Motioner till moderaternas partistämma

Många orter värms nästan uteslutande av fjärrvärme, det är inte ovanligt att
upp till 80 procent av flerbostadshusen värms med fjärrvärme. Det innebär att
leverantören inte bara kontrollerar de lokala rörnäten, denne har ofta också
en dominerande ställning på hela den lokala uppvärmningsmarkanden.
Leverantören kontrollerar den nödvändiga infrastrukturen vilket i praktiken
innebär att konkurrerande fjärrvärmeverksamhet i praktiken är omöjlig. Att
konkurrera med en sådan verksamhet fullt ut på samma lokala marknad är
i många fall inte heller önskvärt, stora investeringar i parallella rörnät skulle
vara samhällsekonomiskt olönsamt.
Konkurrens från andra uppvärmningsalternativ är något som fjärrvärmeleverantörerna
själva gärna framhåller som ett tecken på konkurrens. De menar
att det står kunden fritt att själv välja bort fjärrvärmen och installera ett annat
alternativ, exempelvis värmepump eller biobränslepanna. Kundernas situation
är dock inte alltid så enkel. Det finns ofta praktiska, tekniska, juridiska eller
ekonomiska hinder som försvårar eller helt förhindrar kundernas byte från
fjärrvärme.
Tredjepartstillträde
För att åstadkomma en bättre marknadssituation bör distribution och produktion
skiljas åt och produktionen av fjärrvärme konkurrensutsättas.
Distributionsverksamheten med den nödvändiga infrastrukturen ska kunna
drivas med rimlig avkastning för att säkerställa att tillgångarna förvaltas
långsiktigt och att underhåll av anläggningarna sker med nödvändig omfattning.
Distributionsnät för fjärrvärme kan i likhet med annan samhällsnyttig
infrastruktur hanteras i monopolställning av en part under någon form av
reglering eller kontroll. Likheter finns med uppdelningen på marknaderna för
telefoni, elektricitet och järnvägstransporter.
Fjärrvärme i konkurrens är ingalunda en ny tanke, frågan har till och med
behandlats av statliga utredningar under senare år. I Statens offentliga utredningar
2004:136 beskrivs olika typer av tredjepartstillträde och möjliga konkurrenssituationer
för fjärrvärmemarknaden.
• Gradvis öppna nät innebär att befintliga aktörer ges möjlighet att konkurrera
om fjärrvärmekunder i varandras nät, värme transiteras då på konkurrentens
nät.
• Alternativet Värmebörs innebär att befintliga aktörer i en storstad ges
möjlighet att sälja värme till kunder via en värmebörs med transparent
prissättning. Flera värmeproducenter och spillvärmeleverantörer står för
utbudssidan och kunderna står för efterfrågan.
• Single-buyer innebär att en huvudman, exempelvis en kommun eller ett
fjärrvärmedistributionsföretag, fungerar som uppköpare av fjärrvärme från
Partistämma 2007
Motioner
— 135 —
Utskott 3:
Vårt gemensamma ansvar