Motioner till moderaternas partistämma

Motion 116
Tommy Ljung, Hudiksvall – Gävleborg
Kriminalvården, kommunerna och domstolarna
måste samarbeta
Som politiker har jag fått förtroendet att sitta i en övervakningsnämnd. I den
nämnden har vi ansvaret för att följa de överenskommelser som gjorts mellan
domstolen och den dömde. Utifrån detta uppdrag så har jag fått insyn i
bristen på samverkan mellan domstolsväsende, kriminalvård och kommunernas
socialtjänst. Detta leder ofta till att den dömde får små möjligheter att
återanpassas till ett liv utan kriminalitet. Den rättspraxis som utvecklas gör att
återupprepade vardagsbrott som egendomsbrott, misshandel och ringa narkotikabrott
har ett lågt straffvärde och den dömde får ofta ett så lågt straff att
rehabilitering är omöjligt.
Domstolarna har utvecklat ett rättssystem där lägsta straff är det vanligaste
för dessa förseelser. Uppgivenheten för poliser som ständigt får jaga samma
människor som efter nyss avslutat straff har återgått i brottsligt beteende är
förståelig. Detta anser vi moderater måste ändras. Vi behöver ingen ny lagstiftning
inom området utan kan använda de straffskalor som redan finns angivna.
Jag tror däremot att en ökad kunskap om narkomanvård behövs inom
domstolsväsendet på samma sätt som kriminalvården har utvecklat behandlingsanstalter.
Ett stort problem är vården och straffet för narkotikamissbrukare. När en
missbrukare döms till övervakning utan att först avgiftats saknas förutsättningar
för en kriminalvård värd namnet. Hur kan någon tro att en narkoman
frivilligt slutar med sitt missbruk endast genom övervakning? Den dömde
kommer då att fortsätta sin brottslighet för att kunna finansiera sitt missbruk.
Övervakaren får en omöjlig uppgift! Istället får ofta kommunen ta kostnaden
genom en tvångsvård för missbruket och kriminalvården får inga möjligheter
att återanpassa den dömde. Ett ekorrhjul som ingen tjänar på, varken de
personer som utsätts för brottsligheten eller narkomanen som inte får sin
vård och inte heller kriminalvården som än en gång har misslyckats med sitt
uppdrag att återanpassa till ett liv utan brottslighet.
Vill här ge ett exempel som påvisar mina påståenden. Det handlar om en grav
narkotikamissbrukare som blir inställd till domstolen anklagad för ett tvåsiffrigt
antal brott bestående av misshandel, egendomsbrott och upprepade ringa
narkotikabrott. I den utredning vi fick på socialnämndens bord kan man läsa
sig till att frivården rekommenderat domstolen att döma den anklagade till
vård för sitt missbruk genom kriminalvårdens försorg. Vad händer? Jo domstolen
undanröjer vårdalternativet och dömer klienten till övervakning och
därmed har man än en gång skickat över kostnaden på kommunen för vård-
Partistämma 2007
Motioner
— 315 —
Utskott 9:
Trygghet från våld och brott