Motioner till moderaternas partistÃ¤mma

Partistämma 2007: 

Motioner.

Moderaternas 

partistämma. 

Gävle 25/28 oktober 2007.

Motionsförteckning 

Utskott 1: 15 

Tillväxt och arbete åt fler 

Motion 1 17 

Urban Persson, Nässjö – Jönköpings län 

Avtal under tvång har ingen framtid 

Motion 2 18 

Bengt-Anders Johansson, Smålandsstenar – Jönköpings län 

Konflikträtten på arbetsmarknaden bör ses över 

Motion 3 20 

Ing-Marie H Paulsson, Skillingaryd-Vaggeryd – Jönköpings län 

Facket och kollektivavtalen 

Motion 4 21 

Moderaterna i Stockholms stad 

Kollektivavtal eller ej? 

Motion 5 24 

Stefan Cronberg m fl, Österåker – Stockholms län 

Konfliktreglerna måste ändras 

Motion 6 27 

Moderaterna i Östergötlands län 

Stärkande av föreningsfriheten för arbetstagare 

Motion 7 30 

Moderata Ungdomsförbundet 

En inkluderande arbetsmarknad 

Motion 8 33 

Moderaterna i Piteå – Norrbottens län 

Utan dolda skatter – ett skattesystem för medborgarmakt 

Motion 9 36 

Anna Kinberg Batra, Nacka – Stockholms län m fl 

Gör skatterna synliga 

Motion 10 38 

Sotiris Delis, Huskvarna-Hakarp – Jönköpings län 

Sammanslagning och ny ägarstruktur av Swedfund AB, EKN, AB SEK, Almi AB, 

Exportrådet och Nutek 

Motion 11 40 

Jan-Olof Andersson, Strömsund – Jämtlands län 

Ny skattelagstiftning 

Motion 12 42 

Mats Weinesson, Motala – Östergötlands län 

Larm – Vi kan tappa 100 000 företagare 

Motion 13 44 

Moderaterna i Västernorrlands län 

Kreditbedömning 

Partistämma 2007 

Motioner 

— —

Motion 14 46 

Åsa Wikström, Boden – Norrbottens län 

Satsa på besöksnäringen för fler jobb för unga 

Motion 15 48 

Bo Hultin, Boden – Norrbottens län 

Skatteavdrag för ideella gåvor 

Motion 16 49 


Stoppa ny vägtrafikskatt 

Motion 17 51 

Helena Nordvall, Boden – Norrbottens län 

Moderat politik för tillväxt 

Motion 18 52 


Förenklade momsregler för småföretag 

Motion 19 54 

Moderata Ungdomsförbundet i Södermanlands län 

Frivillig a-kassa 

Motion 20 56 


En enklare och mer rättvis skattepolitik 

Motion 21 58 


Sänkta skatter 

Utskott 2: 61 

Den framtidsinriktade kulturen 

Motion 22 63 

Anne Marie Brodén, Laholm – Hallands län m fl 

Den kreativa människan 

Motion 23 70 

Tomas Tobé, Gävle – Gävleborgs län 

Ny modell för den svenska spelmarknaden 

Motion 24 76 


Återinför entréavgifter på museerna 

Motion 25 78 

Christopher Aqurette, Centrum Malmö – Skåne län 

Radiofrekvenser 

— — 


Motioner

Utskott 3: 81 

Vårt gemensamma ansvar 

Motion 26 83 

Harald Hjalmarsson, Västervik – Kalmar län m fl 

Statliga satsningar på infrastruktur för tillväxt 

Motion 27 84 

Jan Owe-Larsson, Norrköping m fl – Östergötlands län 

Statens hantering av investeringar i infrastruktur 

Motion 28 86 

Moderaterna i Västmanlands län 

Utveckling av infrastrukturen i Mälardalen 

Motion 29 88 

Moderaterna i Södermanlands län 


Motion 30 90 


Begränsat strandskydd 

Motion 31 91 


Skärpt strandskydd hotar Norrbotten och hela Norrland 

Motion 32 93 

Rolf Gunnarsson, Falun – Dalarna 

Sänkning av bensinskatten 

Motion 33 96 

Moderaterna i Kalmar län 

Sänk skatten på bilar och lätta lastbilar 

Motion 34 98 


Turistkonto skapar bättre planering och minskar riskerna 

Motion 35 99 

Moderaterna i Uppvidinge – Kronobergs län 

Bättre infrastruktur och renare luft 

Motion 36 100 


Del av vinst på vattenkraft 

Motion 37 102 

Daniel Nord, Moderata Ungdomsförbundet Nils Dacke – Östergötlands län 

Skatt på dieselbilar 

Motion 38 104 

Moderaterna i Östergötland 

Kärnavfall 

Motion 39 107 

Magnus Redin, Linköping – Östergötlands län 

Eget ansvar för egna val 



— —

Motion 40 109 


Framtida energi 

Motion 41 111 


Staten ”äger” mark när det så passar 

Motion 42 114 


Administrativt dubbelarbete 

Motion 43 116 

Gunnar Björklund, Västerås Skerike – Västmanland 

Postadresser/belägenhetsadresser på landsbygden 

Motion 44 121 


Sänkt dieselskatt 

Motion 45 122 


Ompröva beslut om förbud mot blyammunition 

Motion 46 124 


Sverige behöver ett långsiktigt skogsprogram 

Motion 47 126 

Lars Alriksson, Gällivare – Norrbottens län 

Ändring av minerallagen 

Motion 48 127 

Moderaterna i Härlanda – Göteborgs stad 

Moderaternas miljöpolitik och klimatfrågan 

Motion 49 133 


Anläggningslag 

Motion 50 134 

Paul Lindquist, Lidingö, m fl – Stockholms län 

Fjärrvärme i konkurrens – en fantastisk möjlighet 

Motion 51 136 

Dan Åberg, Skara – Skaraborg 

Särbehandla inte dem som måste åka bil 

Motion 52 138 

Moderaterna i Gotlands län 

Sänkt skatt på bensin och diesel 

Utskott 4: 141 

Utbildning med hög kvalitet 

Motion 53 143 

Moderaterna i Jämtland län 

Att läsa B-språk måste få sitt rättmätiga värde 

— — 



Motion 54 144 

Jonas Grafström, Luleå – Norrbottens län 

Kårobligatoriet 

Motion 55 146 

Moderaterna i Norrbotten 

Ändring av skollagen 

Motion 56 147 

Lars Alriksson, Boden – Norrbottens län 

Höja fribeloppsgränsen för studiemedel för studerande med barn 

Motion 57 148 

Judit Burda, Innerstaden – Göteborgs stad 

Mer resurser till kärnforskning i Sverige 

Motion 58 151 

Moderaterna i Göteborgs stad 

Förändra nuvarande antagningsystem till högskolor 

Motion 59 154 

Jan Nilsson m fl, Vännäs – Västerbottens län 

Lärares behörighet 

Motion 60 157 


En friare skola ger friare elever 


Så ska Sverige styras 

Motion 61 161 


Den framtida regionindelningen 

Motion 62 164 

Moderaterna i Skåne län 

Den fortsatta utvecklingen av det regionala självstyret 

Motion 63 168 


Regionindelning i Sverige 

Motion 64 169 

Ove Karlesand, Mörbylånga – Kalmar län 

Riksdags- och regeringsbeslut 

Motion 65 171 

Moderaterna i Kronobergs län 

Direktval till länspolisstyrelsen 

Motion 66 172 

Robert Tenselius, Moderata Ungdomsförbundet Norrköping – Östergötlands län 

Val av regeringsbildare 

Motion 67 174 

Lennart Watz, Kinda – Östergötlands län 

Regeringens utnämningspolitik avseende högre statliga tjänster 



— —

Motion 68 176 

Finn Bengtsson m fl, Linköping – Östergötlands län 

Krav på korrekt bemötande av medborgare vid kontakter med svenska myndigheter 

Motion 69 179 

Fredrik Sjöstrand, Linköping – Östergötlands län 

Ge medborgarna rätten att lämna landstingen 

Motion 70 183 

Anna Wiklund, Enköping – Uppsala län m fl 

Avskaffande av utdelningsförbudet för allmännyttiga bostadsföretag 

Motion 71 185 

Hans Gardelin, Eskilstuna – Södermanlands län 

Rätt att ta in ersättare vid tidsbegränsad frånvaro i kommunala nämnder 

Motion 72 186 


Den kommunala kostnadsutjämningen 

Motion 73 192 

Moderaterna i Stockholms län 


Motion 74 199 

Moderat Ungdom i Stockholms län – Stockholms län 

Ett stärkt personval 

Motion 75 206 


Gotland försökskommun för gårdsförsäljning 


Sverige i Europa och världen 

Motion 76 209 


Ett Barentssekretariats lokalisering till norra Sverige 

Motion 77 210 


Ett återupprättat Barentssekretariat i norra Sverige 

Motion 78 212 

Oscar Karlflo, Lerum – Norra Älvsborg 

Svenskt militärt bidrag till Irak 

Motion 79 215 

Moderata Ungdomsförbundet i Östergötland – Östergötlands län 

Humanitära interventioner 

Motion 80 222 

Henrik Kjellgren, Moderata Ungdomsförbundet Linköping m fl – Östergötlands 

län 

Vapenembargot mot Kina 

— 10 — 



Motion 81 224 


Försvarets dimensionering och inriktning 

Motion 82 227 


Den rysk-tyska gasledningen 

Motion 83 229 

John Billow, Moderata Ungdomsförbundet Västerås – Västmanlands län 

Mänskliga rättigheter i Kina 

Motion 84 230 

John Billow, Moderata Ungdomsförbundet Västerås – Västmanlands län 

Förenta Nationernas (FN:s) råd för mänskliga rättigheter 

Motion 85 231 


Information och utbildning beträffande Europeiska Unionen (EU) 

Motion 86 233 

Moderata Ungdomsförbundet i Stockholm – Stockholms stad 

Nej till EU-konstitutionen 

Motion 87 242 

Moderata Ungdomsförbundet i Stockholm – Stockholms stad 

Sverige och Europeiska Unionens (EU:s) planekonomiska penningpolitik 


En ny socialpolitik 

Motion 88 253 

Tommy Ljung, Hudiksvall – Gävleborgs län 

Uppgiven narkotikapolitik 

Motion 89 255 

Krister Hammarbergh, Luleå – Norrbottens län 

Narkotika 

Motion 90 257 


Narkomanvård 

Motion 91 259 


Valfrihet och fritt vårdval för god äldreomsorg 

Motion 92 261 


Kapa vårdköerna med mångfald 

Motion 93 262 

Göte Jonsson, Skärstad-Ölmstad m fl – Jönköpings län 

Familjepolitiken 

Motion 94 266 

Bo Lundgren, Västervik – Kalmar län 

Flytträtt av pensionssparande 



— 11 —

Motion 95 268 


Säkring av pensionsmedel 

Motion 96 269 

Maj-Britt Saltin, Frösön – Jämtlands län 

Höjt grundavdrag för pensionärer 

Motion 97 270 

Moderaterna i Jämtlands län 

Rättighetslagstiftning inom svensk sjukvård 

Motion 98 272 


Öka valfriheten – Inför vårdnadsbidrag för hemarbetande föräldrar 

Motion 99 274 

Moderaterna i Blekinge län 

Vårdgaranti inom Europeiska Unionen (EU) 

Motion 100 276 

Maria Salmgren, Luleå – Norrbottens län 

Öppen redovisning av hälso- och sjukvårdens resultat 



Investera i friskvård 



Spåra benskörhet genom bentäthetsmätning 


Holsten Fagerberg, Luthagen m fl – Uppsala län 

Partnerskap 


Christer G Wennerholm, Kungsholmen – Stockholms stad m fl 

Äktenskap 


Bertil Persson, Limhamn – Skåne län 

Skydda förbehållsbeloppet! 


Berit Assarsson, Tyresö – Stockholms län 

Ägarlägenheter 


Frihet och jämställdhet 


Carina Möberg, Kungsbacka – Hallands län 

Avskaffande av lönediskriminering – en förutsättning för jämställdhet 


Moderata Ungdomsförbundet i Östergötland 

Feminism 

— 12 — 




Enes Bilalovic m fl, Västerås Badelunda – Västmanlands län 

Med arbetet i fokus – om en bättre integrationspolitik 


Moderatkvinnorna 

Kvinnor i nya moderaterna 



Migration och integration 


Marianne Pettersson, Maria – Stockholms stad 

Jämställdhet 


Trygghet från våld och brott 



Införande av privat drivna fängelser 


Bodil Hansen m fl, Älmhult – Kronobergs län 

Regler för framförande av fordon till sjöss 



Tillägg i Polislagen 


Tommy Ljung, Hudiksvall – Gävleborg 

Kriminalvården, kommunerna och domstolarna måste samarbeta 



Rymningar och påföljd 



Angående förbättrad polisnärvaro genom ökade insatser av civilanställda 


Karl-Erik Brösth, Jokkmokk – Norrbottens län 

Polisen i Norrbotten 



Enhetlig utmärkning av ”blåljus” personal och fordon 


Edward Riedl, Umeå Södra – Västerbottens län 

Kvinnors rätt att freda sin kropp med tårgasspray 



Avskaffa fängelseförbudet 



— 13 —


Organisation och stadgar 


Gullan Lindblad, Karlstad – Värmlands län 

Moderata Seniorers ställning i partiet 


Sven Olov Brandt, Linköping – Östergötlands län 



Inger Koch, Kungsholmen – Stockholms stad m fl 



Tomas Arvidsson m fl, Skillingaryd-Vaggeryd – Jönköpings län 

Styresformer och partiets medverkan som nomineringsgrupp inom Svenska kyrkan 

i framtiden 


Moderaterna i Norra Älvsborg 

Moderaternas deltagande i val inom Svenska kyrkan 



Valet till Svenska kyrkan 2009 


Peter Hemgard, Kalmar – Kalmar län 

Enhetlig medlemsavgift 


Jan Österdahl m fl, Fjärås – Hallands län 

Lägre avgift för familjemedlemmar 



Försäkring för förtroendevalda i kommun och landsting 


Gunnar Björklund, Västerås Skerike – Västmanlands län 

Val av beredning- och nomineringsledamöter 


Gunnar Björklund, Västerås Skerike – Västmanlands län 

Insändare och debattartiklar 



Medlemskap i Svenska kyrkan 


Natalia Wrighed, Norra Botkyrka – Stockholms län m fl 

Att vinna förortsrösterna 

— 14 — 



Utskott 1: 

Tillväxt och arbete åt fler

Motion 1 

Urban Persson, Nässjö – Jönköpings län 

Avtal under tvång har ingen framtid 

En 24-årig nyföretagare och hennes unga anställda har mötts av uniformerade 

blockadvakter, kampanjflygblad, aggressiva anklagelser, blockerad sophämtning 

samt pressmeddelanden i uppskruvat tonläge. Sofia Appelgren som drev 

salladsbaren Wild’n Fresh i Göteborg stod till slut inte pall för trycket utan 

kände sig tvungen att sälja sitt företag. Facket hade ingen medlem som arbetade 

på Wild’n Fresh och således hade ingen demokratisk omröstning bland 

de anställda skett om intresse fanns att teckna ett kollektivavtal. Facket ansåg 

sig representera de anställda trots att man inte hade en aning om de anställdas 

synpunkter. Utan någon rättegång eller möjlighet att föra sin talan i domstol 

har nu Sofia Appelgren som småföretagare bryskt blivit avrättad. 

I Sverige saknas en lag som säkrar medborgarnas föreningsrätt, det vill säga 

rätten att stå utanför organisationer. Lagen om mänskliga rättigheter enligt 

Europeiska Författningen föreskriver rätten att både organisera sig och stå 

utanför och inget annat land inom Europeiska Unionen (EU) tillåter liknande 

fackliga åtgärder som sker i Sverige. 

Antalet blockader i Sverige har under det senaste året fördubblats och i Jönköpings 

län har blockaden i Smålandsstenar också fått stor massmedial publicitet. 

Sverige har till skillnad mot andra länder valt kollektivavtal som modell 

i stället för lagstiftning men kollektivavtalet blir legitimt först när det bärs 

upp av fri vilja från företag och dess organisationer men för att så ska kunna 

ske måste företagen känna tilltro till kollektivavtalen och dess innehåll. 

Partier inom alliansen framhärdar inte att kollektivavtal (den svenska modellen) 

skall ersättas av lagstiftning. Däremot har Maud Olofsson, centern tillika 

också Sveriges näringslivsminister, krävt ändrade konfliktregler. Kristdemokraternas 

ledare Göran Hägglund anser att man bör fundera över proportionaliteten. 

Samma inställning som Göran Hägglund har Eva Flyberg, tung 

ledamot för folkpartiet i arbetsmarknadsutskottet. 

Facket har genom sina blockader mot mindre företag förlorat opinionen och 

även om en tung kvinnlig moderat rikspolitiker tidigare uttalat sig i media att 

hon har blivit kollektivavtalsfantast så är det nu stor risk att även moderaterna 

i denna fråga håller på att förlora opinionen. Kritiken i Svenska Dagbladet 

mot Sven Otto Littorin är intensiv och massiv. 



— 17 — 

Utskott 1: 


Hemställer således 

att länsstämman tar beslut om att moderaterna bör överge sin isolerade hållning/inställning 

i denna fråga samt att en översyn bör ske gällande tilllämpningen 

av nu rådande konfliktregler. 

Urban Persson 

Nässjö 

Motion 2 

Bengt-Anders Johansson, Smålandsstenar 

– Jönköpings län 

Konflikträtten på arbetsmarknaden bör ses över 

En fungerande arbetsmarknad är av mycket stor betydelse för att vårt lands 

näringsliv skall kunna hävda sig i den internationella konkurrensen. Därför 

är det av yttersta vikt att den fungerar så friktionsfritt som möjligt. För att 

fungera bra fordras spelregler som minimerar felaktig användning. 

Vi har flera gånger på kort tid kunnat se hur fackets stridsåtgärder kan slå 

enormt hårt mot riktigt små företag för att de inte vill teckna kollektivavtal. 

Bland de exempel som synts mest i medierna finns salladsbaren Wild’n fresh i 

Göteborg och Ji-Ma i Smålandsstenar. I dessa fall har det varit helt uppenbart 

att det inte är en fråga om de villkor som de anställda har, utan hela konflikten 

handlar om det fackliga inflytandet. 

De relaterade fallen har det gemensamt att de inte hade några fackligt anslutna 

och företagen inte tillhörde någon arbetsgivareförening. Frågeställningarna 

som framför allt uppkommit är negativ föreningsrätt, konflikträtt mot företag 

utan fackligt anslutna och sympatiåtgärder mot företag som inte är inblandade 

i konflikten. En annan fråga som också uppkommit är om det inte bör 

finnas en proportionalitetsprincip vid sympatiåtgärder så att den skada som 

uppstår hos det företag där sympatiåtgärden genomförs står i proportionalitet 

till hur allvarlig konflikten är. En sådan rättsprincip finns i exempelvis Tyskland. 

Svensk tradition inom arbetsrätten bygger på en modell med lite lagstiftning 

och istället kollektivavtal som reglerar hur arbetsmarknaden ska fungera. Det 

är en modell som fungerade väl under en lång tid, men som kraftigt började 

urgröpas av socialdemokraterna under det tidiga 1970-talet då lagar som Lagen 

om arbetslöshetsskydd och Lagen om medbestämmanderätt började reg- 

Utskott 1: 


— 18 — 



lera frågor som tidigare hanterades via avtal. Sakta började den svenska modellen 

att uppluckras. Därför får man inte vara främmande att även framleds 

pröva lagstiftningsvägen om inte parterna kommer överens via kollektivavtal. 

För att Sverige ska kunna vara en konkurrenskraftig nation även i framtiden 

krävs det att vi har en modern och fungerande arbetsrätt. En arbetsrätt som 

har sin grund i ett samhälle där det ofta var ett stort företag som dominerade 

en hel region, och där medarbetarna var lågt utbildade och utbytbara fungerar 

inte i en ekonomi som alltmer kännetecknas av kunskap, flexibilitet och en 

mängd olika arbetsgivare. Konflikträtten måste moderniseras och diskuteras 

ordentligt. 

Det är angeläget att de nya moderaterna medverkar till att en bättre balans 

åstadkoms mellan i första hand de riktigt små arbetsgivarna och de fackliga 

organisationerna. Jag anser därför att en översyn av de nu gällande förhållandena 

är angelägen. 

Jag yrkar därför på att stämman beslutar: 

att den svenska arbetsrätten bör ses över. Den översynen bör framförallt 

belysa, möjligheten att bedriva stridsåtgärder mot företag som inte har 

kollektivavtal liksom möjligheten att bedriva stridsåtgärder mot företag 

som saknar fackligt anslutna samt möjligheten att bedriva sympatiåtgärder 

mot företag som konflikten inte gäller. Översynen bör också överväga 

införandet av en proportionalitetsprincip som tvingar arbetsmarknadens 

parter till att begränsa konfliktåtgärderna till att vara proportionerliga till 

konfliktens storlek, samt 

att förbundsstämman bifaller motionen och översänder den till partistämman 

med uppdrag att uppdra till partistyrelsen att på lämpligt sätt göra en 

översyn i enlighet med motionens intentioner. 

Bengt-Anders Johansson 

Smålandsstenar 



— 19 — 

Utskott 1: 


Motion 3 

Ing-Marie H Paulsson, Skillingaryd-Vaggeryd 


Facket och kollektivavtalen 

Under hösten 2006 har vi kunnat följa ett antal olika konflikter på arbetsmarknaden 

som handlat om att facket satt företag i blockad trots att man i 

dessa företag inte har några medlemmar att företräda. 

Fackets huvuduppdrag borde vara att tillvarata medlemmars intresse och se 

till att medlemmarna får det så bra som möjligt på arbetsmarknaden. 

I de företag där det inte finns någon anställd som är fackligt ansluten borde då 

inte facket ha något att göra. När man talar med folk om dessa frågor så säger 

alla samma sak. ”Facket har plötslig blivit för stora och har alltför stor makt”. 

Begrepp som ”maffiametoder” och ”maktfullkomlighet” har hörts i många 

fall. 

Det borde nu vara hög tid att se över de regler som facket hänvisar till. 

Jag vill med denna motion ifrågasätta fackets rätt att ge sig på företag där de 

inte har någon att företräda. 

Därför yrkar jag 

att riksdagen ser över de lagar som möjliggör för facken att sätta in konfliktåtgärder 

mot företag där de inte har någon att företräda, 

att förbundsstämman bifaller motionen, samt 

att stämman skickar motionen till riksdagsgruppen och partistämman. 

Ing-Marie H Paulsson 

Skillingaryd-Vaggeryd 

Förbundsstyrelsens yttrande på motionerna 1, 2 och 3 

Urban Persson, Bengt Anders Johansson och Ing-Marie H Paulsson har 

till förbundsstämman skrivit motioner där man vill se en översyn av den 

svenska modellen för arbetsmarknaden och i synnerhet belysa möjligheterna 

till stridsåtgärder riktade mot mindre företag. Då motionerna i stort tar upp 

samma ämne avger förbundsstyrelsen ett gemensamt yttrande över dessa tre 

motioner. 

Utskott 1: 


— 20 — 



Partistämman 2005 behandlade frågan om kollektivavtalens ställning på den 

svenska arbetsmarknaden. Beslutet då var att moderaterna står upp för kollektivavtalen 

som en framgångsrik modell istället för lagstiftning. 

Under det senaste året har vi dock fått exempel på där fackliga organisationer 

hanterat konfliktreglerna inom ramen för kollektivavtalen på ett oförsvarligt 

sätt gentemot småföretagare. Inte minst i Jönköpings län har detta uppmärksammats. 

Förbundsstyrelsen föreslår stämman besluta 

att förbundsstämman till partistämman översänder ett krav att partistyrelsen 

på lämpligt sätt följer upp och vid behov vidtar åtgärder för ett minska de 

negativa effekterna av konfliktreglerna, samt 

att motionerna 1, 2 och 3 därigenom ska anses vara besvarade. 

Förbundsstämmans beslut 

Förbundsstämman beslutade 

att förbundsstämman till partistämman översänder motionerna med ett krav 

att partistyrelsen på lämpligt sätt följer upp och vidtar åtgärder för att 

minska de negativa effekterna av konfliktreglerna, samt 

att motionerna 1, 2 och 3 därigenom ska anses vara besvarade. 

Motion 4 


Kollektivavtal eller ej? 

Sofia Appelgren driver en salladsbar i Göteborg. Hon har inte skrivit något 

kollektivavtal. Sofias anställda har ändå fått avtal som är lika bra, eller ännu 

bättre än rådande kollektivavtal. De har högre lön och jobbar inte på helgerna. 

Alla på arbetsplatsen är nöjda med detta. Den enda som inte är nöjd 

är Hotell- och restaurangfacket. Representanter från facket har därför satt 

salladsbaren under blockad. Vissa dagar har det stått upp mot tjugo personer 

utanför den lilla salladsbaren för att försöka hindra människor från att handla 

lunch. En ensam företagare mot tjugo fackrepresentanter… 



— 21 — 

Utskott 1: 


Facket anser att alla företag måste skriva kollektivavtal oavsett hur det påverkar 

de anställda. Oavsett om arbetsgivare och anställda vill ha avtalet. 

Att vara småföretagare i Sverige är inte det lättaste med alla regler och lagar 

som ska följas. Att dessutom bli mobbad av facket gör inte situationen enklare. 

Och salladsbaren Wild’n Fresh i Göteborg är bara ett exempel bland 

många på hur fel det blir när önskan om mer makt går före sunt förnuft. 

Facket har en viktig funktion i vårt samhälle. Många människor känner en 

trygghet i gemenskapen och vill ha den hjälp som facket erbjuder vid förhandlingar 

och avtalsrörelse. Men det finns också anställda som valt att inte 

vara med och som är helt nöjda med de avtal som de själva förhandlat fram 

med sin arbetsgivare. Fackets viktiga funktion blir löjeväckande när man ägnar 

sig åt att mobba enskilda företagare. 

Det verkar mer handla om att facket är rädda att förlora makt än att ge de 

anställda bästa möjliga arbetsvillkor. För Sofia Appelgren som äger den lilla 

salladsbaren i Göteborg blev det för mycket. Hon har i dagarna (i februari när 

detta skrevs) bestämt sig för att sälja sin rörelse eftersom hon inte orkar och 

har tappat motivationen på grund av konflikten med Hotell- och restaurangfacket. 

Det finns inget egenvärde i kollektivavtal när arbetstagaren är nöjd under 

rådande förhållanden. Det måste vara upp till varje företag att välja kollektivavtal 

eller inte. Sen är det upp till marknaden att avgöra om man vill köpa 

företagets tjänster eller ej. 

Med anledning av ovanstående yrkar undertecknade 

att förbundsstämman uttalar att det är upp till varje företag att välja om man 

vill skriva kollektivavtal eller ej, samt 

att förbundsstämman tar motionen som sin egen och sänder den vidare till 

moderaternas partistämma. 

Helena Widegren 

Hammarby Sjöstad 

Claes Pihlgren 


Förbundsstyrelsens yttrande 

Motionärerna tar i sin motion upp en brännande aktuell fråga, och i motionen 

förs ett nyanserat resonemang kring de svåra frågorna kring kollektivavtal 

och de fackliga organisationernas funktion i vårt samhälle. 

Förbundsstyrelsen kan dock inte dela motionärernas beslutsförslag. Precis 

som motionärerna skriver i sin motion känner många människor trygghet i 

Utskott 1: 


— 22 — 



att få hjälp av fackliga organisationer vid förhandlingar och avtalsrörelse. Den 

moderata eftervalsanalysen ger vid handen att cirka 80 procent av dem som 

röstade på oss också är medlemmar i någon facklig organisation. 

Sverige har färre fackliga konflikter och färre dagar med arbetsmarknadskonflikter 

än många andra jämförbara länder. Detta pekar på att modellen med 

företag och fackliga organisationer som tar ett stort eget ansvar för arbetsmarknaden, 

nödvändig strukturomvandling och samhällsekonomin tjänar 

oss väl. I dag vilar ett stort ansvar på arbetsmarknadens parter att ta tillvara 

de möjligheter globaliseringen ger och på ett klokt sätt möta problemen. Ett 

betydande avsteg från modellen, och därmed ett förtroendeproblem, är att en 

facklig organisation, Landsorganisationen i Sverige (LO), valt att helt koppla 

sig samman med ett politiskt parti. Många gånger genom åren har vi moderater 

tillsammans med andra borgerliga partier kritiserat att LO och socialdemokratin 

varit alltför benägna att tillgripa lagstiftning där inte förhandlingar 

givit ett önskat resultat. En sådan metodik riskerar att skapa såväl obalanser, 

stelbenthet och förtroendeklyftor. Därtill kommer det orimliga i att politiskt 

helt bortse från alla de medlemmar i LO som inte röstar på socialdemokraterna. 

Så länge detta varar kommer LO att få finna sig i att bli kritiserade i 

samhällsdebatten för sin politiska koppling. Men det är inte lagstiftning som 

är lösningen på detta. 

Vi är många som upprörts av det som drabbade Sofia Appelgrens salladsbar i 

Göteborg. För allmänheten framstår det nog som tämligen uppenbart att den 

inblandade fackliga organisationen tog till konfliktvapen av en helt oproportionerlig 

omfattning. För detta får de också finna sig i att få kritik. De fackliga 

organisationer som tar till den här typen av orimliga konfliktåtgärder mot 

små företag där ingen framställt klagan på förhållandena har anledning till 

självprövning. Det skulle vara förvånande om så inte sker efter den uppmärksamhet 

och samhällsdebatt som varit kring några aktuella fall. 

Alliansregeringen under Fredrik Reinfeldt prioriterar att bryta utanförskapet 

och få människor i jobb. För att uppnå detta har man på kort tid genomfört 

flera stora förändringar i arbetsmarknadspolitiken för att det ska löna 

sig att jobba och för att effektivisera Ams och hela politiken kring den som 

för närvarande står utan jobb. Någon lagstiftning som ytterligare reglerar 

arbetsmarknadens parter är inte en del i denna politik. Det andra benet i 

politiken är skattepolitiken där förvärvsavdraget givit människor ökade nettoinkomst 

motsvarande utfallet av två normala avtalsrörelser. Det tredje benet 

i politiken är att Sverige skall bli ett land av företagande och nyföretagande. 

Företagarnas regelbörda måste lättas, och inte minst den offentliga sektorn 

måste öppnas för företagande. Facket är en del i det svenska samhället och 

fackföreningarna åtnjuter ett särskilt lagligt stöd och har till funktion att sluta 

kollektiva avtal med arbetsgivarorganisationerna. Du kan som enskild medborgare 

välja att ställa dig utanför den fackliga föreningstillhörigheten och du 

kan välja att bara ansluta dig till en a-kassa. Vi har en grundlagsstadgad frihet 

att välja vilka, om några, föreningar vi vill vara med i och denna frihet måste 



— 23 — 

Utskott 1: 


espekteras. Moderaterna vill inte ersätta systemet med en självständig arbetsmarknad 

med lagstiftning. Vi ser också behovet av reformer – både vad gäller 

den partipolitiska kopplingen mellan LO och socialdemokratin men också de 

stridsåtgärder som kan användas mot små företag. 

Motionärerna önskar att stämman ska uttala att det är upp till varje företag att 

välja om man vill skriva kollektiva avtal eller ej – så är det rent juridiskt i dag 

och så bör det fortsätta vara. 

Förbundsstyrelsen föreslår förbundsstämman besluta 

att bifalla att-sats 1, samt 

att avslå att-sats 2. 


Förbundsstämman beslutade efter votering 

att uttala att fredsplikten i medbestämmandelagen bör omfatta även sympatiåtgärder, 

att ta motionen som sin egen och sända den vidare till moderaternas partistämma, 

samt 

att uppdra åt partistämman och riksdagsgruppen att se över konfliktreglerna 

på arbetsmarknaden för att få dessa proportionerliga så att konfliktvapnet 

inte missbrukas och fredplikten inte urholkas. 

Reservation 

Sten Nordin reserverade sig mot förbundsstämmans beslut till förmån för 

förbundsstyrelsens förslag till beslut. 

Motion 5 

Stefan Cronberg m fl, Österåker – Stockholms län 

Konfliktreglerna måste ändras 

Fackets övermakt – kan man hantera den? 

Under senare år har facket vid flera tillfällen utnyttjat sin rätt att tillgripa 

stridsåtgärder med tvivelaktiga syften. Det började på Gotland för 20 år se- 

Utskott 1: 


— 24 — 



dan, sommarrestauranten Ihrebaden och vandrarhemmet Lummelunda. För 

ett par år sedan drabbades ett företag i vår grannkommun Vaxholm; det estniska 

företaget Laval un partner med sitt skolbygge. Häromåret blockerades 

HG-bygg i Linköping och några trävaruföretag i Smålandsstenar. I vintras det 

kanske mest uppmärksammade, salladsbaren Wild’n Fresh i Göteborg. Exemplen 

kan tyvärr göras ännu fler. 

Dessa fall visar på en stark obalans mellan parterna på arbetsmarknaden i 

fråga om möjligheten att tillgripa stridsåtgärder och dess effekter. Även om 

fredspliktsreglerna i medbestämmandelagen till det yttre gäller lika för arbetsgivar- 

respektive arbetstagarsidan så har de fackliga organisationerna i praktiken 

ett övertag. Ett övertag som alltmer synligen missbrukas. Ett övertag som 

alliansregeringen uppenbarligen inte har klart för sig och tror att man inte kan 

göra något åt; eller än värre inte vill? 

Rent historiskt så visar det sig att arbetsgivarsidan ytterst sällan utnyttjat sina 

möjligheter att ta till stridsåtgärder. Skälen är antagligen att en lockout skadar 

arbetsgivarens verksamhet mer än åtgärden skadar de anställda den riktar sig 

mot. 

Konkurrensen i en alltmer globaliserad ekonomi har ställt krav på ökad kompetens 

hos de anställda och en ökad produktivitet. Detta har i sin tur tvingat 

fram en organisation av verksamheten i företagen som är sårbar för stridsåtgärder 

från även ett fåtal personer och som får verkningar också för andra 

företag och för allmänheten. 

Vad gäller i dag? 

Rätten att vidta fackliga stridsåtgärder är garanterad i regeringsformen. Denna 

rätt får endast inskränkas i lag eller avtal. En domstol kan således inte på 

eget bevåg förbjuda eller begränsa stridsåtgärder. 

Således kan man säga att det som inte är uttryckligen förbjudet i lag är ok tills 

lagen det förbjuder. Därför kan till exempel Hotell- och restauranganställdas 

förbund trakassera den 24-åriga företagaren Sofia Appelgren. 

Det är därför som facket kan använda nästan maffialiknande metoder. ”We’ll 

give You an offer You can’t resist…” 

Regler om förbud mot stridsåtgärder, så kallade fredspliktsregler, finns framför 

allt i medbestämmandelagen. Dessa regler ställer upp vissa krav för att en 

stridsåtgärd skall vara tillåten. Bland annat gäller i kollektivavtalsrelationer att 

stridsåtgärden inte får vidtas i vissa uppräknade syften. 

Det i praktiken viktigaste av dessa förbud innebär att stridsåtgärder inte får 

vidtas om syftet är att ändra i ett gällande kollektivavtal. Däremot är sympatiåtgärder 

tillåtna under förutsättning att stridsåtgärden i den utlösande 



— 25 — 

Utskott 1: 


konflikten (den så kallade primäråtgärden) är tillåten. Således kunde Elektrikerförbundet, 

för ett antal år sedan, stänga av rulltrapporna hos dåvarande 

NK i Farsta då ett företag på Kammakargatan i Stockholm var i blockad som 

underleverantör till Philips. Hängde Ni med? 

Blockaden mot företagen i Smålandstenar har nu lett till att man flyttar ut 

tillverkningen till Tjeckien! Liksom att Sofia Appelgren lägger ned sin verksamhet 

vid salladsbaren! 

Vad bör göras? 

Den svenska lagstiftningen saknar krav på att konfliktåtgärder skall stå i 

rimlig proportion till det som man vill uppnå, och den skada som blir följden. 

Detta kan leda till att konflikter bryter ut trots att de drabbade företagen inte 

har möjlighet att påverka orsaken till konflikten och att sympatiåtgärder vidtas 

på områden där det redan finns kollektivavtal. 

Därför bör en proportionalitetsregel införas som innebär att en konflikts 

omfattning och syfte måste stå i proportion till dess konsekvenser och effekter 

för företagen och tredje man. Vidare bör sympatiåtgärder förbjudas. Den 

arbetsgivare som träffat kollektivavtal med sina fackliga motparter skall också 

kunna förlita sig på arbetsfred och inte tvingas in i andras konflikter. 

Detta måste alliansregeringen ta tag i, ty vem vill starta eget; anställa en medarbetare, 

nyinvestera? Närsomhelst kan den fackliga suprematins Damoklessvärd 

slå till. 

Mot bakgrund av ovan hemställs att partistämman måtte besluta 

att moderaterna skall verka för en ändring av gällande lagstiftning så att 

konfliktavarter av i motionen redovisat slag ej får förekomma på svensk 

arbetsmarknad. 

Stefan Cronberg Stellan Bennich Ragnar Jensen 

Österåker Österåker Österåker 

Jonas Sjöman Conny Söderström Björn Törnquist 

Österåker Österåker Österåker 

Thomas Wallin 

Österåker 

Utskott 1: 


— 26 — 



Årsmötets beslut 

Årsmötet belslutade 

att bifalla motionen, samt 

att hemställa hos förbundet och riksdagsgruppen att verka för en förändring 

av gällande lagstiftning. 


Motionen behandlar en komplex del av den svenska arbetsmarknaden och 

relationen mellan arbetsmarknadens parter och lagstiftaren. Förbundsstyrelsen 

har inte haft möjlighet att utarbeta ett nyanserat förslag till beslut och 

överlämnar därför motionen till partistyrelen för vidare handläggning utan 

eget ställningstagande. 

Förbundsstyrelsen beslutade 

att överlämna motionen till partistämman utan eget ställningstagande. 

Motion 6 


Stärkande av föreningsfriheten för arbetstagare 

Rätten att bilda fackföreningar är en av de centrala mänskliga rättigheterna. 

I grunden finns det ingen skillnad mellan rätten att bilda fackföreningar och 

annan typ av föreningsfrihet. Föreningsfrihet innebär att människor frivilligt 

går samman för att verka för ett gemensamt intresse. Föreningsfrihet innebär 

däremot inte att en sådan sammanslutning har rätt att hindra andra individer 

att ingå avtal med varandra eller att bilda andra föreningar, det är istället en 

inskränkning av föreningsfriheten. På dagens arbetsmarknad har vi tyvärr en 

sådan begränsning av föreningsfriheten. 

Principen om kollektivavtal innebär att om en fackförening och en arbetsgivare 

ingår ett kollektivavtal så har en enskild individ inte möjlighet att ingå ett 

anställningsavtal med arbetsgivaren som strider mot detta avtal. Det innebär i 

praktiken att fackföreningen utesluter enskilda människor, vars produktivitet 

inte motsvarar den minimilön som kollektivavtalet fastställer, från arbete. Det 

innebär också att fackföreningen hindrar människor från att förhandla fram 



— 27 — 

Utskott 1: 


ättre lösningar för den enskilde individen om dessa står i strid med kollektivavtalet. 

Rätten till sitt arbete borde alltid tillkomma den enskilde individen, liksom 

rätten att ingå anställningsavtal med en potentiell arbetsgivare. Arbetstagaren 

ska givetvis ha rätt att delegera denna rätt till en fackförening men också ha 

rätt att själv förhandla om de villkor som ska gälla vid anställning. Det vill 

säga den enskildes rätt ska alltid gälla före kollektivavtalen. 

I en marknadsekonomi sker prisbildningen alltid genom att utbud och efterfrågan 

möter varandra. Om priset sätts på en för hög nivå som kommer 

utbudet på marknaden att överstiga efterfrågan och vi får ett överskott på 

den aktuella varan eller tjänsten. Om priset däremot sätts på en för låg nivå så 

kommer det istället att uppstå en bristsituation. På en marknad med avtalsfrihet, 

det vill säga fri prissättning, så rör sig priset mot den nivå där utbudet 

och efterfrågan är lika stort, det vill säga jämvikt. 

Arbetsmarknaden skiljer sig inte från någon annan marknad i detta avseende. 

Om lönerna sätts på en för hög nivå uppstår med tiden arbetslöshet och om 

de sätts på en för låg nivå uppstår arbetsbrist. Det är alltså ur samhällsekonomisk 

synpunkt inte bra om lönenivåerna pressas tillbaka till ett minimum 

utan att lönerna sätts på en nivå där efterfrågan på arbetskraft motsvarar 

utbudet av arbetskraft både på arbetsmarknaden i sin helhet och på de olika 

delarna av arbetsmarknaden. 

En vanlig myt när det gäller arbetsrätten är att det är fackföreningarna som 

skapar högre löner genom kollektivavtalsförhandlingar. Men fackföreningarna 

kan inte höja lönerna med mer än vad som är ekonomiskt motiverat, 

i annat fall så kommer arbetslösheten att stiga. Likaså kommer bristen på 

arbetskraft att tvinga upp lönerna om de sätts på en för låg nivå. Ett starkt 

inflytande för fackföreningarna över lönebildningen leder istället ofta till att 

reallönerna stiger långsammare än vad de hade gjort om fackföreningen hade 

haft ett svagare inflyttande. Ett exempel på detta är Hong Kong på 1960-talet 

där fackföreningarna var förhållandevis små. Trots detta fördubblades reallönerna 

för industriarbetare under denna period samtidigt som arbetslösheten 

var närmast obefintlig och antalet arbetstillfällen ökade kraftigt. 

En annan vanlig myt är att en fri lönebildning skapar en permanent underklass 

av människor som lever på ett (eller flera) låglönejobb under hela livet. 

Detta stämmer inte heller. Tvärtom så är många arbeten med låga löner ett 

sätt för till exempel ungdomar, långtidsarbetslösa, invandrare eller andra individer 

med liten arbetslivserfarenhet att ta sig in på arbetsmarknaden. När de 

sedan väl har fått ett arbete och skaffat sig bra referenser så kan de sedan söka 

vidare till yrken som ger en högre lön. Till exempel så är mer än hälften av de 

anställda i USA som har en lön som motsvarare minimilönen (på USD 5,15) 

under 25 år och bara två procent av dem som är 25 år eller äldre har en lön 

som motsvarar minimilönen. 

Utskott 1: 


— 28 — 



En fri lönebildning är alltså viktigast för de människor som i dag lever i utanförskap 

och är beroende av bidrag för sin försörjning. När till exempel USA 

införde minimilöner 1938 så ökade arbetslösheten dramatiskt för ungdomar 

och de grupper som hade dålig utbildning, övriga löntagargrupper påverkades 

däremot inte alls. En studie från OECD som gjordes 1998 visade att en ökning 

av minimilönerna på tio procent minskar sysselsättningen bland ungdomar 

med mellan två och fyra procent. 

Den moderata linjen är frihet genom arbete – inte bidrag. För att detta ska 

vara möjligt att uppnå måste alla regleringar som hindrar människor från att 

ta ett arbete tas bort. I dag får en individ inte själv sluta ett anställningskontrakt 

som går emot kollektivavtalen, därmed minskar antalet riktiga jobb på 

den svenska arbetsmarknaden. Vi föreslår därför att människor alltid ska ha 

rätt att teckna anställningsavtal givet att dessa inte strider mot de tvingande 

delarna av arbetsrättslagstiftningen. 

Med hänvisning till ovanstående föreslår vi partistämman besluta 

att partiet ska arbeta för att individuella anställningsavtal alltid ska ha företräde 

framför kollektivavtal och dispositiv arbetsrättslagstiftning. 

Med hänvisning till ovanstående föreslår vi förbundsstämman besluta 

att anta motionen som sin egen och sända den vidare till nästa partistämma. 

Fredrik Sjöstrand 

Linköping 

Förbundsstyrelsen yttrande 

Förbundsstyrelsen delar motionärens uppfattning att det är viktigt att stärka 

den enskilde arbetstagarens rätt att sluta avtal. Den inställningen ligger väl i 

linje med tidigare moderata ställningstaganden. I partiprogrammet anges att: 

”Ökad rörlighet på arbetsmarknaden och bättre förutsättningar för individuell 

utveckling uppnås genom en arbetsrättslig lagstiftning som gör det lätt för 

den enskilde att söka nya anställningar, minskar företagens risktagande vid 

nyanställningar och bäddar för flexibel lönebildning. Rörligheten stimuleras 

också av att den enskildes rättigheter är knutna till honom som individ, inte 

som medarbetare vid ett visst företag eller medlem av en viss facklig organisation.”. 

I partiprogrammet anges också att; ”arbetsrätten skall sätta arbetstagare 

och arbetsgivare i centrum, inte arbetstagarnas och arbetsgivarnas 

organisationer. Möjligheterna att träffa avtal lokalt och individuellt skall vara 

goda.”. 

Förbundsstyrelsen menar dock att det också är viktigt att lyfta fram betydelsen 

av bidra till att skapa trygghet för den enskilde på arbetsplatsen. Däremot 



— 29 — 

Utskott 1: 


anser förbundsstyrelsen att individuella avtal, som förhandlats fram frivilligt 

mellan två parter, ger företräde på det sätt som föreslås i motionen. 

Mot den här bakgrunden föreslås länsförbundsstämman besluta 

att bifalla motionen. 


Stämman beslutade i enlighet med förbundsstyrelsens yttrande 


Motion 7 


En inkluderande arbetsmarknad 

Det råder stora problem på den svenska arbetsmarknaden. Samtidigt som ett 

stort antal saknar ett arbete att gå till har många företag svårt att hitta kvalificerad 

arbetskraft. Det beror på att skatter och otidsenlig arbetsmarknadslagstiftning 

hindrar arbetsgivare och arbetstagare att mötas. Detta är ett stort 

slöseri med resurser och skapar personligt lidande bland dem som försätts i 

ett politiskt konstruerat onödigt utanförskap. 

I globaliseringens kapplöpning är Sveriges tätposition inte längre självklar. 

De största företagen i Sverige är oftast mycket gamla, och inte längre svenska. 

Av de femtio största företagen i Sverige är bara ett enda grundat efter 1970. 

Låsningarna på den svenska arbetsmarknaden är en viktig förklaring till att 

entreprenörer inte kommer till sin rätt i Sverige. 

I slutet av 2006 var arbetslösheten bland unga en bit över 21 procent, vilket 

är en av de högsta siffrorna i Europa. Arbetslösheten bland invandrare nådde 

upp till dryga 28 procent året innan. På en flexibel arbetsmarknad får ungdomar 

och invandrare lättare jobb eftersom risktagandet minskar när det kommer 

till att anställa personal utan tidigare erfarenhet eller referenser. Det är 

olyckligt att moderaterna övergett kraven på att rensa upp i arbetsrätten, trots 

att all erfarenhet visar på den fria marknadens överlägsenhet i jämförelse med 

en hårt reglerad arbetsmarknad med starka fackförbund. Empirin visar uteslutande 

att det är regleringarna på arbetsmarknaden, inte ersättningsnivåerna 

i trygghetssystemen, som är orsaken till hög ungdomsarbetslöshet. 

Utskott 1: 


— 30 — 



Den av anställningstiden beroende anställningstryggheten leder också till 

inlåsningseffekter. Den gör att personer med lång arbetstid in i det längsta 

undviker att byta arbetsplats. Detta kan tänkas bidra i betydande grad till 

sjukskrivningar och förtidspension som den enda utväg arbetstagare ser när 

de inte trivs på arbetsplatsen, eller då ett monotont jobb egentligen skulle behöva 

bytas mot ett annat för att undvika skador. En rapport från Försäkringskassan 

från 2005 anger att hela 60 procent av de sjukskrivna i Sverige skulle 

kunna återgå i arbete ifall de kunde ändra något i sin arbetssituation. 

Det finns stora inslag av orättvisor och falsk trygghet i arbetsrätten. Om 

anställda sägs upp med anledning av arbetsbrist måste arbetsgivaren först göra 

sig av med dem som har varit kortast tid på företaget. Det är med andra ord 

de unga som drabbas, även om arbetsgivaren bedömer att deras arbetsinsatser 

är mer värdefulla än andras. Ett företag som har sagt upp anställda på grund 

av arbetsbrist måste ge de uppsagda förturerna till nyanställningar under en 

period på nio månader. Detta gör det svårt för dem som är nya på arbetsmarknaden 

att konkurrera om jobben. I praktiken är regelns främsta konsekvens 

att unga människor effektivt stängs ute från arbetsmarknaden. 

Lagen om anställningsskydd är oförenlig med principen om att människor 

ska ha friheten att sluta frivilliga avtal. För de flesta anställda, och för dem 

som vill in på arbetsmarknaden, gör Lagen om anställningsskydd större skada 

än nytta. För nyutexaminerade arbetssökanden är ett jobb utan omfattande 

anställningsskydd i regel att föredra framför inget jobb alls. Anställningstrygghet 

får de oberoende av om det finns ett lagstadgat anställningsskydd, 

förutsatt att arbetsgivaren värderar deras insatser för företaget. 

Medbestämmandelagen gör det omöjligt för arbetslösa att konkurrera om 

jobben genom lägre löneanspråk. För Medbestämmandelagen, paragraf 27 

nekar nämligen arbetsgivaren rätten att träffa avtal som strider mot kollektivavtalet. 

Konsekvensen blir att det är dyrt med okvalificerad arbetskraft, och 

signalerna som skickas är att det är bättre att vara arbetslös än få ett första 

jobb med lägre lön. För ungdomar som söker sig in på arbetsmarknaden utan 

arbetslivserfarenhet innebär löneutjämningen och de höga ingångsnivåerna 

stora svårigheter att konkurrera om jobben. De som redan är inne på arbetsmarknaden 

gynnas på bekostnad av andra. Dessa lönekarteller på arbetsmarknaden 

måste brytas. 

Fackföreningar använder blockadvapnet flitigt och oftare än tidigare. Under 

2006 var de fackliga blockaderna ungefär 100 till antalet, ungefär dubbelt så 

många som de senaste åren. Det mest häpnadsväckande med blockaden är att 

den får användas mot företag där ingen i personalen är medlem i facket. En 

viktig del i att värna den fria avtalsrätten är således att förbjuda blockader i 

företag där ingen anställd är medlem i facket. Fackets tvångsmedel är kränkande 

och dessutom används de uteslutande för fackens eget maktintresse 

istället för att värna arbetstagarnas intresse. 



— 31 — 

Utskott 1: 


Rätten att organisera sig fackligt är dock självklar. Ansvarsfulla fackföreningar 

som prioriterar arbetstagarnas intressen bidrar dessutom positivt till 

arbetsmarknadens funktion. Däremot måste frivilligheten i medlemskapet 

värnas, såväl den positiva som negativa föreningsrätten måste få gälla. Därför 

är det viktigt att alla arbetstagare behandlas lika i lagen och att vi värnar en 

arbetsplatskultur där det fria valet respekteras. 

Regleringarna invaggar de anställda i en falsk trygghet, samtidigt som de låser 

ute unga, invandrare, långtidsarbetslösa och andra grupper från arbetsmarknaden. 

Företagen drar sig alltmer för att anställa, eftersom det är ett stort risktagande, 

och arbetslösheten permanentas. Detta är en ond cirkel som måste 

brytas och vi har ett antal konkreta idéer för hur detta kan gå till. 

Med anledning av ovanstående yrkar Moderata Ungdomsförbundet på: 

att moderaterna verkar för en reformerad arbetsrätt, 

att moderaterna verkar för införandet av avtalsfrihet på arbetsmarknaden, 

att moderaterna verkar för avskaffandet av Lagen om anställningsskydd, 

att moderaterna verkar för avskaffandet av Lagen om anställningsskydd, 

paragraf 22 i, 

att moderaterna verkar för avskaffandet av Medbestämmandelagen, 

att moderaterna verkar för avskaffandet av Medbestämmandelagen, paragraf 

27, 

att moderaterna verkar för avskaffandet av lagstöd för blockader, samt 

att moderaterna verkar för ett förbud mot fackliga blockader mot företag där 

ingen är fackligt ansluten. 


Utskott 1: 


— 32 — 



Motion 8 

Moderaterna i Piteå – Norrbottens län 

Utan dolda skatter – ett skattesystem för 

medborgarmakt 

Att dölja och gömma undan de höga skatterna för den breda allmänheten, 

så att politikerna ska kunna undvika den mindre angenäma konfrontationen 

med sina väljare och istället få framstå som alla goda gåvors givare, är ett av 

det moderna samhällets mest utmärkande kännetecken, med särskilt skickligt 

handlag implementerat av socialdemokratin. Vill den borgerliga regeringen 

göra något åt problemet och därmed kanske också en gång för alla sätta punkt 

för förlorade skattedebatter? 

En förändring av skatteuppbörden där man tar fram den mer eller mindre 

dolda beskattningen via sociala avgifter, preliminärskatteavdrag och moms 

till en mer påtaglig personlig beskattning skulle kunna förnya det politiska 

tänkandet i Sverige. 

Dagens skatteuppbördssystem är anpassat efter en socialdemokratisk högskattepolitik 

och ger därför en mycket bristfällig information om de inkomstoch 

konsumtionsskatter som framför allt löntagarna betalar. Den vanlige 

löntagaren får intrycket att andra betalar de höga skatterna genom att hälften 

av skattetrycket över huvud taget inte redovisas för honom eller henne och 

att det alltid är någon annan som betalar in skatten. Det gör det svårt att hos 

allmänheten få gehör för en borgerlig politik med skattesänkningar, besparingar 

och effektivitet med offentliga medel. 

En löntagare vars bruttolön är 22 000 kronor i månaden får ut cirka 

16 000 kronor efter inkomstskatt. Den skatt som redovisas för löntagaren, 

6 000 kronor, har arbetsgivaren sedan länge ålagts att betala in som preliminärskatteavdrag 

– vilket underlättar skatteuppbörden genom att den läggs ut 

på ett fåtal företagare och skapar mindre förmodad motvilja från de många 

löntagarnas sida. 

Men den totala lönekostnad är inte bara 22 000 kronor utan 31 500 kronor, 

det vill säga ytterligare 9 500 kronor i form av sociala avgifter för pension, 

sjukförsäkring med mera, en statlig lagstadgad lönebeskattning på drygt 

32 procent och fackligt framförhandlade lönebiavtal på genomsnittligt elva 

procent, som vanligtvis inte ens redovisas för löntagaren och som arbetsgivaren 

också betalar in. Och när nettolönen konsumeras går 3 200 kronor bort 

i moms och punktskatter, en beskattning som löntagaren knappast heller 

närmare reflekterar över. Skatten är ju redan inbakad i priset och betalas in av 

affärsägaren. Den totala skatten är alltså 16 300 kronor och inte 6 000 kronor. 



— 33 — 

Utskott 1: 


En 52-procentig beskattning av en vanlig löntagare som ofta får höra att hon 

bara betalar kommunalskatt på drygt trettio procent. 

Ett maximalt informationsskapande skatteuppbördssystem för allmänheten 

kan utformas med slopad så kallad källbeskattning och moms. Löntagaren 

får ut hela lönekostnaden, i detta fall 31 500 kronor, och så får han eller hon 

själv varje månad betala in 16 300 kronor i skatt till stat och kommun samt 

2 400 kronor enligt avtal och behålla 12 800 kronor för egen del. Vilken mental 

förändring skulle vi inte få! 

Socialdemokraterna har haft ett intresse av att dölja och gömma undan de 

höga skatterna för den breda allmänheten och få oss att tro att det är arbetsgivarna 

eller de rika som betalar, för att kunna bygga ut den offentliga sektorn i 

stor skala. 

Det har gett oss ett av de högsta skattetrycken i världen och sannolikt en betydande 

felallokering av resurser och en lägre levnadsstandard än som annars 

skulle ha varit fallet genom att medborgarna saknat fullständig information 

för att göra korrekta beslut. 

Vill man begränsa den politiska sfärens räckvidd så bör således de i slutändan 

reella bärarna av skattebördorna också konkret få känna av den totala skattebelastningen 

och därmed nå full kunskap om dess omfattning. Skattesystemet 

behöver därför utvecklas mot en mer öppen och samlad redovisning av den 

enskildes inkomst-, löne- och konsumtionsskatter och i slutändan, om medborgarmakt 

eftersträvas, innehålla inslag av egeninbetalning. 

Demokratiskt, vart fjärde år, valda politiker är en bra garant för god maktutövning. 

Starka medborgare, som med plånböckerna fyllda med hela lönekostnaden 

varje månad får lämna ifrån sig merparten av innehållet till de styrande, 

blir då ytterligare en garant. Först då kommer nämligen löntagarna i rättmätig 

besittning av det fulla värdet av sitt arbete innan de folkvaldas beskattning 

träder in. 

En reformering av skattesystemet skulle kunna inledas med att det blir obligatoriskt 

att redovisa hela löneutrymmet inklusive avdragen för de sociala 

avgifterna på lönebeskeden och att skatteverket årligen får informera om hur 

mycket konsumtionsskatt man dessutom normalt betalar på olika inkomstoch 

utgiftsnivåer. 

Strukturreformer i upplysningens tjänst som kan bidra till att hyfsa skattedebatten. 

Utskott 1: 


— 34 — 



Stämman föreslås besluta 

att motionen överlämnas till partistämma och riksdagsgrupp för beaktande. 

Lage Hortlund 

Piteå 

Årsmötets beslut 

Årsmötet beslutade 


att ta motionen som sin egen. 


Motionären har pekat på vikten med att öka kunskapen om skattebelastningens 

omfattning i det svenska samhället och därigenom ge medborgarna 

en mer fullständig information av de skatter de betalar. Förbundsstyrelsen 

instämmer helt med motionären i detta. Då möjligheten för arbetsgivaren 

att redovisa hela löneutrymmet inklusive avdragen för det sociala avgifterna 

på lönebeskedet finns redan i dag anser förbundsstyrelsen att motionärens 

intention med motionen delvis är tillgodosedd. När det gäller förslaget att 

skatteverket årligen skall informera varje enskild medborgare om hur mycket 

konsumtionsskatt man betalat på olika inkomstoch utgiftsnivåer anser förbundsstyrelsen 

att det kan vara svårt att praktiskt kunna genomföra detta när 

konsumtionen för olika medborgare kan skilja sig mycket åt. Denna typ av 

åtgärd skulle liksom en slopad källbeskattning och moms öka byråkratin och 

därmed sannolikt innebära ökade administrativa kostnader. 

Förbundsstyrelsen förslår stämman besluta 

att anse motionen besvarad. 


Stämman beslutade 


att stämman delar motionärens uppfattning att det svenska skattesystemet 

utformats på ett sätt som håller det egentliga skattetrycket dolt för de 

allra flesta med de negativa konsekvenser det för med sig. 



— 35 — 

Utskott 1: 


Motion 9 

Anna Kinberg Batra, Nacka – Stockholms län m fl 

Gör skatterna synliga 

En grundförutsättning för att kunna diskutera förändring är att utgå från en 

gemensam verklighetsuppfattning. Den som inte uppfattar ett problem vill ju 

inte åtgärda det. Och trots att vem som helst kan räkna ut att skattekvoten är 

över 60 procent så visar flera undersökningar att många tror att den är under 

50 procent, ofta har man uppfattningen att skatten är nedåt 30 procent. 

En viktig förklaring till medborgarnas bristande kunskaper om det svenska 

skattetrycket är att skatterna sällan är synliga. Sedan källskattereformen 

genomfördes 1947 dras preliminärskatten från lönen utan att vi ser den, i alla 

fall inte om vi är löntagare. Innan dess fick man gå och betala in själv och 

genomgå en kännbar skilsmässa från sina surt förvärvade slantar. Det är efter 

källskattens införande som Sverige blivit ett nästan världsunikt högskatteland. 

Frågan är om det hade varit politiskt möjligt med fullt synliga skatter. 

I år deklarerade var sjätte skattskyldig privatperson genom att skicka ett enkelt 

sms, fjärran från forna tiders timmar vid skrivbord och räknedosa. Många 

tyckte säkert det var både skönt och praktiskt. Nu föreslår en utredning att 

deklarationen ska kunna göras ”tyst”, det vill säga att bara den som vill ändra 

uppgifter ska behöva höra av sig. En fara med dessa ”förenklingar” är att allt 

färre ser hur höga skatterna är, och allt färre känner att de har makt över dem. 

De flesta företagare upplever varje månad hur det känns att själv betala in 

både preliminärskatter och arbetsgivaravgifter till Skatteverket. Självklart bör 

även Sveriges löntagare kunna klara av att själva svara för sina skatteinbetalningar. 

Redan i dag får var och en själv stå för, och hålla i, notan för elen, hyran, 

maten eller bilen. Det är dags att vi får känna konkret att vi betalar skatt 

– genom att få en räkning i brevlådan och faktiskt betala den. 

En sådan räkning ska inte vi detaljstyra hur den ser ut, det viktiga är att den 

är enkel och tydlig. Men det bör tydligt framgå hur mycket som avser kommunal-, 

landstings- och statlig inkomstskatt. Därmed får var och en ett tydligt 

besked varje gång hur högt skattetrycket faktiskt är och kan därefter ta 

ställning till om man tycker att det är bra, dåligt eller lagom högt. Det skulle 

vara ett viktigt steg till ökad medborgarmakt. 

En vanlig invändning är att en skatteräkning skulle krångla till det för människor. 

Men det är ju bara att fortsätta omyndigförklara oss. Det vore tvärtom 

oerhört enkelt att administrera. Redan i dag har varje medborgare ett eget 

skattekonto hos Skatteverket som enkelt kan skicka ut en e-faktura eller ett 

inbetalningskort till den skattskyldige. Den medborgare som vill kan göra det 

Utskott 1: 


— 36 — 



särskilt enkelt genom att anmäla ett autogiro eller lägga upp flera internetbetalningar 

på en gång. Precis som för vilken räkning som helst. 

En annan invändning är mer principiellt intressant: tänk om inte folk har 

pengar kvar till att betala skatten på inbetalningsdagen? Det viktigaste svaret 

på den frågan är att det har många människor inte i dag heller. Och om 

det blir tydligare får människorna bestämma om det är dags att ändra på den 

saken. 

Vi föreslår att partistämman beslutar uttala 

att källskatten bör avskaffas, samt 

att Skatteverket bör få i uppdrag att utforma en enkel och tydlig skatteräkning 

till landets löntagare. 

Anna Kinberg Batra 

Nacka 

Stockholms län 

Gustav Blix 

Vasastan 

Stockholms stad 

Förbundsstyrelsen i Stockholms läns yttrande 

Motionärerna noterar att kunskaperna om det samlade skattetryckets verkliga 

höjd på personliga bruttoinkomster ofta är dålig. Förbundsstyrelsen delar 

uppfattningen att detta är problematiskt för debatten om den offentliga sektorns 

storlek. Orsaken till oklarheterna om den faktiska skattebelastningen är 

att uttaget sker på flera sätt med inkomstskatt, arbetsgivaravgifter, moms och 

ett antal varuskatter. 

Att öka informationen om den samlade effekten av skatterna är därför en 

angelägen uppgift. Här finns utrymme för nya initiativ. En ändring av uppbördsförfarandet 

för den personliga inkomstskatten tror vi däremot inte är 

en åtgärd som skulle leda särskilt långt. Redan i dag torde detta vara den av 

de för statskassan viktigaste skatterna som medborgarna är bäst informerade 

om. Att som motionärerna skriver ”man ofta har uppfattningen att skatten är 

nedåt 30 procent” kan ses som ett tecken på detta. 

Förbundsstyrelsen föreslår partistämman besluta 

att avslå motionen. 

Förbundsstyrelsen i Stockholms stads yttrande 

Motionärerna noterar att kunskaperna om det samlade skattetryckets verkliga 

höjd på personliga bruttoinkomster ofta är dålig. Förbundsstyrelsen delar 

uppfattningen att detta är problematiskt för debatten om den offentliga sek- 



— 37 — 

Utskott 1: 


torns storlek. Orsaken till oklarheterna om den faktiska skattebelastningen är 

att uttaget sker på flera sätt med inkomstskatt, arbetsgivaravgifter, moms och 

ett antal varuskatter. 

Att öka informationen om den samlade effekten av skatterna är därför en 

angelägen uppgift. Här finns utrymme för nya initiativ. En ändring av uppbördsförfarandet 

för den personliga inkomstskatten tror vi däremot inte är 

en åtgärd som skulle leda särskilt långt. Redan i dag torde detta vara den av 

de för statskassan viktigaste skatterna som medborgarna är bäst informerade 

om. Att som motionärerna skriver ”man ofta har uppfattningen att skatten är 

nedåt 30 procent” kan ses som ett tecken på detta. 

Förbundsstyrelsens föreslår partistämman besluta 


Motion 10 

Sotiris Delis, Huskvarna-Hakarp – Jönköpings län 

Sammanslagning och ny ägarstruktur av Swedfund 

AB, EKN, AB SEK, Almi AB, Exportrådet och Nutek 

Bakgrund 

En av de riktigt stora framtida utmaningar, vid sidan av ägarskiftesfrågor, 

miljön, produktivitet, konkurrens och förnyelse med avgörande betydelse för 

landets ekonomi och sysselsättningsnivå, är utvecklingen av de svenska små 

och medelstora företagens exportkompetens. 

I ett allt snabbare tempo utvecklas affärerna från nationella, regionala till globala. 

Sverige har en tradition när det gäller export av sin produktion genom 

de stora företagen som verkar i vårt land. De små och medelstora företagen 

däremot tvingas ofta, på grund av resursbrist och till viss mån bristande kompetens, 

att agera som underleverantörer till de stora företagen. Dessa utstår 

bland annat den ständiga prispressen som deras kunder utövar eller det stora 

beroendet av att leverera till ett fåtal kunder. 

Staten och i viss mån det privata näringslivet, har genom vissa aktörer arbetat 

länge för att erbjuda såväl kompetens, finansiering och strategisk planering 

till företagen och förstärka dessa i sina exportsatsningar och allmänt främja 

det svenska näringslivets förnyelse och utveckling. Dessa organisationer är 

antingen direkt ägda av staten, i form av aktiebolag eller myndigheter, eller 

Utskott 1: 


— 38 — 



samägda med det svenska näringslivet. De agerar i dag separat men i praktiken 

bygger deras verksamhetslogik i att bistå företagen, såväl stora som småoch 

medelstora, i deras internationella affärstransaktioner. De områden som 

dessa aktörer bistår är finansieringslösningar, garantier, strategisk rådgivning 

och vägledning, information om utländska marknader, riskkapitalfinansiering 

etc. Aktörerna, som motionären refererar till är Almi, AB SEK, Swedfund 

AB, EKN, Exportrådet, Nutek. 

Enligt min bedömning vore det av vikt att studera skapandet av en enda 

aktör inom detta område och även bereda möjligheten att ej enbart staten 

men även det svenska näringslivet skulle delta i ägandet och styrning av denna 

aktör. 

Med tanke på att exportens betydelse för vårt land ökar för varje dag bör såväl 

staten och det svenska näringslivet arbeta närmare varandra för att förstärka 

varandras positioner. En sådan lösning skulle skapa vinnare hos samtliga 

intressenter och bidra till förstärkning av landets och näringslivets exportindustristruktur. 

Genom samordning av insatserna kan flera arbeten skapas, 

större volymer av produkter och tjänster exporteras, högre intäkter och vinster 

skapas hos de små och medelstora företagen och därmed skatteintäkter 

genereras etcetera. De små- och medelstora företagen skulle stärka sin position 

och oberoende gentemot de stora aktörerna. Några av dessa skulle också 

kunna växa internationellt och utvecklas till dagens Volvo, Ericsson med flera. 

Dessutom skulle kontrollen och uppföljningen av de insatser som staten och 

det svenska näringslivet gör i dessa områden stärkas och effektiviseras. 

Motionären föreslår därför att 

att förbundsstämman beslutar föreslå till partistämman att denna diskuterar 

och ger uppdrag till berört departement att undersöka möjligheten om 

skapandet av en enda organisation med ansvar för samordning och utveckling 

av de satsningar som för närvarande görs genom flera aktörer, 

samt 

att förbundsstämman beslutar föreslå till partistämman att inom ramen för 

denna studie genomföra en översyn av ägarbilden och strukturen i den 

nya organisationen som ger såväl staten som det svenska näringslivet ett 

balanserat ansvar och befogenheter i styrningen av denna. 

Sotiris Delis 

Huskvarna-Hakarp 


För svenskt näringsliv är det avgörande att kunna vara konkurrenskraftigt 

och då utgör riskkapital, exportkrediter och andra finansieringsbehov en 



— 39 — 

Utskott 1: 


viktig del. Motionären belyser på ett överskådligt sätt både behoven av finansiella 

lösningar och mängden av huvudsakligen statliga organ som finna för 

att tillgodose behoven. De uppräknade finansaktörerna är alla utom en helägd 

av staten. Det finns risk att den nuvarande uppdelningen utöver svåröverskådlighet 

också leder till ökad statlig budgetbelastningen. Det finns också en 

risk, med flera organisationer, att ärenden hamnar mellan stolarna eftersom 

det saknas ett helhetsgrepp. 

Motionen lyfter särskilt fram små och medelstora företags behov av enkelhet 

och samordning för att underlätta finansieringar. En samordning kan enligt 

motionären ytterligare bidra till ökad produktion och export vilket ger fler 

arbetstillfällen och därigenom ökad välfärd. 

Det finns starka skäl att överväga en förändring som tar sin utgångspunkt 

från de små och medelstora företagens behov. En aktör istället för sex aktörer 

som ägs av stat och näringsliv skulle ytterligare kunna medföra fördelar med 

ett närmare samarbete mellan stat och näringsliv. Samtidigt behöver finansieringssökande 

företag bara vända sig till en aktör vilket skulle underlätta 

väsentligt samtidigt som målet att minska byråkratin med 25 procent skulle 

underlättas. 




Förbundsstämman beslutade i enlighet med förbundsstyrelsens yttrande 


Motion 11 


Ny skattelagstiftning 

En kommuns främsta uppgift är att leverera vård, skola och omsorg för de 

skattepengar som kommunen förfogar över. En kommun som leverantör 

finns på en viss plats. För att utnyttja dessa tjänster måste man befinna sig på 

ort och ställe. 

Utskott 1: 


— 40 — 



Individer föds i en kommun, växer kanske upp och går i skola i en annan, 

arbetar i en tredje och slutligen efter pensionen kanske man flyttar tillbaka till 

barndomskommunen eller slår sig ned i en fjärde. 

Det blir då uppenbarligen ett mycket diffust förhållande mellan de tjänster en 

kommun levererar och vad var och en bidrar med till finansieringen av dessa i 

form av skatt. 

Därför anser jag att det är rimligare att skatteuttaget kopplas till den kommun 

där en vara eller en tjänst produceras och inte till var den skattskyldige är 

mantalsskriven. 

Det skulle till exempel kunna innebära att skatten från vattenkraftverk skulle 

stanna i den kommun där vattenkraften produceras. Det skulle också kunna 

innebära att säsongsarbetare i Åre inte skulle behöva folkbokföra sig där. Det 

skulle också kunna innebära att om en person bosatt i Malmö, som äger en 

skogfastighet i Ragunda, skulle betala skatt i Ragunda och inte i Malmö och 

så vidare. 

Vi lever i en allt mer rörlig och pluralistisk värld. Människor flyttar i allt 

större utsträckning. Varor och tjänster köps och säljs oberoende av var vi bor, 

dagens teknik har ökat den möjligheten. 

Skatt bör därför inkasseras där varan eller tjänsten produceras. 

Därmed yrkar jag 

att förbundsstämman beslutar att moderaterna i Jämtlands län medverkar 

till att en utredning tillsätts för att titta vilka konsekvenser ovanstående 

förslag skulle få. 

Jan-Olof Andersson 

Strömsund 


Motionärens förslag att skatten skulle inkasseras i den kommun där en vara 

eller tjänst produceras och inte i den kommun där inkomsttagaren är bosatt 

skulle få mycket omfattande konsekvenser i det fall att förslaget fullt ut genomfördes. 

Somliga kommuner skulle bli de stora förlorarna medan kommuner 

med stora och produktiva arbetsplatser skulle få kraftigt stegrade inkomster. 

Framför allt industrikommuner som exempel Södertälje och Trollhättan 

skulle bli ”nyrika”, men även kommuner med stora tjänsteföretag skulle få 

en starkare ekonomi. Exempelvis Huddinge kommun med det gemensamt 

skattefinansierade akutsjukvårdsproducerade ”tjänsteföretaget” Huddinge 



— 41 — 

Utskott 1: 


sjukhus, en av de största arbetsplatserna i Stockholmsområdet skulle bli en 

storvinnare om motionärens förslag omsattes. 

Det förefaller rimligt att även fortsättningsvis skall principen vara att där 

inkomsttagaren är bosatt och där tjänster produceras för individens utbildning, 

barnomsorg, hälsovård, äldreomsorg, sociala service med mera ska även 

skatten fortsättningsvis betalas. 

Däremot anser förbundsstyrelsen att de särskilda förhållanden som råder 

inom energisektorn med en mycket hög energiskatt som inte på något sätt 

kommer geografiska områden där energiproduktionen sker till del bör föranleda 

en översyn. Även de skattemässiga effekterna av ”utboägande” av skogsfastigheter 

bör närmare studeras. 



att förbundsstämman skickar motionen, med förbundsstyrelsens yttrande, 

vidare till partistämman. 




att översända motionen med stämmans beslut till partistämman. 

Motion 12 


Larm – Vi kan tappa 100 000 företagare 

Revisorer vittnar om stort missnöje bland Sveriges verkliga småföretagare det 

vill säga de producerande/tillverkande företag som är i behov att anställa sin 

första till femte person. 

De förslag till förbättringar av företag som ligger är inriktade till tjänsteföretag 

och till de företag som har mer än den magiska gränsen fem anställda. De 

producerande/tillverkande företag som är i stånd att anställa sin första till 

Utskott 1: 


— 42 — 



femte person har fått försämringar och kan inte tillgodogöra sig de nya förslagen. 

Vad är kännetecknande för dessa företag? 

Oftast är de tillverkande/producerande företagen innovativa och har en hårt 

arbetande företagare som ger allt för att få igång sin produktion med låga 

investeringar, med måttliga till höga lån och de jobbar ofta dubbel normal 

arbetstid med lågt löneuttag då han/ hon vill återinvestera så snabbt som möjligt 

för att rationalisera sin produktion och sänka sin arbetstid. De är egentligen 

i stort behov att anställa men vågar inte ta lönekostnaden och tiden det 

tar att lära upp en nyanställd på grund av att han/hon själva då måste gå ner i 

produktion med produktionsbortfall som följd den tid det tar för den nyanställda 

att komma i full produktion. 

Deras behov, den första till femte, är att anställa ett proffs som direkt med 

mycket kort inlärning kan producera fullt ut utan att tappa i fart och ekonomi. 

Här bör vi titta på bland andra USA, där man insett att det är här 

morgondagens storföretag skapas och satsa i denna viktiga målgrupp. Småföretagarna 

har länge varit ryggraden i vårt politiska parti som vi nu riskerar 

att tappa om inget görs. Här hittar vi bland annat blivande verkstadsföretag, 

företag inom de gröna näringarna och innovativa företag. För att snabbt 

få Sverige att gå från arbetslöshet till full produktion och de för ett land så 

viktiga producerande/tillverkande företagen att öka i antal och styrka, och 

därmed potential att växa till storföretag, krävs åtgärder. 

Med anledning av ovanstående föreslås förbundsstämman besluta 

att sänka arbetsgivareavgiften kraftigt de första fem åren med en sjunkande 

skala för att vara i normal nivå det sjätte året för de fem först anställda, 

att återinföra en ny variant av investeringskonto med gynnsammare skatteregler 

det år man väljer att lyfta pengarna ur kontot för investering med 

möjlighet till kort avskrivningstid eller direktavskrivning, samt 

att motionen sänds vidare till moderaternas partistämma 2007. 

Mats Weinesson 

Motala 


Den nya moderata politiken, som vi gick till val på och nu genomför i kommun, 

landsting, riksdag och regering, har som mål att bryta utanförskapet. 

Genom fler arbeten i nya och växande företag kommer fler människor att få 

plats på arbetsmarknaden och på så sätt komma till sin rätt. Vi gick till val på 



— 43 — 

Utskott 1: 


ett brett paket med åtgärder för att underlätta för de svenska företagen. Det 

här är inget nytt för alla oss som engagerade oss i valrörelsen. 

