste åtgärderna för framtiden är att fortsätta samtalen med partikamrater 

och nya potentiella väljare om vikten av att vi får makten även på riksdagsplanet vid 

valet 2014. 

Vi får i dag i vår kommun ta en hel del stryk för det regeringen orsakar. Vi får ta 

emot en hel del kritik från våra medborgare. Det är inte kul och det är definitivt inte 

rättvist. Det tar dessutom kraft från organisationen. Efter fyra år av opposition på 

riksplanet finns det nu en tendens, en uppfattning, att detta är den normala situationen. 

Det blir allt tydligare, ju längre tiden går. Men vi är trötta på att regionalt 

och lokalt täcka upp för den nuvarande regeringen och tvingas fokusera på hur vi ska 

mildra effekterna av den av alliansregeringen förda politiken. Vi behöver fokusera på 

våra egentliga kommunala arbetsuppgifter. 

Därför behöver vi hjälp från central nivå för att utveckla och erbjuda kvalificerad 

utbildning om vår värdegrund och vår ideologi, så att vi får en trygg och säljande 

organisation som kan fortsätta det samtal som fördes i valrörelsen och sälja in berättelsen 

om hur vi alla genom socialdemokratisk politik får en större valfrihet genom 

att vi betalar till välfärden efter förmåga och får del av den efter behov. Det finns 

många som vill hjälpa till och beskriva de sammanhangen men de behöver kunskap 

om hur allt hänger ihop, så att det kan göras tryggt och självklart. 

Vi behöver också bredda bilden av den socialdemokratiska väljaren. Här behövs 

nya utbildningar, inte enbart studiecirklar. Vi söker makten för att förändra samhället 

och vi vet att det spelar roll vilken politik vi för. Individernas frihet ställer krav på 

solidaritet. 

181

Jonas Nygren, Stockholms län: Jag läste i det vita nystartshäftet att vi ska jobba för att 

bli ett öppet, nyfiket och kreativt parti. På det sättet ska vi verka för att bli ett parti 

som blir mer relevant i människors vardag. Jag kan tycka att hela det stycket innehåller 

en hel del väsentligheter, för någonstans är det hur vi verkar, hur vi bedriver 

processer, som sätter bilden av partiet och det är också det som sätter bilden av hur 

vi sedan kommer att genomföra vår politik. 

För att vara ett parti som är öppet, nyfiket och kreativt krävs det att vi använder 

våra fler än 100 000 medlemmar. Det handlar också om att vi vågar släppa in fler i 

politikutvecklingen. Då handlar det inte bara om att vi ska lyssna utan det handlar 

faktiskt också om att vi ska våga låta människor vara med och påverka, även om man 

inte har partibok. 

Vi vet att intresset för att få vara med och påverka och utveckla vårt parti är väldigt 

stort, vilket inte minst de här dagarna är ett tecken på, när vi ser hur oerhört många 

människor som engagerar sig på bloggar, twittrar och så vidare. Nu är vår utmaning 

att på olika sätt ta tillvara på den kraften. 

Ska vi vara ett öppet och nyfiket parti måste vi faktiskt också våga släppa kontrollen 

ibland. Många exempel finns runt om i landet, och vi i Sundbyberg gjorde 

ett litet test inför valet som bestod av att vi faktiskt lät medborgarna vara med och 

påverka hur fullmäktigelistan skulle se ut. Det var ett konkret och lätt sätt att låta 

medborgarna vara med i processen. 

Vad vi framför allt måste våga är att prova nytt, vara lite moderna och vara lite mer 

modiga. En sak vet vi: Det är två saker som man kan dela och så blir det mer. Det ena 

är kunskap och det andra är faktiskt makt. Lite mer mod och så ser jag fram emot en 

riktigt progressiv utveckling av partiets organisation! 

Gabriela Håveland, Kalmar län: Alla har rätt att vara socialdemokrater. Ingen äger 

socialdemokratin. Man behöver inte ha varit uppvuxen i ett sossehem eller tillhört 

SSU. Man kan vara välbärgad. Man kan ha varit miljöpartist. Man kan vara egen 

företagare. Alla som vill ha solidaritet, jämlikhet och ett rättvist samhälle kan vara 

socialdemokrater. 

För att föra den politik som vi alla härinne vill föra måste vi öppna upp för det vi 

kallar mångfald. Jag är inte den ”svenniga sossen”, vilket ni ser. Det betyder att socialdemokraterna 

redan går framåt i utvecklingen, för det är väl inte så att man ska ha 

en speciell bakgrund för att platsa i partiet? Det tycker i alla fall inte de medlemmar 

som röstade fram mig. 

Jag har inte varit med i SSU, men mina barn kanske kommer att bli med, tack 

vare att kommunalrådet i Emmaboda, som är socialdemokratiskt, inte delar in människor 

i fack. 

Dan Nilsson, Kalmar län: Vi håller på att förlora en hel generation i Sverige på grund 

av att vi har en regering i landet som sätter sänkta skatter före utbildning och arbete 

till ungdomar, en regering som sätter sänkta skatter före forskning och innovation. 

Vi håller på att förlora en hel generation på grund av att vi har en regering som sätter 

sänkta skatter före trygghet och välfärd. 

182

Jag kommer från Västerviks kommun. Där är ungdomsarbetslösheten bland den 

högsta i hela Europa. Detta kan vi aldrig acceptera som socialdemokrater. Vi kan 

aldrig acceptera att så många ungdomar går sysslolösa månad efter månad, år efter år. 

Regeringens lösning är att sänka skatterna och sänka skatterna ännu mer. 

Vi socialdemokrater står för en helt annan samhällsmodell, där vi lägger resurser 

på utbildning och jobb för unga. Vi vill återupprätta komvux och öka utbildningsinsatserna 

radikalt. Men för att få respekt och trovärdighet i de här frågorna måste 

vi finnas ute bland våra medborgare. Vi ska finnas överallt. Vi ska ut i bostadsområdena, 

vi ska ut på våra fritidsgårdar och lyssna in. Det är där är vi har vår framgång i 

valet 2014. 

Det räcker inte att dela ut ballonger eller knacka dörr vart fjärde år, utan vi ska finnas 

där ständigt, lyssna och vara närvarande. Vi måste resa oss upp från våra interna 

möten där vi sitter allt för ofta och diskuterar med oss själva. Vi måste ut i verkligheten. 

På det viset kommer vi att vinna nästa val 2014. 

Angelica Katsanidou, Kalmar län: Jag tänkte prata framtid med er, och då inte vilken 

framtid som helst utan våra barns framtid. Det är ingen hemlighet att det är i skolan 

vi lägger grunden för framtiden. Det är där det avgörs. 

I min hemkommun Västervik, tyvärr borgerligt styrd, har en hel del friskolor valt 

att etablera sig och ytterligare ansökningar ligger och väntar på etablering. Friskolor 

kan absolut vara bra i vissa pedagogiska sammanhang men med det nu gällande 

regelsystemet kring friskoleetableringar är det en stor nackdel. Vi kan nu se hur 

friskolor säljs till höger och vänster, som vilken annan handelsvara som helst. Dessa 

bolag ser sin chans att tjäna pengar i Sverige genom att köpa upp friskolor på olika 

orter runt om i landet, så också i Västervik. 

De vinster som friskolor lyfter är våra gemensamma skattepengar, som i vissa fall 

lämnar landet. Dessa skattepengar ska säkerställa vår välfärd och se till att våra barn 

har trygga och kvalitativa skolor att gå i, och framför allt ska medlen garantera att alla 

elever får samma utbildning, oavsett förutsättningar. 

Det är vi tillsammans som genom den generella välfärden ska se till att våra barn 

får kvalitativa skolor att gå i och att de inte är små brickor i det finansiella spelet mellan 

olika investmentbolag, där aktieägarnas krav sätts främst på bekostnad av barnen. 

Vi kan aldrig acceptera våra barn som handelsvaror. Det är vår skyldighet att se till att 

barnen får en trygg och säker skola att gå i. Vi får aldrig glömma att alla ska med! 

Jessica Wagner, Göteborg: Förnyelse – jag är ganska trött på det ordet, fast jag är relativt 

ny, i alla fall i sådana här sammanhang. Det handlar inte bara om ordet förnyelse 

utan det handlar om vilken inställning det ordet ger oss. När vi säger att vi måste 

förnya vårt parti så ger det bilden av att vi måste byta ut alla delar till nya. 

Jag är inte en av dem som tror att allt var bättre förr och jag tror inte heller att vi 

måste gå tillbaka. Vårt parti behöver utvecklas. Utveckling är en ständig process. Det 

är inget som startar i dag och det är inte heller något som inte har varit förut. Även 

om utveckling kanske krävs nu mer än någonsin är det fortfarande något som ständigt 

behöver vara närvarande. Utvecklingen behöver hålla jämna steg med samhället. 

