Motioner till moderaternas partistämma

Stark kritik har förvisso framförts mot resonemanget kring naturliga rättigheter.
Enligt Edmund Burke innebär teorin med naturliga rättigheter att felaktiga
förenklingar görs av de komplexa samband som samhället och dess politik
består av. Lagar och regler skall växa fram på ett naturligt sätt. De lagar och
friheter som skall vara gällande är de som ärvts från våra förfäder.
Skiljelinjen går vid synen på individen. Antingen tillskrivs individen ett värde
i sig. De som accepterar individens egenvärde kan också ställa upp på mänskliga
fri- och rättigheter där en grundidé hämtas i någon form av naturtillstånd.
Anses individens rättigheter däremot endast vara något som vuxit fram genom
det kulturella arvet är det svårt att acceptera några universella mänskliga
rättigheter. Det bästa argumentet för individuell frihet finns i motsatsförhållandet
med slaveri där en individ äger rätten till en annan människas liv och
frihet.
Människans rätt till liv och frihet är i dag en mer eller mindre vedertagen universell
norm. Dessa naturliga rättigheter är på grund av sin självklarhet något
som alla stater och alla världens individer bör kunna acceptera samt följa.
Statlig suveränitet
Den rådande världsordningen bygger på suveräna stater och har gjort så
sedan Westfaliska freden. Dessa stater har absolut bestämmanderätt angående
skeenden inom det egna territoriet så vida de inte frivilligt accepterat bindande
avtal. Grunden för detta finns i Max Webers berömda definition om
staten som innehavare av monopol på att utöva legitimt våld inom det egna
givna territoriet. Det innebär att det inom det givna territoriet är staten som
är suverän att stifta lagar samt upprätthålla lag och ordning vilket baserar sig
på ett oskrivet kontrakt mellan individ och stat. Staters förhållande till varandra
är anarkiskt, det vill säga det finns inget överstatligt organ som styr staters
förehavanden till varandra.
En värld där angrepp på suveräna stater fördöms oavsett orsak, en värld med
stater, fria att göra vad de önskar på sitt eget territorium är bara en naturlig
tanke om tron på universella mänskliga rättigheter inte existerar. De suveräna
staterna blir lätt dödsfällor för sina medborgare. Resonemanget rättfärdigar
nämligen folkmord och förföljelse då diktaturers handlande inom det egna
landet är en intern angelägenhet. Avsaknaden av de ovan nämnda universella
mänskliga rättigheterna gör att de mänskliga rättigheterna ej blir något annat
än överenskommelser mellan stater. Suveräna stater är inte villiga att lämna
ifrån sig makt till ett överstatligt organ. Makt som sedan kan användas mot
den egna staten, makt som kan användas för skydda internationella rättigheter
och gör störtande av diktaturer möjligt att försvara med hjälp av internationella
regler. De suveräna staterna är bara ett bra skydd för medborgare i som
Vincent, sid 28
Friedrich Hayek (1999), Frihetens grundvalar, sid 31f
Baylis och Smith (2001) ”The globalization of world politics”, New York, sid 150
Utskott 6:
Sverige i Europa och världen
— 216 —
Partistämma 2007
Motioner