Det förslag som motionären föreslår tror förbundsstyrelsen har flera nackdelar 

jämfört med de redan genomförda nystartsjobben. Med nystartsjobben 

finns till för de som går från utanförskap in i arbete. Motionärens förslag 

gäller oavsett om man anställer en erfaren expert från en konkurrent, eller en 

långtidsarbetslös dito. Den tydliga kopplingen mellan reform och minskat 

utanförskap saknas. 

Vad gäller den andra att-satsen anser förbundsstyrelsen att förslaget är otydligt. 

Vi skulle gärna se att motionären återkommer med ett bättre formulerat 

förslag där de tilltänkta ändringarna i skattereglerna är specificerade. Investeringskonton 

är en intressant reform men regeringen arbetar redan med flera 

olika lösningar för att öka tillgången av riskkapital och underlätta för investeringar 

i det svenska näringslivet. 

Förbundsstyrelsen föreslår förbundsstämman 




att bifalla att-sats 1 och 3, samt 

att utreda om investeringsreserv för företag kan återinföras och att denna 

reserv medföljer vid generationsskifte. 

Motion 13 


Kreditbedömning 

Att företag och människor kan göra affärer är en av grundförutsättningarna 

för en välfungerande marknadsekonomi. Ett av de största hoten mot en välfungerande 

marknad är den – organiserade – ekonomiska brottsligheten. 

En viktig förutsättning för att göra det tryggt och säkert att göra affärer är 

att det finns möjlighet att kontrollera vem man har för avsikt att göra affärer 

med. I dag kan man med hjälp av kreditupplysningsföretag kontrollera om 

Utskott 1: 


— 44 — 



en tilltänkt affärspart har betalningsanmärkningar eller skulder hos kronofogden. 

Det är dock inte möjligt att få veta om vederbörande har dömts för 

förmögenhetsbrott. Förmögenhetsbrottslingar brukar därtill vara måna om 

att undvika betalningsanmärkningar och skulder hos kronofogden och därmed 

dra till sig negativ uppmärksamhet vid en eventuell kreditupplysning. 

Med hänsyn till den ekonomiska brottslighetens tilltagande omfattning och 

samhällets skyddsbehov mot denna typ av brottslighet samt i ekobrottsförebyggande 

syfte, vore det önskvärt att utöver kreditupplysning även kunna få 

information om en tilltänkt affärsparts eventuella ekonomiska brottslighet. 

Kreditupplysningsföretagen är professionella i sin yrkesutövning. Vårt förslag 

är att lagstiftaren skapar möjlighet för kreditupplysningsföretagen att 

utöka sitt verksamhetsområde genom att införskaffa respektive få lämna ut 

uppgifter om fysiska personers dom(ar) för förmögenhetsbrott, på följande 

villkor: 

a) Kreditupplysningsföretagen skall vara auktoriserade av myndighet och 

stå under denna myndighets kontroll. 

b) Upplysningar om dom(ar) för förmögenhetsbrott får endast lämnas ut 

mot skriftligt medgivande från den person som upplysningen gäller. 

c) Missbruk av upplysningsrätten skall beivras på det sätt lagstiftaren finner 

lämpligt. 

Vi yrkar 

att förbundsstämman beslutar att möjliggöra införandet av ett register över 

personer som dömts för förmögenhetsbrott, i enlighet med motionen, 

att förbundsstämman antar denna motion som sin egen, samt 

att förbundsstämman beslutar att sända motionen vidare till partistämman i 

Gävle. 

Jacomina Beertema 

Sundsvall 

Per Wahlberg 

Sundsvall 


Förbundsstyrelsen delar motionärernas uppfattning att det är viktigt i en 

marknadsekonomi att parterna är informerade om aktörernas vandel. Inte 

minst när upphandlingar sker med skattemedel inom den offentliga sektorn. 



— 45 — 

Utskott 1: 


Det kan därför finnas skäl att öppna upp för möjligheten att föra register över 

dem som döms för allvarlig ekonomisk brottslighet, i likhet med kreditupplysningsregistren. 

De uppgifter ett sådant register skulle innehålla är endast 

offentliga uppgifter som kan inhämtas från domstolarna. 

Naturligtvis måste ett sådant register innehålla regler som skyddar den personliga 

integriteten. Bland annat måste det beslutas vilka brott som ska föranleda 

registrering och hur länge uppgifterna ska finnas i registret. 

Med hänsyn till ovanstående föreslår förbundsstyrelsen stämman besluta 

att bifalla motionen i sin helhet. 


Förbundsstämman beslutade i enlighet med förbundsstyrelsens förslag 


Motion 14 

Åsa Wikström, Boden – Norrbottens län 

Satsa på besöksnäringen för fler jobb för unga 

Besöksnäringen är en av vårt läns snabbast växande branscher. Norrbotten 

har mycket att erbjuda gäster från andra delar av landet och världen, med vår 

unika natur och stora yta finns det potential att utveckla turismen i länet. 

Besöksnäringen är arbetskraftsintensiv och skapar möjligheter för många 

personer att få jobb. För att få en person anställd krävs en omsättningsökning 

med 1,4 miljoner kronor, motsvarande siffror för fordonsindustrin är 3,3 miljoner 

kronor och för telekom 4,4 miljoner kronor. Många unga människor får 

sitt första arbete inom turismnäringen och här finns stor potential till en ökning 

av arbetstillfällen. Nitton procent av arbetskraften inom besöksnäringen 

är mellan 16 och 25 år. Dessa siffror visar att det finns stora möjligheter att 

skapa fler jobb inom turismnäringen. Med fler personer i arbete ökar skatteintäkterna 

vilket ger bättre förutsättningar för länets framtid. Dessutom kan 

vi genom fler arbetsmöjligheter få fler unga i jobb. 

Villkoren för företagen inom besöksnäringen är tuffa, vilket märks tydligt 

på den stora skillnaden av beskattningen för turistföretagen i Sverige jämfört 

med deras kollegor i Finland. En turist från Italien, Frankrike, Spanien el- 

Utskott 1: 


— 46 — 



ler något annat land som vill åka till Lappland, jämför utbud och priser och 

väljer oftare att åka till finländska Lappland än till den svenska motsvarigheten. 

Besöksnäringen är en av Norrbottens framtida branscher och här finns 

mycket att utveckla. Entreprenörer måste få rimliga möjligheter att konkurrera 

på lika villkor som sina kollegor i våra grannländer. I dag är regelbördan 

för företagare avsevärt tyngre i det socialdemokratiskt styrda Sverige än i 

våra grannländer som mer tydligt har valt att utveckla besöksnäringen. Skattelättnader 

i form av lägre momssats för hela besöksnäringen skulle innebära 

ökad internationell konkurrenskraft för företagen inom den turismrelaterade 

branschen. 

Med anledning av ovanstående yrkar jag 

att moderaterna skall verka för att bibehålla en lägre moms, så kallad turistmoms, 

för besöksnäringen, 

att moderaterna skall verka för lägre arbetsgivaravgift för företag inom besöksnäringen, 

att tillsända motionen till partistämman, samt 

att tillsända motionen till riksdagsgruppen för beaktande. 

Åsa Wikström 

Boden 


Förbundsstyrelsen föreslå stämman besluta 



Stämman beslutade i enlighet med förbundstyrelsens förslag 




— 47 — 

Utskott 1: 


Motion 15 


Skatteavdrag för ideella gåvor 

Den naturkatastrof som julhelgen 2004 drabbade Sydostasien och de många 

svenska familjer som befann sig där drabbade dem och deras närstående oerhört 

hårt. Ett omfattande hjälparbete kom snabbt igång av de stora hjälporganisationerna. 

De närmaste veckorna skänkte enskilda och företag i Sverige 

över en miljard kronor till de ideella hjälporganisationerna som kunde bistå 

med personal och materiel. Enbart i Bodens kommun överlämnade generösa 

medborgare och företagare en halv miljon kronor till Röda korset. 

Ungefär 60 procent av bidragen kom från enskilda och cirka 40 procent av 

bidragen kom från företag. Alla dessa bidrag bestod av fullt ut beskattade 

medel. 

Om ett företag vill skänka pengar till en idrottsförening så kan föreningen 

göra en fiktiv motprestation som medger att beloppet kan göras avdragsgillt 

i sin helhet. Det kan vara en enkel reklamplats eller en annons som sponsras 

eller att en motsvarande prestation görs. 

Men om ett företag vill överlämna en summa pengar till en ideell organisation 

så måste detta i dag ske med beskattade medel. Det innebär att staten får en 

intäkt på 28 procent av det till ideella organisationer överlämnade beloppet. 

Självfallet uppfattas detta som mycket stötande och främmande i ett rättssamhälle 

att staten ska tjäna pengar på ideella syften. Staten ska inte kunna tjäna 

pengar på naturkatastrofer. Staten beslagtar ju på detta sätt de medel som 

givaren avsett ska komma till hjälpbehövande. Dessutom blir det märkligt att 

exempelvis idrottsföreningar härigenom får en ekonomisk positiv särbehandling 

jämfört med ideella hjälporganisationer med 90-konton. 

I de allra flesta länder Norge, Danmark, Finland, Canada och USA bara för 

att nämna några är ekonomiska gåvor till ideella organisationer avdragsgilla 

genom ett enkelt system som fungerar mycket väl. Nu är det inte enbart 

ideella hjälporganisationer med 90-konton som drabbas på detta sätt. Svenska 

kyrkan kommer inom den närmaste tiden att behöva betydande ekonomisk 

hjälp främst för underhåll av kyrkor och andra gudstjänstlokaler. När kyrkan 

nu har skilts från staten kan inte skattemedel påräknas i samma utsträckning 

som tidigare. Detta hjälpbehov kan komma att bli omfattande. Vi moderater 

kommer i relativ närtid att behöva ta ställning till detta. 

Utskott 1: 


— 48 — 



Med anledning härav föreslår jag 

att moderaterna verkar för att ekonomiska bidrag till hjälporganisationer 

med 90-konton skall bli avdragsgilla, 

att moderaternas förbund med dess styrelse skall arbeta för att motionens 

förslag genomförs, samt 

att motionen överlämnas till moderaternas riksdagsgrupp och till partistämman. 

Bo Hultin 

Boden 


Förbundsstyrelsen förslår förbundsstämman besluta 





Motion 16 


Stoppa ny vägtrafikskatt 

De nya väg- och energiskatter som den statliga utredningen ”Skatt på väg” 

har föreslagit ökar skogsnäringens transportkostnader med 32 procent eller 

1,8 miljarder kronor årligen. Kortfattat innebär förslaget en kraftig höjning av 

diselskatten med upp till 222 öre per liter. Dessutom föreslås en ny kilometerskatt 

för tunga fordon med 367 öre per fordonskilometer. 

Förslaget motsvarar en ökad kostnad med 18 kronor per kubikmeter vilket 

innebär att den ekonomiska gränsen för vägtransporter av virke minskas från 

150 kilometer till 100 kilometer. 



— 49 — 

Utskott 1: 


Förslaget kommer att leda till att skogsindustrins tillgång till svensk råvara 

minskar kraftigt. Upp till 30 procent av virkesvolymerna kan bli olönsamma 

att avverka. Detta kommer att slå hårt mot skogsägare främst i Norrlands 

inland, där transportavstånden är stora. De nya skatterna kan sänka nettointäkterna 

med så mycket som 50 procent. 

Grundtanken i förslaget ska ses som ett led i en ”grön skatteväxling” som ska 

minska den miljöpåverkan som långa vägtransporter ger upphov till. Men förslaget 

är i många stycken orimligt och drabbar fel områden och fel personer 

och kan knappast främja vår tillväxt. 

För 25 år sedan så fanns det 30 sågverk i Norrbotten. Nu är enbart tio sågverk 

kvar och dessa producerar mer än vad de 30 sågverken gjorde. Sågverksbranschen 

i Norrbotten är nu mycket hårt pressad där enbart de senaste månaderna 

två sågverk gått i konkurs och ytterligare ett sågverk tvingats halverat 

sin personalstyrka. 

En mycket stark orsak till den pressade sågverksmarknaden är också att statliga 

Sveaskog är så starkt dominerande på virkesmarknaden och kör timret 

i för stor utsträckning till sina egna sågverk vid kusten. Dessutom pressar 

Sveaskog priserna hårt på massaveden genom de avtal de ingått med de stora 

massafabrikerna vid Norrbottens kustland. 


att moderaterna verkar föra att stoppa de nya vägtrafikskatter som föreslås i 

den statliga utredningen ”Skatt på väg”, 

att moderaternas förbund med dess styrelse skall arbeta för att motionens 



Bo Hultin 

Boden 




Utskott 1: 


— 50 — 






Motion 17 


Moderat politik för tillväxt 

Sverige behöver en kraftfull tillväxtpolitik. Tre huvudproblem finns i svensk 

ekonomi: det är för få som arbetar, företagsklimatet är för dåligt och utbildningen 

har många brister. 

Moderaterna har som mål att höja Sveriges ekonomiska tillväxt till tre procent. 

För närvarande bedöms den långsiktiga tillväxten vara cirka två procent. 

En grundsten i moderat ideologi är att skapa förutsättningar och möjligheter 

för företag för ekonomisk tillväxt. 

För att nå en sund tillväxt måste det totala skattetrycket sänkas. Det är först 

och främst skatterna på arbete och företagande som måste sänkas. Det finns 

många vägar dit. Viktigt är att inte enbart vissa skatter ersätts med andra. 

Sänkta skatter behövs för att få fart på Sverige och fart på Sverige ger tillväxt 

och genererar nya arbeten. På sikt måste skattetrycket i Sverige vara i nivå 

med omvärlden. 

En förändring till mer positivt klimat för företagen är ett måste. Regelverken 

är krångliga och ofta oöverskådliga. Generellt måste antalet lagar och regler 

som negativt påverkar företag minska. Många av reglerna ökar företagens 

administrativa kostnader och förlänger leveranstider. Särskilt för småföretagandet 

bör ett antal regelförenklingar genomföras snarast. Ytterligare en regel 

för företag som bör ses över är företagarnas skatteinbetalning. I många fall 

uppkommer skatteskyldighet innan betalningen från en kund har kommit in. 

Utan människor fungerar inte företagen. Nuvarande regering har misslyckat 

med sin politik beträffande människor som är sjukskrivna. Sverige behöver 

människor som kan och vill arbeta och är tillgängliga på arbetsmarknaden. 

Genom skattesänkningar och stramare bidragsystem lönar det sig att arbeta. 

Genom olika utbildningssatsningar inte minst för psykisk och fysisk hälsa, 

ska människor få makten över sina liv igen. 



— 51 — 

Utskott 1: 


Utbildning måste tidigt inriktas mot de områden som ska bli tillväxtområden 

för näringslivet. Företagsutbildning bör erbjudas redan på gymnasienivån och 

bör omfatta alla elever. Denna utbildning måste sedan följas upp på universitetet 

och i det praktiska yrkeslivet. 

Mot bakgrund av detta föreslår jag 

att moderaterna verkar för att på lång och kort sikt sänka skatter samt förenkla 

regelverken för företagandet, 

att förbättra rehabiliteringen av de sjukskrivna med mål att bli arbetsföra 

medborgare, 

att företagsutbildning inriktas mot tillväxtområden redan på gymnasienivån, 

samt 

att motionen överlämnas vidare till moderaternas partistämma 2004. 

Helena Nordvall 

Boden 







Motion 18 


Förenklade momsregler för småföretag 

Medlemskapet i Europeiska Unionen (EU), flera momsskattesatser och flera 

redovisningsperioder har gjort det dyrare och krångligare för småföretagen 

visar en studie som genomförts av Skatteverket under hösten 2005. 

Utskott 1: 


— 52 — 



Totalt kostar momshanteringen företagen 6,3 miljarder kronor årligen. Det är 

en ökning med 17 procent eller 1,9 miljarder kronor sedan 1993 då en liknande 

undersökning gjordes har Skatteverkets utredare kommit fram till. 

Ökningen har främst drabbat de minsta företagen med noll till fyra anställda. 

Stora företag har kunnat möta krångligare regler med en effektivare hantering 

bland annat genom bättre och billigare dataprogram. 

För små företag med mindre tid och resurser att investera i nya dataprogram 

och nya kassaapparater som ska kunna särredovisa de olika momsskatterna 

25 procent, tolv procent och sex procent har utvecklingen gått åt motsatta 

håll. Härtill kommer också en utökad komplexitet med krav på bokföring 

enligt den nya EU-kontoplanen. 

Enligt Skatteverkets bedömning har de små företagens kostnader för att 

deklarera moms ökat med upp emot 75 procent under den senaste tioårsperioden 

Företagarna har härmed i efterhand ålagts ett allt större ansvar som skatteindrivare 

åt staten. Statens regelverk för moms omfattar nu hyllmeter och är så 

omfattande att det inte ens är rimligt för en småföretagare att vara insatt i alla 

dessa utgivna bestämmelser. 

För att bryta denna utveckling måste förenklingar i första hand fokusera på 

de små företagen 

Med anledning av ovanstående föreslår jag att moderaterna verkar för 

att förenklade momsregler för småföretagare genomförs inom en nära framtid, 

samt 

att motionen överlämnas till moderaternas partistämma. 

Bo Hultin 

Boden 


Förbundsstyrelsen delar motionärens uppfattning om förenklade regler för 

företagen när det gäller momsreglerna likaväl som inom andra delar av det 

omfattande regelverk som företagen i dag måste följa. Den utredning som 

tidigare presenterat förslag för en enhetlig moms kommer att innebära sämre 

möjligheter för turismen att utvecklas i Norra Sverige eftersom skattebelastningen 

i Finland och Norge är betydligt lägre. Konkurrenssituationen måste 

beaktas vid ett förändrat regelverk. 



— 53 — 

Utskott 1: 


Förbundsstyrelsen beslutar föreslår stämman 





Motion 19 

Moderata Ungdomsförbundet i Södermanlands län 

Frivillig a-kassa 

Väljarna valde i september 2006 en ny regering. En högerregering där moderaterna 

var den stora vinnaren och således helt korrekt ska styra detta stora 

skepp. Regeringen med oss i spetsen har börjat resan bra om man bortser från 

vissa statsråds icke betalda tv-licenser och ”svarta” barnflickor. Moderaterna 

tillsammans med de tre andra borgliga partierna har bland annat drivit igenom 

jobbavdraget, satsningar på miljön med mera. Alla dessa åtgärder är bra 

och något som vi i Moderata Ungdomsförbundet Södermanland står bakom. 

Tyvärr har regeringen även förslag som inte stämmer överens med våra värderingar 

och ska således kritiseras. Det största snedsteget som är på gång är 

ändringen att a-kassan ska bli obligatorisk för alla som arbetar. Vi som röstade 

på moderaterna gjorde det för att slippa fler pekpinnar och istället få ta 

mer beslut själva. 

Grunden i vår politik är och ska vara att alla beslut som varje individ kan ta 

själv ska således varje individ få ta själv. Att då denna alliansregering med oss i 

spetsen lägger ett förslag på mer tvång än innan på ett område som torde vara 

sossarnas arena är för oss helt obegripligt. Istället borde det självklara vara att 

vi istället lägger ett förslag på en mer individanpassad a-kassa. Var ligger problemet 

i att varje individ får välja själv vilken ersättningsnivå man vill ha vid 

plötsligt utanförskap och sedan betalar in en premie för den nivå man valt? 

Eller att man helt sonika väljer att stå utanför a-kassan helt. Då får man den 

ersättning man själv anser sig behöva vid plötsligt utanförskap. Väljer man 

att vara med i a-kassan är självklart premien dyrare för 80 procent än för till 

exempel 60 procent. 

Utskott 1: 


— 54 — 



Med anledning av ovanstående yrkar Moderata Ungdomsförbundet Södermanland 

att moderaterna verkar för 

att avskaffa den kommande obligatoriska a-kassan, 

att en flexibel a-kassa kommer till där man kan betala in olika premienivåer, 

beroende på vilken ersättning man anser sig vilja ha vid plötsligt utanförskap, 

samt 

att moderaterna i Södermanland tar motionen som sin egen och skickar den 

vidare till partistämman 2007 

Moderata Ungdomsförbundet i Södermanland 


Arbetslöshetskassorna är i allmänhet i Sverige knutna till olika fackförbund. 

Ersättningen är så kallad inkomstrelaterad upp till en lön av cirka 20 000 kronor 

per månad och utgår i allmänhet med 80 procent av inkomsten upp till 

detta belopp. 

Arbetslöshetsförsäkringen har vanligen täckt mindre än tio procent av kassornas 

kostnader medan statskassan stått för återstoden. 

Utöver detta finns frivilliga arbetslöshetsförsäkringar – tecknade i olika 

försäkringsbolag – av olika personalkollektiv som ersätter till högre andel av 

inkomsten och/eller inkomstnivåer. 

Motionens yrkande om flexibla försäkringar finns därmed – i någon mån 

– redan i dagsläget som en försäkringsprodukt på marknaden. 

Den debatt som förts är om det är rimligt att den arbetslöshetsförsäkringen 

endast omfattar vissa när statskassan har svarat för över 90 procent av kostnaderna. 

(Denna andel kommer dock att minska genom nyligen tagna riksdagsbeslut.) 

Med hänvisning till ovanstående föreslår förbundsstyrelsen stämman 


att avslå att-sats 1 i avvaktan på kommande regeringsförslag då något obligatorium 

för närvarande inte finns som kan avskaffas. 



— 55 — 

Utskott 1: 




att föreslå partistämman besluta att moderaterna ska verka för 

att en flexibel a-kassa kommer till där man kan betala in olika premienivåer, 

beroende på vilken ersättning man anser sig vilja ha vid plötsligt utanförskap, 

samt 

att behålla frivilligheten i a-kassan. 

Motion 20 


En enklare och mer rättvis skattepolitik 

Det övergripande målet för vår skattepolitik är att öka människors frihet och 

makt över sin egen vardag. Det är också viktigt att skapa förutsättningar för 

långsiktig tillväxt, stabila statsfinanser och full sysselsättning. För detta krävs 

att det svenska skattetrycket sänks till nivåer som ger Sverige konkurrenskraft 

i ett globalt perspektiv. En tredjedel av skatterna går till vård, skola och omsorg, 

en tredjedel till olika bidrag En sjättedel till rättstaten och administration 

med mera. Sista sjättedelen går till rena politiska prioriteringar. Det finns 

därmed gott om utrymme att öka människors frihet utan att riskera välfärden. 

Vi glömmer lätt bort att svenska låginkomsttagare tillhör världens mest 

beskattade. Genomsnittsperson i Sverige betalar 60 procent av sin inkomst 

i skatt. Vi måste på allvar bryta bidragsberoendet och skapa utrymme för 

att var och en skall kunna försörja sig på sin lön. Därför ser vi ett införande 

av grundavdrag som motsvarar de första 100 000 intjänade kronorna. Detta 

skapar en större social trygghet och utrymme för ökat sparande för många av 

de grupper som i dag lever med för små marginaler. Det ökar möjligheten för 

många att klara sin egen försörjning 

En grundläggande princip är idén att man skall kunna försörja sig på sin lön. 

Det är ett uppbrott från fällan med arbetande fattiga, det vill säga ingen som 

arbetar skall behöva bidrag. Eftersom de flesta som arbetar och får bidrag betalar 

mer i skatt än de får ut i bidrag skulle en sådan skattesänkning finansiera 

sig själv. Fördelen med ett sådant system är att det skulle ge tillbaka egenmakt 

till de människor som i dag är mest maktlösa. Ur välfärdssynpunkt skulle det 

också vara en återgång till grundtanken; de som har skall bidra till dem som 

inte har, omfördelning snarare än transferering. 

Utskott 1: 


— 56 — 



Att få behålla mer av sin inkomst fungerar som en drivkraft för viljan att anstränga 

sig mer och ytterligare ansträngningar måste löna sig bättre än i dag. 

För oss är det viktigt att det blir lättare att röra sig mellan inkomstskikt, att 

möjliggöra för människor att förverkliga sina drömmar och säkra den ekonomiska 

tillväxten. Därför ser vi att ett införande av samma procentsats skatteuttag 

sker oavsett inkomst. 

Alla tusentals regler i skattesystemet stjälper vanliga människor, medan en 

liten elit kan köpa sig förbi kön genom avancerad skatteplanering. Därför 

krävs ett enkelt system som inte gynnar eller missgynnar olika former av arbete, 

inköp, boende eller hur mycket man väljer att jobba eller när man väljer 

att jobba. Ett införande av så kallad platt inkomstskatt är rättvist eftersom 

den som tjänar dubbelt så mycket betalar också dubbelt så mycket i skatt men 

inte mer. 

Det är så enkelt att någon lär ha sagt att deklarationen skulle kunna skickas in 

på baksidan av ett vykort. Skattesmitare, svartarbetare och kryphål blir färre 

eftersom alla betalar sin enkla, låga skatt. Framförallt är platt skatt rättvis då 

extra ansträngningar lönar sig rejält. Vi ungdomar väljer ofta att skuldsätta 

oss för högre utbildning eller jobbar extra, då borde vi inte straffas med högre 

procentsatser i skatteuttag. 

Människor ska inte behöva planera sina liv och inkomster efter skattenivåer. 

Den mycket enkla principen att mer arbete, mer utbildning och mer ansträngning 

ska ge mer belöning måste gälla. Allt annat leder fel. Därför är det viktigt 

med ett skattesystem som är rakt och enkelt. Samma procentsats i skatt, 

oavsett inkomst, har i land efter land visat sig vara ett enkelt men mycket 

effektivt verktyg för att åstadkomma detta. 

Det är också viktigt att poängtera skattens funktion. För oss är det ett verktyg 

för att finansiera gemensamma nödvändigheter och inte ett instrument för att 

utjämna mellan människor. För att tydliggöra skattesystemet är det därför 

rimligt att skatten betalas in av skattebetalaren själv, det vill säga att källskattesystemet 

avskaffas. 

Med anledning av ovanstående yrkar Moderata Ungdomsförbundet på 

att moderaterna verkar för ett grundavdrag motsvarande 100 000 kronor, 

att moderaterna verkar för att inkomster utöver grundavdraget skall beskattas 

med en platt skatt, 

att moderaterna verkar för kraftigt sänkta skatter, samt 

att moderaterna verkar för att källskattesystemet avskaffas. 




— 57 — 

Utskott 1: 


Motion 21 


Sänkta skatter 

Alliansregeringens skattepolitik har inletts mycket lyckosamt. Jobbskatteavdraget, 

som ger låg- och medelinkomsttagare en substantiell skattesänkning, 

var en efterlängtad reform i vårt höga skattetryck, inte minst för dem som tjänar 

minst. Likaså är fastighetsskattens växling till en låg kommunal avgift och 

avskaffandet av förmögenhetsskatten viktiga reformer, inte minst för företag 

som behöver riskkapital och för regioner med tillväxt där bostäderna utsatts 

för drakonisk beskattning. 

Tidigare regeringar har höjt och sänkt olika skatter men under de senaste 30 

åren har det samlade skattetrycket varit konstant runt 50 procent av bruttonationalprodukten 

(med en topp på över 56 procent 1989), under samma tid 

har Sverige halkat efter andra länder i många avseenden. Så hade vi till exempel 

före valet en ungdomsarbetslöshet som var mycket hög i ett europeiskt 

perspektiv. År 2005 hade Sverige högst skattetryck inom Europeiska Unionen 

(EU), och EU hade i sin tur högre skattetryck än USA. Under de starka 

tillväxtåren på 1950- och 1960-talen hade Sverige ett skattetryck som var lägre 

än konkurrentländernas. Det finns slutsatser att dra av dessa fakta! 

Det är nu glädjande att alliansregeringen själv pekar på att skattetrycket under 

mandatperioden beräknas sjunka ner mot 47 procent. Detta är ett verkligt 

trendbrott men inte tillräckligt. Vi behöver sänka skattetrycket ytterligare 

för att hävda individens frihetsvärden, stimulera utbildning och tillväxt samt 

skapa konkurrenskraft i en globaliserad ekonomi. Moderaterna i Stockholm 

stad vill med denna motion peka på några skatter som vi menar är särskilt 

viktiga att sänka när utrymme skapats. Skatter som är särskilt skadliga i områden 

med tillväxt och utveckling. Vi anger i denna motion i vilken prioriteringsordning 

vi vill se dessa skatter sänkta. 

1. Fullfölj jobbavdraget 

Jobbavdraget har redan nu inneburit en rad positiva effekter för dem med lågeller 

medelinkomster samt för fler människor i arbete. Jobb lönar sig långt 

bättre än bidrag, precis som det skall vara. Men jobbavdraget måste fullföljas 

så att vanliga löntagare får 1 000 kronor mer i plånboken varje månad efter att 

kostnaderna för höjd a-kassa mm tagit sitt. Detta var en klart uttalad ambition 

från oss moderater i valet, och vi bör nu genomföra detta med hög prioritet. 

De positiva effekterna för såväl enskilda som hela samhället av en sådan 

politik är uppenbara redan efter jobbskatteavdragets första steg. 

Utskott 1: 


— 58 — 



2. Avskaffa straffskatten på utbildning 

Med en offensiv politik för skola, högre utbildning och forskning signalerar 

vårt land nu en tydlig inriktning att utbildning är viktigt för såväl individen 

som samhället och staten. Den extra statliga skatten med fem procent på 

inkomster över cirka 38 000 kronor per månad blir i hög grad en straffskatt 

på utbildning och att ambitiöst satsa på sitt yrkesliv. Sverige behöver det 

motsatta, och våra höga ambitioner i utbildningspolitiken och företagarpolitiken 

bör också speglas i skattepolitiken. Straffskatten, de extra fem procenten 

statlig skatt, bör därför avvecklas i ett nästa steg, efter att jobbskatteavdraget 

har fullföljts. 

I vår omvärld väljer flera länder att införa så kallad platt skatt, det vill säga en 

gemensam procentandel av inkomsterna betalas i skatt. Detta har uppenbara 

fördelar då det befrämjar arbetet och företagande samt gör skattesystemet enkelt 

och förutsägbart. I skattereformen i början av 1990-talet var ambitionen 

att endast 20 procent av löntagarna skulle betala statsskatt, men den siffran 

gäller inte längre. Vi finner det angeläget att man, efter att den 25 procentiga 

statliga beskattningen för vissa inkomster återställts till 20 procent, sedan 

stegvis strävar efter att helt avskaffa den statliga inkomstbeskattningen. Detta 

sker inte över en natt utan måste genomföras i takt med den ekonomiska 

tillväxten och i enlighet med vad stabila statsfinanser och god kvalitet på offentlig 

service tillåter. 

3. Entreprenörskap och nyföretagande 

En stor fördel med de förändringar som regeringen föreslagit på kapitalbeskattningens 

område är att de kommer att underlätta kapitaltillgången för 

etablering och tillväxt av innovativa företag. För att personer med goda idéer 

skall satsa på företagande behöver emellertid skattesystemet också ta tillräcklig 

hänsyn till de särskilda osäkerheter och större risker som gäller för 

dessa entreprenörer jämfört med etablerade företag och anställda personer. 

På detta område behövs särskilda satsningar i skattepolitiken om vi skall 

bryta den svaga svenska utvecklingen för det innovativa nyföretagandet. Det 

är sant att sänkta inkomstskatter gynnar även företagare men om incitament 

skall finnas för personer att gå från lönearbete till företagande måste de högre 

riskerna kompenseras. Vi menar därför fortsatta reformer i beskattningen av 

fåmansföretag och andra ägarledda företag bör vara ett prioriterat område, vi 

har rangordnat detta som nummer tre efter jobbskatteavdraget och avskaffad 

straffskatt på utbildning. 

4. Reavinstskatt på verklig vinst 

För att finansiera avskaffandet av fastighetsskatten har det som en delåtgärd 

föreslagits att reavinstskatten vid försäljning av bostäder höjs från 20 till 

30 procent. Vi accepterar detta, men menar att det kräver förändringar i hur 

reavinstskatten beräknas. 



— 59 — 

Utskott 1: 


Hög reavinstskatt på bostäder är en betydande nackdel för rörlighet på 

arbetsmarknaden samt för människors möjligheter till bostadskarriär. Undersökning 

efter undersökning visar att mellan 70-80 procent vill äga sina 

bostäder. Då måste skattesystemet vara utformat så att man utan hög reavinstbeskattning 

kan byta bostad. Annars riskerar man att skapa inlåsningseffekter 

och göra marknaden även för ägda bostäder lika stelbent som hyresmarknaden. 

Reavinstskatten på bostäder beräknas i princip på mellanskillnaden mellan inköpspris 

och försäljningspris, någon hänsyn till inflationen tas inte. En sådan 

”förenkling” kan till nöds accepteras vid en låg reavinstskatt, men när den är 

så hög som 30 procent kan vi inte se det som rimligt att den tas ut på annat än 

verklig vinst. Om regeringen ändå beslutar att delfinansiera fastighetsskattens 

avskaffande med höjd reavinstskatt på bostäder bör denna utformas som en 

skatt på verklig reavinst och inte en skatt på inflation. 

5. Sänkta kommunal- och landstingsskatter 

Moderaterna i Stockholms stad och i Stockholms läns landsting arbetar i 

likhet med många andra moderata kommun- och landstingsledningar runt om 

i landet för att stärka kvalitet och valfrihet inom offentlig omsorg, utbildning 

och service samtidigt som man successivt vill sänka det kommunala skatteuttaget. 

Kommunalskatten är den tyngsta utgiften för många hushåll, och ett 

viktigt led i en politik där människor med låga inkomster skall ha en mycket 

låg beskattning spelar begränsade kommunalskatter en viktig roll. 

Vår erfarenhet är också att en tydlig politik kring ett begränsat skatteuttag 

skapar ett bra klimat för nytänkande inom och effektiviseringar av offentlig 

verksamhet. 

Vi finner det angeläget att partistämman ger sitt principiella stöd till arbetet 

för att parallellt förbättra offentlig omsorg, utbildning och service och stegvis 

sänka skatteuttaget i takt med den ekonomiska tillväxten. 


att uttala att det är en prioriterad fråga att fullfölja jobbskatteavdraget, samt 

att uppdra till partistyrelsen att verka i enlighet med motionens intentioner. 


Utskott 1: 


— 60 — 



Utskott 2: 

Den framtidsinriktade kulturen

Motion 22 

Anne Marie Brodén, Laholm – Hallands län m fl 

Den kreativa människan 

Om målet är att varje generation ska lämna en bättre värld efter sig än den vi 

kom till, är kulturen ett medel för detta. En del av kulturutbudet har ingen 

sådan mening utan syftar endast till förströelse, en stunds underhållning. Men 

ett rikt kulturland har mer att erbjuda medborgarna i form av upplevelser 

som i bästa fall leder till ökad självförståelse och individuell utveckling, till att 

locka fram det bästa hos den skapande och lekande människan, till att höja 

nivån på mänsklig aktivitet och utmana fördomar. 

Föga av detta skapas i de politiska organen; kultur är inte detsamma som 

kulturpolitik. Utsorteringen av det värdefulla är i första hand ingen politikerstyrd 

process; det samlade betalda kulturutbudet finansieras i Sverige till 

två tredjedelar av enskilda via marknaderna. Kultursatsningarna uppgår till 

45 miljarder kronor via den privata sektorn, tio miljarder via staten och nästan 

lika mycket via regioner, landsting och kommuner, totalt 65 miljarder per 

år (2005). 

Men kulturskaparnas materiella förutsättningar kan påverkas genom politiska 

beslut. Dessa måste spegla den snabba förändring som kulturvärlden 

och mediemarknaderna genomgår. Det motiverar i sig en uppdatering av den 

kultursyn som vårt parti stått för de senaste decennierna. 

Även om kulturskapandet i huvudsak sker för privata medel har staten tunga 

grundläggande uppgifter när det gäller infrastrukturen på området. Lagstiftning 

till skydd för yttrandefrihet och upphovsrätt är förutsättningar för 

ett fritt skapande. Kulturarvet och de nationella institutionerna ska tryggas; 

ansvar tas för kulturminnesvård och arkiv, i syfte att kartlägga och bevara det 

nationella minnet för kommande generationer som en del av förmågan att 

förstå framtiden. 

Via anslag till humaniora stimuleras forskning om kultur och kreativitet, 

liksom såddpengar tillförs experimentell verksamhet där privat riskkapital 

saknas. 

Ett annat ansvar för staten är att tillsammans med regioner, landsting och 

kommuner se till att kulturyttringar sprids över landet och görs tillgängliga 

för alla, vilket innefattar att bryta ett utanförskap för minoriteter och människor 

med funktionshinder. Det sker i huvudsak genom fördelning av ekonomiskt 

stöd till fria kulturskapare, föreningar och företag, direkt som bidrag 

eller via upphandling av tjänster. 



— 63 — 

Utskott 2: 


Sedan millennieskiftet har de offentliga kulturutgifterna ökat stadigt, även de 

kommunala anslagen till musik- och kulturskolan. I den första alliansbudgeten 

ökade anslagen till kulturen med cirka en halv miljard kronor, till över tio. 

En stor del av ökningen har kommit folkbildningen till del via cirka 300 000 

studiecirklar. Den prioriteringen kan förvisso diskuteras, men ökningen visar 

att talet om kulturskymning är felaktigt. Ytterligare tillskott till angelägna 

ändamål aviserades i regeringens vårproposition. 

Förståelsen för statens uppgift men också dess begränsningar leder oss till en 

strävan att utveckla den moderata kultursynen genom att förena flera klassiska 

hållningar: konservatismens syn på behovet av kvalitetsinstitutioner och 

viljan att värna kulturtraditioner, liberalismens frihetsbegrepp och marknadslösningar, 

modernitetens ifrågasättande av etablerade strukturer och sanningar. 

En syntes av dessa tre hållningar ger ett mer balanserat budskap till väljarna 

än en renodling av mer libertarianskt slag som syftar till att helt avveckla den 

offentliga kulturpolitiken. Det innebär inte att allt måste förbli vid det gamla; 

tvärtom måste den kulturpolitiska verktygslådan ständigt förändras, särskilt 

under en alliansregering som kan tänka nytt. 

Ett underlag för den fortsatta kulturpolitiska debatten i partiet och det utåtriktade 

arbetet lades fram i mars, när den moderata kulturkommittén i riksdagen 

publicerade en skrift, ”Kulturen 2.0”, med 83 ställningstaganden om 

kultur, media, folkbildning, spel och idrott – områden som sorterar under 

kulturdepartementet och riksdagens kulturutskott. I förslaget till nytt handlingsprogram 

ingår också ett principiellt hållet avsnitt om kulturpolitikens 

grunder med förankring i skriften. 

Med denna motion vill vi fördjupa ställningstagandena på några profilerade 

områden: 

1. Kulturellt skapande som kreativ näring 

2. Kulturupplevelsens betydelse för barn och ungdom 

Den företagsamma kulturskaparen 

Att skapa kultur är en kreativ näring i det senare ordets dubbla betydelser 

– som odling och som företagande. Öppna marknader och teknologispridning 

ökar tillgängligheten till sådana kulturupplevelser som tidigare var 

förbehållna en överklass. Det innebär att möjligheterna ökar att försörja sig 

på konstnärskap, från populärmusikens kompositörer till nätsajtkreatörer. 

Internet bidrar till att binda samman nischpubliker över hela världen, vilka 

var för sig skulle vara för små som underlag för produktion men som nu går 

att nå för ofta mindre producenter med begränsade resurser. 

Utskott 2: 


— 64 — 



Det finns anledning att glädjas över det faktum att de teknologiska genombrotten 

också lett till politiska förändringar; efter den långa striden mot 

monopolkramarna har Internet besegrat parabolförbjudarna. Den privata 

radion och televisionen har berikat etern med ökad variation i utbudet som är 

större än någonsin och i ökad utsträckning stimulerar till programproduktion 

i privata bolag, vilket skapar nya jobb i en växande sektor. 

Kulturell attraktionskraft stärker regioners och städers tillväxtkapacitet. 

Kulturturismen är en expansiv industri. Det bidrar till att kulturskapande i 

växande grad blir en näringsverksamhet och ger kultursektorn ökad ekonomisk 

betydelse. Inom Europeiska Unionen (EU) utgör den med sex miljoner 

anställda 2,6 procent av bruttonationalprodukten (2005) och växer snabbare 

än ekonomin i stort. 

Det är ingen tillfällighet att storstadsregionerna har möjlighet att attrahera 

kvalificerade kulturskapare och kulturentreprenörer – i Sverige står Stockholm, 

Göteborg och Malmö för över hälften av vad kulturforskaren Richard 

Florida kallar ”den kreativa klassen”. Det är angeläget att fler sådana kulturcentra 

kan växa fram i övriga regioner. 

Allt fler svenskar drömmer om att ta steget över i eget skapande. Det talar för 

fler egenföretagare på hel- eller deltid vid sidan av de fastanställda vid landets 

kulturinstitutioner och kulturmarknadernas stora aktörer. 

I den mån efterfrågan också ökar väntar en expansion för hela kultursektorn. 

Det kräver förutom reformer av beskattning och trygghetssystem även ökad 

entreprenörskunskap i de konstnärliga utbildningarna. För att stimulera kulturell 

sponsring och donationer som privata finansieringskällor krävs också 

ändrad avdragsrätt för företag och enskilda som vill stödja kulturaktiviteter 

och institutioner. Det är inte bara en ekonomisk fråga utan samtidigt ett 

medel att stärka det medborgerliga engagemanget i kultursektorn. 

Stämman bör därför besluta 

att partiet verkar för en samlad översyn av skatteregler och trygghetslösningar 

på kulturområdet i syfte att underlätta småföretagande, samt 

att uppmana regeringen att under mandatperioden lägga förslag till generösare 

regler för avdrag för sponsring och donationer till kulturella ändamål. 

Vikten av kulturupplevelser i tidig ålder 

Skolan är en av de viktigaste kulturinstitutionerna. I skolan kan alla barn nås 

på lika villkor, oavsett hemförhållanden och bakgrund. Ordinarie undervisning 

ska ge grundläggande kunskaper i musik, historia, litteratur, bild och 

slöjd. 



— 65 — 

Utskott 2: 


Genom kunskap om våra rötter bygger vi identitet och kontinuitet. Kulturarvet 

innehåller våra minnesnycklar. Kunskapen om det förflutna ger perspektiv 

på vår egen tid och respekt för gångna och kommande generationers liv och 

arbete. Denna kunskap skapar tolerans och förståelse för andras kulturarv. 

Historieämnets ställning i undervisningen är central för denna process, men 

också mötet med vår kulturhistoria genom kulturell gestaltning. 

Samtidigt är det viktigt att eleverna tränas i kritisk granskning, även av kulturens 

yttringar. Därför bör besök på museer och arkiv vara kostnadsfria till 

och med gymnasieåldern. Alla elever måste få möjlighet att ta del av utställningar, 

konst, musik, teater och dans under skoltiden. En permanent satsning 

har målsättningen att göra kulturupplevelser till en naturlig och viktig del i 

barns vardag och väcka unga människors intresse för eget skapande. 

Skolsatsningen är ett led i strävan att föra in ett barnperspektiv i kulturskapandet, 

som motvikt till trender av självbespegling, könsschabloner och underhållningsvåld 

i medierna. Den kan också utjämna villkoren för elever från 

språk- och studiesvaga hem. 

Ansvaret för det uppväxande släktets inskolning i det intellektuella livet vilar 

i och för sig i första hand på familjerna. Utgångspunkten är inte vad stat och 

kommun kan tillhandahålla utan vilken bildningstradition den lilla världen 

förmedlar till den yngre generationen. 

Men därtill behövs en kollektiv insats för att kompensera för olikheter i utgångsläget. 

Ett aktivt deltagande i den offentliga diskussionen om samhällets 

organisering och värdebildning ska inte vara förbehållen de mest verbala och 

välutbildade; medborgarskapet innebär en röst för alla. Det är grundbulten i 

det liberala demokratibegreppet. Politiken på kulturens och bildningens område 

syftar till jämlikhet vad gäller utgångsläget. 

Kulturutbudet varierar kraftigt mellan kommunerna och även inom kommunerna. 

Ofta är det just kulturutgifter som skärs ner när besparingar genomförs. 

En satsning på landets skolor i form av ett statligt stöd till olika kulturella 

aktiviteter för skolbarn är ett sätt att motverka den tendensen. En stödform 

kan vara en statlig ”kultursekk” av norsk modell. 

Grundläggande för den kulturella kompetensen hos unga människor är den 

språkliga träning som ger alla individer en förmåga att tillgodogöra sig samhälleliga 

budskap och mellanmänsklig kommunikation. All vetenskaplig 

forskning visar att språkförståelse från spädbarnsåldern grundas på föräldrakontakt, 

vilket innebär att kulturpolitiken i individhänseende inte kan ses 

isolerad utan hänger ihop med familjepolitik och skolpolitik. 

Det medför ett ansvar för den offentliga barnomsorgen att aktivt medverka 

till kulturell träning av barnen och information till föräldrar om kulturupplevelsers 

betydelse för barnens intellektuella och emotionella utveckling. Elever 

Utskott 2: 


— 66 — 



ör få del av professionellt kulturskapande i form av till exempel musik- och 

teaterföreställningar, konstutställningar, författarbesök och museiverksamhet, 

samt stimulans till eget skapande. 

Stämman bör därför besluta 

att partiet verkar för att ett statligt stöd till olika kulturverksamheter för 

skolbarn införs, samt 

att elevers rätt till kultur i skolan ska slås fast i läroplanen. 

Anne Marie Brodén Cecilia Magnusson Mats Johansson 

Laholm Innerstaden City 

Hallands län Göteborgs stad Stockholms stad 

Hans Wallmark Olof Lavesson Göran Montan 

Ängelholm Slottsstaden Kristianstad södra 

Skåne län Skåne län Skåne län 

Hans Rothenberg 

Innerstaden 

Göteborgs stad 

Eva Bengtson Skogsberg 

Emmaboda 

Kalmar län 

Förbundsstyrelsen i Hallands läns yttrande 

Upplevelser och underhållning har blivit allt viktigare i samhället. Det är ett 

av skälen till konstens inflytande över affärsverksamheter ökar. Tydligast är 

det kanske när man talar om design, branding, varumärken och identitetsbyggande 

– symboler som är lika viktiga som företagets produkter i sig. Därmed 

rör sig konstnärernas värld in mot företagens värld. 

Länge har moderaterna bedrivit en företagarpolitik som retoriskt bara vänt 

sig mot entreprenörer och företagare utan att se att de krav som konstnärer 

och entreprenörer lever under är ganska lika. Båda har att översätta idéer till 

något konkret. Precis som företagsledare måste konstskaparen kunna samarbeta 

med näringslivet, skapa evenemang, vara entreprenör och göra sig själv 

till ett varumärke. För att nå ut med sin konst måste konstskaparen jobba 

med nätverkande, vara organiserad och företagsam. Parallellt har företagsledaren 

blivit konstnär: hon eller han ska kunna skapa visioner, vara kreativ, 

inspirerande och fantasifull, lita till sin intuition och kunna iscensätta sig själv 

och sitt företag. En skillnad är att konstnären inte behöver förklara nyttan 

med sitt verk, medan en entreprenör lever av användarnytta. 

Motionärerna pekar på konkreta möjligheter att förbättra situationen för kulturskapare, 

inte minst behovet av ett reformerat skattesystem som underlättar 

för konstskapare med mycket stora variationer i sina inkomster. 



— 67 — 

Utskott 2: 


Kulturell attraktionskraft är i förlängningen en välfärdsfråga. I den globaliserade 

världen blir den en allt viktigare komponent för regionalekonomisk 

utveckling. Forskning har visat att marknader utvecklas fortare i miljöer som 

uppfattas som uppluckrade, toleranta och tillväxtvänliga. Att befrämja genom 

att stödja och ge förutsättningar är därför viktigt. Konstskapare leker ofta 

med idéer från företagsvärlden. Och företagsvärlden i sin tur ser till konstvärlden 

för att få nya uppslag. I miljöer där dessa möts och kan interagera 

på så oberoende villkor som möjligt är områden som kommer klara sig väl i 

globaliseringen. Det är där barn och ungdomar bäst förbereds för det ständigt 

föränderliga samhället. 

Förbundsstyrelsen i Hallands län föreslår partistämman besluta 



Förbundsstyrelsen delar motionärernas uppfattning om kulturens positiva 

betydelse för medborgarna men ifrågasätter ytterligare statliga pekpinnar och 

regleringar. 

Förbundsstyrelsen i Stockolms stad föreslår partistämman besluta 


att avslå att-sats 3 och 4. 

Förbundsstyrelsen i Kalmar läns yttrande 

Vi ser gärna en översyn av skatteregler, trygghetsregler, avdrag, sponsring och 

donationer till kulturella ändamål under förutsättning att till exempel idrottsrörelsen 

ges samma förmåner. Vi vill dock inte verka för att ett statligt stöd till 

olika kulturverksamheter för skolbarn införs. Detta finns redan på lokal nivå 

och vi ser ingen orsak till att staten också skulle finansiera detta. 

Förbundsstyrelsen i Kalmar län föreslår partistämman 

att bifalla att-sats 1, 2 och 4, samt 


Förbundsstyrelsen i Göteborgs stads yttrande 

Upplevelser och underhållning har blivit allt viktigare i samhället. Det är ett 

av skälen till konstens inflytande över affärsverksamheter ökar. Tydligast är 

Utskott 2: 


— 68 — 



det kanske när man talar om design, branding, varumärken och identitetsbyggande 

– symboler som är lika viktiga som företagets produkter i sig. Därmed 

rör sig konstnärernas värld in mot företagens värld. 

Länge har moderaterna bedrivit en företagarpolitik som retoriskt bara vänt 

sig mot entreprenörer och företagare utan att se att de krav som konstnärer 

och entreprenörer lever under är ganska lika. Båda har att översätta idéer till 

något konkret. Precis som företagsledare måste konstskaparen kunna samarbeta 

med näringslivet, skapa evenemang, vara entreprenör och göra sig själv 

till ett varumärke. För att nå ut med sin konst måste konstskaparen jobba 

med nätverkande, vara organiserad och företagsam. Parallellt har företagsledaren 

blivit konstnär: hon eller han ska kunna skapa visioner, vara kreativ, 

inspirerande och fantasifull, lita till sin intuition och kunna iscensätta sig själv 

och sitt företag. En skillnad är att konstnären inte behöver förklara nyttan 

med sitt verk, medan en entreprenör lever av användarnytta. 

Motionärerna pekar på konkreta möjligheter att förbättra situationen för kulturskapare, 

inte minst behovet av ett reformerat skattesystem som underlättar 

för konstskapare med mycket stora variationer i sina inkomster. 

Kulturell attraktionskraft är i förlängningen en välfärdsfråga. I den globaliserade 

världen blir den en allt viktigare komponent för regionalekonomisk 

utveckling. Forskning har visat att marknader utvecklas fortare i miljöer som 

uppfattas som uppluckrade, toleranta och tillväxtvänliga. Att befrämja genom 

att stödja och ge förutsättningar är därför viktigt. Konstskapare leker ofta 

med idéer från företagsvärlden. Och företagsvärlden i sin tur ser till konstvärlden 

för att få nya uppslag. I miljöer där dessa möts och kan interagera 

på så oberoende villkor som möjligt är områden som kommer klara sig väl i 

globaliseringen. Det är där barn och ungdomar bäst förbereds för det ständigt 

föränderliga samhället. 

Förbundsstyrelsen i Göteborgs stads föreslår partistämman 


Förbundsstyrelsen i Skåne läns yttrande 

Förbundsstyrelsen instämmer helt i motionärernas syn vad gäller den första 

delen angående skatteregler och sponsring. 

När det gäller kultur i skolan anser förbundsstyrelsen att det inte behövs 

något särskilt statligt stöd till kulturverksamhet för skolbarn eftersom elevers 

rätt till kultur i skolan redan är fastslaget i läroplanen och förbundsstyrelsen 

anser att skolan själv ska uppfylla läroplanen utan statliga riktade stöd. 



— 69 — 

Utskott 2: 


Läroplanen från 1994 för det obligatoriska skolväsendet, förskoleklassen och 

fritidshemmet (Lpo 94) och 1998 års läroplan för förskolan (Lpfö 98) slår fast 

att olika kulturyttringar skall vara en del av undervisningen och verksamheten. 

Elevers rätt till kultur i skolan finns med i Lpo 94, kapitel 1. Skolans värdegrund 

och uppdrag, på sidan sju står det ”Drama, rytmik, dans, musicerande 

och skapande i bild, text och form skall vara inslag i skolans verksamhet.” I 

kapitel 2, Mål och riktlinjer och 2.2 Kunskaper, står det under rubriken ”Mål 

att uppnå i grundskolan” på sidan tio: ”har utvecklat sin förmåga till kreativt 

skapande och fått ett ökat intresse för att ta del av samhällets kulturutbud”. I 

Lpfö 98 på sidan fem står det under rubriken Förskolans uppdrag: ”Medvetenhet 

om det egna kulturarvet och delaktighet i andras kulturer skall bidra 

till att barnen utvecklar sin förmåga att förstå och leva sig in i andras villkor 

och värderingar.” 

Förbundsstyrelsen i Skåne län föreslår partistämman besluta 



Motion 23 

Tomas Tobé, Gävle – Gävleborgs län 

Ny modell för den svenska spelmarknaden 

Bakgrund 

Den svenska regleringen av spelmarknaden har under många år varit föremål 

för debatt. Trots en mängd diskussioner och flera statliga utredningar kan vi 

konstatera att inte mycket hänt vad gäller regelverket. Såväl marknaden som 

branschen har dock förändrats radikalt under senare år. Staten motiverar sin 

ovilja till en omreglering med hänvisning till sociala pretentioner och ekonomiska 

intäkter som dagens reglering sägs garantera. Detta klingar dock falskt. 

Det finns en direkt motsättning mellan dessa två syften. Att stödet till spelmissbruk 

minskat samtidigt som man från statens eget bolag utökat sin egen 

marknadsföring, tillgänglighet och vinst visar tydligt vilket av dessa två syften 

som vägt tyngst. 

Den gällande lotterilagen är från 1994, men i väsentliga delar har den sitt ursprung 

i 1939 års lotteriförordning. Lagstiftningen är i grunden anpassad till 

Utskott 2: 


— 70 — 



en ”fysisk” lotterimarknad, där det förutsatts att lotterier anordnas på plats 

och ställe eller i varje fall förmedlas genom ombud eller avser fysiska lottsedlar 

eller deltagarbevis. Verkligheten ser som bekant annorlunda ut i dag. De 

marknadsmässiga, tekniska och rättsliga förutsättningarna att reglera spel och 

lotterier har förändrats efter lotterilagens tillkomst. Vad gäller den tekniska 

utvecklingen har Internet revolutionerat verksamheten och medfört att det i 

dag går att förmedla speltjänster elektroniskt, utan hinder av nationsgränser. 

Det är samtidigt väldigt svårt att som enskild nation ingripa mot verksamhet 

som anordnas utomlands. Det gränsöverskridande spelandet har inneburit att 

förutsättningarna för att upprätthålla nationellt monopol på spel allvarligt inskränkts. 

Det finns dessutom medlemsstater i Europeiska Unionen (EU) vars 

lagstiftning uttryckligen godtar verksamhet som enligt den svenska lagstiftningen 

är att anse som lotterier och som direkt riktar sig till andra stater. Det 

gäller framför allt Storbritannien i fråga om vadhållning – som där anses som 

sedvanlig näringsverksamhet och inte som spel – samt Malta. Detta har medfört 

att ett stort antal företag inom spel- och vadhållningssektorn etablerat sig 

i dessa stater och många av dessa företag ägs eller kontrolleras av medborgare 

i stater där privat spelverksamhet inte är möjlig. Ett antal av de spelföretag 

som i dag erbjuder spel över Internet med tillstånd i Storbritannien eller 

Malta är ägda eller kontrollerade av svenskar och riktar sig direkt till svenska 

kunder. Att skatter och övriga intäkterna från denna verksamhet inte kommer 

Sverige till del samt att vi i Sverige i dag står helt utan möjlighet att reglera 

denna verksamhet är en uppenbar brist. 

EG-rätten 

På det rättsliga planet är det för Sveriges vidkommande framför allt medlemskapet 

i Europeiska Unionen (och dessförinnan EES) som påverkat möjligheterna 

att reglera spel och lotterier. Någon gemenskapsrättslig lagstiftning som 

särskilt avser spel och lotterier finns inte. Men utgångspunkten i EG-fördraget 

är att fri rörlighet skall gälla inom Europeiska Unionen och att det skall 

föreligga en rätt för näringsidkare i en medlemsstat att etablera sig i en annan 

medlemsstat på samma villkor som näringsidkare från den senare staten. EGdomstolen 

har i ett antal uppmärksammade domar slagit fast att detta även 

gäller speltjänster. Det får därav inte finnas formella eller faktiska skillnader i 

rätten att anordna spel och lotterier mellan medlemsstatens egna medborgare 

och medborgare bosatta i andra medlemsstater. Medlemsstaterna har med 

andra ord inte rätt att upprätthålla regleringar som inskränker de olika friheterna 

som framgår av fördraget. 

EG-domstolen har i ett antal mål som samtliga avsett begäran om förhandsavgörande 

från nationella domstolar, behandlat fördragsreglernas tillämpning 

vid spel och lotterier. I dessa har man funnit att medlemsstater i och för sig 

kan motivera ett undantag från bestämmelserna om fri rörlighet för tjänster, 

men endast om den restriktiva lagstiftningen syfte verkligen leder till att 

begränsa spelmöjligheterna och minskar spelandet. Regleringen måste dock 



— 71 — 

Utskott 2: 


fortfarande vara proportionell och ickediskriminerande för att vara förenlig 

med EG-rätten. 

Om Sverige ska kunna upprätthålla ett spelmonopol måste det med andra 

ord ha till enda syfte och ha som tydlig effekt att det begränsar medborgarnas 

spelande och att det effektivt motverkar spelmissbruk och andra negativa 

sociala konsekvenser. Det får däremot aldrig ha till syfte att vara en ren finansieringskälla 

för offentlig eller ideell verksamhet. 

Att dagens svenska spelreglering snarare har ekonomiska än sociala motiv är 

uppenbart. Tidigare regeringar har även avslagit ansökningar att få bedriva 

vadslagning i Sverige med rent finansiella argument. Detta har i sin tur lett till 

att EU-kommissionen krävt att Sverige vidtar åtgärder och ändrar lagstiftningen 

så att den inte längre diskriminerar utländska aktörer. Sverige riskerar 

inom kort hamna inför EG-domstolen, vilken om den följer gällande rättspraxis 

kommer slå fast att en reglering som den svenska, i ett eller i flera avseenden, 

inte är förenlig med gemenskapsrättsliga regler. EG-domstolen har vid 

ett flertal tillfällen, som till exempel i målen Zenatti, Gambelli och Placanica 

olagligförklarat regleringar motsvarande den svenska lotterilagstiftningen. 

Svenska staten bör förbereda sig på att förändra den svenska lotterilagstiftningen 

oavsett om den politiska viljan finns eller inte. 

Staten, Lotteriinspektionen, Svenska Spel och ATG 

AB Svenska Spel bildades 1997 genom en sammanslagning av de två statliga 

bolagen Tipstjänst och Penninglotteriet på grund av ökad konkurrens. AB 

Svenska Spel är en koncern, där moderbolaget är Svenska Spel med dotterbolaget 

Casino Cosmopol AB. AB Svenska spel är ett helstatligt ägt bolag. 

AB Trav & Galopp bildades 1974 och är det organ som sköter om spel på 

hästtävlingar i Sverige. ATG samägs av Svenska Travsportens Centralförbund 

(STC) och Galoppförbundet (SG). Verksamheten regleras av ett avtal mellan 

ägarna och staten. Avtalet ger staten rätt att tillsätta hälften av styrelsemedlemmarna 

inklusive styrelsens ordförande. Bolaget är med andra ord kontrollerat 

av staten. 

År 2005 gav överskotten i de båda bolagen närmare 4,7 miljarder kronor 

direkt till finansdepartementet och statskassan. Kontrollorgan för dessa bolag 

är Lotteriinspektionen i Strängnäs, som även den står under statlig kontroll. 

Staten, genom finansdepartementet, sitter med andra ord i dag på alla stolar 

som styr spelandet i Sverige. Man kontrollerar de två dominerande aktörerna: 

Svenska Spel och ATG. Styr i myndighetsform kontrollen, genom lotteriinspektionen, 

och skriver lagstiftningen som reglerar verksamheten. 

Att finansdepartementet direkt kontrollerar alla led i spelandet i Sverige och 

samtidigt åtnjuter stora intäkter är olämpligt. Det riskerar att föda en miss- 

Utskott 2: 


— 72 — 



tanke om att den lagstiftning, verksamhet och tillsyn man väljer snarare styrs 

av statsfinansiell hänsyn än om hänsyn om konsumenterna. 

Marknadsföringen 

På senare tid har det debatterats om omfattningen av Svenska Spels och ATG:s 

spelreklam är rimlig i förhållande till de skadeverkningar som spel för med 

sig. Man har även börjat fråga sig om det är rimligt att statskontrollerade 

bolag ägnar sig åt omfattande marknadsföring samtidigt som statens uttalade 

målsättning är att begränsa spelandet eller i vart fall begränsa skadeverkningarna 

av spelandet. Det är även anmärkningsvärt att Svenska Spels marknadsföringskostnader 

är avsevärt högre än de medel som avsätts för åtgärder mot 

spelberoende. I dag satsar staten, genom sina bolag, nästan 30 gånger mer på 

att marknadsföra spelande än de väljer att satsa på att bekämpa spelberoende. 

Marknadsföringen från spelbolag, främst Svenska Spel och ATG, är mycket 

aggressiv, framförallt i samband med statens frekventa introduceranden av 

nya spelformer och deras ständiga expansion av spel och lotteritillgängligheten. 

Vid en internationell jämförelse framstår mycket av den marknadsföring 

som staten genom sina bolag bedriver som oetisk. Det visar sig även att stora 

delar av den vore olaglig i många av de länder där man valt att ha en reglerad 

men konkurrensutsatt marknad, till exempel i Storbritannien. Regeringsrätten 

har kallat det för ”en stundom aggressiv marknadsföring”. 

I likhet med bland annat Spelberoendes Riksförbund anser undertecknad att 

marknadsföringens syften är oförenliga med statens skyddssyften. Det går 

inte ihop att dels ha en stark kommersiell verksamhet, och dels att samtidigt 

påstå att man värnar om den enskildes sociala och ekonomiska trygghet. 

Staten har i och med dessa marknadsföringsåtgärder frångått sitt syfte med 

att kontrollera marknaden då de uppmuntrar och lockar till spelande i så pass 

hög grad att till och med den egna Lotteriinspektionen reagerar på förfarandet. 

Monopolet 

Det råder inga tvivel om att det i dag råder en monopolliknande situation på 

den svenska spelmarknaden genom att staten via Svenska Spel och ATG är 

den helt dominerande aktören. Försvarare av dagens modell brukar ofta måla 

upp alternativet som ett skräckliknande tillstånd där full anarki råder. Men så 

ser inte valet ut och det kan andra europeiska länder intyga. Det är dags att 

lämna den i det närmaste oreglerade monopolmarknad som hållits uppe av 

socialdemokratin och istället skapa en hård och tydligt reglerad, men konkurrensutsatt 

marknad, i enlighet med EG-rätten. Tydliga regler och konkurrens 

skulle ge såväl bättre speltjänster som ett starkare skydd för konsumenter 

och mot sociala risker. Dessutom måste en ny spelmodell också ta idrottsrörelsens, 

andra folkrörelsers och hästsportens behov av finansiering på allvar, 

liksom skyddet mot ekonomisk brottslighet, och de offentliga finansernas 

intäktssida. 



— 73 — 

Utskott 2: 


Det starkaste skälet till att modernisera den svenska spellagstiftningen ligger 

i de gemenskapsrättsliga regler samt den tekniska och marknadsmässiga 

utvecklingen på spelmarknaden. Det handlar å ena sidan om att modernisera 

och anpassa spelmarknaden till dagens samhälle samtidigt som de sociala 

skyddsintressena kan tas på större allvar än i dag. Detta kan vi enbart göra 

genom att renodla statens roll som lagstiftare. Som det ser ut i dag är staten 

både lagstiftare, övervakare och aktör vilket i sin tur har lett till att staten gett 

sig själv allt större och bättre möjligheter att öka marknadsföring, omsättning 

och vinst, på bekostnad av de sociala skyddsintressena. 

Att minimera riskerna för spelberoende är i första hand en fråga om skydd 

för utsatta människor. Men det är också avgörande för marknadens och de 

enskilda bolagens långsiktiga trovärdighet. Att minderåriga i dag spelar bort 

sina egna, och ibland familjens, pengar på statliga Svenska Spels Jack Vegasmaskiner 

är en mänsklig tragedi. Det skadar inte bara Svenska Spel och hela 

branschens trovärdighet. Det är också barockt att Svenska Spel konsekvent 

och strategiskt placerat ut fler Jack Vegas-maskiner i områden med fler sociala 

problem och låga inkomster än i de områden där förhållandet är omvänt. Det 

är även känt att dessa maskiner har ett särskilt ansvar för de problem vi ser 

med spelberoende runt om i samhället. Denna strategi är särskilt påtaglig i 

storstäderna och symboliseras med all önskvärd tydlighet i att man placerat 

52 Jack Vegas-maskiner i den socialt belastade kommunen Botkyrka samtidigt 

som det inte står en enda i till exempel Danderyd. 

Ny spelmodell 

En omreglerad marknad kommer att innebära förändringar som kräver tydliga 

politiska ställningstaganden. Moderaterna bör förespråka en modell som 

renodlar statens uppgift, och som ger en uppdelning av rollerna så att statens 

roll som aktör på spelmarkanden avvecklas, samtidigt som dess reglerande 

roll stärks och övervakandet av spelmarknaden görs självständigt. Det skulle 

på så sätt ge en stabilare situation där statens roll både blir mindre, men framför 

allt mer trovärdigare och effektivare. Därmed läggs grunden för en spelmarknad 

som både ger sund konkurrens och som tar starkare social skyddshänsyn. 

Hur, eller eventuellt vilka delar av, Svenska Spel som skall utförsäljas 

ska givetvis föregås av en utredning eller departementsarbete men det råder 

ingen tvekan om att huvuddelen av verksamheten inte bör ske i statlig regi. 

Avslutningsvis bör det påpekas att det är av stor vikt att en förändring av den 

svenska spelmarknaden prioriteras av en alliansregering med tanke på att en 

socialdemokratisk regering har 120 miljoner skäl att inte göra det. År 2005 

gav den nuvarande regleringen av spelmarknaden, via A-lotterierna, Socialdemokratiska 

Arbetarpartiet intäkter om cirka 120 miljoner kronor. Det är dags 

för en ny spelmodell i Sverige. 

Utskott 2: 


— 74 — 



Med anledning av vad som anförts i motionen föreslås moderaterna besluta 

att verka för ett licenssystem som uppfyller EG-rättens krav genom att stå 

öppet för företag verksamma i Sverige eller något annat EU- eller EESland, 

att verka för att Lotteriinspektionen får en mer självständig ställning för att 

övervaka spelföretagens verksamhet och ansvara för licensgivning, 

att verka för en särskild avgift eller skatt för alla bolag som får licens införs 

som ger samma eller högre intäktsnivå som nuvarande monopolsystemet 

bidrar med till de verksamheter som i dag tilldelas medel den vägen, 

att verka för att nya regler för marknadsföring och tillgänglighet införs för 

att bättre än i dag skydda unga och andra riskgrupper, 

att verka för ett uppsägande av den del av det avtalet med AB Trav och Galopp 

som ger staten kontroll över bolaget, 

att en utförsäljning av AB Svenska Spel genomförs i enlighet med motionens 

intention, samt 

att motionen i sin helhet tillsänds den moderata partistämman 2007. 

Tomas Tobé 

Gävle 


Motionären beskriver statens flerdubbla roller på spelmarknaden. Staten äger 

och styr spelmarknaden genom lagstiftning samtidigt som staten får stora 

intäkter i form av avgifter och skatter och dessutom har staten ansvar för 

att minska riskerna för spelberoende. Den förändring på den svenska spelmarknaden 

med utländska intressen, ökad tillgänglighet och de åtagande som 

medlemskap i EU innebär visar på behovet av förändring av den svenska spel 

och lotterilagen. 

Vinsterna från ATG och AB Svenska Spel tillförs till vissa delar till både 

idrotten och trav och galoppsporten. Detta kan vara oförändrat eller till och 

med ökas genom licensavgifter där även de utländska spelbolagen får likartade 

förutsättningar. 

Ansvaret att minska spelberoende kan ställas i fokus istället för att konkurrera 

med statens ekonomiska intresse. 



— 75 — 

Utskott 2: 


Förbundsstyrelsen anser att motionen är mycket aktuell och belyser viktiga 

frågor som måste hanteras innan EG domstolen fäller Sverige. 

Mot den bakgrunden yrkar förbundsstyrelsen 

att förbundsstämman bifaller motionen i sin helhet, samt 

att förbundsstämman tillsänder motionen till partistämman. 



att bifalla motionen i sin helhet, samt 

att tillsända motionen till partistämman. 

Motion 24 



Bakgrund 

Staten har infört gratis entré för vissa statliga museer. Ett flertal av dessa museer 

är belägna i Storstockholmsområdet. Detta beslut drabbar icke statliga 

museer på ett orättfärdigt sätt. Exempel på museer med avgiftsfrihet i Östergötland 

är bland annat Arbetets museum och Flygvapenmuseet. 

Lokala museer 

Lokala museer finns på många håll och drivs med ideella insatser. De finansiella 

problemen är stora att dels kunna hålla låga entréavgifter, guider, souvenirförsäljning, 

personal och kaféer. Ett museum kan aldrig bli lönsamt och 

på olika sätt finns kanske kommunala och privata stöd beroende på, vilken 

betydelse aktörerna anser verksamheten har för kommunens och besöksnäringens 

utveckling. Verksamheten bygger på betydande ideella insatser samt 

kommunal och privat vilja att stödja verksamheten. 

Konsekvenser 

Att bevilja miljonbidrag till olika statliga museer för att dessa skall ge besökarna 

fri entré ger helt fel signaler till dessa ideella krafter, kommuner och 

Utskott 2: 


— 76 — 



privata intressenter, som har engagerat sig i att driva museer på lokal/regional 

nivå. Förutom dessa fria entréer kommer på sikt ökade kostnader för underhåll 

av dessa museer och kostnader att anställa personal för att klara de ökade 

besöksströmmarna. På sikt kommer således avgiftsfriheten att öka statens 

kostnader för dessa museer i en utsträckning, som säkerligen inte har förutsetts 

eller kommer att kunna förutses. För mindre museer kommer det att 

medföra svårigheter att ta ut en i dag blygsam entréavgift, eftersom det blir 

svårt att förklara, att det skall kosta 20-50 kronor att besöka ett mindre lokalt 

museum. Risken att en inkomstkälla för dessa mindre museer försvinner är 

stor och därmed intresset att driva dem vidare. 


Det borde vara självklart att ett museibesök skall kosta något. Lika självklart 

som det är att betala för att besöka en bio, konsert, teater, revy med mera lika 

självklart borde det vara att betala en avgift för att besöka ett museum. Detta 

är också en sporre för museerna att ordna intressanta utställningar. Den kulturella 

verksamheten som exempelvis museer kan inte klara sin verksamhet 

enbart med entréavgifter. Underskotten täcks genom väl tillgodosedda anslag 

från staten, kommuner och andra aktörer. Att dessutom stödja med fri entré 

vid besök på vissa utvalda museer kan inte stå i överensstämmelse med grundläggande 

moderata värderingar. 

Jag föreslår 

att statens bidrag inte får användas till fria entréer, 

att förbundsstämman tar denna motion som sin egen, samt 

att partistämman bifaller densamma. 

Jan Tellbo 

Valdemarsvik 


Förbundsstyrelsen delar motionärens principinställning mot fritt inträde på 

de nationella museerna. I riksdagen har partiet sagt nej till reformen. Mot 

detta föreslår förbundsstyrelsen stämman besluta 


att sända den vidare till partistämman. 



— 77 — 

Utskott 2: 



Stämman beslutade i enlighet med förbundsstyrelsens förslag 



Motion 25 


Radiofrekvenser 

Radion kommer i framtiden att sändas digitalt. Men de analoga sändningarna 

fortsätter under överskådlig tid. För att förbättra lyssnarnas valfrihet krävs 

därför ett mer effektivt utnyttjande av Frekvensmodulering-bandet (FM-bandet). 

Det kan ske genom en översyn av den svenska frekvensplanen. 

I Nederländerna genomfördes 2003 en fullständig omläggning av frekvenserna 

på FM-bandet, på basis av en rapport från konsultbolaget Broadcast 

Partners. Detta gav utrymme till ett stort antal nya kommersiella och rikstäckande 

radiokanaler, vid sidan av de fyra public servicekanalerna. 

För att få in fler radiokanaler på FM-bandet, användes principen att radiostationer, 

så långt det är möjligt, ska sända på samma frekvens eller närliggande 

frekvenser i hela landet. Den danska regeringen arbetar nu med en liknande 

reform. I juni 2006 anlitades Broadcast Partners som konsulter till det danska 

kulturministeriet. Företagets första preliminära rapport presenterades i februari 

2007 och visar att det går att få plats med fem nya rikstäckande radiokanaler 

i Danmark, liksom ett stort antal lokala och regionala stationer. 

Sverige bör följa Nederländernas och Danmarks exempel, för att se till att det 

skapas så många nya sändningsmöjligheter som möjligt. Målet bör vara att ge 

existerande och nya aktörer möjligheten att etablera radiostationer med både 

nationell, regional och lokal täckning. 

Därför föreslår jag att partistämman beslutar 

att moderaterna verkar för att ge Radio- och Televisionsverket och Post- och 

telestyrelsen i uppdrag att själva eller i samarbete med konsulter göra en 

fullständig översyn av FM-bandet i Sverige, samt 

Utskott 2: 


— 78 — 



att detta arbete samordnas med de danska myndigheterna i syfte att tillförsäkra 

tillräckligt med frekvenser i Skåne och västra Sverige. 

Christopher Aqurette 

Centrum, Malmö 

Förbundstyrelsens yttrande 

Detta är ett område som förbundsstyrelsen inte behärskar tekniskt. I riksdagen 

har Tomas Tobé (m) lagt en motion med liknande innehåll med följande 

motivering. Denna motions huvudinnehåll återges nedan: 

De kommersiella radiostationerna i Sverige måste få mer rimliga förutsättningar 

vad gäller sändningseffekt för att kunna konkurrera om 

lyssnarna med Sveriges Radio samt för att kunna sprida viktig samhällsinformation. 

I dag sänder Sveriges Radio med 30 000 till 60 000 watt per 

sändare medan de kommersiella sändarna är begränsade till 1 000 watt 

(ett fåtal orter har 3 000-5 000 watt). Det finns utrymme för utökad 

sändningseffekt, och Post- och telestyrelsen kan bevilja en sådan höjning 

om den politiska viljan så medger. 

Det finns anledning att ifrågasätta om Sveriges Radio fortfarande 

behöver sända med nuvarande sändningsstyrka eftersom det finns nya 

tekniska lösningar som optimerar hörbarheten av sändare på en betydligt 

lägre effekt utan att drabba kvaliteten. Det frekvensutrymme som 

frigörs genom en sänkning av Sveriges Radios sändare skulle kunna 

användas till fler kanaler, vilket vore en välkommen utveckling. 

En tidigare motivering till Sveriges Radios höga sändningseffekt har 

varit för att kunna informera befolkningen vid allvarliga olyckor eller 

andra akuta situationer. Det är ett hållbart argument, men vi behöver 

nu anpassa radion till en ny situation. I dag lyssnar över hälften av 

befolkningen under 50 år på kommersiell radio, vilket betyder att denna 

del av befolkningen inte kan garanteras samma information som de som 

lyssnar på Sveriges Radio. Den kommersiella radion ingår i det system 

som kallas VMA (Viktigt meddelande till allmänheten), men med de 

låga sändningseffekterna kan hörbarheten inte garanteras på samma sätt 

som för dem som lyssnar på Sveriges Radios kanaler. 

En ny teknik som kallas SynchroCast möjliggör även för FM-kanaler att 

sända på samma frekvens i hela landet. Detta skulle ytterligare frigöra 

utrymme på FM-bandet för fler radiokanaler, både lokala och nationella. 