183

Samhället utvecklas hela tiden och då tycker jag att vår politik också behöver göra 

det. Poängen är inte förnyelsen. Poängen är att förnyelsen måste leda till utveckling 

och jämställdhet. 




184

SÖNDAGEN DEN 27 MARS 2011 

Etermiddagens förhandlingar 

Eftermiddagens förhandlingar inleddes klockan 13.01. 






Vårt parti 


Marie Ekman, Skaraborg: Det är många talare som har betonat vikten av en bra 

skola, rätten till god utbildning och möjligheten till arbete. Det håller jag med om. 

Men det jag vill lyfta fram är vilka slags jobb som vi kan erbjuda våra unga framöver. 

Det finns många yrken för dem att välja mellan och utmaningen är att attrahera våra 

ungdomar att välja vård- och omsorgsjobb. 

Vi har fler och fler som blir äldre. Många kommer att bo kvar hemma. Där kommer 

man också att behöva mycket vård, stöd och hjälp. Vi behöver välutbildade och 

kompetenta undersköterskor och viljan att ge god vård och omsorg måste finnas hos 

personalen. Jag vet det själv, för jag har jobbat i 20 år inom vården. 

I häftet på sidan 18 finns det några rader om detta, och där står det att den viktigaste 

åtgärden för att höja kvaliteten i äldreomsorgen är att satsa på personalen och 

dess kompetens. Men vi behöver också flexibla arbetstidsscheman, vi behöver ha rätt 

till heltid som ett måste och inte minst anständiga löner så att man kan försörja sig 

inom det här yrket. 

Framtidens jobb finns även inom handel, turism och service, men vi kommer 

aldrig ifrån det faktum att vi behöver personal inom kärnverksamheterna i våra kommuner. 

Jag kommer från Skövde kommun, där jag är ett stolt och nytillträtt oppositionsråd 

och jag vill att alla andra också ska vara stolta i sitt yrke och känna trygghet 

att ha ett arbete att gå till. 

I ett välfärdsland som Sverige ska alla ha rätt till ett jobb och alla äldre ska ha rätt 

till en värdig och trygg ålderdom. 

Ing-Marie Elfström, Stockholms län: Jag har rivit fyra tal nu, så nu tänker jag tala ur 

hjärtat. Hör alla mig förresten? Det finns ju många som har dolda funktionshinder, 

till exempel hörselskador. I vårt parti måste vi tänka på att alla med funktionshinder 

också har tillträde till oss. 

Jag vill ge i uppdrag till partistyrelsen att ordna någon form av öppen idékongress 

på nätet. Syftet ska vara att öka demokratin i Sverige och globalt. Vi ska sprida de 

185

socialdemokratiska värderingarna. Man kan se hur Netroots har utvecklat sig, vilket 

Nils Wikmång sade till mig att säga! 

Där har vi också en uppgift att fylla, apropå utbildning. Vi måste utbilda alla som 

inte kan det här med datorer så bra. 

Jag ser att Mona sitter här, så jag vill också säga att jag är S-kvinna. Det var min 

mormor också, som är född i Axmarby; det vet alla Gävlebor var det ligger. Där lärde 

jag mig att gå. Det är ett misslyckande för ett socialdemokratiskt feministiskt parti i 

jämställdhetsarbetet att inte kunna behålla en kvinnlig partikamrat som ledare. Det 

sade också Nina Wadensjö i Stockholms läns valanalys – att vi måste jobba med att 

lyfta fram starka kvinnor inom Socialdemokraterna. 

Jag gillar Juholt, jag har inte träffat honom ännu men jag har mailat honom och 

bjudit in honom till Vallentuna för där har han inte varit. Det är väldigt blått där, så 

han kanske inte har vågat sig dit? 

Slutligen, jag laddar redan så smått för nästa kvinnliga partiledare som ett led i 

jämställdhetsarbetet! 

Anna-Greta Leijon, Stockholm: Politik är allvar men det måste också vara lustfyllt 

och spännande att vara med i vårt parti och för mitt inlägg lånar jag Martin Luther 

Kings ord: ”Jag har en dröm.” 

Jag har en dröm om att vi ska välkomna nya medlemmar med öppna famnen, 

också dem som kommer från länder utanför Sverige. Jag har en dröm om att dagens 

unga sossar ska få glädjas åt att få samarbeta med kamrater i andra länder, inte minst 

med våra nordiska grannar. Jag har en dröm om att ska få uppleva att vårt parti kan 

göra praktisk skillnad för människor som lever under fattigdom och förtryck. Jag 

har en dröm om att vi tillsammans med partivänner i Europa ska kunna förbättra 

löntagarnas villkor i alla EU:s länder. Jag har en dröm om att internationalismen ska 

bli en del av varje sosseföreningsagenda. 

Men drömmar i all ära. För att de ska bli verklighet krävs det studier, struktur, 

organisation, praktiskt vardagsarbete. I avsnittet Vårt parti finns inte ett ord om att 

vi är del av en internationell rörelse, och ändå lever vi i ett land med människor från 

all världens hörn, som nog inget hellre vill än att bidra med sin kunskap och sitt 

engagemang. Partivänner, det ankommer på oss alla att medverka till att de kan göra 

sin röst hörd inom socialdemokratin. 

Åsa Karlsson Björkmarker, Kronoberg: Samla, skola och påverka – visst är det vackra 

ord? Men dessa ord är inte som en linje som börjar med samla och slutar med påverka. 

Det är mer som en cirkel, där orden är helt beroende av varandra. Vi kan inte 

påverka utan att skola. Vi kan inte skola utan att samla. Och vi kan inte samla utan 

att påverka. 

Jag gillar vårt nya soundtrack; jag tror att soundtrack är bra, även om jag inte kan 

säga att mitt är Rise and shine, såhär efter kongressfesten. Men jag gillar A little less 

conversation and a little more action. Jag tror att det är precis så vi ska uppfattas. 

Men internt ska vi ha mycket conversation, för annars blir det inte så mycket action. 

Jag skulle vilja att vi verkligen förstod och begrep att det är samtalet medlemmar 

emellan som skapar partiet, för någonstans är det medlemskapets värde som ligger 

186

till grund för hela det socialdemokratiska partiet. 

Vad är egentligen värdet i att vara medlem i Sveriges mest öppna, ödmjuka och 

nyfikna parti? Självklart handlar det om att påverka. Förr i tiden kanske det handlade 

mycket om att få information, men riktigt så kanske det inte är i dag; när allting står 

på aftonbladet.se så är livet som det är. Det får vi nog ta. 

Men vi måste fylla medlemskapets värde med något viktigt och jag tror att fokus 

måste ligga på lokal nivå. Stadgar, 68:an och partidistrikt i all ära, men det är i arbetarekommunerna 

och S-föreningarna medlemmar möts. Det är där vi engageras och 

det är där vi värvas. Det är därför det är det som är viktigt. Det är byggstenarna och 

det är det vi bygger vårt parti på. 

Jag tycker att det känns bra att både kriskommissionen och Carin har valt att ta 

upp detta. Jag hyser stort hopp till det! 

Caroline Helmersson Olsson, Södermanland: Innan jag åkte hit var jag faktiskt lite 

orolig över vårt slitna och väderbitna parti. Jag har varit orolig för att vi ska slarva 

bort en av våra styrkor – att vi alltid har förstått hur människor har det i sin vardag, 

för vi har sett deras verklighet. 

Den facklig-politiska samverkan har starkt bidragit till att löntagarnas perspektiv 

har varit en naturlig del av politiken. Arbetslivets förändring har suddat ut gränserna 

mellan LO-, TCO- och Sacoförbunden och det måste vi se. Jag håller med alla som 

har sagt att vi måste utveckla dialogen med alla löntagare och vi ska lyssna på och 

samarbeta med alla, men samverkar gör vi med dem som vi delar ideologi och värdegrund 

med. Högerns mångåriga kampanj mot den här styrkan har på något sätt 

trängt in i folks hjärnor. Nu har vi även haft en borgerlig regering som har haft fem 

år på sig att försvaga facket, bit för bit, steg för steg, med kirurgisk precision. Det är 

allvarligt. 

Anledningen till att jag är mindre orolig nu är att vi har valt en partiordförande 

som har varit ledamot i det fackliga utskottet och vi har valt en partisekreterare som 

säger att LO har en särställning. Det känns väldigt bra! Och som Carin sade – Ylva 

Thörn kommer snart med sin utredning, och då har jag bara ett medskick: Lyssna på 

Ylva Thörn. 

Sven Britton, Stockholm: Inom sjukvården finns det också klasser och den absoluta 

underklassen bland de sjuka är de psykiskt sjuka. Det är de som är mest sårbara men 

som ändå har fått minst resurser. Jag vet det, för jag är ibland konsult på psykiatriska 

kliniker och jag ser hur torftig miljön ofta är där jämfört med inom kroppssjukvården. 

