Motioner till moderaternas partistämma

Tillämpat på år 2006 innebär förslaget att 38 kommuner och tre landsting
skulle tilldelas ett lönekostnadstillägg.
Utredningen föreslår även en förändring av byggkostnadsmodellen i kostnadsutjämningssystemet.
Den nuvarande modellen baseras på den faktiska
byggkostnaden per kvadratmeter, som enligt utredningen inte bara beror
på strukturella förhållandet utan även på självvalda kvalitetsskillnader. Den
föreslagna modellen baserar sig på enbart klimat och regionala skillnader i
lönekostnader för byggarbete. Modellen skulle, precis som den nu gällande
modellen, medföra en omfördelning till framför allt Stockholms och Västerbottens
län. Dock är den föreslagna omfördelningen betydligt mindre än med
den nuvarande modellen.
Sammantaget skulle de föreslagna förändringarna för det stora flertalet Stockholmskommuner
innebära ett plus, däribland för de som drabbas hårdast av
skatteutjämningen. De som skulle få de största förbättringarna är Nacka, Solna
och Värmdö. Roslagskommunerna Österåker och Vaxholm skulle däremot
förlora pengar, liksom Upplands Väsby, Botkyrka och Sigtuna. Förlusterna
för dessa kommuner är dock relativt små och vägs upp av att Stockholms läns
landsting skulle få en budgetförstärkning på över 500 miljoner kronor.
Strukturella löneskillnader
Utredningen har analyserat huruvida det finns strukturellt betingade löneskillnader
mellan olika kommuner och landsting, och att i så fall föreslå hur
dessa skillnader ska beaktas på ett sätt som gör det omöjligt för enskilda kommuner
att påverka utfallet. Utredningen fann att under perioden 2002/2005
hade 75 av landets 290 kommuner ett löneläge över genomsnittet. De högsta
lönenivåerna återfanns i storstadsregionerna. Skillnaden mellan den högst
betalande och de lägst betalande kommunen uppgick till 15 procentenheter
enligt utredningens lönekostnadsindexet. För landstingen var motsvarande
siffra sex procentenheter. Enligt utredningen finns det ingenting som tyder
på att löneskillnaderna är av tillfällig, övergående natur. Tvärtom tycks de för
kommunerna öka över tiden. Flera storstadskommuner har sedan slutet av
1990-talet höjt sina relativa lönenivåer samtidigt som låglönekommunernas
relativa nivåer i många fall har sjunkit ytterligare. För landstingen har de relativa
lönenivåerna varit någorlunda konstanta från år 1997 och framåt.
Faktorer som styr löneläget är, enligt analysen, konkurrensen på närliggande
arbetsmarknader, lokala boendekostnader och det allmänna arbetsmarknadsläget.
Som en konsekvens av att individuell lönesättning allt mer har ersatt
centrala löneavtal är kommunerna och landstingen i en ökande utsträckning
utsatta för konkurrens om arbetskraften. De konkurrerar dels med varandra
och dels med andra sektorer med lönenivåer som medel. Den lön som arbetsgivaren
tvingas betala för att attrahera rätt kompetens styrs av ett flertal
faktorer. Exempel på sådana faktorer är arbetstagarens utbildning, yrkes-
Utskott 5:
Så ska Sverige styras
— 194 —
Partistämma 2007
Motioner