Genom att frigöra utrymme på FM-bandet kan en steglös övergång till 

digitala sändningar göras. Det finns i dag lösningar där digitala signaler 



— 79 — 

Utskott 2: 


”bakas in” i nuvarande FM-signal och konsumenterna själva kan välja 

när de vill köpa en ny mottagare. Förenklat kan man säga att processen 

kan liknas med övergången från mono- till stereosändningar. 

En översyn behöver således göras om hur sändningseffekten för Sveriges 

Radio och den kommersiella radion kan förändras. 

Förbundsstyrelsen menar att initiativ tagits i riksdagen av moderater och att 

det som motionären efterlyser därmed är tillgodosett genom detta. 


att ställa sig bakom intentionerna i motionen i enlighet med Tomas Tobés 

riksdagsmotion, samt 

att i övrigt anse motionen besvarad. 

Utskott 2: 


— 80 — 



Utskott 3: 

Vårt gemensamma ansvar

Motion 26 

Harald Hjalmarsson, Västervik – Kalmar län m fl 

Statliga satsningar på infrastruktur för tillväxt 

Det har i många år avsatts otillräckliga medel både för investeringar i ny 

infrastruktur och för underhåll av befintlig sådan. En välbehövlig ökad satsning 

görs nu på ökat underhåll. Detta är välkommet. Men vi saknar offensiva 

satsningar på nya investeringar. 

Vi delar partiledningens uppfattning att nya finansieringslösningar måste sökas 

för investeringar i ny infrastruktur. Men vi anser också att ökade statliga 

satsningar är nödvändiga för att främja tillväxten i landet. Skall vi kunna vara 

attraktiva som nation i en globaliserad värld, där utvecklingen går mycket 

snabbt på många håll, kan vi inte skjuta mycket angelägna investeringar på 

framtiden. Vi måste kanske satsa mer i dag än vi anser oss ha råd med för att 

inte halka efter på ett antal års sikt. 

En inventering bör göras över viktiga infrastrukturprojekt – vägar och spår 

– utifrån vilka som kan ge störst nytta för att främja en god tillväxt i landet. 

Vi avstår från att här nämna några exempel. Avsikten är inte att få en debatt 

på stämman om vilka objekt som borde prioriteras. Vår önskan är att få ett 

ställningstagande från stämman om det kloka i att satsa på tillväxtfrämjande 

infrastrukturinvesteringar genom att till exempel använda intäkter från sålda 

statliga bolag. 

Vi yrkar 

att stämman uttalar sitt stöd för motionens krav på ökade statliga satsningar 

på infrastruktur för tillväxt 

Harald Hjalmarsson Berit Assarsson Tord Gustavsson 

Västervik Tyresö Skövde 

Kalmar län Stockholms län Skaraborg 


Vi instämmer med motionärernas synpunkter. Ökade satsningar på infrastruktur 

är avgörande för en bättre tillväxt i vår del av Sverige. 

Med anledning av ovanstående föreslår förbundsstyrelsen partistämman 




— 83 — 

Utskott 3: 


Motion 27 

Jan Owe-Larsson, Norrköping m fl 

– Östergötlands län 


I hela landet pågår arbete för att säkra och lyfta fram de väg- och järnvägsprojekt 

som fysiskt faller in under den regionala geografin. Här i Östergötland 

lägger vi ned stor kraft på detta. Angelägna projekt är bland annat Ostlänken, 

det så kallade Norrköpingspaketet, riksväg 50/32 och E 22 med förbifart 

Söderköping. Staten signalerar att vi lokalt ska vara med och betala stora delar 

av projekten i Östergötland. Samtidigt påbjuds också att Mälardalsregionen 

och Östergötland ska vara med och finansiera den utökade tåginfarten i 

Stockholm, den så kallade Citybanan. 

Vägverket och Banverket ska första halvåret i år revidera nuvarande tolvårsplan 

och även presentera en ny för perioden 2010/2019. De medel som finns 

avsatta 2004 får räknas upp med en procent samtidigt som kostnadsfördyringen 

är 15-20 procent, vilket motsvarar 20 miljarder. Det innebär att åtskilliga 

projekt kommer att tas bort. Kommer exempelvis Ostlänken att klara 

denna prövning? 

Statens agerande gör oss bekymrade. Ostlänken är 15 mil på den nya Södra 

stambanan och en del av den så kallade Nordiska triangeln och Europakorridoren 

ned mot kontinenten. Denna ryggrad i järnvägen i Östergötland har 

nu gått i kapacitetstaket. Även om Getingmedjan i Stockholm är i särklass är 

detta inte någon enstaka företeelse utan snarare ett växande systemfel. Ostlänken 

är således inte ett Östgöta-/Sörmlandsprojekt för snabba pendeltåg mellan 

Stockholm och Linköping utan en del i ett oerhört viktigt framtida modernt 

och snabbt kommunikationsstråk i en betydligt större geografi. Staten 

borde därför ta sitt ansvar och stärka grundstrukturen. Det som i första hand 

bör falla på oss är att säkra att statens långsiktiga satsningar omsätts så snabbt 

som möjligt. Staten ska bland annat kräva snabbhet hos oss med att planera 

och förbereda för nya resecentrum i Norrköping och Linköping (de bägge 

kommunerna har förklarat sig beredda gå in kraftfullt). 

Ett annat exempel är vägsträckningen Bergslagsdiagonalen som utvecklats till 

en allt viktigare transportkorridor genom Sverige som berör 16 kommuner 

och fyra länsstyrelser. Genomförda stråkanalyser pekar på varierande vägstandard 

som på flera avsnitt är alltför låg i förhållande till sin trafikvolym. 

Problematiken i Östergötland är vägförbifarterna Motala och Vadstena och 

anslutningen till E 4 söder om Motala, som visserligen kommer att innebära 

en förbättrad miljö i kommunerna, men där nuvarande trafikproblem är orsakade 

främst av nationell tung trafik (cirka 500 000 tunga fordon) som passerar 

Utskott 3: 


— 84 — 



igenom vår region. Även här borde staten ta det nationella ansvaret, avsätta 

medlen och gå igång med byggnationen! 

Detta är en beskrivning av vad som just nu pågår i arbete och funderingar hos 

oss här i Östergötland. Men problemen är inte isolerade hit. Det är ett nationellt 

systemfel vi ser. 

Statens hantering av infrastrukturen verkar sitta i väggarna i Stockholm efter 

år av socialdemokratiskt styre. Staten tar kostnader för infrastruktur direkt i 

sin årliga budget, även om livslängden skulle vara 50 år för ett projekt. Istället 

borde staten sätta egna eller upplånade medel som avskrivs under livslängden. 

Den årliga kostnaden för staten skulle sannolikt inte öka. Däremot skulle 

många angelägna väg- och järnvägsprojekt kunna starta mycket tidigare, till 

gagn för regionförstoring (bland annat större arbetsmarknader), bättre miljö 

(jämfört det växande klimatproblemet) och färre trafikdödade. 

Vi efterlyser en aktiv, strategisk och sund statlig infrastrukturpolitik. Det är 

inte allra minst viktigt för oss här i norra Europa med de tidsavstånd näringslivet 

har till konkurrenterna och marknaderna på kontinenten. Här i Sverige 

lägger vi betydlig mindre del av bruttonationalprodukten på satsningar i 

infrastruktur än vad som är normalt i Europeiska Unionen. 

När järnvägen byggdes ut i Sverige på 1800-talet så lånade kloka politiker upp 

medel för detta i utlandet. Återbetalningar gjordes långt in på förra århundradet. 

Varför inte också nu göra en ordentlig satsning på viktig infrastruktur när 

dessutom statens överskott ökar. Satsningar i goda väg- och järnvägsprojekt 

har vi nytta av i dag, men också för mycket lång tid framöver. 

Med hänvisning till ovanstående föreslår vi förbundsstämman besluta: 

att moderaterna ska verka för att statens infrastruktursatsningar tas i en investeringsbudget 

med för varje objekt lämplig avskrivningstid, 

att staten inom ramen för det nationella väg- och järnvägssystemet ska öka 

investeringstakten, samt 

att motionen skickas vidare till moderaterna partistämma. 

Jan Owe-Larsson 

Norrköping 

Eva Isaksson Ribers 

Motala 


Förbundsstyrelsen föreslår stämman 




— 85 — 

Utskott 3: 



Stämman beslutade i enlighet med förbundsstyrelsens förslag 


Motion 28 


Utveckling av infrastrukturen i Mälardalen 

Västmanlands län är en del av Stockholm-Mälardalsregionen som har haft 

och har en mycket positiv befolkningstillväxt. Näringslivet expanderar också, 

främst inom områdena lager, handel, logistik och transporter. Även inom den 

högteknologiska delen av näringslivet är framtidsutsikten ljus. Men för att 

klara den ökade befolkningstillväxten med ökad arbetspendling behövs stor 

satsning på infrastrukturnätet, både gällande vägnätet och järnvägarna. Den 

ekonomiska utvecklingen har stor påverkan på transporterna, såväl gods- som 

persontrafik. 

Stockholm-Mälarregionen har cirka en tredjedel av landets befolkning och 

närmare 35 procent av arbetstillfällena. Mer än en tredjedel av allt arbetsresande 

i landet sker inom regionen. Arbetsresandet mellan Stockholms län och 

övriga regionen står för fyra procent av det totala arbetsresandet i regionen. 

Även om det är en mindre del så har det ökat mycket under senare år. Mellan 

1996 och 2002 var ökningen 37 procent. Det är drygt tre gånger mer än 

ökningen av arbetsresandet inom Stockholms län. 

Vid en jämförelse mellan regioner är kollektivtrafikens marknadsandel ungefär 

dubbelt så hög i Stockholm-Mälarregionen som i Västra Götaland och 

Skåne. 

Järnväg 

Mälarbanan 

Mälarbanan går på den norra sidan av Mälaren från Stockholm, via Enköping, 

Västerås mot Örebro. Banan anlades som enkelspår i slutet av 1800-talet, i 

takt med regionförstoring och befolkningstillväxt under de senaste tio åren 

har kapaciteten på banan förstärkts och Mälarbanan har i dag dubbelspår till 

Kolbäck. Delen närmast Stockholm trafikeras av fjärrtåg, regionaltåg och 

pendeltåg. 

Utskott 3: 


— 86 — 



Genom att Mälarbanan passerar genom de delar av Sverige som har högst 

tillväxt kan en stor ökning av antalet transporter förväntas även i framtiden. 

Trafiken på Mälarbanan får pendeltågen under större delen av dagen i 15-minuterstrafik. 

Regionaltågen från Västerås avgår varje halvtimme under högtrafik. 

På flera platser längs den studerade sträckan begränsas hastigheten av 

låg banstandard. Tågens kapacitet utnyttjas maximalt och på spåren finns inte 

plats för flera tåg. Den höga belastningen gör även att det lätt uppstår förseningar. 

Det finns därför behov av att öka turtäthet men enligt Banverket är detta inte 

möjligt då det saknas dubbelspår för delen Tomteboda-Kallhäll. 

Utbyggnaden av Mälarbanan skall bidra till att följande ändamål uppfylls: 

• Främja den regionala utvecklingen i Mälarbanestråket. 

• Förbättra tillgängligheten till kärnområden och viktiga knutpunkter i Mälarbanestråket. 

• Transportsystemet i Mälarbanestråket görs mer tillgängligt. 

• Minska transportsystemets miljöbelastning i stråket. 

• Bidra till ett säkrare transportsystem i Mälarbanestråket så att ingen riskerar 

att dödas eller skadas allvarligt. 

Kapacitetsanalyserna visar att det behövs fyra spår på sträckan Tomteboda- 

Kallhäll för att klara den framtida trafikeringen. En delutbyggnad klarar inte 

hela den framtida trafikeringen, men kan vara tillräcklig under ett antal år då 

trafiken successivt kan utvecklas. 

Bergslagspendeln 

Bergslagspendeln heter järnvägslinjen mellan Västerås-Hallstahammar-Surahammar-Fagersta-Ludvika. 

Arbets- och fritidspendling ökar på bergslagspendeln. 

Ett antal mindre åtgärder krävs för att kunna korta restiden mellan 

Fagersta och Västerås till under 60 minuter vilket gör att man kan erbjuda 

fasta timmesavgångar med två tågset. 

Uven 

Tågtrafiken på Uven går från Uppsala via Sala, Västerås, Kolbäck, Eskilstuna 

till Norrköping. Mälardalens högskola bedriver utbildning både i Västerås 

och Eskilstuna. Resandebehovet ökar med ökat antal studenter. Med smärre 

insatser på banan kan resande tid minskas från i dag 33 minuter till 25 minuter. 

Banverkets Slutrapport förstudie Mälarbanan, Tomteboda-Kallhäll 2004/2006 



— 87 — 

Utskott 3: 


Väg 

E 18 

Trafiken på våra vägar ökar varje år och framförallt i tillväxtregioner. Beräkningar 

visar att trafiken i Mälardalen ökar tre till fyra procent per år, vilket 

innebär att trafiken fördubblas på 18 år. 

I Sverige går E 18 tvärs igenom, från norska gränsen till Kapellskär och är en 

nationellt viktig väg. Trafiken ökar betydligt på E 18 och kommer att öka ytterligare 

då de påbörjade etapperna Västjädra-Västerås och Sagån-Enköping 

är klara. Det är hög tid att byggstart sker på återstående delar av E 18. 

Räta linjen 

Räta linjen mellan Norrköping och Gävle via Västerås, får i sommar enhetlig 

vägnumrering riksväg 56. Redan nu är det en viktig led för vägtransporter och 

kommer att öka. Hela vägsträckningen behöver uppgraderas. 

Med anledning av ovanstående föreslår vi partistämman besluta 

att verka för att Vägverket och Banverket får extra medel för ökade satsningar 

på infrastrukturen i Mälardalen. 


Motion 29 

Moderaterna i Södermanlands län 


I hela landet pågår arbete för att säkra och lyfta fram de väg- och järnvägsprojekt 

som fysiskt faller in under den regionala geografin. Här i Sörmland 

lägger vi ned stor kraft på detta. Angelägna projekt är bland annat dubbelspår 

på Svealandsbanan, UVEN (Uppsala-Norrköping), Ostlänken, den så kallade 

Räta Linjen med förbifart Katrineholm och TGOJ-banan (Eskilstuna-Oxelösund). 

Dessutom är de flesta riksvägar i länet av dålig kvalité. Staten signalerar 

att vi lokalt ska vara med och betala stora delar av projekten i Sörmland. Samtidigt 

påbjuds också att Mälardalsregionen och Östergötland ska vara med 

och finansiera den utökade tåginfarten i Stockholm, den så kallade Citybanan. 

Utskott 3: 


— 88 — 



Vägverket och Banverket ska första halvåret i år revidera nuvarande tolvårsplan 

och även presentera en ny för perioden 2010/2019. De medel som finns 

avsatta 2004 får räknas upp med en procent samtidigt som kostnadsfördyringen 

är 15-20 procent, vilket motsvarar 20 miljarder. Det innebär att åtskilliga 

projekt kommer att tas bort. Vilka av Sörmlands projekt kommer att 

prioriteras bort? 

Statens agerande gör oss bekymrade. Ostlänken är 15 mil på den nya Södra 

stambanan och en del av den så kallade Nordiska triangeln och Europakorridoren 

ned mot kontinenten. Denna ryggrad i järnvägen i Östergötland har 

nu gått i kapacitetstaket. Även om ”getingmedjan” i Stockholm är i särklass är 

detta inte någon enstaka företeelse utan snarare ett växande systemfel. 

I ett framtida modernt och snabbt kommunikationssamhälle i en betydligt 

större omvärld bör staten ta sitt ansvar och stärka grundstrukturen. Det som 

i första hand bör falla på oss är att säkra att statens långsiktiga satsningar omsätts 

så snabbt som möjligt. 

Detta är en beskrivning av vad som just nu pågår i arbete och funderingar hos 

oss här i Sörmland. Men problemen är inte isolerade hit. Det är ett nationellt 

systemfel vi ser. 

Statens hantering av infrastrukturen verkar sitta i väggarna i Stockholm efter 

år av socialdemokratiskt styre. Staten tar kostnader för infrastruktur direkt i 

sin årliga budget, även om livslängden skulle vara 50 år för ett projekt. Istället 

borde staten sätta egna eller upplånade medel som avskrivs under livslängden. 

Den årliga kostnaden för staten skulle sannolikt inte öka. Däremot skulle 

många angelägna väg- och järnvägsprojekt kunna starta mycket tidigare, till 

gagn för regionförstoring (bland annat större arbetsmarknader), bättre miljö 

(jämfört det växande klimatproblemet) och färre trafikdödade. 

Vi efterlyser en aktiv, strategisk och sund statlig infrastrukturpolitik. Det är 

inte allra minst viktigt för oss här i norra Europa med de tidsavstånd näringslivet 

har till konkurrenterna och marknaderna på kontinenten. Här i Sverige 

lägger vi betydlig mindre del av bruttonationalprodukten på satsningar i 

infrastruktur än vad som är normalt i Europeiska Unionen (EU). 

När järnvägen byggdes ut i Sverige på 1800-talet så lånade kloka politiker upp 

medel för detta i utlandet. Återbetalningar gjordes långt in på förra århundradet. 

Varför inte också nu göra en ordentlig satsning på viktig infrastruktur när 

dessutom statens överskott ökar. Satsningar i goda väg- och järnvägsprojekt 

har vi nytta av i dag, men också för mycket lång tid framöver. 

Med hänvisning till ovanstående föreslår vi partistämman besluta 

att moderaterna ska verka för att statens infrastruktursatsningar tas i en investeringsbudget 

med för varje objekt lämplig avskrivningstid, samt 



— 89 — 

Utskott 3: 


att moderaterna ska verka för att staten inom ramen för det nationella vägoch 

järnvägssystemet ökar investeringstakten 

Moderaterna i Södermanland 

Motion 30 


Begränsat strandskydd 

Norrland och Norrbotten har långa kuster och otaliga små sjöar och vattendrag. 

Stränder och mark finns det gott om. För oss som bor här är tillgång 

till strand och bebyggelse nära vatten av stor betydelse. Det är rimligt att vi 

som bor i kommunerna själva ska få ha inflytande över plan- och byggfrågor. 

Enligt gällande lag är det förbud på att bygga närmare strand än 100 meter 

om inte ”särskilda skäl föreligger”. Nu vill den socialdemokratiska regeringen 

flytta beslutanderätten om strandskyddet från kommunerna till länsstyrelsen. 

Detta måste vara fel. 

De flesta kommuner i Norrland vill ha lättnader i strandskyddet. Miljö- och 

samhällsbyggnadsdepartementet har gått ut med en remiss om nya regler för 

strandskyddet. Efter massiv kritik från kommuner och organisationer med 

kommunal anknytning har miljö- och samhällsbyggnadsdepartementet gjort 

om sitt förslag till en ny strandskyddslag. Tanken är att departementet skall 

lägga fram propositionen under våren 2006 så att den hinner komma upp före 

riksdagens sommaruppehåll och därmed valet. Det omarbetade förslaget är 

inte fråga om lättnader i strandskyddet utan tvärtom en skärpning av dessa. 

Det anser också Glesbygdsverket. För oss norrlänningar verkar skärpning av 

reglerna mycket långtsökta och långt borta från verkligheten. 

I dag vill medborgarna ha en möjlighet att själva påverka besluten. Vi vill inte 

bli centraltstyrda vare sig av regeringen eller länsstyrelsen. Många vill bo nära 

vatten permanent eller ha sin sommarstuga nära stranden. Det är få av oss 

som vill bo i ”tråkiga” områden utan möjligheter till egna lösningar och vi vill 

gärna ha tillgång till strand och vatten om möjlighet till detta erbjuds. 

Sjöar, älvar och vattendrag är Norrlands rikedom. Enbart i Norrbotten har vi 

över 30 000 sjöar, 200 kilometer kust och 2 500 mil strömmande vatten. Då 

borde det borde vara självklart att varje kommun ska ha rätt att bestämma 

lokalt om de vill bygga strandnära och göra det utan dispens. Regering och 

riksdag måste delegera ansvar och befogenheter till lokalpolitikerna. Kommu- 

Utskott 3: 


— 90 — 



nerna måste själva kunna få påverka plan- och byggfrågor beträffande strandskyddet. 

Attraktiva tomter, och nya strandnära bebyggelser bidrar till att människorna 

stannar kvar, lever och arbetar i Norrland och får länen att växa. 

Mot bakgrund av detta föreslår jag att moderaterna verkar för 

att översyn av remitterat förslag till utvidgat strandskydd, 

att möjligheten att bygga bostäder i attraktiva strandnära lägen, 

att lokalt inflytande över plan- och byggfrågor, samt 

att motionen sänds vidare till moderaternas partistämma. 


Boden 







Motion 31 


Skärpt strandskydd hotar Norrbotten och hela 

Norrland 

Det finns klara brister i gällande strandskyddslag. Det är ju samma lag som 

ska tillämpas lika i hela Sverige oavsett om det ska byggas hus i befolkningsrika 

tätorter som ligger nära kusten eller glesaste glesbyggd i Norrbottens eller 

Norrlands inland. Flexibiliteten är lika med noll. 



— 91 — 

Utskott 3: 


Ett hus, en båt, en brygga är en dröm för de flesta som bor i Sverige och det 

sedan urminnes tid. I Norrbottens och Norrlands inland finns det mycket 

gott om sjöar och vattendrag. Här bor det väldigt få människor. I vissa inlandskommuner 

kan nästan varje invånare få en helt egen sjö att bo vid. I 

Norrbotten finns det över 30 000 sjöar, 200 kilometer kust och 25 000 kilometer 

strömmande vatten. 

Att vi ska värna vår natur och vårt djurliv det är en självklarhet. Precis som vi 

ska värna vår allemansrätt. Men det är viktigt att äganderätten inte inskränks 

ytterligare. Det är viktigt att kommunernas rätt att besluta inom vilka områden 

hus och byggnader ska få uppföras. Det är viktigt att vår besöksnäring 

och vårt näringsliv ska kunna få utvecklas. Det är viktigt att de som vill bo 

strandnära ska kunna få göra detta inom de områden där det finns ett överflöd 

på gleshet. 

Det var i april 2001 som naturvårdsverket fick i uppdrag att kartlägga tillämpningen 

av strandskyddet. Uppdraget redovisades i en rapport april 2002. Den 

rapporten har granskats av 173 instanser. En arbetsgrupp har därefter utformat 

ett förslag till ett riksdagsbeslut i mars 2006. 

Nu kommer det oroande signaler att lagförslaget ska senareläggas ytterligare 

två år för att ännu starkare restriktioner ska hinna inarbetas. Inom vissa 

områden ska de bli byggförbud inom 300 meter från vatten. Kommunerna 

ska kanske inte själva få besluta om dispens för strandnära husbyggen. Detta 

är starkt oroande för oss som bor och verkar i Norrbottens och Norrlands 

inland. Vi måste få behålla förutsättningar för att kunna utveckla vår besöksnäring 

och vårt näringsliv samt kunna bo och leva också inom de områden 

där det finns ett överflöd på gleshet. 

Föreslår 

att moderaterna verkar för att strandskyddet inte skärps ytterligare i Norrbotten 

och Norrlands inland, samt 

att motionen överlämnas till moderaterna partistämma och till den moderata 

riksdagsgruppen. 

Bo Hultin 

Boden 


Som motionären påpekar har Naturvårdsverket kartlagt tillämpningarna av 

strandskyddslagen. Uppdraget redovisades i rapporten ”Kartläggning med 

mera av strandskyddsbestämmelserna. Redovisning av ett regeringsuppdrag.” 

Den socialdemokratiska regeringen presenterade i juli 2005 utredningen ”Ett 

Utskott 3: 


— 92 — 



förnyat strandskydd” (Departementsserien 2005:23). Utredningen mötte 

massiv kritik då förslagen skulle innebära ytterligare skärpningar av strandskyddet. 

I december 2005 kallade departementet till ett så kallat remissmöte. 

Något förslag presenterades sedan aldrig av den socialdemokratiska regeringen. 

Den nuvarande regeringen anser att det befintliga underlaget är otillräckligt. 

Det behöver kompletteras och utvecklas, bland annat för att få i stånd ett 

större lokalt inflytande. Enligt uppgifter från departementet så kan ett förslag 

väntas senast år 2008. 






Motion 32 

Rolf Gunnarsson, Falun – Dalarna 

Sänkning av bensinskatten 

Vi kan ta en normal barnfamilj – som inte bor centralt i en storstad – som ett 

exempel: 

Ett helt barnbidrag går – till bensinskatt! 

I ett län som Dalarna behövs bilen. I många hushåll tvingas man till och med 

ha två bilar för att få alla ”körningar” att gå ihop. 

Tyvärr är frågan om bensinskatt en fråga som delar landet. Frågan om bensinskatt 

är tyvärr en icke-fråga i storstäderna och då kommer frågan också långt 

ned på prioriteringslistan eftersom vårt parti är något av ett storstadsparti. 

Jag brukar säga att om jag, som riksdagsledamot, får 100 samtal från personer 

i Dalarna och som vill diskutera olika skatter så handlar 90 om en sänkt 

bensinskatt och övriga tio om en sänkning av fastighetsskatten eller förmögenhetsskatten. 



— 93 — 

Utskott 3: 


Jag lovar: dessa siffror och denna amatörmässiga statistik gäller inte för Stockholm, 

Göteborg eller Malmö! 

Bor man i glesbygden eller landsbygden kan man ofta inte använda de skattesubventionerade 

kommunikationer som finns. Man måste ha bil/bilar. Det 

gäller ju inte bara att ta sig till/från sitt arbete utan också en rad andra, kalla 

det sociala körningar. Barn och ungdomar skall skjutsas till olika träningar 

och tävlingar, till andra olika fritidsaktiviteter och en massa annat. Och bor 

man då en bit, från de platser där sådana aktiviteter bedrivs, så blir det många 

mil i bilen och bensinräkningarna varje månad blir höga. 

Samma sak för många pensionärer. Pensionärerna har ju inte fått förmånen 

till sänkt skatt genom det så kallade jobbavdraget. Men man har samma stora 

kostnader då det gäller exempelvis bensinskatten. En pensionär vill kanske ta 

sig till en rad olika sociala aktiviteter och då är det, för väldans många, bilen 

som gäller. 

Socialdemokraterna låtsas ibland som om de är för en sänkt bensinskatt. Men 

läser man exempelvis inlämnade socialdemokratiska motioner i riksdagen så 

är det sänkt bensinpris som man motionerar om. Man skall komma ihåg att 

på bensinpriset lägger staten förutom moms också energiskatt och koldioxidskatt. 

Vi vet också att i den tidigare ”rödgröna regeringen” fanns det ledamöter som 

tyckte att ”20 kronor var ett normalt bensinpris” och att en sådan nivå skulle, 

som den aktuella ledamoten sa, göra ”att folk i Dalarna fick något att fundera 

över”. 

Visst, vi måste värna vår miljö, men detta är inte lika med att vi skall och kan 

ställa undan bilen. Många av oss, som bosatt oss på platser, där de allmänna 

och skattesubventionerade kommunikationerna inte finns, tvingas ha bilen 

dagligen. 

Jag instämmer helt i att alliansregeringen och riksdagen först skall satsa på 

frågan om att skaffa fram flera jobb. 

Jag vet också att frågan om bensinskatten inte finns med i något valmanifest 

som alliansen kommit överens om. Och jag ser problem att i dagsläget kunna 

ena alla fyra partierna kring denna fråga. 

Men jag vill ändå att vi moderater i Dalarna fortsätter att agera i frågan och 

markera vår ståndpunkt. När vår alerta alliansregering regerat ett tag kommer 

snart utrymme att uppstå att kunna göra nya skattesänkningar, då inte bara 

genom så kallade jobbavdrag, utan också skattesänkningar på bensin. 

Utskott 3: 


— 94 — 



Jag har i denna motion inte sagt något om skatten på diesel, men jag förutsätter 

att en sänkning på bensinskatten också innebär en liknande sänkning av 

dieselskatten. 

Jag föreslår 

att moderaterna i Dalarna fortsätter att intensivt arbeta för att få till stånd en 

sänkning av bensinskatten, samt 

att den sänds till partistämman för behandling och att våra (Dalarnas) valda 

delegater driver frågan. 

Rolf Gunnarsson 

Falun 


Förbundsstyrelsen tackar för en motion som rör ett mycket angeläget ämne. 

Bilen är för många, speciellt i vårt län, en förutsättning för att livet skall fungera 

på ett tillfredsställande sätt. I den allmänpolitiska debatten i dag framstår 

det nästan som om alla har valet att åka kollektivt när bensinen blivit för dyr, 

så är inte fallet kan flera av oss intyga. För många är det så att man är direkt 

beroende av bilen för att kunna vara bosatt där man är. Det absolut viktigaste 

för att vi ska ha en fortsatt levande landsbygd är att bosatta på densamma har 

råd att transportera sig. Förbundsstyrelsen välkomnar därför denna motion 

med öppna armar. 








— 95 — 

Utskott 3: 


Motion 33 


Sänk skatten på bilar och lätta lastbilar 

Vid årsskiftet 2004/2005 höjde Socialdemokraterna efter ultimatum från 

Miljöpartiet skatten på alla bilar och lätta lastbilar med 25 procent. Vid detta 

årsskifte höjde dom så skatten på lätta lastbilar ytterligare med 60 procent. 

Detta är en spottloska i ansiktet för alla näringsidkare, företagare, lantbrukare, 

skogsarbetare och andra vilka är beroende av skåpbilar, jeepar och 

”pickuper”. En helt oacceptabel handling. Nu är det dags för oss moderater 

att visa vilken sida vi står på. En allt större del av hushållens pengar går åt till 

att betala skatter och fylla på bränsle i sina bilar. Särskilt utsatta är vi som bor 

i glesbygden. Vidare måste den orättvisa straffskatten på dieselfordon bort 

den har ingen motivering vare sig för miljön eller något annat. Dieselmotorer 

drar som alla vet mindre bränsle vilket leder till lägre koldioxidutsläpp vilket 

vi enligt Kyotoprotokollet skall sänka. Utsläppen av kvävedioxider vilket är 

högre i dieselmotorer har enligt forskarnas senaste rön ringa miljöpåverkan. 

Därför måste vi ta vårt förnuft till fånga och likställa skatten på diesel- och 

bensindrivna fordon. I Sverige säljs cirka tio procent av de nya bilarna med 

dieselmotorer i övriga Europa är andelen cirka 50 procent eller mer. I flera 

stora europeiska länder däribland Italien är skatten likställd. Vinsten är inte 

bara ur miljöhänseende utan även av ekonomiska skäl eftersom dieselmotorerna 

är mer bränslesnåla, cirka 35 procent lägre förbrukning än bensinmotorer. 

Med anledning av ovanstående yrkar jag 

att förbundsstämman tar motionen som sin egen och vid en borgerlig valseger 

sänka skatten på alla fordon till den nivån den hade innan höjningarna 

samt att ta bort straffskatten på dieselfordon, 

att sänka skatten på alla bilar och lätta lastbilar till den nivån den hade innan 

höjningarna, 

att ta bort straffskatten på dieseldrivna fordon, samt 

att motionen sänds vidare till partistämman. 

Erik Arvidsson 

Borgholm 

Utskott 3: 


— 96 — 




Ungefär två tredjedelar av det pris som man får betala för bensinen utgörs av 

skatt. Den höga bensinskatten belastar många som är beroende av bil för att 

klara sin dagliga tillvaro. Detta drabbar i synnerhet boende på landsbygden 

där det saknas kollektivtrafik. Förbundsstyrelsen delar motionärens syn att 

höga kostnader för att äga bil samt drivmedelskostnader skapar många problem, 

bland annat för Kalmar län. 

Moderaterna föreslår därför en sänkning bensin- och dieselskatten samt andra 

kostnader för att äga bil. Vi vet också att bensin- och dieselskatterna inte 

fungerar så att ökade kostnader genom drivmedelsskatter för konsumenten 

ger en mindre miljöpåverkan. Inte heller bidrar höga drivmedelsskatter till att 

skapa en omställning av bilparken för att drivas med förnyelsebara drivmedel. 

Dock skulle de stora drivmedels- och energiskattesänkningar i likhet med 

dem som motionären beskriver skapar en mycket besvärlig finansieringssituation. 

Vårt långsiktiga mål ska givetvis vara att skapa goda förutsättningar för 

människor att fritt resa till rimliga kostnader samt god tillgång på energi för 

företag och hushåll. Exempelvis beror delar av det ökade energipriset på att 

väl fungerande energiproduktion tvingats stänga som en direkt följd av politiska 

beslut. För att detta ska bli möjligt måste skatterna på sikt sänkas men 

även många regleringar på energimarkanden avskaffas. 

Förbundsstyrelsen anser inte att bensin- och dieseldrivna fordon ska beskattas 

på olika sätt. 

Förbundsstyrelsen delar partistyrelsens prioritering att först sänka skatter 

som direkt bidrar till att skapa arbete och företagande och i andra hand sänka 

andra skatter. 

Med anledning av ovanstående föreslår förbundsstyrelsen förbundsstämman 







— 97 — 

Utskott 3: 


Motion 34 


Turistkonto skapar bättre planering och minskar 

riskerna 

Klimatdebatten är i fokus. Oavsett vad forskare, vetenskapsmän och Förenta 

Nationernas (FN:s) klimatrapporter säger, måste vi inom turism- och besöksnäringen 

leva med denna verklighet och vill därför hitta former för att driva 

våra verksamheter i enlighet med detta. Turismen är också väderberoende för 

att gästerna skall kunna komma och genomföra olika aktiviteter. 

Vädrets makter rår vi inte över, och i likhet med arrangörerna i Åre vet alla 

turistföretagare att hårt arbete och riskfyllda investeringar till trots så kan 

alla ansträngningar snabbt ödeläggas av väderomslag och andra oförutsedda 

händelser. Men till skillnad från jord- och skogsbruksföretag, som verkar under 

likartade förutsättningar, saknar vi inom turismen möjligheten att minska 

riskerna. 

Om turism- och besöksnäringen får en dålig sommar med kyla och regn och 

om vinterturismen får en så varm vinter att man inte kan öppna sina anläggningar 

fullt ut, vad händer då? 

Vi begär inga särskilda bidrag. Turismen är en industri som ger jobb åt tiotusentals 

människor i hela Sverige varje år och ger kommuner och staten goda 

skatteintäkter. Däremot borde företagare inom turism- och besöksnäring 

få möjlighet att skapa buffertar för tillfälliga motgångar, på ungefär samma 

sätt som landets skogsägare har sedan länge. Modellen kallas för skogskonto 

– och går ut på att under goda år avsätta obeskattade pengar för att ta ut vid 

sämre tider. Detta ger möjlighet till en mer långsiktig planering för turismföretagen 

och en möjlighet till en långsiktig överlevnad. 

En tänkbar konstruktion för detta är att skatt då betalas för ränteavkastningen 

på turistkontot – det vill säga samma regler som gäller för skogskontot. 

Skatten på ränta bör vara definitiv och inte kunna kvittas mot andra kapitalförluster 

eller liknande. 

Vi skall inte glömma att vi pratar om turistanläggningar som är byggda i 

Sverige, en näring som växer snabbt i hela världen och dessutom är personalintensiv. 

Har vi råd att inte satsa på turism- och besöksnäringen, Sveriges nya 

basnäring? 

Utskott 3: 


— 98 — 



Med anledning av ovanstående yrkar vi att partistämman beslutar 

att moderaterna verkar för att turistkonto (motsvarande skogskontot) införs. 

Moderaterna i Kalmar 

Motion 35 

Moderaterna i Uppvidinge – Kronobergs län 

Bättre infrastruktur och renare luft 

I dag bygger vi ut våra vägar så att biltrafiken får en bättre framkomlighet. 

Samtidigt är världens oljeresurser på väg att sina och växthuseffekten är ett 

känt faktum. 

Den tunga biltrafiken och godstransporten i Sverige bidrar på ett betydande 

sätt till luftföroreningar och slitage på befintligt vägnät. Av den anledningen 

vill vi motionera om ett alternativt sätt att transportera gods och tung biltrafik. 

Vi menar att transport genom Sverige borde gå att lösa på liknande sätt som 

nere på kontinenten med biltåg. I exempelvis Schweiz är transittrafik i dag 

förbjuden. Att utnyttja järnvägen sparar både bränsle och minskar luftföroreningar. 

Rullmotståndet på ett lastbilshjul är sju gånger mer energikrävande än 

ett järnvägshjul. Vägarna E 4 och E 6 löper parallellt med järnvägens stambanor, 

varför transport via järnvägen borde vara en möjlig alternativ väg. För att 

exemplifiera den storleksordning av utsläpp som vi talar om, kan nämnas att 

en lastbil med bruttovikten 40 ton under sträckan Ystad-Stockholm förbrukar 

hela 230-260 liter bränsle. 

På natten transporteras mellan 40-60 bilar i timmen, varav många är utländska 

och inte miljögodkända. Det bränsleutsläpp som sker under en natt når med 

andra ord snart upp till betydande storlek… 

Genom att bygga järnvägsvagnar för transittrafiken skapar vi också arbete 

och en alternativ inkomstkälla för Statens järnvägar. Genom ett mildare vägslitage 

sparar vi underhålls- och reparationskostnader och på lång sikt sparar 

vi vår miljö. Detta kan bli en chans att lyfta fram utsläppsproblematiken och 

istället skapa en långsiktig lösning för våra transporter. I första hand bör 

sträckorna Ystad-Trelleborg och Öresund-Stockholm, Göteborg prioriteras. 

Moderaterna i Uppvidinge 



— 99 — 

Utskott 3: 



Motionärerna tar upp viktiga frågor som rör transport och miljöutsläpp. Tanken 

är god och vi skulle önska att vi kunde genomföra de förslag som skrivs 

av motionärerna, men investeringskostnaderna skulle bli alldeles för stora. 

Moderaterna anser att det finns andra saker som vi kan göra när det gäller 

utsläppen av koldioxid, den nya tekniken är en. Takten att få fram bränslesnålare 

bilar och bilar som är helt fria från koldioxidutsläpp bör ökas. Vi vill få 

fram mer pengar till forskning, och ge lättnader till dem som gör miljöinvesteringar. 






att översända motionen till partistämman. 

Motion 36 


Del av vinst på vattenkraft 

Den här motionen handlar om rätten för vattenkraftskommuner att få del av 

vinst på vattenkraft. 

I en kommun grundas utvecklingen på den produktion av varor och tjänster 

som äger rum i kommunen. Naturtillgångar i form av skog, jordbruk, mineraler, 

vattenkraft och turistiska förutsättningar tillhör också basen för utvecklingen 

Regering och riksdag har genom förändringar av skattelagstiftningen fråntagit 

kommunerna rätt till den intäkt på vattenkraftsanläggningarnas taxeringsvärde, 

som tidigare utgjorde en god del av den kommunala intäkten. 

Vattenkraftskommunerna har genom exploateringen av älvarnas fallhöjder 

har gått miste om stora turistiska värden. 

Utskott 3: 


— 100 — 



Därför bör man enligt min mening kunna tillgodoräkna sig en rimlig andel 

dels av den fastighetsskatt som vattenkraftsbolaget inbetalar till staten och 

dels av den statliga skatten på redovisad vinst. 


att ett återbäringssystem utformas som ger vattenkraftskommunerna ersättning 

för de skador som vattenkraften orsakat. 

Jan-Olof Andersson 

Strömsund 


Förbundsstyrelsen delar motionärens uppfattning att en del av intäkterna 

från beskattningen av vattenkraften måste få komma kommuner till del som 

genom exploatering av fallhöjder bidragit till energiproduktionen. Styrelsen 

anser att en sådan ekonomisk ersättning bör kunna tillkomma samtliga kommuner 

med vattensystem som utgör del av vattentillflödet i kraftverk. 

Även kommuner som har fallhöjder som skulle kunna exploateras, men skyddas 

inom naturskyddsområden eller naturreservat eller enligt riksdagsbeslut, 

skall undantagas från kraftproduktion skall kunna erhålla ersättning så att 

de inte blir missgynnade i förhållande till vattenkraftproducerande regioner. 

Förslaget behöver dock ordentligt utredas så att en god geografisk rättvisa 

erhålles och att det blir väl förankrat bland medborgarna. 


att en ersättning till kommuner enligt ett system som ovan skisseras blir föremål 

för statlig utredning, samt 

att motionen i övrigt lämnas utan åtgärd. 







— 101 — 

Utskott 3: 


Motion 37 

Daniel Nord, Moderata Ungdomsförbundet Nils 

Dacke – Östergötlands län 

Skatt på dieselbilar 

Inom personbilsproduktionen har dieselmotorn successivt ökat sin marknadsandel. 

I Europeiska Unionen (EU) har andelen nyregistrerade dieselbilar ökat från 

15 procent år 1988 till 36 procent år 2001. I Sverige ökade andelen under 

samma tid från 0,9 procent till 5,6 procent. 

Skatten i Sverige på en dieselbil är i dag cirka fyra gånger högre än på bensindrivna 

bilar. Detta gör att vi i Sverige avstår från att köpa dieselbilar i samma 

utsträckning som övriga Europa. 

Europas fordonsindustri ser en fortsatt övergång till diesel som en förutsättning 

för att klara överenskommelsen med EU om att minska koldioxidutsläppen 

med cirka 25 procent mellan 1995 och 2008. Den moderna dieselmotorn 

med direktinsprutning har hög verkningsgrad och släpper ut 20-25 procent 

mindre koldioxid än en bensinmotor med samma prestanda. 

Denna straffbeskattning innebär att svensken avstår från att köpa de mest 

bränslesnåla modellerna på marknaden, en dieselmotor drar betydligt mindre 

bränsle än en bensindriven motor. 

Översatt innebär detta att svenska staten tvingar svensken att tanka 28 miljoner 

liter per år mer bränsle än om vi hade samma andel dieseldrivna bilar som 

Europa till en årlig kostnad av 250 miljoner kronor. 

Med anledning av ovanstående föreslås stämman taga ställning för 

att Moderata Ungdomsförbundet i Östergötland verkar för att skatten på 

dieseldrivna personbilar skall ligga på samma nivå som för bensindrivna 

bilar, 

att denna motion skickas vidare till Moderata Ungdomsförbundets arbetsstämma, 

samt 

att denna motion skickas vidare till moderaternas partistämma. 

Daniel Nord 

Moderata Ungdomsförbundet Nils Dacke 

Utskott 3: 


— 102 — 



Distriktsstyrelsens yttrande 

Distriktsstyrelsen håller med motionären om att dieselbilsmarknaden är en 

av staten förtryckt marknad, genom att skatten på dieselbilar i dag är ungefär 

fyra gånger högre än skatten på bensindrivna bilar. Dieselbilar drar överlag 

klart mindre bränsle per mil, än vad en bensindriven bil gör. Dessutom bidrar 

en successiv övergång till diesel från bensin till att koldioxidutsläppen minskar. 

Distriktsstyrelsen anser också att skatten överlag på bränsle, är för hög. I dag 

går endast en bråkdel av det totala bränslepriset till dem som är med i den 

faktiska tillverkningen och distribueringen av bränsle, resten går till skatt. 

Distriktsstyrelsen föreslår stämman besluta 

att motionen bifalles i sin helhet, samt 

att skatten på drivmedel bör sänkas. 

Distriktsstämmans beslut 

Distriktsstämman beslutade 

att motionen bifalles i sin helhet, samt 

att skatten på drivmedel bör sänkas. 


Det är riktigt att fordonsskatten i Sverige på dieselbilar nästan är fyra gånger 

högre än på bensindrivna bilar. Å andra sidan är skatten på dieselbränsle 1,50 

kronor lägre per liter jämfört med bensin. Det stämmer att dieseldrivna bilar 

överlag drar klart mindre bränsle per mil än vad en bensindriven bil gör. Vi 

moderater anser att skatten på bränsle är för hög, varför vi hittills har prioriterat 

skattesänkningar på bränslet. Totalt betalar bilismen in cirka 70 miljarder 

kronor årligen i skatt och får tillbaka cirka 15 miljarder kronor till underhåll 

och nyanläggningar av vägar förutom trafiksäkerhetsåtgärder. På vår senaste 

partistämma beslöts det att reseavdrag skulle införas från första kronan vilket 

skulle medföra en kostnad i storleksordningen sex till sju miljarder kronor. 

Detta beslut finns det i dag inga resurser att verkställa om vi inte dramatiskt 

är beredda att ta bort andra viktiga skattesänkningsförslag. Förhoppningsvis 

kan vi moderater behålla våra förslag att sänka bensin- och dieselskatter. Vi 

måste också börja att förbättra reseavdragen enligt stämmobeslut. Att dessutom 

i dag försöka sänka fordonsskatten på dieselbilar har vi inte resurser 

till. Vi delar emellertid motionärens synpunkter att det är angeläget att sänka 



— 103 — 

Utskott 3: 


fordonsskatten men anser att den skattesänkningen får vänta tills en ny moderatledd 

regering har lyckats öka tillväxten i landet. 

Mot bakgrund av ovanstående yrkar förbundsstyrelsen att stämman beslutar 



Stämman beslutade enligt förbundsstyrelsens yrkande 


Motion 38 


Kärnavfall 

I dag väntar omkring 4 000 ton högaktivt, utbränt, kärnbränsle på att slutförvaras 

i Sverige. Internationellt är siffran mångdubbelt högre. Inget land i 

Europa har löst frågan om slutförvaring av kärnbränsle även om länder som 

Finland och Sverige har kommit långt i förberedelsearbetet. 

Den teknik för slutförvaring som utvecklats sedan sjuttiotalet bygger på ett 

passivt djupförvar enligt flerbarriärsprincipen. Det innebär att det utbrända 

kärnbränslet, som i sig är kemiskt stabilt, kapslas in i flera olika lager av material 

med hög hållbarhet och skall upprätthålla säkerheten utan någon mänsklig 

inblandning. 

Närmast bränslet gjuts en kapsel av järn för fysisk hållfasthet. Den är i sin tur 

inkapslad i centimetertjock koppar, som har en synnerligen hög korrosionsbeständighet, 

för att därefter packas in i en vätskebarriär av bentonitlera. 

Behållaren placeras cirka 500 meter under markytan i en geologiskt stabil 

berggrund med låg vattengenomströmning. 

För att slutförvaret skall vara effektivt måste barriärerna klara av påfrestningar 

i ungefär hundra tusen år, vilket är den tid som kärnavfallet behöver för att 

klinga av till en ofarlig strålningsnivå. Hundra tusen år är en lång tid för en 

människa, men ur geologisk synpunkt är det en mycket kort tidsperiod. 

Utskott 3: 


— 104 — 



Kärnkraften har blivit kontroversiell på grund av de allvarliga konsekvenser 

som kan uppstå vid en olycka och avfallsfrågan är också en källa till debatt. 

Eftersom kärnkraften ger upphov till avfall som framtida generationer måste 

leva med anses den moraliskt förkastlig. Just det argumentet håller inte eftersom 

all mänsklig aktivitet ger upphov till konsekvenser som påverkar jorden 

för all framtid, men det betyder inte att avfallsfrågan är trivial. Det ligger 

i hela mänsklighetens intresse att de stora mängder radioaktivt avfall som 

produceras årligen hanteras på ett klokt och ansvarsfullt sätt, alldeles oavsett 

vilken teknik för elproduktion vi väljer här i Sverige. Vidare är det inte bara 

kärnkraft som ger upphov till radioaktivt avfall, utan sådan produceras också 

av sjukvården och genom nedrustning av kärnvapen. 

Således är det viktigt att inga kortsiktiga politiska intressen eller låsningar 

hindrar uppbyggnaden av säkra slutförvaringsanläggningar. Det är inte säkert 

att varje land som i dag producerar radioaktivt avfall också har de förutsättningar 

som krävs för en säker slutförvaring av avfall. Exempelvis Tyskland 

har en betydligt mer geologiskt aktiv berggrund än Sverige och slutförvaringen 

av avfall har där gett upphov till stor politisk kontrovers. 

Med anledning av ovanstående är det därför naturligt att Sverige, med förhållandevis 

goda förutsättningar politiskt och tekniskt, öppnar sina gränser för 

import av radioaktivt avfall från andra länder. Denna import kan bli en betydande 

inkomstkälla för Sverige eftersom andra länder dras med stora politiska 

kostnader för att lösa sitt avfallsproblem. Å andra sidan är den ekonomiska 

och politiska marginalkostnaden för avfall låg när väl en slutförvaringsanläggning 

är uppbyggd. 

Vad gäller transporter av avfall är det ett mindre problem och något som pågått 

i Sverige sedan lång tid tillbaka. De sker med fördel till sjöss av det specialbyggda 

fartyget m/s Sigyn i transportbehållare som motsvarar internationella 

krav. Det finns inget som säger att eventuella internationella transporter 

av kärnavfall skulle vara osäkrare än de nationella transporter som sker i dag. 

Med anledning av ovanstående föreslås stämman taga ställning för 

att Lagen om kärnteknisk verksamhet (1984:3) ändras till förmån för en lag 

som tillåter införsel och slutförvaring av använt kärnbränsle eller kärnavfall 

från kärnteknisk anläggning eller en annan kärnteknisk verksamhet i 

ett annat land under förutsättning att rimliga säkerhetskrav uppfylls, 

att Moderata Ungdomsförbundet i Östergötland tar motionen som sin egen, 

att stämman vidaresänder motionen till Moderata Ungdomsförbundets förbundsstämma 

2004, samt 



— 105 — 

Utskott 3: 


att stämman vidaresänder motionen till moderaternas länsförbundsstämma 

2004. 

Carl Grufman 

Moderata Ungdomsförbundet Linköping 


Här anser distriktsstyrelsen att motionären på ett utmärkt sätt tänkt till och 

formulerat en mycket bra motion. En nukleär förvaringsanläggning vore ett 

utmärkt sätt att på ett effektivt sätt ta hand om och förvara kärnavfall åt såväl 

svenska som utländska företag och stater. Det är också en mycket bra affärsidé 

då man kan ta ut höga avgifter i gengäld för att man slutförvarar kärnavfallet. 

Det är befängt att lagen om kärnteknisk verksamhet ens existerar och saknar 

helt internationell motsvarighet. Ett exempel är följande stycke, som lades till 

1987: ”Ingen får utarbeta konstruktionsritningar, beräkna kostnader, beställa 

utrustning eller vidta andra sådana förberedande åtgärder i syfte att inom 

landet uppföra en kärnkraftsreaktor.” Den här paragrafen kallas ibland för 

hjärntvättsparagrafen och tankeförbudslagen. Distriktsstyrelsen anser att man 

i Sverige skall få forska och arbeta med kärnkraftsrelaterade ämnen utan att 

riskera påföljd. 





att bifalla motionen i sin helhet, samt uttala 

att användningen av MOX-bränsle ska vara tillåtet, samt 

att forskning på alternativa användningsområden för kärnbränsle tillåts. 


Förbundsstyrelsen tror att utveckling, forskning och frihandel över gränserna 

är det som skapar tillväxt, och i förlängningen det som gör att mänskligheten 

kontinuerligt kan åtnjuta ett allt större välstånd. Det finns ingen gräns för 

vad som kan åstadkommas och när mänsklig kapacitet är fri att skapa nya och 

djärva lösningar. Alla domedagsprofetior avvisas av förbundsstyrelsen. 

Utskott 3: 


— 106 — 



Den här motionen och dess tilläggsattsatser är ett utmärkt hyllande av det av 

förbundsstyrelsen ovan nämnda synsättet. Lagstiftningen angående hanteringen 

av kärnavfall samt lagstiftningen som förbjuder forskning och utveckling 

av atomenergireaktorer samt atomenergiutrustning bör snarast ändras. 

Lagstiftningen som förbjuder forskning och utveckling bör enligt förbundsstyrelsen 

avskaffas. Lagstiftningen angående gränsöverskridande hantering av 

kärnavfall bör ändras i enlighet med vad motionären föreslår. 



att skicka motionen vidare till moderaternas nästa partistämma. 


Stämman beslutade i enligt med förbundsstyrelsens yttrande 


att skicka motionen vidare till moderaternas nästa partistämma. 

Motion 39 

Magnus Redin, Linköping – Östergötlands län 

Eget ansvar för egna val 

I dag har vi ett mycket starkt skydd för rätten att ej bli störd eller utsättas för 

något som kan vara hälsofarligt. Det är bra att individers rättigheter skyddas 

men det tas ringa hänsyn till att vad som är störande varierar mellan individer 

och variationerna för hälsofara är ännu större när det gäller allergier. 

Allergier är ett aktuellt problem i samhällsplaneringen. Om någon bygger 

ett hus nära ett häststall och är hästallergiker, blir hästallergiker eller om en 

hästallergiker flyttar in kan stallet anmälas som en hälsofara och tvingas att 

stänga. För att skydda de som har häststallar från att tvingas flytta måste 

kommunerna neka folk som vill bo nära hästar bygglov. Det fråntar de som 

vill bo nära hästar möjligheten att bo där de själva upplever god livskvalitet. 

Den allmänna rättsuppfattningen vid sådana konflikter är att den som kom 

först har rätt att vara kvar. Om någon bygger häststall vid en bostad med 



— 107 — 

Utskott 3: 


hästallergiker får stallet flytta och vice versa. Det måste vara rimligt att skriva 

lagen efter den enkla tumregeln. 

Denna enkla regel är även användbar i andra konflikter där värderingen av en 

störning varierar mellan individer. Framförallt där det inte finns någon tydlig 

objektiv hälsofara utan bara ett upplevt obehag över till exempel högljudda 

barn på en skolgård eller att bönder använder naturlig gödsel. 

Ansvar för att själv undvika att sätta sig i en situation där man blir störd eller 

stör någon annan är en princip som minskar mängden konflikter då den uppmuntrar 

att tänka efter innan man gör något. Det är sunt att i efterhand inte 

kunna kalla in myndigheter för att på andras bekostnad rätta egna misstag. 

Eller ännu värre uppsåtligt använda lagen för att ta för sig av grannars utrymme, 

till exempel genom att köpa en störd tomt och göra den värdefull genom 

att tvinga grannar att flytta. 

Med hänvisning till ovanstående föreslår jag att förbundsstämman beslutar 

att moderaterna i Östergötland ska arbeta för en förändring av lagstiftningen 

så att tidsordningen blir synnerligen viktig när konflikter om störningar 

skall lösas, samt 

att förbundsstämman sänder motionen vidare till nästa partistämma. 

Magnus Redin 

Linköping 


Motionären belyser de problem som kan finnas med att bygga nya bostäder i 

närhet av befintliga hästgårdar samt de problem som kan uppkomma för ägaren 

till berörd hästgård. Svårigheterna med att kunna bygga nya hus i närhet 

till befintliga hästgårdar och stall utgör ett växande problem. Förbundsstyrelsen 

anser att det är viktigt att stärka ägandeskyddet för befintliga hästgårdar 

samtidigt som det stora samhällsproblemet med allergi måste tas på stort 

allvar (var tredje vuxen och upp till drygt 40 procent av skolbarnen i Sverige 

uppges i dag lida av allergi/överkänslighet). 

Det finns i dag flera aktuella fall där problem uppkommit med vid förslag 

om ny bebyggelse i närheten av hästgårdar. Aktuella exempel återfinns bland 

annat från Uppsala kommun, Karlstads kommun, Ekerö kommun, Hylte 

kommun, Sala kommun, Enköpings kommun och Ånge kommun. Ibland 

annat Linköpings kommun finns också aktuella planärenden som bromsas av 

de riktlinjer som Boverket och Socialstyrelsen sökt etablera för nybyggnation 

i närhet av befintliga hästgårdar. Rättsfallen ger i dag inte något entydigt 

besked när det gäller hur plan- och bygglovärenden skall bedömas. Berörda 

Utskott 3: 


— 108 — 



myndigheter har dock försökt etablera principen att ett skyddsavstånd mellan 

stallar och bostäder på minst 200 meter skall gälla även i lantliga miljöer. 

Detta ger upphov till märkliga och oönskade effekter. Samtidigt som efterfrågan 

på att köpa hästgårdar i dag – på många håll i Sverige – är mycket god så 

motverkar eller förhindrar lagstiftning och myndighetsutövning i många fall 

nybebyggelse i närheten till befintliga hästgårdar. Det tas heller inte – som 

motionären mycket riktigt påpekar – någon hänsyn till tidsordningen när 

frågorna skall prövas. 

Förbundsstyrelsen delar motionärens uppfattning att nuvarande lagstiftning 

och regelverk behöver ses över. En rimlig princip vid den översynen bör vara 

att man även fortsättningsvis – med tanke på de omfattande allergiproblem 

som i dag finns – skall vara restriktiva när det gäller att uppföra nya hästanläggningar 

i direkt anslutning till befintlig bebyggelse. När det gäller uppförande 

av ny bebyggelse i anslutning till befintliga hästgårdar bör dock – med 

hänsyn taget till det som motionären framför om tidsordningen och eget ansvar 

– såväl Miljöbalken som Boverket och Socialstyrelsens riktlinjer ändras 

så att sådan bebyggelse möjliggörs. I ett sådant översynsarbete är det viktigt 

att äganderätten skyddas och stärks så att inga framtida skadeståndskrav kan 

riktas mot den som är ägare av den befintliga hästgården. Förbundsstyrelsen 

delar också motionärens uppfattning att lagstiftningen även i liknande situationer 

bör ses över så att tidsordningen i förekommande fall kan ges ett större 

genomslag. 



Förbundsstämman beslut 

Stämman beslutade i enlighet med förbundsstyrelsens yttrande 


Motion 40 


Framtida energi 

Att tillgången på råolja i världen minskar är det få som motsäger i dagsläget. 

På samma sätt är det få som i dag inte erkänner kopplingen, mellan utsläpp 

från fossila energikällor och den förstärkta växthuseffekten. En satsning på 



— 109 — 

Utskott 3: 


nya hållbara energikällor såsom bränslecellsteknik och biobränslen är därför 

viktig. Kan vi sedan producera de nya energikällorna inom Sverige vore det 

oerhört positivt. 

Behov av energi till ett rimligt pris, kommer även i framtiden att vara stort. 

Inte minst i Sverige som är ett land med långa avstånd och kalla vintrar. 

Kärnkraftverk, vars väl fungerande produktionsenheter naturligtvis inte ska 

avvecklas i förtid, och vattenkraft kommer att behöva vara basen i vår energiframställning 

även framgent. Men alternativ finns och måste värnas och 

utvecklas på ett seriöst sätt. 

I Östergötland produceras till exempel sedan flera år grön energi i form av 

biogas och etanol. Att produktionen fungerar har klart kunnat påvisas, men 

mer forskning om framställning av energi från biobränsle och hur den kan bedrivas 

än mer effektivt, behövs. Dessutom behövs politiska beslut. Beslut som 

till exempel möjliggör en ökad inblandning av etanol från fem till tio procent 

i bensin. Det skulle vara ett snabbt sätt att påtagligt minska vår oljeförbrukning, 

samtidigt som det skapas arbetstillfällen och vi har möjlighet att värna 

vårt vackra jordbrukslandskap. 

För det är väl ändå en fantastisk vision: att skapa en helhetssyn där regionalpolitik, 

ett effektivt skogsbruk och jordbrukets öppna landskap också möjliggör 

en inhemsk och stabil energiproduktion. 

Undertecknad föreslår att Länsförbundsstämman ställer sig bakom innehållet 

i motionen och beslutar: 

att satsningen på inhemskt framställd bioenergi samt forskning om densamma 

ska öka, 

att verka för en helhetssyn där regionalpolitik, skogsbruk och jordbrukets 

öppna landskap förenas med en inhemsk energiproduktion, samt 

att förbundsstämman ska anta motionen som sin egen och skicka den vidare 

till moderaternas partistämma. 

Betty Malmberg 

Ödeshög 


Den fråga som motionären tar upp är ständigt aktuell och viktig inte bara på 

grund av en framtida brist på råolja. Energin som politiskt vapen är en dagsaktuell 

fråga. Det är därför angeläget att det finns flera olika energikällor att 

välja emellan. De energislag som motionären anger är viktiga framtidsområ- 

Utskott 3: 


— 110 — 



den på energisidan inte bara ur ett nationellt utan även ur ett globalt perspektiv. 

Statens uppgift skall vara att ange spelreglerna (lagar, säkerhetskrav, miljöavgifter) 

för den energimarknad där köpare och säljare möts. Det är dock 

inte statens uppgift att ta ställning för eller emot olika energislag. Det måste 

vara företagen inte riksdagen som fattar beslut om investeringar, utveckling 

och val av produkt. Det vore därför fel att med statliga beslut tvinga fram en 

planekonomisk lösning på det vis motionären föreslår. Däremot skall staten 

undanröja de eventuella hinder som finns för den utveckling av inhemskt 

framställd bioenergi och forskning därom som motionären föreslår. 

Förbundsstyrelsen föreslår stämman att fatta följande beslut 


att anse att-sats 1 besvarad med vad som ovan anförts. 


Förbundsstämman beslutade efter votering 


Motion 41 


Staten ”äger” mark när det så passar 

Att vara markägare i dag är förknippat med en viss inkonsekvens från statens 

sida. Här följer några exempel. 

I dag disponerar markägare normalt marken ner till plogdjup. Men om staten 

i eget intresse vill att en arkeologisk utgrävning skall ske, ja, då äger plötsligt 

markägaren all mark långt ner under plogdjup och skall också betala för den 

av staten beordrade utgrävningen. 

När Bergsstaten beviljar undersökningstillstånd för framtida gruvdrift och 

det finns möjlighet att utvinna något ur marken under plogdjup, då minsann 

äger markägaren helt plötsligt inte den marken utan ersätts från staten med 

”hisnande” 1,5 tusendels procent av framtida utvinning. 



— 111 — 

Utskott 3: 


Sverige säljer ut sina naturtillgångar när utländska bolag begär undersökningstillstånd. 

Dessa har ökat betydligt senare år på grund av att Sverige i 

princip skänker bort det som kommer fram ur marken. 

Arkeologisk utgrävning 

Det ligger i svenska folkets och besökande turisters intresse att Sveriges historia 

grävs fram. Men det är absurt att enskilda markägare skall stå för denna 

kostnad som de sedan inte kan få någon som helst nytta av. Istället utgör 

kostnaderna för dessa utgrävningar ett hinder för de företag som vill investera 

och bygga ut. I många fall backar företagare med investeringar eller fördröjer 

dem upp till fem år därför att förhandlingar om utgrävningskostnader pågår. 

Resultatet blir antingen ett enande eller att investeringen stoppas. I många fall 

riskeras att historisk mark medvetet förstörs för att undvika en utgrävningskostnad. 

Undersökningstillstånd 

Markägarens mineralersättning för intrång vid gruvdrift av mineraler måste 

öka till en markant högre nivå för att dämpa de massiva protester som många 

undersökningstillstånd ger upphov till. Mineralerna som utvinns ur marken 

ska vara av hela svenska folkets intresse (statens) och betalas därefter. Sverige 

kan inte fortsätta att skänka bort sina naturtillgångar. Staten tar ut två promille 

(två tusendels procent) av det som utvinns och av det får markägaren i 

sin tur 1,5 promille (1,5 tusendels procent). 

Anledningen till att så pass många och i så hög grad från utlandet ansöker 

om undersökningstillstånd i Sverige är just att staten tar ut en så liten peng. 

Då utländska bolag skall starta svenska bolag i Sverige för gruvdrift är det i 

sig ingen garanti för att pengarna stannar i landet. När ansökan om undersökningstillstånd 

har lämnats in till Bergsstaten äger den laga kraft utan att 

markägaren först tillfrågats om han själv är intresserad att göra en ansökan. 

Med anledning av ovanstående föreslås förbundsstämman besluta: 

att länsstyrelserna bestämmer om utgrävning skall ske, 

att staten (svenska folket) alltid skall stå för den arkeologiska utgrävningskostnaden, 

att fynden skall tillfalla länsstyrelserna med möjlighet att ställa ut i de egna 

länens museum, 

att markägarens ersättning skall öka till minst 0,5 procent, 

att statens ersättning när utländska bolag kommer in och lyfter ut naturtillgångar 

måste öka, 

Utskott 3: 


— 112 — 



att markägaren skall först tillfrågas om han är intresserad av ett eget undersökningstillstånd 

när annan person visat intresse att muta in hans mark, 

samt 

att motionen sänds vidare till moderaternas partistämma 2007. 


Motala 


Förbundsstyrelsen anser att det är viktigt att slå vakt om äganderätten. Om 

inskränkningar av äganderätten ska ske så måste detta motiveras av ett starkt 

samhällsintresse. Ett sådant starkt samhällsintresse är enligt förbundsstyrelsen 

att skydda, bevara och för allmänheten tillgängliggöra föremål och andra 

lämningar av kulturhistoriskt intresse. Därför är det motiverat att staten, via 

länsstyrelserna, har en möjlighet att fatta beslut om arkeologiska utgrävningar 

på enskild mark. Eftersom att detta ingrepp motiveras av samhällsintresset så 

ska också staten stå för de fulla kostnaderna för utgrävningarna och för den 

kostnad som åsamkas markägaren. Därmed hålls den enskilde markägaren 

skadelös, samtidigt som staten kan slå vakt om att kunskapen om vår gemensamma 

historia ökar och bevaras. 

Det är av stor betydelse att arkeologiska fynd i första hand kan ställas ut 

lokalt, nära där de hittats, för att kunskapen om den egna lokalhistorien ska 

öka och för att alla i hela landet ska ha nära tillgång till utställningar som visar 

vår historia. Däremot anser inte länsförbundsstyrelsen att de fynd som görs 

ska tillfalla länsstyrelserna, som ju är statens ”förlängda arm” i regionerna och 

dels inte utgör en garanti för att fynden behålls lokalt eller regionalt, dels inte 

äger några lokala/regionala museer. Länsförbundsstyrelsen anser fynden ska 

tillfalla lämplig statlig myndighet, men att denna ska instrueras att i så hög 

utsträckning som möjligt, via kommunala/landstingskommunala museer, göra 

fynden tillgängliga i närheten av där de har hittats. 

Som tidigare noterats anser länsförbundsstyrelsen att inskränkningar av äganderätten 

endast får ske då detta kan motiveras av ett starkt samhällsintresse 

– och då med full ersättning till den enskilde. Den inskränkning som innebär 

att en markägare inte har rätt att bestämma över eventuell efterforskning och 

utvinning av mineraler och andra naturtillgångar ur den egna marken kan inte 

motiveras av ett starkt samhällsintresse och är därför helt oacceptabel. Utvinning 

av naturtillgångar på en enskilds mark är en rent kommersiell verksamhet 

och ska därför inte inskränkas av staten, om det inte handlar om skydd 

för miljön vilket skulle kunna vara ett motiverat samhällsintresse i detta 

sammanhang. I övrigt torde det vara upp till den enskilde markägaren att själv 

avgöra om efterforskning och utvinning av naturtillgångar i den egna marken 

ska ske och hur detta i så fall ska organiseras. 



— 113 — 

Utskott 3: 


Avslutningsvis vill förbundsstyrelsen framhålla att enskilt ägande har varit 

grunden för ekonomisk utveckling och välstånd över hela världen. I länder 

där enskilt ägande har avskaffats eller kraftigt inskränkts har utvecklingen 

varit negativ, som i till exempel det forna Sovjetunionen eller i nu existerande 

länder som Nordkorea och Kuba. Specifikt för markägande kan noteras att 

landreformer som definierat ägandet till mark eller överfört markägande från 

staten till enskilda har undantagslöst varit startpunkten för perioder av kraftig 

ekonomisk utveckling. 


att bifalla att-sats 1, 2 och 7, 

att avslå att-sats 3 och 5, samt 

att anse att-sats 4 och 6 för besvarade. 





att anse att-sats 4 och 6 för besvarade, samt 

att markägaren skall ha rätt att bestämma över eventuell efterforskning och 

utvinning av mineraler och andra naturtillgångar. 

Motion 42 


Administrativt dubbelarbete 

Energibeskattningen på el, eldningsolja och diesel inom jordbruket lider av 

onödig byråkrati. 

Man jämställs ej med industri vilket är fullt möjligt med vissa åtgärder. Först 

får man betala all energiskatt för att sedan efter ett år i krångliga papper 

begära tillbaka skatten. Missar man sista datum för att begära tillbaka skatten 

Utskott 3: 


— 114 — 



ehåller staten pengarna trots att man genom bevisning kan visa att man har 

rätt till dem. 

Energiskatten är helt undantagen inom industrin genom att man där kan läsa 

av dessa elmätare skilt från till exempel bostad. Inom jordbruket skulle man 

genom att sätta upp separata elmätare för hushållsel och el som går till jordbruket 

också undanta jordbrukselen helt från energibeskattningen och således 

slippa att begära tillbaka den. Man sparar på detta sätt en massa kontorsarbete 

och administrativt krångel både för stat och enskilda jordbrukarna. 

Lika galet är det när det gäller eldningsolja till spannmålstorkar och diesel till 

jordbrukets traktorer och skördemaskiner. Man får först betala skatten för att 

sedan begära tillbaka den en gång varje år. (Man lånar här i princip ut pengar 

till staten räntefritt). För att ändra på detta kan man införa följande. På lantbruket 

besiktigade och godkända dieseltankar inträder direkt skattebefrielse 

på fakturan från oljebolaget. Ett system med streckkod på tankarna som 

avläses av tankbilen skulle direkt ge besked om att det är rätt tank man fyller, 

att tanken är godkänd, besiktigad och berättigad till undantagen energiskatt. 

På så sätt skulle man även här bespara stat och enskild lantbrukare en massa 

onödig pappersexercis. 

Med anledning av ovanstående föreslås partistämman besluta 

att införa undantag i energibeskattningen på el till jordbruk med separerade 

elmätare för hushåll och jordbruk, samt 

att avdrag för energibeskattningen på eldnings och dieselolja till lantbruket i 

för ändamålet godkända tankar görs direkt på faktura från oljebolag. 


Motala 


Moderat politik handlar mycket om förenklingar i byråkratin och i regelverk. 

Denna motion tar upp problemet med dubbelarbete och administrativt 

krångel både för stat och näring. 

Energiskatten på jordbruk ska vara förenlig med energiskatten på industri. 

Lantbruksföretagen blir större och mer energikrävande, att ett jordbruk i 

dag har över 200 djurenheter är inget ovanligt. Lantbrukaren lagrar ofta både 

spannmål eller specialgrödor på gården och detta medför också stora energikostnader. 



— 115 — 

Utskott 3: 


Enligt motionen kan skatten på diesel och eldningsolja förenklas. Att införa 

ett system med streckkoder kan vara en av flera förenklingar både för lantbrukaren 

och staten. 

Förbundsstyrelsen föreslår partistämman 


Motion 43 

Gunnar Björklund, Västerås Skerike – Västmanland 

Postadresser/belägenhetsadresser på landsbygden 

Yrkande 

Att belägenhetsadresserna och postadresserna separeras från varandra i myndigheternas 

register så att fastighetsägarens synpunkter kan beaktas vad som 

rör postadressen. 

Att nya moderaterna tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen 

anförs om ändringar i lagen om lägenhetsregister. Berörda departement 

är: 

Finansdepartementet som ansvarar för Folk- och bostadsräkningen samt 

lägenhetsregistret och därmed registreringen av belägenhetsadresserna. 

• Näringsdepartementet som har kontakt med Posten 

• Justitiedepartementet som ansvarar för fastighetsfrågor 

• Kulturdepartementet som ansvarar för skyddet av våra ortsnamn. 

Att fastighetsägarnas röst juridiskt skall väga tyngre än kommunens, om fastighetsägaren 

vill ändra en redan av kommunen fattad belägenhetsadress och 

eller postadresser under förutsättning att gården eller byns namn finns med 

på en av lantmäteriets kartor. Fastighetsägaren skall kunna begära att kommunen 

ändrar de beslut som kommunen tidigare fattat rörande belägenhetsadresserna. 

Att nya moderaterna på riksnivå uppmuntrar kommunernas förtroendevalda 

och tjänstemän till samarbete med socknarnas hembygdföreningar, Lantbrukarnas 

Riksförbundsavdelningar, byalag, släktforskare med flera för ett 

samarbete för att bevara och vårda gamla by- och gårdsnamn på landsbygden. 

Utskott 3: 


— 116 — 



Att bygdens föreningar etablerar samarbete med kommunens politiker och 

tjänstemän för att i samförstånd få en ändring till stånd så att postadresserna 

inte blir onödigt långa och komplicerade och att i största möjliga mån undvika 

vägnamn och löpnummer på landsbygden och inte heller att använda ett 

traktnamnen som omfattar mer än en by eller gård. 

Att motionen tillstyrks med eventuella ändringar och där målet är att slå vakt 

om våra kulturnamn enligt kulturminneslagen och dess namnskydd för ortnamn 

som rör gårds- och byanamn Lag (1988:950) med ändringen 2000:265, 

kapitel 1, paragraferna 1-4. 

Bakomliggande lagar 

Förordningen om lägenhetsregister Svensk författningssamling 2007:108 där 

anstånd kan begäras för införande fram till 2010 för småhus med permanent 

boende och 2015 för fritidshus. 

Kulturminneslagen som skall stärka namnskyddet för ortnamn som gårdsoch 

byanamn Lag (1988:950) med ändringen 2000:265, kapitel 1, paragraferna 

1-4. 

Lag (1995:1537) om lägenhetsregister upphävd 2006-07-01 och som har ersatts 

av Lag (2006:378) om lägenhetsregister där ett beslut av en belägenhetsadress 

inte får överklagas. (2006:378) paragraf 25. 

Motivering och bakgrund 

Riksdagen beslutade 1995 om ”Lag om lägenhetsregister”. Enligt lagen skall 

Lantmäteriverket och kommunerna föra ett lägenhetsregister. Varje bostadslägenhet 

skall kunna hänföras till en adress som fastställs av kommunen. 

Denna adress skall vara en belägenhetsadress, det vill säga en geografisk tydlig 

adress, som avses läggas upp i ett basregister. Belägenhetsadressen skall sedan 

ligga till grund för kommande folk- och bostadsräkning. De nya belägenhetsadresserna 

används även av Posten och i många fall av teleoperatörerna 

med flera som postadress. I postadressen blir då belägenhetsadressen 

dominant på kulturnamnets bekostnad. 

De flesta kommuner är färdiga med det nya lägenhetsregistret för landsbygden. 

I många fall har gårdarna eller byarna av kommunen fått nya namn eller 

”gatuadresser”. Det nya gårds- eller byanamnet, belägenhetsadressen, har 

åsatts fastigheten i vissa fall utan hänsyn tagen till gårdens eller byns gamla 

och i många fall fornnordiska ursprungsnamn. 

Den nya belägenhetsadressen används sedan av myndigheter och större 

företag som postadress. Följden har blivit att en gård kan ha två postadresser 

– den nya belägenhetsadressen och den gamla inarbetade kulturadressen. 

Adressändringarna skapar upprördhet bland de boende eftersom de anser, 

att tillräcklig hänsyn inte tagits till ursprungsnamnen. Förvirring råder också 



— 117 — 

Utskott 3: 


när det gäller räddningstjänst, godstransporter, besökande och ortsbor som 

använder sig av de namn som finns på lantmäteriets kartor och som överensstämmer 

med vägmyndigheternas vägvisare och som i många fall avviker från 

myndigheternas nya belägenhetsadresser. 

Då klagomål har gjorts till kommunerna på namnsättningen har kommunerna 

lagt till det gamla gårds- eller byanamnet till den nya belägenhetsadressen 

vilket gjort att postadressen har blivit lång och krånglig. De företag och myndigheter 

som hämtar postadresserna från myndigheternas register, kortar då 

av adressen så att kulturnamnet många gånger kommer bort och endast den 

nya belägenhetsadressen kommer med i postadressen vilket är helt förkastligt 

kulturhistoriskt sett. 

I teleoperatörers telefonkataloger som Eniro, Hitta och Lokala delen har i 

många fall avvikande postadresser sinsemellan sig och den kan avvika från 

postens adress på en och samma fastighet. Orsaken är en sammanblandning 

av belägenhetsadressen och kulturnamnet i kombination med avkortningsregler 

i datasystemen och begränsade utrymmen i de olika datasystemens register. 

Tyvärr har många kommuner inte följt ”god ortnamnssed” och brutit mot 

fornminneslagen och dess namnskydd. 