Psykiatrin är på många håll den del av sjukvården som har flest vakanser. Många 

av läkarna är av utländsk härkomst. De är duktiga men de har ofta inte de språkliga 

resurser man behöver för att handskas med psykiskt sjuka människor. 

Jag skulle vilja att den psykiatriska vården uppgraderades väsentligt. Det går, det 

har vi sett inom geriatriken, men där har man starka organisationer bakom sig, till 

exempel pensionärsorganisationerna. De psykiskt sjuka har inga sådana organisationer. 

Jag skulle vilja att vi i vårt parti kunde bli det för de psykiskt sjuka. 

Den psykiatriska reform som vi startade i början av 1990-talet kunde aldrig genomföras 

på grund av lågkonjunkturen, så därför skulle jag vilja att vi, nu när det 

187

finns resurser, kan bli den lobbygrupp som de psykiskt sjuka behöver för att de ska få 

den vård som krävs. 

Det psykosociala omhändertagandet har nästan kommit helt bort, så psykiskt 

sjuka hamnar i ensamhet och ofta i missbruk. Många av våra tunga missbrukare har 

i själva verket en psykiatrisk diagnos i botten, så om den skulle behandlas skulle de 

kanske kunna komma ur sitt missbruk. Låt oss arbeta för att psykiatrireformen kan 

få bli genomförd så att de psykiskt sjuka medmänniskorna får den vård som de så väl 

behöver och som vi skulle kunna ge dem. 

Peter Söderström, Värmland: Jag är inte bara politiker utan jag är också snickare och 

därigenom medlem i Svenska Byggnadsarbetareförbundet. Carin tog tidigare upp 

facklig-politisk samverkan och jag skulle vilja poängtera vikten av en tydligare facklig-politisk 

samverkan. En tanke jag har är att vi fackligt aktiva politiker bör se på 

partiet ur en lite mer granskande synvinkel, att vi törs vara lite mer kritiska. Vi ska 

ställa krav på partiet att verkligen driva våra frågor. Vi ska vara en konstruktiv blåslampa 

likt SSU. 

På så sätt kommer Socialdemokraterna att bli den samhällsförändrande kraft som 

vi så väl behöver i en tid som denna. I dag har stora delar av det trygghetsnät som 

fackföreningsrörelsen tillsammans med Socialdemokraterna byggt upp under mer än 

100 års slit näst intill raserats. En skarpare facklig-politisk samverkan är i allra högsta 

grad en åtgärd som kommer båda parter till nytta. 

Det är så många frågor som kan sägas hänga ihop med detta, bland annat arbetsrätt, 

jämlikhet, solidaritet och arbetsmiljö – frågor som är synonyma med just Socialdemokraterna. 

Det har blivit dags att Sverige tar tillbaka platsen som föregångsland 

när det handlar om social trygghet. Bröder och systrar, det är dags att vi fäller upp 

våra paraplyer! 

Maria Östberg Svanelid, Stockholm: Det har varit fantastiskt att få vara med om 

denna brainstorming-kongress. Alla ombud har varit inbjudna att delta och det har 

vi gjort. Vi har brainstormat massor med förslag, inga avslag, inga omröstningar, 

bara goda idéer. Förslag i stort och smått och strukturer och detaljer. Målande berättelser 

om egna erfarenheter. Det har varit jätteroligt! 

Mitt bidrag handlar om mångfald och integration. Det handlar om något som 

bland annat Anders Carlberg talade om i fredags, om hur näringsliv och företag 

missar hela den potential som våra ungdomar med utomeuropeisk erfarenhet och 

bakgrund är. 

Men det är inte bara företagen som missar dem; det gör vi också. Vi socialdemokrater 

behöver all den erfarenhet och kompetens som ungdomarna, deras föräldrar 

och deras mor- och farföräldrar har. Alla dem som vi slarvigt kallar för invandrare. 

Människor med utomeuropeisk erfarenhet, kunskap om kultur, religion och språk. 

De som har ett namn som är svårt att uttala om man har svenska som modersmål och 

som har ett skriftspråk som gör oss svenskar till analfabeter. 

Vi socialdemokrater behöver alla de människorna i vårt parti på alla nivåer – 

i styrelser och på ledande positioner, i stadsdelsnämnder, i kommunfullmäktige, i 

landsting och förstås i riksdagen, på alla nivåer i våra partiföreningar men också i 

partistyrelsen och i verkställande utskottet. Det är det som är uppmaningen och det 

188

som partistyrelsen redan nu måste börja fundera över och som till nästa kongress blir 

en utmaning inte bara för valberedningen utan för hela partiet. 

Därför är jag också glad över det Carin lovade, och jag tror att den process hon 

pratade om också kommer att innefatta detta. Vi i partidistrikt och arbetarekommuner 

måste på något sätt tvingas nominera med mångfärgade glasögon, så att valberedningen 

ska kunna göra sin del av jobbet, och det är det som är så svårt för det 

handlar om makt och det finns inga extra platser. Det är några som måste avstå makt 

för att andra ska kunna få dem. Det finns ingen annan väg. 

Johanna Graf, Stockholms län: ”Förändras eller dö.” Det var det budskap som de nya 

Moderaterna fick igenom sin förändring av politiken med. Jag är glad att Carin i sitt 

anförande så tydligt visade att hon har förstått att det är förändras eller dö som gäller 

nu, även om det är läskigt. 

Samtidigt som det är härligt att vara här i Folkets Hus och härligt att höra en glad 

och brinnande Håkan Juholt brandtala oss nästan tillbaka till det 1970-tal, då Sverige 

hade en modell som var ohotad av både globalisering och nya moderater. Vi ska 

inte förta den glädjen, och det är härligt att äntligen får prata politik igen, men nu 

måste vi också våga lämna värmen i Folkets Hus och på Stockholm Waterfront och 

gå ut och vara modiga. 

Jag skulle vilja prata om tre sorters mod. Vi måste ha modet att se sanningen. Vi 

har en struktur för ett parti med en miljon medlemmar där medlemsdemokratin 

blomstrar på välbesökta möten. Men vi är fler medlemmar över 80 år än under 30 

år, så var förs de viktiga samtalen i dag? Vi måste ha modet att lämna salen och gå 

ut, som Håkan sade, på kaféer och på nätet, och prata med människor som är jätteintresserade 

av politik men som kanske inte är beredda att vara medlemmar i ett 

politiskt parti. 

Jag vill också prata om modet att våga lämna ifrån oss av makten. Vi måste lämna 

vanan att ju viktigare beslut, desto färre i rummet. Men vi måste också ha modet att 

lämna politiken själva då och då, för annars kommer inte den där förändringen och 

föryngringen som Jytte efterlyste i går. Hon glömde att ställa följdfrågan: Hur många 

av er är beredda att avstå ert uppdrag för den här föryngringen? 

Slutligen vill jag prata om modet att prioritera. Vi är inte ett parti i regeringsställning. 

Vi måste prioritera vad som ska vara de viktigaste frågorna. Det vill jag ha en 

ordentlig kongress om, inte om alla frågor. Ha gärna den kongressen på nätet. 

Mikael Svanström, Kalmar län: ”Varför är inte du med och sparkar boll?” frågade jag 

den lilla flickan som stod vid sidan av planen. ”Mina skor är sönder, men jag ska få 

nya gympaskor på fredag, för då får mamma pengar.” Hon fortsatte: ”Jag fyller nio år 

på måndag. Då önskar jag mig en cykel men mamma har nog inte råd.” 

Jag funderade på hur många gånger den lilla flickan hade hört att mamma inte 

hade råd – en erfarenhet hon delar med 220 000 andra barn i Sverige. Enligt den 

rapport som Rädda Barnen lämnat, baserad på SCB:s siffror, lever elva procent av 

Sveriges barn i fattigdom. Denna rapport vill Reinfeldt och barn- och familjeminister 

Maria Larsson inte kännas vid utan de kallar den oseriös, men de har väl aldrig 

mött den lilla flickan med de trasiga skorna. 

189

När vi inte kan ta hand om våra yngsta är vi ett fattigt land. Sedan spelar det ingen 

roll hur mycket plussiffror Anders Borg visar upp. 220 000 fattiga barn i Sverige är 

en skam. Sveriges riksdag har en gång skrivit under barnkonventionens artikel 4, där 

det står att varje land är skyldigt att använda sina yttersta resurser för att skapa drägliga 

levnadsvillkor för barnen i det egna landet. 220 000 barn väntar på att Reinfeldt 

och Borg ska uppfylla löftet och det gör också en liten flicka som önskar sig ett par 

gympaskor och cykel, så att hon kan vara med de andra barnen och leka. 

En av socialdemokratins viktigaste uppgifter är att föra en politik så att vi slipper 

ordet barnfattigdom. Det är inte värdigt ett rikt industriland. Vi ska skapa en social 

demokrati. 

