Motioner till moderaternas partistämma

för dessa kommuner är dock relativt små och vägs upp av att Stockholms läns
landsting skulle få en budgetförstärkning på över 500 miljoner kronor.
Strukturella löneskillnader
Utredningen har analyserat huruvida det finns strukturellt betingade löneskillnader
mellan olika kommuner och landsting, och att i så fall föreslå hur
dessa skillnader ska beaktas på ett sätt som gör det omöjligt för enskilda kommuner
att påverka utfallet. Utredningen fann att under perioden 2002-2005
hade 75 av landets 290 kommuner ett löneläge över genomsnittet. De högsta
lönenivåerna återfanns i storstadsregionerna. Skillnaden mellan den högst
betalande och de lägst betalande kommunen uppgick till 15 procentenheter
enligt utredningens lönekostnadsindexet. För landstingen var motsvarande
siffra sex procentenheter. Enligt utredningen finns det ingenting som tyder
på att löneskillnaderna är av tillfällig, övergående natur. Tvärtom tycks de för
kommunerna öka över tiden. Flera storstadskommuner har sedan slutet av
1990-talet höjt sina relativa lönenivåer samtidigt som låglönekommunernas
relativa nivåer i många fall har sjunkit ytterligare. För landstingen har de relativa
lönenivåerna varit någorlunda konstanta från år 1997 och framåt.
Faktorer som styr löneläget är, enligt analysen, konkurrensen på närliggande
arbetsmarknader, lokala boendekostnader och det allmänna arbetsmarknadsläget.
Som en konsekvens av att individuell lönesättning allt mer har ersatt
centrala löneavtal är kommunerna och landstingen i en ökande utsträckning
utsatta för konkurrens om arbetskraften. De konkurrerar dels med varandra
och dels med andra sektorer med lönenivåer som medel. Den lön som arbetsgivaren
tvingas betala för att attrahera rätt kompetens styrs av ett flertal
faktorer. Exempel på sådana faktorer är arbetstagarens utbildning, yrkeskompetens,
arbetslivserfarenhet, kostnadsnivån på orten, flyttkostnader och
konkurrerande delar och arbetsmarknaden.
För att inkludera de strukturella lönepåverkande faktorerna i utjämningssystemet
föreslås två nya delmodeller, en för strukturella löneskillnader mellan
kommunerna och en för strukturella löneskillnader mellan landstingen.
För kommunerna beräknas de strukturella löneskillnaderna utifrån följande
variabler:
• medellönen för kommunanställda i angränsande kommuner
• köpeskillingen på småhus
• förvärvsgraden i kommunen
Kommunernas beräknade standardkostand för löner baseras på kommunens
fem största verksamhetsområden. Stockholms stadsledningskontor, liksom
den politiska ledningen, skulle föredra en beräkningsmodell som tar hänsyn
till kostnaden för all obligatorisk kommunal verksamhet. För landstingen
beräknas löneskillnaderna enbart utifrån en variabel: lönerna i den privata
Utskott 5:
Så ska Sverige styras
— 188 —
Partistämma 2007
Motioner