Vid namnsättningen har två principer rekommenderats att användas. Dels 

gatunamnsprincipen då en väg fått ett namn och ett löpnummer. Den andra 

principen går ut på att använda ett traktnamn vid namnsättningen. Där har 

namnet på ursprungsfastigheten enligt fastighetsregistret fått ge namn åt alla 

underliggande fastigheter som då döpts om till huvudfastighetens namn och 

ett löpnummer. Många kommuner har då skapat ett stort gemensamt traktnamn 

som omfattar många mindre traktnamn så att gårdar längs med flera 

vägar som ligger helt geografiskt åtskilda har fått en och samma adress men 

skiljs åt med ett löpnummer. Detta gör att transportören och besökaren har 

mycket svårt att hitta adressen. 

De berörda känner stor irritation över vad de uppfattar som en onödig ”byråkratisk” 

förändring av gamla gårds- och byanamn som många gånger kan 

härleddas från vikingatid och förkristlig tid. Det finns all anledning att ta 

denna kritik på allvar. 

Kommunerna har motiverat införande av belägenhetsadresser med att det 

är för att SOS Alarm snabbt skall hitta den hjälpbehövande och att posten 

skall komma fram till rätt mottagare. SOS Alarm kan i dag identifiera den 

geografiska platsen med utgångspunkt från den larmades telefonnummer och 

kommer under 2007 även att kunna pejla in en uppringande mobiltelefons 

geografiska läge. Detta i kombination med dagens satellitnavigationssystem 

och det gamla gårds- eller byanamnet som finns på Lantmäteriverkets kartor 

är det inga problem att hitta adressen utan hjälp av belägenhetsadressen som 

Utskott 3: 


— 118 — 



inte finns dokumenterad i det allmänna kartmaterialet. Posten har godtagit 

belägenhetsadresserna som postadress för att komma ifrån problemet med 

postlådenummer. 

Ambitionen hos många kommuner har varit att sätta upp vägvisare och namn 

på nydöpta vägar samt ge ut egna kartor. Detta har i de flesta fall stupat på 

ekonomin eller vägverkets ogillande. 

I nuläget har några kommuner tagit åt sig av kritiken: Marks kommun har anslagit 

450 000 och Borås tre miljoner kronor för att göra om sina redan satta 

belägenhetsadresser. 

Många kommuner har gjort lyckade namnsättningar. Där har traktnamnet 

för en mindre by eller gård med flera bostäder legat som grund för namnsättningen. 

Men varför har husen numrerats? Hade det inte varit trevligare och 

mer upplysande med ett tilläggsnamn som till exempel Bagarstugan, Smedjan 

och så vidare. Många har också uttryckt sitt gillande för vägnamnen och ett 

nummer. Orsaken till denna acceptans kan vara att kommunen motiverat vägnamnen 

med att ambulansen måste hitta och att alternativa lösningar inte har 

presenterats för allmänheten. 

Kommunerna har tillfrågats hur arbetet med belägenhetsadresserna har gått. 

Svaret har överlag varit att det är inga problem. När jag har frågat aktiva hembygdsföreningar 

är svaret nästan genomgående att det har varit svårt eller helt 

omöjligt att få tillstånd ett samarbete med kommunernas namnssättare. 

Förslag och idéer till ändringar 

Att belägenhetsadressen i myndigheternas dataregister skiljs från postadressen. 

Registreringen ligger hos finansdepartementet/Skattemyndigheten varifrån 

Posten hämtar sina postadresser. 

Att som postadress skall i första hand användas de gårds- eller byanamn som 

kan återfinnas på Lantmäteriets kartor. De nya av kommunerna åsatta belägenhetsadresserna 

skall inte ingå i postadresserna, varken som tillägg eller på 

egen adressrad. 

Finns det flera bostäder utan namn på en och samma gård eller by kan dessa 

döpas till gårdsnamnet med ett tillägg som till exempel bagarstugan, torpet, 

drängstugan eller med ett nummer. Till exempel Väsby bagarstugan. 

Finns det flera gårdar med samma namn inom socken kan dessa skiljas åt med 

till exempel tillägget stora, lilla, norra, södra och så vidare. Tillägget bör läggas 

efter gårdsnamnet för att lätt kunna hittas i alfabetiska register. Exempel. 

Väsby norra 



— 119 — 

Utskott 3: 


Finns det flera gårdar eller byar med samma namn inom kommunen kan de 

skiljas åt med tillägget av sockennamnet. I dessa fall skall gårds- eller byanamnet 

stå först och följas av sockennamnet för att det skall gå att söka i alfabetiskt 

ordnade register. (Se postnummerkatalogen som är sorterad ibland på 

socken och gårdsnamn i andra fall gårdsnamn och socken. I det senare fallet 

är det lätt att hitta rätt postnummer.) Exempel: Väsby Sevalla, Väsby Dingtuna. 

Svensk standard rekommenderar Sevalla Väsby. 

Finns det inget namn på Lantmäteriets kartor som till exempel vid nybygge 

kan ett nytt namn skapas. Rådgör då gärna med hembygdsföreningen, byalaget 

eller med en gammal ortsbo eller kontakta Lantmäteriet samt ta del av 

aktuell litteratur. 

Givetvis är det bäst om kulturnamnet kan ligga till grund för belägenhetsadressen 

men denna naturliga lösning tycks vara helt omöjlig att genomföra i 

många kommuner. 

Gunnar Björklund 

Västerås Skerike 

Referenser 

Sveriges Hembygdsförbund 

Ortnamnsrådet, Lantmäteriet i Gävle 

Litteratur 

Ortnamnen vid fastställandet av belägenhetsadresser inom kommunerna, Ivar 

Högström. 

God ortnamnssed, Ortnamnsrådet. 



att det är viktigt att bevara och vårda gamla by- och gårdsnamn på landsbygden 

och därför uppmana kommunernas förtroendevalda och tjänstemän 

att samarbeta med Hembygdsföreningar, byalag, släktforskare med flera 

innan adresserna fastställs, samt 

att därmed anse motionen besvarad med vad som ovan anförts 

Utskott 3: 


— 120 — 



Motion 44 


Sänkt dieselskatt 

Den svenska dieselskatten är i genomsnitt två kronor högre än skatten i 

övriga Europa. Detta innebär en stor merkostnad för Sveriges skogsbrukare. 

Såväl avverknings- som transporkostnaderna ökar inom skogen till följd av 

den höga dieselskatten. Ett finskt maskinlag om en skördare och en skotare 

betalar cirka 250 000 kronor mindre i dieselskatt per år jämfört med motsvarande 

i Sverige. 

En sänkning av dieselskatten till finsk nivå skulle innebära att en medelgård i 

våra skogslän sänker sina dieselkostnader med cirka 30 procent eller omräknat 

i skogsråvara med tio kronor per kubikmeter. Detta skulle innebära nya 

möjligheter till investering och utveckling av skogsnäringen inom skogslänen. 

Skogen är en mycket viktig förutsättning för Sveriges ekonomi och är i särklass 

den viktigaste delen av vår nettoexport med cirka 100 miljarder kronor 

per år. Men produktiviteten ökar endast med en procent per år. Den produktiviteten 

måste öka för att vara jämförbar med övrig utveckling. 

För att öka avkastningen från våra skogar behövs investering i arbetskraft och 

utrustning. 

Det finns i Sverige ett röjningsbehov av skog om cirka en miljon hektar, detta 

minskar inte. 

Våra sågverk i inlandet och vår massaindustri behöver mer skogsråvara. I 

dag sker en råvaruimport av skog till våra skogslän som är cirka 15 procent 

av vårt råvarubehov. Importen kommer främst från Finland, Baltikum och 

Ryssland. 

För skogslänen är skogen en viktig näring som innebär att befolkningen kan 

bo och verka även i landets glest befolkade områden. Enbart i Norrbotten är 

1,2 miljoner hektar skogsmark i privat ägo hos 21 000 ägare. 14 000 företag i 

länet har skog som sin huvudnäring. 

Det är nu över tre år sedan vår statsminister, Göran Persson, lovade sänka 

diselskatten. 

Detta löfte har ännu inte uppfyllts med ett regeringsförslag till vår riksdag. 

Moderata riksdagsgruppen har föreslagit en generell skattesänkning för bensin 

och diesel med 56 öre/liter. Det är i och för sig bra men inte tillräckligt bra 



— 121 — 

Utskott 3: 


och räcker inte på långa vägar till den orättvisa konkurrens förhållanden som 

råder för skogsbruket i våra skogslän jämfört med våra grannländer. 


att moderaterna verkar för att skatten på diesel sänks med två kronor per 

liter, 

att motionen överlämnas till moderaternas förbundsstämma 2004 med syfte 

att dess styrelse skall arbeta för att motionens förslag genomförs, samt 

att motionen överlämnas till moderaternas riksdagsgrupp. 

Bo Hultin 

Boden 


Moderaterna i Norrbotten har på förbundsstämman 2001 beslutat att driva 

frågan om en sänkt dieselskatt med två kronor per liter efter en motion av 

Olle Lindström. Trots de löften som motionären pekar på så har ingen skattesänkning 

genomförts så här långt. Det finns därför all anledning att åter 

aktualisera frågan. 

Med anledning av ovanstående föreslår förbundsstyrelsen 





Motion 45 


Ompröva beslut om förbud mot blyammunition 

För närvarande omfattas jakt på våtmarker av förbud mot blyammunition. 

Regeringen har nu också beslutat om ett utökat blyförbud att gälla all jakt 

Utskott 3: 


— 122 — 



med blyhagel från 1 januari 2006 samt all jakt och allt skytte med kula från 

den 1 januari 2008. 

De olägenheter som ett utökat blyförbud kommer att orsaka står inte i rimlig 

proportion till miljönyttan. Beslutet kommer att skapa såväl djuretiska som 

förvaltningsmässiga och ekonomiska problem då det inte finns några fullgoda 

och tekniskt och miljömässigt acceptabla ersättningsmaterial. 

Bly är ett grundämne och finns naturligt i naturen. Bly i metallisk form är 

mycket stabilt och är därför inget akut miljöproblem. 

De undersökningar som genomförts av svensk och internationell expertis visar 

entydigt på att bly i mark och i vatten har en låg korrosionshastighet och 

därmed låg miljöpåverkan. Därför kan blyets fortsatta existens vid jakt i skog 

och mark vidhållas. 

Olika intresseorganisationer som representerar över 500 000 jägare och skyttar 

ställer samma krav på att blyförbudet skall hävas. De stöds av ett stort 

antal tunga myndigheter som till exempel Kemikalieinspektionen, Naturvårdsverket 

och Skogsstyrelsen som delar den av samstämmig expertis framförd 

uppfattningen. 

Konsekvenserna för skogsnäringen, skogsägarna och skogsindustrin av jakt 

med stålhagel kommer att bli helt oacceptabla om stålhagel kan finnas i det 

virke som levereras till sågverk och massaindustrin. Det är helt obegripligt 

att inte konsekvenserna för skogsnäringen klarlagts före det att förslaget om 

förbud mot blyammunition lagts. 


att moderaterna verkar för att ompröva beslutet om förbud mot blyammunition 

tills fullgoda alternativ finns, 

att moderaternas förbund med dess styrelse skall verka för att motionens 



Bo Hultin 

Boden 



— 123 — 

Utskott 3: 



Förbundsstyrelsen förslår stämman 





Motion 46 


Sverige behöver ett långsiktigt skogsprogram 

Skogen är betydelsefull för Sverige och vår välfärd. Halva Sveriges landyta det 

vill säga 23 miljoner hektar är skogsbeklädd. Mer än hälften av denna skog 

ägs av 350 000 privata skogsägare. Den andra halvan ägs av skogsbolag, staten 

och det allmänna. Skogsnäringen – skogsbruket och förädlingsindustrierna 

sysselsätter cirka 100 000 personer i Sverige. 

Vi exporterar produkter från skogsindustrin för 110 miljarder kronor per 

år vilket innebär att skogsindustrin är den bransch som har det största nettoexportvärdet 

för Sverige. Skogsbruket och skogsindustrin svarar för fyra 

procent av Sveriges bruttonationalprodukt. Skogsavverkningen uppgår till 

81 miljoner kubikmeter per år i Sverige. Det är möjligt att långsiktigt öka avverkningen 

av skog till cirka 90 miljoner kubikmeter per år. 

Men intresset för skogliga frågor, då det gäller utbildning, utveckling och 

forskning är i Sverige mycket lågt i jämförelse med våra grannländer. 

Sverige är ett litet land med nio miljoner invånare men har 39 universitet och 

högskolor samt ett antal forskningsinstitut som ska dela på landets 90 miljarder 

i forskningsmedel. Skogssektorn får enbart två miljarder av dessa forskningsmedel 

där staten enbart står för 500 miljoner kronor av dessa. 

Sverige saknar en långsiktig handlingsplan för skogen. Sveriges skogsnäring 

hanteras i dag av minst fem olika ministrar; infrastrukturministern, näringsministern, 

jordbruksministern, miljöministern och utbildningsministern. 

Utskott 3: 


— 124 — 



Detta innebär en mycket splittrad bild för skogsnäringen. Det finns inte 

någon minister som har ett samlat ansvar för skogsnäringens utveckling. 

En jämförelse kan göras med Finland som har färre invånare och en mindre 

skogsareal än Sverige har en export som är tio procent större än Sveriges export 

av skogsprodukter. Sverige är i starkt behov av ett långsiktigt nationellt 

skogsprogram. 

Mot bakgrund av ovanstående föreslår jag att moderaterna verkar för 

att ta fram en långsiktig handlingsplan för skogen, 

att ta samlat ansvar för skogsnäringens utveckling, 

att förbättra förutsättningar för skogsforskning med förankring i praktiskt 

skogsbruk, 

att förbättra förutsättningarna för ökad träanvändning i skogslandet Sverige, 

att ett öka samhällets fokus på skogliga frågor för att skogsnäringen även i 

framtiden skall vara en viktig motor i svensk ekonomi, samt 


Bo Hultin 

Boden 


Förbundsstyrelsen delar motionärens uppfattning om skogens betydelse för 

svensk ekonomi. Styrelsen menar däremot att det är önskvärt med generella 

regler där branschen själv styr sin egen utveckling. Nyttiggörandet av trävaror 

är önskvärt, däremot bör det inte skapas särregler för olika materialslag. 

Förbundsstyrelsen beslutar föreslå stämman 







— 125 — 

Utskott 3: 


Motion 47 

Lars Alriksson, Gällivare – Norrbottens län 

Ändring av minerallagen 

LKAB bedriver omfattande gruvbrytning i och kring Malmberget och Kiruna 

tätorter. På sikt måste stora delar av samhällena flyttas. Minerallagen verkar 

inte ha haft utgångspunkt i att omfattande gruvverksamhet kan förekomma 

inne i samhällen. 

Dagens minerallag ersätter fastighetsägare vars fastigheter ligger inom koncessionsområdet. 

Dessa fastighetsägare har rätt till inlösen och fastigheten 

värderas som om den ej hade påverkats av gruvdriften. Problemet är att de 

fastigheter som ligger utanför koncessionsområdet inte har rätt till ersättning 

för fastighetens förlorade värde. En villa som ligger på ”fel sida staketet” får 

ett lågt värde och kan till och med vara omöjlig att sälja. Det är uppenbart att 

det är läget invid koncessionsområdet är orsaken till denna värdeförlust men 

minerallagen ger ingen möjlighet för villaägaren att få ersättning för villans 

minskade värde. 

Även omfattande gruvdrift i samhällen leder till indirekta konsekvenser 

såsom minskat underlag till daghem, skolor och idrottsanläggningar, då de 

omgivande bostadsområdena till stor del är inlösta och rivna. Minerallagen 

ger inga möjligheter till att reglera dessa indirekta effekter. 

Att bygga ny infrastruktur är en påfrestning även för de kommuner som 

växer, trots att de på grund av fler innevånare i kommunen får ökade intäkter. 

För en kommun som Gällivare, som minskar i befolkning, blir det omöjligt 

att med egna medel flytta stora delar av tätorten Malmberget. 

Undertecknad föreslår att förbundsstämman hemställer till partistämman att 

verka i enlighet med motionen 

att minerallagen ändras så att fastighetsägare i anslutning till koncessionsområden 

blir ersatta för den värdeförlust som uppstår vid gruvverksamhet, 

samt 

att minerallagen ändras så att den indirekt påverkan som beskrivs i motionen 

kan ersättas. 

Lars Alriksson 

Gällivare 

Utskott 3: 


— 126 — 





att avslå motionen, samt 

att en äganderättsutredning tillsätts med uppdrag att utforma ett system för 

att kunna kompensera markägare i direkt anslutning till ett koncessionsområde 

för de värdeförluster som uppstår på grund av gruvverksamheten 



att bifalla motionens att-sats 1, 

att avslå motionens att-sats 2, samt 

att en äganderättsutredning tillsätts med uppdrag att utforma ett system för 

att kunna kompensera markägare i direkt anslutning till ett koncessionsområde 

för de värdeförluster som uppstår på grund av gruvverksamheten 

Motion 48 

Moderaterna i Härlanda – Göteborgs stad 

Moderaternas miljöpolitik och klimatfrågan 

Vad händer med vårt klimat? Vad håller vi på att göra med jordens atmosfär? 

Jag har de senaste fem åren märkt av ett väder som inte är normalt, med varmare 

vintrar och varmare somrar här i Göteborg. 

Är det en slump eller vad är det? 

Tja om man som jag har varit på växthuskonferenser, så inser man att detta 

väldigt långt ifrån är en slump, detta är ett resultat av våra utsläpp i atmosfären. 

Den absolut största bidragande ämnet är koldioxid. Ju mer koldioxid i 

atmosfären desto mer växthuseffekt och varmare klimat på jorden. Som alla 

vet så kommer koldioxiden främst från olja och kol, som vi eldar upp. I dag 

har vi sedan industrins födelse släpp ut cirka 200 miljarder ton koldioxid i 

atmosfären. Detta har lett till att koldioxidhalten har gått från 0,3 procent 

till nästan 0,4 procent av luftens innehåll. Detta kan tyckas lite och kanske är 

oväsentligt, men så är inte fallet. De senaste 650 000 åren med 6 istider och 



— 127 — 

Utskott 3: 


värmeperioder emellan, så har koldioxiden alltid varit mellan 0,2 och 0,3 procent. 

Hur vet man nu detta, jo det finns koldioxid lagrat i glaciären som man kan 

borra långa iskärnor i och mäta halten koldioxid. Alltså är vi på väg mot en 

värmeperiod utan dessa like jämfört med de senaste 650 000 år sedan, och 

koldioxidhalten ökar i rasande fart. Det vill säga den kommer att var 0,45 om 

cirka 30-50 år. Många anser att när vi har släppt ut 250 miljarder ton koldioxid 

kan klimatet nå en kritisk punkt, där vi kan få oanade följder. Hur lång tid 

tar det att nå dit? Tja gissningsvis 30-50 år, ingen vet ju framtiden, men en sak 

är säker, om alla människor på jorden skulle släppa ut som vi gör i Göteborg. 

Alltså 3,5 ton koldioxid/invånare och år, så skulle det ta cirka 2,5 år, men som 

tur är, lever inte alla människor på jorden som vi i Göteborg. 

Vissa är värre, andra bättre, men helt klart släpper vi som bor i Göteborg ut 

för mycket. 

Har vi gjort något åt det? Nej i princip så är det tillväxt och mera utsläpp 

som gäller. Självklart behöver vi inte ha det så, vi kan ha tillväxt och släppa ut 

betydligt mindre koldioxid, men hur gör vi? 

Min sak som politiker är det enkelt, vi måste höja medvetandet hos folket, så 

att det blir en mer het politisk fråga, för om man som politiker har stöd av 

folket, så är det lätt att fatta beslut. Problemet är att vi väljs på fyra år, vilket 

jag tycker är helt riktigt, men växthuseffekten påverkar i betydligt längre tidsscheman. 

Antagligen får vi vänta till öknarna blir större, svält, och översvämningar 

drabba jorden i betydligt större utsträckning än i dag och att klimatflykttingströmmarna 

blir så stora så det blir ett rejält politiskt problem. 

Det finns beräkningar från ledande experter att det skall komma 70-100 miljoner 

klimatflyktingar till Sverige innan seklet slut. 70-100 miljoner människor, 

det är många. Men som sagt ingen vet framtiden, där får alla gissa, men 

prognoserna är ändå illavarslande. 

Vad gör vi? Jag gör i princip inget trots att jag sitter i miljönämnden i Göteborg. 

Varför? 

Som parti har vi inte tagit ställning hur vi ska agera i denna fråga, det tycker 

jag vi borde göra ordentligt inom vårt parti. De flesta andra partier har inte 

heller tagit ställning. 

Hur mycket vet våra främsta företrädare i alliansen om frågan? 

Mitt svar är inte mycket, ty på partiutfrågningen innan valet, så sa miljöpartiets 

företrädare att vattennivån skulle ökas med tre meter inom 20 år, och 

ingen inom alliansens företrädare sa något emot, varför inte, när prognoserna 

från experterna pekar på 20-90 centimeter havsnivåhöjning till nästa sekel- 

Utskott 3: 


— 128 — 



skifte. Alltså en kunskapsbrist, men inget konstigt med det, som politiker kan 

man inte veta allt, men det är ändå en signal. 

Så vad skall vi göra? 

Vi skall självklart minska koldioxidutsläppen, till den nivå som är rimlig. 

Inget vet vad det är, men helt klart betydligt längre än dagens nivå. Vägar dit 

är många, och mina förslag är att vi sätter upp långsiktiga mål vad som gäller. 

Det kan vara till exempel inga bensindrivna bilar år 2020, eller halverad 

koldioxidutsläpp totalt till år 2020 från dagens nivåer, eller något, bara vi får 

till några långsiktiga mål så vi vet vad vi vill, Mer forskning leder enligt mig 

långsamt framåt, en tid som jag anser vi inte har, utan det är dags agera för 

vi vet vad som är problemet, men vi som politiker vågar inte ta tag i frågan 

på allvar. Det är dags att göra det tycker jag. Är det möjligt? Självklart är det 

möjligt, elbilar finns, kärnkraften finns och mycket mer tekniker som skulle 

kunna lösa denna energiomvandlig, bort från koldioxiden. 

Mot bakgrund av motionen föreslås förbundsstämman besluta 

att moderaterna i Göteborg har som mål att de totala koldioxidutsläppen 

från Göteborg minskar med 30 procent till år 2020 och med 60 procent 

till 2050 från dagens utsläppsnivåer, 

att strategier tas fram på hur och när saker skall göras för att målen skall nås, 

att moderaterna tar ställning i miljöfrågan, 

att översända motionen till våra riksdagsmän, samt 

att moderaterna i Göteborg skickar motionen vidare till partistämman. 

Moderaterna i Härlanda 

Bilaga 1 

Från tidigare chefekonom Världsbanken Nicholas Stern angående problemens 

omfattning. (Den så kallade Stern rapporten). De ekonomiska skadorna 

av klimatförändringarna kan i värsta fall bli lika stora som följderna av världskrigen 

eller den stora depressionen på 1930-talet. 

Men detta går ännu att undvika om världen snarast samlas till gemensamma 

krafttag, framhåller studiens huvudförfattare Sir Nicholas Stern, tidigare 

chefsekonom för Världsbanken och numera rådgivare åt Storbritanniens finansminister 

Gordon Brown. Om vi inte handlar nu kommer det att resultera 

i en global katastrof, omöjlig att reparera, kommenterade premiärminister 

Tony Blair när studien presenterades i går. Enligt Blair är denna rapport den 



— 129 — 

Utskott 3: 


viktigaste han fått ta emot under sina snart tio år som ledare för Storbritannien. 

Studiens beställare Gordon Brown krävde tillsammans med Blair och Stern i 

går att EU-länderna skärper sina mål så att de totala utsläppen från EU minskar 

med 30 procent till år 2020 och med 60 procent till 2050. Det är mycket 

radikala åtgärder som behövs, betonar studien, som i korthet kallas The Stern 

Review. För att ”stabilisera” växthuseffekten behöver de totala globala utsläppen 

enligt Sterns rapport minska med omkring 25 procent till år 2050. 

Eftersom världsekonomin vid det laget kan vara tre-fyra gånger större än i 

dag innebär det att utsläppen per producerad krona i bruttonationalprodukten 

då bara får vara omkring en fjärdedel av vad de är i dag. 

Utgångspunkten är att jordens medeltemperatur har stigit med ungefär en 

halv grad sedan industrialismens genombrott i mitten av 1800-talet. Med 

nuvarande trend blir det svårt att fram till 2050 undvika en fortsatt höjning 

till två-tre grader över nivån före 1850. Dessutom är risken stor att en sådan 

höjning utlöser följdeffekter som höjer temperaturen ännu mer, så att effekten 

med tiden blir en total höjning med fem grader eller mer. 

Detta riskerar att leda till smälta glaciärer, katastrofala översvämningar, intensivare 

stormar, svår torka med minskade skördar och hundratals miljoner 

människor på flykt. Förändringar i ekosystemen kan utrota upp till 40 procent 

av alla arter på jorden. Isarna på Grönland kan smälta bort och Amazonas 

regnskogar drabbas av en kollaps – för att nämna några exempel ur 

studien. 

Närmar sig temperaturhöjningen fem grader blir den lika stor som hela den 

globala förändringen efter senaste istiden och då hotas storstäder som New 

York, London, Kairo, Shanghai, Tokyo och Hongkong – om inte förr. I 

dagsläget beräknas mängden växthusgaser i atmosfären vara 430 partiklar per 

miljon (ppm). Det är nästan en fördubbling mot vad som var normalt före 

1850. För att klara framtiden är det realistiskt att försöka begränsa utsläppen 

så att de stannar vid 500-550 ppm som mest, resonerar Sternstudien som helst 

skulle se ett långsiktigt mål på 450 ppm. 

För att nå sådana mål krävs en rad åtgärder: storskalig övergång till renare 

energiformer, minskade växthusgasutsläpp med 60-75 procent från kraftsektorn, 

utbyggda globala börser för handel med utsläppsrätter, nya metoder för 

att ta hand om gaser från fossila bränslen utan att de kommer ut i atmosfären, 

starkt ökad forskning, långtgående internationellt samarbete och omfattande 

ekonomiskt stöd från rika länder till fattiga. 

Det kanske mest kostnadseffektiva är att minska avverkningen av skogar 

– den beräknas i dag utlösa mer växthusutsläpp än all världens transporter, 

Utskott 3: 


— 130 — 



enligt studien. Men under de årtionden det tar innan utvecklingen vänder till 

det bättre behövs också andra åtgärder, påpekar studien. 

Bara att stärka infrastruktur och byggnader i OECD-länderna mot hårdare 

stormar kan kräva investeringar för hundratals miljarder kronor om året. 

Bilaga 2 

Kopplingen mellan klimatets temperatur och koldioxid halten de senaste 

400 000 åren och dagsläget. Från US Environmental Protection Agency. 

Changes in greenhouse gas concentrations: The heating or cooling of the 

Earth’s surface can cause changes in greenhouse gas concentrations. For 

example, when global temperatures become warmer, carbon dioxide is released 

from the oceans. When changes in the Earth’s orbit trigger a warm (or 

interglacial) period, increasing concentrations of carbon dioxide may amplify 

the warming by enhancing the greenhouse effect. When temperatures become 

cooler, CO 2 

enters the ocean and contributes to additional cooling. During at 

least the last 420,000 years, CO 2 

levels 16 have tended to track the glacial cycles 

(IPCC, 2001). That is, during warm interglacial periods, CO 2 

levels have 

been high and during cool glacial periods, CO 2 

levels have been low. 


Moderaterna i Härlanda föreslår förbundsstämman att besluta om mål för 

koldioxidutsläppen och att strategier tas fram på hur och när saker ska göras 

för att målen ska nås. Förbundsstyrelsen vill hänvisa till de beslut, mål och 

resonemang som förs centralt i partiet och av regeringen. Dessa utgår från 

principerna att mål för koldioxidutsläpp ska sättas i hela Europeiska Unionen 

(EU) samtidigt och att politiken själv inte har kunskap att fastställa dessa mål, 

det behöver göras i samverkan med främst forskningen och näringslivet. 

Europeiska rådet har enats om att minska EU:s utsläpp av växthusgaser med 

30 procent till år 2020 under förutsättning att andra industriländer förbinder 

sig till jämförbara minskningar. Eftersom EU endast står för 14 procent av 

utsläppen av växthusgaser är det viktigt att få med länder som USA, Kina och 

Indien. I avvaktan på en global uppgörelse åtar sig EU att minska utsläppen 

av växthusgaser med minst 20 procent till 2020 jämfört med 1990 års nivåer. 

Genom att anta konkreta mål vill Europeiska rådet visa på EU:s beslutsamhet 

att tackla klimatproblemet och att ange inriktningen på framtidens globala 

klimatsamarbete. Stats- och regeringscheferna påpekade också vikten av att 

förhandlingar om en global överenskommelse efter 2012 inleds i slutet av 

2007 och slutförs under 2009. 

För att uppnå målet om att begränsa jordens genomsnittliga temperaturökning 

med två grader framhåller stats- och regeringscheferna att det är nödvändigt 

med en integrerad klimat- och energipolitik. Europeiska rådet antog en 



— 131 — 

Utskott 3: 


omfattande energihandlingsplan för 2007/2009 med ambitiösa målsättningar 

för förnybar energi och energieffektivitet. Stats- och regeringscheferna enades 

om två bindande mål: att 20 procent av EU:s energikonsumtion ska komma 

från förnyelsebara källor år 2020 och att andelen biodrivmedel samma år ska 

vara tio procent. Dessutom ska EU nå ett mål om 20 procents energieffektivisering 

till år 2020. 

Vi tar frågan om klimathotet på allvar. Väderhändelser påverkar oss och vi 

är en del av naturen. Aldrig tidigare har vi haft så mycket information, tack 

vare globaliseringen, men vi kan inte agera ensamma. Vi tror inte heller att det 

finns en enkel patentlösning. 

Klimatstrategin för Sverige från 2006, ligger fast. Vi ska med god marginal 

uppfylla den förra svenska regeringens ambition att minska utsläppen i Sverige 

med 25 procent fram till 2020. Arbetet med att utöka handeln med utsläppsrätter 

till att även omfatta transportsektorn är prioriterat. 

Vi vill fortsätta att arbeta internationellt när Kyotoprotokollet tar slut. Det är 

viktigt att vi kommer överens med Indien, Kina, Brasilien och USA. Det internationella 

samarbetet är viktigt eftersom vi därigenom kan rikta insatserna 

på rätt ställe. 






Reservation 

Sebastian Rundberg reserverade sig mot beslutet till förmån för avslag av 

motionen. 

Lisbeth Sundén Andersson reserverade sig mot beslutet till förmån för bifall 

av förbundsstyrelsens förslag. 

Utskott 3: 


— 132 — 



Motion 49 


Anläggningslag 

Många angelägna infrastrukturprojekt av nationell betydelse försenas och 

fördyras kraftigt av en komplicerad tillstånds- och överklagandeprocess. En 

rad exempel styrker detta påstående: 

1. Norra Länken i Stockholm är en del av det nationella vägnätet. I juni 

2002 tecknade Vägverket och Stockholms stad avtal om byggande och 

finansiering av Norra Länken, kostnaderna beräknades då till cirka 

sex miljarder. Först fem år senare kan bygget starta på grund av en rad 

överklaganden, och beräknas nu kosta cirka nio miljarder. 

2. Kapacitetsbristen i järnvägen genom Stockholm, den så kallade ”getingmidjan”, 

påverkar såväl den lokala som regionala och nationella 

järnvägstrafiken negativt (4,5 miljoner timmar i förseningstid för 

resenärerna i Mälardalen). Alliansregeringen tillsatte en utredningsman, 

Hans Rode, att jämföra de båda alternativen för Citybanan, en 

sex kilometer lång järnvägstunnel och ett spår i ytläge. Rode kunde 

konstatera att även det ”enklare” alternativet, ett nytt spår i ytläge, 

skulle ta lika lång tid att färdigställa på grund av den komplicerade 

tillståndsprocessen och skulle inte kunna tas i bruk snabbare än lite 

före år 2020. I sin utredning pekar Rode på behovet av en så kallad 

anläggningslag av dansk modell för att snabba på bygget av angelägna 

projekt. 

Rode skriver: 

”En kortare handläggningstid än tio år förutsätter därför att en anläggningslag 

enligt dansk modell införs. Då skulle planeringstiden efter ett 

riksdagsbeslut kunna kortas till två år.” 

En sådan lagstiftning går i korthet ut på att i ett visst läge, efter planläggning, 

upphöjer riksdagen planen till lag och byggandet av projektet kan inledas. 

Detta har bland annat använts vid utbyggnaden av Köpenhamns tunnelbana. 

Vi menar att partistyrelsen bör pröva om en liknande lagstiftning kan införas 

i Sverige för infrastrukturprojekt av stor betydelse. Detta bör ske parallellt 

med att tillståndsprocesserna som styrs av Plan- och bygglagen (PBL) och 

Miljöbalken ses över i syfte att nå en snabbare byggstart för alla planärenden. 

Något som absolut bör kunna ske utan att man tummar på miljöhänsyn och 

andra viktiga hänsyn som måste tas vid byggande av ny infrastruktur. (Men) 

De extremt långa ledtider för tillståndsgivning som i dag gäller i Sverige, mot- 



— 133 — 

Utskott 3: 


verkar (ju) sitt eget syfte, då ny infrastruktur syftar till effektivare transporter 

med miljön som vinnare. Att kraftigt försena byggande av hamnar för sjöfart, 

ny järnväg för tågtrafiken samt vägar som leder trafiken bort från bostadsområden 

torde inte vara bra för varken miljön eller tillväxten. 


att ge partistyrelsen i uppdrag att generellt verka för snabbare tillståndsprocesser 

för byggande av ny infrastruktur och nya bostäder, samt 

att ge partistyrelsen i uppdrag att särskilt beakta möjligheten att vid särskilt 

viktiga infrastrukturprojekt ge utrymme för en särskild lagstiftning för 

just detta projekt, såsom beskrivits i motionen. 


Motion 50 

Paul Lindquist, Lidingö, m fl – Stockholms län 

Fjärrvärme i konkurrens – en fantastisk möjlighet 

Fjärrvärme är i dag den teknik som helt dominerar uppvärmningsmarknaden 

för svenska bostäder och lokaler. Fjärrvärmens styrka är dess bekvämlighet 

och bra miljöegenskaper, men till dess brister hör kundernas svaga ställning 

och den monopolliknande marknadssituationen. 

Lokala monopol 

Fjärrvärme är dessvärre att betrakta som lokala monopol där kundens ställning 

är svag, prissättningen sker ensidigt och många kunder saknar reella 

uppvärmningsalternativ. Under de senaste tio åren har fjärrvärme gått från att 

vara en kommunal angelägenhet med självkostnadsprissättning till att ett antal 

privata aktörer har satt sin prägel på branschen. 

Vissa leverantörer utnyttjar den ensidiga rätten att prissätta fjärrvärme till det 

yttersta genom att relatera fjärrvärmepriset till prisökningar på andra uppvärmningsalternativ. 

Andra leverantörer har valt att låta priset på fjärrvärme 

utvecklas i lugnare takt genom en mer kostnadsbaserad prissättning. Sett över 

landet finns en mycket stor spridning för priset på fjärrvärme, den dyraste 

fjärrvärmen är dubbelt så dyr som den billigaste. 

Utskott 3: 


— 134 — 



Många orter värms nästan uteslutande av fjärrvärme, det är inte ovanligt att 

upp till 80 procent av flerbostadshusen värms med fjärrvärme. Det innebär att 

leverantören inte bara kontrollerar de lokala rörnäten, denne har ofta också 

en dominerande ställning på hela den lokala uppvärmningsmarkanden. 

Leverantören kontrollerar den nödvändiga infrastrukturen vilket i praktiken 

innebär att konkurrerande fjärrvärmeverksamhet i praktiken är omöjlig. Att 

konkurrera med en sådan verksamhet fullt ut på samma lokala marknad är 

i många fall inte heller önskvärt, stora investeringar i parallella rörnät skulle 

vara samhällsekonomiskt olönsamt. 

Konkurrens från andra uppvärmningsalternativ är något som fjärrvärmeleverantörerna 

själva gärna framhåller som ett tecken på konkurrens. De menar 

att det står kunden fritt att själv välja bort fjärrvärmen och installera ett annat 

alternativ, exempelvis värmepump eller biobränslepanna. Kundernas situation 

är dock inte alltid så enkel. Det finns ofta praktiska, tekniska, juridiska eller 

ekonomiska hinder som försvårar eller helt förhindrar kundernas byte från 

fjärrvärme. 

Tredjepartstillträde 

För att åstadkomma en bättre marknadssituation bör distribution och produktion 

skiljas åt och produktionen av fjärrvärme konkurrensutsättas. 

Distributionsverksamheten med den nödvändiga infrastrukturen ska kunna 

drivas med rimlig avkastning för att säkerställa att tillgångarna förvaltas 

långsiktigt och att underhåll av anläggningarna sker med nödvändig omfattning. 

Distributionsnät för fjärrvärme kan i likhet med annan samhällsnyttig 

infrastruktur hanteras i monopolställning av en part under någon form av 

reglering eller kontroll. Likheter finns med uppdelningen på marknaderna för 

telefoni, elektricitet och järnvägstransporter. 

Fjärrvärme i konkurrens är ingalunda en ny tanke, frågan har till och med 

behandlats av statliga utredningar under senare år. I Statens offentliga utredningar 

2004:136 beskrivs olika typer av tredjepartstillträde och möjliga konkurrenssituationer 

för fjärrvärmemarknaden. 

• Gradvis öppna nät innebär att befintliga aktörer ges möjlighet att konkurrera 

om fjärrvärmekunder i varandras nät, värme transiteras då på konkurrentens 

nät. 

• Alternativet Värmebörs innebär att befintliga aktörer i en storstad ges 

möjlighet att sälja värme till kunder via en värmebörs med transparent 

prissättning. Flera värmeproducenter och spillvärmeleverantörer står för 

utbudssidan och kunderna står för efterfrågan. 

• Single-buyer innebär att en huvudman, exempelvis en kommun eller ett 

fjärrvärmedistributionsföretag, fungerar som uppköpare av fjärrvärme från 



— 135 — 

Utskott 3: 


flera olika producenter. Värmen säljs sedan vidare till konsumenterna efter 

deras efterfrågan. Upphandlingen sker i konkurrens och helt transparent. 

Genom att öppna upp för tredjepartstillträde på något av ovanstående sätt ges 

kunderna möjlighet att välja olika leverantörer och kan på så sätt både pressa 

priserna och göra aktiva miljöval. 

Vi yrkar därför att partistämman beslutar: 

att moderaterna ska verka för konkurrens i fjärrvärmenäten genom en ändrad 

lagstiftning som medger tredjepartstillträde, samt 

att översända motionen till den moderata riksdagsgruppen. 

Paul Lindquist 

Lidingö 

Torbjörn Rosdahl 

Sollentuna 




Motion 51 

Dan Åberg, Skara – Skaraborg 

Särbehandla inte dem som måste åka bil 

Möjligheten att kunna utnyttja kollektivtrafiken är givetvis avhängigt på var 

man bor. Många människor är därför helt beroende av att använda sin bil för 

att kunna åka till arbetet eller till olika fritidsaktiviteter med mera. Samtidigt 

är kollektivtrafiken skattesubventionerad med flera miljarder per år medan 

privatbilismen beskattas med cirka 75 miljarder per år. Man kan givetvis ifrågasätta 

om detta är ett rättvist system. Många har ju inget val utan är beroende 

av bilen. 

Skall man utöver de höga bilskatterna betala extra försäkringspremie för de 

skador man kan råka ut för om man åker bil på vägen istället för till exempel 

häst och vagn eller rullskidor? 

Tydligen har detta underliga ställningstagande gått igenom i partiets senaste 

budgetförslag. 

Utskott 3: 


— 136 — 



Där föreslås ju att kostnaderna för trafikskador med bil skall föras över från 

sjukförsäkringen och istället belasta bilisterna genom högre trafikförsäkring. 

Med tanke på att bilisterna redan betalar runt 60 miljarder kronor i skatt 

som inte går till vägar och andra bilrelaterade områden är tanken på en extra 

försäkringsavgift för bilisterna mycket märklig. Bilisterna skull enligt budgetförslaget 

belastas med omkring åtta miljarder i ökade försäkringskostnader. 

Detta är inte rimligt. 

Principen är i och för sig lika felaktig även om den skulle införas på andra 

verksamheter som inte är överbeskattade. Samma regler för försäkringar skall 

gälla oberoende om man åker båt, rider eller åker bil. Sjukförsäkringen måste 

gälla samtliga och inte vara beroende på var man bor eller på vilket sätt man 

till exempel tar sig till sitt arbete. 

Moderaterna måste omgående ta bort kravet i budgetförslaget som innebär 

att kostnader i samband med bilolyckor förs över till trafikförsäkringen från 

sjukförsäkringen. 

Jag yrkar därför att förbundsstämman beslutar 

att uttala att riksdagsgruppen omprövar förslaget om att lägga över vissa 

kostnader för trafikolyckor från sjukförsäkringen till trafikförsäkringen, 

att översända motionen till riksdagsgruppen, samt 


Dan Åberg 

Skara 


Förbundsstyrelsen instämmer i motionärens tankar. Partiets senaste budgetförslag 

att höja trafikförsäkringen har förundrat och retat många medlemmar. 

Våra annars så sunda tankar i dessa frågor verkar inte ha fungerat när det gäller 

denna detalj, som för många är en mycket viktig sådan. 

Vi har många gånger ifrågasatt att de pengar som bilisterna betalar inte går 

till exempelvis trafiksäkra vägar i den utsträckning som sig bör. Det känns då 

snedvridet att vårt parti föreslår att incidenter med bil, som leder till personskada, 

genom en höjning ska belasta trafikförsäkringen och inte den gemensamma 

sjukförsäkringen. Man kan ju befara att det i så fall snart kommer ett 

förslag om korpidrottsskatt eller korpidrottsförsäkring också. 



— 137 — 

Utskott 3: 







Motion 52 


Sänkt skatt på bensin och diesel 

Priset på bensin drabbar allt och alla. Som privatperson har man en viss 

sträcka till arbetet, dagiset, affären. Det är inte lätt alla gånger att minska på 

bilåkandet, speciellt inte i en landsbygdskommun där det inte finns så många 

andra alternativ att ta sig fram. Bensinen är en stor utgiftspost i de flesta hushåll. 

På landsbygden är bilen nödvändig för att komma till arbetet och för att 

köra barnen till olika aktiviteter. Hög bensin- och dieselskatt kan därför anses 

som en extra straffskatt för de människor som valt att bosätta sig på landsbygden. 

Bränslepriset påverkar alla andra kostnader i samhället eftersom allt 

företagande och offentlig service är mer eller mindre beroende av transporter. 

Före valet 2006 lovade moderaterna en skattesänkning på bensin med 15 öre/ 

liter. Att moderaterna ville sänka bensinskatten har man kunnat läsa på många 

ställen, bland annat i skriften ”Det här vill moderaterna” där det på sidan 

26 står: ”Moderaterna vill därför sänka kostnaden för bilkörning genom att 

sänka både bensinskatten och dieselskatten och höja reseavdraget.”. 

På moderaternas hemsida kunde man fram till 20 januari läsa: 

”Vi tycker att bensinskatten är för hög. Ungefär två tredjedelar av det 

pris som man får betala för bensinen vid bensinstationen utgörs av skatt. 

Den höga bensinskatten belastar många som är beroende av bil för att 

klara sin dagliga tillvaro. Detta drabbar i synnerhet boende på landsbygden 

där det saknas kollektivtrafik. Vi vill därför sänka skatten på 

bensin med 15 öre per liter.” 

Det var detta besked vi gick till val på. 

Utskott 3: 


— 138 — 



Trovärdigheten, som är en mycket viktig del i vårt politiska arbete, får aldrig 

ifrågasättas. 

Med anledning av ovanstående hemställs 

att partstämman uttalar sig för att moderaterna i riksdagen ska arbeta för 

sänkt skatt på bensin och diesel. 

Moderaterna i Gotland län 



— 139 — 

Utskott 3: 


Utskott 4: 

Utbildning med hög kvalitet

Motion 53 

Moderaterna i Jämtland län 

Att läsa B-språk måste få sitt rättmätiga värde 

Att göra ett språkval i grundskolan är obligatoriskt från och med årskurs sex. 

De allra flesta väljer ett B-språk (franska, tyska eller spanska). Resten läser 

förstärkt engelska eller svenska. De elever som läser B-språk har en extra stor 

arbetsbörda jämfört med de elever som valt förstärkt engelska eller svenska. 

B-språk ger ett eget betyg, medan förstärkt engelska eller svenska ingår i respektive 

ämnesbetyg. 

Men vid ansökan till gymnasiet räknas endast 16 betyg. Den elev som läser B- 

språk får 17 betyg, men får bara tillgodoräkna sig 16 av dem. Det finns inget 

program i gymnasiet, där kunskaper i B-språk är obligatoriska. 

Denna ogenomtänkta och inkonsekventa plan för B-språk i 1994 års läroplan 

för det obligatoriska skolväsendet, förskoleklassen och fritidshemmet (Lpo 

94) har medfört, att alltfler elever i hela landet väljer att hoppa av B-språket 

under någon av de sista terminerna i grundskolan. Orsaken är att de inte ser 

någon praktiskt nytta med det inför gymnasievalet. Skolverket får varje vecka 

flera samtal från bekymrade språklärare, men hittills har ingen förändring 

skett. 

I vår globaliserade värld, där internationella kontakter blir allt viktigare är det 

nödvändigt att uppmuntra, stärka och motivera fördjupande språkkunskaper 

redan i grundskolan. 


att elever som läser B-språk skall få tillgodoräkna sig alla sina 17 ämnen vid 

ansökan till gymnasieskolan. 

Margareta Nordling 

Bispgården 


Förbundsstyrelsen delar motionärens uppfattning om att elever som läser 

B-språk skall få tillgodoräkna sig detta betyg i sitt samlade betygsdokument. 

För att inte förringa betydelsen av språkundervisning anser förbundsstyrelsen 

vidare att även elever som läser förstärkt engelska eller svenska skall erhålla 

ett betyg i denna språkförstärkning 



— 143 — 

Utskott 4: 



att förbundsstämman bifaller motionen på så sätt att även de elever som läser 

förstärkt engelska eller svenska erhåller betyg, samt 

att förbundsstämman tar motionen som sin egen och skickar den vidare till 

partistämman 





partistämman. 

Motion 54 

Jonas Grafström, Luleå – Norrbottens län 

Kårobligatoriet 

De flesta av oss var säkert med eller känner till tiden då man blev ansluten 

till socialdemokratiska partiet om man ville tillhöra en facket. Större delen av 

dessa tvångsanslutningar är som tur är avskaffade i vårat samhälle, dock kvarstår 

kårobligatoriet av någon outgrundlig anledning. 

Enligt förordning Svensk författningssamling 1983:18 så måste alla som 

studerar på universitet eller högskola tillhöra en kår och i vissa fall en nation. 

Gör man inte det så får man inte skriva tentor och kan bli avstängd från undervisningen. 

Oavsett om kåren gör ett bra jobb eller inte så kommer de få in 

pengar, ger det ett incitament att göra ett bra jobb? Hade studenterna kunnat 

välja själva vad de ska lägga sina begränsade resurser på så tror jag att de hade 

valt att betala kåren om de bedömde att de får ut något av det. 

Att vara tvingad att tillhöra en förening som man inte vill vara med i är inte 

något som borde förekomma i det moderna samhället, det är en relik från 

förr. I Sverige har vi inskrivet i vår grundlag att vi har föreningsfrihet, detta 

innebär att alla har rätt att vara med i en förening och dessutom att alla ska ha 

rätt att slippa tillhöra en. Det finns knappast starka skäl att göra undantag för 

studentsammanslutningar. 

Utskott 4: 


— 144 — 



Det som däremot är bra med kårverksamheten är att det bidrar till det studiesociala 

som är en av kårverksamhetens syften, dock är det primära enbart 

studiebevakning. Dessutom så verkar de även för studentinflytande. Däremot 

så kom Statistiska centralbyrån fram till att det endast var 32 procent av studenterna 

som nyttjade det sociala som kåren erbjöd. Givetvis gör de anställda 

säkerligen ett bra jobb, men inget som jag inte privat klarar av att lösa. I dag 

konkurrerar universiteten om studenterna. Skulle kårobligatoriet och den 

verksamhet som kommer ut av det försvinna skulle skolorna tvingas ta ett 

större ansvar. Det som efterfrågas kommer att skapas och det studenterna inte 

vill ha kommer att försvinna. 

Förespråkarna av ett fortsatt obligatorium hävdar att det behövs av praktiska 

skäl. Detta är en olycklig argumentation. Det finns säkerligen gott om tillfällen 

där det är det vore praktiskt att inte försvara föreningsfriheten och andra 

grundläggande demokratiska rättigheter. Antingen väljer man att försvara 

demokratin eller så förespråkar man effektiviteten som ett högre syfte. Fria 

människor ska inte tvångsanslutas under några omständigheter vara tvångsanslutna 

oavsett syfte. 

Med anledning av ovanstående så yrkar jag på 

att moderaterna ska verka för ett avskaffande av kårobligatoriet, samt 

att motionen skickas vidare till moderaternas partistämma. 

Jonas Grafström 

Luleå 









— 145 — 

Utskott 4: 


Motion 55 

Moderaterna i Norrbotten 

Ändring av skollagen 

Skolverket riktade vid inspektion av en skola under höstterminen 2006 kritik 

mot att man på skolan erbjudit eleverna olika undervisningsgrupper i ett 

främmande språk. Eleverna hade fått välja om de ville studera språket i snabbare 

eller långsammare takt. Den ena gruppen erbjöd lägre tempo, mycket repetition 

och mindre grupper med mer hjälp. Den andra gruppen erbjöd högre 

tempo, mindre repetition, större grupp och fler läxor. Föräldrarna informerades 

också om dessa alternativ. Eleverna kunde byta grupp om de ansåg detta. 

Skolverket kritiserade skolan vid inspektionen och menade att man inte följde 

skollagens skrivning om ”i huvudsak gemensam studiegång”. 

Man kan helt klart ifrågasätta om Skolverket gjort en riktig tolkning av skollagen, 

men i det aktuella fallet backade skolan och lade ner grupperna. Det 

är helt uppenbart att Skollagen måste skrivas om även då det gäller kapitel 

4, paragraf 3. Det måste kunna vara möjligt att möta eleverna på deras nivå, 

ge eleverna möjlighet till större ansvarstagande för sina studier och anpassa 

studietakten till elevernas behov. 

Med hänvisning till ovanstående yrkar jag 

att förbundsstämman antar denna motion som sin egen och skickar den till 

den moderata riksdagsgruppen, samt 

att därvid uppmana den att i regeringen aktivt verka för att vid översyn av 

Skollagen dess kapitel 4, paragraf 3 skrivs om så att det är möjligt att möta 

eleverna på deras nivå, ge eleverna möjlighet till större ansvarstagande för 

sina studier och anpassa studietakten till elevernas behov 

Lars Häggström 

Arvidsjaur 





Utskott 4: 


— 146 — 




Förundsstämman beslutade i enlighet med förbundsstyrelsens förslag 



Motion 56 

Lars Alriksson, Boden – Norrbottens län 

Höja fribeloppsgränsen för studiemedel för 

studerande med barn 

Studerande med barn lever under en knapp situation. Ett sätt att höja levnadsstandarden 

för denna grupp är att ge dessa ett högre fribelopp. Detta skulle 

innebära att de kan ha en högre inkomst utan att riskera en reducering av 

studemedel. 

Undertecknad föreslår att förbundsstämman hemställer till partistämman att 

verka i enlighet med motionen 

att fribeloppsgränsen för studiemedel höjs för studerande med barn. 

Lars Alriksson 

Gällivare 






att bifalla motionen, 

att fribeloppet avskaffas, samt 

att lånedelen i studiemedelssystemet för studerande med barn ökas. 



— 147 — 

Utskott 4: 


Motion 57 

Judit Burda, Innerstaden – Göteborgs stad 

Mer resurser till kärnforskning i Sverige 

Det är glädjande att moderaterna och vår partiledare i spetsen engagerar sig 

både nationellt men även internationellt i miljöfrågorna och tillsammans med 

allianspartierna går i bräschen för att värna om vår miljö. 

Det är mindre glädjande att se resultatet av en färsk statistik från Statistiska 

centralbyrån (SCB) som visar att Sveriges investeringar i forskning och utveckling 

trots att fler enheter nu vägs in har minskat som andel av bruttonationalprodukten, 

från 3,95 procent år 2003 till 3,89 procent till år 2005. 

Landets kostnader för forskning och utveckling uppgick till 104 miljarder 

kronor för 2005. Det motsvarar 11 400 kronor per invånare. I dessa 104 miljarderna 

ingår även det forsknings- och utvecklingsarbete som bedrivs i små 

företag, landsting och kommuner och dessa sektorer står för ökningen av 

utgifterna. Tidigare har dessa inte räknats in i statistiken. 

Diskussionen om kärnkraften och vår energiförsörjning kommer säkert att 

fortsätta efter de allvarliga brister i säkerhetsrutinerna som uppdagats i våra 

kärnkraftverk. 

För alla som anser att kärnkraften bör spela en viktig roll för att säkerställa 

vår energiförsörjning, är säkerheten särskilt viktig. 

Kärnkraftens fördel är att den är ren, nackdelen att den är livsfarlig om säkerheten 

brister. 

De initiativ som nu tas för att svensk kärnkraft ska leva upp till säkerhetskraven 

är därför bra och nödvändiga. Men diskussionen om kärnkraft slutar vid 

säkerhetsaspekterna kring den befintliga kärnkraften. 

Bakgrundsfakta 

Grovt förenklat kan vi säga att kärnenergi kan frigöras på två sätt, genom: 

• Fission – dagens teknik som innebär att tunga atomkärnor splittras, 

med mycket radioaktivitet, säkerhetsproblem och bekymmersamt och 

långvarigt avfallshantering som följd. 

• Fusion – framtidens energikälla som innebär att lätta grundämnens 

atomkärnor slår sig samman till tyngre, så alstras solenergin. 

Utskott 4: 


— 148 — 



Den nya tekniken bygger på att energi kan frigöras i en fusionsreaktor genom 

att vätekärnor från isotoperna tungt väte och extratungt väte förenas till 

en heliumkärna. Denna reaktion frigör så mycket energi att ett gram atomer 

motsvarar 10 000 liter olja. 

Väteisotoperna som är bränslet kan utvinnas ur vatten och därmed blir knappast 

en bristvara i framtiden. 

Miljö- och säkerhetsproblemen i samband med fusionstekniken kommer att 

vara mer lätthanterliga än i dagens kärnkraftverk. Det återstår hanteringen av 

det extratunga vätet, som är radioaktivt. Reaktorns väggmaterial blir också 

radioaktivt med dagens teknik. I övrigt lämnar fusionsreaktorn inget radioaktivt 

avfall. Än i dag krävs det mycket energi för att få mycket höga temperaturer 

för att få igång fusionsreaktioner. Mycket forskning återstår därför innan 

reaktorerna blir funktionella och lönsamma. 

Projektet Iter 

Beslutet att bygga den internationella reaktorn för fusionsforskning är redan 

taget och under 2007 påbörjas bygget i franska Cadarache. Vid projektet Iter 

ska framtidens energikälla, fusionskraften, utvecklas och prövas på allvar. 

Hälften av världens befolkning är representerade i projektet och den svenska 

fusionsforskningen som ingår i Europeiska Unionens Iter-grupp leds av James 

Drake. Det finns en forskningsgrupp även på Chalmers Tekniska Högskola 

som arbetar intensivt med fusionstekniken. 

Fjärde generationens reaktorer 

En ny generation reaktorer utan behov av anrikning och utan yttre upparbetning 

kan man förvänta sig. Energiproduktionen i dessa som ännu är på 

försöksstadiet sker med hjälp av en sluten bränslecykel i vilken plutonium 

återcyklas och klyvs. Övriga långlivade restprodukter i avfallet förstörs antingen 

på samma sätt med återinjektion, eller genom acceleratorproducerat 

neutronbombardemang. Målsättningen att reaktorerna ska kunna börja byggas 

om cirka 25 år. 

Forskning och utveckling av fjärde generationens reaktorer måste av denna 

anledning accelerera och här borde Sverige ta aktiv del. Framtida civil kärnenergi 

måste och kan utvecklas utan risk för spridning av klyvbart material för 

vapenändamål. 

Trots att forskning pågår sedan lång tid tillbaka och trots stora framsteg som 

redan gjorts bedömer forskarna att tekniken inte får praktisk betydelse förrän 

långt in på mitten av 2000-talet. 

Det behövs mer resurser till forskningen för den nya generationens kärnkraft, 

fusionskraften, för att den snabbare än om femtio år blir kommersiellt tillgängligt 

och som kommer att få stor betydelse för miljön. 



— 149 — 

Utskott 4: 


Det behövs även krafttag för en bred och ny opinionsbildning så att svenska 

folket återfår sin framtidstro till kärnkraften. I dag är det mycket tyst om den 

nya tekniken, vilket jag och många med mig tycker är ytterst beklagligt. 


att motionen behandlas på förbundsstämman i april 2007, 

att moderaterna i Göteborg i alla relevanta sammanhang verkar för att satsa 

mer på kärnforskningen, i synnerhet på fusionstekniken och fjärde generationens 

reaktorer i Sverige, 

att moderaterna i Göteborg i alla relevanta sammanhang verkar för ökad 

informationsspridning och opinionsbildning kring fusionstekniken, så att 

svenskar får större tilltro till kärnkraft, samt 

att förbundsstämman beslutar om att överlämna motionen till den moderata 

riksdagsgruppen för beaktande och vidare åtgärder så att frågan lyfts upp 

enligt intentionerna i motionen. 

Judit Burda 

Innerstaden 


För innevarande mandatperiod 2006/2010 har alliansen gjort en överenskommelse 

som innebär att inga kärnkraftverk avvecklas eller projekteras. För 

tiden efter 2010 föreligger ingen överenskommelse. 

Sveriges och världens energibehov ökar ständigt. Kraven på minskad användning 

av fossila energiformer ökar i takt med medvetenheten om dess inverkan 

på jordens klimat. Framtidens energiförsörjning måste vara baserad på ringa 

miljöpåverkan, förnyelsebarhet och säkerhet. Sverige tillgodoser i dag sitt 

elbehov av lika delar vattenkraft som kärnkraft. 

Det är viktigt att redan nu signalera inriktningen på Sveriges framtida elproduktion. 

Att bejaka vidareutveckling av kärnkraften och ge den avgörande 

plats som framtida energibas, är även en signal för att tillgodose kompetensförsörjningen 

inom kärntekniken. Inte minst av säkerhetsskäl är detta 

centralt. För att kärnforskningen ska kunna utvecklas och bidra till säkrare 

energikällor som genererar med energi jämför med dagens metoder krävs mer 

resurser till kärnforskningen. Detta ligger även i linje med andra europeiska 

initiativ. 

Utskott 4: 


— 150 — 










Motion 58 

Moderaterna i Göteborgs stad 

Förändra nuvarande antagningsystem till högskolor 

Dagens antagningsystem till högskolor är baserat på snitt (medelvärden) av de 

poäng som elever samlat på sig under sin gymnasieutbildning. Ju högre snitt 

eleven har, desto större chans har hon att komma in på sin önskade utbildning 

i en viss högskola. 

Detta orsakar att 

• Elever befinner sig i ständig jakt efter betyg i ämnen som eleven inte 

tycker är intressanta. 

• Ungdomar blir stressade och mår psykisk och fysiskt dåligt. 

• Fusk och fjäsk ökar i stigande grad i gymnasiet, vilket reducerar betygens 

värde. 

• Istället för att utveckla kunskaper i de ämnen där elevernas intressen och 

begåvning ligger, måste eleverna lägga stora extrakrafter och tid på ämnen 

som de inte har så stort engagemang i, för att till exempel få ett MVG 

istället för att nöja sig med ett VG. 

• Elever väljer ämnen (individuella val) som är lätta att få höga betyg i, av 

skälet att de vill få högre snitt snarare än för att förkovra sig än mer i ett 

intressant ämne. 



— 151 — 

Utskott 4: 


• Hela syftet med att förkovra sig och skaffa stabil grund med hög kunskapskvalité 

omvandlas till det enda målet ”att komma in”. 

Detta är den sorgliga verklighet som tyvärr många i dag blundar för. Gruppen 

studenter som började på ett visst program har efter ett par år minskat drastiskt. 

Avhopparna har vid det här laget insett sitt kunskapsglapp och hoppat 

av programmet. 

Detta efter att ha märkt att det inte längre räcker att panikplugga utan tillräckliga 

förkunskaper och utan det drivande intresset för ämnet, som gör att 

de andra studenterna klarar att ta sig igenom även tyngre, tjocka faktaböcker. 

Vi vet alla att det svenska gymnasiets kunskapsribba ligger ganska lågt internationellt 

sett, speciellt inom matematik och de naturorienterade ämnena, 

men att den svenska högskoleutbildningen fortfarande måste hänga kvar på 

en internationell nivå. Det är väldigt många svenska studenter som hamnar 

mitt i mellan och med en last av studieskulder och slocknade drömmar söker 

arbete eller hamnar i bidragsfällan. 

Med tanke på att den nuvarande gymnasieskolan kommer att förändras är 

det oerhört viktigt att förändra även antagningssystemet till högskolan. Det 

blinda poängsystemet låter oss inte se individen som står bakom ett betygssnitt. 

Kan den som har toppbetyg vara en bra doktor, en bra journalist, en bra 

lärare eller en bra ekonom? Hur kan man se att människan som står bakom 

ett tal besitter en arkitekts kreativitet, har den för psykologen nödvändiga 

förmågan till empati, eller den för journalisten så viktiga analytiska undersökningsförmågan? 

Hur ser man att studenten brinner just för det aktuella 

kunskapsområdet? 

Det är en för motionen fundamental tanke att eleven som har toppbetyg i 

de basämnen som krävs för en högskoleutbildning skall komma in på utbildningen 

framför en elev som har sämre betyg i de relevanta ämnena, men 

toppbetyg i övrigt. 

Vi ser hellre att fokus ligger på kunskaper och begåvning, snarare än på 

”komma in”-poäng. Därför strävar motionen efter en förändring av antagningssystemet 

så att det ska främja individens djupare kunskaper i de ämnen 

som är viktiga just för den utbildning som eleven söker. Rätt person skall helt 

enkelt hamna på rätt plats. 

Dessutom har olika lärare ofta olika krav vid sin betygsättning, vilket även 

det orsakar problem när det kommer till antagningen. Kunskaperna bakom 

ett svagt MVG som en lärare delar ut kan vara synonyma med de kunskaper 

som en annan lärare ger ett starkt VG för i samma ämne. Även av detta skäl 

skulle det hjälpa rättvisan en bit på traven om antagningssystemen individualiserades. 

Utskott 4: 


— 152 — 



Vi moderater anser att skolans uppgift är att ge ungdomar kunskaper, vilket 

motionen strävar efter. Med motionens verkan skulle det nya antagningssystemet 

leda till en kunskapsjakt snarare än en poängjakt i skolan. 

Det är därför antagningssystemen behöver förändras på så sätt att det främjar 

individens intresse och djupa kunskaper i de ämnen som är viktiga för just 

den utbildning som eleven söker. 

Mot bakgrund av ovanstående föreslås förbundsstämman besluta 

att moderaterna i Göteborg uttalar att antagningssystemen för högskolan bör 

individualiseras, 

att moderaterna i Göteborg verkar för att antagningssystemen för högskolan 

individualiseras, 

att stämman tar motionen som sin egen, 

att vidaresända motionen till moderaternas partistämma 2007, samt 

att överlämna motionen till våra riksdagsmän för åtgärd. 

Louise Bystedt 

Tinnered 

Mattias Olinder 

Tinnered 


Vårt utbildningssystem ska fokusera på kunskap och premiera fördjupning. 

Hårt och idogt arbete i skolan ska löna sig. Detta är inte minst viktigt för att 

möjliggöra en social rörlighet, det vill säga att alla personer genom studier och 

hårt arbete ska kunna ta sig vidare. Under de sista åren har, som motionärerna 

mycket riktigt påpekar, en betygshets alltmer brett ut sig i gymnasieskolan. 

Förbundsstyrelsen delar motionärernas syn och problembeskrivning och vi 

vill särskilt uttrycka vår oro över att allt färre elever fördjupar sig i relevanta 

ämnen och istället gör ”taktikval” för att lättare kunna komma in på högskolan. 

Vi moderater har länge kämpat för att betyg ska ges tidigare i skolan och i 

fler steg än i dag. Vi kan därför med glädje konstatera att alliansregeringen nu 

tillsatt en utredning om nya betyg som ska vara färdiga redan under hösten 

2007. Ett nytt system med fler betygssteg kan rimligen lösa de problem med 

starka och svaga G, VG och MVG som motionärerna lyfter fram. Vi tror 

också att kommunerna, som ansvarar för skolan, måste arbeta för att det blir 

en enhetlighet i betygssättningen. Så till antagningsreglerna för högre utbildning. 

I dag ska ett lärosäte ta in minst en tredjedel av studenterna via betyg, 



— 153 — 

Utskott 4: 


minst en tredjedel via högskoleprov och resterande del får de ta in på det sätt 

de finner lämpligt, exempelvis genom betyg eller intervjuer. 

Förbundsstyrelsen tycker att lärosätena ska få möjlighet att i större grad än 

i dag avgöra hur antagningen ska gå till. Därigenom kan man exempelvis i 

större utsträckning se till personlig lämplighet vid antagning till en läkarutbildning. 

Förbundsstyrelsen delar också motionärernas syn att fördjupning och ämneskunnande 

ska premieras. Till hösten införs nya antagningsregler till högre 

utbildning. Dessa gäller för elever som i höst börjar på gymnasiet och slår 

igenom då de första gången söker till högskolan hösten 2010. Förändringen 

innebär att en elev utöver dagens maximala meritvärde om 20 poäng kommer 

att kunna få två extra poäng i svenska, främmande språk och relevanta ämnen. 

Detta innebär i praktiken exempelvis att goda resultat i matematik ökar chanserna 

att bli antagen till Chalmers. Detta är ett bra första steg som förbundsstyrelsen 

vill bygga vidare på. 






Motion 59 

Jan Nilsson m fl, Vännäs – Västerbottens län 

Lärares behörighet 

Skolminister Jan Björklund har aviserat sina och regeringens riktlinjer för en 

ny utredning om lärares behörighet. Det är ett lovvärt initiativ att verka för 

att öka andelen behöriga lärare och kvaliteten i våra skolor. Det är också viktigt 

att tänka tillräckligt långt när man fastställer kriterierna för behörigheten. 

Enligt skolministern ska man för att anses vara behörig ha lärarutbildning i 

exakt det ämne och för exakt det ”stadium” man undervisar på. En gymnasielärare 

som undervisar på ”högstadiet” är obehörig. En utbildad och kunnig 

lågstadielärare, som för sin goda elevkontakts och positiva disciplins skull 

Utskott 4: 


— 154 — 



arbetar vidare med klassen upp i ”mellanstadiet”, skulle också anses som obehörig. 

Var skulle den snart pensionerade läraren som utbildade sig till folkskollärare 

och arbetat både på ”mellan- och högstadiet” anses vara behörig? 

Konsekvenserna blir allvarliga för medelstora och mindre skolor. Även större 

skolor kommer att få problem. Där en rektor bedömer att personliga egenskaper 

och färdigheter hos en viss lärare behövs för att styra upp situationen 

i en klass kan reglerna sätta stopp. Det blir omöjligt att tillsvidareanställa en 

utbildad och kunnig och lärare som är specialiserad på problemklasser för att 

kunna sätta in där det behövs. 

Tyvärr är verkligheten den att det går åt allt större tid och kraft, och kräver 

allt mer av personliga resurser, att ta hand om den sociala situationen bland 

eleverna. De som arbetar i skolan eller har barn i skolåldrarna vet att det i dag 

kan vara avgörande med ibland diffusa kvalitéer som naturlig auktoritet och 

förmåga att hantera en grupp. I extrema situationer kan det vara helt avgörande 

att läraren tillhör ett visst kön. 

Vi får inte hamna i en situation där en lärare som tyvärr har läst lite mer 

svenska eller kanske något mindre matematik än tjänsten kräver inte kan 

tillsvidareanställas. Lokala skolor och rektorer behöver handlingsfrihet när 

det gäller att hantera vissa förutsättningar utan att gå emot lagen eller rasa i 

behörighetsstatistiken. Det finns ett stort antal utmärkta skolor, inte minst i 

glesbygdsregioner, som inte med bästa vilja i världen kan tillhandahålla lärare 

som i allt uppfyller Björklunds nya och oprövade riktlinjer. För att få hela 

tjänster behövs i regel att man kan ”plocka ihop” timmar. Det innebär att 

läraren delvis får utöva det yrket man utbildat sig till även på andra stadier 

eller i andra ämnen. Det får orimliga konsekvenser att anse dessa lärare som 

obehöriga, på samma nivå som dem som inte har en pedagogisk examen. 

Skulle nuvarande regeringsdirektiv stå oförändrat riskerar vi ett utredningsresultat 

som får till följd att många skolor inte kommer att fungera och att 

många människor inom och utom Sveriges största arbetsplats får en negativ 

inställning till den borgerliga regeringen. 

Moderaterna måste aktivt ta del i skolpolitiken och inte lämna den helt till 

andra partier! 

Mot bakgrund av ovanstående hemställer vi 

att direktiven till lärarutredningen ska kompletteras så att mindre och medelstora 

skolor och skolorna i glesbygdsområden inte missgynnas av ett 

ensidigt storstadsperspektiv, 

att lärare med pedagogisk examen inte automatiskt ska kunna klassas som 

obehöriga och jämställas med outbildade, 



— 155 — 

Utskott 4: 


att det ska finnas möjlighet att tillsvidareanställa utbildade lärare även om de 

inte till 100 procent arbetar exakt med de klasser och ämnen de är utbildade 

för, samt 

att stämman bifaller motionen och sänder den vidare till partistämman. 

Jan Nilsson 

Vännäs 

Susan Palm 

Vännäs 


I motionen lyfter motionärerna fram de nya direktiv som skolminister Jan 

Björklund (fp) har lämnat till lärarutredningen (U2006:07) som gör att utredningen 

nu får oförändrat och utvidgat uppdrag. De nya direktiven gör att 

lärarutredningens uppdrag nu ska fokusera på lärarnas behörighet och auktorisation. 

Förbundsstyrelsen anser att det är viktigt att lärarnas behörighet och auktorisation 

utreds och uppmärksammas. Det är viktigt att verka för att öka 

andelen behöriga lärare i våra skolor, för att stärka kvalitéten så att eleverna i 

skolorna kan nå de uppsatta kunskapsmålen. 

Emellertid så delar länsförbundsstyrelsen motionärernas farhågor om att 

lärarutredningens nya inriktning kan utmynna i ett utredningsresultat som 

skapar stora problem för mindre och medelstora skolor samt skolor i glesbygdsområden 

vad gäller rekrytering av lärare. Direktiven i utredningen om 

att en lärare ska begränsas till att undervisa i exakt de ämnen och i exakt de 

årskurser som de har utbildning för kan leda till att många skolor inte kommer 

att fungera. Då dessa inte kommer att ha möjlighet att sammansätta breda 

och flexibla lärartjänster som behövs utifrån dessa skolors förutsättningar. 

Med anledning av detta föreslår förbundsstyrelsen att förbundsstämman fattar 

följande beslut 


att sända motionen till partistämman. 





Utskott 4: 


— 156 — 



Motion 60 


En friare skola ger friare elever 

Något som vi moderater alltid förespråkar är individens frihet, och det bör 

gälla även inom skolvärlden. I dag beslutar Skolverket att alla landets elever 

ska behandlas likadant, och följa samma läroplan. Samtidigt märker vi att 

elever blir mer och mer självständiga. De lär sig olika fort, är intresserade av 

olika saker och har olika begåvningar. En sorts utbildning passar inte alla, och 

därför är det nödvändigt med mer valfrihet i svenska skolan. 

Ursprungstanken är att det är i grundskolan som den främsta allmänbildningen 

skall ske, medan gymnasiet skall vara ägnat åt fördjupning. I dag fungerar 

gymnasieskolan mer som repetition utav högstadiet, samt som en förvaring 

innan högskolan alternativt arbetslivet. Detta är ett slöseri med tid och hjärnkapacitet. 

Återgå till grundidén, så eleverna uppnår de allmänna målen redan i 

grundskolan. 

Eftersom gymnasiet är frivilliga studier, bör därför även skolämnena vara 

självvalda inom ramen för gymnasieprogrammet. Läser eleven en teoretisk 

naturlinje skall den kunna välja bland naturkunskapsrelaterade ämnen såsom 

fördjupningsmatte eller bioteknik, medan om eleven läser till kock skall 

valet snarare handla om småländsk matlagning eller serveringskonst. Kurser 

utöver programområdet bör inte bekostas av skattebetalarna, för att undvika 

att skattepengar slösas på exempelvis ekonomer som läser ”skojkurser” som 

drinkblandning eller studsmattehoppning för att höja sitt betygsnitt. 

Ett argument mot fria ämnesval är att ungdomar inte skulle vara mogna nog 

att veta sitt eget bästa. Som moderat bör man dock kunna instämma i att 

lärare, föräldrar och elever vet bättre än politiker vad som passar dem själva 

bäst. Däremot är det lätt att den unga generationen blir passiviserad genom 

att vänja sig vid att staten eller kommunen ständigt bestämmer åt dem. Att 

få mer inflytande över sin skolgång skapar ett större engagemang hos eleven, 

som samtidigt lär sig att ta ansvar för sin framtid. På sikt är detta det enda 

rätta för att skapa starka och självsäkra individer. 

För att ytterligare individanpassa undervisningen skall vi öppna upp för en 

kunskapsplikt istället för skolplikt i grundskolan. Detta innebär att vi kan 

lägga ner individuella programmet på gymnasiet, då inga elever som inte 

uppnått kunskapsmålen går vidare från grundskolan. På så sätt tar vi maximal 

hand om eleverna och försäkrar oss om att kunskapsinlärningen fungerar. 



— 157 — 

Utskott 4: 


Gymnasieskolorna skall få utökade möjligheter att fritt forma sina intagningsmetoder. 

Vill skolan använda sig av betygspoäng, intervjuer, arbetsprov 

eller annat sätt för att välja sina elever skall detta vara upp till skolan själv. 

Med hänvisning till ovanstående yrkar Moderata Ungdomsförbundet 

att moderaterna verkar för att grundskolan åter ska stå för den allmänna 

grundutbildningen, och gymnasiet ska vara ägnat åt fördjupning, 

att moderaterna uttalar att lärare, föräldrar och elever vet mer om skolan än 

politiker, 

att moderaterna uttalar att friare ämnesval gynnar elevens engagemang och 

inlärning, 

att moderaterna verkar för att införa fria ämnesval i gymnasiet, 

att moderaterna verkar för att en kunskapsplikt införs i grundskolan samt 

därmed att lägga ner individuella programmet, samt 

att moderaterna verkar för att gymnasieskolorna själva ska få välja intagningsmetod. 


Utskott 4: 


— 158 — 



Utskott 5: 

Så ska Sverige styras

Motion 61 


Den framtida regionindelningen 

Ansvarskommittén har nu presenterat sitt slutbetänkande gällande hur de anser 

att samhällsorganisationen ska förändras för att klara de offentliga åtagandena 

för välfärden i framtiden. Förslaget är nu ute på remiss och regeringen 

väntas ta ett inriktningsbeslut under hösten 2007. 

Kommittén har gjort en mycket bra beskrivning av de problem vi ser med 

nuvarande samhällsorganisation. Vi vet att kommunikationen mellan stat, 

landsting och kommun ofta lämnar mycket att önska. Även inom statens 

egna verksamhetsområden är det brister i planering och helhetssyn. Inte allt 

för sällan händer det att den vänstra handen inte vet vad den högra gör. Detta 

beror till stor del på att vi i dag har många sektoriserade myndigheter med 

var sitt ansvarsområde. Vidare gör kommittén också rätt analys när det gäller 

sjukvårdens framtida utmaningar. Dock har kommittén dragit fel slutsatser 

för hur man ska komma tillrätta med problemen. 