Solveig Oscarsson, Örebro län: ”Fritt skolval ökar segregationen.” Jag blev djupt oroad 

när jag läste den rubriken i den lokala dagstidningen Nerikes Allehanda den 24 

mars 2011. Örebroforskaren Anders Trumberg, som för övrigt disputerar i Örebro 

på fredag, visade i artikeln följderna av det fria skolvalet och att det har lett till en 

ökad segregation. 

Han visar att segregationen gör att skoleleverna inte har samma chans att lyckas 

senare i livet och att skolsegregationen går snabbare än boendesegregationen. En av 

orsakerna tror han är att det är lättare att byta skola för sitt barn än att flytta hela 

familjen. Resursstarkas barn samlas på vissa skolor och de resurssvagas barn med 

annat etniskt ursprung på andra. Konsekvensen av det hela blir att skolorna i ytterområdena 

utarmas. Skolor som är populära är de som ligger centralt. Det här är ett 

problem som vi måste diskutera mer för att bidra till en förändring. 

Vad gäller skolpolitiken tycker jag att det är otroligt viktigt att alla barn får samma 

möjligheter att utvecklas, känna att de har lyckats i skolan och uppleva att det är 

roligt att gå i skolan. Varje elev som går ur högstadiet utan godkända betyg är ett 

misslyckande för individen och skolan. Skolan måste tidigt hjälpa och stötta dessa 

barn med tidiga insatser genom att ha mindre klasser och fler vuxna i klassrummet. 

I dag har svenska skolbarn tappat kunskapsmässigt enligt Pisaundersökningen, 

vilken jämför kunskapsresultaten i OECD-ländernas skolor. Läsförståelse och matematik 

är ämnen där våra barn ligger på en genomsnittlig nivå, men på de naturvetenskapliga 

ämnena har vi tappat ytterligare, vilket inte är bra. Där behöver vi 

fortsätta diskutera hur vi kan förändra dessa sjunkande resultat och vad som behöver 

förbättras ytterligare i skolan. 

Det är en stor utmaning att få våra elever att vilja läsa naturvetenskap och matematik 

och därmed höja kunskapsnivån så att de är rustade för framtiden. 

Bo Sjöberg, Örebro län: Jag har tänkt tillbaka på alla år som man har funderat på 

partiet och hur det har fungerat. Efter den politik som borgarna har fört finns det 

ett stort behov av något slags återgång för oss, och det har många tagit upp, men jag 

minns en tid för ett antal år sedan när det nästan kändes som vi frågade oss vart partiet 

var på väg, och därför är det viktigt att föra en visionär diskussion om vad som 

ska hända sedan. Vad är det goda samhället? 

Jag var i USA och hälsade på min syster för ett antal år sedan och då fick jag höra 

att Sverige var det utopiska landet en gång i tiden. ”Vad gjorde ni med det? Varför 

190

förstörde ni den visionen?” fick jag höra. Var det så att vi inte riktigt visste vart vi 

skulle? Den här diskussionen är jättesvår men den måste föras parallellt. 

En annan nivå som jag tänkte tala om är konkretionsnivån. Det här är bland det 

svåraste som finns men också bland det nödvändigaste. Det är också det jag möter 

bland människor dagligen: ”Vad vill ni egentligen?”. Det gäller energi, skolan, äldrevård, 

regionalpolitiken, transportpolitiken och så vidare. Det finns massor att ta upp. 

Jag är lärare och jag möter åttonde- och niondeklassare och deras val varje år. De 

är väldigt tveksamma till vad de ska välja. Här får vi inte svika dem. Gymnasiet måste 

utformas på ett annat sätt så att det blir tydligt för dem och också att det ger jobb. 

Det har vi svikit dem med. 

Leif Lindholm, Västernorrland: Processen när vi kom fram till att Håkan skulle bli 

vår ledare har fått en del kritik om brist på öppenhet och därmed brist på demokratin. 

Jag vet inte hur många av ombuden på den här kongressen som spontant sade: 

”Håkan ska vi ha!” när Mona meddelade sin avgång, men jag förmodar att det var 

en minoritet. 

När Berit och valberedningen presenterade sitt förslag insåg också jag att jag inte 

har fått som jag ville, men samtidigt började jag acceptera tanken på att nu när Margot 

sagt nej så många gånger får jag acceptera någon annan, för vi kan inte välja folk 

mot deras vilja, och valberedningens uppdrag var att hitta det som förenar, inte att 

till varje pris ordna en omröstning på en kongress. 

Nu slutade det med att vi valde Håkan och det var det bästa vi kunde enas om. 

Och det är som vi har sagt tidigare: Det är bra. Endast det bästa är gott nog åt folket. 

Vi valde det bästa vi kunde enas om. 

Till alla er som säger att vi måste förnya och ha mer öppenhet vill jag tillägga 

att det finns skillnader. I en socialdemokratiskt styrd kommun gäller offentlighetsprincipen. 

I en socialdemokratisk arbetarekommun är det medlemsdemokrati som 

är målet, och vi har en bakläxa att göra i partidistrikt och arbetarekommuner. Hur 

stärker vi medlemsdemokratin? 

Min vädjan till partistyrelsen är: Våga värna valberedningen som demokratisk institution. 

Den är viktig. 

Ilko Corkovic, Kalmar län: Jag kommer från Borgholms kommun på Öland. Det är 

tyvärr en alliansstyrd kommun, men glädjande nog är Socialdemokraterna största 

parti och det har inte hänt på länge. Vi kommer att ta över både i Borgholm och på 

riksnivån 2014! 

Jag har inget manus, för mitt manus ligger i hjärtat. Det handlar om en personlig 

berättelse om betydelsen av att få en andra chans i livet. Det handlar om komvux, det 

vill säga vuxenutbildning. Det handlar om det som alliansregeringen har försämrat, 

när man har förstört möjligheten för många som är i min situation och för många 

barn att läsa in gymnasiebetyg under ett senare skede av sitt liv. 

När jag läste på komvux under andra halvan av 1990-talet i kunskapslyftet, genom 

socialdemokratisk politik, fick jag framtidstro, möjlighet att läsa vidare på högskolan 

och få en bra utbildning. Det gällde inte bara mig utan många av oss – många 

invandrare, många barn som haft en svår uppväxt, många som inte haft läslust. De 

191

fick inte bara en andra utan kanske en tredje chans. 

Om jag jämför det med läget i min kommun i dag, i lilla Borgholm, så finns det 

inte mycket kvar av komvux. Det är inte värt namnet. Jag tror inte ens att det finns 

tio procent av antalet elever jämfört med hur det var på min tid. 

Vi måste värna om komvux och vuxenutbildning. Det handlar inte bara om att få 

en andra chans utan man får självförtroende. Det handlar om solidaritet och utveckling 

och det leder till tillväxt. 

Gabriel Wikström, Västmanland: Det är många här i dag som har talat om att socialdemokratin 

måste bli ett parti som öppnar sig och som förändrar sig för att kunna 

locka nya grupper av människor, för att locka unga människor, för att få fler kvinnor 

aktiva och för att få med fler personer med invandrarbakgrund. Jag tycker att det 

är bra och jag välkomnar partiledningens och partistyrelsens vilja att se över våra 

arbetsformer och hur vi jobbar i partiet samt se över stadgar och formella strukturer. 

Men det finns sådant som vi inte kan reglera med stadgar eller i våra formella 

mötesformer och som inte hjälps av en organisationsutredning. Det är de strukturer 

som finns i det här partiet och som också finns i samhället. Det är de strukturer som 

över- och underordnar människor och som har letat sig in i vår rörelse, som finns här 

men som inte behöver finnas när. 

Jag tror att vi, när vi förändrar vårt parti, också måste tänka på vårt eget personliga 

ansvar. Det är därför jag säger det här i dag. Alla vi som sitter här har ett personligt 

ansvar och det är det som är hoppingivande. Det fanns en tid när socialdemokratins 

ideal var att arbetarrörelsen och partiet skulle vara en spegelbild av det samhälle vi 

ville skapa. 

Det är en svår uppgift och det är en utopi, men det är också en uppgift som ger 

hopp, för det betyder att vi inte behöver vänta till 2014 med att skapa och börja 

forma socialdemokratin. Vi behöver inte vänta till 2014 med att skapa det samhälle 

och den gemenskap vi vill ha. Vi kan redan här i dag skapa en socialdemokrati, vi kan 

redan här i dag uppleva en socialdemokrati som visar solidaritet, som visar gemenskap 

och som tar hand om alla oss som vill arbeta för en bättre värld. 

Carin Jämtin, partisekreterare: Det har varit jätteintressant att lyssna, ni har berört så 

himla många punkter som ska in i organisationsutredningsarbetet. Jag tycker också 

att det är viktigt att komma ihåg det Leif Lindholm sade – i en socialdemokratiskt 

styrd kommun gäller offentlighetsprincipen men i en socialdemokratisk arbetarekommun 

ska vi värna och utveckla det demokratiska arbetet. Det ligger jättemycket 

i det. Vi måste bygga vidare på kulturen och demokratin. 

