Motioner till moderaternas partistämma

ofta att deras kulturella och sociala kompetens inte ska räcka till om de flyttar
någon annanstans. Detta gäller i än högre grad vid flytt mellan olika länder.
Trots att EU formellt ger fri arbetskraftsrörlighet har vi inte sett mer än marginella
flyttningsvågor. Detta kan jämföras med situationen i USA, där det är
normalt att flytta från en delstat till en annan när konjunkturen viker.
I det stora hela finns ganska stora likheter i penningpolitiken mellan många av
EMU-länderna, en utveckling som kan ha drivits fram av konvergenskraven i
Maastrichtfördragen, men som lika gärna kan bero på andra faktorer. Finanspolitiken
ser dock mycket olika ut i olika delar av EU. De nordiska länderna
har ett jämförelsevis högt skattetryck och stor offentlig sektor. Vidare finns
stora variationer i budgetdisciplin mellan länderna där vissa, exempelvis
Sverige, Danmark, Finland och Storbritannien, för närvarande har små budgetunderskott
medan andra EU-länder har större underskott i de offentliga
finanserna. Att notera är att Sverige i många avseenden har större likheter
med USA än med exempelvis Österrike eller Holland.
Mundell nämner i sin artikel från 1961 kortfattat fördelarna med en gemensam
valuta, exempelvis lägre transaktionskostnader i handeln och minskad
osäkerhet om relativpriserna, medan han diskuterar nackdelarna mer utförligt.
Den största nackdelen med en gemensam valuta är, enligt Mundell,
svårigheten att upprätthålla sysselsättningen i samband med förändringar i
efterfrågan och andra så kallade asymmetriska störningar, som kräver sänkta
reallöner i en enskild region. Hög arbetskraftsrörlighet är därför av stor betydelse,
något som starkt bidragit till att USA har betydligt lägre arbetslöshet än
EU, där arbetskraften inte är lika benägen att flytta dit de nya jobben finns.
Enkelt uttryckt är ett optimalt valutaområde ett antal regioner mellan vilka
migrationsbenägenheten är tillräckligt hög för att möjliggöra full sysselsättning
när någon av dem drabbas av en asymmetrisk störning. Andra forskare
har utvecklat teorin vidare och lagt till ytterligare kriterier, exempelvis kapitalrörlighet
och regional specialisering.
I intervjuer i samband med att Mundell besökte Sverige för att emotta Nobelpriset
förklarade professorn att det bästa för landet vore ett EMU-medlemskap.
Det skulle bli dyrt för Sverige att stå utanför, räntan skulle bli högre än
vad den skulle vara vid ett medlemskap och landet skulle förlora i inflytande
gentemot övriga Europa, menade han. Mundell är dessutom kritisk till de
svenska ekonomer, däribland regeringens EMU-utredare Lars Calmfors,
som menar att Sverige inte är redo för ett deltagande på grund av den stela
lönebildningen. Problemet med lönebildningen är enligt Mundells analys att
aktörerna på arbetsmarknaden när de sätter lönerna tar i beaktande att landet
kan sänka värdet på sin valuta om det skulle hamna i kostnadskris. Sverige
bör, menar han vidare, lösa detta problem genom att reformera det nuvarande
skattesystemet, som hämmar nyanställningar och rörlighet på arbetsmarknaden,
istället för att ställa sig utanför valutaunionen. Tyvärr överensstämmer
inte den politiska verkligheten i Sverige och EU med Mundells önskemål.
Utskott 6:
Sverige i Europa och världen
— 244 —
Partistämma 2007
Motioner