En uppmärksammad del i kommitténs rapport är deras förslag för principerna 

för hur det regionala arbetet ska organiseras. Någon färdig karta har inte 

kommittén med i betänkandet men utifrån deras förslag på vilka parametrar 

som ska vara styrande kan man redan nu se på vilka olika sätt en eventuell 

framtida regionorganisation i Sverige kan se ut. Man säger i rapporten att 

varje region i Sverige ska uppfylla följande kriterier: 

• Varje region bör ha ett universitet med forskningsinriktning 

• Varje region bör ha ett universitetssjukhus, eller åtminstone ett sjukhus 

som nära samarbetar med ett sådant. 

• Varje region ska ha mellan en till två miljoner invånare, i undantagsfall 

minst en halv miljon invånare 

• Regionerna bör utformas efter hur de regionala arbetsmarknaderna väntas 

se ut de närmaste 20 åren 

Utifrån dessa kriterier har kommittén föreslagit att Sverige ska indelas i sex 

till nio regioner med direktvalda parlament. Regionerna föreslås ta över 

mycket av statens befogenheter. Alla statliga myndigheter och verk ska följa 

samma regionindelning. Enligt kommittén skrotas landstingen. Detta påstående 

kan dock starkt ifrågasättas då förslaget egentligen är att det ska bildas 

nya storlandsting med än fler uppgifter än i dag. 

För Norrlands del innebär detta egentligen att två alternativ till ny regionindelning 

är möjliga. Alternativ ett är att det skapas en stor norrlandsregion 



— 161 — 

Utskott 5: 


estående av Västernorrland, Jämtland, Västerbotten och Norrbotten. På det 

viset uppfyller vi ovan nämnda kriterier och Sverige får relativt jämnstarka 

regioner invånarmässigt. Detta alternativ är något som jag ser som helt uteslutet. 

Denna åsikt grundar jag på att regioner ska byggas underifrån via samhörighet 

och naturliga arbetsmarknadsregioner. En stor Norrlandsregion får 

en yta som motsvarar hela Storbritannien – eller ett knippe centraleuropeiska 

länder. 

Invånarna i olika delar av en sådan storregion, där det inte finns naturliga 

kopplingar och enkla kommunikationer mellan delarna, kommer att ha svårt 

att finna sig tillrätta och identifiera sig med regionen. Dessutom finns det en 

fara att stora delar av Jämtland och Västernorrland kommer på undantag då 

orter som Östersund, Sveg, Ånge, Sundsvall, Timrå, Härnösand, Kramfors, 

Sollefteå med flera mer eller mindre hamnar i periferin av regionen samtidigt 

som många av de statliga myndigheterna omlokaliseras till mer ”centrala” 

delar. Ett sådant scenario vore djupt olyckligt. 

Det andra alternativet är att det bildas en region bestående av Västernorrland 

och Jämtland. Detta är som jag ser det ett bättre alternativ även om detta inte 

heller är bra. Självklart blir de geografiska svårigheterna med de långa avstånden 

mindre samtidigt som det finns en naturligare koppling mellan våra två 

län. Problemet kvarstår dock för hur statens myndigheter ska lokaliseras. Vidare 

har vi kvar att problematiken att Jämtland och Västernorrland till stora 

delar har olika förutsättningar och behov. Att i ett direktvalt parlament enas 

om prioriteringsordningar för infrastruktursatsningar och utvecklingsprojekt 

ser jag som svårt. 

Som jag ser det ska regioner byggas underifrån och utgå från naturliga arbetsmarknadsregioner. 

Det sista är något jag som verksam i Sundsvalls kommun 

tagit fasta på i mitt engagemang i Sundsvallsregionen. I regionen ingår för 

närvarande Hudiksvall, Härnösand, Nordanstig, Sundsvall, Timrå och Ånge. 

Det är norrlands största arbetsmarknad med cirka 200 000 invånare. 

Syftet med begreppet Sundsvallsregionen är att bygga en gemensam identitet 

och ett varumärke för regionen. Samtidigt – och detta är viktigt – vill vi lyfta 

fram varje kommuns särprägel, vilket är vår regions speciella styrka. Kommunerna 

i Sundsvallsregionen samarbetar för en: 

• starkare hållbar tillväxt 

• gemensam arbets-, utbildnings- och boenderegion 

• utbyggd infrastruktur för bättre kommunikationer 

Vår främsta uppgift just nu är att samla regionens krafter för att påverka de 

nationella, långsiktiga planer för vägar och järnvägar som ska bearbetas under 

året. Vi vill då slå en brygga över länsgränsen i detta arbete. Det finns behov 

av stora nyckelinvesteringar i vår region som har betydelse för hela Norrland. 

Utskott 5: 


— 162 — 



Vårt regionbegrepp är inte statiskt och det vänder sig inte mot grannar i vår 

närhet. Till exempel kommer en färdigbyggd Ådalsbana och Bottniabana att 

göra att Sollefteå och Kramfors kommer att få bättre pendlingsmöjligheter 

och ligga i överlappningen mellan två stora regioner, Sundsvallsregionen och 

Umeåregionen. De kommer att kunna dra nytta av båda. 

Inom regionen måste vi arbeta med stor respekt för varandras särart. Vi som 

arbetar i den största kommunen är medvetna om Sundsvalls betydelse för den 

gemensamma arbetsmarknaden. Vi ska inte ducka för att kommunen fungerar 

som en dragare i regionen genom mångsidiga arbets- och utbildningsmöjligheter, 

ett brett kulturliv och en livlig handel. Samtidigt måste vi vara lyhörda 

för de mindre kommunernas önskemål och behov. Ensam är inte stark. Vi 

behöver våra grannar. 

Hur kommer då dessa initiativ att påverka vår syn på Ansvarskommitténs 

förslag och analyser? Och inte minst på de kartor med regionindelningar 

som kommer i kommitténs spår? En sak är säker, undertecknad tror på ett 

regionarbete förankrat och byggt underifrån, med medborgarperspektivet för 

ögonen. Nya regioner i Sverige kan inte enligt min mening konstrueras efter 

några enkla, teoretiska riktlinjer. Historiska och traditionella faktorer spelar 

stor roll för att medborgarna ska känna samhörighet med och acceptera nya 

regionbegrepp. 

Med hänvisning till ovanstående yrkar undertecknad att stämman beslutar: 

att moderaterna i Västernorrland även fortsättningsvis ställer sig bakom en 

statlig finansiering av hälso- och sjukvården enligt tidigare framlagda förslag 

på riksplanet, 

att moderaterna i Västernorrland uttalar att ett regionsamarbete ska vara förankrat 

och byggt underifrån, med medborgarperspektivet för ögonen och 

utgå från naturliga arbetsmarknadsregioner, 

att direktvalda parlament med beskattningsrätt inte skall införas, samt 

att ta motionen som sin egen och skicka den till partistämman för behandling. 

Magnus Sjödin 

Sundsvall 


Förbundsstyrelsen delar motionärens uppfattning i sin helhet. 



— 163 — 

Utskott 5: 


Med hänsyn till ovanstående föreslår förbundsstyrelsen stämman besluta 

att bifalla motionen i sin helhet 




Reservation 

Mattias Rosdahl, Anders Gäfvert, Johan Nordenmark, Lars-Erik Forsman, 

Monica Bruman, Monica Fahlgren, Sigge Tjärnlund och Håkan Gilmark 

reserverade sig mot beslutet att bifalla motionen. 

Motion 62 


Den fortsatta utvecklingen av det regionala 

självstyret 

Hur möter vi bäst framtiden? 

Det regionala självstyret har varit föremål för debatt i såväl Sverige som övriga 

Europeiska Unionen (EU) under de senaste tio åren. Ett flertal länder har 

ökat den regionala självständigheten och handlingsutrymmet – medan andra, 

till exempel Danmark, har gått motsatt väg. Inte minst i Europadebatten har 

framhållits att regionerna är viktiga aktörer i tillväxtpolitiken och genomförandet 

av Lissabonagendan. 

För att motsvara de krav som ställs och kunna lösa både dagens och morgondagens 

avancerade uppgifter behöver vi en både bredare och djupare kompetens 

än tidigare. Detta löser vi genom att själva vara hårt specialiserade samtidigt 

som vi är en nära och integrerad del av allt större professionella nätverk. 

Det är i dessa som vi kan hitta den kompetens vi själva aldrig kan ha, men 

ändå behöver för att kunna åstadkomma något. 

Dessa allt större nätverk kan – om de skall vara konkurrenskraftiga – bara 

existera där det finns ett tillräckligt stort befolkningsunderlag, en tillräcklig 

kritisk massa. En regions naturtillgångar, geografiska läge, traditioner och 

invånarnas speciella intressen gör den ekonomiskt unik. Det är denna profil 

Utskott 5: 


— 164 — 



som definierar regionens roll i ekonomin. Skillnaderna mellan regioner innebär 

också att de förhåller sig på olika sätt till såväl den strukturella som den 

konjunkturella ekonomiska utvecklingen. 

Om man vill förstå tillväxten måste den studeras utifrån respektive regions 

unika förutsättningar. Bäst görs detta i en nära relation till de regionala företagen 

och deras kunder. Alla regioner är unika. Ingen liknar det nationella 

genomsnittet och mår därför inte bra av att utsättas för en standardiserad 

politik. Varje regions möjlighet att utvecklas och bidra till landets tillväxt 

och välfärd måste i stället ta sin utgångspunkt i en känsla för hur just denna 

fungerar. 

Tillväxt skapas när en region har tillräckligt med relevant kompetens som lätt 

kan kommunicera med annan relevant kompetens. Därför är det på kompetensförsörjnings- 

och infrastrukturområdena som samhället i allmänhet och 

den offentliga sektorn i synnerhet kan skapa ett tillväxtvänligt affärsklimat. 

För att kompetensen skall vilja komma till och stanna i en region måste dessutom 

livsmiljön vara konkurrenskraftig. 

De ideologiska argument som anförts för den regionala självstyrelsen är framförallt 

demokrati, effektivitet och närhet. 

Demokrati 

Genom att samla de frågor som lämpligen hanteras på regional nivå – inte 

minst tillväxt- och utvecklingsfrågor – till ett i regionen förankrat demokratiskt 

organ får regioninvånarna möjlighet att i val utkräva ansvar för hur dessa 

frågor hanteras. Man brukar också hävda att ett mer sammanhållet utvecklingsansvar 

än i dag i sig kan fördjupa demokratin i och med att det gör utvecklingsfrågorna 

mer överblickbara och lättillgängliga i opinionsbildningen. 

Effektivitet 

Ansvaret för till exempel tillväxt- och utvecklingsfrågor är i dag fördelat 

mellan ett stort antal aktörer, med ofta överlappande ambitioner och ansvarsområden. 

Genom att så långt som möjligt samla ansvaret och tillämpa ett 

sektorsövergripande arbetssätt kan man minimera såväl dubbelarbete som 

revirstrider och effektivare prioritera och kraftsamla begränsade resurser. 

Närhet/subsidiaritet 

Närhet i beslutsfattandet är inte bara en demokratisk aspekt utan också viktig 

kvalitets- och effektivitetsaspekt. Den som personligen finns mitt i verkligheten 

har mer, inte minst kvalitativ, information än de som fattar beslut på en 

för hög eller för låg nivå. Det innebär att avvikelser från den ”genomsnittliga 

verkligheten” kan beaktas i beslutsfattandet. 



— 165 — 

Utskott 5: 


Skånska erfarenheter 

”Alla som bor i Skåne har i dag möjlighet att påverka viktiga frågor 

inom områdena hälso- och sjukvård, tandvård, kultur, näringsliv, kollektivtrafik, 

samhällsplanering och miljöfrågor. Genom ett beslut i 

Sveriges Riksdag har invånarna i Skåne fått ett ökat inflytande över de 

regionala utvecklingsfrågorna. Staten har, på försök, lämnat över ansvaret 

för dessa frågor till Region Skåne. Försöksverksamheten med regionalt 

självstyre i Skåne har förlängts till och med år 2010. Region Skåne 

är från 1 januari 1999 en regional organisation med ett ökat ansvar för 

Skånes framtidsfrågor. 149 ledamöter i regionfullmäktige styr Region 

Skåne.” 

Så står det på Region Skånes hemsida och det är bakgrunden till den aktuella 

debatten. Frågan var långt ifrån ny när Skåne inledde sin verksamhet 1 januari 

1999, utan det var resultatet av ett långt och gediget arbete som initierades av 

moderaterna i Skåne och gjordes möjligt av maktskiftet efter valet 1991 och 

en moderatledd regering. 

I Skåne rådde före Region Skånes bildande en närmast kaotisk situation med 

två län, tre sjukvårdshuvudmän, två trafikhuvudmän, ett länstrafikbolag och 

flera kommunförbund och kommunalförbund. Det medförde att det blev 

svårt att med kraft driva frågor som var viktiga för Skåne. Trots att det inte är 

så länge sedan Region Skåne bildades och övertog ansvaret för det regionala 

utvecklingsarbetet, har mycket gott åstadkommits. Detta har bland annat 

resulterat i ett samlat engagemang för Skånes utveckling och starkare förankring 

för de regionala utvecklingsfrågorna. 

Verksamheten har utvecklats i samråd med de skånska kommunerna, företagen 

samt andra organisationer och myndigheter. Det råder stor enighet i 

Skåne om fördelarna med det regionala självstyret. Försvaret av regionförsöket 

har för många skåningar blivit lika viktigt som den regionala utvecklingsverksamheten. 

Då handlar det inte främst om makt, utan om möjligheten att i 

Skåne skapa de förutsättningar för utveckling, tillväxt och framtidstro som så 

väl behövs. 

Skånes position i södra Östersjön och i Öresundsregionen ökar dessutom 

behovet av ett regionalt organ som kan föra Skånes talan angående exempelvis 

integration över sundet, infrastruktur, samarbeten och olika former av gränsproblematik. 

Till skillnad från landshövdingen företräder regionfullmäktige 

skåningarna mot omvärlden, exempelvis i kontakterna med länder i Skånes 

närområde såsom Danmark, Tyskland och Polen. 

Försöksverksamheten består i dag av: 

• Regionalt utvecklingsprogram 

Utskott 5: 


— 166 — 



• Den regionala transportinfrastrukturplaneringen 

• Stöd till näringslivet 

• De statliga kulturanslagen 

• Till detta kommer ansvaret för hälso- och sjukvård samt tandvård i likhet 

med övriga landsting i Sverige. Region Skåne har också liksom en del 

landsting i Sverige ansvar för kollektivtrafiken. 

Det finns en bred uppslutning kring uppfattningen att försöket med utökat 

regionalt självstyre har fallit väl ut i Skåne. Sannolikt beror det på att Region 

Skåne är en riktig region och att engagemanget för den regionala utvecklingen 

har varit stort. För att kunna fortsätta att utveckla Region Skåne är det av yttersta 

vikt att den nuvarande försöksverksamheten permanentas. 

Därutöver bör Skånes möjligheter att tillvarata de unika förutsättningar regionen 

har att ytterligare utökas. Lämpligen genom att ansvaret för fyra sektorer 

flyttas från den statliga nivån till den regionala, nämligen arbetsmarknads-, 

infrastruktur-, närings- och delar av utbildningspolitiken. 

För att klara konkurrensen och de globala utmaningarna måste dessa frågor 

tas på allvar, friheten värnas och pengar kunna komma fram. Därför kan en 

pluralism på området vara bättre än den centralisering som är i rörelse just nu, 

inte bara i Sverige utan i hela EU. 

Ansvarskommitténs slutbetänkande 

Den 27 februari presenterade Ansvarskommittén sitt slutbetänkande. Under 

de senaste fyra åren har Ansvarskommittén metodiskt och förutsättningslöst 

studerat och analyserat samhällsorganisationen ur ett funktionellt och förvaltningspolitiskt 

perspektiv. Resultatet innehåller många intressanta tankar och 

förslag. 

Vi som är verksamma i Skåne har med tillfredsställelse kunnat notera att 

många av Ansvarskommitténs idéer och förslag stämmer väl överens med hur 

vi i dag arbetar i Skåne. Man kan konstatera att Skåne på många sätt utgör ett 

exempel för framtiden, såsom Ansvarskommittén skisserar den. I Skåne har vi 

tagit steget mot en väl fungerande uppdelning av uppgifter och roller mellan 

olika offentliga aktörer. Här har en funktionell region skapats med ökad 

närhet mellan medborgare och beslutsfattare och med tillräckligt stort befolkningsunderlag 

för att klara framtidens välfärd. Vi har också redan kunnat 

bevittna den dynamik som finns i kraftfältet mellan de regionala utvecklingsfrågorna 

och hälso- och sjukvården. 

Vi uppfattar Ansvarskommitténs slutbetänkande i mångt och mycket som 

en bekräftelse på att Skåne valt rätt väg och vår starka önskan är därför att få 

fortsätta på den inslagna vägen tillsammans med resten av Sverige. 



— 167 — 

Utskott 5: 


Mot bakgrund av vad som ovan anförts hemställer förbundsstyrelsen att partistämman 

måtte besluta 

att regionförsöket i Skåne permanentas, 

att så kallad asymmetri i samhällsstrukturen med fördel kan råda mellan 

olika delar av landet i syfte att åstadkomma bästa möjliga förutsättningar 

för regional utveckling och tillväxt, 

att det inom områden som arbetsmarknads-, infrastruktur-, närings- och 

delar av utbildningspolitiken finns behov av en tydlig och utökad beslutskompetens 

av förtroendevalda på regional nivå, 

att den statliga regionala organisationen framgent bättre och tydligare måste 

överensstämma med övriga regionala ansvarsområden och gränser, samt 

att ge partistyrelsen i uppdrag att tillsätta en arbetsgrupp med uppgiften att i 

ett vidare och längre perspektiv utreda frågan om hur en regional utökad 

beslutskompetens bör organiseras för att möta framtidens utmaningar. 


Motion 63 


Regionindelning i Sverige 

Ansvarskommittén har lagt förslag till en ny regionindelning i Sverige. Även 

om de lämnar fältet öppet för antalet regioner, indikerar deras utredning att 

det kommer att innebära stora förändringar mot dagens förhållanden. Vi vill 

betona vikten av att förändringarna måste vara lokalt förankrade, att varje 

kommun själv får säga med vilken region det känns naturligt att samarbeta 

mot bakgrund av hur arbetsmarknad, kommunikationer etc fungerar. 

Vi vill framhålla att vi stöder de moderata ledamöternas förslag om att sjukvården 

skall vara statligt finansierad. Det är en väsentlig förutsättning för 

att hela Sverige ska omfattas av en likvärdig vård – inte minst ur finansiellt 

perspektiv. Det är inte heller rimligt att Sverige ska regionindelas efter sjukvårdens 

förutsättningar – det måste vara näringsliv, arbetsmarknad, gemensam 

infrastruktur som är vägledande för detta 

Utskott 5: 


— 168 — 



Gotland är den enda kommunen i Sverige som har tolv mil till närmaste kommun, 

vilket gör oss unika. Tack vare detta ö-läge behöver Gotland få särskilda 

villkor. Förutom det faktum att vi inte har något landsting på Gotland utan 

landstingsuppgifterna utförs av kommunen så har Gotlands kommun sedan 

regionförsökets tillkomst tilldelats speciella uppgifter. Det är exempelvis 

kommunen som ansvarar för de regionala utvecklingsfrågorna. Det är en 

funktion som det är viktigt att vi får behålla på Gotland. 

Vi yrkar därför att moderaterna i sitt handläggande av frågan beaktar följande: 

• Sjukvården ska vara statligt finansierad. 

• Den regionala nivån ska ha ett kontor och permanenta personella resurser 

på plats på Gotland. 

• För Gotland ska särskilda förhandlingar föras som ger Gotland särskilda 

villkor mot bakgrund av ö-läget. 

• Finansieringen av kommunikationerna till och från fastlandet måste långsiktigt 

säkerställas på en nivå som minst motsvarar dagens färjetrafik med 

trafik på en norrgående och en sydgående hamn. Det är gotlänningarnas 

”motorväg” och den anser vi att staten ska ansvara för. 

• Det regionala utvecklingsansvaret ska ligga kvar på lokal nivå. 

• Våra nuvarande kulturella länsinstitutioner (länsmusik, länsteater och länsmuseum) 

får ha kvar sin ställning så att gotlänningarna tillförsäkras likvärdiga 

villkor beträffande tillgången till ett professionellt kulturutbud. 

Med anledning av det ovan anförda förslår moderaterna på Gotland att partistämman 

beslutar 

att partiet beaktar det ovanstående anförda vid behandlingen av regionfrågan. 


Motion 64 

Ove Karlesand, Mörbylånga – Kalmar län 

Riksdags- och regeringsbeslut 

Angående riksdags- och regeringsbeslut som påverkar kommuner och landsting 

ekonomiskt kräver vi att det medföljer en konsekvensanalys som redogör 

för hur den kommunala ekonomin påverkas. 



— 169 — 

Utskott 5: 


Skulle analysen visa att kommunerna får extra kostnader av de beslut som fattats 

skall de finansieras av statliga skattemedel. 

Vi moderater i Mörbylånga kräver 

att en ekonomisk konsekvensanalys skall medfölja regerings- och riksdagsbeslut, 

att ökade kostnader för kommuner och landsting finansieras av statliga skattemedel, 

att motionen skickas vidare till partistämman, samt 

att partistämman skickar motionen vidare till den moderata riksdagsgruppen. 

Ove Karlesand 

Mörbylånga 


Förbundsstyrelsen delar motionärens uppfattning att beslut fattade av riksdag 

och regering som innebär ekonomiska konsekvenser för kommunen 

även ska kompenseras fullt ut. Riksdagen antog därför under den borgerliga 

regeringen 1993 den så kallade finansieringsprincipen. Finansieringsprincipen 

reglerar att reformer som staten genomför också finansieras fullt ut av staten. 

Och omvänt: en förändring som leder till sänkta kostnader, innebär att staten 

minskar bidragen till kommuner och landsting. Principen gäller inte all 

verksamhet i sektorn, utan enbart reformer och lagstiftning som direkt berör 

kommuner och landsting. 

Principen har under åren urholkats då tidigare regeringar själv uttolkat vilka 

kostnader som kunnat komma att uppstå utan dialog med kommun- och 

landstingsföreträdare. Under 2005 nåddes dock en samsyn om hur den kommunala 

finansieringsprincipen ska tillämpas mellan Sveriges Kommuner och 

Landsting (SKL) och företrädare för regeringen. Överenskommelsen kring 

finansieringsprincipen är numer även beskrivet i ett gemensamt dokument. 

Däremot finns ett antal exempel på att Europeiska Unionens (EU:s) lagstiftning 

direkt och indirekt innebär fler arbetsuppgifter för Sveriges kommuner. 

Kopplade till dessa exempel finns vissa oklarheter om finansieringsprincipens 

innebörd och tillämpning i fråga om olika EU-rättsakter. 

Generellt gäller att statliga beslut om åtgärder som är föranledda av EU: 

s legala krav måste direkt ta sikte på den kommunala verksamheten för att 

omfattas av finansieringsprincipen. EU:s direktiv måste införlivas i svensk 

rättsordning, vilket förutsätter statliga beslut i form av nya eller ändrade 

Utskott 5: 


— 170 — 



estämmelser i lag, regeringsförordning eller myndighetsföreskrift. Om dessa 

statliga beslut direkt innebär nya eller utökade uppgifter för kommuner gäller 

såldes finansieringsprincipen. 

EU:s förordningar är däremot direkt tillämpliga på nationell nivå och får inte 

omsättas i nationella regler. Detta är en följd av att Sverige, liksom övriga 

medlemsländer, överlåtit nationell beslutsbefogenhet till EU. På såväl statlig 

som kommunal nivå har frågan uppkommit om bestämmelser i EU:s förordningar, 

som direkt innebär utökade arbetsuppgifter för kommuner, kan 

betraktas som statliga beslut om åtgärder och därmed omfattas av finansieringsprincipen. 

Förbundsstyrelsens uppfattning är finansieringsprincipen numer fungerar 

tillfredsställande vad gäller beslut fattade av riksdag och regering. Dock finns 

vissa oklarheter vad gäller beslut och förordningar på EU-nivå och hur finansieringsprincipen 

ska tillämpas i dessa fall. 






Motion 65 


Direktval till länspolisstyrelsen 

I Sverige har vi direkta val endast till riksdag, landsting och kommun. Vi moderater 

ser det som värdefullt att öka intresset och inflytandet hos medborgarna 

genom att man i högre grad får möjlighet att välja direkt till olika organ. 

Polisen tillhör en av de allra viktigaste områden i vårt samhälle. Det är många 

som kommer i kontakt med polisen och många som har synpunkter. Förtroendet 

för polisen har i flera undersökningar legat lågt, något man absolut 

måste förbättra. Ur medborgarperspektiv är det viktigt med insyn i denna 

verksamhet. I dag utser regeringen de ledamöter som ingår i varje länspolisstyrelse, 

efter förslag från de politiska partierna. Vi anser att medborgarna 



— 171 — 

Utskott 5: 


skall ha större inflytande över styrelser och därmed bättre kontroll på verksamheten. 


att utreda möjligheterna till direkta val till länspolisstyrelserna, samt 

att översända propositionen till nästa beslutande partistämma. 




att utreda möjligheterna till direkta val till länspolisstyrelserna, samt 

att översända propositionen till nästa beslutande partistämma. 

Motion 66 

Robert Tenselius, Moderata Ungdomsförbundet 

Norrköping – Östergötlands län 

Val av regeringsbildare 

Sverige har en lång historia av svaga regeringar. De senaste åren har socialdemokraterna 

bildat minoritetsregeringar. En minoritetsregering har dålig 

förankring hos väljarna samtidigt som beslut kräver stöd av ett eller flera ytterligare 

partier i riksdagen. 

En av anledningarna till de svaga regeringarna torde vara det sätt på vilket 

regeringsbildare utses. En regeringsbildare avsätts genom ett så kallat misstroendevotum 

i riksdagen. Därmed ger talmannen en ny person i uppgift att 

bilda regering. Om mer än hälften av ledamöterna röstar emot förslaget är det 

förkastat. Nedlagda röster räknas som ett passivt deltagande. Om riksdagen 

fyra gånger röstar mot förslaget hålls nyval. 

Ett bättre system är det som finns i Tyskland. Här läggs förslag på regeringsbildare 

fram av en majoritet av riksdagen. På så vis skapas starka regeringar 

med stort stöd i parlamentet. 

Olof Pettersson (2000), Svensk politik, sid 131 

Rutger Lindahl (2001), Utländska politiska system, sid 127f 

Utskott 5: 


— 172 — 



Med anledning av ovanstående yrkar jag på att Moderata Ungdomsförbundet 

Östergötland skall verka för 

att systemet med misstroendevotum byts ut mot ett system där majoritetsförslag 

används när regeringsbildare skall utses. 

Robert Tenselius 

Moderata Ungdomsförbundet Norrköping 


Med det nuvarande systemet kan socialdemokraterna sitta kvar vid makten så 

länge som inte en majoritet av riksdagen inte är mot deras regering. Det finns 

alltså inget krav på att en majoritet av riksdagen ska vara för. Anledningen till 

att sosseregeringen har suttit vid makten så länge är inte att en majoritet har 

röstat för dem men för att vänstern inte har velat röstat mot dem. Ett extremt 

exempel på hur detta system fungerar är folkpartiets enpartiregering 1979 

som inte stöddes av en majoritet. De fick makten bara för att en majoritet 

inte vara emot dem. Som motionären hävdar vore det bättre om det krävdes 

en majoritet i riksdagen för regeringen, vilket säkrar att regeringen har starkt 

stöd. 

Distriktsstyrelsen föreslår stämman 

att bifalla motionen i sin helhet, 

att sända motionen vidare till moderaterna i Östergötlands förbundsstämma, 

samt 

att sända motionen vidare till Moderata Ungdomsförbundets förbundsstämma. 


Moderaterna har i riksdagens konstitutionsutskott väckt en partimotion 

(2003/04:K271) i konstitutionella frågor, där bland annat krav på ändring av 

reglerna vid regeringsbildning finns med. Där pekas på två förändringsalternativ. 

Det första alternativet innebär att regeringen upplöses automatiskt i 

samand med valet och att talmannen efter valet får i uppdrag att leda arbetet 

med regeringsbildning. Ett annat alternativ är att omröstningsreglerna ändras 

så att en regering måste ha aktivt stöd i riksdagen. 

Vid utskottsbehandlingen framkom att regeringen har inlett diskussioner med 

de politiska partierna för att föra in även denna fråga i den stora författnings- 



— 173 — 

Utskott 5: 


utredningen. Moderaterna i utskottet förklarade sig nöjda med detta förfarande. 

Motionären förordar den tyska modellen, men, som angivits ovan, håller 

moderaterna öppet inför författningsutredningen vilket annat alternativ som 

är att föredra framför dagens. 

Därmed har motionärens synpunkter tillgodosetts. 






att sända motionen vidare till moderaternas partistämma. 

Motion 67 


Regeringens utnämningspolitik avseende högre 

statliga tjänster 

Enligt regeringsformen skall statliga tjänster tillsättas under beaktande av 

”förtjänst och skicklighet”. Detta har under generationer varit ledstjärnan 

i svensk utnämningspolitik men principen har under senare år i hög grad 

luckrats upp. Tillsättningarna av framför allt högre tjänster och tjänster på 

toppnivå som exempelvis verkschefer och vissa ambassadörsposter har allt 

mer styrts av politiska kriterier och partitillhörigheten eller anknytningen 

till regeringschefen har i stället ofta blivit avgörande. Under den nu sittande 

socialdemokratiska regeringen har denna tendens accelererat. 

Konsekvenserna har inte låtit vänta på sig. Utnämningar av personer som är 

mindre kompetenta än andra presumtiva kandidater eller som till och med har 

misslyckats i sina befattningar har tilldelats viktiga centrala poster. Detta har 

fått som resultat att många ledande befattningar i svensk statsförvaltning i dag 

är besatta med personer som inte är optimala för verksamheten utan enbart 

har en politisk knytning till regeringspartiet. 

Utskott 5: 


— 174 — 



Den springande punkten i utnämningspolitiken är att regeringen och framför 

allt regeringschefen har avgörandet helt i sin hand. Utan insyn kan man 

besätta centrala befattningar med dem som man kan lita på är lyhörda för 

regeringens politik. För att skaffa sig alibi utnämner man i enstaka fall någon 

oppositionspolitiker. 

I Förenta Staterna har man särskilda så kallade hearings med kandidater till 

viktiga poster och i flera europeiska länder, bland annat Norge och Storbritannien, 

bereds de högre tjänstetillsättningarna av en opartisk kommission 

som sedan ger förslag till utnämning baserat på bästa kompetens för den 

aktuella befattningen. Detta hindrar inte att kandidater med rent politisk bakgrund 

förs fram. Samtidigt är det sällan som regeringarna i Norge och Storbritannien 

går emot kommissionens förslag. Genom detta förfarande skapas 

oväld och opartiskhet i tillsättningar av högre tjänster vilket gagnar landet. 

Med hänsyn till ovanstående föreslår undertecknad att förbundsstämman uttrycker 

som sin mening 

att utnämningspolitiken för högre statliga tjänster bör ändras för att uppnå 

bättre kompetens och reducera rent politiska tillsättningar, 

att riksdagen snarast bör överväga införande av det brittiska eller norska 

systemet med en särskild utnämningskommission, samt 

att stämmans beslut sänds vidare till partistämman. 

Lennart Watz 

Kinda 


Förbundsstyrelsen delar fullt ut motionärens motivering och förslag till åtgärder. 

Dessa stämmer helt överens med det förslag till ny utnämningspolitik 

som Allians för Sverige nyligen presenterat i en rapport och som går att läsa 

på denna adress: http://www.maktskifte06.se/fileadmin/Upload/pdf/Alliansen_Granskningsrapport.pdf 

. 





— 175 — 

Utskott 5: 






Motion 68 

Finn Bengtsson m fl, Linköping – Östergötlands län 

Krav på korrekt bemötande av medborgare vid 

kontakter med svenska myndigheter 

Ett ökande antal fall rapporteras i press och media där enskilda medborgare 

blivit illa bemötta i kontakter med olika svenska myndigheter. Upplevandet 

av ett korrekt eller dåligt bemötande är ibland mycket olika, bland annat 

beroende på om det är den bemötande eller den bemötta som beskriver 

vad som skett i samband med kontakten mellan myndighetsföreträdare och 

enskilda medborgare. Tolkningsföreträdet i sådana sammanhang bör dock 

ligga hos uppdragsgivaren, det vill säga den enskilde medborgaren, framför 

den som representerar myndigheten. Detta är särskilt viktigt i de fall där en 

enskild medborgare känner sig direkt kränkt av ett speciellt bemötande från 

en myndighetsperson, och där en strid om själva bemötandet lätt övergår till 

att snabbt också försätta den lilla individen i samhället i en mycket obehaglig 

känsla av vanmakt inför myndighetens rättigheter till att hantera mötet med 

medborgarna. Icke desto mindre framgår det tydligt ur lagrummet bland våra 

grundlagar att den offentliga makten skall utövas med respekt för alla människors 

lika värde och för den enskilda människans frihet och värdighet (Regeringsformen, 

kapitel 1, paragraf 1, stycke 3 och paragraf 2, stycke 1). Tittar 

man vidare i Förvaltningslagen (1986:223) så tycks det uppenbart att lagstiftaren 

är av den uppfattningen att det finns ett samband mellan rättssäkerhet och 

service: rättssäkerheten främjas om myndigheter lämnar snabba, enkla och 

entydiga besked och räcker den enskilde en hjälpande hand. 

Befintligt regelverk ibland lagarna i syfte att underlätta medborgarnas kontakter 

med myndigheterna tar alltså inte bara fasta på sådan hjälp som ligger 

på det formella planet. När det behövs och är lämpligt skall myndigheterna 

också vägleda den enskilde genom att, allt efter omständigheterna, ta initiativ 

till ytterligare utredning, verka för att utredningen begränsas till vad som är 

nödvändigt, fästa den enskildes uppmärksamhet på att det finns ett annat, 

Utskott 5: 


— 176 — 



ättre sätt att nå det hon/han eftersträvar, och så vidare (se bland annat proposition 

1985/86:80 sid 59). 

Vid sidan av de ganska strikta lagarna på området till den enskildes favör kan 

även andra regelverk tillämpas för att på bästa sätt uppnå ett korrekt bemötande. 

Myndigheterna själva är oförhindrade att uppställa egna föreskrifter 

till ledning för sina anställda i hithörande frågor. Så har också skett under 

senare år i begränsad omfattning bland annat med tillkomsten av de så kallade 

”värdegrunderna”. En värdegrund är i detta sammanhang ett komplement till 

lagtexterna som kan antas inom en enskild myndigheterna för hur dess företrädare 

bör uppträda gentemot sina uppdragsgivare i form av enskilda medborgare 

om så upplevs som relevant. Ett exempel på detta är den värdegrund 

som riksdagsförvaltningen antog för sina chefer och anställda år 2006. 

Det ovan anförda kan sammanfattas under begreppet ”god förvaltning”, vilket 

alltmer kommit att få genomslag också inom den Europeiska Gemenskapen 

(till exempel i ”Charter of Fundamental Rights of the European Union”, 

artikel 41 och 42). Detta är en vidareutveckling av den ”Code of Good Administration” 

som antogs av Europaparlamentet 2001 som ett rättesnöre för 

Europeiska Unionens institutioner och tjänstemän. I förarbetena till denna 

”kod” hade man bland annat redan 1997 definierat vad som var så kallade 

”maladministration”, det vill säga dålig förvaltning. Härur finner man olika 

kategorier av klagomål som till exempel ”abuse of power, avoidable delay, defence, 

discrimination, failure to ensure fulfilment of obligations, lack of refusal 

of information, legal error, negligence, lack of reasoning, wrong procedure”. 

Nuvarande principer för god förvaltning inom Europeiska Unionen (EU) 

utvecklas främst genom EG-domstolens praxis. Då Sverige vid ett flertal 

tillfällen blivit fällda i EG-domstolen i mål som inte sällan bör ha central 

bäring på bland annat ”god förvaltning”, eller snarare dålig förvaltning inom 

svenska myndigheter, så får problemet med tveksamheter i ett inte alltid korrekt 

bemötande bland svenska myndigheters i deras kontakter med enskilda 

medborgare sägas vara dokumenterat. 

Vi vill därför 

att moderaterna i Östergötland verkar för att skapa en attityd hos alla svenska 

myndigheter där det är tydliggjort för alla tjänstemän som representerar 

desamma att de är till för medborgarna och inte tvärtom, 

att våra svenska myndigheter skärper arbetet med att efterleva lagens intentioner 

i ett alltid korrekt bemötande vid kontakterna med enskilda 

medborgare. En nollvision för dåligt bemötande skall vara målet för detta 

arbete, 



— 177 — 

Utskott 5: 


att arbete för god förvaltning leder till förslag på en minsta gemensamma 

nämnare av värdegrund för alla svenska myndigheter vid enskilda möten 

med allmänheten, och att arbetet på ett demokratiskt sätt tillåter alla 

tjänstemän som bedriver verksamhet för myndigheten att vara delaktiga i 

processen och dess slutliga förankring, samt 

att ansvar följaktligen i framtiden på ett tydligt sätt kan utkrävas av en enskild 

tjänsteman om inte lagarnas och värdegrundens intentioner efterlevs 

i ett enskilt fall. 

Finn Bengtsson 

Linköping 

Josefin Stigh 

Linköping 

Förbundsstyrelsens yttrande: 

Förbundsstyrelsen tolkar motionen som att den gäller statliga myndigheter. 

Det finns mycket att göra när det gäller bemötande även på bland annat kommunal 

nivå. Men det får hanteras i annat sammanhang. 

Förbundsstyrelsen delar motionärernas resonemang kring vikten av korrekt 

bemötande. Det är så självklart att det inte i vårt svar behöver utvecklas mer. 

Vi delar också andemeningen i angivna att-satser, men är tveksamma till hur 

det ansvar, som föreslås i den sista att-satsen, i praktiken kan utkrävas. Politiker 

kan avsättas i val, men det är inte möjligt här. Avses någon form av straff i 

rättslig mening, eller är det frågan om avsked eller helt enkelt en åthutning? 



att avslå att-sats 4, samt 

att motionen skickas vidare till partistämman. 



att bifalla att-sats 1-3, 

att en statlig nämnd i likhet med hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd, 

HSAN, inrättas med huvudsyfte att efter anmälan från enskilda medborgare 

utreda och konsekvensanalysera en sådan anmälan. För det 

sistnämnda, och i enlighet med praxis sedan länge för hälso- och sjukvårdens 

ansvarsnämnd, bör en sådan nämnd tilldelas befogenheter att utreda 

eventuellt på förhand uppgjord ordning för disciplinpåföljd riktad till 

Utskott 5: 


— 178 — 



myndighet eller myndighetsföreträdare som åsidosatt vad i övriga att-satser 

avses, samt 

att motionen skickas vidare till partistämman. 

Motion 69 

Fredrik Sjöstrand, Linköping – Östergötlands län 

Ge medborgarna rätten att lämna landstingen 

Sjukvården i Sverige – och i Östergötland – är på många sätt fantastisk med 

många välutbildade och engagerade medarbetare. Kvalitén på sjukvården är 

världsledande – när man väl får ta del av den. Tyvärr upplever många människor 

att de fastnar i långa vårdköer eller har svårt att få kontakt med sin 

vårdcentral när de behöver den. Vissa upplever att det är politikerna eller byråkratin 

som står i fokus i vården snarare än patienten. För att bli garanterad 

en god vård väljer många att teckna en privat sjukvårdsförsäkring och betalar 

därmed två gånger för sin vård – först via skattsedeln och sedan privat. Orsaken 

till detta är att landstingen har monopol på den offentligt finansierade 

sjukvården i dag. Det skulle kunna brytas genom att medborgarna ges rätten 

att lämna landstinget – utan att flytta – och istället välja en privat entreprenör 

som tar ansvaret för hanns eller hennes sjukvård. 

Förslaget innebär att varje medborgare får rätten att ta ut den förväntade 

kostnaden för personens sjukvård och istället ger den till en entreprenör som 

sedan har helhetsansvaret för dennes behov av sjukvård. Entreprenörer som 

skulle kunna vara intresserade av denna uppgift är till exempel husläkare, 

familjeläkareteam eller försäkringsbolag. Men det skulle troligen också växa 

fram en flora av olika typer helt nya entreprenörer – på samma sätt som det 

växte fram en rad nya koncept när medborgarna gavs rätten att lämna den 

kommunal skolan till förmån för olika friskolor. 

Denna motion tar upp vilka åtgärder som är nödvändiga för att en sådan 

frihetsreform ska kunna genomföras. Den för också ett resonemang om vilka 

drivkrafter som förslaget kommer att ge. 

Att lämna landstinget – och ta pengarna med sig 

Alla invånare i länet betalar varje år skatt till landstinget och för detta får man 

– åtminstone i teorin – rätt till sjukvård när man behöver det. Kostnaderna 

för denna vård är olika för olika medborgare och går inte att bestämma på 

förhand. Därför kan inte entreprenörerna (som medborgaren väljer) få ersättning 

för det som medborgaren verkligen kostar i form av sjukvård. Istället får 



— 179 — 

Utskott 5: 


entreprenören ersättning för det som medborgarens behov av sjukvård kan 

förväntas kosta. 

Enklaste sättet att ta fram den summan är att ta hälso- och sjukvårdsnämndens 

budget och dela den med det totala invånarantalet i länet. Den kvot man 

då får ut är den ersättning som entreprenören får för att ta över ansvaret för 

en medborgare. Det är den absolut enklaste och – ur administrativ synvinkel 

– billigaste lösningen. Men den kan också orsaka problem genom att entreprenörerna 

i första hand då kommer att fokuserar på grupper som inte har så 

stora behov av sjukvård, till exempel yngre som oftast har mindre behov än 

äldre. 

För att ta hänsyn till detta bör ersättningen varieras för olika medborgare. 

Samtidigt får denna uppsättning av variabler inte var för omfattande eller för 

komplex eftersom de administrativa kostnaderna då skjuter i höjden. Enkla 

variabler är till exempel ålder, kön och bostadsort (för att ge möjligheten att 

fånga skilda geografiska och social-ekonomiska förutsättningar). Målet är 

alltså att den ersättning som den enskilde medborgaren får med sig till sin nya 

entreprenör ska vara så nära den faktiska sjukvårdskostnaden som möjligt för 

den personen – utan att det blir orimligt dyrt att räkna ut den. 

Drivkrafterna för entreprenörerna 

Eftersom entreprenörerna får en klumpsumma som sedan ska räcka till all 

vård så ger förslaget drivkrafter för entreprenörerna att se till att hela patientens 

vårdkedja fungerar – inte bara att enskilda behandlingar eller undersökningar. 

Entreprenörerna får också drivkrafter att arbeta sjukdomsförebyggande 

och för att sätta in åtgärder i ett tidigt skede – det för att undvika högre 

kostnader senare. Slutligen så sätts fokus fullständigt på patienterna eftersom 

pengarna följer med till den vårdigvare patienten väljer. 

Förslaget har stora likheter med de lösningar som har genomförts på vissa 

håll i Spanien. Där har myndigheterna valt att upphandla all sjukvård inom 

en region av en entreprenör för att på detta sätt få fram bättre total lösningar. 

Skillnaden mellan detta förslag och den spanska modellen är att i detta förslag 

är det patienten och inte politikerna som bestämmer vem som ska ta helhets 

ansvaret. Förslaget har också likheter med ”Vårdval Halland” med den skillnaden 

att här omfattar ansvaret för entreprenörerna hela vården inte bara 

delar av den. 

Villkoren för nya entreprenörer 

Det är viktigt att de entreprenörer som etablerar sig är seriösa och verkligen 

garanterar invånarna en god vård. Därför bör det ställas krav på entreprenörer 

som vill etablera sig. Kraven borde till exempel vara; 

Utskott 5: 


— 180 — 



• Att entreprenören tar emot alla som vill ansluta sig – detta för att entreprenörerna 

inte ska kunna vägra att ta emot svårt sjuka patienter som har höga 

kostnader. 

• Att entreprenören står för alla kostnader som uppstår när deras kunder söker 

vård hos andra vårdgivare – detta för undvika att entreprenören agerar 

som en bromskloss i vården. 

• Att entreprenören har tillräcklig kompetens och fungerande kvalitetssystem. 

• Att entreprenören följer hälso- och sjukvårdslagen och befintliga vårdprogram. 

• Att entreprenören klara av den riskhantering som krävs – antigen genom 

att den egna omsättningen är tillräckligt stor eller genom att entreprenören 

skaffar sig en återförsäkring. 

Med hänvisning till ovanstående föreslår jag förbundsstämman besluta 

att moderaterna i Östergötland ska verka för att medborgarna ges möjligheten 

att lämna landstingets hälso- och sjukvård system och istället välja en 

privat entreprenör, samt 

att förbundsstämman skickar motionen vidare till nästa partistämma. 

Fredrik Sjöstrand 

Linköping 


Att låta patienterna få större makt och ha större inflytande över sin vård är vi 

nog alla överens om att det är den väg vi ska gå för att få en ökad tillgänglighet 

i vården. Redan i dag kan man egentligen göra som motionären beskriver, 

nämligen ta med sig sina pengar till en privat vårdverksamhet, nämligen genom 

att lista sig på en privat vårdcentral. Landstinget i Östergötland håller nu 

på att utreda och utveckla de ersättningssystem som finns för primärvården 

för att göra det än mer tydligt att patienten bär med sig sina resurser, precis 

som den modell som man nu inför i Halland inom det som kallas för ”Vårdval 

Halland”. 

Redan i dag bär vårdcentralerna mycket av patienternas kostnader i det 

system som landstinget i Östergötland har. Östergötland var först ut bland 

landstingen att exempelvis lägga ut kostnaderna för läkemedel på respektive 

vårdcentral, många landsting har inte ens kommit dit ännu. I den översyn 

som pågår ser man även över om det finns fler delar som bör ligga som ett 

kostnadsansvar på just vårdcentralen. 



— 181 — 

Utskott 5: 


Att som motionären skriver lyfta över alla kostnader som finns för hälso- och 

sjukvården till vårdcentralsnivå eller försäkringsbolag skulle äventyra många 

av de mycket specifika och kostsamma verksamheter som måste finnas inom 

en hälso- och sjukvård av hög klass. I dag har vi exempelvis en brännskadeverksamhet 

som har en mycket varierade verksamhet, men som ständigt 

måste ha en hög beredskap, precis som på exempelvis våra brandstationer och 

ambulansstationer har. Det innebär att man har en beredskapskostnad även 

när man inte har några patienter i sin verksamhet. Att jämföra hälso- och 

sjukvården med skolpeng är därför inte en jämförelse som fungerar i praktiken. 

I vården kan en vårdinsats kosta allt från några kronor till flera miljoner 

kronor per patient. 

Det finns många mycket dyrbara verksamheter och åtgärder som hälso- och 

sjukvården utför på svårt sjuka och det skulle kunna slå mycket olyckligt mot 

dessa om man delade upp landstingsskatten på det sätt som motionären föreslår. 

Det skulle innebära att vi helt lämnar den solidariskt finansierade hälsooch 

sjukvården, som vi ändå beslutat sedan tidigare att vi ska värna om. 

Med anledning av ovanstående föreslås stämman besluta 




Förbundsstämman beslutade efter votering med rösterna 62 mot 60 i enlighet 

med förbundsstyrelsens förslag 



Utskott 5: 


— 182 — 



Motion 70 

Anna Wiklund, Enköping – Uppsala län m fl 

Avskaffande av utdelningsförbudet för allmännyttiga 

bostadsföretag 

Finansdepartementet har den 31 januari 2007 presenterat en promemoria som 

innebär att tillståndsplikten i lagen (2002:102) om allmännyttiga bostadsföretag 

upphävs. När partistämman behandlar denna motion har sannolikt lagen 

redan ändrats i den riktningen. 

Motiven för ändringen är att lagen innebär ett betydande ingrepp i den kommunala 

självstyrelsen, att den inte är en nödvändig förutsättning för hyressättningen 

enligt hyreslagen, att kraven på rättssäkerhet och förutsägbarhet 

inte är uppfyllda samt att regelverket inte är konsekvent. 

Lagändringen undanröjer därmed det hinder som har funnits för kommunala 

bostadsföretag att omvandla hyresfastigheter till bostadsrätter, sälja fastigheter 

till andra fastighetsägare liksom för kommuner att sälja sina bostadsföretag. 

Förslaget är klokt och ger framförallt kommunerna laglig möjlighet att tillmötesgå 

de hyresgäster i allmännyttan som önskar förvärva sina bostäder. 

Dessvärre föreslår samma promemoria att utdelningsbegränsningen ska kvarstå. 

I promemorian motiveras detta med att begränsningen indirekt fungerar 

som ett åläggande för kommunala bostadsföretag att tillämpa en slags 

självkostnadsprincip och att regleringen är en komponent i det hyresrättsliga 

systemet där den hyresnormerande rollen enligt hyreslagen bärs av de allmännyttiga 

bostadsföretagen. 

Motiveringen är ologisk eftersom bedömningen av en skälig hyresnivå likaväl 

kan göras utifrån en jämförelse med andra bostäder. I Jordabalken, kapitel 12, 

paragraf 55, finns nämligen bestämmelser som gör det möjligt att bestämma 

bruksvärdeshyra på annat underlag än de kommunala företagens hyressättning 

eller efter en mera allmän skälighetsbedömning. 

Om tillståndsplikten kan upphävas och därmed fastighetsbeståndet säljas utan 

hinder för hyressättningen är det knappast rimligt att de kommuner som har 

kvar allmännyttiga bostadsföretag förbjuds att själva besluta om utdelningar 

med motiveringen att de ska ha en hyresnormerande roll. 

Inte heller kan kravet på självkostnadsprincip vara grund för en utdelningsbegränsning. 

Tvärtom, utdelning baserad på reavinster i samband med försälj- 



— 183 — 

Utskott 5: 


ning av fastigheter är, om inte företaget väljer att investera i nya fastigheter, i 

själva verket den mest logiska konsekvensen. Skulle dessa reavinster istället 

användas för att subventionera hyrorna i det kvarvarande fastighetsbeståndet 

skulle inte självkostnadsprincipen upprätthållas med potentiellt förödande 

effekter för de privata fastighetsägarna i kommunen. 

Förslagen i promemorian möjliggör således en omvandling av hyreslägenheter 

till bostadsrätter, samtidigt som kommunen förhindras att tillgodogöra 

sig reavinsterna för andra investeringar, exempelvis i nödvändig infrastruktur. 

Däremot kan en kommun som säljer hela bostadsföretaget tillgodogöra sig 

reavinsten. Detta är inkonsekvent och fullständigt ologiskt. 

Eftersom ett allmännyttigt bostadsbolag ”ägs” av alla medborgare i den berörda 

kommunen är det rimligt att dessa kan få del av bolagets vinst genom 

utdelning till kommunen som därigenom lättare kan tillgodose behov av annan 

infrastruktur såsom skolor, vägar, broar eller äldreboenden. Storleken på 

utdelningen måste prövas av varje kommun och inte regleras genom en regeringsförordning. 

Utdelningsförbudet reser oskäliga hinder för det kommunala självstyret. 

Dessutom underkändes utdelningsförbudet av lagrådet när det infördes i samband 

med stopplagen, och skedde ånyo när allbolagen ersatte den tillfälliga så 

kallade stopplagen. 

Mot bakgrund av ovanstående yrkar vi att partistämman beslutar 

att utdelningsförbudet för allmännyttiga bostadsföretag avskaffas, samt 

att översända motionen och stämmans beslut till den moderata riksdagsgruppen. 

Anna Wiklund Paul Lindquist Paul Lindvall 

Enköping Lidingö Linköping 

Uppsala län Stockholms län Östergötlands län 

Torbjörn Rosdahl 

Sollentuna 


Anders Knape 

Karlstad 

Värmlands län 

Förbundsstyrelsen i Uppsala läns yttrande 

Förbundsstyrelsen delar motionens förslag. 



Utskott 5: 


— 184 — 



Förbundstyrelsen i Stockholms läns yttrande 



Motion 71 

Hans Gardelin, Eskilstuna – Södermanlands län 

Rätt att ta in ersättare vid tidsbegränsad frånvaro i 

kommunala nämnder 

När en ledamot i en nämnd eller styrelse måste utebli från sitt uppdrag under 

en tid (till exempel föräldraledighet) har partierna i dag inte rätt att utse någon 

temporär ersättare för denne utan att han/hon frånsäger sig sitt uppdrag. 

Detta system är till nackdel för de partier som har förtroendevalda som till 

exempel blir föräldralediga, arbetar på annan ort under begränsad tid eller har 

annan tidsbegränsad planlagd frånvaro. 

Att ersättare går in som ordinarie fungerar naturligtvis i nämndens arbete 

men det är en nackdel för partierna att inte kunna bemanna platser de fått 

tilldelat sig efter allmänna val. Detta är speciellt viktigt för partier med få 

ledamöter som i dag kan bli helt utan representation i en nämnd under längre 

frånvaro av en ledamot. 

Det är också viktigt att den förtroendevalda politikern känner att han/hon 

inte ”sviker” det egna partiet vid till exempel föräldraledighet där barnpassning 

inte går att lösa. 

Föreslår därför 

att moderaterna verkar för en förändring i kommunallagen så att förtroendevald 

kan ta ledigt från nämndarbetet under en begränsad tid (max 

tolv månader) och att de politiska partierna tillåts utse en ersättare under 

denna tid. 

Hans Gardelin 

Eskilstuna 



— 185 — 

Utskott 5: 








Motion 72 



Kostnadsutjämningen är en del av den skatteutjämning som kompenserar för 

kostnader som kommuner och landsting själva inte bedöms kunna påverka. 

För kommunerna ingår för närvarande nio kostnadsslag i kostnadsutjämningen: 

förskoleverksamhet, grundskola, gymnasieskola, äldreomsorg, individoch 

familjeomsorg, barn med utländsk bakgrund, bebyggelsestruktur, befolkningsförändringar 

och kollektivtrafik. För landstingen ingår kostnadsslagen 

kollektivtrafik, hälso- och sjukvård och befolkningsförändringar. 

Det är inte faktiska kostnader utan standardkostnader som styr utjämningssystemets 

utfall. Standardkostnaden är den teoretiskt uträknade kostnaden 

för en verksamhet givet att den bedrivs med en genomsnittlig effektivitet. 

Standardkostnader under genomsnittet ger avdrag och standardkostnader 

över genomsnittet ger tillägg för respektive kostnadsslag. 

År 2004 omfördelade kostnadsutjämningen totalt 4,7 miljarder mellan kommunerna 

och 1,1 miljarder mellan landstingen. En faktor som i dag inte ingår 

i kostnadsutjämningen är skillnader i lönekostnader. Detta finns det anledning 

att ompröva. Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) har konstaterat 

att de regionala löneskillnaderna är stora i Sverige, och att lönerna är särskilt 

höga i Stockholm. Det gäller för det privata näringslivet och det gäller i allt 

större utsträckning för kommun- och landstingsanställda. Bland annat Kommunförbundet 

i Stockholms län, Stockholms läns landsting, Länsstyrelsen i 

Stockholm och Svenskt Näringsliv har framfört synpunkten att löneskillnader 

bör beaktas i kostnadsutjämningen. Detsamma bör gälla höga kostnader 

för lokaler, enligt Stockholms kommun. Det kan tyckas inkonsekvent att 

Utskott 5: 


— 186 — 



storstädernas höga lokalkostnader inte beaktas medan höga lokalkostnader 

till följd av överkapacitet på avfolkningsorter är en faktor som räknas. 

Från kommunalpolitiskt håll har kostnadsutjämningen även kritiserats för att 

vara för komplicerad. Utfallet för en enskild kommun beror på kommunens 

förutsättningar i relation till andra kommuners förutsättningar. För att förutse 

kostnadsutjämningens framtida utfall krävs därför inte bara prognoser 

för den egna kommunens utveckling, utan även prognoser för utvecklingen 

i resten av landets kommuner. Kostnadsutjämningens utfall blir i praktiken 

omöjligt att förutse, vilket försvårar kommunernas ekonomiska planering. 

Syftet med kostnadsutjämningen 

En övergripande ambition för riksdagen och regeringen är att kommuner och 

landsting ska ha likvärdiga ekonomiska förutsättningar oberoende av strukturella 

förhållanden. En grundprincip är att endast utjämna strukturella skillnader 

i verksamheter som är obligatoriska för kommunerna och landstingen. 

Kostnadsutjämningens huvudprincip är att utjämning ska ske för all obligatorisk 

verksamhet. Utjämningen för de verksamheter som omfattas ska avse 

samtliga strukturellt betingade kostnadsskillnader av större betydelse. 

Wetterbergsutredningen 

Den 18 oktober kom utredningen ”Deluppföljning av den kommunalekonomiska 

utjämningen” (Statens offentlig utredningar 2006:84) som ytterligare 

en gång slår fast att de regionala löneskillnaderna inte är övergående. Tvärtom 

tycks de öka över tiden. Kommunernas lönekostnader är högst i Stockholmsregionen. 

Landstingens lönekostnader är högst i Stockholms län och i Uppsala 

län. Utredningen föreslår att en ny delmodell som tar hänsyn till lönekostnader 

införs i kostnadsutjämningen för såväl kommuner som landsting. 

Tillämpat på år 2006 innebär förslaget att 38 kommuner och tre landsting 

skulle tilldelas ett lönekostnadstillägg. 

Utredningen föreslår även en förändring av byggkostnadsmodellen i kostnadsutjämningssystemet. 

Den nuvarande modellen baseras på den faktiska 

byggkostnaden per kvadratmeter, som enligt utredningen inte bara beror 

på strukturella förhållandet utan även på självvalda kvalitetsskillnader. Den 

föreslagna modellen baserar sig på enbart klimat och regionala skillnader i 

lönekostnader för byggarbete. Modellen skulle, precis som den nu gällande 

modellen, medföra en omfördelning till framför allt Stockholms och Västerbottens 

län. Dock är den föreslagna omfördelningen betydligt mindre än med 

den nuvarande modellen. 

Sammantaget skulle de föreslagna förändringarna för det stora flertalet Stockholmskommuner 

innebära ett plus, däribland för de som drabbas hårdast av 

skatteutjämningen. De som skulle få de största förbättringarna är Nacka, Solna 

och Värmdö. Roslagskommunerna Österåker och Vaxholm skulle däremot 

förlora pengar, liksom Upplands Väsby, Botkyrka och Sigtuna. Förlusterna 



— 187 — 

Utskott 5: 


för dessa kommuner är dock relativt små och vägs upp av att Stockholms läns 

landsting skulle få en budgetförstärkning på över 500 miljoner kronor. 

Strukturella löneskillnader 

Utredningen har analyserat huruvida det finns strukturellt betingade löneskillnader 

mellan olika kommuner och landsting, och att i så fall föreslå hur 

dessa skillnader ska beaktas på ett sätt som gör det omöjligt för enskilda kommuner 

att påverka utfallet. Utredningen fann att under perioden 2002-2005 

hade 75 av landets 290 kommuner ett löneläge över genomsnittet. De högsta 

lönenivåerna återfanns i storstadsregionerna. Skillnaden mellan den högst 

betalande och de lägst betalande kommunen uppgick till 15 procentenheter 

enligt utredningens lönekostnadsindexet. För landstingen var motsvarande 

siffra sex procentenheter. Enligt utredningen finns det ingenting som tyder 

på att löneskillnaderna är av tillfällig, övergående natur. Tvärtom tycks de för 

kommunerna öka över tiden. Flera storstadskommuner har sedan slutet av 

1990-talet höjt sina relativa lönenivåer samtidigt som låglönekommunernas 

relativa nivåer i många fall har sjunkit ytterligare. För landstingen har de relativa 

lönenivåerna varit någorlunda konstanta från år 1997 och framåt. 

Faktorer som styr löneläget är, enligt analysen, konkurrensen på närliggande 

arbetsmarknader, lokala boendekostnader och det allmänna arbetsmarknadsläget. 

Som en konsekvens av att individuell lönesättning allt mer har ersatt 

centrala löneavtal är kommunerna och landstingen i en ökande utsträckning 

utsatta för konkurrens om arbetskraften. De konkurrerar dels med varandra 

och dels med andra sektorer med lönenivåer som medel. Den lön som arbetsgivaren 

tvingas betala för att attrahera rätt kompetens styrs av ett flertal 

faktorer. Exempel på sådana faktorer är arbetstagarens utbildning, yrkeskompetens, 

arbetslivserfarenhet, kostnadsnivån på orten, flyttkostnader och 

konkurrerande delar och arbetsmarknaden. 

För att inkludera de strukturella lönepåverkande faktorerna i utjämningssystemet 

föreslås två nya delmodeller, en för strukturella löneskillnader mellan 

kommunerna och en för strukturella löneskillnader mellan landstingen. 

För kommunerna beräknas de strukturella löneskillnaderna utifrån följande 

variabler: 

• medellönen för kommunanställda i angränsande kommuner 

• köpeskillingen på småhus 

• förvärvsgraden i kommunen 

Kommunernas beräknade standardkostand för löner baseras på kommunens 

fem största verksamhetsområden. Stockholms stadsledningskontor, liksom 

den politiska ledningen, skulle föredra en beräkningsmodell som tar hänsyn 

till kostnaden för all obligatorisk kommunal verksamhet. För landstingen 

beräknas löneskillnaderna enbart utifrån en variabel: lönerna i den privata 

Utskott 5: 


— 188 — 



sektorn i länet. För både kommuner och landsting föreslår utredningen att 

det faktiska löneläget i en kommun eller ett landsting ska utgöra ett tak för 

kompensationen. 

Detta för att ingen ska kompenseras för utgifter som inte finns. Som utredaren 

själv konstaterar är detta dock ett avsteg från de principer som tillämpas i 

kostnadsutjämningens övriga delmodeller. Ett annat problem med det föreslagna 

lönetaket är att det straffar kommuner som håller nere lönekostnaderna. 

Generellt sett är skillnaden mellan landstingens lönekostnader liten. 

Bara fem av 21 landsting har en lönenivå som avviker med mer än 1,5 procent 

från rikssnittet, och inte mer än tre avviker med mer än två procent. Samtidigt 

är löneskillnaderna relativt stora mellan de högst och de lägst betalande, vilket 

innebär att ett fåtal landsting är i stort behov av en lönekostnadskomponent i 

kostnadsutjämningen. Utjämningen föreslås finansieras av samtliga kommuner 

respektive landsting med samma belopp per invånare. Totalt skulle delmodellen 

för kommunerna årligen omfördela omkring 1,2 miljarder kronor 

och delmodellen för landstingen omkring 360 miljoner kronor. 

Reviderad byggkostnadsutjämning 

Byggkostnaderna är en av de faktorer som ingår i kostnadsutjämningen för 

kommuner. För närvarande baserar sig utjämningen på skillnaden i faktiska 

byggkostnader per kvadratmeter, exklusive markkostnader, för så kallade 

gruppbyggda småhus. Den relativa kostnaden för småhus förutsätts motsvara 

den relativa kostnaden för att producera kommunala byggnader. Från och 

med år 2005 har underlaget varit kostnaden för att uppföra småhus under 

perioden 2001/2002. 

Mycket talar för att skillnaderna i byggkostnader inte är enbart strukturellt 

betingade utan att de även beror på kvalitetsskillnader som är självvalda. I vissa 

regioner byggs hus av högre kvalitet utan att det är nödvändigt av exempelvis 

klimatskäl. I regioner med hög köpkraft efterfrågas större bostäder med 

större fönster, dyrare kök, exklusivare material och dyrare konstruktionslösningar. 

Utredningen föreslår att utjämningen fortsättningsvis ska basera sig på 

delar av byggkostnaden som är strukturella. De strukturella kostnader som 

ska utgöra underlaget är lönekostnaden för byggarbete samt klimatskillnader. 

Ett kallt klimat medför merkostnader för exempelvis ökat behov av isolering 

och större energiförbrukning. Det nya förslaget skulle innebära en minskad 

omfördelning för byggkostnader, från 650 miljoner om året till 290 miljoner. 

Anledningen till att kostnaderna för mark inte inkluderas i utjämningen är 

att kommunerna ofta bygger på egen mark. Den analysen delas inte av Stockholms 

stads stadsledningskontor, som anser att skillnader i markvärde bör beaktas. 

Det kan knappast antas att kommunen äger all den mark den själv bebygger 

och än mindre att egna marktillgångar påverkar kostnaden för inhyrda 

lokaler. Även i de fall kommunen själv äger marken är alternativkostnaden 

högre för att bygga på dyr mark. Att kostnader för lokalhyra inte är inklude- 



— 189 — 

Utskott 5: 


ade beror på att utredningen kopplar denna kostnad till den underliggande 

byggkostnaden. Detta ska täckas av den investeringsvolym om 2 500 kronor 

per invånare som byggkostnadsutjämningen räknar med. 

Byggkostnader finns för såväl landsting som kommuner. Någon byggkostnadsmodell 

för landstingen finns dock inte på grund av att landstingens 

bygginvesteringar är betydligt mindre än kommunernas. Utredningen gör 

bedömningen att en byggkostnadsutjämning mellan landstingen skulle bli 

så liten att det inte är lönt att komplicera utjämningssystemet för den sakens 

skull. Samtidigt öppnar utredningen för en utvidgad kostnadsutjämning med 

en delmodell som samlar flera mindre strukturella faktorer som var för sig är 

av mindre betydelse. Det skulle kunna handla om exempelvis landstingens 

byggkostnader och uppvärmningskostnader. Utredningen återkommer till 

denna fråga i sitt slutbetänkande. 

Delmodellen för hälso- och sjukvård 

Delmodellen för hälso- och sjukvård innehåller tre komponenter: skillnader 

i faktisk sjuklighet för vissa vårdtunga sjukdomar, skillnader i demografi och 

socioekonomiska faktorer, och merkostnader till följd av gles bebyggelsestruktur 

och litet befolkningsunderlag. Kostnaderna skattas utifrån underlag 

från region Skåne år 2000. Utredningen föreslår att delmodellen uppdateras 

utifrån siffror från år 2004. Västernorrland är det landsting som skulle få det 

största tillägget per capita till följd av uppdateringen. 

Löpande uppföljningar 

Ett av utredningens direktiv har varit att föreslå en lämplig organisation för 

permanent uppföljning av utjämningssystemet. Tidigare översyner har ägt 

rum samlat med flera års mellanrum av parlamentariska utredningar. Sverige 

har sedan 1966 haft skatteutjämning mellan kommuner och landsting. 1966 

års system gällde fram till 1993, även om systemet modifierades några gånger 

under den tidsperioden. 1993 års skatteutjämningssystem avlöstes av ett nytt 

system 1996. 1996 års system gällde, med vissa justeringar, fram till dess att 

2005 års system infördes. De relativt långa perioderna mellan översynerna 

har resulterat i plötsliga och stora omfördelningar mellan kommunerna när 

uppdateringar väl har implementerats. 

Kommunernas förutsättningar har kraftigt förändrats från ett år till ett annat, 

vilket har nödvändiggjort omfattande införanderegler för att successivt fasa in 

förändringarna. En löpande uppföljning kan vara ett sätt att uppdatera systemet 

oftare och i mindre steg. 

Utjämningsorganisationen föreslås få i uppdrag: 

• Att löpande följa upp och utvärdera systemet och säkerställa tillgången på 

data. 

Utskott 5: 


— 190 — 



• Att löpande följa kostnadsutvecklingen och jämföra utjämningssystemets 

utfall med faktiska kostnader. 

• Att löpande följa upp samhällsutvecklingen i de delar som påverkar kostnadsutjämningens 

utfall, såsom propositioner som påverkar kommunernas 

verksamhetsområden. 

• Att analysera om det finns strukturella kostandsskillnader som inte beaktas 

i systemet. 

Det har från vissa håll, bland annat Stockholms stad, framförts önskemål om 

att bredda uppföljningsorganisationens mandat. Utöver att uppdatera det 

befintliga systemet bör organisationen kunna föreslå större förändringar av 

utjämningssystemet. 

Med hänvisning till ovanstående föreslås stämman uttala 

att förslaget som framförs i ”Deluppföljning av den kommunalekonomiska 

utjämningen” (Statens offentliga utredningar 2006:84) bör genomföras, 

att markkostnader bör beaktas i byggkostnadsutjämningen, 

att den faktiska lönekostnaden inte ska utgöra ett tak i utjämningen för lönekostnader, 

att utjämningen för lönekostnader bör baseras på kostnaden för all obligatorisk 

verksamhet, 

att byggkostnader bör ingå i kostnadsutjämningsmodellen för landstingen, 

samt 

att uppdra till förbundsstyrelsen att till moderaternas partistämma 2007 lägga 

fram en motion om förändrad kostnadsutjämning för kommuner och 

landsting. 

Mats Johansson 

City 


Frågan om den kommunala kostnadsutjämningen är och förblir en av de allra 

viktigaste frågorna för hela stockholmsregionens ekonomi. 

Motionären går utförligt och pedagogiskt igenom bakgrunden till det nuvarande 

systemet inklusive det nu aktuella utredningsförslaget om vissa förändringar, 

bland annat vad gäller hänsyn till den påtagliga skillnaden i lönekostnader 

respektive byggkostnader mellan olika kommuner. 



— 191 — 

Utskott 5: 


Motionären argumenterar starkt och trovärdigt för att dessa förslag ska 

genomföras. Precis som motionären konstaterar skulle utredningsförslagen, 

om de genomförs, innebära förbättringar för det stora flertalet kommuner i 

Stockholmsregionen och däribland Stockholms stad. Förbundsstyrelsen vill 

dock i sammanhanget framhålla att även om utredningsförslagen genomförs 

förblir Stockholms stad en mycket stor nettobetalare till utjämningssystemet. 

Ingen får därför förledas att tro att förändringarna i systemet är tillräckliga 

utifrån ett stockholmsperspektiv – däremot är de helt nödvändiga. 

Moderaterna i Stockholms stadshus har ställt sig bakom stadsledningskontorets 

uppfattning att skillnader i markvärde bör beaktas i byggkostnadsutjämningen, 

och förbundsstyrelsen anser för sin del att motionären även på denna 

punkt har goda argument för sin sak. 

Även i övrigt instämmer förbundsstyrelsen i motionärens förslag, inklusive 

frågan om vikten av att frågan ges stor betydelse vid förbundets agerande 

inför och under höstens partistämma. 






Motion 73 



Kostnadsutjämningen är en del av den skatteutjämning som kompenserar för 

kostnader som kommuner och landsting själva inte bedöms kunna påverka. 

För kommunerna ingår för närvarande nio kostnadsslag i kostnadsutjämningen: 

förskoleverksamhet, grundskola, gymnasieskola, äldreomsorg, individoch 

familjeomsorg, barn med utländsk bakgrund, bebyggelsestruktur, befolkningsförändringar 

och kollektivtrafik. För landstingen ingår kostnadsslagen 

kollektivtrafik, hälso- och sjukvård och befolkningsförändringar. 

Utskott 5: 


— 192 — 



Det är inte faktiska kostnader utan standardkostnader som styr utjämningssystemets 

utfall. Standardkostnaden är den teoretiskt uträknade kostnaden 

för en verksamhet givet att den bedrivs med en genomsnittlig effektivitet. 

Standardkostnader under genomsnittet ger avdrag och standardkostnader 

över genomsnittet ger tillägg för respektive kostnadsslag. 

År 2004 omfördelade kostnadsutjämningen totalt 4,7 miljarder mellan kommunerna 

och 1,1 miljarder mellan landstingen. En faktor som i dag inte ingår 

i kostnadsutjämningen är skillnader i lönekostnader. Detta finns det anledning 

att ompröva. Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) har konstaterat 

att de regionala löneskillnaderna är stora i Sverige, och att lönerna är särskilt 

höga i Stockholm. Det gäller för det privata näringslivet och det gäller i allt 

större utsträckning för kommun- och landstingsanställda. Bland annat Kommunförbundet 

i Stockholms län, Stockholms läns landsting, Länsstyrelsen i 

Stockholm och Svenskt Näringsliv har framfört synpunkten att löneskillnader 

bör beaktas i kostnadsutjämningen. Detsamma bör gälla höga kostnader 

för lokaler, enligt Stockholms kommun. Det kan tyckas inkonsekvent att 

storstädernas höga lokalkostnader inte beaktas medan höga lokalkostnader 

till följd av överkapacitet på avfolkningsorter är en faktor som räknas. 

Från kommunalpolitiskt håll har kostnadsutjämningen även kritiserats för att 

vara för komplicerad. Utfallet för en enskild kommun beror på kommunens 

förutsättningar i relation till andra kommuners förutsättningar. För att förutse 

kostnadsutjämningens framtida utfall krävs därför inte bara prognoser 

för den egna kommunens utveckling, utan även prognoser för utvecklingen 

i resten av landets kommuner. Kostnadsutjämningens utfall blir i praktiken 

omöjligt att förutse, vilket försvårar kommunernas ekonomiska planering. 

Syftet med kostnadsutjämningen 

En övergripande ambition för riksdagen och regeringen är att kommuner och 

landsting ska ha likvärdiga ekonomiska förutsättningar oberoende av strukturella 

förhållanden. En grundprincip är att endast utjämna strukturella skillnader 

i verksamheter som är obligatoriska för kommunerna och landstingen. 

Kostnadsutjämningens huvudprincip är att utjämning ska ske för all obligatorisk 

verksamhet. Utjämningen för de verksamheter som omfattas ska avse 

samtliga strukturellt betingade kostnadsskillnader av större betydelse. 

Wetterbergsutredningen 

Den 18 oktober kom utredningen ”Deluppföljning av den kommunalekonomiska 

utjämningen” (Statens offentlig utredningar 2006:84) som ytterligare 

en gång slår fast att de regionala löneskillnaderna inte är övergående. Tvärtom 

tycks de öka över tiden. Kommunernas lönekostnader är högst i Stockholmsregionen. 

Landstingens lönekostnader är högst i Stockholms län och i Uppsala 

län. Utredningen föreslår att en ny delmodell som tar hänsyn till lönekostnader 

införs i kostnadsutjämningen för såväl kommuner som landsting. 



— 193 — 

Utskott 5: 


Tillämpat på år 2006 innebär förslaget att 38 kommuner och tre landsting 

skulle tilldelas ett lönekostnadstillägg. 

Utredningen föreslår även en förändring av byggkostnadsmodellen i kostnadsutjämningssystemet. 

Den nuvarande modellen baseras på den faktiska 

byggkostnaden per kvadratmeter, som enligt utredningen inte bara beror 

på strukturella förhållandet utan även på självvalda kvalitetsskillnader. Den 

föreslagna modellen baserar sig på enbart klimat och regionala skillnader i 

lönekostnader för byggarbete. Modellen skulle, precis som den nu gällande 

modellen, medföra en omfördelning till framför allt Stockholms och Västerbottens 

län. Dock är den föreslagna omfördelningen betydligt mindre än med 

den nuvarande modellen. 

Sammantaget skulle de föreslagna förändringarna för det stora flertalet Stockholmskommuner 

innebära ett plus, däribland för de som drabbas hårdast av 

skatteutjämningen. De som skulle få de största förbättringarna är Nacka, Solna 

och Värmdö. Roslagskommunerna Österåker och Vaxholm skulle däremot 

förlora pengar, liksom Upplands Väsby, Botkyrka och Sigtuna. Förlusterna 

för dessa kommuner är dock relativt små och vägs upp av att Stockholms läns 

landsting skulle få en budgetförstärkning på över 500 miljoner kronor. 

Strukturella löneskillnader 

Utredningen har analyserat huruvida det finns strukturellt betingade löneskillnader 

mellan olika kommuner och landsting, och att i så fall föreslå hur 

dessa skillnader ska beaktas på ett sätt som gör det omöjligt för enskilda kommuner 

att påverka utfallet. Utredningen fann att under perioden 2002/2005 

hade 75 av landets 290 kommuner ett löneläge över genomsnittet. De högsta 

lönenivåerna återfanns i storstadsregionerna. Skillnaden mellan den högst 

betalande och de lägst betalande kommunen uppgick till 15 procentenheter 

enligt utredningens lönekostnadsindexet. För landstingen var motsvarande 

siffra sex procentenheter. Enligt utredningen finns det ingenting som tyder 

på att löneskillnaderna är av tillfällig, övergående natur. Tvärtom tycks de för 

kommunerna öka över tiden. Flera storstadskommuner har sedan slutet av 

1990-talet höjt sina relativa lönenivåer samtidigt som låglönekommunernas 

relativa nivåer i många fall har sjunkit ytterligare. För landstingen har de relativa 

lönenivåerna varit någorlunda konstanta från år 1997 och framåt. 