Vi återkommer till valberedningsprocesser, kongresser, öppenhet, nätet, alla de 

frågor vi har pratat om, och vi för in internationalismen och det internationella samarbetet. 

Tack för en jättespännande diskussion! 

192

Beslut 


att debattinläggen under dagordningens punkt 8.3 Vårt parti, läggs till grund för 

programkommissionens, partistyrelsens och organisationsutredningens fortsatta 

arbete. 

Behandlingen av dagordningens punkt 8 var därmed avslutad. 


Redaktionsutskottets förslag 

Tjänstgörande ordförande: Vi har inte fått in någon föranmälan och inga förslag från 

redaktionsutskottet. Kan vi därmed lämna dagordningspunkten? Svar ja. 

Beslut 


att lämna punkten eftersom inga ärenden hade inkommit. 


Extrakongressens avslutning 

Valupptakt Västra Götaland 

Gert-Inge Andersson, Västra Götaland: Som vanligt andas våra partikongresser framtidstro 

och jag tror att det är det medborgarna förväntar sig av oss socialdemokrater 

– att vi tror på ett framtida samhälle. 

Jag har nu varit i regionen i ett år och jag har snart jobbat med valrörelse i ett år, så 

vi har vanan inne, och den kommande valrörelsen i Västra Götalandsregionen berör 

en av de viktigaste frågorna för medborgarna – hälso- och sjukvård. Därför känns det 

väldigt bra att många partivänner kom fram i går kväll och sade att vi ska hjälpas åt, och 

vi pratade inte om pengar utan vi pratade om engagemang. Det känns fantastiskt bra! 

Med de orden hoppas jag nu att vi kan hjälpas åt fram till den 15 maj. Peder från 

Sundsvall kom fram i går och sade: ”Du, Gert-Inge, vi kan nog hjälpa till att ringa.” 

Det är ett erbjudande som vi gärna tar emot. Jana från Halland sade samma sak. Det 

finns många av våra partidistrikt som har erbjudit oss hjälp och vi tar gärna emot den. 

Det är många partivänner här som har uppdrag i kommunerna. Jag hoppas, för 

demokratins skull, att vi kan hjälpas åt att se till att våra valnämnder fungerar på ett 

bättre sätt i framtiden. Det är ett fåtal som har bommat, men det räcker. Man får aldrig 

misstänka att det sker oegentligheter eller misstag när det gäller att räkna röster. 

Ur den synvinkeln har vi från Västra Götalandsregionen inga synpunkter på att det 

blir ett omval för 1,2 miljoner röstberättigade. Däremot har vi synpunkter på att det 

kommer så sent som fem månader efter valet, för vi har ju redan ordnat allt. Vi har 

en politisk ledning, även om vi inte fick egen majoritet i fullmäktige. Min vädjan till 

er är alltså att ni ska se till att rätt människor är valförrättare och som räknar röster. 

Det är viktigt. 

193

Som sagt – stöd oss och supporta oss gärna. Jag tror att det är viktigt att vi som 

jobbar politiskt andas framtidstro och lyfter fram hälso- och sjukvårdsfrågorna samt 

frågor om tillväxt och utveckling. Det är nämligen där regionens stora och tunga 

uppdrag ligger. Vi omsätter 46 miljarder kronor. Det är det tredje största parlamentet 

i Sverige med 149 fullmäktigeledamöter. 

Vår förhoppning nu är att partiledningen och alla partidistrikt hjälper oss i det här 

viktiga uppdraget. Tack för en bra kongress! 

Anna Johansson, Göteborg: När vi nu har suttit här och lyssnat till en väldigt vital 

diskussion i talarstolen och på fantastiska tal från Håkan i går och Carin i dag, och 

Mona som öppnade i går förmiddag, kan det vara så att man känner att det är väldigt 

långt till valrörelsen 2104. Nu vill man ju ut med en gång och ta med sig den 

fantastiska känslan av att vi är på gång igen. Då kan vi, precis som Gert-Inge sade, 

erbjuda en liten extra möjlighet till valarbete redan nu. Ni behöver alltså inte vänta! 

Vår stora utmaning i valrörelsen är att få upp ett valdeltagande som gör att valet 

får en legitimitet. De som har tittat på det här gör bedömningen att vi riskerar att 

hamna i ett valdeltagande på ungefär EU-valsnivå, och det är naturligtvis inte godtagbart 

i ett val som berör så viktiga frågor för så många människor. 

För att valet ska bli intressant och för att det ska göra att människor faktiskt väljer 

att gå och rösta över huvud taget, så är det vår uppgift att dels informera om att det 

är ett val, för vi tror att det fortfarande är väldigt många som inte känner till det, dels 

visa att det är en kontrastfråga. Det spelar roll vem som styr sjukvården i Västra Götaland. 

Det har betydelse om det är Johnny Magnusson eller Gert-Inge Andersson 

som är regionstyrelsens ordförande. Det har betydelse för om vi ska behålla de stora 

sjukhusen eller om de ska säljas ut. Det har betydelse för om det är vård efter behov 

eller vård efter plånbokens storlek som ska gälla. Att få upp den kontrasten i det här 

valet är en jättestor uppgift och där behöver vi precis all hjälp vi kan få. 

Om ni tar kontakt med ert partidistrikt så kommer det här att samordnas på ett 

bra sätt. Man kan sitta hemma i sitt eget distrikt och ringa till väljare i Västra Götaland. 

Vill man komma till oss och hjälpa till på plats lovar vi att fixa sängplats till 

varenda kotte som kommer ner. Varmt välkomna och jag hoppas att ni känner som 

jag – att det ska bli himla kul med en liten valrörelse igen! 

Valupptakt Örebro 

Lena Baastad, Örebro län: Precis som Västra Götaland har vi ett omval, dock inte för 

1,2 miljoner väljare utan i en av fyra valkretsar. Den 15 maj avgörs det om det är vi 

socialdemokrater eller borgarna som styr Örebro. Vi vann valet den 19 september 

och nu måste vi vinna igen. 

Vi har redan gått in i valrörelsen och vi gör det med gott självförtroende. 40 procent 

av örebroarna trodde på vår politik. Vi gick framåt men vi kunde också se att 

ett bra val inte räckte till egen majoritet. Vi ökade valdeltagandet och vi gick framåt, 

men det blev jämnt. En enda röst avgjorde om mandatet skulle gå till oss socialdemokrater, 

så det ingen som kan säga att det inte spelar någon roll om man röstar, för 

varje röst gör skillnad. Det kunde vi verkligen se i Örebro. 

Jag jublade väl inte direkt när jag fick beskedet att vi skulle gå in i en valrörelse 

194

igen, men när man hade samlat sig så tänkte man i stället: ”Vilken möjlighet – nu 

kan vi ta två mandat till, så att vi får egen majoritet!” 

I höstas när vi hade valrörelse knackade vi på 37 000 dörrar, vi samtalade med 

57 000 örebroare. Nu ska vi göra det en gång till och då hoppas vi på er hjälp. 

Jag heter som sagt Lena Baastad och jag är kommunstyrelsens ordförande i Örebro 

– den här månaden, ska jag tillägga. I avvaktan på omval har vi nämligen inte 

lyckats få till en kommunledning, inte med mindre än att vi socialdemokrater tillsammans 

med Moderaterna får dela på kommunstyrelseordförandeposten varannan 

månad. Det ni! 

Under fyra år har Örebro styrts av en högerkoalition med de fyra borgerliga partierna 

och Miljöpartiet. Själva beskriver de dessa fyra år som en riktig framgångssaga. 

Jag har lite svårt att hålla med om den bilden, för vi socialdemokrater har sett hur 

utvecklingen av Örebro har stannat, hur vi har gått miste om nya jobb och hur klyftorna 

har ökat för varje år. 

Över 300 människor utförsäkrades i Örebro förra året. Allt fler familjer var tvungna 

att leva på försörjningsstöd. Varje dag tvingas ungdomar att konstatera att de inte 

har något jobb att gå till den här dagen heller. Boendesegregationen har ökat och 

skillnaderna i inkomst, utbildning och hälsa slår hårt mellan Örebros stadsdelar. Det 

är en del av den borgerliga framgångssagan. Vi socialdemokrater vet att det finns en 

annan väg att gå. 

Den 15 maj får cirka 28 000 örebroare rösta, de får möjlighet att välja igen. Valet 

den 15 maj står mellan ett Örebro som går framåt eller om Örebro än en gång ska få 

en kommunledning som drar frågor i långbänk, ökar klyftorna och stoppar utvecklingen. 

Vi socialdemokrater vet vad vi vill: ”Framåt Örebro!” Vi vill att vi socialdemokrater 

får förtroendet att samla Örebro för nya jobb och minskade klyftor. 

Målet i valrörelsen är att vi ska knacka på hos 30 000 örebroare och samtala med 

35 000 örebroare. För tre veckor sedan hade vi valupptakt. Vi har börjat vår valkampanj. 

Det känns lite tungt men ändå har allt stöd vi har fått från er gett oss energi. 

Valrörelsen har energi och vi har fått fart men vi behöver naturligtvis hjälp. Flera av 

er har lovat att hjälpa till, men ibland är det ju lätt att lova, så därför vore det bra 

att få in i protokollet att Jämtland kommer att ringa och att Sigtuna, Södertälje, 

Uppsala, Västmanland, Södermanland, SSU:are över hela landet faktiskt har lovat att 

ställa upp – och jag tycker att det är fantastiskt! 

För att alla ni ska veta hur man gör har vi lagt ut ett litet flygblad med kontaktuppgifter 

och postgirokonto om man vill sätta in pengar till vår kampfond, vilket 

Sundsvall och förhoppningsvis LO har lovat. 

Avslutningsvis, nu har vi klarat av vårt partiledarval det är fler än jag som tycker 

att det känns alldeles fantastiskt. Därför är jag också extra glad att kunna säga att 

Håkan Juholt kommer till Örebro. Det försäkrade jag mig om redan i går. Jag har till 

och med tagit med mig några ringlistor till dig, Håkan, som du ska få av mig! 

Med ert stöd, vårt arbete och alla fötter som ska springa så kommer vi att klara två 

nya mandat i Örebro den 15 maj. Tack i förskott och välkommen i jobbet! 

Tjänstgörande ordförande: Applåderna tyder på hela kongressens stöd fram till era 

viktiga omval i maj månad! 

195

Från presidiets sida vill vi tacka för gott samarbete med kongressen. Det blev 

ingen tidskris som det kan bli när vi har korta kongresser. Vi har också varit med om 

ett bra och värdigt val av ny partiordförande och partisekreterare och en bra avtackning 

av Mona i går. 

Nu ska jag överlämna klubban till den person som förvaltar den mellan kongresserna 

– Håkan Juholt. Tack för förtroende att få leda kongressen! 

Avtackningar 

Håkan Juholt, partiordförande: Först och främst ett tack till hela presidiet. Tack till 

all personal som har jobbat och slitit dessa dagar och som har gjort den här kongressen 

möjlig. Tack till alla volontärer som varit här och slitit och gjort den här kongressen 

möjlig. 

Tack så mycket till vår stora starka kongressgeneral som har gjort den här kongressen 

möjlig. Det är inte bara så att Caroline kommer från Kalmar; hon är också bäst i 

världen på att arrangera kongresser, kom upp så ska du få blommor! 

Nu skulle jag vilja bjuda fram tre tidigare partistyrelseledamöter: Raimo Pärssinen, 

Hans Tilly och Ilija Batljan. Välkomna fram ni tre, så ska ni få blommor! Här 

står nu tre helt fantastiska partikamrater som vi har känt en bra stund tillsammans. 

Raimo Pärssinen – du har varit ledamot i partistyrelsen i tio år och inte minst har 

arbetslivets frågor varit det du har brunnit för. Du har inte bara gjort detta utan du 

har också varit distriktsordförande i Gävleborg, ett uppdrag som du lämnar inom 

kort. Du har därutöver haft ett väldigt starkt engagemang i våra svensk-finska relationer 

och representerat det socialdemokratiska partiet på otaliga partiarrangemang i 

vårt grann- och systerland Finland. Du ska ha ett stort tack för din insats under dessa 

tio år i partistyrelsen! 

Hans Tilly – ditt första jobb var att mura miljonprogrammet. Därefter har du haft 

fackliga uppdrag i snart 30 år och varit ordförande i Byggnads i tio år. Du har i tio års 

tid bidragit till arbete i vår partistyrelse med att steg för steg stärka och symbolisera 

vårt facklig-politiska samarbete. Inte minst har detta fått uppmärksamhet i Lavalkampen, 

där du inte bara rönte uppmärksamhet i Sverige utan i hela Europa; till och 

med utanför Europa blev Hans Tilly och Byggnads en världsnyhet. Där gjorde du 

en historisk insats för att stå upp för alla människors lika värde på arbetsmarknaden. 

Du har kämpat mot detta A- och B-lag som så många vill se men som vi socialdemokrater 

aldrig någonsin kommer att acceptera. Du ska ha ett stort tack för ditt 

engagemang och din insats under dessa tio år i partistyrelsen! 

Ilija Batljan – här räckte det inte med Peter Cervin, utan jag skulle behövt en butler 

för att hålla ordning på allt du har gjort och den kraft och det engagemang som du 

har visat under den tid du har funnits inte bara i partistyrelsen utan även före detta, 

allt du har uträttat i Nynäshamn, i landstinget, i Socialdepartementet, i politiken i 

allmänhet. 2005 valdes du till kommunalråd i Nynäshamn och du inte bara pratade 

utan du levererade det som vi alla pratar om så ofta. Du införde rätten till heltid. 

Det är många som tycker om att prata om det, men Ilija gjorde det. Du har gjort 

detta och du har intagit nyckelpositioner under flera års tid. Framför allt har du tagit 

ansvar i den socialdemokratiska partistyrelsen i två års tid. För detta är vi dig ett stort 

tack skyldig! 

196

Nu vill jag gärna välkomna Thomas Östros och Ibrahim Baylan upp på scenen. 

Thomas – du är en politiker som har gjort skillnad i Sverige. Du är en politiker 

som gör skillnad i Sverige. Du har under många års arbete i regeringen gjort Sverige 

till ett bättre land. Du deltog i arbetet för att sanera och få ordning på Sveriges ekonomi 

efter Bildts regeringsperiod. Först var du riksdagsledamot, sedan medarbetare 

till Göran Persson och från 1996 fortsatte du arbetet som skatteminister på Finansdepartementet. 

Som utbildningsminister drev du på för utbyggnaden av den högre utbildningen. 

Du bidrog till att motverka den sociala snedrekryteringen och du såg till att stärka 

den svenska forskningen. Du gjorde det som måste göras när man vill stärka Sveriges 

konkurrenskraft i en allt mer hårdnande omvärld. Så investerar man för framtiden. 

Som näringsminister utvecklade du de framgångsrika branschprogrammen tillsammans 

med breda delar av Sveriges näringsliv. Du är en engagerad frihandelsvän 

som brinner för globaliseringens möjligheter och som närings- och handelsminister 

tog du många tuffa strider mot de europeiska länder som ville möta globaliseringen 

med tullar, kvoter och handelshinder. Under förra mandatperioden var du näringspolitisk 

och ekonomisk-politisk talesperson. Du genomförde dina uppdrag med stor 

energi, lojalitet och ansvarskänsla. 

Thomas, du har genomfört, och genomför, ett gediget arbete för det socialdemokratiska 

partiet. Du var drivande i grundandet av Studentförbundet. Du var ansvarig 

för att ta fram vårt partiprogram inför kongressen 2001. Du är ordförande i Uppsala 

läns partidistrikt. Dessutom är du partiets mest begåvade uttolkare av Elvis. Sällan 

har In the Ghetto framförts med samma närvaro och intensitet som under förra 

kongressfesten! 

Thomas, jag ser fram emot att få jobba nära dig i framtiden, tack! 

Thomas Östros, avgående VU-ledamot: Partivänner, jag blev väldigt stolt när jag lyssnade 

på Håkan Juholts fina tal i går. Där beskrev han precis vad som väntar oss, det 

som gör att vi har alla skäl i världen att vara väldigt optimistiska. Det som gjorde att 

jag en gång lockades till socialdemokratin, den här fantastiska kombinationen av en 

lidelse för att bygga ett jämlikt samhälle och ett väldigt engagemang för ekonomisk 

utveckling, tillväxt och nya jobb. Det hänger ihop. Det är precis det som har gjort 

att människor har vänt sig till oss, för att ge förtroende till oss att leda landet, leda 

landsting och leda kommuner. 

När jag lyssnar på de inlägg som kommit från ombuden de här dagarna fylls jag av 

optimism för det är precis den kombinationen som ständigt kommer igen. Det ska 

vi vara rädda om. 

Vi ska också vara rädda om varandra, för det finns inget parti som blir så starkt 

som vårt när vi håller ihop. 

Jag är väldigt tacksam för de möjligheter jag har fått genom ert förtroende att 

under flera år få arbeta för partiet i verkställande utskott, i partistyrelse, i programkommission 

och annat. Stor tacksamhet och stort tack. Jag kommer att göra allt för 

att hjälpa till också i fortsättningen och se till att Håkan Juholt blir Sveriges nästa 

statsminister. Tack ska ni ha! 

197

Håkan Juholt: Ibrahim, du har genomfört två fantastiskt händelserika år som partisekreterare. 

Det har varit Europaparlamentsval, kyrkoval, kongress och riksdagsval 

och du har gjort ett stort arbete för att förbereda denna extrakongress. I din roll som 

partisekreterare har du haft örat mot marken och tät kontakt med distrikten. 