Faktorer som styr löneläget är, enligt analysen, konkurrensen på närliggande 

arbetsmarknader, lokala boendekostnader och det allmänna arbetsmarknadsläget. 

Som en konsekvens av att individuell lönesättning allt mer har ersatt 

centrala löneavtal är kommunerna och landstingen i en ökande utsträckning 

utsatta för konkurrens om arbetskraften. De konkurrerar dels med varandra 

och dels med andra sektorer med lönenivåer som medel. Den lön som arbetsgivaren 

tvingas betala för att attrahera rätt kompetens styrs av ett flertal 

faktorer. Exempel på sådana faktorer är arbetstagarens utbildning, yrkes- 

Utskott 5: 


— 194 — 



kompetens, arbetslivserfarenhet, kostnadsnivån på orten, flyttkostnader och 

konkurrerande delar och arbetsmarknaden. 

För att inkludera de strukturella lönepåverkande faktorerna i utjämningssystemet 

föreslås två nya delmodeller, en för strukturella löneskillnader mellan 

kommunerna och en för strukturella löneskillnader mellan landstingen. 

För kommunerna beräknas de strukturella löneskillnaderna utifrån följande 

variabler: 

• medellönen för kommunanställda i angränsande kommuner 

• köpeskillingen på småhus 

• förvärvsgraden i kommunen 

Kommunernas beräknade standardkostand för löner baseras på kommunens 

fem största verksamhetsområden. Stockholms stadsledningskontor, liksom 

den politiska ledningen, skulle föredra en beräkningsmodell som tar hänsyn 

till kostnaden för all obligatorisk kommunal verksamhet. För landstingen 

beräknas löneskillnaderna enbart utifrån en variabel: lönerna i den privata 

sektorn i länet. För både kommuner och landsting föreslår utredningen att 

det faktiska löneläget i en kommun eller ett landsting ska utgöra ett tak för 

kompensationen. 

Detta för att ingen ska kompenseras för utgifter som inte finns. Som utredaren 

själv konstaterar är detta dock ett avsteg från de principer som tillämpas i 

kostnadsutjämningens övriga delmodeller. Ett annat problem med det föreslagna 

lönetaket är att det straffar kommuner som håller nere lönekostnaderna. 

Generellt sett är skillnaden mellan landstingens lönekostnader liten. 

Bara fem av 21 landsting har en lönenivå som avviker med mer än 1,5 procent 

från rikssnittet, och inte mer än tre avviker med mer än två procent. Samtidigt 

är löneskillnaderna relativt stora mellan de högst och de lägst betalande, vilket 

innebär att ett fåtal landsting är i stort behov av en lönekostnadskomponent i 

kostnadsutjämningen. Utjämningen föreslås finansieras av samtliga kommuner 

respektive landsting med samma belopp per invånare. Totalt skulle delmodellen 

för kommunerna årligen omfördela omkring 1,2 miljarder kronor 

och delmodellen för landstingen omkring 360 miljoner kronor. 

Reviderad byggkostnadsutjämning 

Byggkostnaderna är en av de faktorer som ingår i kostnadsutjämningen för 

kommuner. För närvarande baserar sig utjämningen på skillnaden i faktiska 

byggkostnader per kvadratmeter, exklusive markkostnader, för så kallade 

gruppbyggda småhus. Den relativa kostnaden för småhus förutsätts motsvara 

den relativa kostnaden för att producera kommunala byggnader. Från och 

med år 2005 har underlaget varit kostnaden för att uppföra småhus under 

perioden 2001/2002. 



— 195 — 

Utskott 5: 


Mycket talar för att skillnaderna i byggkostnader inte är enbart strukturellt 

betingade utan att de även beror på kvalitetsskillnader som är självvalda. I vissa 

regioner byggs hus av högre kvalitet utan att det är nödvändigt av exempelvis 

klimatskäl. I regioner med hög köpkraft efterfrågas större bostäder med 

större fönster, dyrare kök, exklusivare material och dyrare konstruktionslösningar. 

Utredningen föreslår att utjämningen fortsättningsvis ska basera sig på 

delar av byggkostnaden som är strukturella. De strukturella kostnader som 

ska utgöra underlaget är lönekostnaden för byggarbete samt klimatskillnader. 

Ett kallt klimat medför merkostnader för exempelvis ökat behov av isolering 

och större energiförbrukning. Det nya förslaget skulle innebära en minskad 

omfördelning för byggkostnader, från 650 miljoner om året till 290 miljoner. 

Anledningen till att kostnaderna för mark inte inkluderas i utjämningen är 

att kommunerna ofta bygger på egen mark. Den analysen delas inte av Stockholms 

stads stadsledningskontor, som anser att skillnader i markvärde bör beaktas. 

Det kan knappast antas att kommunen äger all den mark den själv bebygger 

och än mindre att egna marktillgångar påverkar kostnaden för inhyrda 

lokaler. Även i de fall kommunen själv äger marken är alternativkostnaden 

högre för att bygga på dyr mark. Att kostnader för lokalhyra inte är inkluderade 

beror på att utredningen kopplar denna kostnad till den underliggande 

byggkostnaden. Detta ska täckas av den investeringsvolym om 2 500 kronor 

per invånare som byggkostnadsutjämningen räknar med. 

Byggkostnader finns för såväl landsting som kommuner. Någon byggkostnadsmodell 

för landstingen finns dock inte på grund av att landstingens 

bygginvesteringar är betydligt mindre än kommunernas. Utredningen gör 

bedömningen att en byggkostnadsutjämning mellan landstingen skulle bli 

så liten att det inte är lönt att komplicera utjämningssystemet för den sakens 

skull. Samtidigt öppnar utredningen för en utvidgad kostnadsutjämning med 

en delmodell som samlar flera mindre strukturella faktorer som var för sig är 

av mindre betydelse. Det skulle kunna handla om exempelvis landstingens 

byggkostnader och uppvärmningskostnader. Utredningen återkommer till 

denna fråga i sitt slutbetänkande. 

Delmodellen för hälso- och sjukvård 

Delmodellen för hälso- och sjukvård innehåller tre komponenter: skillnader 

i faktisk sjuklighet för vissa vårdtunga sjukdomar, skillnader i demografi och 

socioekonomiska faktorer, och merkostnader till följd av gles bebyggelsestruktur 

och litet befolkningsunderlag. Kostnaderna skattas utifrån underlag 

från region Skåne år 2000. Utredningen föreslår att delmodellen uppdateras 

utifrån siffror från år 2004. Västernorrland är det landsting som skulle få det 

största tillägget per capita till följd av uppdateringen. 

Utskott 5: 


— 196 — 



Löpande uppföljningar 

Ett av utredningens direktiv har varit att föreslå en lämplig organisation för 

permanent uppföljning av utjämningssystemet. Tidigare översyner har ägt 

rum samlat med flera års mellanrum av parlamentariska utredningar. Sverige 

har sedan 1966 haft skatteutjämning mellan kommuner och landsting. 1966 

års system gällde fram till 1993, även om systemet modifierades några gånger 

under den tidsperioden. 1993 års skatteutjämningssystem avlöstes av ett nytt 

system 1996. 1996 års system gällde, med vissa justeringar, fram till dess att 

2005 års system infördes. De relativt långa perioderna mellan översynerna 

har resulterat i plötsliga och stora omfördelningar mellan kommunerna när 

uppdateringar väl har implementerats. 

Kommunernas förutsättningar har kraftigt förändrats från ett år till ett annat, 

vilket har nödvändiggjort omfattande införanderegler för att successivt fasa in 

förändringarna. En löpande uppföljning kan vara ett sätt att uppdatera systemet 

oftare och i mindre steg. 

Utjämningsorganisationen föreslås få i uppdrag: 

• Att löpande följa upp och utvärdera systemet och säkerställa tillgången på 

data. 

• Att löpande följa kostnadsutvecklingen och jämföra utjämningssystemets 

utfall med faktiska kostnader. 

• Att löpande följa upp samhällsutvecklingen i de delar som påverkar kostnadsutjämningens 

utfall, såsom propositioner som påverkar kommunernas 

verksamhetsområden. 

• Att analysera om det finns strukturella kostandsskillnader som inte beaktas 

i systemet. 

Det har från vissa håll, bland annat Stockholms stad, framförts önskemål om 

att bredda uppföljningsorganisationens mandat. Utöver att uppdatera det 

befintliga systemet bör organisationen kunna föreslå större förändringar av 

utjämningssystemet. 


att förslaget som framförs i ”Deluppföljning av den kommunalekonomiska 

utjämningen” (Statens offentliga utredningar 2006:84) bör genomföras, 

att markkostnader bör beaktas i byggkostnadsutjämningen, 

att den faktiska lönekostnaden inte ska utgöra ett tak i utjämningen för lönekostnader, 



— 197 — 

Utskott 5: 


att utjämningen för lönekostnader bör baseras på kostnaden för all obligatorisk 

verksamhet, 

att byggkostnader bör ingå i kostnadsutjämningsmodellen för landstingen, 

samt 

att uppdra till förbundsstyrelsen att till moderaternas partistämma 2007 lägga 

fram en motion om förändrad kostnadsutjämning för kommuner och 

landsting. 

Karl Sigfrid 

Solna 


Frågan om den kommunala kostnadsutjämningen är och förblir en av de allra 

viktigaste frågorna för hela stockholmsregionens ekonomi. 

Motionären går utförligt och pedagogiskt igenom bakgrunden till det nuvarande 

systemet inklusive det nu aktuella utredningsförslaget om vissa förändringar, 

bland annat vad gäller hänsyn till den påtagliga skillnaden i lönekostnader 

respektive byggkostnader mellan olika kommuner. 

Motionären argumenterar starkt och trovärdigt för att dessa förslag ska 

genomföras. Precis som motionären konstaterar skulle utredningsförslagen, 

om de genomförs, innebära förbättringar för det stora flertalet kommuner 

i Stockholmsregionen . Förbundsstyrelsen vill betona att förändringarna i 

systemet är inte tillräckliga utifrån ett Stockholmsperspektiv – däremot är de 

helt nödvändiga. 

Förbundsstyrelsen ställer sig bakom uppfattningen att skillnader i markvärde 

bör beaktas i byggkostnadsutjämningen. Förbundsstyrelsen anser för sin del 

att motionären även på denna punkt har goda argument för sin sak. Även i 

övrigt instämmer förbundsstyrelsen i motionärens förslag, inklusive frågan 

om vikten av att frågan ges stor betydelse vid förbundets agerande inför och 

under höstens partistämma. 






Utskott 5: 


— 198 — 



Motion 74 

Moderat Ungdom i Stockholms län – Stockholms län 

Ett stärkt personval 

Inledning och sammanfattning 

Den medborgliga delaktigheten i partiernas interna demokratiska tillsättningsprocesser 

vid fastställandet av valsedlar och därmed indirekt tillsättningen 

av förtroendevalda politiker, har i takt med partiernas sviktande medlemssiffrorna 

drastiskt minskat. Detta, tillsammans med faktumet att personvalets 

möjligheter utnyttjas i mycket ringa omfattning, medför ett växande legitimitetsproblem 

för såväl enskilda förtroendevalda som partipolitiken i allmänhet. 

Denna proposition har, med utgångspunkt i ovanstående, som huvudtes att 

det svenska politiska systemet lider av ett påtagligt representativitetsproblem. 

Nedan kommer argument presenteras för att denna problembild delvis beror 

på rent juridiska tillkortakommanden hos personvalet som institution, men 

även på frågor relaterade till partiernas interna förhållningssätt till personval i 

allmänhet. 

Övergripande kommer två problemförklaringar samt lösningar till desamma 

att presenteras: 

1. Personvalet måste i juridisk mening förändras så att spärren sänks för 

enskilda kandidater att bli personvalda. Reella och tydliga skillnader 

måste upprättas mellan att som kandidat erhålla personvalskryss och att 

inte gör detsamma. Klara incitament måste finnas för såväl kandidater att 

bedriva personvalskampanjer som för väljare att kryssa enskilda politiker, 

varför partiet bör anta en policy att nämnd- respektive utskottstillsättning 

av kandidater i huvudsak baseras på antalet personvalskryss kandidater 

erhåller. 

2. Provvalet som inrättning bör marknadsföras extern i syfte att öka incitamenten 

för partisympatisörer att ta steget till att bli medlemmar varigenom, 

de interna tillsättningsprocesserna även erhåller större demokratisk 

legitimitet. Enskilda kandidater bör vidare uppmuntras till att i större 

omfattning förankra sin egen kandidatur inom partiets medlemskår för att 

uppnå detsamma. 

Nya förutsättningar för demokratin 

Det står utom all tvivel att den västerländska demokratins förutsättningar 

förändrats på flera fundamentala plan under 1900-talets slut. Det kanske mest 

påfallande exemplet på detta är hur folkrörelsernas och masspartiernas era 



— 199 — 

Utskott 5: 


tycks successivt lida mot sitt slut. Därmed har legitimiteten hos de politiska 

partierna som politiska aktörer och som forum för aggregation av särintressen 

ställts inför nya utmaningar. Lika uppenbart är att olika politiska system 

anpassat sig till och hanterat dessa förändringar med olika grad av framgång 

och att förutsättningarna för att hantera framtida omvälvningar skiljer sig från 

land till land. Olyckligtvis tillhör Sverige i detta avseende ett av de värst drabbade. 

Masspartierna har traditionellt uppfattats som den naturliga länken mellan 

medborgare och det politiska systemet. I gängse accepterade teorimodeller 

beskrivs partiväsendet som en institution i vilken en förankrings- och legitimitetsreciprocitet 

infinner sig genom att intresseorganisationers skilda stävanden 

sammanstöps i acceptabla kompromisser, samtidigt som partiväsendets 

politiska beslut förankras i medborgarkåren genom interna processer. Denna 

intresseaggregerande och legitimitetsskapande funktion i demokratin glider 

alltjämt ifrån de politiska partierna och i synnerhet i Sverige kan vi se hur 

denna utveckling efterföljs av ett ökat misstroende för demokratiska institutioner 

och för politiker. Ett antal indikatorer är i sammanhanget intressanta 

att betrakta: 

Människor är inte länge ”livstidsanhängare” av ett enskilt parti, utan tydliga 

väljarströmningar mellan partier kan påvisas (även över blockgränserna). 

Människors politiska ”köpbenägenhet” är inte lika traditionell och i allt 

mindre utsträckning determinerad av klassmässig röstidentifikation. Människor 

får överlag svårare att identifiera sig med enskilda partier och är mindre 

benägna till att köpa hela partikoncept. Inte minst gör detta fenomen sig 

gällande bland yngre väljare. Utöver flyktigare väljarströmningar tar detta 

sig i tydligt i uttryck genom ett minskat intresse för partimedlemskapet. Att 

människor ställer större förtroendemässiga krav på politiker genom att på ett 

distinktare sätt än tidigare markera sitt missnöje genom valsedeln måste dock 

i flera avseenden betraktas som sundhetstecken i demokratin. Men fortfarande 

återstår flera strukturella förklaringsfaktorer till dagens ökade misstro för 

det politiska systemet, vilket påpekats ovan. 

Uppenbart är att partiväsendet måste börja hantera det faktum att det finns 

en bristande återkoppling mellan medborgare och den politiska sfären. Om 

partiväsendets minskande förmåga till legitimitetsskapande genom intresseaggregeringsprocesser 

är en mer teoretisk betingad förändring i partiväsendets 

roll inom det politiska systemet är medlemsbortfallet en mer praktiskt konsekvens 

av hur gapet mellan den politiska och civila sfären ökar. Andelen medborgare 

som är delaktiga i de interna demokratiska processernas vid till exempel 

fastställandet av partiernas vallistor och därmed indirekt tillsättningen 

av våra förtroendevalda, minskar i takt med att medlemssiffrorna sviktar. Inte 

minst blir problemet påtagligt då den mycket höga medelåldern bland partimedlemmarna 

tas i beaktning. För moderaternas del tar detta sig i uttryck i 

att färre har eller utnyttjar möjligheten att delta i våra interna provval. 

Utskott 5: 


— 200 — 



Detta är ett mycket allvarligt problem! I dag är endast ett tusental personer 

delaktiga i att tillsätta våra politiska representanter som senare kommer att 

representera miljoner (vilka dessutom inte kommer i närheten av att vara 

åldersmässigt representativa för befolkningen i övrigt). Håller utvecklingen 

i sig kommer situationen att bli fullständigt ohållbar inom ett till två decennier. 

Detta tillsammans med det svenska valsystemet med flermansvalskretsar 

och en stark och homogen partikultur har resulterat i latenta problem för den 

demokratiska återkopplingen mellan medborgare och förtroendevald. Flermansvalkretsar 

och stränga krav på att följa partilinjen har gjort den enskilde 

politiken anonym och detta tillsammans med det låga numerära medborgliga 

stödet bakom politiker genom den interna tillsättningsprocessen har marginaliserat 

den enskilde politikern. Därmed har folkrepresentativiteten kommit 

att vila allena på partiväsendet. 

Är personval lösningen? 

Som lösning till den allmänt bristande återkopplingen mellan medborgare och 

politiker har moderaterna sedan en tid tillbaka varit starkt drivande i frågan 

om ökat personval. Genom personvalet skulle enskilda politiker få ett tyngre 

politiskt mandat men samtidigt ett tydligare ansvar gentemot sina väljare. 

Detta skulle bidra till att banden mellan väljare och politiker stärktes och att 

den enskilde politikern kunde komplettera partiväsendets rollen som intresseaggregator 

mellan olika intresseorganisationer och samtidigt legitimera den 

förda politiken genom sina kontaktkanaler in i medborgarkåren. 

Men det praktiska utfallet talar sitt tydliga språk. Andelen väljare som utnyttjar 

personvalet minskade överlag under valet 2002 jämfört med 1998. Procentuellt 

räknat utnyttjade som mest 38 procent och som minst 15 procent 

av de röstande i Stockholms län möjligheten att proaktivt stödja en enskild 

kandidat. Personvalet har således inte i något relevant hänseende förbättrat 

situationen. 

Mycket av förklaringen till personvalets relativa misslyckande är att systemet 

fortfarande gör det mycket komplicerat för enskilda kandidater att bli personvalda, 

då spärren för antalet kryss i förhållande till partiets totala röstantal 

i valkretsen som en kandidat måste erhålla är för alldeles för hög (fem procent 

för primärkommunval och åtta procent för riksdagsval). Men merparten av 

förklaringen återfinns i att det i praktiken inte finns någon skillnad mellan 

att erhålla många kryss eller att bli personvald är marginella för politiker på 

valbar plats. Eftersom det svenska partiväsendet har en stark kultur av partidisciplin 

som har liten tolerans för avvikande uppfattningar är skällen för 

väljare att lyfta in icke valbara kandidater ganska små, då väljarna i allmänhet 

inte uppfattar reella alternativ inom ramen för samma valsedel. Incitamenten 

för väljare att aktivt kryssa en personkandidat är därför ganska små, liksom 

därmed incitamenten för den enskilde politikern att aktivt söka ett förtroendemandat. 



— 201 — 

Utskott 5: 


Även interna förändringar av partikulturen måste tillstånd! 

Den enskilde politikern har i dag (överlag) 

i) mycket lågt numerärt medborgerligt stöd genom de interna tillsättningsprocesserna; 

ii) mycket lågt numerärt medborgerligt stöd genom andel väljare som aktivt 

kryssar. 

Mellan medborgare och stat står således partiväsendet och ej dess enskilda 

förtroendevalda som den i praktiken allena innehavaren av politiskt legitimitet. 

Undantaget utgörs av partiledarna och andra toppolitiker. Situationen ser 

även bättre ut i mindre valkretsar där moderaterna i realiteten endast har ett 

mandat och som således i praktiken fungerar som enmansvalkretsar. 

Trots att personvalets juridiska tillkortakommanden som nämnts ovan, är 

det uppenbart att många problem även återfinns i den interna partikulturen. 

Givetvis bör moderaterna verkar för rent juridiska reformer av personvalet, 

vilket i huvudsak bör bestå i sänkandet av personvalsspärrarna för att underlätta 

för medborgares vilja att göra sig gällande. Men representationsproblemet 

genom de interna valprocesserna och sjunkande medlemsantal utgör ett 

minst lika stort problem. Det senare är dessutom mer påverkbart då det inte 

förutsätter en borglig riksdagsmajoritet med en enhetlig linje i frågan. 

Men att ändra den sjunkande medlemstrenden är lättare sagt än gjort, bland 

annat av skäl som diskuterats ovan gällande människors minskade benägenhet 

att identifiera sig med enskilda partier. Men i komparativa studier av 

olika politiska system kan konstateras att det ofta finns ett samband mellan 

ökat inslag av någon form av interndemokratiskt personval och partiväsendets 

medlemsvitalitet. Ett tydligt exempel i kontrast till Sverige är USA. De 

republikanska och demokratiska partiernas motsvarighet till vårt provval, 

”primary elections” har en medialt framskjuten roll i tillsättningsprocessen av 

partirepresentanterna. Att republikanerna och demokraterna samtidigt lyckas 

upprätthålla höga medlemssiffror och deltagare i primärvalen är relativt självklart. 

Genom partimedlemskapet erbjuds en direkt möjlighet till inflytande 

i den interna tillsättningsprocessen av partirepresentanter. Att vara medlem 

(eller ”registrerad partisympatisör”) får således en mycket mer rationell 

innebörd än i Sverige – den enskilde medlemmen kan öka sin möjlighet att 

påverka politiska processer. 

I motsats till detta är endast ett mycket litet fåtal utöver den aktiva partikärnan 

medveten om partiernas interna tillsättningsprocesser här i Sverige. En 

viktig förklaring till detta ligger givetvis i att socialdemokratin inte tillämpar 

provval. Men i de partier, exempelvis moderaterna, där medlemmar har möjligheten 

till inflytande i tillsättningsprocesserna på ett mer direkt sätt finns 

istället kulturellt betingade problem. 

Utskott 5: 


— 202 — 



Om människor i dag ifrågasätter partimedlemskapets syfte och nöjer sig med 

att utnyttja rösträtten i allmänna val, varför används då inte argumentet att 

partimedlemskapet innebär en direkt möjlighet till att påverka vilka personer 

som representerar partiet? 

När en extern kommunikation av denna möjlighet dessutom bevisligen har 

resulterat i ett vitalare partiengagemang och solidare medlemsbas i partisystem 

som öppet erbjuder denna möjlighet (till exempel i USA). Frågan måste 

antagligen hänföras till ett mer djupt rotat kulturellt beteende som återfinns 

i svensk mentalitet och som populärt betecknas som ”jantelagen”. Att marknadsföra 

sig som kandidat i de interna provvalen är mer eller mindre tabubelagt 

och uppfattas som olämpligt. Istället för att se möjligheten i en ökad 

demokratisk legitimitet, troligtviss positiva återverkningar på medlemstalen 

och en starkare medlemsdemokrati, ses marknadsföreningen av interna partival 

och enskilda kandidaters personliga marknadsföring av den egna personen 

som förmätet. 

Konkreta förändringar 

Personvalet bör otvivelaktligen utvecklas i juridisk mening. Men många 

(kanske till och med merparten) av problemen återfinnes i den interna partistrukturen. 

Antalet kryss en kandidat erhåller måste ge konkret utfall – det 

måste löna sig att driva en personvalskampanj som kandidat och löna sig att 

som medborgare kryssa en enskild företrädare. Partiet bör således markera 

detta genom att tydligt sända ut signalen att antalet personkryss (oavsett 

huruvida kandidaten ifråga blev personvald eller ej) bör ha bäring på tillsättningsprocessen 

av till exempel kommunala poster eller riksdags utskottsposter. 

I realiteten bör detta innebära att den person som erhöll flest kryss på 

den kommunala vallistan som konsekvens därav tillfrågas bli moderaternas 

kommunstyrelseordförande kandidat och att preferenser gällande till exempel 

nämndpositioner ges företrädelse efter antalet personvalskryss. Därmed ges 

tydliga incitament för att bedriva personval och samtidigt ett tydligare ansvar 

gentemot väljarna. 

Vidare bör även förankringsarbetet av kandidater vid fasen att fastställa 

partiets valsedlar stärkas, detta i syfte att öka den demokratiska förankringen 

och att vitalisera partiväsendet. Således bör den interna partiorganisationen 

tydligt uttala och uppmuntra kandidater att på ett mer proaktivt sätt förankra 

sin kandidatur under provvalsfasen än enbart genom provvalskatalogen. Den 

interna partiorganisationen bör även ställa sig positiv till att provvalet marknadsförs 

externt för att uppmuntra partianhängare att ta steget att bli medlem. 

Utöver de demokratiska fördelarna att vidta dylika åtgärder skulle det sannolikt 

ge oss en stark konkurrensfördel gentemot socialdemokratin där den 

enskilde medlemmen har synnerligen begränsade möjligheter till påverkan. 



— 203 — 

Utskott 5: 



att personvalsspärren bör sänkas, 

att antalet personvalskryss en kandidat erhåller i allmänna val bör ha positiv 

bäring på efterföljande kommunal-, landstings- och riksdagspolitiska 

nämnd- respektive utskottstillsättning, 

att medlemmars möjlighet att påverka vilka kandidater som representerar 

partiet genom delaktighet i provvalet kan och bör marknadsföras i syfte 

att öka incitamentet för att ta steget att bli medlem, 

att kandidater bör uppmuntras att förankra sin kandidatur till politiska förtroendeuppdrag 

inom medlemskåren under provvalsprocessen, samt 

att vidaresända propositionen till moderaterna i Stockholms läns förbundsstämma 

2005. 

Moderat Ungdom i Stockholms län 



att bifalla propositionen. 


Det politiska uppdraget består av två lika viktiga delar. Den ena är att utöva 

politiken i den valda församling man är vald till. Den andra delen är att föra 

en dialog med väljarna – de som har givit oss sitt förtroende. Generellt sett 

spenderar politiker i dag för stor del av sin tid i sammanträdesrummen. Mötet 

med väljarna är dessvärre allt för begränsat. 

Ett ökat personvalsinslag kan väsentligt förändra denna situation i en positiv 

riktning. Det är därför som moderaterna som parti tror på ökat personval. 

Förbundsstyrelsen delar därför motionärens uppfattning att reglerna bör ses 

över. Ökat inflytande från väljarna över vilka kandidater som ska väljas leder 

till större engagemang. 

I gällande vallag står följande: 

Att det personliga röstetalet är antalet personröster för en viss kandidat 

i en valkrets under en och samma partibeteckning. Om kandidatnam- 

Utskott 5: 


— 204 — 



net finns på olika listtyper räknas personrösterna samman från de olika 

listorna. 

Kravet (spärren) för att bli invald på personligt röstetal är att kandidaten 

har fått ett antal personröster som motsvarar minst: 

8 % av partiets röster i valkretsen i riksdagsvalet 

5 % av partiets röster vid val till landstings- och kommunfullmäktige, 

dock lägst 100 röster för landstingsval och lägst 50 röster för val till kommunfullmäktige. 

De höga spärrarnivåerna innebär att möjligheterna att bli invald med hjälp 

av personvalskryss är starkt begränsade. Detta gäller särskilt riksdagsvalet. 

Förbundsstyrelsen anser, liksom motionärerna, att personvalsspärrarna bör 

sänkas. I en förlängning bör spärrarna helt tas bort. 

Mot denna bakgrund föreslår förbundsstyrelsen att förbundsstämman beslutar 

att bifalla att-sats 3, 

att anse att-sats 2 och 4 för besvarade, 

att uttala att personvalsspärrarna skall tas bort och därmed anse att-sats 1 för 

besvarad, samt 

att vidaresända motionen till partistämman med förbundsstyrelsens yttrande. 



att bifalla att-sats 1 och 3, 

att anse att-sats 2 och 4 för besvarade, samt 

att vidaresända motionen till partistämman med förbundsstyrelsens yttrande. 



— 205 — 

Utskott 5: 


Motion 75 


Gotland försökskommun för gårdsförsäljning 

Gotland liksom övrig glesbygd i Sverige har stora möjligheter att utvecklas, 

utan behov av bidrag från Europeiska Unionen (EU) och staten. Det förutsätter 

emellertid att varken EU eller staten sätter käppar i hjulet för glesbygden. 

Alltjämt utgör förbudet mot gårdsförsäljning av alkoholvaror ett sådant 

hinder. På Gotland tillverkas öl, vin och sprit av hög kvalitet och tydligt 

ursprung. Givetvis bidrar dessa lokala produkter till att stärka varumärket 

Gotland och till att hålla ön levande, inte minst dess turistnäring. Det gör 

förbudet mot gårdsförsäljning desto mer upprörande. Varför tillåts bonden i 

Normandie sälja sin cider, pommes och calvados samtidigt som det är förbjudet 

att sälja Wisby Klosteröl, Gutevin och Träkumla Rom på Gotland? 

Moderaterna bör verka för att förbudet mot gårdsförsäljning hävs, inledningsvis 

genom att Gotland utses till försökskommun för en sådan liberalisering. 

När förbudet hävs bör ett system med licenser eller liknande införas, i 

syfte att stänga ute oseriösa näringsidkare. 


att till moderaternas partistämma i Gävle anta denna proposition som sin 

egen och lämna in den som motion, samt 

att uppmana de moderata kommunfullmäktigeledamöterna att verka för att 

Gotland utses till försökskommun för gårdsförsäljning. 



Förbundsstämmans beslutade 


Utskott 5: 


— 206 — 



Utskott 6: 

Sverige i Europa och världen

Motion 76 


Ett Barentssekretariats lokalisering till norra Sverige 

Utvecklingen i Barentsområdet har ökat starkt under det senaste året. Men 

det finns många hinder som bromsar fortsatt utveckling. Den internationella 

gränsövergången i Salla mellan Finland och Ryssland som efter många om 

och men har öppnats även för persontrafik är bara ett av många exempel. Här 

måste nu fem bommar med beväpnade vakter passeras, då tar en gränspassage 

många timmar att genomföra. 

Ett utbyggt och förbättrat Barentssamarbete är av största betydelse för området 

ekonomiskt, infrastrukturellt samt dessutom ur säkerhetspolitisk synpunkt. 

Ett svenskt Barentssekretariat är nu mer viktigt än någonsin. 

Barentsregionen omfattar norra Sverige, norra Norge, norra Finland och 

nordvästra Ryssland. I området bor cirka fem miljoner invånare. I området 

finns stora resurser av skog och rik tillgång på värdefulla mineraler och övriga 

naturresurser. Det så kallade Sjtokmanfältet norr om Murmansk innehåller 

jättelika mängder naturgas, det handlar om mer än 30 gånger så mycket som 

det norska Snövitfältet. Ryska oljebolag ska på sikt förse USA med cirka tio 

procent av dess oljekonsumtion från hamnen i Murmansk. Härför krävs stora 

investeringar. 

År 1998 tillsatte dåvarande regeringen en projektgrupp med landshövdingen 

som ordförande att utreda och lämna förslag i frågan. Härefter har flera 

utredningar arbetat med hur samordningen i regeringskansliet kan förbättras 

när det gäller Barentssamarbetet. 

Den svenska hållningen har hitintills visat på stor otydlighet och passivitet 

i hur vi konkret ska förbättra utvecklingen i Barentsområdet. Finland och 

Norge är väl etablerade med en mycket stark utveckling i området där Sverige 

alltmer kommit att hamna i efterhand. 

Nuvarande moderatledda regering har i sin regeringsförklaring angivit att ”Vi 

ska fokusera på Barentssamarbetet”. Det är nu hög tid att ett Barentssekretariat 

etableras i norra Sverige. 

Föreslår 

att moderaterna verkar för att ett Barentssekretariat inrättas i östra Norrbotten 

med uppgift att vara ett stöd i norra Sveriges kontakter för att tillsam- 



— 209 — 

Utskott 6: 


mans med Nordnorge och norra Finland stödja och stärka kontakterna 

med nordvästra Ryssland, samt 


Bo Hultin 

Boden 





Förbundsstämman beslutar i enlighet med förbundsstyrelsens yttrande 


Motion 77 


Ett återupprättat Barentssekretariat i norra Sverige 

Barentsregionen omfattar norra Sverige, norra Norge, norra Finland och 

nordvästra Ryssland. I området bor cirka fem miljoner invånare. I området 

finns stora resurser av skog och rik tillgång på värdefulla mineraler och övriga 

naturresurser. Utvecklingen i Barentsområdet har tagit ordentlig fart under 

det senaste åren. Ett utbyggt Barentssamarbete är av största betydelse för 

området ekonomiskt, infrastrukturellt samt dessutom ur säkerhetspolitisk 

synpunkt. 

Det så kallade Sjtokmanfältet norr om Murmansk innehåller jättelika mängder 

naturgas, det handlar om mer än 30 gånger så mycket som det norska 

Snövitfältet. Ryska oljebolag ska på sikt förse USA med cirka tio procent av 

dess oljekonsumtion från hamnen i Murmansk. Härför krävs stora investeringar. 

Utskott 6: 


— 210 — 



År 1998 tillsatte regeringen en projektgrupp med landshövdingen som ordförande 

för att utreda och lämna förslag i frågan om ett svenskt sekretariat för 

Barentssamarbete. 

I februari 2002 redovisades uppdraget av landshövdingen för utrikesminister 

Anna Lindh i Luleå och föreslog att regeringen inrättar ett fristående nationellt 

Barentssekreteriat i norra Sverige som skulle kunna vara ett stöd för 

myndigheter, universitet, näringsliv och folkrörelser i deras arbete i kontakterna 

med Ryssland. 

I februari 2004 invigdes så ett Barentssekretariat med kontor i Luleå och 

Umeå samt en avdelning i Stockolm insorterat under utrikesdepartementet. 

Men det blev inte långlivat. 

Redan i november 2005 beslutade regeringen så att avveckla Barentssekretariatet. 

I Rovaniemi har Finland ett väl fungerande Barentssekretariat för nationella 

och regionala frågor. I Kirkenes i Nordnorge sker utbyggnad av det forskningsinstitut 

som där arbetar med Barentsfrågorna. I det läget avvecklar Sveriges 

regering förutsättningarna för ett samarbete inom Barentsområdet. 

I nordligaste Sverige sker i närtid mycket stora investeringar med cirka 20 

miljarder kronor i gruvindustrin samt förbättringar i järnvägsnät, landsvägsnät 

och effektivisering av vattenkraften med motsvarande belopp. Härutöver 

sker utveckling av testindustrin, besöksnäringen samt utbyggnad av storvaruhus 

som kommer att mångdubbla det regionala handelsutbytet. Sverige 

behöver en rejäl plattform för att utveckla Barentssamarbetet. 

För samarbete på likvärdig nivå mellan berörda länder erfordras ett svenskt 

Barentssekretariat. 

Mot bakgrund av ovanstående föreslår jag 

att moderaterna verkar för att ett Barentssekretariat åter inrättas i norra 

Norrland med uppgift att tillsammans med Nordnorge och norra Finland 

stödja och stärka kontakterna med nordvästra Ryssland samt utveckla 

samarbetet inom Barentsområdet. 


Bo Hultin 

Boden 



— 211 — 

Utskott 6: 



Förbundsstyrelsen delar motionärens uppfattning om behovet av att utveckla 

kontakter inom Barentsregionen. Styrelsen anser dock att ett återupprättande 

av sekretariatet inte kan ha ett egenvärde. Det resultat som det tidigare sekretariatet 

uppnådde var otillräckligt. Vid ett återupprättande skall inriktningen 

ges en tydlig näringslivsprägel. 






Motion 78 

Oscar Karlflo, Lerum – Norra Älvsborg 

Svenskt militärt bidrag till Irak 

Irak är i dag ett land i kaos och på randen till inbördeskrig. Något måste göras. 

När USA på våren 2003 invaderade Irak och störtade en brutal och tyrannisk 

diktatur, var det början på en ny era i Irak. En era som var tänkt att bygga på 

demokrati och frihet men som några få människor har satt stopp för. Dagligen 

dödas hundratals oskyldiga människor i terrorattacker runt om i landet. 

Attacker vars enda syfte är att döda så många som möjligt. USA gör allt 

de kan för att göra vardagen säkrare för Iraks befolkning, men de kämpar i 

motvind, och utan stöd från det internationella samfundet i dess kamp för ett 

stabilt och demokratiskt Irak. 

Det är utan tvekan ett stort svek från den del av västvärlden som väljer att 

titta på, hålla sig vid sidan om. Om det är av rädsla eller av ren feghet är svårt 

att säga, men osolidariskt är det i alla fall. Det går inte att stå vid sidan om och 

titta på medan Irak faller sönder i kampen mellan den demokratiska världen 

med USA och dess allierade i spetsen å ena sidan och den fundamentalistiska 

världen med terroristerna i spetsen på andra sidan. Det är helt enkelt inte relevant 

om USA gjorde rätt eller fel när de gick in i Irak. Det går att argumen- 

Utskott 6: 


— 212 — 



tera för och emot i evigheter, men vad hjälper det Iraks lidande befolkning? 

En del av västvärlden såg förtrycket under Saddamregimen och gjorde något 

åt det, de avsatte Saddam. Nu är det istället terroristerna som lyckas sätta 

skräck hos folket i Irak. Med dagliga attacker mot kvinnor och barn lyckas de 

ganska bra med att tyrannisera ett alltför prövat folk. Vi i väst måste istället 

börja se till framtiden och hur vi egentligen vill att Irak ska se ut. Vill vi ha ett 

nytt Somalia i Irak med laglöshet och svält eller vill vi bygga ett nytt land på 

demokratiska och rättvisa grunder? Det är dags att ta ställning för demokrati 

och mot fundamentalism. Det är dags att skicka svenska soldater till Irak. 

Det svenska försvaret är till hundra procent inriktat på internationella uppdrag. 

Genom att fungera som en fredsframtvingande/fredsbevarande kraft 

hoppas Sverige på att bidra till en säkrare värld. Jag har svårt att se något annat 

ställe i världen där svenska soldater skulle kunna göra mer nytta än i just 

Irak. 

Att hjälpa folket i Irak vore ett aktivt ställningstagande för deras rätt till att ha 

samma demokrati och frihet som vi i väst har. Det handlar om solidaritet! 

Med anledning av detta yrkas att moderaterna i Norra Älvsborg verkar för 

att lämpliga delar av försvarsmaktens resurser används för fredsbevarande 

och fredsframtvingande insatser i Irak, 

att moderaterna i Norra Älvsborg tar ställning för kampen emot terrorismen, 

att stämman tar motionen som sin egen, samt 

att motionen sänds vidare till 2007 års partistämma för moderaterna. 

Oscar Karflo 

Lerum 


Förbundsstyrelsen delar motionärens beskrivning av situationen i Irak. 

Ett land som utarmas av inre konflikter och endast hålls samman genom 

USA:s militära närvaro. I ett försök att stabilisera landet och stärka de demokratiska 

krafterna förstärker USA nu de militära insatserna. 

Sverige är för närvarande engagerat i Kosovo, Afghanistan och utanför Libanons 

kust. Tillsammans med Norge förbereds en insats i Darfur i Sudan. 

Samtidigt fortsätter förberedelserna för den nordiska snabbinsatsstyrkan som 

skall stå till den Europeiska unionens förfogande under första halvåret 2008. 



— 213 — 

Utskott 6: 


Försvarsmaktens mål är att kunna delta i internationella insatser med cirka 

2 000 man. Än så länge klarar man endast de uppgifter som beskrivs ovan. 

Utrikesministern Carl Bildt beskrev regeringens inställning till Irakfrågan på 

följande sätt: 

- Utvecklingen i Irak inger stor oro. Ett demokratiskt, stabilt och sammanhållet 

Irak kan bara byggas på en konstitutionell kompromiss som 

fullt ut accepteras av landets olika nationella och religiösa grupperingar. 

Detta förutsätter också en konstruktiv inställning hos grannländerna. 

Mer omfattande humanitära insatser behövs från omvärlden. Sverige 

kommer att lämna sitt bidrag till dessa. 




att för egen del uttala att man stöder regeringens ansträngningar att på olika 

sätt bistå det Irakiska folket i dess strävan mot demokrati och mänskliga 

rättigheter. 





att för egen del uttala att man stöder regeringens ansträngningar att på olika 

sätt bistå det Irakiska folket i dess strävan mot demokrati och mänskliga 

rättigheter. 

Utskott 6: 


— 214 — 



Motion 79 


– Östergötlands län 


Inledning 

En aktuell fråga i samhällsdebatten den senaste tiden har varit folkrätten, 

statlig suveränitet och dess förhållande till de mänskliga rättigheterna. Debatten 

har i huvudsak handlat om huruvida enskilda stater utan stöd i Förenta 

Nationerna (FN) skall ha rätt att angripa en annan stat med anledning av att 

den staten bryter mot mänskliga rättigheter. De argument, vilka förs fram för 

att legitimera ett angrepp, är för det första att förhindra brott mot mänskliga 

rättigheter, däribland massmord och etnisk rensning, för det andra att 

upprätthållande av internationell fred och säkerhet kräver en väpnad insats 

och slutligen att FN i sin roll som överstatligt organ inte fungerar tillfredsställande. 

Som argument för det sistnämnda nämns den vetorätt de ständiga 

medlemmarna innehar. Denna vetorätt leder till att tänkta resolutioner blir 

verkningslösa eller att konsensus aldrig uppnås. 

I propositionen framförs argument för att humanitära interventioner skall 

kunna genomföras utan stöd i FN:s säkerhetsråd. Propositionen börjar med 

en introduktion av naturliga universella rättigheter. Därefter förs ett resonemang 

kring FN och statlig suveränitet. Huvuddelen är ett resonemang kring 

humanitära interventioner. 

Naturliga universella rättigheter 

Idén om naturliga rättigheter är gammal. Den har sitt ursprung redan i antikens 

Grekland. I Rom vidareutvecklades rättssystemet och den naturliga 

lagen ansågs vara en lag som gällde alla människor. Samhällets lagar gällde 

däremot bara invånarna i det romerska riket. 

Resonemanget med naturliga rättigheter vidareutvecklades av John Locke då 

han gav ut sin viktigaste skrift i slutet av 1600-talet. I Andra avhandlingen 

om styrelseskicket beskriver Locke naturtillståndet vilket är det tillstånd där 

människan är då hon föds. De naturliga rättigheterna och den naturliga lagen 

härleds genom naturtillståndet. Enligt Locke föds människan fullkomligt fri 

att göra vad hon vill med sitt liv. Vidare är allt människan producerar och skapar, 

frukter av hennes eget arbete. Det sammanfattas av Locke till tre naturliga 

individuella rättigheter. De naturliga rättigheterna är rätten till: liv, frihet 

och egendom. Det enda som begränsar individens rättighet till liv, frihet och 

egendom är andra individers lika rättigheter till det samma. 

R. J. Vincent, Human Rights And International Relations, sid 20 

John Locke, Andra avhandlingen om styrelseskicket, sid 39 



— 215 — 

Utskott 6: 


Stark kritik har förvisso framförts mot resonemanget kring naturliga rättigheter. 

Enligt Edmund Burke innebär teorin med naturliga rättigheter att felaktiga 

förenklingar görs av de komplexa samband som samhället och dess politik 

består av. Lagar och regler skall växa fram på ett naturligt sätt. De lagar och 

friheter som skall vara gällande är de som ärvts från våra förfäder. 

Skiljelinjen går vid synen på individen. Antingen tillskrivs individen ett värde 

i sig. De som accepterar individens egenvärde kan också ställa upp på mänskliga 

fri- och rättigheter där en grundidé hämtas i någon form av naturtillstånd. 

Anses individens rättigheter däremot endast vara något som vuxit fram genom 

det kulturella arvet är det svårt att acceptera några universella mänskliga 

rättigheter. Det bästa argumentet för individuell frihet finns i motsatsförhållandet 

med slaveri där en individ äger rätten till en annan människas liv och 

frihet. 

Människans rätt till liv och frihet är i dag en mer eller mindre vedertagen universell 

norm. Dessa naturliga rättigheter är på grund av sin självklarhet något 

som alla stater och alla världens individer bör kunna acceptera samt följa. 

Statlig suveränitet 

Den rådande världsordningen bygger på suveräna stater och har gjort så 

sedan Westfaliska freden. Dessa stater har absolut bestämmanderätt angående 

skeenden inom det egna territoriet så vida de inte frivilligt accepterat bindande 

avtal. Grunden för detta finns i Max Webers berömda definition om 

staten som innehavare av monopol på att utöva legitimt våld inom det egna 

givna territoriet. Det innebär att det inom det givna territoriet är staten som 

är suverän att stifta lagar samt upprätthålla lag och ordning vilket baserar sig 

på ett oskrivet kontrakt mellan individ och stat. Staters förhållande till varandra 

är anarkiskt, det vill säga det finns inget överstatligt organ som styr staters 

förehavanden till varandra. 

En värld där angrepp på suveräna stater fördöms oavsett orsak, en värld med 

stater, fria att göra vad de önskar på sitt eget territorium är bara en naturlig 

tanke om tron på universella mänskliga rättigheter inte existerar. De suveräna 

staterna blir lätt dödsfällor för sina medborgare. Resonemanget rättfärdigar 

nämligen folkmord och förföljelse då diktaturers handlande inom det egna 

landet är en intern angelägenhet. Avsaknaden av de ovan nämnda universella 

mänskliga rättigheterna gör att de mänskliga rättigheterna ej blir något annat 

än överenskommelser mellan stater. Suveräna stater är inte villiga att lämna 

ifrån sig makt till ett överstatligt organ. Makt som sedan kan användas mot 

den egna staten, makt som kan användas för skydda internationella rättigheter 

och gör störtande av diktaturer möjligt att försvara med hjälp av internationella 

regler. De suveräna staterna är bara ett bra skydd för medborgare i som 

Vincent, sid 28 

Friedrich Hayek (1999), Frihetens grundvalar, sid 31f 

Baylis och Smith (2001) ”The globalization of world politics”, New York, sid 150 

Utskott 6: 


— 216 — 



lever under regimer präglade av idéer som frihet, rätt till liv och där demokratiska 

principer existerar. 

FN 

Förenta Nationerna (FN) bildades ur Nationernas Förbund efter andra 

världskriget. Initiativtagarna till organisationerna var segermakterna i andra 

världskriget. FN kan ses som en institution där stater av intresse att skydda 

den egna suveräniteten har ingått överenskommelser med varandra. FN är 

inte överstatligt och har ingen beslutande makt över enskilda stater. Anledningen 

till det är att staterna aldrig hade kommit överens om att ge upp sin 

suveränitet. 

Fundamentalt i FN:s stadgar är skydd mot yttre hot, strävan efter fred och 

frihet samt skyddet för den statliga suveräniteten. Respekt för mänskliga rättigheter 

nämns i artikel I men enligt texten måste överensstämmelse finnas 

med vad som står i artikel II där den statliga suveräniteten är huvudpunkten. 

I det som brukar kallas folkrätten finns även FN:s deklaration om de mänskliga 

rättigheterna, vilka beskriver individens grundläggande fri och rättigheter. 

Suveräniteten vilken är inskriven i FN-stadgan ses vanligtvis som överordnad 

de mänskliga rättigheterna. 

Hård kritik har vid ett flertal tillfällen riktats mot FN. Detta eftersom organisationen 

inte lyckats enas i frågor om sanktioner eller andra resolutioner. 

Ofta uppstår denna stelhet i säkerhetsrådet då någon eller några av de ständiga 

medlemmarna använder sin vetorätt. Att förfarandet i FN är naturligt 

förklaras med ovanstående resonemang kring suveräna stater och dess ovilja 

att lämna ifrån sig makt. Exakt hur folkrätten läses är en tolkningsfråga. Utfallet 

blir ändå vanligtvis att de ständiga medlemmarna i säkerhetsrådet lägger 

fram ett veto när en fråga om en intervention skall behandlas. 


En tro på universella mänskliga rättigheter innebär att man måste se förbi 

den statliga suveräniteten och anse att även etniska minoriteter och individer 

skall skyddas från angrepp. De mänskliga rättigheterna har en större plats. I 

vissa fall kan till och med interventioner i syfte att värna mänskliga rättigheter 

göras utan stöd från FN:s säkerhetsråd. 10 Nicholas J. Wheeler argumenterar, 

i Saving Strangers – Humanitarian Intervention in International Society, för 

något han kallar solidarism och uppmanar samtidigt världsopinionen ta en 

betydligt större hänsyn till mänskliga rättigheter. 11 

Enligt Wheeler måste vissa villkor vara uppfyllda för att ett angrepp, av en 

suverän stat vilken bryter mot mänskliga rättigheter, skall vara legitimt. För 

det första måste det finnas ett humanitärt skäl till en intervention. Ett sådant 

www.un.org 

10 Nicholas J. Wheeler, Strangers – Humanitarian Intervention in International Society, sid 33 

11 Ibid sid 310 



— 217 — 

Utskott 6: 


skäl måste utgöras av en grov kränkning av de mänskliga rättigheterna. För 

det andra måste alla andra utvägar vara omöjliga. Med andra ord, diplomatiska 

kontakter, handelshinder och fredsbevarande insatser har ej lyckats lösa 

en aktuell konflikt. För det tredje måste insatsen vara proportionell mot den 

aktuella kränkningen. För det fjärde och sista måste också ett positivt utfall 

vara att förvänta av den tänkta interventionen. 12 

Wheelers krav för berättigande av en humanitär intervention: 

• Ett humanitärt skäl till en intervention finns. 

• Alla andra utvägar är omöjliga. 

• Insatsen är proportionell mot den aktuella kränkningen. 

• Ett positivt utfall är förväntat. 

Wheelers syn på humanitära interventioner är bra eftersom den uppmanar till 

civilkurage när massmord och förföljelser äger rum. Grundläggande mänskliga 

rättigheter får en framträdande plats i världsordningen och människor i 

alla världens stater kan förhoppningsvis åtnjuta ett visst skydd eftersom individers 

rättigheter ej underställs den statliga suveräniteten. På grund av vetorätten 

i FN:s säkerhetsråd har humanitära interventioner varit svåra att förankra 

folkrättsligt. Kina genomför fortfarande kränkningar av grundläggande 

mänskliga rättigheter. Det gör att humanitära interventioner i de mänskliga 

rättigheternas namn kan framstå som ett hot för den Kinesiska staten. När 

Nato skulle gå in i Kosovo motsatte sig även Ryssland detta. 

Enligt solidarismen kan en humanitär intervention legitimeras utan stöd i 

FN:s säkerhetsråd. Här finns en stor fördel eftersom minimalt mänskligt blod 

behöver spillas på grund av maktdemonstrationer och konflikter mellan de 

ständiga medlemmarna i säkerhetsrådet. 13 Samtidigt kräver Wheeler att vissa 

villkor skall vara uppfyllda för att en humanitär intervention skall vara legitim. 

Förhoppningsvis fungerar detta, vilket i så fall medför att interventioner 

genomförs endast där de är nödvändiga. 

Ett argument som framförts mot ovanstående sätt att motivera humanitära 

interventioner är att den angripande staten själv kan tolka huruvida interventionen 

är motiverad. Det som gör att principen ändå fungerar beror på 

massmedia och dess stora roll. En omotiverad intervention skulle göra att den 

angripande staten skulle få världsopinionen mot sig. Den kostnaden i form av 

förlorad internationell trovärdighet är ingen stat beredd att bära. 14 

Avslutning 

Har alla människor rätt att leva sitt liv i frihet och även självständigt förvalta 

sin egendom och frukterna av sitt eget arbete? Om svaret är ja på den frågan, 

12 Ibid sid 34 

13 Wheeler, sid 291 

14 Wheeler, sid 310 

Utskott 6: 


— 218 — 



då måste den så centrala tanken på suveräna stater lämna mer plats för upprätthållande 

av mänskliga fri- och rättigheter. Åsidosättande av FN:s säkerhetsråd 

då det blockeras är på sätt och vis rimligt. Massmord skall ej tillåtas 

förekomma endast därför att ett veto i säkerhetsrådet förhindrar en humanitär 

intervention. Av den anledningen bör Moderata Ungdomsförbundet 

verka för att humanitära interventioner skall kunna genomföras på Wheelers 

premisser. 

Med anledning av ovanstående föreslås distriktsstämman besluta 

att ställa sig bakom propositionen, samt 

att uttala 

att människors rätt till liv, frihet och egendom skall ses som universellt 

gällande 

att människors rätt till liv, frihet och egendom är viktigare än statlig 

suveränitet 

att Moderata Ungdomsförbundet i Östergötland skall anse humanitära 

interventioner som berättigade; om det finns ett humanitärt skäl 

till en intervention, om alla andra utvägar är omöjliga, om insatsen 

är proportionell mot den aktuella kränkningen och om ett positivt 

utfall är förväntat. FN:s säkerhetsråd behöver eventuellt stödja 

interventionen. 

Moderata Ungdomsförbundet i Östergötlands län 




att Förenta Nationerna är ett hinder i västvärldens försök att sprida demokrati 

och mänskliga rättigheter. 


Motionären berör frågor av stort principiellt intresse, såväl om naturrätt och 

den enskilda människans rättigheter som om folkrätt, i synnerhet statssuveränitetens 

roll. Förbundsstyrelsen har inte för avsikt att kommentera varje del 

av den tämligen omfångsrika texten, utan fokuserar på de delar som gäller de 

frågor, vilka avslutningsvis tas upp i att-satserna. 



— 219 — 

Utskott 6: 


Den andra att-satsen tar upp människans rätt till liv, frihet och egendom. 

Tanken på att människan har naturliga rättigheter, som är oberoende av vad 

den positiva rätten (till exempel i form av staters lagstiftning) föreskriver är, 

som nämns i motionen, mycket gammal (vilket i och för sig inte hindrade att 

slaveriet var en utbredd företeelse i det antika romerska riket). Det är viktigt 

att påpeka att naturrätt (”den naturliga lagen”, som nämns i motionens inledning) 

och naturliga rättigheter inte är samma sak. Naturrätten omfattar, enligt 

dem som anser att det finns en sådan, särskilt viktiga etiska normer, som har 

universell giltighet i tid och rum. En del av dessa normer har ansetts vara av 

stor betydelse, till exempel grundsatsen att avtal skall hållas. 

John Locke var inte den förste naturrättstänkaren efter antiken. Den medeltida 

filosofen Thomas av Aquino, som genom sitt tankesystem byggde vidare 

på den antika, grekiska filosofen Aristoteles tänkande, bör framhållas, liksom 

1500-talsjuristen Hugo Grotius, som för övrigt betraktas som den moderna 

folkrättens grundare. Han menade att ”avtal skall hållas” var den viktigaste 

naturrättsliga principen, men ansåg också att varje människa har den naturliga 

”rättigheten” till sitt ”suum”, det vill säga sitt liv, sin kropp, sitt goda rykte, 

sin ära och sin handlingsfrihet. Det har således genom historien funnits lite 

olika uppfattning om vilka de naturliga mänskliga rättigheterna är. 

Eftersom det ligger i själva begreppet naturrätt respektive naturliga mänskliga 

rättigheter att normerna i fråga inte har kodifierats, det vill säga antagits av 

därtill behörigt beslutsorgan, kan det vara svårt att exakt definiera vari de naturrättsliga 

normerna respektive de naturliga rättigheterna består, bland annat 

eftersom man inte säkert kan veta hur man skall nå kunskap om dessa normer 

och rättigheter. Locke utgick, som sägs i motionen, från föreställningen 

om naturtillståndet, och framhöll att människan föds fri, en uppfattning som 

för övrigt delades av romarna. Det har också gjorts ansatser att härleda olika 

naturrättsliga ståndpunkter ur påståenden om människans natur (alla vill leva, 

undvika att bli utsatta för skador och vill ha frihet att förverkliga sina avsikter, 

menade till exempel 1900-tals filosofen Alfred Verdross) och vad som är 

”människans naturliga ändamål”. Det skulle föra för långt att här närmare gå 

in på de filosofiska (inte minst kunskapsteoretiska) frågorna beträffande olika 

sätt att rättfärdiga utsagor om naturrättsliga normer, varför förbundsstyrelsen 

nöjer sig med att konstatera att den delar motionärens uppfattning att det bör 

finnas vissa grundläggande mänskliga rättigheter, som är oberoende av enskilda 

staters lagstiftning. Eftersom förbundsstyrelsen sålunda inte vill låsa sig för 

just Lockes syn på mänskliga rättigheter bör att-sats 1 besvaras, inte bifallas. 

Förbundsstyrelsen konstaterar också att FN:s allmänna deklaration om de 

mänskliga rättigheterna och Europarådets konvention om de mänskliga rättigheterna 

och de grundläggande friheterna innebär att de viktigaste mänskliga 

rättigheterna har kodifierats (även om förbundsstyrelsen förvisso anser 

att rättigheterna hade varit giltiga även utan kodifiering). 

Utskott 6: 


— 220 — 



När det gäller synen på statssuveräniteten (att-sats 3), delar förbundsstyrelsen 

motionärens uppfattning att denna suveränitet inte bör anses innefatta 

en rättighet för någon stat att kränka de mänskliga rättigheterna. (Även om 

förbundsstyrelsen sätter visst frågetecken för motionärens resonemang om 

Westfaliska freden; det stora genombrottet för statssuveränitetstanken kom 

snarare i och med Wienkongressen efter Napoleonkrigen.) 

Förbundsstyrelsen delar även motionärens uppfattning när det gäller humanitära 

interventioner (att-sats 4), eftersom den ståndpunkten är en naturlig följd 

av åsikten att det finns grundläggande mänskliga rättigheter och att statssuveräniteten 

är underordnad dessa rättigheter. Förbundsstyrelsen håller även 

med motionären om att FN:s säkerhetsråd inte bör tillåtas hindra humanitära 

interventioner, som uppfyller de kriterier motionären ger uttryck för. Det 

är inte rimligt att diktaturstater som Kina ges ett avgörande inflytande över 

beslut om humanitära interventioner, även om det bör framhållas att det ger 

en insats ökad tyngd och legitimitet om FN:s säkerhetsråd ställer sig bakom 

ett ingripande. 

Däremot kan förbundsstyrelsen inte oreserverat ställa sig bakom tilläggsattsatsen. 

Det finns åtskilliga exempel på tillkortakommanden från FN:s sida 

– Libyen var under en period ordförandeland i FN:s kommission för mänskliga 

rättigheter! – och FN:s säkerhetsråd har från tid till annan blockerats av 

enskilda staters veto, men man kan inte generellt säga att FN har utgjort ett 

hinder för spridandet av demokrati och mänskliga rättigheter. FN har gjort 

goda insatser, även när det gäller arbetet för mänskliga rättigheter. Man kan 

vidare nämna att säkerhetsrådet stod bakom Kuwaits befrielse genom Gulfkriget 

1991. 



att avslå tilläggsatt-satsen, samt 

att anse att-sats 1 besvarad. 




att avslå tilläggsatt-satsen, 

att anse att-sats 1 besvarad, samt 

att sända motionen vidare till partistämman. 



— 221 — 

Utskott 6: 


Motion 80 

Henrik Kjellgren, Moderata Ungdomsförbundet 

Linköping m fl – Östergötlands län 

Vapenembargot mot Kina 

Vad världens största diktatur, Kina, kan göra med vapen finns det massor av 

hemska exempel på. Ett kom 1989 då fredliga demonstrerande studenter mejades 

ner av kinesiska pansartrupper på Himmelska fridens torg. Bland annat 

den händelsen fick Europeiska Unionen (EU) att tillsammans med USA låta 

bli att exportera vapen till Kina. Ett embargo sattes upp. Nu vill flera EU-länder, 

däribland Frankrike men i skrivande stund också Sverige upphäva beslutet. 

I Europa utvecklas många unika, avancerade och kraftfulla vapensystem 

som Kina mer än gärna vill köpa. Skulle dessa säljas till Kina kan de till 

exempel spela en nyckelroll och orsaka ofantlig skada om konflikten mellan 

Nord- och Sydkorea eskalerar. Men framförallt kan dessa vapen vara mycket 

behjälpliga vid ett kommunistkinesiskt angrepp på världens enda kinesiska 

demokrati, Republiken Kina (Taiwan) på ön Formosa strax utanför fastlandskinas 

kust. Ända sedan republiken började bedriva självständig politik har 

regimen i Peking flertalet gånger högljutt skramlat med vapen. Diktaturens 

invasionshot mot Republiken Kina är med andra ord högst reellt och högst 

otäckt. Sättet som kommunist-Kina behandlar sina invånare på är inte något 

man bör önska ens sin värsta fiende. Invånarna har varken yttrandefrihet eller 

andra mänskliga rättigheter. Staten förtrycker dem med våld och hot om våld 

– och en sådan stat bör inte förses med vapen från demokratier. 

Diktaturer och tyranner skall ha så lite vapen som möjligt. Särskilt om dessa 

vapen är tänkta att användas för att underkuva fler människor och nationer 

under diktatur och förtryck . Därför strider det mot allt vett, förnuft och 

goda avsikter att sälja europeiska vapen till kinesiska diktatorer. 

Med ovanstående i hänsyn yrkar vi att stämman beslutar 

att distriktet skall verka för att inga vapen exporteras från Sverige till kommunistregimen 

i Kina, 

att moderaterna förhåller sig kraftfullt negativt till att exportera vapen till 

kommunistregimen i Kina, samt 

att sända motionen vidare till moderaterna i Östergötlands förbundsstämma. 

Henrik Kjellgren 

Moderata Ungdomsförbundet Linköping 

Petter Larsson 

Moderata Ungdomsförbundet Norrköping 

Utskott 6: 


— 222 — 




Motionärerna tar upp en fråga som är både aktuell och intressant. Distriktsstyrelsen 

delar uppfattningen att det är olämpligt att exportera vapen till 

kommunistregimen Kina, eller för all del även andra diktaturer som utgör ett 

hot mot andra stater, inte accepterar mänskliga 85 rättigheter och förtrycker 

sitt folk och oliktänkande. De eventuella ekonomiska vinster som en sådan 

export kan inbringa kan visa sig kostsamma i ett längre perspektiv. 

Mot bakgrund av ovanstående föreslår distriktsstyrelsen stämman besluta 


Reservation 

Anna Bergdahl och Albin Molander reserverar sig till förmån för avslag av 

motionen i sin helhet. 

Avvikande mening 

Daniel Nord anmäler avvikande mening till förmån för avslag av motionen i 

sin helhet. 




att moderaterna verkar för ett bibehållande av EU:s vapenembargo mot 

Folkrepubliken Kina, 

att motionen sänds vidare till moderaternas partistämma, samt 

att moderaterna verkar för att Sverige i samråd med övriga EU-länder erkänner 

den självständiga staten Taiwan. Samt erbjuda dem att köpa svenska 

vapen. 


Ofta är handelssanktioner ett trubbigt instrument för att påverka auktoritära 

regimer. Exemplet Irak visar att tillräckligt hänsynslösa diktatorer kan 

kosta på sig att bortse från sanktionerna och låta folket lida av dem istället. 

Dessutom medför handel mellan länder ökad öppenhet och en möjlighet att 

sprida information om – och praktiskt illustrera innebörden av – frihet och 

demokrati och det välstånd detta medför. Just vapenexport till diktaturer som 

Kina medför dock särskilda moraliska problem. Det är svårt att rättfärdiga 



— 223 — 

Utskott 6: 


försäljningen av vapen till en regim, som bland annat vid upprepade tillfällen 

uttalat militära hot mot en demokratisk grannstat, Taiwan, och som därtill använt 

militärt våld mot sina egna medborgare. Det realpolitiska problem, som 

ett fortsatt vapenembargo mot Kina medför, är att relationerna mellan EU 

och Kina på andra områden påverkas negativt, eftersom kommunistregimen 

är starkt irriterad över embargot. Därmed försvårar embargot möjligheterna 

att påverka Kina genom fredlig handel och praktisk illustration av frihetens 

möjligheter. Detta kan dock inte uppväga den fruktansvärda moraliska skuld, 

som EU skulle ådra sig, om europeiska vapen skulle användas vid till exempel 

ett kinesiskt angrepp på Taiwan. 

Förbundsstyrelsen föreslår därför stämman 





att bifalla distriktsstämmans att-sats 2 och 3, samt 

att moderaterna verkar för att Sverige i samråd med övriga EU-länder erkänner 

den självständiga staten Taiwan. 

Motion 81 


Försvarets dimensionering och inriktning 

Sveriges försvar har det senaste decenniet utsatts för en nedrustning där 1925 

års försvarsbeslut i jämförelse förefaller nästan bagatellartad. Till del är nedskärningen 

visserligen förorsakad av omställningen från invasionsförsvar till 

incidentförsvar men icke desto mindre kan man tala om obefogad rasering 

av vårt försvar. Armén kan i dag inom en ettårsperiod i realiteten endast sätta 

upp fyra bataljoner om totalt cirka 10 000 man (på pappret dock två till tre 

brigader) vartill kommer 30 000 man hemvärn av starkt varierande kvalitet. 

Flyget och marinen har utsatts för nära nog motsvarande neddragning. Antalet 

värnpliktiga som kallas in till utbildning har reducerats till 5 000. Genom 

de reduktioner som företagits har också ledningskompetensen försvagats 

i betydande utsträckning då övningar på brigad eller högre nivå knappast 

Utskott 6: 


— 224 — 



längre äger rum vilket på sikt också kommer att påverka våra förutsättningar 

att delta i internationella insatser 

Merparten av de kvarvarande styrkorna är öronmärkta för internationella 

insatser och räcker inte till ens där för våra ambitioner. Något territoriellt 

försvar värt namnet, bortsett från det bantade hemvärnet, existerar knappast 

längre. Sverige har inte längre ett trovärdigt nationellt försvar dimensionerat 

för att hela landet skall kunna försvaras mot exempelvis ett eller flera terrorristangrepp. 

Det torde ta bortåt tio år för att Sveriges försvar skall kunna 

byggas upp så att vi kan svara på ett substantiellt angrepp mot vårt oberoende 

(var tog den tidigare så omhuldade ”återtagandeprincipen” vägen?). 

Argumenten att vi i dag har ett fördelaktigt säkerhetspolitiskt läge med en ljus 

hotbild och följaktligen kan göra nästan totalt avkall på ett militärt försvar 

kan bemötas med att situationen – som skett flera gånger i det nära förflutna 

– kan snabbt förändras till det sämre utan att vi får tillfälle att bygga upp i 

tid. Vårt östra grannland Finland har en annan inställning och har visserligen 

reducerat sina styrkor men har bibehållit 165 000 man arméstridskrafter som 

ger en betydande kapacitet för såväl internationella insatser som för ingripanden 

vid angrepp mot det egna territoriet. President Halonen har apropå 

skillnaden i inställning torrt konstaterat att ”Sverige överlåter åt sina grannar 

att sköta försvaret något som Finland inte kan kosta på sig”. 

Orsaken till att de tidigare relativt sett, försvarspolitiskt ansvarstagande socialdemokraterna 

drivit igenom denna förödande nedrustning som både omöjliggör 

ett svar på ett allvarligt hot mot landet och försvårar ett substantiellt 

deltagande i viktiga internationella insatser, står naturligtvis att finna i att man 

är så angelägen att bli kvar vid makten att man låtit ”kommunisterna” och 

det försvarsnihilistiska miljöpartiet få ett avgörande inflytande på besluten. 

Försvaret har blivit en ”mjölkko” för insatser på andra samhällsområden utan 

att man först har analyserat försvarets behov. 

Mot bakgrund av ovanstående föreslår undertecknad att förbundsstämman 

uttrycker som sin mening 

att moderaterna bör verka för att Sverige får ett försvar som garanterar en 

tillräcklig förmåga att avvisa olika typer av angrepp mot vårt territorium 

och som samtidigt medger en hög ambitionsnivå för deltagande i internationella 

insatser, 

att de finska försvarspolitiska lösningarna kan ge ledning avseende kapaciteten, 

att partiet verkar för att ”Allians för Sverige” snarast tar initiativ till åtgärder 

för att förbättra Sveriges försvar, samt 



— 225 — 

Utskott 6: 



Lennart Watz 

Kinda 


Motionären understryker med all rätt att det svenska försvaret under det 

senaste decenniet rustats ned och omstöpts på ett sätt som saknar motstycke i 

modern svensk historia. Förbundsstyrelsen delar också motionärens uppfattning 

att det territoriella försvaret i dag är klart underdimensionerat. Det lär i 

dag vara färre vänpliktiga än anställda i den svenska försvarsmakten. Försvarets 

musikkårer är de an få delar av försvarsmakten som inte fått vidkännas 

neddragningar. 

Förbundsstyrelsen ser positivt på att Sverige är mer aktivt i internationella 

uppdrag och att försvaret utrustas och tränas för att kunna lösa sådana uppgifter. 

Länsförbundet – och senare partistämman – har också uttalat sig för att 

Sverige bör gå med i Nato och att ett sådant medlemskap med fördel skulle 

kunna samordnas med ett finskt medlemskap. Ett förstärkt internationellt 

uppdrag ställer krav på moderna vapensystem och ökad samordning olika 

länder emellan. Förbundsstyrelsen menar dock att en sådan internationalisering 

av försvarsmaktens uppdrag inte får medföra att försvaret av det egna 

territoriet åsidosätts. För att förmågan att försvara det egna territoriet skall 

kunna upprätthållas krävs det såväl en tillräcklig numerär som moderna och 

väl samövade vapensystem. 



Förbundsstämman beslut 




Utskott 6: 


— 226 — 



Motion 82 


Den rysk-tyska gasledningen 

– Om den rysk-tyska gasledningen i Östersjön 

Det rysk-tyska företaget Nord Stream Company kommer som bekant att 

ansöka hos Sveriges regering om att få dra en ledning för transport av naturgas 

på Östersjöns botten från Viborg i Ryssland till Greifswald i Tyskland. 

Ledningen avses att dras till mycket stor del på kontinentalsockeln i svensk 

ekonomisk zon. Såväl den ryska som den tyska regeringen är angelägna om 

att ledningen kommer till stånd, den förra som leverantör av naturgas den 

andra som köpare. Då cirka 90 procent av sträckningen är avsedd att gå inom 

svensk och finsk ekonomisk zon/kontinental-sockel är det naturligt att de 

båda ländernas regeringar bör ha stort inflytande på beslutet. 

Alla experter är överens om att Förenta Nationernas (FN:s) Havsrättskonvention 

medger under vissa betingelser att en sådan ledning får läggas inom 

svensk ekonomisk zon. Även om Havsrättskonventionen medger att ledningen 

läggs inom Sveriges exklusiva ekonomiska zon är tillåtelsen kringgärdad av 

ett antal förbehåll. Kuststatens rätt att exploatera naturtillgångar och dess behov 

av att förhindra eller reducera utsläpp från ledningen måste beaktas. Om 

behov finns för installationer eller strukturer av olika slag för att ledningen 

skall vara operativ har kuststaten vetorätt beträffande dessa. 

Den svenska regeringen har rätt att undersöka potentiella naturtillgångar 

innan tillstånd ges liksom att överväga om man vill utnyttja höjder på kontinentalsockeln 

för placering av vindkraftverk. Om så blir fallet kan Sverige 

förbehålla sig dessa för egen del och därmed framtvinga en annan dragning av 

ledningen än den föreslagna. Sverige har ingen anledning att förhindra transport 

av gas till Tyskland eller andra EU-länder så länge som detta inte skadar 

svenska intressen. 

De miljömässiga övervägandena har inte bara att ta hänsyn till risken för 

utsläpp från ledningen utan också från de risker som är förknippade med alla 

de odetonerade minor och kemisk ammunition som ligger kvar på Östersjöns 

botten. 

All de här framförda problematiska aspekterna för fram till att Sverige bör 

begära att Nord Stream Company noggrant undersöker de olika alternativa 

landbaserade dragningar genom Baltikum och Polen som diskuterats och 

lägger fram slutsatserna härav för att ge den svenska regeringen nödvändiga 

förutsättningar för ett beslut. Nord Stream Company bör också beröra alter- 



— 227 — 

Utskott 6: 


nativet med en dragning genom Finland, över Ålands hav, genom Sverige och 

från Skåne till Nordtyskland som skulle kunna vara bättre ut miljösynpunkt. 

Med hänvisning till ovanstående föreslås förbundsstämman besluta 

att regeringen innan man går till beslut fullt utnyttjar sin befogenhet enligt 

FN:s Havsrättskonvention, 

att skydda Sveriges miljö- och resursintressen även om utredningarna härom 

skulle behöva ta lång tid i anspråk, 

att man fortlöpande samråder med Finlands regering i ärendet, 

att de säkerhetspolitiska aspekterna av ryska planer på att få ”skydda ”installationer” 

knutna till gasledningen beaktas, samt 


Lennart Watz 

Kinda 


Bra infrastruktur är viktig för tillväxten. Det gäller också inom energiområdet. 

Att säga nej till gasledningen är i det perspektivet inte rätt. Men det är 

alltid viktigt att pröva alternativ när det sker intrång. Det är viktigt av olika 

skäl, men det mest grundläggande skälet är äganderätten. I förslaget till geografisk 

dragning av ledningen kan man säga att Sveriges äganderätt inskränks. 

Utöver detta så måste vi ta hänsyn till den oro som finns över gasledningen i 

bland annat de sydvästra delarna av landet, inte allra minst på Gotland. Oron 

kan hänföra sig till både miljöskäl och till säkerhetsaspekter. Inte allra minst 

det sista bör föranleda funderingar kring ryska militära engagemang i Sveriges 

närhet. 

Med utgångspunkt i detta resonemang landar förbundsstyrelsen på att förslagen 

i de två första satserna är kloka och bör bifallas. Den tredje satsen är 

inte tillräckligt konkret för att kunna bifallas, även om vi nog kan tolka in vad 

som avses. I samband med behandlingen på förbundsstämman har motionären, 

eller annan person, möjligheten att konkretisera skrivningen så att den 

inte kan missförstås. 


att bifalla motionens att-sats 1, 2, 3 och 5, samt 

att avslå motionens att-sats 4. 

Utskott 6: 


— 228 — 





att bifalla motionens att-sats 1, 2, 3 och 5, samt 

att de säkerhetspolitiska riskerna av ryska planer på att få ”skydda” gasledningen 

beaktas när regeringen går till beslut. 

Motion 83 

John Billow, Moderata Ungdomsförbundet Västerås 

– Västmanlands län 

Mänskliga rättigheter i Kina 

Tillsammans med Nordkorea och Kuba är Kina en av världens kommunistiska 

diktaturer. Landet är också en av världens snabbast växande ekonomier. 

År 2008 sållar det sig till den skara länder som har varit värd för de olympiska 

spelen. Då samlas världens idrottare i Beijing för att tävla i sportmannamässig 

anda. 

Men en aktör som inte spelar enligt regelboken är Kina självt. Gång på gång 

bryter Kina mot de mänskliga rättigheterna. Regimen censurerar dagligen vad 

som sägs i landet. Internet är begränsat och censurerat. Opposition är förbjudet. 

Rättssäkerheten vid rättegångar där dödsstraff utdöms är bristfällig och 

tortyr förekommer i vissa fall av ”rehabilitering”. 

Inför upptakten till Olympiska spelen (OS) har regimen också börjat tvångsförflytta 

människor från sina hem för att göra plats för OS-byggen, utan 

ersättning. Inga utomstående observatörer tillåts för att tillse att Kina inte 

bryter mot de mänskliga rättigheterna och utländska journalister hindras i sitt 

arbete. 

Genom att förlägga ett sådant evenemang som de olympiska spelen i ett land 

som så flagrant bryter mot de universella värdena om mänskliga rättigheter 

ger man landet en legitimitet som det inte förtjänar. De olympiska spelen har 

alltid haft en enorm politisk sprängkraft som går utöver de sportsliga prestationerna. 

Se hur Nord- och Sydkorea i dag tävlar i ett gemensamt lag eller hur 

USA och 62 andra länder bojkottade OS i Moskva 1980 för att protestera mot 

Sovjets invasion av Afghanistan. 



— 229 — 

Utskott 6: 


För att inte undervärdera de värden som den olympiska andan och som Sverige 

som rättsstat står för bör Sverige vara tydlig i sin kritik av Kinas agerande 

rörande mänskligheter. Kina bör också tillåta internationella mänskliga rättighetsgrupper 

övervaka Kina i synnerhet inför och under de Olympiska spelen. 

Medan våra idrottare strävar för att springa snabbare, nå högre och bli starkare 

som det olympiska mottot uttalar är det inte för mycket begärt av Kina 

att bli mer lyhört och mindre förtyckande. 