Du har betonat vikten av att alla är med och tar i, att alla är ute bland dem som 

gör grovjobbet, att ingen sitter på kontoret och ber någon annan göra uppgiften. Du 

har själv knackat mängder med dörrar, delat ut flygblad och hållit torgmöten. Du har 

varit en närvarande partisekreterare och hela tiden föregått med gott exempel. Du 

har moderniserat vår folkrörelse, sociala medier har fått ta plats i det dagliga partiarbetet, 

det personliga samtalet har lyfts fram som ett redskap i valrörelsen. 

Du har också varit väldigt generös med att berätta om dina personliga erfarenheter 

– hur du kom till Sverige som tioåring med ett allvarligt hjärtfel – och du har använt 

din egen historia för att berätta för oss socialdemokrater, och alla som inte är socialdemokrater, 

om varför det var självklart för dig att bli socialdemokrat. Historien om 

getaherden som blev riksdagspolitiker och partisekreterare i Sveriges största politiska 

parti, din historia, har inspirerat så många. 

Men det är inte bara din historia som har inspirerat, och det är inte bara Östros 

som har skrivit in sig i den musikaliska historien. Din kampanjlåt från Europaparlamentsvalet 

2000 har ju en alldeles egen plats i arbetarrörelsens sångskatt! ”Baylando, 

Baylando” – det är ju helt fantastiskt uttryckt! Det är kampanj när det är som allra bäst! 

Jag vet, Ibbe, att du har så många år framför dig i politiken, i vårt parti och i vår 

rörelse. Vi kommer att få umgås så mycket med dig framöver, men just nu hoppas 

jag att du får en liten stund med tid som föräldraledig med din lilla dotter, så att du 

sedan kan komma tillbaka till oss och riksdagsarbetet, utvilad och taggad inför de 

utmaningar vi ska ta oss an tillsammans. Tack, Ibbe! 

Ibrahim Baylan, avgående partisekreterare: Tack partivänner. Jag sade just till Håkan 

att jag väl aldrig trodde att den låten skulle grävas upp igen, men den var faktiskt 

riktigt bra – på den tiden. 

Tack så mycket, både för applåden men också för det förtroende som jag fick – 

först vid kongressen 2005 att ingå i verkställande utskottet och sedan vid kongressen 

2009 att vara partisekreterare. Det har varit enormt händelserika år och enormt 

lärorika år. Jag tror aldrig att socialdemokratin har genomgått så många olika saker, 

från höjder till dalar, som under den här perioden. 

Min farfar brukade alltid säga att det bara finns en sak man kan använda misstag 

till och det är att man lär sig något av dem. Jag tror att det är väldigt viktigt att vi 

lär oss av de senaste åren – både de bra saker vi har gjort och de mindre saker vi har 

gjort. 

Socialdemokratin behövs i Sverige. Socialdemokratin behövs i Europa. För mig 

har socialdemokratin varit synonym med just framgången, för det är precis som Håkan 

säger. När jag kom hit som tioåring hade jag naturligtvis ingen uppfattning om 

varken landet eller politiken, men efter några år här och med ett väckt samhällsintresse 

kunde jag naturligtvis se att det har pågått saker i det här landet som är väldigt 

unika. Och varför då? Det var väldigt lätt att komma fram till slutsatsen att det inte 

beror på att det är Gud som har bestämt att det ska se ut såhär här i landet och på ett 

198

helt annat sätt i andra länder. Det är inte heller naturen i form av de kalla vintrarna 

eller något annat, som har gjort att vi har det som vi har det i Sverige medan det ser 

ut på ett helt annat sätt i andra länder. 

I grund och botten visar det sig att det är engagemang – i demokratin, i det socialdemokratiska 

partiet, i den svenska arbetarrörelsen – som har gjort Sverige till det 

land det är i dag. Därför var det väldigt enkelt för mig, precis som Håkan säger, när 

jag var tonåring och började bilda mig en egen politisk uppfattning, att ansluta mig 

till socialdemokratin, för socialdemokratin var då för mig, och är i dag, framgångens 

parti – framgång inte bara för den som har haft turen att födas i rätt säng utan framgång 

för alla människor. Kan vi återigen knyta an till detta är jag tämligen säker på 

att vi har goda år framför oss. 

Jag pratade med en journalist i går, och han sade: ”Jaha, men kan ni verkligen 

hålla ihop efter det ni har hållit på med?” Vad säger man? Vad är det för ord man 

skulle kunna säga som skulle kunna övertyga? 

Strunta i orden – vänta ett ögonblick. (Ibrahim sätter på sig en lösmustasch.) Visst 

är det väl så att en bild säger mer än 1 000 ord! 

Tack för den här perioden. Låt oss göra det till ett avstamp för en nytändning för 

socialdemokratin och låt oss överbevisa alla dem som gång efter gång har räknat ut 

oss. Nu kommer vi igen, nu tar vi dem. Jag ska ta lite föräldraledigt, men attans – i 

höst brinner det av igen. Vi ses kamrater! 

Avslutningsanförande av Håkan Juholt 

Håkan Juholt, partiordförande: Partivänner, med denna möjlighet att få skratta tillsammans 

tack vare Ibrahim är nu vår extrakongress alldeles strax slut. Nu är det 

färdigdebatterat i det här huset för den här helgen, men sannolikt kommer många av 

oss fortsätta diskussionerna redan på vägen hem och vi kommer att fortsätta dem på 

måndag morgon, för det är nu det egentliga arbetet börjar. 

Det socialdemokratiska partiets uppgift har så många kommit tillbaka till, att det 

ska vara ett verktyg för de människor som tror på en samhällsförändring, de människor 

som vill åstadkomma en samhällsförändring. 

Vi finns inte till för vår egen skull. Vi finns inte till för våra egna snäva intressens 

skull. Vi finns inte till för att bekräfta vår egen person eller våra egna intressen. Vi 

finns till för de människor som vill förändra samhället. Det är socialdemokratins 

uppgift. Det är det Carin Jämtin så tydligt har talat om. Det är det som så många 

talare har talat om. 

Nu öppnar vi upp oss. Nu talar vi till många, men framför allt lyssnar vi till ännu 

fler. Det är så vägen framåt ser ut. Nu hyvlar vi ner trösklarna som människor känner 

för att vara med i det socialdemokratiska arbetet. Nu öppnar vi famnen. Nu omsluter 

vi fler. Vi vet att så många vill att vi ska göra ännu bättre. Nu motsvarar vi deras 

förväntningar. Nu tar vi dem till oss. Nu börjar vi lyssna. Nu går vi ut, visst gör vi det 

kamrater? 

Även om det är vår i luften nu och det spritter i benen att få komma ut i solen och 

kanske få sig en kopp kaffe här utanför, så är det ändå tydligt att det finns ett kallt 

och ett varmt Sverige, även om det har bytt namn under olika perioder. På tidigt 

199

1970-tal kallades det ”den nya individualismen” av högern. Sedan följde Svenskt Näringsliv 

upp med ”Satsa på dig själv” men grundtanken var densamma. Den handlar 

om att du ska tänka på dig själv, du är själv din egen lyckas smed. 

Pressen i ett sådant samhälle ökar på den som har svårt att hitta ett jobb, på den 

som ingenting har, och stressen förvärras när du inte vet var du ska bo och när ditt 

tredjehandskontrakt snart löper ut. Pressen ökar inte bara på den enskilde utan på 

alla – också på alla dem som har jobb, bostad och hälsa. Livet förvandlas på sådant 

sätt till ett Robinson, till en melodifestival, där den som inte är bra nog röstas ut. 

Det finns goda skäl för oss alla att tacka för skratten i tv-programmet Solsidan. 

Den här eviga jakten på det perfekta huset, den perfekta middagen, de perfekta 

kläderna, den perfekta utsidan. När maktlösheten griper tag utvecklas det lätt till ett 

kontrollbegär. Satsa på dig själv, in absurdum, självklart på bekostnad av alla andra. 

Den som har mest strävar efter ännu mer. Så kan också ett land byggas men inte är 

det social demokrati. 

Låt oss i stället företräda det varma Sverige. Ett Sverige där man blir upprörd om 

barn far illa. Ett Sverige där man blir upprörd när barn tvingas leva i fattigdom. I det 

varma Sverige vill vi att alla barn ska ha lika möjligheter att växa till goda, starka och 

omtänksamma medborgare. I det varma Sverige vänder vi inte ryggen åt en olycksbroder 

och säger ”Skyll dig själv.” Det varma Sverige vill att ungdomars begåvning 

och talang aldrig ska gå till spillo bara för att mamma eller pappa inte har orkat eller 

kunnat ge en lika bra start i livet som mer privilegierade familjer har klarat av. Det 

varma Sverige har alltid en dörr öppen för den som söker skydd undan förtryck. 

Vårt besked är att vi tänker kämpa för ett samhälle som präglas av värme och omtanke. 

I det varma Sverige växer vi tillsammans. 

Det bygger på denna socialdemokratiska våg, som inte på något sätt har ebbat 

ut, utan som tvärtom är lika stark som tidigare. Det är en våg som inte gör halt vid 

nationsgränserna. Vi delar framtid och ansvar med bröder och systrar runt om hela 

jordklotet. Frihet och trygghet är alltid odelbara. Vi kan vinna dem tillsammans 

men vi kan också förlora dem tillsammans. Vi delar vår frihet och vår trygghet med 

vår granne, oavsett om grannen bor i lägenheten intill, eller om grannen bor i villan 

intill, eller om grannen bor i Damaskus, Minsk eller Tripoli. Vi är fortfarande bröder 

och systrar, och vi delar framtiden. Tryggheten och friheten äger vi tillsammans. 

Ingen människa kan någonsin vinna frihet och trygghet på en annan människas 

bekostnad. Om brodern eller systern förlorar den förlorar jag också den. Så hänger 

det ihop. Vi beskriver det som social demokrati och det är precis tvärtemot det som 

just nu pågår i det här landet. 

När det gäller förtrycket och dödandet i Libyen är det viktigt, så oerhört viktigt, 

att Sverige är berett att ta vårt moraliska ansvar. Människovärdet ska värnas. Folkrätten 

ska försvaras. Vi ska inte skriva in fler Rwanda eller Srebrenica i våra historiska 

dokument. Vi ska aldrig mer behöva läsa om att världen sitter och ser på när diktatorer 

krossar, mördar, förtrycker och utplånar sitt folk. FN:s uppmaningar ska länderna 

följa och vi förväntar oss att Sverige också kommer att göra så, även om vi har en 

utrikespolitik på detta område som är genant passiv. 

Allt detta är i linje med en god socialdemokratisk tradition. Det är ett ansvar som 

vi alltid har tagit och som vi är beredda att ta. 

200

Partivänner, diskussionerna dessa tre fantastiska dagar är omöjliga att sammanfatta, 

men det kommer att bli väldigt roligt att läsa protokollet. Alla dessa hundratals 

inlägg! Några av er har varit nervösa i talarstolen, andra har varit väldigt självsäkra, 

men alla har tillsammans framfört ett budskap som vi gemensamt bär med oss. Nu 

ska vi uttolka detta tillsammans och i stor utsträckning har vi redan gjort det. Låt 

mig bara nämna några inlägg som får representera er alla på samma tema. 

Lars G Linder har varit en fantastisk inspiratör för så många av oss under så lång 

tid. Han säger: ”Vår motståndare är inte Moderaterna. Vår motståndare är aldrig vara 

något annat än de orättvisor och de fel och brister vi ser i samhället.” 

Precis så är det. Vi ska inte spegla oss i Moderaterna. Vi ska återspegla vad samhället 

förväntar sig av oss. Det är uppgiften. 

Linnea Swedenmark från vackra Jämtland lyfter upp den fattigdom som breder ut 

sig nu när klyftorna ökar. Hon säger: ”Fattigdom är lika jävligt – oavsett i fall man 

bor i Skåne, i fall man bor i Stockholm eller om man bor i Strömsund. Det är vårt 

uppdrag att ge redskap till både storstäderna och småbyarna för att de ska klara just 

sina utmaningar.” 

Och Marlene Burwick från Uppsala län fyller i när hon påminner oss om barnfattigdomens 

konsekvenser: ”Det handlar om barn som inte har de glasögon de behöver 

för att kunna läsa, som saknar den utrustning som behövs för att delta i fritidsaktiviteter. 

Det handlar om barn som aldrig kan gå på kompisarnas kalas för att de har inte 

råd att köpa presenter.” 

Linnea och Marlene, och alla ni andra som har talat om barnfattigdomen: Vi 

kommer inte att vika ner oss på denna fråga. Det är en historisk och politisk uppgift 

för socialdemokratin att utrota barnfattigdomen. Den hör inte hemma i Sverige; de 

finns bara i Reinfeldts Sverige. 

Vi vet att det här inte är enkelt. Det är inget trollslag man kan göra första dagen 

som ny regering. Det är ett mödosamt arbete som täcker in de allra flesta av samhällets 

områden – arbetsmarknadspolitik, utbildningspolitik, bostadspolitik – men 

det handlar om social ingenjörskonst. Det handlar om ett politiskt parti som vill att 

politik ska göra skillnad, som inte tänker att marknaden ska sköta detta och så ordnar 

det sig säkert. 

Vårt besked är att vi tänker ta oss an uppgiften och steg för steg montera ner barnfattigdomen, 

men vi är väl medvetna om att det inte handlar om ett enskilt klubbslag 

i riksdagen. Det kommer att krävas fantasi, energi, teknik och framför allt vilja. Det 

är det som saknas i Sverige i dag. 

Jag tar som nyvald partiordförande med mig fyra viktiga arbetsuppgifter från denna 

kongress. 

För det första: Barnfattigdom har ingen plats i Sverige. Vi kommer att utarbeta 

ett program för att utrota barnfattigdomen. Vi ska vända på varje sten i detta arbete 

och vi ska göra det tillsammans. Vi ska lyssna till varandra. Vi ska lära av dem som 

har jobbat med detta. Vi ska studera internationella exempel. Det är en uppgift som 

vi äger tillsammans. 

För det andra: Vi kommer att ta initiativ till en översyn av pensionssystemet. Alla 

ska kunna lita på att pensionssystemet ger en trygg inkomst på ålderns höst. Vårt 

besked är att vi är beredda och vi vill sträcka ut en hand till löntagarnas, tjänste- 

201

männens och akademikernas organisationer för att lyssna till deras kunskaper och 

erfarenheter av hur detta pensionssystem har fungerat. Det vi därefter kommer fram 

till kommer vi att samtala med regeringen om för vi vet att en förutsättning för 

en hållbar pensionsöverenskommelse är att den är blocköverskridande, att den kan 

täcka 30, 40, 50 år framåt i tiden. 

Ingen regering, inte ens en mycket framgångsrik socialdemokratisk regering, kan 

vara säker på att vi kan regera i 50 år som följer. Därför måste vi ha med oss borgarna 

när det gäller skyddet för löntagarnas, tjänstemännens och akademikernas trygghet 

när de blir äldre. 

För det tredje: Vi ska göra en ordentlig genomlysning av alla de avregleringar som 

har pågått den sista tiden för att se om de har uppnått sitt syfte. Inom vissa områden 

har de gjort det. Inom flyget och inom telemarknaden, där faktiskt avregleringarna 

har blivit ungefär som politikerna har tänkt sig. Men när det handlar om elmarknaden 

är det alldeles uppenbart att vi har ett läge i dag där det inte blev som den 

politiska tanken var, där både enskilda medborgare, våra företag och vår industri 

påverkas av dessa övervinster i elbolagen. Där kan inte politiken sätta sig på läktaren. 

När avregleringarna inte har levererat det politiken önskade måste vi vara beredda 

att omreglera och påreglera för att värna medborgarnas trygghet och industrins framtid. 

Det är ett ansvar. Vi tänker inte sitta på läktaren. 

För det fjärde: Vi ska göra en översyn av skattesystemet. Många talare på denna 

kongress har talat om de behov vi står inför i välfärden. Befolkningen åldras och 

människornas krav på kvalitet höjs. Samtidigt har den borgerliga regeringens politik 

inneburit tydliga avsteg från skattereformens principer om transparens, tydlighet och 

enhetlighet. Nu är det hög tid att i lugn och ro, och synnerligen nogsamt, gå igenom 

skattesystemet för att skapa konkurrenskraftiga villkor för det svenska näringslivets 

tillväxt. 

Där har vi, kamrater, våra fyra huvuduppgifter som vi bär med oss hem som nyvald 

partiordförande, som nyvalda VU-ledamöter, som nyvald partistyrelse och som 

ombud som har burit fram denna kongress, som funktionärer och personal. 

Detta är de fyra uppdrag som vi nu talar om. Vi har gett klara och tydliga besked 

om vart vi vill förflytta Sverige, åt vilket håll vi vill gå, vilken färdriktning vi ser. 

Tveka inte om oss socialdemokrater. Vi har tidigare klarat uppgiften att bygga social 

demokrati och självklart kommer vi att klara det också i framtiden! 

Nu åker vi hem, raka i ryggen och stolta i rösten. Nu öppnar vi dörren. Nu bjuder 

vi in. Nu söker vi upp. Nu lyssnar vi in. Nu skärper vi oss och på allvar välkomnar 

dem som vill vara med. Nu visar vi att vi socialdemokrater tillsammans kan, vill och 

törs. Nu går vi framåt, 

Därmed förklarar jag denna kongress avslutad. 

Kongressen förklarades avslutades klockan 14.25. 

Internationalen sjöngs unisont. 

202

socialdemokraterna.se 

ISBN: 978 91 532 0670 5

Ladda ner protokollet frÃ¥n Extrakongressen. (PDF)

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?