Med anledning av ovanstående föreslår jag partistämman besluta: 

att moderaterna verkar för att Sverige uppmanar Kina att tillåta internationella 

observatörer som tillser att de mänskliga rättigheterna inte kränks 

inför och under de Olympiska spelen 2008, samt 

att moderaterna verkar för att Sveriges regering intensifierar sin dialog med 

Kina för att förmå landet att upprätthålla de mänskliga rättigheterna. 

John Billow 

Moderata Ungdomsförbundet Västerås 




Motion 84 

John Billow, Moderata Ungdomsförbundet Västerås 


Förenta Nationernas (FN:s) råd för mänskliga 

rättigheter 

Den 3 april 2006 bildades FN:s råd för mänskliga rättigheter. Under Jan 

Eliassons ordförandeklubba beslutade FN:s generalförsamling att ersätta den 

tidigare kommissionen som bestod av flera av världens mest notoriska förbrytare 

av mänskliga rättigheter. Trots höga förhoppningar och en bredare 

uppsättning av medlemsländer har rådet i dag långt ifrån uppfyllt de uppställda 

förväntningarna. 

Utskott 6: 


— 230 — 



Rådet har bland annat som uppgift att utföra universell periodisk uppföljning 

av samtliga 192 medlemsstaters uppfyllande av sina förpliktelser vad gäller 

mänskliga rättigheter. Rådet har hittills (maj 2007) endast kritiserat ett enda 

land för förbrytelser mot de mänskliga rättigheterna – Israel har kritiserats 

nio gånger. 

Det är just den universella periodiska uppföljningen av länders uppfyllande 

av sina förpliktelser, som alltså skall omfatta alla medlemsländer, som skiljer 

rådet från sin företrädare kommissionen, och det är här man misslyckats. 

Sverige är inte medlem av rådet. Dock som medlem av FN och Europeiska 

Unionen (EU) bör Sverige genom sina grannländer, såsom exempelvis Tyskland 

och Finland som är medlemmar, uppmana till att rådet uppfyller sina 

viktiga förpliktelser och får på plats en mekanism för den periodiska uppföljningen. 

Detta ligger också i linje med vad moderaterna anser om att där så 

behövs vara kritisk mot FN när FN inte klarar sina uppgifter. 

Med anledning av ovanstående föreslår jag partistämman besluta: 

att moderaterna skall verka för att Sverige uppmanar medlemmarna av FN:s 

råd för mänskliga rättigheter att påbörja den av generalförsamlingen påkallade 

universella periodiska uppföljningen av medlemsstaternas uppfyllande 

av sina förpliktelser avseende mänskliga rättigheter. 

John Billow 

Moderata Ungdomsförbundet Västerås 




Motion 85 


Information och utbildning beträffande Europeiska 

Unionen (EU) 

Tio nya länder blir fullvärdiga medlemmar i EU den första maj 2004. En ny 

grund läggs i europeisk historia. Beslut om EU:s utvidgning innebär att det 



— 231 — 

Utskott 6: 


delade Europa tillhör en förgången tid. EU omfattar inom kort 25 medlemsländer 

och över 450 miljoner människor som kommer att leva, arbeta och 

utvecklas över öppna gränser. Maj 2004 är det åtta av Östersjöns strandstater 

som är EU-medlemmar, alla utom Ryssland. Om några år kommer alla Östersjöländer 

utom Sverige och Ryssland har euron som valuta. 

Sverige behöver utvecklas så att medborgarna har en klar uppfattning om ansvarsförhållanden 

i det nya EU. Svenska folkvalda måste kunna påverka och 

avgöra svenskt agerande inom EU precis som det gör nu i vårt demokratiska 

samhälle på olika områden. Följande områden är särskilt viktiga: den inre 

markanden, euron, den fria rörligheten, kampen mot organiserad brottslighet 

och den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken. 

Inom den inre marknaden är arbete särskilt viktigt med att utvidga markanden 

till nya områden och utveckla olika former för kommunikation samt 

bank- och försäkringstjänster med mera. 

Euron är EU:s gemensamma valuta. På sikt bör även Sverige införa euron 

som valuta. 

Den fria rörligheten beträffande varor och tjänster över gränserna är varje 

EU-medborgares rättighet. Alla medlemmar skall kunna resa fritt, arbeta och 

bosätta sig var man vill inom EU. 

Kampen mot brottslighet och terrorism måste förstärkas. Rättssäkerhet och 

trygghet är grundläggande behov för varje människa. 

En gemensam utrikes- och säkerhetspolitik är rimligt i det längre perspektivet. 

Sammantaget erfordras kraftfulla informations- och utbildningsinsatser i syfte 

att öka kunskapen om den nya utvidgade Europeiska Unionen. 


att aktiva och skyndsamma åtgärder vidtas för utbildning av moderata företrädare, 

att generella och omfattande utbildnings- och informationsinsatser genomförs 

på de olika områdena, 

att studieförbunden stimuleras att ge utbildning och kursverksamhet avseende 

det nya EU, 

att revidering av undervisningsmaterial för det nya EU prioriteras i skolväsendet, 

samt 

Utskott 6: 


— 232 — 



att motionen överlämnas till moderaternas partistämma 2004. 


Boden 






att bifall motionen. 

Motion 86 

Moderata Ungdomsförbundet i Stockholm 

– Stockholms stad 

Nej till EU-konstitutionen 

Sedan 2001 så har Europeiska Unionen (EU) arbetat med att ta fram en konstitution. 

2004 blev det så kallade ”Fördrag om upprättande av en konstitution 

för Europa” godkänt av EU:s ministerråd. Det har dock inte trätt i kraft 

ännu. 

Konstitutionen måste antas och ratificeras av respektive EU-land innan den 

eventuellt börjar gälla. Detta kan ske antingen genom ett beslut i medlemsländernas 

parlament eller genom folkomröstning. Vad som händer i samband 

med att ett par länder har sagt nej till konstitutionen är oklart. Således är varje 

enskilt lands ställningstagande i frågan om att bifalla eller att avslå förslaget 

viktigt. 

Det nuvarande läget 

I skrivande stund är det oklart vilket fördrag som Sverige kommer ha att ta 

ställning till. Dock är det troligt att det blir ett fördrag som starkt påminner 

om det redan framförhandlade fördraget. I den process som ska leda fram till 

en ny kompromiss är det viktigt att Sverige tar en aktiv roll och ställer krav 



— 233 — 

Utskott 6: 


på förbättringar. Framför allt handlar det om att delar av de uppställda målen 

och befogenheterna för unionen bör strykas för att stärka subsidiaritetsprincipen. 

För svensk del bör det vara prioriterat att minimera antalet politikområden 

med delad befogenhet, och därmed utan klara spelregler. På de områden som 

fördraget föreskriver delat kompetens bör medlemsländerna så långt som 

möjligt istället ha exklusiv kompetens. Det gäller inte minst för arbetsmarknadspolitiken, 

den sociala politiken och den ekonomiska politiken. Att EU:s 

politik på dessa områden har stor potential att skada den svenska ekonomin 

har vi sett exempel på i form av arbetstidsdirektivet. 

Det är sedan tidigare Moderata Ungdomsförbundets uppfattning att det förslag 

till konstitutionellt fördrag som har fallit i Frankrike och Nederländerna 

för alltför långtgående i sina detaljregleringar. Moderata Ungdomsförbundet 

anser även att maktdelningen är alltför otydlig, vilket möjliggör för EU att 

besluta på områden där närhetsprincipen borde gälla. 

Vad är en konstitution? 

En konstitution har som uppgift att reglera villkor för offentlig maktutövning, 

ställa upp ansvarsfördelning mellan offentliga organ och garantera 

individens rätt mot godtycklig maktutövning från politiker. Andra kännetecken 

som är vanliga för konstitutioner är att de har procedurregler som gör 

att framtida ändringar är svåra att få till stånd samt att de har ett brett folkligt 

stöd. 

Vanligtvis talar man endast om konstitutioner i samband med statsbildningar. 

EU är i dag ingen stat, men att det aktuella förslaget till EU-konstitution banar 

väg för en framtida europeisk stat är uppenbart. En institution som omfattar 

ett avgränsat geografiskt område och har en gemensam försvarsmakt, 

utrikespolitik, flagga, nationalsång och nationaldag kan knappast kallas något 

annat än just en stat. EU-konstitutionsförslaget innehåller skrivningar som 

ser till att dessa kriterier kommer att uppfyllas av EU om eller när konstitutionen 

träder i kraft. 

Det hävdas ibland att ”EU-konstitutionen” är en felaktig beteckning på vad 

som egentligen bör kallas för ett konstitutionellt fördrag. Vidare hävdas det 

att ordet ”konstitutionellt” överdramatiserar fördraget och därför bör bortses 

ifrån. Detta är dock ett förenklat synsätt. För det första finns det ingen tydlig 

gräns mellan vad som utgör ett fördrag och vad som utgör en konstitution. 

Vad som kvalificerar sig som konstitution måste bedömas utifrån innehållet. 

För det andra är ”konstitutionen” ett uttryck som används av EU i officiella 

dokument. Givet detta och givet de långtgående överstatliga befogenheter 

som fördraget ger EU kan det knappast anses felaktigt att tala om en konstitution. 

Utskott 6: 


— 234 — 



Vad innehåller EU-konstitutionen? 

EU-konstitutionen är, till skillnad från vad många kanske tror, inte bara en 

sammanfattning eller någon sorts förenkling av tidigare fördrag eller EU-beslut. 

Om den hade varit det så hade det räckt att kalla den för ”Sammanfattning” 

och man hade inte behövt fråga medlemsländerna om ett godkännande 

till den. 

Förutom att EU-konstitutionen innehåller ett antal i dag redan gällande förordningar 

så består den även av en rad nyskrivna delar. Det är stor sannolikhet 

att denna konstitutions innehåll, om det blir antaget, kommer att avgöra 

inriktningen för EU-samarbetet för en lång tid framöver. Därför ligger det i 

alla medborgares, politikers och partiers intresse att sätta sig in i konstitutionens 

innehåll och ta ställning till om detta innehåll bör accepteras eller förkastas/omarbetas. 

Motsats till amerikanska grundlagen 

Amerikas storslagna konstitution inleds med de kända orden ”We The 

People...” och fortsätter med att tydligt slå fast medborgarnas rätt i förhållande 

till staten. Förslaget till den europeiska konstitutionen är på flera sätt 

en motsats till den amerikanska. EU-konstitutionen inleds i stället med orden 

”His Majesty the King of the Belgians...” och fortsätter snarast med att slå 

fast EU-politikernas rätt att utöva olika maktbefogenheter över medborgarna 

och medlemsländerna. 

EU-konstitutionen är svårtolkad. Om den delvis var tänkt att bli en förenkling 

av tidigare fattade EU-beslut (vilket somliga har hävdat) så har den 

föresatsen misslyckats kapitalt. Åtminstone om man med förenkling syftar 

på att läsare av dokumentet ska kunna få ett tydligt svar på EU:s respektive 

medlemsländernas beslutanderätt på olika områden, vilka rättigheter som EU 

ska värna om och vilket skydd medborgarna har i förhållande till det politiska 

systemet. 

Man kan möjligen säga att konstitutionen förenklar EU-politikernas möjligheter 

att vidta åtgärder i frågor som de tidigare har saknat befogenhet för, 

men någon förenkling ur ett medborgarperspektiv är det knappast. De nya 

frågorna där politiska ingrepp blir enklare är i många fall ytterst tveksamma, 

såsom gemensam utrikespolitik, säkerhetspolitik, idrottspolitik och till och 

med rymdpolitik (!). 

I artikeln ”Comparing the U.S. och EU Constitutions” påvisar Ronald Reagans 

tidigare rådgivare William Niskanen de stora skillnader som finns mellan 

den föreslagna EU-konstitutionen och den amerikanska. Niskanen visar hur 

skaparna av den europeiska konstitutionen helt har förbigått de principer som 

vägledde de amerikanska grundlagsfädren. Det första kännetecknet för den 



— 235 — 

Utskott 6: 


amerikanska konstitutionen är dess korthet och dess fokus på att begränsa 

federalstatens befogenheter. 

Den amerikanska konstitutionen listar inga positiva rättigheter. De rättigheter 

som slås fast är tvärtom delstaternas och medborgarnas rätt att slippa politisk 

inblandning från den federala regeringen på alla områden utom de som nämns 

specifikt. I den föreslagna EU-konstitutionen finns ingen tydlig maktdelning 

mellan unionen och medlemsländerna. De rättigheter som fastslås i konstitutionen 

är företrädesvis positiva rättigheter, det vill säga rätten att få förmåner 

tillhandahållna av det offentliga. Det rör rätten till gratis arbetsförmedling, 

rätten till utbildning, rätten till föräldraledighet, rätten till socialpolitiska 

program, rätten till en bostad, rätten till förebyggande sjukvård, rätten till 

tjänster av allmänekonomisk betydelse och rätten till konsumentskydd, för 

att nämna några. Niskanen varnar för att den europeiska välfärdspolitiken 

kan bli än mer långtgående än vad som föreskrivs i konstitutionen. Det är ett 

välkänt faktum att politiska beslutsorgan med tiden strävar efter att vidga sina 

maktbefogenheter. Marian Tupy, director of the Project on Global Economic 

Liberty, och Patrick Basham, senior fellow vid Cato Institute, går ett steg 

längre och kallar EU-konstitutionen för ett uttryck för centraliserad socialdemokrati. 

Sociala rättigheter 

Att Förenta Nationernas (FN:s) rättighetskatalog var en kompromisslösning 

mellan de västliga demokratiernas frihetsrättigheter och det kommunistiska 

Sovjetunionens välfärdsrättigheter är ett välkänt faktum. Den liberale debattören 

Johan Norberg har till och med vigt en bok (Fullständiga rättigheter, 

AB Timbro i Stockholm 1999, ISBN: 9175664194) åt att visa på frihetsrättigheternas 

(FN:s nummer 1-21) förträfflighet och hur de olyckliga välfärdsrättigheterna 

(FN:s nummer 22-27) urholkar de förstnämnda. I korthet kan man 

konstatera att varje välfärdsrättighet kränker – och därmed bagatelliserar – en 

eller flera frihetsrättigheter. 

Med det i bakhuvudet är det intressant att studera EU-konstitutionens rättighetskatalog. 

För den politiskt frihetligt sinnade visar sig denna rättighetskatalog 

vara en stor besvikelse. Samtidigt är det en moralisk seger för alla de 

mindre liberalt sinnade som gladdes åt Sovjetunionens ”FN-kupp” en gång 

i tiden. EU-konstitutionen innehåller nämligen en ännu starkare betoning 

av välfärdsrättigheterna än FN-dokumentet. FN:s rättighetskatalog bestod 

åtminstone av merparten frihetsrättigheter. I EU-konstitutionens fall är det 

omvänd ordning; en övervikt av rättighetstexten ägnas åt att slå fast välfärdsrättigheter. 

EU-konstitutionen nämner sunda frihetsrättigheter som medborgarnas rätt 

till yttrande- och tryckfrihet, förbud mot slaveri och äganderätt. Men dessa 

rättigheter urholkas och villkoras till förmån för välfärdsrättigheterna, som 

konstitutionsförfattarna uppenbarligen anser viktigare. Exempel på välfärds- 

Utskott 6: 


— 236 — 



ättigheter som radas upp är ”rätten” till kostnadsfri arbetsförmedling, bostadsbidrag, 

socialbidrag, betald semester, mbl-lagar, kostnadsfri utbildning, 

kostnadsfri vård, etcetera. Dessutom har man smugit in ett antal obegripliga 

formuleringar som inte ens de gamla Sovjetkommunisterna torde ha kommit 

på, exempelvis såsom att vi medborgare ska ha ”rätt” till respekt för våra 

kommunikationer (?). 

EU-konstitutionen innehåller till och med ett ”Förbud mot missbruk av 

rättigheter”, vilket är en konsekvens av konstitutionens starka betonande 

av välfärdsrättigheter. Hade konstitutionen hållit sig till frihetsrättigheter så 

hade rättigheterna inte kunnat missbrukas och då hade denna föreskrift varit 

onödig. Frihetsrättigheter kan man nämligen per definition inte missbruka. 

Däremot är välfärdsrättigheter och missbruk mycket intimt sammanhängande. 

Det starkaste tänkbara skyddet som EU hade kunnat få mot ”missbruk av 

rättigheter” hade med andra ord varit att inte inkludera välfärdsrättigheterna 

överhuvudtaget. 

Fler innehållsmässiga brister 

Det finns en mängd ytterligare sakpolitiska brister i konstitutionen. Unionen 

ska bland annat främja folkhälsan och turismen, upprätthålla en aktiv konsumentpolitik 

och idka diverse konkurrenspolitiska åtgärder. 

Den som ser fram emot ett framtida avskaffande av EU:s gemensamma jordbrukspolitik 

finner inte mycket gehör i konstitutionen. Unionen ska, står det, 

”fastställa och genomföra en gemensam jordbruks- och fiskeripolitik.” Om 

jordbrukspolitiken kan man i klartext läsa att ”stöd för produktion och saluföring 

av olika produkter” ingår samt att målsättningen är att ”en eller flera 

utvecklings- eller garantifonder för jordbruket bildas.” 

EU-konstitutionens säkerhets- och utrikespolitiska föreskrifter är mycket 

långtgående. Medlemsstaternas underkastelse inför EU är inom dessa områden 

närmast total. Medlemsländerna förbinder sig att ”förbehållslöst stödja 

unionens utrikes- och säkerhetspolitik i en anda av lojalitet och ömsesidig 

solidaritet”. Vidare ska länderna ”avstå från varje handling som strider mot 

unionens intressen eller riskerar minska dess effektivitet”. Vad som utgör 

”unionens intressen” definieras dock inte i konstitutionstexterna, vilket är 

oroväckande. 

Vidare ska medlemsstaterna för att försöka säkra jämställdhet mellan män 

och kvinnor på arbetsmarknaden kunna införa så kallad positiv särbehandling 

(kvotering) för det ”underrepresenterade könet” när så anses behövas. 

Tro dock inte att EU-politikernas maktbefogenheter stannar mellan himmel 

och jord. Konstitutionsförfattarna inkluderar också en gemensam rymdpolitik 

och föreslår ett eget rymdprogram för EU. Unionen ska ”utarbeta en 

europeisk rymdpolitik” och för att förverkliga detta mål ska ”det i europeiska 



— 237 — 

Utskott 6: 


lagar föreskrivas de åtgärder som kan få formen av ett europeiskt rymdprogram.” 

Den sammantagna bilden av EU-konstitutionen blir att den är ett steg i riktning 

mot en europeisk välfärdsstat som inte är helt olik den svenska. 

Obefintlig maktdelning 

En konstitutions kanske viktigaste uppgift är att reglera det politiska beslutsfattandets 

ramar och skydda medborgarna mot politiskt maktmissbruk. Detta 

misslyckas EU-konstitutionen med att göra. 

I den står istället att varje åtgärd som unionen finner nödvändig för att uppnå 

konstitutionens mål (vilket är detsamma som nästan vilken åtgärd som helst) 

kan vidtas av EU. Om åtgärden inte redan står med i konstitutionen så är 

enighet på ett ministerrådsmöte det enda krav som behöver uppfyllas för att 

den ändå ska kunna genomföras. Med andra ord så är medborgarnas enda 

konstitutionella ”skydd” mot maktmissbruk från EU:s sida femton makthungriga 

regeringschefer/ministrar! 

Även när det gäller maktförhållandet mellan EU och dess medlemsstater så 

är maktfördelningen otillfredsställande. I konstitutionen står att medlemsstaterna 

”ska avstå från varje åtgärd som kan äventyra att konstitutionens mål 

uppnås.” Konsekvensen av denna skrivelse är att konstitutionen inte innehåller 

någon nämnvärd skydd för medlemsländernas självbestämmande. Även 

i detta fall är alltså EU:s politiska befogenheter alltför omfattande och otillräckligt 

reglerade. 

Subsidiaritetsprincipen 

Konstitutionen delar upp politikens områden i tre kategorier: Politikområden 

som tillhör EU, politikområden som tillhör medlemsstaterna och politikområden 

som tillhör både EU och medlemsstaterna. På områden som helt 

eller delvis tillhör medlemsstaterna gäller subsidiaritetsprincipen, som finns 

beskriven i artikeln ovan. Enligt konstitutionsförslaget kan unionen verka på 

områden där den inte är ensam behörig om den planerade åtgärden är av en 

sådan omfattning att målet kan uppnås bättre på unionsnivå. Unionen och 

medlemsstaterna skall ha delade befogenheter på följande huvudområden: 

• Inre marknaden. 

• Området med frihet, säkerhet och rättvisa. 

• Jordbruk och fiske, med undantag av bevarandet av havets biologiska 

resurser. 

• Transport och transeuropeiska nät. 

• Energi. 

• Socialpolitik, i fråga om aspekter som fastställs i del III. 

Utskott 6: 


— 238 — 



• Ekonomisk, social och territoriell sammanhållning. 

• Miljö. 

• Konsumentskydd. 

• Gemensamma angelägenheter i fråga om säkerhet när det gäller folkhälsa. 

(Del 1, Avdelning 3, Artikel 13:2) 

Den stora mängden politikområden inom vilka delade befogenheter gäller, 

liksom utrymmet för subjektiva tolkningar av subsidiaritetsprincipen, underminerar 

den klara rollfördelning som inte minst moderata företrädare anför 

som ett argument för konstitutionen. 

Ekonomisk samordning 

Unionen skall ha befogenhet att främja och säkerställa samordningen av 

medlemsstaternas ekonomiska politik och sysselsättningspolitik. 

(Del 1, Avdelning 3, Artikel 11:3) 

Det är svårt för unionen att ”säkerställa” samordningen av medlemsstaternas 

ekonomiska politik och sysselsättningspolitik utan att diktera hur politiken 

ska se ut. Här lämnar den föreslagna konstitutionen utrymme för att tvinga 

fram minimiskatter och andra åtgärder mot länder som, i likhet med Irland, 

konkurrerar genom avregleringar och sänkta skatter. Det är just på detta sätt 

som socialdemokraterna vill använda EU för att stoppa ”social dumping”, eller 

skattekonkurrens som vi kallar det. 

EU:s makt över medlemsstaternas ekonomiska politik stärks ytterligare av 

Artikel 14:1-4 i Avdelning 1 i konstitutionens första del: 

1. Unionen skall besluta om åtgärder för att säkerställa samordningen av 

medlemsstaternas ekonomiska politik, särskilt genom att anta de allmänna 

riktlinjerna för denna politik. Medlemsstaterna skall samordna 

sin ekonomiska politik inom unionen. 

2. Särskilda bestämmelser skall tillämpas på de medlemsstater som har 

infört euron. 

3. Unionen skall besluta om åtgärder för att säkerställa samordningen av 

medlemsstaternas sysselsättningspolitik, särskilt genom att anta riktlinjerna 

för denna politik. 

4. Unionen får ta initiativ för att säkerställa samordningen av medlemsstaternas 

socialpolitik. 

(Del 1, Avdelning 3, Artikel 14:1-4) 



— 239 — 

Utskott 6: 


Slutligen… 

Konstitutioner är i allmänhet bra att ha. De tenderar att förtydliga och begränsa 

politikens område och fastslå de spelregler som politikerna ska spela 

utefter. Förslaget till ny EU-konstitution är dock både otydligt och innehållsmässigt 

bristfälligt. De värsta bristerna är att det saknas ett hållbart konstitutionellt 

skydd mot maktmissbruk samt begränsningar för vad EU ska och 

inte ska göra. Men även nya tillägg inom politiska områden som EU inte bör 

vidröra (såsom rymdpolitik...) och ett starkt stöd till välfärdsrättigheter är 

under all kritik. 

EU har skickat en förfrågan till Sverige beträffande om vi önskar att bifalla 

konstitutionen eller inte. Ett bifall betyder att Sverige kommer att ta EUkonstitutionen 

som sin egen och förbinder sig att följa allt som står i den. Eftersom 

mycket av konstitutionens innehåll är ohållbart och ännu mer saknas 

i den för att den ska vara acceptabel, så är svaret som Sverige borde ge EU: 

”Avslag!” 

Med anledning av ovanstående föreslås stämman uttala 

att ett framtida konstitutionellt fördrag bör fokusera på att upprätthålla de 

fyra friheterna och att garantera en tydlig maktdelning, 

att Sverige inte bör godta ett konstitutionellt fördrag som ger EU befogenheter 

att bedriva arbetsmarknadspolitik, skattepolitik eller jordbrukspolitik, 

samt besluta 

att Moderata Ungdomsförbundet i Stockholm tar motionen som sin egen 

och vidaresänder den till moderaternas partistämma 2007. 

Simon Mann 

Moderata Ungdomsförbundet Sundbyberg/Stockholm 


Denna mycket välskrivna och omfattande motion tar sig an en av de senaste 

årens, och de kommande årens, stora politiska frågeställningar. Nämligen den 

om EU:s gemensamma konstitution. 

Moderata Ungdomsförbundet i Stockholm har tidigare tagit ställning mot 

det förslag till EU konstitution som ett flertal länder fick möjlighet att folkomrösta 

om. Således ter det sig naturligt att vidhålla att ett förslag till konstitution 

som har kvar de brister som det ursprungliga förslaget hade ej bör 

biträdas av Sverige. 

Motionären går på ett tydligt sätt igenom de huvudsakliga kritikpunkter som 

funnits från frihetligt håll mot konstitutionen och som vi håller med om. 

Utskott 6: 


— 240 — 



I våra ögon är EU:s existens grundat på de fyra friheterna, inte alla de ofriheter 

som kommit att omgärda samarbetet. Vi föreslår därför stämman att 

bifalla att-sats 1. 

Vi håller också med motionären om att det vore djupt tragiskt om det i en 

konstitution slogs fast att EU ska bedriva arbetsmarknadspolitik, skattepolitik 

eller jordbrukspolitik. Därför föreslår vi stämman att även bifalla att-sats 

2. 

Vi tycker vidare att detta är en fråga av central betydelse för framtiden och 

något moderaterna och den svenska regeringen med stor sannolikhet kommer 

tvingas befatta sig med när tar över ordförandeskapet i EU 2009. Därför ser vi 

det som viktigt att frågan tas upp på moderaternas partistämma och föreslår 

därför stämman att bifalla att-sats 3. 




Distriktsstämman beslutade i enlighet med distriktsstyrelsens förslag 



Motionärerna tar upp en central fråga, nämligen vilket innehåll en framtida 

EU-konstitution ska ha. Förbundsstyrelsen delar motionärernas uppfattning 

att en konstitution tydligt bör fokusera på de fyra friheterna och på de viktiga 

frågorna om maktdelning och ansvar. Det är viktigt att makt- och ansvarsfördelningen 

inom EU läggs fast och det är om möjligt ännu viktigare att 

makt- och ansvarfördelningen mellan EU och medlemsstaterna får en tydlig 

konstitutionell reglering. 

Subsidiaritetsprincipen måste vara basen – frågor ska inte beslutas på högre 

nivå än vad frågans natur föranleder. 


att en framtida EU-konstitution bör fokusera på att upprätthålla de fyra 

friheterna och att garantera en tydlig maktdelning, dels mellan EU:s olika 

organ, dels mellan EU och medlemsstaterna, samt 

att i övrigt anse motionen besvarad med vad som anförts. 



— 241 — 

Utskott 6: 


Motion 87 

Moderata Ungdomsförbundet i Stockholm 

– Stockholms stad 

Sverige och Europeiska Unionens (EU:s) 

planekonomiska penningpolitik 

”EMU är det bästa skyddet mot de växande globala 

marknadskrafterna.” 

Statsminister Göran Person på (s) partikongress 2000 

EMU är ett projekt för att ge kapitalet fria tyglar och omöjliggöra en penningpolitik 

i välfärdsstatens tjänst, varnar EMU-kritikerna inom vänstern. 

Tvärtom, säger EMU-förespråkarna. Den monetära unionen ger oss möjlighet 

att motverka de internationella marknadskrafterna och behålla en fungerande 

välfärdsstat. Signifikant för bägge dessa argument är att de ser marknaden 

som ett hot som måste bekämpas. 

När socialdemokraterna tog ställning för EMU skulle den gemensamma 

valutan vara en garant för den svenska modellens fortlevnad, för vård-skolaomsorg, 

för välfärden och för att sätta stopp för valutaspekulanterna. I mångt 

och mycket har socialdemokraterna rätt; EMU är ett traditionellt socialistiskt 

projekt. Det är ett system av prisregleringar och ger kontrollen över den 

kanske viktigaste varan i ekonomin – pengarna – till ett politiskt kontrollerat 

monopol: den europeiska centralbanken (ECB). 

Monopol leder till välfärdsförluster och låg kvalitet. Prisregleringar leder till 

felallokeringar, brist, såsom på bostäder i Stockholm och bröd i Sovjetunionen, 

eller överskott, som på vin och smör i EU. Det är inte heller någon principiell 

skillnad på att reglera livsmedelspriser och priser på valutor. Trots detta 

har projektet en enorm lockelse på politiker längs hela den politiska skalan. 

Optimala valutaområden 

År 1961 publicerades Mundells artikel ”A Theory of Optimum Currency 

Areas” i American Economic Review. Bakgrunden till artikeln var att Kanada 

under 1960-talet brottades med frågan om huruvida landet skulle binda sin 

valuta till den amerikanska dollarn. Vid denna tidpunkt saknades teorier inom 

ämnet, och i artikeln lanserade Mundell teorin om optimala valutaområden. 

Mundell slog där fast att två länder utgör ett optimalt valutaområde om dessa 

kan låsa sina växelkurser utan att det medför några negativa effekter på ekonomierna. 

Utskott 6: 


— 242 — 



Ett valutaområde är optimalt om ekonomin är integrerad och konjunkturen 

inom det är i fas. I vilken utsträckning detta är uppfyllt kan man se genom 

att undersöka om en rad kriterier beträffande industristruktur, ekonomisk 

politik, etcetera är uppfyllda. Kriterierna kan delas upp i landsspecifika och 

unionsspecifika. 

Landsspecifika kriterier: 

• Hög grad av pris- och löneflexibilitet inom landet 

• Hög grad av produktdiversifiering inom landet 

Unionsspecifika kriterier: 

• Hög grad av faktorrörlighet inom unionen 

• Stor likhet i produktionsstruktur inom unionen 

• Stor likhet i konjunkturmönster inom unionen 

• Stor likhet i penningpolitik inomunionen 

• Stor likhet i finanspolitik inom unionen 

Ju större ett lands löne- och prisflexibilitet är, desto mindre är kostnaden 

för en fast växelkurs. För att inte konjunktursvängningarna eller andra ekonomiska 

chocker ska resultera i massarbetslöshet och industriell utslagning 

måste priser och löner snabbt förändras i takt med konjunkturen, exempelvis 

genom valutakursförändringar. För Sveriges del är lönebildningen påtagligt 

stel, trots hög arbetslöshet kan de monopolistiska fackföreningarna driva igenom 

höga (nominella) lönelyft. Priserna anpassas i allmänhet snabbare, men 

här är den politiska prissättningen inom den offentliga sektorn och de reglerade 

sektorerna bostäder och jordbruksprodukter en kraftigt begränsande 

faktor. 

Det andra kriteriet, hög grad av produktdiversifiering, innebär att ett land 

inte är hårt specialiserat till en typ av produktion. Det traditionella sättet att 

mäta produktdiversifiering är undersöka olika sektorers andel av den totala 

produktionen. Det är få EMU-länder som uppvisar någon högre grad av produktdiversifiering 

och Sverige hör till de minst diversifierade. 

De landsspecifika kriterierna visar sålunda på att Sverige inte är lämpligt att 

ingå i en valutaunion och ej heller i sig är ett optimalt valutaområde. 

Är Europa ett optimalt valutaområde? Med faktorrörlighet menas rörligheten 

i produktionsfaktorer, dvs arbetskraft och kapital. För Europas del kan 

kapitalrörlighetskriteriet anses vara uppfyllt, medan rörligheten hos arbetskraften 

är låg. Detsamma gäller inom Sverige – trots mycket hög arbetslöshet 

på vissa orter är flyttningsbenägenheten till orter med större chanser till jobb 

låg. Människor har kulturella bindningar till den plats de bor på, och fruktar 



— 243 — 

Utskott 6: 


ofta att deras kulturella och sociala kompetens inte ska räcka till om de flyttar 

någon annanstans. Detta gäller i än högre grad vid flytt mellan olika länder. 

Trots att EU formellt ger fri arbetskraftsrörlighet har vi inte sett mer än marginella 

flyttningsvågor. Detta kan jämföras med situationen i USA, där det är 

normalt att flytta från en delstat till en annan när konjunkturen viker. 

I det stora hela finns ganska stora likheter i penningpolitiken mellan många av 

EMU-länderna, en utveckling som kan ha drivits fram av konvergenskraven i 

Maastrichtfördragen, men som lika gärna kan bero på andra faktorer. Finanspolitiken 

ser dock mycket olika ut i olika delar av EU. De nordiska länderna 

har ett jämförelsevis högt skattetryck och stor offentlig sektor. Vidare finns 

stora variationer i budgetdisciplin mellan länderna där vissa, exempelvis 

Sverige, Danmark, Finland och Storbritannien, för närvarande har små budgetunderskott 

medan andra EU-länder har större underskott i de offentliga 

finanserna. Att notera är att Sverige i många avseenden har större likheter 

med USA än med exempelvis Österrike eller Holland. 

Mundell nämner i sin artikel från 1961 kortfattat fördelarna med en gemensam 

valuta, exempelvis lägre transaktionskostnader i handeln och minskad 

osäkerhet om relativpriserna, medan han diskuterar nackdelarna mer utförligt. 

Den största nackdelen med en gemensam valuta är, enligt Mundell, 

svårigheten att upprätthålla sysselsättningen i samband med förändringar i 

efterfrågan och andra så kallade asymmetriska störningar, som kräver sänkta 

reallöner i en enskild region. Hög arbetskraftsrörlighet är därför av stor betydelse, 

något som starkt bidragit till att USA har betydligt lägre arbetslöshet än 

EU, där arbetskraften inte är lika benägen att flytta dit de nya jobben finns. 

Enkelt uttryckt är ett optimalt valutaområde ett antal regioner mellan vilka 

migrationsbenägenheten är tillräckligt hög för att möjliggöra full sysselsättning 

när någon av dem drabbas av en asymmetrisk störning. Andra forskare 

har utvecklat teorin vidare och lagt till ytterligare kriterier, exempelvis kapitalrörlighet 

och regional specialisering. 

I intervjuer i samband med att Mundell besökte Sverige för att emotta Nobelpriset 

förklarade professorn att det bästa för landet vore ett EMU-medlemskap. 

Det skulle bli dyrt för Sverige att stå utanför, räntan skulle bli högre än 

vad den skulle vara vid ett medlemskap och landet skulle förlora i inflytande 

gentemot övriga Europa, menade han. Mundell är dessutom kritisk till de 

svenska ekonomer, däribland regeringens EMU-utredare Lars Calmfors, 

som menar att Sverige inte är redo för ett deltagande på grund av den stela 

lönebildningen. Problemet med lönebildningen är enligt Mundells analys att 

aktörerna på arbetsmarknaden när de sätter lönerna tar i beaktande att landet 

kan sänka värdet på sin valuta om det skulle hamna i kostnadskris. Sverige 

bör, menar han vidare, lösa detta problem genom att reformera det nuvarande 

skattesystemet, som hämmar nyanställningar och rörlighet på arbetsmarknaden, 

istället för att ställa sig utanför valutaunionen. Tyvärr överensstämmer 

inte den politiska verkligheten i Sverige och EU med Mundells önskemål. 

Utskott 6: 


— 244 — 



Finanspolitiken, skatterna och företagandet 

Europas problem är inte olika valutor utan det faktum att företagande och 

näringsverksamhet är omgärdade av ett bokstavligt talat oöverskådligt antal 

mer eller mindre onödiga politiska regleringar. För att utjämna skillnader 

inom EMU-området och undvika massarbetslöshet i vissa regioner krävs 

rörlighet hos arbetskraften och subventioner. Rörligheten kommer att bli för 

låg. Således återstår subventionsvägen. Redan i dag är en stor del av Europas 

näringsliv, exempelvis jordbrukssektorn, direkt beroende av subventioner. 

Ännu större inslag av regionalstöd och företagsstöd är inte önskvärt, men 

riskerar att bli resultatet om inte den gemensamma penningpolitiken följs av 

drastiska avregleringar och en betydligt större kulturell och fysisk rörlighet i 

Europa. Detta är tyvärr inte särskilt sannolikt. 

EMU kommer att tvinga fram ett europeiskt system av skatter och bidragssystem, 

ett system som kommer att få EU:s nuvarande regionalfonder att 

förblekna. Sannolikt kommer EMU också att medföra ett väsentligt högre 

skattetryck. Detta hänger samman med skillnaderna i konjunkturmönster 

som diskuteras ovan. Automatiska stabilisatorer är exempelvis arbetslöshetsförsäkringar 

och progressiva skatter. Bruket av dessa stabilisatorer är i princip 

nödvändigt för att kompensera svängningarna i ekonomin om man har valutamonopol. 

I ett fritt samhälle med konkurrerande valutor och oreglerade 

växelkurser kommer dessa konjunkturskillnader istället lösas genom spontana 

förändringar i växelkurserna. 

I ett scenario med en gemensam europeisk valuta kommer betydelsen av 

automatiska stabilisatorer att förstärkas, och inte bara skilda landsdelar utan 

hela länder eller regioner kommer att vara givare respektive mottagare. För 

att kunna hantera de negativa effekterna av EMU kommer ett system med 

gemensam beskattning och en kraftig expansion av de omfördelande bidragsfonderna 

krävas för att inte vissa länder ska drabbas alltför hårt. 

I längden går det inte att ha gemensam valutapolitik utan att samtidigt ha gemensam 

finanspolitik, det vill säga skatte- och utgiftspolitik. EU-kommissionens 

tidigare ordförande Romano Prodi sade i en intervju i Financial Times: 

”The Euro can only lead to closer and closer integration of countries’ economic 

policies. This demands that member states give up more sovereignity. [..] As 

long as the veto on taxes exist, the EU will be like a soldier trying to march 

with a ball and chain around one leg.” 

Varje stat kommer, åtminstone till en början, att på viktiga områden – som 

skatterna – föra sin egen politik. Länder med låga skatter kommer att erbjuda 

en för företagande gynnsammare miljö än länder med höga skatter. Lågskattestaterna 

kommer att attrahera företag från högskattestaterna. Givetvis med 

konsekvenser för sysselsättningen i respektive länder. Högskattestaterna 

kallar sådant för ”skattedumping” och kräver ”harmonisering” – lika skatter 

i samtliga länder. Skatteharmonisering eliminerar dock inte all ”dumping”. 



— 245 — 

Utskott 6: 


Eftersom företagarklimatet i ett land inte endast bestäms av skattenivån utan i 

lika hög grad av alla de statliga regleringar som begränsar företagarnas handlingsfrihet. 

Därför tvingar EMU fram ytterligare en accelererande harmonisering 

av företagens regelverk. 

Länder med svag export och stor import kommer att kräva importbegränsningar 

gentemot länder utanför EU. Framför allt kommer facket att kräva 

skydd mot ”social dumping” från u-länder med låga löner. De tullmurar runt 

EU som redan byggts upp, riskerar att ytterligare höjas. 

Det finns naturligtvis företag som tjänar på ett EMU-medlemskap. Den som i 

dag importerar råvaror från ett land som är med i EMU – förädlar produkten 

här i Sverige och sedan exporterar den till ett annat EMU-land kommer givetvis 

spara några kronor på minskade valutasäkringskostnader och växlingsavgifter. 

Dessa vinster måste emellertid vägas mot de ekonomiska nackdelarna 

som EMU för med sig – inte minst för mindre företag. Att ställa om till euro 

kostar för en butik omkring 50 000 kronor. Det handlar om ny kassaapparat, 

nytt redovisningssystem, etcetera. I Tyskland har tusentals småföretag gått 

under som en följd av EMU. 

Billigare transaktioner med eller utan EMU 

Vad vill man uppnå med EMU? Jämte politisk integration främst en sänkning 

av transaktionskostnaderna vid handel mellan EU-länderna och ett stabilt 

penningvärde. Finns det då alternativa sätt att uppnå detta? Tittar vi på den 

monetära regim vi hade före första världskriget, guldmyntfoten, så uppfyllde 

den dessa önskemål. I praktiken hade alla i hela guldmyntfotsområdet samma 

valuta. Visserligen med nationella eller privata banker som utgivare av sedlar 

och mynt, men dessa var ju, eftersom de vara knutna till samma råvara, helt 

konvertibla och dessutom direkt gångbara åtminstone i grannländerna. Svenska 

sedlar och mynt kunde användas utan problem i Danmark och Norge. 

Under den senaste svenska guldmyntfotsregimen var också penningvärdet i 

huvudsak stabilt. 

I dag har vi marknad som successivt är på väg att återigen sänka kostnaden 

för gränsöverskridande handel. Den eftersträvade minskningen av transaktionskostnader 

vid internationell handel genom införandet av en gemensam 

valuta tappar ständigt i betydelse som argument för EMU, då den accelererande 

finansiella utvecklingen bidrar till att ständigt sänka växlings- och 

valutasäkringskostnaderna. 

En företagare kan genom ett eurokonto (vilket kan öppnas till och med i 

Knislinge Sparbank) undvika det mesta av växlingskostnader och det är en 

försumbar kostnad (0,02-0,1 procent) att försäkra sig mot svängande växelkurser. 

Utskott 6: 


— 246 — 



Övergången till euro ledde i flera länder till klara prisstegringar, tydligt över 

den genomsnittliga inflationen. Prisökningarna skedde främst inom livsmedelsområdet 

men även parkering och biobiljetter blev dyrare, liksom tjänster 

hos frisörer och bilreparatörer. På vissa tjänster steg priserna med upp till 50 

procent, hävdar Caroline Hayat, talesman för den europeiska konsumentorganisationen 

BEUC i Bryssel. 

Fördelarna med EMU får sökas på det politiska planet, på ekonomiska grunder 

finns det mycket lite som talar för projektet. Vad är då de skillnaden mellan 

EMU och förra seklets guldstandard? Den största skillnaden är att man 

med EMU inte eliminerar det politiska inflytandet över penningpolitiken, 

därmed finns risken för inflation kvar, eller kan i värsta fall öka, beroende 

på i hur strama tyglar de inflationsaversiva krafterna i Europa lyckas hålla 

politikerna i centralbanken. Klart är dock att incitamenten för politikerna att 

bedriva en inflationistisk politik kommer att öka. 

EMU gör det möjligt att ha budgetunderskott och att föra en aktiv finanspolitik 

utan att det tar sig uttryck i ränteökningar, utträngning av privata 

investeringar och valutafall. En fast växelkurs gör också att verkan av en aktiv 

finanspolitik ökar, därigenom ger medlemskap i en valutaunion starka incitament 

att öka budgetunderskotten. Generellt gäller att ju större ett valutaområde 

är, desto större blir tendenserna till inflation. Budegetunderskott och 

inflation kommer att vara välfärdsstatens ständiga följeslagare så länge möjligheten 

att trycka pengar finns tillgänglig. Vad som måste tillses är att politikerna 

berövas denna möjlighet. Tills så har skett är allt tal om balanserade 

budgetar bara tomma ord. 

Ekonomisk tillväxt 

Det hävdas vanligen att ett EU med gemensam valuta skulle stimulera tillväxt 

och sysselsättning. Häremot måste invändas att utvecklingen hittills inte styrker 

detta påstående. I vårt eget land har den långsiktiga tillväxten varit svag 

och sysselsättningen låg i jämförelse med länder som USA. Men inom de tolv 

EMU-staterna är den ännu sämre. 

Ska Sverige överge kanske de mest lyckade finanspolitiska institutioner vi 

lyckats bygga upp sedan införandet av valutamonopolet? Går vi med i EMU 

släpper vi den politiken – oberoende riksbank, inflationsmål och mest betydelsefullt 

av allt – flytande växelkurs. Vad fasta växelkurser – vilket EMU 

faktiskt innebär – ger för resultat såg vi 1992. Politikernas försök att behålla 

en politiskt kontrollerad växelkurs gav oss en utraderad valutareserv och 500 

procents ränta. 

Sverige har betydligt bättre tillväxt än EMU-ländernas genomsnitt. Det beror 

inte på att Sverige skulle vara något förträffligt land ur ekonomisk synvinkel. 

Däremot är det en indikation på att länderna i EMU är ännu sämre på att 



— 247 — 

Utskott 6: 


skapa förutsättningar för arbete och tillväxt. USA som legat i krig och drabbats 

av terrorattentat hade 2002 tre gånger så hög tillväxt som EMU-länderna. 

En anledning till att Sverige börjar hävda sig något bättre är att vi nu har en 

fungerande penningpolitik – en marknadsvärderad valuta, oberoende centralbank 

och ett inflationsmål. Det har gjort att räntorna konvergerat mot 

Europanivå. Riksbanken har, till skillnad från ECB, klarat av att hålla sitt 

inflationsmål. Växelkursen har varierat mot EMU-länderna, men det senaste 

decenniet har värdet inte sjunkit. I Economic Freedom of the Worlds ranking 

av penningpolitiken fick Sverige, liksom bland annat Hong Kong, maximala 

tio poäng. 

Avregleringar 

Bland de marknadsekonomiskt inriktade personer som finns bland EMUanhängarna 

är det en vanlig föreställning att EMU skulle tvinga Sverige till 

avregleringar eftersom resultatet annars skulle bli ekonomisk kris. En liberalisering 

av Sverige bör hellre ske med folkets stöd och inte trumfas igenom 

genom hot från EU. Om de svenska politikerna motiverar avregleringar med 

att EMU kräver dessa lär inte svenska folket bli mer vänligt inställda till en 

marknadsanpassad politik. Tvärtom. Det riskerar att föda en bild där avregleringar 

inte är något som man genomför därför att de är önskvärda utan som 

något som man tvingas på utifrån. Det är inte en långsiktigt hållbar väg att gå. 

Erfarenheterna tyder dessutom på att politiker ytterst sällan väljer liberaliseringsvägen 

när de pressas av lågkonjunktur eller hög arbetslöshet. Resultatet 

brukar tvärtom bli det motsatta, att politikerna utnyttjar situationen för att 

resa handelshinder eller införa nya regleringar av arbete och företagande. De 

politiker som mött hotet om massarbetslöshet med sänkta skatter, minskade 

arbetsmarknadsregleringar och bättre möjligheter för företagande och investeringar 

är lätträknade. 

De betydelsefulla avregleringarna av finansmarknaderna genomfördes under 

1980-talets högkonjunktur. Sannolikt hade de varit svåra att få igenom under 

lågkonjunkturen under tidigt 1990-tal. 

Det sägs att en nationell valuta i ett litet land som Sverige skulle innebära oacceptabla 

risker för attacker från valutaspekulanter – ett helt felaktigt påstående. 

Sådana attacker riktar sig uteslutande mot länder med fasta och grovt 

felaktiga kurser och aldrig mot länder med fria kurser. 

En stor utrikeshandel har för ett lands välstånd ytterst gynnsamma verkningar, 

och ingenting bäddar mer effektivt för en sådan handel än en fri nationell 

valuta. Kursen på en sådan valuta anpassar sig smidigt till det egna landets 

ekonomi – inte som euron till ett snitt av eurostaternas. Är den egna ekonomin 

inflatorisk stiger priserna på de utländska valutorna i samma takt som 

Utskott 6: 


— 248 — 



priserna på landets övriga varor. På så sätt får exportörerna alltid skäligt betalt 

när de växlar till den egna valutan. 


att Sverige inte bör införa euron som valuta, 

att Sverige bör eftersträva ett formellt undantag från skyldigheten att införa 

euron som valuta, 

samt besluta 

att ta motionen som sin egen, 

att vidaresända motionen till Moderata Ungdomsförbundets arbetsstämma 

2007, samt 

att vidaresända motionen till moderaternas partistämma 2007. 

Simon Mann 

Moderata Ungdomsförbundet Sundbyberg/Stockholm 


Som motionären tar upp spänner EU:s valutaunion EMU över flera politikområden. 

Mest uppenbar är den penningpolitiska aspekten. Till skillnad från 

en relativt homogen politisk enhet som USA, med ett gemensamt språk och 

stor rörlighet, är EU en union som splittras av språkliga skillnader och dålig 

rörlighet. Därmed finns inte förutsättningar för naturliga stabilisatorer som 

arbetskraftsförflyttning när ländernas ekonomier inte går i fas. Detta i kombination 

med en stel svensk arbetsmarknad som saknar löneflexibilitet nedåt 

resulterar i att lågkonjunkturer medför en hög arbetslöshet, såvida det inte 

finns en inhemsk valuta som kan justera ned de reella lönenivåerna. 

Det finns även en finanspolitisk aspekt av valutaunionen, som med stor sannolikhet 

kommer att växa i betydelse. Med euroländer som går i ekonomisk 

otakt kommer det att skapas ett politiskt tryck för att bekämpa arbetslöshet 

i drabbade regioner med hjälp av offentliga subventioner och arbetsmarknadsåtgärder. 

Antingen på nationell nivå eller på EU-nivå. Inte minst utifrån 

Sveriges erfarenheter av ineffektiv resursanvändning inom arbetsförmedlingen 

vet vi att den här typen av åtgärder är skadliga, och att en marknadsprissatt 

krona är att föredra. 

Distriktsstyrelsen föreslår stämman 




— 249 — 

Utskott 6: 



Distriktsstämman beslutade i enlighet med distriktsstyrelsens förslag 



Förbundsstyrelsen delar partiets politik i dessa delar och förordar därför att 

motionen avslås. 



Utskott 6: 


— 250 — 



Utskott 7: 

En ny socialpolitik

Motion 88 

Tommy Ljung, Hudiksvall – Gävleborgs län 

Uppgiven narkotikapolitik 

Bakgrunden till den här motionen är den nya inriktningen av narkotikapolitiken 

som infördes av den förra regeringen i Sverige. Jag tänker närmast 

på sprututbytes-, metadon- och subutexbehandlingprogrammen som i dag 

växer fram i kommunerna. Jag vill poängtera att både subutex och metadon 

är mycket attraktivt på den svarta marknaden vilket är ett tecken på att de 

inte motsvarar kraven på läkemedel. Vi har haft ett par fall av överdoser i vår 

kommun bland ungdomar där metadon varit inblandat den senaste tiden. 

Vi har i Sverige enligt de flesta undersökningar haft den mest lyckosamma 

narkotikapolitiken i världen och den politiken vill väl vi moderater slå vakt 

om och ytterligare skärpa upp utan tidigare nämnda substitut för knark. 

Den tidigare röd-gröna majoriteten luckrade upp den framgångsrika narkotikapolitik 

som förts med den nya inriktningen på knarksubstitutmedicinering 

som nu sprider sig i Sveriges kommuner och landsting. Jag vet att man från 

landstinget Gävleborg varit starka motståndare till de här behandlingsmetoderna 

tidigare. Nu har socialstyrelsen gått förbi dessa politiska instanser och 

satt de lokala politikerna offside i frågan. 

Tjänstemännen i kommunerna har plötsligt lagt fram förslag om beslut för 

redan sökta projektmedel hos länsstyrelserna. Projekten går ut på att i samråd 

med psykiatrin arbeta fram ett koncept på att sköta medicineringen av 

missbrukare med de tidigare nämnda substituten i kommuner och landsting. 

Jag kan inte förstå hur den förra regeringen kunde vara så naiv att Sveriges 

framgångsrika narkotikapolitik lämnades för en liberal uppgiven narkotikabekämpning. 

När det gäller sprututbytesprogrammen så skulle en lagändring ha genomförts 

först. Vi kan ju inte som politiker ena gången kriminalisera narkotikaanvändningen 

för att i nästa stund tillhandahålla verktyg för att utföra en 

brottslig gärning. Detta snuddar väl till ”dubbning” till brott och de skall väl 

inte politiker syssla med. 

Jag yrkar att förbundsstämman beslutar 

att partiet står kvar vid nolltolerans mot narkotika, 

att partiet tar avstånd från uppluckringen av användandet av knarksubstituten 

Subutex och Metadon i narkotikapolitiken, 



— 253 — 

Utskott 7: 

En ny socialpolitik

att partiet tar klart avstånd från sprututbytesprogrammen, samt 

att motionen tillställs partistämman. 

Tommy Ljung 

Hudiksvall 


Motionären belyser en utveckling av narkotikapolitiken som inte är önskvärd 

ur ett samhällsperspektiv. Sveriges tidigare stränga syn på narkotikapolitiken 

hade en god effekt. 

Syftet med denna politik var att göra det besvärligt att missbruka narkotika. 

De nyliberala strömningarna som accepterat bruk av olika former av så kallad 

lättare narkotika har skapat en större tolerans inom narkotikavården till både 

samhällets och den enskildes förfång. Utbredningen av narkotikamissbruket 

är ett av samhällets största gissel och ett hot mot våra ungdomar. 

Sedan många år har ett hårt styrt metadonprogram funnits som haft vissa 

framgångar i form av ett antal människor har kunnat fungera i samhället med 

en underhållsdos av Metadon, ett narkotikapreparat, som tillhandahållits 

under mycket strikta former. Under denna period var Metadon inte ett stort 

problem på svarta marknaden. Under de senaste åren har Subutex ett annat 

narkotikapreparat som används i samma syfte som Metadon. Detta preparat 

har använts vid många behandlingshem för att avgifta narkomaner och inte 

för att användas långsiktigt. För ett antal år sedan upptäcktes stora problem 

med Subutex och enligt nya föreskrifter kan nu preparatet enbart användas 

om det föreskrivs av en psykiatriker. 

I dag finns Metadon och framför allt Subutex i stora mängder på svarta 

marknaden, vilket i sig visar att preparaten inte håller måttet som behandlingspreparat. 

Samtidigt med detta har Sveriges riksdag tillåtet att sprututbytesprogram 

används inom de landsting som så beslutar. Även här ser man nu 

en uppluckring där kommunerna söker medel hos länsstyrelserna för lokala 

sprututbytesprogram. Syftet med detta program är att minska risken för 

spridning av sjukdomar sprids genom blodöverföring. Ambitionen är säkert 

vällovlig men även dessa sprutor har en svart marknad och då har samhället 

endast underlättat tillgången av ”verktyg” för fortsatt missbruk. 

Mot denna bakgrund föreslår förbundsstyrelsen förbundsstämman besluta 


att motionen tillsänds partistämman. 

Utskott 7: 


— 254 — 







Motion 89 

Krister Hammarbergh, Luleå – Norrbottens län 

Narkotika 

Narkotikans konsekvenser är väl kända. De olika preparatens starka beroendeframkallande 

och hälsoskadliga effekter är mycket väl dokumenterade. 

Likaså dess konsekvenser för en missbrukares sociala liv och den omfattande 

kriminalitet som missbruket orsakar. 

På grund av narkotikans kraftiga skadeverkningar för den enskilde och samhället 

i stort så har Sverige genom åren fört en mycket restriktiv narkotikapolitik. 

Den har flera syften, dels dämpar det spridningen, dels ger det en mycket 

tydlig signal att samhället inte accepterar bruket av narkotika. Det senare är 

väldigt viktigt för att bromsa en nyrekrytering av narkomaner hos framförallt 

yngre människor. 

Erfarenheterna från de platser där man har tillämpat en mer liberal drogpolitik 

är oroande. Frankfurt, Genève och Amsterdam är städer där man har fått 

en stark drogkultur som har inneburit mer missbruk, större smittspridning 

och stor kriminalitet. 

Med oro kan vi tyvärr i dag konstatera att regeringen planerar att lägga en 

proposition som innebär att Sverige överger sin tidigare restriktiva hållning. 

Propositionen har maskerats under namnen ”Extraordinära smittskyddsåtgärder” 

och är planerad att läggas under maj månad. 

Förslaget innebär att Sverige skall tillåta och genomföra sk sprututbytesprogram, 

det vill säga tillhandahålla missbrukaren redskapet för sitt missbruk. 

Motivet skall vara att minska smittspridningen av hiv och hepatit A. Viss 

försöksverksamhet har sedan tidigare bedrivits i Sverige. Det finns inga vetenskapliga 

belägg för att dessa försök skulle ha minskat smittspridningen. 



— 255 — 

Utskott 7: 

En ny socialpolitik

Ett genomförande av sprututbytesprogrammen kommer att lämna en felaktig 

signal till människor som finns i riskzonen. Dels säger samhället att det är 

förbjudet att inneha narkotiska preparat, samtidigt tillhandahåller samhället 

redskapet för att bedriva ett missbruk 

Detta riskerar att bli det första steget i en alltmer liberal narkotikapolitik, som 

kommer att leda till ökat missbruk. 

Med anledning av ovanstående så yrkar undertecknad 

att moderaterna skall verka för en fortsatt restriktiv narkotikapolitik, 

att sprututbytesprogram inte skall införas i Sverige, 

att den försöksverksamhet med sprututbytesprogram som bedrivs upphör, 

att tillsända motionen till partistämman, samt 

att tillsända motionen till riksdagsgruppen för beaktande. 

Krister Hammarbergh 

Luleå 

Förbundsstyrelsens yrkande 




Förbudsstämman beslutade i enlighet med förbundstyrelsens förslag 


Utskott 7: 


— 256 — 



Motion 90 


Narkomanvård 

Riksdagen slog 1978 fast att narkotika är oförenlig med svensk kultur, ett 

ställningstagande som 1984 följes av ett beslut om att Sverige ska bli ett narkotikafritt 

samhälle. Detta utopiska mål för narkotikapolitiken har sedan dess 

fått stå över all annan hänsyn, med ständigt nya repressiva inslag och straffskärpningar 

efterhand som målet tett sig allt mer avlägset. Bruket av narkotika 

kriminaliserades 1988. Fem år senare skärptes lagen så att sex månaders 

fängelse kunde utdömas för narkotikabruk. Trots att förbudet sannolikt får 

många att avstå från att pröva narkotika så är bruket fortsatt utbrett. 

Vårt parti är mycket tydligt i sitt ställningstagande. Vi är för en nolltolerans 

mot droger, men menar samtidigt att det ska finnas en bra sjukvård som kan 

erbjuda hjälp åt dem som fastnat i missbruk. 

Jag ser en växande konflikt mellan våra två ståndpunkter. Nolltoleransen mot 

droger visar sig ofta slå hårt mot de narkomaner som mest behöver en bra och 

fungerande vård. Det tydligaste exemplet på detta är vårt partis inställning 

till sprutbytesprogrammen riktade mot intravenösa missbrukare. Ett första 

argument mot dessa program lyder att myndigheter inte ska tillhandahålla 

verktyg för kriminell verksamhet. Ett andra argument lyder att det inte finns 

vetenskapliga bevis för att programmen ger önskat resultat. 

Det är svårt att argumentera mot det första argumentet, vilket jag menar motiverar 

en lagändring. Vad gäller det andra argumentet vill jag bestämt hävda 

att det är fastlagt att sprutbytesprogrammen minskar skadorna och dödligheten 

bland narkomaner. Detta är en uppfattning jag delar med Läkarförbundet. 

Ett exempel på programmens framgång är socialstyrelsens försök med att 

vaccinera narkomaner mot en pågående hepatitepidemi i början av 2000-talet. 

Försöket misslyckade överallt utom i Skåne där sprutbytesprogrammet etablerat 

en god kontakt mellan vårdmyndigheterna och de intravenösa missbrukarna. 

(Läkartidningen 6/2003). 

Jag menar att vårt parti måste välja skadereduktion framför förbudet mot att 

använda narkotika där dessa är oförenliga. Därför föreslår jag att partistämman 

beslutar: 

att moderaterna verkar för att rena sprutor erbjuds alla intravenösa missbrukare, 

att moderaterna verkar för en statlig nollvision mot narkotikaskador, samt 



— 257 — 

Utskott 7: 

En ny socialpolitik

att moderaterna verkar för straffrihet vid narkotikabruk. 

Christopher Aqurette 

Centrum, Malmö 


Motionären tar i sin motion upp ett av vårt samhälles största problem nämligen 

narkotikabrottsligheten och dess följder såsom missbruk och missbruksskador. 

Motionären vill verka för statlig nolltolerans mot skador till följ av 

narkotikamissbruk och ett utvidgat sprutprogram samt straffrihet vid narkotikabruk. 

Innehav av narkotika är som motionären beskriver olagligt i Sverige och 

därför är det också möjligt att döma en person för narkotikabrott Enligt 

förbundsstyrelsen är samhälleligt tvångsingripande försvarligt, när en missbrukare 

är farlig för sig själv och för sin omgivning. Lagen om vård av missbrukare 

(LVM) ger möjlighet till tvångsomhändertagande. Dessutom har 

domstolarna möjlighet att en döma till vård med syfte att personen ska komma 

ifrån sitt missbruk. 

Förbundsstyrelsen anser att bruket av både så kallad lätt och tung narkotika 

ska vara kriminaliserat i Sverige. Kriminalisering av narkotika är rätt och försvarligt, 

inte för att straffa utslagna människor utan för att garantera så många 

som möjligt att få vård och förhindra langning till personer som inte påbörjat 

ett missbruk. Polis, tull och åklagare ska också få använda sig av effektivare 

och modernare metoder i kampen mot smuggling, langning och missbruk. 

Tillämpning av LVM varierar. Efter att en dom fastställs är ansvaret för den 

dömde delat på två system – kriminalvården och socialtjänsten. Hur dessa 

samarbetar är avgörande för en missbrukares möjlighet till rehabilitering. 

Tyvärr finns det många narkomaner som inte nås av lagliga åtgärder. För dem 

är det viktigt att de ändå får kontakt med sjukvården, dels för att smittspridning 

ska hindras, dels för att de övertalas till att ta steget över till frivillig vård. 

Vid universitetssjukhusen i Malmö och Lund pågår sedan 1986 en försöksverksamhet 

med utbyte av sprutor för narkotikamissbrukare. En viktig anledning 

till att försöksverksamheten startades var att hindra smittspridningen av 

hiv. 

Allt tyder på att verksamheten med sprututbyte skapar en samhällelig kontaktyta 

och ökar motivationen att söka vård. Att tillåta sprutbyte under kontrollerade 

former får aldrig innebära att man kapitulerar inför narkotikan. 

Förbundsstyrelsen anser inte att beslut om statlig nolltolerans påverkar den 

hårda verklighet som den som missbrukar narkotika vistas i samt vilka skador 

Utskott 7: 


— 258 — 



som uppstår. Det behövs snarare konkreta åtgärder och väl fungerande sociala 

och rättsliga myndigheter. 




Motion 91 


Valfrihet och fritt vårdval för god äldreomsorg 

Antalet äldre över 80 år i Sverige är nära 500 000. Enligt Socialstyrelsen har 

37 procent av dessa hemtjänst eller plats i någon form av äldreboende. Omsorgsplatser 

på sjukhus, i särskilt boende, i hemtjänst, i kommunal hemsjukvård 

är 308 000. Antalet anställda för dessa platser är 240 000 för en kostnad 

av 158 miljarder kronor per år. Antalet personer som arbetar i hemtjänst har 

ökat med fem procent de senaste fem åren. Samtidigt har antalet vårdplatser i 

särskilt boende minskat med fem procent under samma tid. När vårdplatserna 

minskar försvinner också verksamheter som dagrehabilitering som möjliggjort 

för människorna att kunna bo hemma längre. 

De flesta äldre vill bo hemma så länge som möjligt. Vi moderater har som 

mål att alla äldre som vill ska få göra detta och det ställer då krav på att äldreomsorgen 

skall fungera på ett bra sätt. Det handlar om kvalitet i hemtjänst 

och hemvård med tillgång till läkarvård och rehabilitering. Samordning mellan 

de äldre, anhöriga, sjukvård och socialtjänst är nödvändig för bra vård och 

miljön i och runt boendet. 

Socialdemokraterna anser att staten kan bistå kommunerna med att skaffa 

flera platser i äldre boenden genom ökade statsbidrag för ett antal miljarder 

kronor de närmaste 15 åren. Detta tycker inte vi moderater. Vi anser att den 

svenska sjukvården skall vara solidariskt finansierad via skatten men att äldrevården 

skall öppnas för utveckling och mångfald genom att avskaffa stopplagar 

och regleringar som förhindrar framväxten av fristående alternativ. 

Vi moderater vill genom konkurrens och valfrihet i äldre omsorgen få allt 

bättre service och allt nöjdare äldre. Ett system med ”vårdcheck” fungerar så 

att produktion och finansiering skiljs åt och att den äldre väljer själv vårdgivare 

efter beviljat biståndsbeslut. Viktigt är också att producenten måste leva 



— 259 — 

Utskott 7: 

En ny socialpolitik

upp till den äldres krav för att bli vald av denna. Producenten, även den kommunala, 

får bara ersättning för den valda och utförda tjänsten enligt fast ställd 

taxa. Alla ska också ha möjlighet att välja om ifall de inte är nöjda. Den här 

”vårdchecken” är lika för alla och privata anordnare kompenseras för momsen 

så att alla anordnare konkurrerar på lika villkor. Det är de äldre själva som 

ska välja sin egen omsorg. Därigenom ökas kvaliteten i vården. 

Mot bakgrund av detta föreslår jag att moderatena verkar för 

att öppna svensk sjukvård för utveckling och mångfald genom att avskaffa 

stopplagar samt regleringar som förhindrar framväxten av fristående alternativ, 

att öka mångfalden av vårdgivare genom friare verksamhetsformer och nya 

ägarformer som alternativ till den landstings- eller kommundrivna vården, 

att underlätta för nyetablering inom vårdområdet, samt 



Boden 







Utskott 7: 


— 260 — 



Motion 92 


Kapa vårdköerna med mångfald 

I takt med ökad välfärd och ökade inkomster ökar efterfrågan för vård, skola 

och omsorg. Sverige har medborgarna en stor betalningsförmåga för dessa 

tjänster för att de är skattefinansierade. Medborgarna har hela sitt liv betalat 

in skatt och förväntar sig att när de är i behov av dessa tjänster få de dem utan 

dröjsmål. Medborgarna vill inte gå med utslitna knän eller vara vakna om nätterna 

på grund av värkande höftleder alltför många år. 

Den svenska sjukvården har problem trots att produktiviteten inom sjukvården 

har ökat. Antalet höft- och knäoperationer har ökat och det går lättare 

och snabbare att minska och lindra smärtan med nya mediciner. Detta i sin 

tur ökar efterfrågan på ännu fler operationer och ännu effektivare smärtlindring. 

Det blir en ond cirkel när medborgarna vet om att hälsoproblem som 

inte tidigare kunde behandlas kan i dag med lätthet åtgärdas. 

Medborgarna i Sverige kräver sjukvård, äldrevård och stöd till funktionshindrade 

efter eget behov. Medborgarna vill inte stå i kö flera år för att få den 

vård de vill ha. De kräver snabba åtgärder och väljer vårdgivare där de får vad 

de vill ha. I Norrbotten är det ont om alternativa driftformer för att driva 

hälso- och sjukvård, det finns nästan inga alternativ alls. Landstingsmonopol 

räcker inte till för den ökade efterfrågan. Nedskärningarna av vården ger bara 

nya köer. 

Nu håller den socialdemokratiska regeringen på att planera en nationell vårdgaranti. 

Den är tänkt att träda i kraft i november 2005. Samtidigt håller de 

socialdemokratiskt styrda landstingen som till exempel Region Skåne på att 

säga upp avtalet med privatdrivna Simrishamn sjukhus. Då förlorar vårdgarantin 

sin betydelse och köerna växer igen när det inte finns något privat eller 

alternativ inslag i vårdutbudet. 

Konkurrens i vården och fri etablering för nya tjänsteproducenter skapar 

incitament för att möta efterfrågan från medborgarna. Detta behov kan även 

tillgodoses med alternativa finansieringsformer som till exempel privata 

vårdinrättningar. Det har även visat sig att produktiviteten vid privata vårdinrättningar 

är högre jämfört med offentligt drivna inrättningar. Detta innebär 

snabbare handläggning av patienter som är nöjda och att det blir fler operationer 

per skattekrona. 



— 261 — 

Utskott 7: 

En ny socialpolitik

Mot bakgrund av detta föreslår jag att moderaterna verkar för att befrämja 

hälsan och kapa köerna genom 

att konkurrens i vården etableras, 

att fri etablering för nya tjänsteproducenter möjliggörs, 

att alternativa finansieringsformer för vård utvecklas, 

att incitament skapas för att möta efterfrågan på vård, samt 



Boden 





Förbundsstämman beslutar i enlighet med förbundssyrelsens förslag 


Motion 93 

Göte Jonsson, Skärstad-Ölmstad m fl 


Familjepolitiken 

Artikel 16. 3. ”Familjen är den naturliga och grundläggande enheten 

i samhället och äger rätt till skydd från samhället och staten” 

Ur Förenta Nationernas allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna. 

Utskott 7: 


— 262 — 



Moderat familjepolitik 

I detta ligger så som vi tolkar det också en skyldighet från samhällets sida att 

respektera familjernas valfrihet och rätt att själv bestämma över sin tillvaro. 

Familjen är grunden 

Familjen utgör grunden för vår samhällsordning. En fungerande familj ger 

trygghet i livets olika skeden. Det är i första hand genom familjens försorg 

som de unga lär sig grundläggande värderingar och normer samt att ta ansvar 

och visa hänsyn. För de äldre betyder fungerande familjer att ensamheten 

motverkas och att de får möta och ge omtanke och omsorg. 

Respekt för familjen som enhet och för dess integritet skall vägleda familjepolitikens 

utformning. Samtidigt som det är viktigt att på olika sätt stödja och 

underlätta föräldrarnas värdefulla roll. Detta gäller inte minst när familjerna 

hamnar i svåra situationer 

Familjerna är olika 

Familjerna är olika och har därmed olika behov och önskemål. Detsamma 

gäller för barnen från späda år och upp i tonåren. Det är med hänsyn till familjernas 

olika önskemål och behov, som vi måste utforma familjepolitiken i 

vårt land. Det är familjen som bäst kan avgöra vad som passar i olika situationer. 

Politiska beslut och styrning får inte lägga hinder i vägen för de föräldrar 

som vill ta ansvar, på det sätt de anser var bäst för familj och barn. 

Den förda familjepolitiken 

Under lång tid har det i vårt land förts en politik som underminerat föräldraansvaret. 

Institutioner har i många fall ansetts vara bättre än hemmet och 

familjen. Allt sedan 1930-talet, då makarna Myrdal pläderade för en radikal 

socialistisk barnuppfostran, har den socialdemokratiska familjepolitiken präglats 

av dessa grundvärderingar. 

Skatt efter försörjningsbörda 

Vår principiella utgångspunkt är att det behövs en förändring i stödet till 

barnfamiljerna, så att stödet mera direkt kommer familjen till del i stället för 

att gå via kommunerna. Ett första led i detta kan var att genomföra en skattereform 

så att hänsyn tas till försörjningsbördan vid beskattningen. Det kostar 

mera för en flerbarnsfamilj att klara livets nödtorft. Är det många munnar 

som skall mättas blir det helt enkelt dyrare, men ändå är skatteuttaget detsamma. 

Barnfamiljerna blir på så vis mera beroende av bidrag. Här borde en 

ändring komma till stånd. 



— 263 — 

Utskott 7: 

En ny socialpolitik

Vårdnadsbidrag för ökad valfrihet i barnomsorgen 

I vårt land har det varit en ensidig satsning på kollektiv barnomsorg. Detta 

bröts under en kort period då vi hade regeringen Bildt vi makten. Då genomfördes 

en vårdnadsbidragsreform, som visade sig vara mycket framgångsrik. 

Många berättigade föräldrar valde vårdnadsbidraget. När socialdemokraterna 

återkom i regeringen slopades vårdnadsbidraget mycket snabbt. Vi anser att 

ett vårdnadsbidrag snarast skall införas. Den nuvarande barnomsorgspolitiken 

är högst orättvis. Stödet kommer enbar de familjer till del som utnyttjar 

den kollektiva barnomsorgen. De som väljer andra former får betala själva, 

samtidigt som de via skatten får vara med och subventionera den kommunala 

omsorgen för andra familjer, där en plats kostar ca etthundratusen kronor. 

Många barn trivs inte på dagis, eller kan de till exempel på grund av sjukdom, 

ha svårt att vistas där. Föräldrarna måste då ordna omsorgen på annat 

sätt, och bekosta denna själva. Det finns också familjer där någon av makarna 

väljer att vara hemma när barnen är små. Dessa familjer är grovt diskriminerade 

av den nuvarande politiken. Ett vårdnadsbidrag skulle neutralisera dessa 

orättvisor. 

Avdragsrätt för hushållsnära tjänster 

Många familjer är pressade av sin arbetssituation och alla andra krav som 

ställs i dag. Det är i många fall svårt att förena förvärvsarbete med arbetet i 

hemmet. För att underlätta detta föreslår vi att avdragsrätt vid beskattningen 

skall införas när det gäller utnyttjande av hushållsnära tjänster. Ett liknande 

system har tillämpats i Finland under en tid och då med mycket stor framgång. 

Många har utnyttjat möjligheten och förklarat sig nöjda med detta. 

Samtidigt som den så kallade svarta arbetskraften minskat inom detta område. 

Vi anser att ett liknande system snarast skall införas i Sverige. 

Nej till ytterligare kvoterad föräldraförsäkring 

Debatten pågår huruvida man skall lagstifta om ytterligare kvotering inom 

föräldraförsäkringen. Vi anser att det är fel att lagstifta i denna fråga. Här 

liksom på andra områden är det inom familjen som föräldrarna själva bäst vet 

hur man vill och kan fördela föräldraledigheten. Att gå in och stifta tvingande 

lag i detta sammanhang skulle försvåra för många familjer, samtidigt som 

detta på ytterligare ett område skulle medföra större politisk styrning över 

familjerna. 

Med hänvisning till ovanstående föreslår vi förbundsstämman besluta, att 

moderaterna skall arbeta för 

att en skattereform genomförs så att, vid beskattningen, hänsyn tas till familjernas 

försörjningsbörda, 

att ett vårdnadsbidrag införs snarast möjligt, för att stärka familjernas valfrihet 

i barnomsorgen, 

Utskott 7: 


— 264 — 



att ett system med avdragsrätt för hushållsnära tjänster införs, 

att ytterligare lagreglerad kvotering i föräldraledigheten avvisas, samt 


Göte Jonsson 

Skärstad-Ölmstad 

Carina Lundeholm 

Huskvarna-Hakarp 


Förbundsstyrelsen delar motionärernas grundläggande syn på att familjen är 

en viktig byggsten i det civila samhället. 

Som det ledande skattesänkarpartiet i Sverige föreslår vi moderater bland annat 

en skattesänkning på 1 000 kronor per månad för alla som arbetar. Detta 

”förvärvsavdrag” kommer att betyda mycket för de ekonomiska marginalerna 

hos många barnfamiljer. 

Vi moderater tror inte på tvingande lagstiftning i syfte att fördela ansvar inom 

familjen, vi avvisar därför förslag om individuell (delad) föräldraförsäkring. 

Däremot tror vi på incitament. Vi föreslår därför att förvärvsavdraget skall 

kombineras med föräldraförsäkringen. Den förälder i familjen som har den 

lägsta inkomsten får en skattereduktion när den andre föräldern – med högre 

inkomst – tar ut föräldraledighet. Detta innebär i praktiken att de mammor 

som vill, kan gå tillbaka till arbetet medan papporna stannar hemma med 

barnen, och att familjen får en inkomstförstärkning genom att kvinnans skatt 

sänks. Förstärkningen kan komma att uppgå till 3 000 kronor i månaden. 

Förbundsstyrelsens uppfattning är att det moderata skatteförslaget tillgodoser 

motionärernas krav på ett skattesystem som tar hänsyn till familjernas 

försörjningsbörda. 

Moderaterna vill också öppna möjligheten för kommunerna att låta finansieringen 

av barnomsorgen till de minsta barnen även tillkomma föräldrar som 

väljer att låta sina barn vara hemma lite längre. För barn mellan ett och tre år 

skall det vara tillåtet att införa kommunal vårdnadsersättning. Samtidigt föreslår 

vi en pedagogisk del i förskolan på 15 timmar per vecka för att ta tillvara 

barns tidiga förmåga till lärande. En vårdnadsersättning måste ta hänsyn till 

detta varför det måste utformas något annorlunda än det som infördes 1994. 

Vård av egna barn bör vara pensionsgrundande 

I Nacka kommun kan man nu starta familjedaghem för eget barn. Det går att 

starta ett familjedaghem utan egen F-skattsedel genom att ersättningen i form 

av barnomsorgscheck administreras av ett särskilt bolag, F-bolaget. Det är 



— 265 — 

Utskott 7: 

En ny socialpolitik

cirka 20 familjer som redan har valt denna form av omsorg. Förbundsstyrelsen 

är positiv till verksamheter liknande den i Nacka. Den ger familjen samma 

ersättning som ett familjedaghem får. Förbundsstyrelsens uppfattning är att 

verksamheter liknande Nackamodellen med fördel kan startas i andra kommuner. 

Förbundsstyrelsen delar helt motionärernas syn på att införa avdrag för 

hushållsnära tjänster och kan konstatera att detta finns med som en del i den 

alliansöverenskommelse som det moderata budgetförslaget bygger på. 


att därmed anse motionen vara besvarad. 




att i övrigt anse motionen vara besvarad med vad som ovan anförts. 

Motion 94 


Flytträtt av pensionssparande 

Ingen som är samhällsintresserad och intresserad av ekonomi kan ha undgått 

den uppslitande striden om aktiemajoriteten i Skandia. Old Mutual har nu 

aktiemajoritet och kommer vid en extra bolagsstämma att utse ny styrelse. 

I och med detta äger Old Mutual även Skandia Liv som är ett helägt dotterbolag 

till Skandia. Skandia Liv förvaltar minst 300 miljarder som försäkringstagare 

sparat till sina framtida pensioner. Till skillnad från de flesta andra 

pensionsbolag är Skandia Liv ett aktiebolag och inte ett ömsesidigt bolag 

vilket skulle ha inneburit att det var försäkringstagarna som ägde bolaget. 

Visserligen har pensionsmedlen blivit bättre skyddade på senare år men det 

går alltid att gå runt de lagar som finns. Skandias tidigare lednings försäljning 

av aktiehanteringen till ett norskt bolag var ett sätt att kringgå lagstiftningen 

men som nu täppts till. Genom att ta ut höga administrativa avgifter för hanteringen 

av pensionsspararnas medel går det säkert att åderlåta pensionstagarna. 

Old Mutuals vd har visserligen uttalat att bolaget är positiv att ombilda 

pensionstagarnas försäkringsmedel till ett ömsesidigt bolag men några juri- 

Utskott 7: 


— 266 — 



diskt bindande överenskommelser finns inte. För att säkra försäkringstagarnas 

pensioner mot övergrepp från bolagsledningen borde det vara självklart 

att det fanns en rätt för försäkringstagarna att överflytta sina försäkringar från 

ett försäkringsbolag till ett annat. Först då skulle det finnas verklig valfrihet. 

Det är inte rimligt att försäkringstagarnas medel skall låsas in i ett bolag för 

all framtid. Ett bolag som var välskött när insättningarna påbörjades kan på 

grund av ny ledning ha blivit vanskött. Eftersom pensionsbolagen inte självmant 

vill ändra det nuvarande systemet är det nödvändigt med lagstiftning 

som ger försäkringstagarna rätt att mot en överkomlig avgift flytta sina försäkringar 

till ett annat försäkringsbolag. Ett annat sätt att uttrycka frågan är 

om det är viktigast att skydda bolagsledningarna eller pensionstagarna. 

Med hänvisning till det anförda får jag hemställa att stämman beslutar 

att försäkringstagare får rätt att flytta sina pensionsförsäkringar från ett bolag 

till ett annat (så kallad flytträtt) även om försäkringen tecknats före 2006, 

samt 

att sända motionen vidare till kommande partistämma. 

Bo Lundgren 

Västervik 


Motionären anför i sin motion att pensionspengar i privata pensionsbolag behöver 

ett bättre skydd från aktiebolagens möjligheter att sköta sina åtaganden 

på ett dåligt sätt. Förbundsstyrelsen delar motionärens uppfattning att dålig 

förvaltning givetvis inte är önskvärt, mer ser inte detta som en uppgift för 

staten att reglera. Avtal mellan sparare och förvaltare är en överenskommelse 

mellan dessa två parter och reglering av detta bör inte överlåtas till politiker. 








— 267 — 

Utskott 7: 

En ny socialpolitik

Motion 95 


Säkring av pensionsmedel 

Staten, med den nuvarande riksdagsmajoriteten, är en hungrig best som ser 

medborgarnas pengar som sina. Aptiten är i princip omättlig. Inte ens så 

mycket av en medborgares inkomst att det räcker till livets nödtorft är skyddade 

från våra politiker på vänsterkanten. Det viktigaste för en vänsterpolitiker 

är att sitta kvar vid makten inte medborgarnas väl. Detta mål överskuggar 

allt annat. Fler och större bidrag är ett sätt för vänsterkartellen att ”köpa” sig 

röster. För detta behövs mer och mer pengar. Det optimala är att komma över 

medborgarnas pengar på sådant sätt att medborgarna inte märker det genast. 

Betydande medel är avsatta i AP-fonderna. AP-fondernas resultat 2005 bör 

enligt en affärstidnings beräkningar ha varit över 100 miljarder. Resultatet har 

medfört att ”ålderspensionssystemet nu uppvisar en klart positiv avkastning 

sedan systemet ombildades för fem år sedan”. Då ”inflationen den gångna 

perioden varit ovanligt låg har den långsiktigt reala kalkylen nu i hög grad 

förbättrats”. För en klåfingrig politiker i dag eller i morgon måste denna 

karamell vara mycket lockande att lägga beslag på. Politiskt är det ju betydligt 

enklare att beskatta pensionsfonderna med en engångsskatt eller med en 

höjd årlig avkastningsskatt som uttas oberoende av om fonderna ökar i värde 

eller inte. Fördelen med detta är att medborgarna inte märker konfiskeringen 

förrän de går i pension. Först då får medborgarna veta hur liten pensionen är. 

Konfiskering av pensionsmedel har skett förut och det skulle förvåna om det 

inte kommer att ske igen. Pensionerna är en form av sparad lön. Medborgaren 

avstår från lön – konsumtion – i dag till sin framtida försörjning efter 

det att de gått i pension. Dagens system är alltför sårbart och lättåtkomligt 

för politiker som mer ser till sin egen maktställning än till medborgarnas 

bästa. Pensionsfonderna måste därför göras oåtkomliga för kortsiktiga politiska 

beslut. Det kan ske genom någon grundlagsliknande konstruktion, 

eller ett samarbetsorgan där medborgarna till exempel är representerade av 

arbetsmarknadens parter och genom utsedda representanter där majoriteten 

skall bestå av ledamöter utsedda av riksdagens minoritet. Många olika sätt är 

tänkbara vilket bör utredas men målet måste vara att göra våra pensionsfonder 

oåtkomliga för klåfingriga politiker. 

Med hänvisning till det anförda föreslås stämman besluta 

att utreda frågan om hur avsatta pensionsmedel i de så kallade AP-fonderna 

och andra pensionsfonder skyddas från ”konfiskering” av politiker, samt 

att motionen sänds vidare till kommande partistämma. 

Bo Lundgren 

Västervik 

Utskott 7: 


— 268 — 




Motionären pekar på några exempel på hur socialdemokraterna har straffat 

människor som för sin ålderdom eller annat försökt spara någon krona i en 

till synes säker sparform. Att förutsättningen för respektive sparform under 

resans gång förändrats till spararens nackdel är givetvis inte förenligt med 

rimliga äganderättsförhållanden eller det skydd mot retroaktiv lagstiftning 

som varje medborgare borde skyddas av. 

Äganderätten har i Sverige en svag ställning även om den i någon mån stärkts 

efter vårt inträde i Europeiska Unionen. Förbundsstyrelsen är av den uppfattningen 

att förstärkta skrivningar angående äganderätt i vår grundlag i kombination 

av förvaltningsdomstolar, vilka kan pröva lagstiftningens giltighet 

gentemot grundlagen, vore det bästa sättet att garantera sparande och andra 

sin rättmätiga egendom. 





Motion 96 

Maj-Britt Saltin, Frösön – Jämtlands län 

Höjt grundavdrag för pensionärer 

För många pensionärer kom det nya förslagen om höjningar av fordonsskatt, 

drivmedelsskatt som en överraskning. Samtidigt aviseras höjda försäkringspremier 

för fordon. Många hade ju hoppats på sänkt villaskatt etcetera men 

sänkningen är anpassad till taxeringar i storstäderna och inte till glesbygden. 

För även pensionärer bör märka att Sveriges ekonomi är god. 


att grundavdraget för pensionärer höjs. 

Maj-Britt Saltin 

Frösön 



— 269 — 

Utskott 7: 

En ny socialpolitik


Motionen tar upp en angelägen fråga nämligen, hur skall politiken utformas 

så att pensionärernas situation förbättras. Inom välfärdsområdet sker redan 

nu förbättringar inom tandvården, äldreomsorgen och sjukvården. Vidare 

blir det betydligt lönsammare att jobba kvar några år efter pensionering, detta 

tack vare den slopade löneskatten samt ett väl tilltaget jobbavdrag. Men det 

är endast de sämst ställda pensionärerna som fått mer i plånboken. Därför 

är det ingen vågad gissning att påstå att när sysselsättningsgraden ökar och 

samhällsekonomin förstärks så kommer ett ”jobbavdrag” även att införas till 

pensionärerna. 


att anse motionen besvarad med vad som ovan anförts. 





Reservation 

Petter Jonsson reserverade sig mot beslutet med följande motivering: 

Om vi inför avdrag för pensionärer borde logiken också medföra exempelvis 

höjda bidrag för studenter. Tyvärr medger det ekonomiska läget endast satsningar 

på de som arbetar och att vi skall få fler i arbete. Fler i arbete är det 

bästa sättet att trygga välfärden. Gör vi inte det, riskerar vi att få ett generationskrig, 

där pensioner ställs mot barn- och studiebidrag, unga mot gamla. 

Motion 97 


Rättighetslagstiftning inom svensk sjukvård 

I Sverige tillämpas så kallad tvingande lagstiftning inom sjukvården. Detta 

innebär att sjukvårdshuvudmannen, (landstingen) är ålagda enligt svensk lag 

att tillhandahålla sjukvård, utifrån de resurser som för tillfället står till buds. 

För att klara uppgiften ställer man patienterna i kö och prioriterar utifrån 

Utskott 7: 


— 270 — 



ett strikt medicinskt förfarande. Således finns i Sverige ingen juridisk rätt för 

någon medborgare, att tillhandahålla en så självklar sak som hälso- och sjukvård! 

I Norge – för att nämna ett exempel på länder, tillämpas en så kallad rättighetslagstiftning 

inom sjukvården. Detta innebär att sjukvårdshuvudmannen, 

(statliga så kallade hälsoföretag) åläggs att tillhandahålla sjukvård, oavsett resurser 

i det aktuella hälsoföretaget. Finns inte resursen när patienten efterfrågar 

den, skall behandlande läkare omgående remittera patienten till ett annat 

hälsoföretag, alternativt remittera patienten utomlands för vård och behandling. 

Undantag från den regeln gäller dock om patienten själv avstår sin rätt, 

eller om resursen som efterfrågas inte är att ses som av sjukdom påkallat vårdbehov, 

exempelvis så kallade skönhetsoperationer med mera. Den medicinska 

bedömningen prioriteras således inte i lagstiftningen i normalfallet, utan det 

är alltid patienten själv som avgör huruvida han- eller hon, kan acceptera att 

vänta i en vårdkö. I praktiken sker dock alltid en dialog mellan behandlande 

läkare och patient. 


att moderaterna i sitt partiprogram, skriver in att vi i Sverige ändrar vår sjukvårdslagstiftning 

från en tvingande lag till en rättighetslag och som ska 

omfatta samtliga av sjukdom ställda medicinska diagnoser. 

Christer Siwertsson 

Östersund 


Alla människor har rätt till god vård och efter behov. Patienterna ska ha stort 

inflyttande över vårdens utformning och möjlighet att välja mellan olika 

vårdgivare. (Moderaternas förslag till nytt handlingsprogram 2007) 

Bristande tillgänglighet och vårdköer skapar mänskligt lidande, försämrad 

livskvalitet och onödiga merkostnader för samhället. Långa köer ökar risken 

för omfattande behandlingar, längre sjukhusvård, dyrare eftervård och rehabilitering 

samt ökade produktionsbortfall. 

Ett införande av en rättighetslagstiftning i sjukvården betyder att patienten 

äger rätt att kräva åtgärder som den medicinska bedömningen tillskriver, även 

inom annat landsting om det egna inte har resurser att erbjuda. Med ökad 

valfrihet får den enskilde större inflytande och vårdgivaren tvingas till ökad 

respekt och lyhördhet för den enskildes behov och rättigheter. 



— 271 — 

Utskott 7: 

En ny socialpolitik

På så vis kommer patienten fortare under behandling och stora ekonomiska 

resurser kan sparas in när långa sjukskrivningar inte längre blir nödvändiga 

och onödigt mänskligt lidande undviks. 

I enlighet med partimotion 2005/06:m006 vill moderaterna införa en rättighetslag 

som tydligt klargör vad man som patient har rätt att förvänta sig av 

sjukvården. 



att stämman tar motionen som sin egen och skickar den vidare till partistämman. 




att stämman tar motionen som sin egen och skickar den vidare till partistämman. 

Motion 98 


Öka valfriheten – Inför vårdnadsbidrag för 

hemarbetande föräldrar 

I sann Myrdalsk anda lämnar det stora flertalet svenska familjer dagligen sina 

små barn till den professionella och kraftigt subventionerade kommunala 

barnomsorgen. Detta trots att många föräldrar hellre själva skulle vilja ta 

hand om sina barn. I en undersökning som tidningen Kommunalarbetaren 

gjorde nyligen, var det till exempel 49,3 procent av de svarande (totalt 1 000 

stycken), som ville att ett vårdnadsbidrag ska införas. 

Föräldrar som väljer att själva se efter sina barn utför ett lika viktigt arbete 

som det som görs av personal på dagis, samtidigt som de spar stora belopp 

åt samhället. Trots det får de varken ersättning eller lön för sitt arbete. Detta 

är en förlegad orättvisa som måste brytas. Det som ska stå i centrum är ju 

det enskilda barnets behov. Organisationen Barnens Rätt i Samhället (Bris) 

Utskott 7: 


— 272 — 



genomförde 2004 en undersökning som visar att det som barn framför allt 

önskar sig är mer tid tillsammans med sina föräldrar, inte fler saker eller mer 

aktiviteter. 

I en tid när vart tionde barn i Sverige lider av ångest måste vi också våga ifrågasätta 

vad som är fel i dagens samhälle och framför allt fundera över vad som 

kan göras bättre. 

Ett led i detta kan vara att stödja de föräldrar som väljer att själva ta ansvar 

för sitt barns dagliga tillsyn och omsorg. Moderaterna måste därför erkänna 

även det arbete som hemarbetande föräldrar utför, samt bejaka och respektera 

deras val, att ”dagbarnvård” i det egna hemmet är den barnomsorgsform som 

passar den aktuella familjen bäst. Ge därför dessa föräldrar ekonomisk upprättelse, 

och återinför ett vårdnadsbidrag. 

Undertecknad föreslår att förbundsstämman ställer sig bakom innehållet i 

motionen och beslutar: 

att föräldrar som väljer att själva ta hand om sina barn ska få ett vårdnadsbidrag, 

samt 

att förbundsstämman ska anta motionen som sin egen och skicka den vidare 

till moderaternas partistämma. 

Betty Malmberg 

Ödeshög 


Vi moderater har sedan tidigare fastslagit att vill möjliggöra för kommuner att 

införa kommunala vårdnadsbidrag för den förälder som själv vill ta hand om 

sina barn som är mellan ett och tre år och inte utnyttja kommunalt subventionerad 

barnomsorg. Flera kommuner har folkomröstat i frågan och moderata 

riksdagspolitiker har motionerat i riksdagen i frågan. 

Vi moderater vill också att styrkta kostnader för barnomsorg som inte är 

kommunalt finansierad skall få dras av med upp till 60 000 kronor per år och 

barn äldre än tre år. 

Det kan alltså innebära att man även kan välja andra alternativ utanför den 

vanliga barnomsorgen för att lösa sin barnomsorg utifrån sina egna individuella 

val och önskemål. 

I en av rapporterna från den familjepolitiska arbetsgruppen som arbetar 

under partistyrelsen framgår det att det måste vara familjen själva som får 



— 273 — 

Utskott 7: 

En ny socialpolitik

estämma hur medlen för barnomsorgen. Besluten om hur barnen ska tas 

omhand måste flyttas hela vägen hem till föräldrarna. 


att med ovan anfört anse motionen besvarad. 




att skicka den vidare till moderaternas partistämma. 

Motion 99 


Vårdgaranti inom Europeiska Unionen (EU) 

Den tidigare socialdemokratiska regeringen har på olika sätt på europeisk 

nivå försökt förhindra en utveckling mot fri rörlighet över gränserna för 

patienter. Bland annat har man i en promemoria beslutat att den som söker 

planerad sjukhusvård måste ha ett förhandstillstånd från försäkringskassan 

för att få vården betald. Detta trots, att Regeringsrätten redan 1994 slog fast 

att svenskar har rätt att söka vård i andra länder inom EU, utan förhandstillstånd. 

Försäkringskassans krav på förhandstillstånd finns inte reglerat i EUlagstiftningen. 

Den tidigare förda regeringspolitiken har således motverkat 

vård över nationsgränserna. 

Den fria rörligheten för patienter måste förbättras genom en europeisk vårdgaranti. 

En fri rörlighet kan på sikt bidra till att öka medborgarnas valfrihet 

och korta köerna till behandlingar och operationer. 

Vårdgarantin inom landet måste utökas till att gälla en ”gränslös” EU-vård 

som innebär att det fria vårdvalet ska ha hela EU som upptagningsområde. 

Patienter i Sverige som fått behovet av operation eller behandling fastställt i 

Sverige ska kunna få nödvändig vård i något EU-land om vård inte kan ges 

inom den svenska vårdgarantins ram. Möjligheten att få vård inom EU:s gränser 

måste förbättras. Allt fler patienter vill i framtiden ha utökade möjligheter 

att välja vårdgivare både inom och utomlands, en vård utan gränser. Val- 

Utskott 7: 


— 274 — 



möjlighet till vård inom EU ska ses som en naturlig del av samarbetet inom 

unionen. Några förhandstillstånd ska inte behövas. 

”Ett land med väl fungerande sjukvård behöver inte hindra sina medborgare 

från att söka vård utomlands. Ett land med dåligt fungerande 

sjukvård bör heller inte göra det, eftersom en sådan politik förvägrar 

medborgarna vård och lättartrycket på förbättring av den egna sjukvården”. 

ur Proposition, Rätt vård i tid, Arbetsstämma Örebro 2005 

Vår alliansregering har nu tillfälle att ge svenska medborgare bättre möjlighet 

att få vård utomlands. 


att det utarbetas vårdgaranti som ger ökade möjligheter till vård inom EU:s 

gränser, 

att förbundsstyrelsen föreslår förbundsstämman att ställa sig bakom propositionen, 

samt 

att propositionen sänds vidare till partistämman 2007. 




att det utarbetas vårdgaranti som ger ökade möjligheter till vård inom EU:s 

gränser, 

att förbundsstyrelsen föreslår förbundsstämman att ställa sig bakom propositionen, 

samt 

att propositionen sänds vidare till partistämman 2007. 



— 275 — 

Utskott 7: 

En ny socialpolitik

Motion 100 

Maria Salmgren, Luleå – Norrbottens län 

Öppen redovisning av hälso- och sjukvårdens resultat 

Svensk sjukvård håller en internationellt sett hög standard. Hälso- och sjukvårdslagen 

föreskriver att sjukvården ska ges på lika villkor till landets invånare. 

Trots detta bör det ställas en del frågor: 

• Varför finns det stora skillnader i väntetider, kostnader och effektivitet 

mellan sjukhus, kliniker och vårdcentraler? 

• Behandlas och bemöts patienter olika beroende på var de bor? 

• Håller sjukvården samma kvalitet i hela landet? 

För att få svar på dessa frågor måste informationen om sjukvårdens kvalitet 

och effektivitet utvecklas och förbättras. Informationen måste göras allmän, 

lättillgänglig och lättförståelig så att patienter och deras anhöriga kan jämföra 

vårdkvaliteten mellan olika vårdinrättningar. 

Den medicinska professionen har stor kännedom om kvalitet och resultat av 

behandlingar och operationer vid olika vårdinrättningar. Likaså Socialstyrelsen 

som också redovisar i olika rapporter att det förekommer regionala 

skillnader i medicinsk praxis och kostnader. 

I länder runt omkring oss finns öppen rapportering om kvalitet, resultat, 

effektivitet, patienternas upplevelser av bemötande och vård samt andra 

jämförelser inom sjukvården. Modellerna för redovisning skiljer sig åt men 

det finns många delar som skulle kunna tillämpas i Sverige till exempel från 

Kanada, England, USA och Norge. I Danmark och Finland pågår en utveckling 

för att börja offentliggöra resultat om sjukvården. 

I dag finns ett sextiotal svenska medicinska kvalitetsregister som ständigt 

utvecklas. De omfattar stora sjukdomsgrupper och innehåller massor av data. 

Genom dessa register kan vårdgivare jämföra sina egna vård- och behandlingsresultat 

med andra klinikers. Syftet med dessa register är framförallt att 

utveckla kvaliteten i sjukvården. 

I befintliga patientregister finns uppgifter som visar på skillnader i tillgänglighet, 

vårdtidens längd och hur patienten slussas genom vårdkedjan. En del av 

dessa register finns numera tillgängliga på nätet men är oftast svårbegripliga 

för lekmän. 

Socialstyrelsen arbetar tillsammans med Sveriges Kommuner och Landsting 

med att ta fram underlag till en svensk modell för öppen redovisning och jämförelse 

av vårdkvalitet. Det finns dock en tvekan och en rädsla för vad öppen- 

Utskott 7: 


— 276 — 



heten ska leda till. Vad händer exempelvis med ett sjukhus eller vårdcentral 

som hamnar långt ned på skalan? Är det den rädslan som medför att arbetet 

inte fortskrider i snabbare takt? 

Det är hög tid att offentliggöra sjukvårdens resultat och kvalitet för patienter 

och allmänhet. Det måste bli möjligt för enskilda personer att få en kvalitativ 

konsumentupplysning även om sjukvården. 


att förbundet bifaller motionen, 

att motionen vidarebefordras till partiets socialkommitté, samt 

att motionen sändes vidare till moderaternas partistämma. 

Maria Salmgren 

Luleå 







Motion 101 


Investera i friskvård 

Varje dag är cirka 14 procent av Sveriges arbetsföra befolkning frånvarande 

från sina arbetsplatser på grund av sjukdom eller förtidspension. Vissa arbetsplatser 

har 25-30 procent sjukskrivna. Skattebetalarnas kostnader för 

sjukfrånvaron är på drygt 100 miljarder kronor. På senare tid har sjukfrånvaron 

minskat något. Långtidssjukfrånvaron är dock fortfarande mycket hög. 



— 277 — 

Utskott 7: 

En ny socialpolitik

Nedskärningar och rationaliseringar har medfört att färre människor skall 

göra allt mer, inte minst inom sjukvården, i landstinget och i våra kommuner. 

Hälsan går inte att köpas. Den måste vårdas, förstås och skötas om i samverkan 

med arbetsgivare och den enskilde själv. 

Vi måste bättre se över orsaker till de höga sjuktalen. Vi måste lyssna på människornas 

synpunkter på hem- och arbetsmiljön samt åtgärda bristerna. Det 

är viktigt att följa upp delaktighet och medinflytande på arbetsplatserna samt 

utvärdera att rätta saker görs och görs på rätt sätt. 

Förebyggande hälsovård på våra skolor och arbetsplatser är ofta helt förbisett. 

Det finns arbetsplatser som har mycket låg sjukfrånvaro. Där har ofta 

särskilt tid för motion för de anställda med några timmar per vecka avsatts. 

Vissa kommuner börjar också följa detta exempel i allt större utsträckning. 

Undersökningar visar att denna tid för fysisk träning är en investering i hälsa 

som tjänas in mångdubbelt. Det är något att ta efter. 

För att öka frisknärvaron och befrämja hälsan på våra arbetsplatser måste vi 

snarast utvärdera och åtgärda de egentliga orsakerna till de höga sjuktalen 

samt förbättra möjligheterna till förebyggande hälso- och sjukvård. 

Det är nu viktigt att investera i friskvård och att investera i bättre hälsa. Vi har 

inte råd att ha för höga sjuktal. 


att särskild tid för motion på arbetstid avdelas på arbetsplatser i den offentliga 

sektorn, 

att en mer liberal syn på vilka former av motion som ska vara tillåtna på arbetstid, 

samt 



Boden 


Förbundsstyrelsen delar motionärens syn på friskvårdens betydelse. Förbundsstyrelsen 

anser att det är viktigt att det finns en stor frihet i att lokalt 

planera och genomföra friskvårdsinsatser. Det måste finnas ett stort utrymme 

för den enskilde att välja form för sin friskvård likaväl som det på varje arbetsplats 

måste finnas utrymme att utforma friskvården på ett sätt som passar 

verksamheten. Politiska anvisningar om vilka motionsformer som skall vara 

Utskott 7: 


— 278 — 



tillåtna eller när friskvård skall ske på arbetsplatsen förhindrar snarare än underlättar 

för friskvården. Dagens begränsningar när det gäller vilka motionsformer 

som skall anses avdragsgilla för personalens friskvård är exempel på 

onödiga begränsningar. Med anledning av ovanstående vill förbundsstyrelsen 

avslå den första att-satsen och bifalla den andra. 






Förbundstämman beslutade i enlighet med förbundsstyrelsens förslag 




Motion 102 


Spåra benskörhet genom bentäthetsmätning 

Varje år drabbas cirka 70 000 personer i Sverige av frakturer på grund av 

osteoporos (benskörhet). Av dessa får 19 000 höftfrakturer, 25 000 handledsfrakturer 

och cirka 15 000 kotkompressioner. En enda höftfraktur kostar 

sjukvården cirka 200 000 kronor. Den direkta kostnaden för osteoporosrelaterade 

frakturer i Sverige är cirka två procent av den totala sjukvårdskostnaden. 

Detta utgör cirka 4,6 miljarder kronor som årliga kostnader för samhället. 

Utöver ökade samhällskostnader beroende av dessa frakturer måste även 

personligt lidande, ökad sjuklighet och dödlighet inräknas. 

Ungefär 50 procent av alla kvinnor och cirka 30 procent av alla män drabbas 

av en fraktur under sin livstid. Frakturer beroende på osteoporos har ökat 

och ökar allt snabbare i antal, numera är även männen drabbade allt oftare 



— 279 — 

Utskott 7: 

En ny socialpolitik

Medelålder för patienter med handledsfraktur i Sverige är 67 år och höftfraktur 

83 år. Sålunda finns det ett intervall på 10-15 år mellan handledsfraktur 

och eventuell höftfraktur. Det finns med andra ord ett långt tidsintervall för 

preventiva åtgärder med bland annat bentäthetsmätning. För höftfrakturer 

finns en signifikant ökad mortalitet under första året efter fraktur. Liknade 

studier för patienter med radius fraktur är mer osäkra. Där det finns någon 

grupp av patienter som löper en ökad risk för frakturer bör dessa få genomgå 

preventiva åtgärder. 


att regeringen och riksdagen sätter ökad fokus på folksjukdomen benskörhet, 

att Sverige blir ledande i världen på bentäthetsmätning så att det blir gällande 

rutin inom den allmänna hälso- och sjukvården för att minska kostnader 

och mänskligt lidande, samt 



Boden 


Förbundsstyrelsen anser att det är viktigt att Sverige på så många områden 

som möjligt håller en medicinsk forskning som är ledande i världen. Förbundsstyrelsen 

delar motionärens uppfattning om att benskörhet för äldre är 

en av de utmaningar som vården står inför. Förbundsstyrelsen anser däremot 

att det är viktigt att forskningen är fristående från politisk inblandning på 

detaljnivå. Vi anser också viktigt att sjukvården utifrån sina lokala förutsättningar 

ges möjligheter att planera sin verksamhet förutsättningslöst. 








Utskott 7: 


— 280 — 





Motion 103 

Holsten Fagerberg, Luthagen m fl – Uppsala län 

Partnerskap 

Genom partnerskapsinstitutionen har det sedan 1995 blivit möjligt för homosexuella 

att leva öppet i en av samhället juridiskt erkänd form. Det har 

även blivit möjligt för homosexuella att skaffa barn. Till skillnad från den 

heterosexuella kärnfamiljen kan det i homosexuella familjer med barn ibland 

vara fler än två som bör uppfattas som föräldrar. Därför bör partnerskapet få 

utvecklas som en egen rättsfigur och inte avvecklas. Partnerskapet underlättar 

också erkännandet av samkönade relationer internationellt, såväl inom Europeiska 

Unionen (EU) som på global nivå. Lagstiftaren har därmed undvikit 

att skapa ett haltande rättsinstitut vilket det könsneutrala äktenskapet skulle 

innebära. 

För närvarande ingås årligen cirka 44 000 äktenskap och cirka 300 partnerskap. 

Kyrkorna har i dag inte rätt att förrätta juridiskt giltiga partnerskap. 

Det överväldigande antalet äktenskap förrättas genom kyrklig vigsel med 

starkt folkligt stöd. Av den anledningen föreslår också utredaren av Hans 

Regner bibehållen rätt för kyrkorna att förrätta juridiskt giltiga äktenskap. En 

motsvarande möjlighet saknas dock för homosexuella par. För att uppnå full 

likvärdighet yrkar vi därför nedan. 

Vi yrkar därför 

att moderaterna verkar för att nuvarande samlevnadslagstiftning med de båda 

rättsfigurerna äktenskap och partnerskap skall bestå och utvecklas, samt 

att moderaterna verkar för att staten ger de trossamfund som så önskar rätt 

att förrätta juridiskt giltiga partnerskap. 

Holsten Fagerberg Johan Rendel Ann-Cathrine Haglund 

Luthagen City Västra 



— 281 — 

Utskott 7: 

En ny socialpolitik


Den fråga motionen rör är både viktig och svår. Viktig därför att den berör 

djupa övertygelser hos många människor i vårt samhälle, svår därför att 

samhällsutvecklingen de senaste decennierna på många plan utmanar dessa 

övertygelser. Det handlar om den ökande acceptansen av och förekomsten 

av homo- och bisexuella förhållanden, den ökande förekomsten av komplexa 

familjebildningar och inte minst de influenser som når vårt samhälle genom 

den omfattande invandringen. 

Det finns mot denna bakgrund starka sakliga skäl såväl för en djupgående 

översyn av den familjerättsliga lagstiftning som för att en sådan översyn måste 

föregås av en djup och bred samhällelig diskussion under vilken en gemensam 

verklighetsbild kan formas. Först efter en sådan diskussion är det möjligt för 

politiken att formulera slutsatserna i termer av konkret lagstiftning. 

Förbundsstyrelsen förutsätter att partistyrelsen tar initiativ till en sådan diskussion 

som nyss nämnts. 



Motion 104 

Christer G Wennerholm, Kungsholmen 

– Stockholms stad m fl 

Äktenskap 

Den 21 mars 2007 presenterade ensamutredaren Hans Regnér sina slutsatser 

och förslag kring hur äktenskapslagstiftningen i Sverige bör utvecklas. Utredningens 

slutsats är att ett könsneutralt äktenskap ska införas. Utredningsförslaget 

innebär att det är hög tid även för oss moderater att skaffa oss ett 

ställningstagande. Frågan om ett könsneutralt äktenskap kommer att avgöras 

inom kort och då duger det inte att det statsbärande största regeringspartiet 

saknar en uppfattning. 

Det är vår absoluta förhoppning att moderaterna tar ställning för införandet 

av ett könsneutralt äktenskap. 

Debatten om ett könsneutralt äktenskaps vara eller icke vara har en viss tendens 

att bli både högljudd och känslosam. Vi frågar oss varför. I grund och 

Utskott 7: 


— 282 — 



otten är frågan både enkel och tämligen okontroversiell. Det handlar om 

den grundläggande principen i varje demokratisk rättstat om allas likhet inför 

lagen. 

När frågan om ett könsneutralt äktenskap diskuteras finns det ingen anledning 

att blanda in religiösa uppfattningar eller andra åskådningsperspektiv. 

Vad äktenskap än står för eller betyder i den typen av sammanhang är det inte 

relevant för vad äktenskap betyder i statens, lagstiftarens, ögon. Äktenskapsbalken, 

precis som partnerskapslagen, är egentligen civilrättsliga standardavtal 

som reglerar två människors förhållande till varandra. Det har således inget 

med vare sig gud, kärlek eller ens barn att göra. Med detta i åtanke är det inte 

tillfredsställande att staten genom två olika lagstiftningar som reglerar samma 

sak sorterar människor i vårt land i olika fack. 

Principen om allas likhet inför lagen är inget vi borde kunna välja att bortse 

ifrån för att vissa blir upprörda. Vi som moderater har tvärtom ett ansvar att 

bestämt hävda att alla människor är lika värda, att staten är neutral och behandlar 

alla lika. Att slå samman partnerskapslagen och äktenskapsbalken 

till en enda könsneutral äktenskapslag (eller balk) innebär att staten slutar att 

särbehandla, eller om man så vill diskriminera, vissa grupper. Ett givet steg att 

ta. Det borde vara en självklarhet att samma lagstiftning ska omfatta alla människor 

som önskar leva tillsammans under av samhället erkända former. 

Ur ett HBT-perspektiv (homo-, bisexuella och transpersoner) borde moderaterna 

redan för många år sedan ha varit ett självklart huvudalternativ i 

politiken. Det frihetsbudskap och den individualism vi lyfter fram och gjort 

till vårt borde passa väl. Dessvärre har inte verkligheten sett ut så, eftersom 

frihetsbudskapet i retoriken inte följts av handling i viktiga HBT-frågor. Motstånd 

mot reformer och många gånger också rent ointresse har tidigare skapat 

en bild av moderaterna som opålitligt och bakåtsträvande. En bild som dock 

ändrats en del de senaste åren. 

Många moderata företrädare på olika nivåer i partiet har gjort stora insatser 

för att ändra bilden av moderaterna. Skillnaden visade sig under valrörelsen 

2006 där moderaterna blev det största partiet (med drygt 23 procent) i sajten 

QX stora regnbågsval. Detta är en bra utgångspunkt för vårt parti att 

långsiktigt ha många trogna väljare bland landets HBT-personer, men det är 

också siffror som förpliktigar. Vi måste leverera och visa att frihetsbudskapet 

nu omfattar HBT-personer även i praktiken. Bilden kan rämna om moderata 

företrädare i stor utsträckning fortsätter avstå eller rösta mot i viktiga HBTfrågor. 

I det utredningsförslag som presenterades av ensamutredaren Hans Regner 

föreslås att dagens olika lagstiftningar, partnerskapslagen och äktenskapsbalken, 

slås samman till en enda könsneutral äktenskapslag genom att portal- 



— 283 — 

Utskott 7: 

En ny socialpolitik

paragrafen i äktenskapsbalken ändras till en lydelse där även man/man och 

kvinna/kvinna kan ingå äktenskap. Denna lösning tycker vi är bra och borde 

vara den moderata linjen. 

När det gäller vigselrätten anser utredningen att det inte finns någon anledning 

att ta ifrån samfunden deras vigselrätt och heller inte att tvinga samfunden 

att viga par de inte vill viga. Det är en tämligen rimlig ståndpunkt som vi 

också förespråkar. Det finns ingen anledning att i dagsläget påtvinga någon en 

vigselplikt eller att övergå till rena civiläktenskap. I bästa fall kommer samfunden 

efterhand att viga även samkönade par. 

Även det nya handlingsprogrammet för partiet måste förtydligas. I förslaget 

står det nu ”Moderaterna anser i stället att äktenskapsbalken och lagen om 

registrerat partnerskap ska sammanföras till en gemensam samlevnadsbalk”. 

Detta tycker vi är oklart. Skrivningen kan tolkas som att den tar ställning 

för det förslag som utredningen lagt fram, det vill säga en enda könsneutral 

äktenskapsbalk. Skrivningen kan dessvärre också tolkas som om de båda nu 

befintliga lagarna ska bestå men sorteras under en ny balk i lagstiftningen. 

Det skulle innebära två separata lagar med likalydande innehåll i anslutning 

till varandra, partnerskapslagen flyttas så att säga ett antal sidor i lagboken. 

Detta är dock ingen förändring alls mot dagens situation, eftersom det fortfarande 

skulle handla om olika lagar och en uppdelning av människor. Vi 

önskar att det i handlingsprogrammet förtydligas vad partiet menar kring det 

könsneutrala äktenskapet. Vi vill att det tydligt framgår att det är den lösning 

som utredningen presenterat, med en enda könsneutral äktenskapslag (eller 

balk) som är moderaternas uppfattning. 

Med anledning av ovanstående yrkar undertecknande att den moderata partistämman 

2007 beslutar: 

att moderaterna ställer sig bakom införandet av en könsneutral äktenskapslagstiftning, 

enligt den modell som föreslås i utredningen Statens offentliga 

utredningar 2007:17 att äktenskap kan ingås mellan en kvinna och en 

man, mellan två kvinnor eller mellan två män, samt 

att skrivningen i moderaternas handlingsprogram sid 30, stycke 2 förtydligas 

till att lyda ”Moderaterna anser i stället att en könsneutral äktenskapslagstiftning 

ska införas”. 

Christer G Wennerholm Fredrik Saweståhl Jenny Edberg 

Kungsholmen Tyresö Kungsholmen 

Stockholms stad Stockholms län Stockholms stad 

Tomi Liljeqvist Gunvor Åkerblom Carl Philip Bouvin Sigfridsson 

Spånga Gärdet Hägersten 

Stockholms stad Stockholms stad Stockholms stad 

Utskott 7: 


— 284 — 




Förbundsstyrelsen föreslår partistämman 


Förbundsstyrelsen i Stockholms läns yttrande 



Reservation 

Marietta de Pourbaix-Lundin reserverade sig mot yttrandet till förmån för 

avslag av motionen. 

Motion 105 

Bertil Persson, Limhamn – Skåne län 

Skydda förbehållsbeloppet! 

Förbehållsbeloppet infördes år 2002. Under detta år är det 2 660 kronor i 

särskilt boende och 4 520 kronor för den som bor hemma. Summan dras från 

nettoinkomsten tillsammans med kostnaden för hyra och kost. Till inkomsten 

läggs också bostadstillägget. 

Den inkomst som blir kvar avgör hur stor vårdavgiften blir. I år är lägsta avgift 

för hemtjänst 1 008 kronor och högsta 1 612 kronor. 

Om det med ovanstående beräkning blir noll kronor kvar betalar den äldre 

ingenting alls för vården. Men blir det minus naggas alltså förbehållsbeloppet 

i kanten och kommunen har ingen skyldighet att täcka upp för underskottet. 

Minus kan det lätt bli om den äldre på grund av förmögenhet inte har rätt till 

bostadsbidrag. 

Konstruktionen är tekniskt komplicerad och gjord så att den som har egna 

inkomster inte skall subventioneras. Men det kan leda till att en person som 

har förmögenhet som inte kan realiseras saknar pengar i plånboken och att 

exempelvis ett litet fritidshus måste gå till avgiftsbetalningar. 

Jag och moderata seniorer hänvisar till att partilinjen alltid varit att de äldre 

skall betala full avgift med löpande pension och inkomst upp till självkostna- 



— 285 — 

Utskott 7: 

En ny socialpolitik

den. Men att vederbörande ändå skall få disponera ett förbehållsbelopp som 

fickpenning för att kunna köpa tidningar, någon blomma, present eller bok 

och att exempelvis anlita en frisör. 

Det är inte rimligt att skattebetalarna med sina skatter skall bygga upp en förmögenhet 

åt arvingarna. Men samtidigt orimligt att den som mödosamt sparat 

ihop en slant – långt innan vederbörande blev vårdbehövande – skall få denna 

konfiskerad. Då premieras ju enbart slösaktighet. 

Jag föreslår därför partistämman besluta 

att partiet skall verka för att kommunerna ålägges att garantera att förbehållsbeloppet 

står till förfogande för alla berörda. 

Bertil Persson 

Limhamn 


Bertil Persson föreslår i sin motion att partiet skall verka för att kommunerna 

ålägges att garantera att förbehållsbeloppet står till förfogande för alla berörda. 

Förbehållsbeloppet har funnits inom kommunernas äldreomsorgsverksamhet 

under mycket lång tid. Beloppet, på den tiden upp till cirka 1 200 kronor 

per månad, skulle garantera att den enskilde förr i tiden vid vistelse på ålderdomshem 

hade fickpengar kvar, då kommunernas avgifter fick tas ut upp till 

självkostnad. Även fiktiv avkastning räknades ofta på kapital och lades till 

inkomsterna. 

I samband med maxtaxereformen stramades regelverket upp och nu för tiden 

får till exempel endast faktiska, aktuella, inkomster användas vid beräkningarna. 

Förbehållsbeloppet har dessutom höjts så som motionären beskriver. 

Den enskilde är dock inte alltid garanterad att förbehållsbeloppet finns kvar 

orört då avgifterna beräknats. Detta hänger samman med att kommunerna 

inte sätter hemvårdsavgift till mindre än noll kronor. Inte heller subventioneras 

livsmedel och bostadskostnad annat än med bostadstillägg (BTP). Det 

motionären i praktiken efterfrågar är ett system där förbehållsbeloppet utgör 

en ”minimilön”, det vill säga om förbehållsbeloppet inte finns kvar skall 

kommunen ytterligare skattesubventionera den enskilde upp till förbehållsbeloppet. 

Det vanligaste skälet till att en person inte har förbehållsbeloppet kvar i sin 

helhet är förekomst av förmögenhet som inte genererar kapitalinkomst, 

vanligen en fastighet som den enskilde inte är folkbokförd på. All förmö- 

Utskott 7: 


— 286 — 



genhet utom egen permanentbostad påverkar bostadstillägget vilket gör att 

den enskilde får ta av förmögenheten för att fylla ut sina kostnader. Motivet 

är givetvis att bidragssystemen inte skall främja att enskilda personer bygger 

upp eller behåller förmögenhet. 

Följande två exempel illustrerar ett vanligt missförstånd i debatten. Det ena 

avser en så kallad ”fattigpensionär”, det andra en pensionär med förmögenhet. 

I övrigt är förhållandena likartade. Vid låg pension kan den enskilde ha 

en förmögenhet på runt 700 000-800 000 kronor innan BTP reduceras till noll 

kronor. I nedanstående exempel får ”fattigpensionären” med enbart garantipension 

ett positivt avgiftsutrymme, det vill säga förbehållsbeloppet finns 

kvar ograverat, medan den andre får sitt förbehållsbelopp naggat i kanten. 

”Fattigpensionär” Högre pension och 

förmögenhet 

Nettoinkomst + 5 587 kr + 9 000 kr 

Bostadsbidrag + 4 650 kr + 0 kr 

Summa inkomster 10 237 kr 9 000 kr 

Bostadskostnad - 5 500 kr - 5 500 kr 

Förbehållsbelopp - 4 346 kr - 4 346 kr 

Avgiftsutrymme 391 kr - 846 kr 

Avgiften sätts till max 391 kr 0 kr 

Återstående förbehållsbelopp 

mellan 4 346 – 4 737 kr 

3 500 kr 

Förbundsstyrelsen anser mot bakgrund av ovanstående att motionärens krav 

inte är rimligt. Det kan inte försvaras att utbetala bidrag så att den enskilde 

kan behålla/bygga upp förmögenhet som kan användas för att betala levnadsomkostnaderna. 

I de få specialfall låg pension och BTP inte räcker till och det inte finns någon 

förmögenhet finns det andra bidragssystem som kan gå in och underlätta den 

enskildes situation. 

Det långsiktiga politiska arbetet måste vara inriktat på att minska bidragsberoendet, 

inte öka det. 





— 287 — 

Utskott 7: 

En ny socialpolitik

Motion 106 

Berit Assarsson, Tyresö – Stockholms län 

Ägarlägenheter 

I Sverige är det som bekant inte möjligt att äga sin lägenhet med egen lagfart. 

Frågan utreddes under den borgerliga regeringen 1992/94 men ledde då inte 

fram till några lagförslag. I förslag till nytt handlingsprogram för partiet finns 

en mening att ägarlägenheter bör tillåtas som boendeform. 

Ägarlägenheter finns i många andra länder, till exempel i vårt grannland 

Finland. Införandet av sådana skulle öppna upp för en ny hyresmarknad. 

Det blir då möjligt för en enskild lägenhetsägare att hyra ut sin lägenhet/sina 

lägenheter. Detta är vanligt i Finland och till exempel i Belgien. Partiet borde 

nu aktivt verka för att ägarlägenheter ska införas i Sverige. 

Skötseln av ett flerbostadshus med olika ägare till lägenheterna kan skötas 

genom samfällighetsförening enligt gällande lagar. Lagar och regler till skydd 

för hyresgästen krävs naturligtvis också. 

Med hänvisning till ovanstående föreslår jag att partistämman beslutar 

att uppdra åt partistyrelsen att aktivt verka för att ägarlägenheter snarast 

införs i Sverige. 

Berit Assarsson 

Tyresö 




Utskott 7: 


— 288 — 



Utskott 8: 

Frihet och jämställdhet

Motion 107 

Carina Möberg, Kungsbacka – Hallands län 

Avskaffande av lönediskriminering – en förutsättning 

för jämställdhet 

Diskriminering av kvinnor pågår inom livets alla väsentliga områden. I arbetslivet, 

under utbildning, i kulturlivet, i det sociala livet, i hemmen – överallt 

har kvinnor mindre makt, resurser, frihet och utrymme. 

Att diskriminera en enskild individ på grund av hennes kön är en kränkning 

av hennes personliga värdighet som människa, en kränkning av hennes 

mänskliga rättigheter. Denna diskriminering är oförenlig med demokratibegreppet. 

Regeringen har misslyckats med att avskaffa lönediskriminering. Redan 1947 

infördes rättighetslagstiftning som skulle ge lika lön för kvinnor och män för 

samma tjänst inom staten. 

År 1951 upprättades Konvention nummer 100, International Labour Organization 

(ILO) inom Förenta Nationerna (FN), angående lika lön för män och 

kvinnor för arbete av lika värde, Genève den 29 juni 1951. Denna ratificerades, 

godkändes, av Sverige den 6 juni 1962. Denna har fortfarande bevisligen 

inte implementerats det vill säga förverkligats. 

FN:s Kvinnodiskrimineringskonvention av 1979, gällande all slags diskriminering 

av kvinnor ratificerades av Sverige och trädde ikraft 1981. 

Regeringen har i sin nationella handlingsplan, 2001/02:83 betonad vikten av 

att sprida kunskapen om lika lön för lika arbete. 

Vart femte år skall regeringen rapportera till Kommittén för ekonomiska, sociala 

och kulturella rättigheter inom FN. Rapporten skall innehålla uppgifter 

om genomförandet av rättigheterna. 

FN:s kommitté om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor uttalade 

i sina kommentarer i juli 2001 oro över att de löneskillnader som fortfarande 

finns mellan kvinnor och män, både inom den offentliga och den privata 

sektorn, inte har minskat under de senaste tio åren. Kommittén ber därför 

regeringen lämna mer information i nästa periodiska rapport om sitt arbete 

med att få bukt med löneskillnaderna. 

I regeringsförklaringen av den 14 september 2004 nämns inget om jämställdhetsarbetet, 

vilket endast kan tolkas som att regeringen inte tar jämställdhetsarbetet 

på allvar. 



— 291 — 

Utskott 8: 


Otroliga 58 år har förflutit sedan första rättigheten om lika lön för kvinnor 

och män för lika arbete infördes i statlig tjänst. 

Fortfarande i dag år 2005 har vi olikheter i lön för kvinnor och män. Kvinnor 

har endast 83 procent av männens lön, enligt Statistiska centralbyrårapporten 

På tal om kvinnor och män 2004. Detta gäller både offentlig som privat tjänst. 

Med hänvisning till ovanstående hemställes att förbundsstämman beslutar 

att verka för avskaffande av lönediskriminering, samt 

att översända motionen till den moderata partistämman. 

Carina Möberg 

Kungsbacka 


Precis som motionären skriver pågår diskriminering på många plan i samhället. 

Det gäller inte bara kvinnor, det gäller även bland annat invandrare, 

dyslektiker, rörelsehindrade med flera grupper i samhället. Diskriminering är 

enligt förbundsstyrelsen fel i alla avseenden – likväl som till exempel kvotering 

kan vara fel – eftersom det i sig innebär en annan form av diskriminering. 

Vi moderater har som en paroll att alla människor skall kunna utvecklas utifrån 

sina egna meriter, kunskaper och erfarenheter. Detta gäller även utveckling 

av positioner i samhället, i näringslivet, lönesättning med mera. Därför 

ställer vi oss bakom motionärens uppfattning att regeringen – och alla tidigare 

regeringar inklusive perioder av borgerligt styre misslyckats när det gäller all 

form av diskriminering i det svenska samhället. 



att verka för ett avskaffande av all förekommande diskriminering i samhället, 

att översända motionen till den moderata partistämman, samt 

att därmed anse motionen besvarad. 

Reservation 

Simon Mann reserverade sig mot beslutet. 

Utskott 8: 


— 292 — 






att verka för ett avskaffande av all förekommande diskriminering i samhället, 

att översända motionen till den moderata partistämman, samt 

att därmed anse motionen besvarad. 

Reservation 

Simon Mann och Henrik Ahlstrand reserverade sig mot beslutet med följande 

motivering: Diskriminering är lika med särbehandling. När människor väljer 

en sak eller person framför en annan sak eller person så diskrimineras den 

bortvalde. Stämmans beslut att verka för politiskt förbud mot diskriminering 

är absurt och leder till ett totalitärt samhälle. Låt oss välja våra vänner! 

Motion 108 


Feminism 

Vänstern har under lång tid sagt sig driva en feministisk politik. På senare tid 

har även övriga partier slutit sig till detta. Vårt land har skådat en tävling som 

handlat om vilket parti som varit mest feministiska. Problemet med feminismen 

har använts för att flytta fram politikens positioner utan att egentligen 

förbättra för enskilda individer. 

Feminism fokuserar starkt på kampen mellan män och kvinnor. Genom att 

göra det marginaliseras många av de andra sociala problemen som finns i vårt 

samhälle. 

Det finns många individer, med olika bakgrund, vilka har svårigheter på 

varierande vis, att delta i den demokratiska, politiska verksamheten samt att 

få bra arbeten. Anledningar till det kan vara svårigheter med språk, långa 

resor, känsla av utanförskap, bristande kunskap i aktuella ämnen och mycket 

mer. Feministiska argument så som att det är förhållandet i hemmet som är 

grunden för genusrelaterande problem har stora brister. Argumentet framförs 

bland annat i Carole Patemans essä, Feminism och demokrati. Kvinnans dubbelarbete 

gör det enligt essän ytterst svårt för henne att ta sig an det ansvar 



— 293 — 

Utskott 8: 


som ett politiskt uppdrag eller ett jobb i näringslivet skulle innebära. 15 Det 

som gör att argumentet brister är att arbetsfördelningen är i dag till stora delar 

anpassad efter familjens förutsättningar. 

Feminismen faller också i fällan att dela upp individer i grupper. Att göra 

generaliseringar där individer sägs tillhöra en viss kategori innebär att det blir 

svårt att se de komplexa sambanden vilka utgör förhållandet mellan individer 

och som också är det som bygger upp det vi kallar samhället. Att dessutom 

bara se två grupperingar, vilket i feminismens fall innebär grupperna män och 

kvinnor, gör att generaliseringarna blir väldigt stora. Resultatet blir lätt att en 

konflikt mellan grupperna målas upp. 

De sociala organisationerna, informella nätverken och institutionerna, den 

relevans de har för tillsättandet av chefspositioner samt för utövandet av den 

politiska makten, är intressant som förklaring till genusrelaterade problem. 

Pateman resonerar kring det och hävdar i ovan nämnda essä att kvinnan som 

social grupp måste ses som likställd mannen. 16 I informella nätverk finns 

antagligen en av de viktigaste anledningarna till varför vissa människor står 

för den politiska maktutövningen samt innehar toppjobben i näringslivet. 

Vissa individer vilka liknar varandra i ålder, kön, etnicitet etcetera, som också 

har likartade intressen samt tycker om att umgås, är också de som återfinns 

i de sociala strukturer där många av de beslut vilka styr vårt samhälle fattas. 

Diskrimineringen på arbetsmarknaden är delvis ett faktum. Kunskap om 

hur tillsättande av tjänster sker, samt vad som styr det, är nödvändigt för att 

komma tillrätta med problemen. Speciellt för de som står för själva urvalet. 

Det är antagligen lätt att handla fördomsfullt utan att veta om det. Viktigt att 

komma ihåg är att det här inte är ett genusrelaterat problem utan något som 

rör individer och därför är ett problem för hela samhället. 

Moderaterna och Moderata Ungdomsförbundet skall slåss för individen och 

respekten för individens frihet. Inte för gynnandet av någon särskild grupp. 

Diskriminering och olika behandling av individer baserat på grupptillhörighet 

är ett problem. Om vår organisation skall ta individens värde på allvar är det 

viktigt att en rättvis behandling, där diskriminering av olika individer, var av 

en del skulle kunna vara kvinnor, fördöms. Moderaterna och Moderata Ungdomsförbundet 

skall vara ett val för alla individer. Även de kvinnor som i dag 

röstar på vänstern! 

Med anledning av ovanstående föreslår distriktsstyrelsen därför distriktsstämman 

att ställa sig bakom propositionen, samt uttala 

att moderaterna i Östergötland ej skall klassas som feministiskt, 

15 Pateman, The Disorder of Woman, sid.221 

16 A.a. sid 222 

Utskott 8: 


— 294 — 



att moderaterna i Östergötland är individualistiskt, 

att det finns problem som gör att vissa individer har svårare att hävda sig än 

andra, samt 

att moderaterna skall bidra till lösande samt informationsspridning av dessa 

problem. 




att bifalla propositionen i sin helhet. 


Förbundsstyrelsen anser att det är ett allvarligt problem att andelen kvinnor 

på ledande poster inom såväl näringslivet som en stor del av den offentliga 

verksamheten är liten. Det innebär att den kompetens kvinnor besitter inte 

tillvaratas på bästa sätt, vilket är negativt både för enskilda individer och för 

samhället i dess helhet. En annan viktig jämställdhetsfråga är att kvinnor och 

män typiskt sett bör ha lika lön för lika arbete. Förbundsstyrelsen delar motionärens 

åsikter och anser att den feminism som många partier i dag framhåller 

diskriminerar andra grupper i samhället. Positiv särbehandling innebär 

alltid att någon annan diskrimineras av beslutet, något som moderaterna och 

Moderata Ungdomsförbundet aldrig kan ställa sig bakom. Vänstern och andra 

partiers kamp om kvinnliga rättigheter har lett till ett större avstånd mellan 

kvinnor och män istället för att skapa den samhörighet som behövs för att 

få ett bra samhällsklimat. Vi anser att om människor behandlas som individer 

så skulle mycket av dessa problem lösas. Samt att många kvinnor inte skulle 

känna sig förtryckta av den feminism vänstern vill föra fram. 



att anse att-sats 2 och 4 besvarade. 

Reservation 

Hanna Höglund och Christian Gustavsson reserverade sig mot beslutet till 

förmån för bifall till motionen i sin helhet. 



— 295 — 

Utskott 8: 





att anse att-sats 2 besvarad, 

att moderaterna i Östergötland ser alla människor som individer oberoende 

av kön, sexuell läggning, etnicitet eller region, samt 

att sända motionen vidare till partistämman. 

Motion 109 

Enes Bilalovic m fl, Västerås Badelunda 


Med arbetet i fokus – om en bättre integrationspolitik 

Bakgrund 

På senare tid har Sverigedemokraterna nått allt större framgångar i opinionen. 

Detta är något som alla etablerade partier måste ta på allvar och fundera över 

orsakerna till. Sverigedemokraterna är i grunden ett populistiskt parti som 

försöker exploatera upplevda problem som hänger samman med integrationsfrågan. 

Några lösningar presenterar partiet inte. Man lever helt på att exploatera 

det missnöje som finns med den dåligt fungerande integrationspolitiken. 

För att motverka Sverigedemokraterna och för att tillvarata den outnyttjade 

resurs som finns bland alla de nysvenskar som den s-märkta integrationspolitiken 

placerat i utanförskap tycker vi som skrivit denna motion att moderaterna 

måste formulera en tydligare, mer individorienterad och betydligt mer 

arbetsfokuserad integrationspolitik. 

Integrationspolitiken är självfallet ingen enkel fråga där det finns självklara 

gränser mot andra områden i samhället. De politiska spelreglerna är dessutom 

i flera fall fastställda av internationella regelsystem. Vi motionärer anser dock 

att det behövs en helhetssyn där man ser på integrationsfrågans olika aspekter 

utifrån ett arbetsorienterat perspektiv och där fokus hela tiden ligger på att 

självförsörjning för individen är det självklara målet. 

Utskott 8: 


— 296 — 



Det finns ett antal saker som skulle kunna göras för att åstadkomma en bättre 

fungerande integration med större flexibilitet, bättre incitament och större 

möjligheter för den enskilde att påverka sin egen livssituation. Detta är en 

process som måste inledas redan när den nyanlände kommer innanför Sveriges 

gräns för första gången. Vi har identifierat fyra områden där klara förbättringsmöjligheter 

finns och som skulle göra det enklare för en individ att skapa 

en bra tillvaro i Sverige och få slut på det slöseri med mänskliga resurser 

som den socialdemokratiska politiken medfört. De fyra områdena täcker en 

händelsekedja, alltifrån den första mottagandefasen i asylprocessen, över utbildningen 

i svenska, integrationen på arbetsmarknaden och därtill flexiblare 

regler för de som önskar återvända till ursprungslandet. 

Mottagandefasen 

I dag ligger fokus i denna fas väldigt mycket på själva orsaken till asylansökan, 

det vill säga varför personen överhuvudtaget befinner sig i Sverige. 

Anges rätt asylskäl administreras det fram en plats i en asylkö där en person 

sedan kan vistas i åratal i en osäker situation som kanske präglas av avslag och 

efterföljande överklaganden. En process som kan pågå i åratal och vara förödande 

för personens möjligheter till integration. 

Vi motionärer anser att den information som tas fram redan i den första asylintervjun 

borde kompletteras med att ta reda på vad personen har för yrkeskunskaper, 

vilken relevant utbildning han besitter och naturligtvis vilken vilja 

han själv ger uttryck för vad gäller framtida yrkesliv. Denna information ska 

sedan följa med personen genom de olika systemen och underlätta matchningen 

gentemot den svenska arbetsmarknaden. 

Vi anser också att regelverket bör ändras så att en person som under asylprocessen 

(även om det bedöms att han saknar regelrätta asylskäl) skaffar sig 

självförsörjning, i form av fast arbete eller via företagande, automatiskt ska 

beviljas uppehållstillstånd. En sådan automatik bör dock ej gälla vid studier. 

Denna information bör också förmedlas till den asylsökande direkt vid det 

första intervjutillfället. 

Naturligtvis måste man också i detta sammanhang se över hela handläggningen 

av asylprocessen och se till så att handläggningstiderna kortas och att en 

maxtid sätts för hur länge en person ska behöva tillbringa i asylprocessen. Av 

såväl ekonomiska som humanistiska skäl är detta oerhört önskvärt. 

Utbildning i det nya språket 

Att lära sig svenska är A och O för att integrationen ska bli lyckosam. Vi 

motionärer anser att svenska staten ska garantera alla nyanlända en utbildning 

i svenska språket uppgående till 600 timmar. Det borde vara tillräckligt för att 

ge den grundläggande språkfärdighet som behövs för att klara ett inträde i arbetslivet. 

Efter att de 600 timmarna är slut bör alla band till denna verksamhet 

klippas av och all vidareutbildning därefter bör endast ske på den enskildes 



— 297 — 

Utskott 8: 


eget initiativ och administreras via ordinarie utbildningssystem (till exempel 

Komvux eller Högskola) på samma sätt som för övriga invånare i Sverige. 

Baserat på den information som inhämtats redan under första intervjun om 

personens kunskapsnivå och färdigheter bör utbildningen i svenska differentieras 

så att den anpassas till respektive persons individuella förutsättningar 

och även här bör fokus ligga på att underlätta en persons inträde på arbetsmarknaden, 

till exempel vad gäller krav på facksvenska inom vissa yrkesområden. 

Efter att de 600 timmarna är avslutade bör försörjningsstöd ej längre utgå till 

den asylsökande utan dennes tillvaro ska kunna finansieras via egen försörjning 

från arbete/företagande eller via det ordinarie utbildningsväsendet (till 

exempel genom studiestöd). 

Undantag bör naturligtvis finnas för de fall då inträde på arbetsmarknaden 

helt förhindras av omständigheter utanför individens kontroll, t ex sjukdom 

eller handikapp. 

Inträde på arbetsmarknaden 

För den enskildes möjligheter till integration, och inte minst för det egna välbefinnandet, 

finns inget viktigare än att komma ut på arbetsmarknaden och 

kunna försörja sig själv och sin familj. Detta bör också en integrationspolitik 

med arbete i fokus ta fasta på och skapa strukturer och incitament som understödjer 

detta. En individanpassad process som redan från början av asylprocessen 

fokuserar på personens förutsättningar för arbetslivet bör ha goda 

möjligheter att öka matchingsförmågan och därmed minska antalet ”kirurger 

som arbetar som taxichaufförer”. Samtidigt måste det alltid ses som mer 

önskvärt att en person har ett arbete än att han saknar detta, även om arbetet 

temporärt kan ligga under personens kompetensnivå. 

I dag finns ett så kallad ”introduktionsbidrag” som utgår med 1 000 kronor 

per individ eller 2 000 kronor per familj i månaden under två års tid. Vi motionärer 

anser att detta bidrag istället bör omvandlas till en så kallad ”nystartsbonus” 

vilket innebär att inga pengar betalas ut löpande, men att hela 

den ackumulerade summan (till exempel 24 000 kronor för en individ) istället 

blir en bonus som betalas ut som en klumpsumma om personen kommer i 

självförsörjning genom fast anställning eller företagande under en tvåårsperiod 

efter invandringen till Sverige. Denna bonus bör dock endast gälla inträde 

på arbetsmarknaden och inte för studier. 

Vidare bör även arbetsgivare få en ”morot” för att våga anställa nyanlända 

asylsökande. 

Utskott 8: 


— 298 — 



Den som ger fast anställning till någon som befinner sig i asylprocessen bör 

helt befrias från arbetsgivaravgift för denne person under minst två år från 

anställningens påbörjande. 

Flexiblare möjligheter för återvandring 

För vissa blir vistelsen i Sverige permanent. För andra kan en situation uppkomma 

där man önskar att återvända till sitt ursprungsland. Reglerna för 

detta bör då vara så flexibla att maximal valfrihet för den enskilde kan uppnås, 

och att man inte blir fastlåst på grund av de offentliga regelsystemen. 

Vi motionärer anser att personer över 65 år som kommit som asylinvandrare 

istället för dagens situation med många gånger kombinerad pension/försörjningsstöd 

ska ha möjlighet att kunna söka ett ”återvandringsbidrag” som livet 

ut ska kunna utbetalas efter återvandringen och uppgå till max 50 procent av 

dagens norm för försörjningsstöd (exklusivt bostadstillägg). 

Personer som är under 65 år och som önskar återvandra till sitt ursprungsland 

borde också få ökade möjligheter att göra detta på ett flexibelt sätt. Ett sätt 

är att en möjlighet ges att kunna lösa sin inarbetade allmänna pension i förtid 

och få pengarna utbetalda som en klumpsumma. Om ett sådant uttag görs 

förloras rätten till att i framtiden uppbära allmän pension från Sverige. Ett 

system enligt detta mönster är redan i dag i funktion i Tyskland. 

Yrkande 

Med avseende på ovanstående så yrkar motionärerna på följande punkter: 

att den initiala intervju som genomförs med den asylsökande ska kompletteras 

med obligatoriska frågor kring personens yrkeskunskaper, utbildning 

och egen viljeinriktning rörande yrkeslivet, och att denna information 

sedan följer med individen genom hela asylprocessen, 

att en maxgräns sätts för hur länge en person ska behöva tillbringa i asylprocessen. 

Om denna maxgräns överskrids ska uppehållstillstånd automatiskt 

beviljas, 

att självförsörjning i form av fast anställning eller företagande (dock ej studier) 

renderar automatiskt uppehållstillstånd även om det i övrigt bedöms 

att asylskäl inte föreligger, 

att svenska staten ska garantera alla nyanlända asylsökande en utbildning i 

svenska uppgående till max 600 timmar, 

att svenskutbildningen för ”nysvenskar” anpassas till den enskildes förutsättningar, 

yrkesbehov och utbildningsnivå, 



— 299 — 

Utskott 8: 


att försörjningsstöd ej ska utgå till asylsökande efter avslutade 600 timmars 

svenskstudier. Undantag ska göras för personer som inte kan arbeta på 

grund av omständigheter utanför individens kontroll, till exempel sjukdom 

eller handikapp, 

att dagens introduktionsbidrag avskaffas och ersätts med en ”introduktionsbonus” 

uppgående till den ackumulerade summan av dagens introduktionsbidrag 

under två år, vilket utbetalas i sin helhet till en person i 

samband med att denne kommer i självförsörjning via anställning eller 

företagande, 

att arbetsgivare som ger fast anställning till personer som befinner sig i asylprocessen 

ska befrias från arbetsgivaravgift för dessa personer under en 

tid av minst två år från anställningens påbörjande, 

att asylinvandrare över 65 år som önskar återvända till ursprungslandet ska 

kunna byta sitt nuvarande upplägg av försörjningsstöd/allmän pension 

mot ett ”återvandringsbidrag” uppgående till max 50 procent av normen 

för nuvarande försörjningsstöd (exklusivt bostadstillägg), samt 

att asylinvandrare under 65 år som önskar återvända till ursprungslandet 

ska kunna lösa sin allmänna pension och få pengarna utbetalda som en 

klumpsumma, och därmed avsäga sig rätten till framtida svensk allmän 

pension. 

Enes Bilalovic Mohammed Rashid Stefan Lindh 

Västerås Badelunda Västerås Badelunda Västerås Badelunda 




Utskott 8: 


— 300 — 



Motion 110 


Kvinnor i nya moderaterna 

Bakgrund 

Valet 2006 var det bästa för moderaterna del sedan kosackvalet 1928. Vi fick 

1 456 000 röster och ökade vår andel av väljarkåren med 10,9 procent till 26,2 

procent. Det var alltså 646 000 fler människor som valde vårt parti än vid föregående 

val, något som tydligt visar vilken dragningskraft nya moderaterna 

har. Vi har nu fått förtroendet att leda landet, samt att leda många fler kommuner 

och landsting än tidigare. 

Men det är något som fattas. Trots det goda valresultatet, visar statistiken 

på stora könsskillnader i den moderata väljarkåren. Trettioen procent av de 

moderata väljarna var män och 23 kvinnor, ett gap på åtta procentenheter. 

Dessutom är detta en ökning sedan förra valet, då vi hade en skillnad på fem 

procentenheter. 

Den moderata medlemsstatistiken är förhållandevis jämn, vad gäller antalet 

kvinnor och män. Däremot finns det skillnader i det politiska engagemanget, 

och uppdragen är ojämnt fördelade både vertikalt och horisontellt. Män har 

mer makt än kvinnor. Det är exempelvis bara 21 moderata kvinnor på posten 

som kommunstyrelseordförande av 92 totalt. Det är också märkbart att kvinnor 

fortfarande tenderar att välja, eller att utses till politiska uppdrag inom 

andra områden än män. Förenklat kan man säga att kvinnor finns inom de 

mjuka frågorna medan män dominerar de hårda. Det här är inte något unikt 

för moderaterna, andra partier har också liknade erfarenheter. Antalet aktiva 

kvinnor respektive män inom exempelvis byggnadsnämnder och socialnämnder 

är frapperande könsbundet. 

När det gäller de olika sakfrågornas vikt i förhållande till kön, visar resultat 

från bland annat valundersökningar att män och kvinnor prioriterar och värderar 

frågor olika. 

Exempel: 

Ämne 17 Kvinnor Män 

Skola 7 % 50 % 

Sjukvård 3 % 40 % 

Äldreomsorg 53 % 32 % 

Jämställdhet 37 % 17 % 

17 Källa: Moderaternas analysavdelning, Sjöberg Gunilla 



— 301 — 

Utskott 8: 


Moderat jämställdhetsagenda 

Under 2006 beslutade Moderatkvinnorna anta två mål: 

• Fler kvinnor på ledande poster än tidigare, mål 40 procent. 

• Eliminera gapet (nuvarande åtta procentenheter) mellan kvinnliga och 

manliga väljare, genom en kraftig minskning av gapet till år 2010 och med 

slutmål lika stor andel kvinnliga och manliga väljare år 2014. 

För att nå dessa mål, krävs ett målmedvetet arbete. 

Vi kan glädjande nog se att arbetet med jämställdhet inte längre är en viktig 

fråga bara för Moderatkvinnorna, utan att även partiledningen tar frågan på 

allvar. Det syns i hur de nya moderaterna har antagit en klar agenda när det 

gäller att föra in jämställdheten i politiken och hur man med ett stort intresse 

och nyfikenhet lyfter frågor som rör kvinnor och kvinnors vardag. Vi välkomnar 

detta, men anser trots allt, att det saknas en tydligare avsiktsförklaring 

när det gäller den egna organisationen och partikulturen. Det är också 

vår erfarenhet att det som är naturligt och självklart på en nivå eller ett håll i 

vår organisation inte nödvändigtvis är det överallt. Därför är det nödvändigt 

att se till att hela partiet arbetar efter samma agenda. Den handlar både om 

föreningar, förbund, kommun-, region- och landstingsgrupper. 

Moderatkvinnorna är övertygade om att nya moderaterna med fortsatt rätt 

politik tillsammans med en medveten strategi för att nå ut till kvinnor helt 

säkert kan bli ett parti som lockar fler än var tredje väljare nästa val. Men det 

gör sig inte själv. Om lika många kvinnor som män ska välja moderaterna 

krävs att vi har en politik som attraherar kvinnor lika mycket som män, men 

också att det finns företrädare som kvinnor kan relatera till. Det innebär att 

det krävs en medveten strategi, både när det gäller målarbete och rekryterings- 

och nomineringsprocesser. 

Makten över dagordningen 

Det är skillnad på makt och inflytande. En del som deltar i debatten har missat 

det. De ägnar sig åt att beskriva jämställdheten i form millimeterrättvisa 

och tror att tio män med uppdrag plus tio kvinnor med uppdrag är detsamma 

som jämställdhet. Vi anser att man med ett sådant resonemang missar något 

fundamentalt. 

Jämställdhet handlar inte om att fem myror är fler än fyra elefanter. Det 

handlar om vilken makt och vilket inflytande själva uppdraget medför. En 

ordinarie kommunstyrelseplats är därför avsevärt mer värt än två ersättarplatser 

i kulturnämnden! 

Från Moderatkvinnornas sida har vi på olika sätt arbetat för att uppmärksamma 

olika grupper inom partiet av vikten med att ha en bra balans mellan 

Utskott 8: 


— 302 — 



män och kvinnor i olika sammanhang. Vi blundar inte för att det finns glastak 

för kvinnor också i vårt parti och att det ibland finns män som inte ”ser” 

kvinnors kompetens. Vi har hittills tagit avstånd i kvoteringsdiskussionerna, 

främst för att vi sett det som ett misslyckande och för att vi stått fast vid 

uppfattningen att vi alla inom moderaterna är så kloka att man ser värdet av 

kompetens, och att den självklart finns både hos kvinnor och hos män i vårt 

parti. Tyvärr nödgas vi konstatera att makten över dagordningen fortsatt är 

skevt fördelad. 

Synliggör kvinnor och kvinnor behov 

Tidigare erfarenheter visar att det ibland kan vara svårare att rekrytera kvinnor 

än män till politiska uppdrag, och att behoven och stödet ser annorlunda 

ut för dem. Det finns därför stor anledning för nya moderaterna att analysera 

och lyfta fram vilka metoder vi arbetar efter i dag och vilka krav vi ställer på 

våra förtroendevalda. Först då synliggörs kvinnors villkor för politiskt deltagande 

och gör det möjligt för oss att anta rätt strategier för att öka möjligheterna 

för alla – både kvinnor och män – att arbeta tillsammans för våra idéer 

om ett friare samhälle. 

Vårt mål är att de nya moderaterna ska vara ett parti som aktivt arbetar med 

jämställdhet och att vi gemensamt tar uppgiften på allvar! Det handlar förstås 

om politiken, men också om våra interna strukturer och vårt jämställdhetsarbete. 

Ett framgångsrikt rekryterings- och nomineringsarbete bidrar inte bara 

till att ge Sverige fler kvinnor inom politiken, utan kommer också att skapa 

en stabil grund för viktiga attitydförändringar. Utbildning riktad direkt mot 

kvinnor är ytterligare en komponent i detta arbete. 

Den kvalificerade utbildning Moderatkvinnorna bedriver, som vänder sig till 

kvinnor i landet som redan kommit en bra bit på väg i sina respektive politiska 

karriärer, har på många sätt visat att kvinnor i hög grad är villiga att bredda 

och öka sin kompetens för att kunna göra ett gott politiskt arbete. Utbildning 

på lokal och regional nivå är därför viktigt. Mentorskap är också en bra 

metod när det gäller att stödja och stötta kvinnor som är beredda att börja ett 

politiskt uppdrag. 

Det finns länsförbund, föreningar och grupper inom moderaterna som är 

mycket aktiva och föredömliga i sitt jämställdhetsarbete, med både uttalade 

mål och planer. Tyvärr är de mer undantag än regel. För att vi ska nå målen 

med minst 40 procent kvinnor på ledande poster år 2010, ett minskat gendergap 

i väljarkåren och samtidig få fler aktiva kvinnor inom politiken så krävs 

det att vi redan nu startar ett konkret jämställdhetsarbete inom hela partiet. 

Ett led i detta arbete kan vara att förbund och kretsar utarbetar jämställdhetsplaner 

som visar hur man avser att arbeta för att uppnå en jämnare könsfördelning 

mellan kvinnor och män inom politiken. 



— 303 — 

Utskott 8: 


Moderatkvinnorna föreslår därför partistämman besluta 

att uppdra till partistyrelsen att utarbeta en strategi när det gäller målarbete 

och rekryterings- och nomineringsprocesser för att nå målen om minst 

40 procent kvinnor på ledande poster år 2010. 


Motion 111 


Migration och integration 

Sverige kan inte möta framtidens utmaningar utan migration. Vi är beroende 

av att svenskar kan ge sig ut i världen och lära sig nytt, skaffa sig en försörjning 

och fördjupa sina kunskaper. Lika beroende är vi av att människor 

kommer hit för att arbeta och utvecklas. Denna dubbla öppenhet är en viktig 

förklaring till varför Sverige har blivit rikt och en avgörande faktor för vår 

förmåga att skapa välstånd även i framtiden. 

Samtidigt som vi står inför utmaningar så ter sig våra problem små i jämförelse 

med vad många människor behöver uppleva i många andra länder. Därför 

är det viktigt att vi värnar en generös asylrätt. Ekonomiska krav på en omfattande 

migration och solidaritet med dem som behöver en fristad ställer också 

krav på en fungerande integration och en fungerande mångfald. Även om 

kostnaden för den misslyckade integrationen är mycket stor så kan den inte 

mäta sig med vinsterna av migrationen. 

Vinsterna av öppenhet är tydligast på makronivå, kostnaderna för integrationsmisslyckandet 

framträder dock ofta på mikronivå. Den som har hamnat 

utanför arbetsmarknaden och samhällsgemenskapen betalar ett ohyggligt 

högt socialt och kulturellt pris. Att ha en stor del av befolkningen i utanförskap 

har också en hög prislapp rent ekonomsikt och sett ur trygghetsperspektiv. 

Integrationspolitiken ska inte syfta till att radera ut kulturella skillnader utan 

till att söka gemensamma nämnare att bygga ett framgångsrikt land kring. 

Arbetsgemenskapen och förmågan att genom eget arbete ta ansvar för sin 

egen och sin familjs välfärd är grundpelare i en fungerande mångfald. Därför 

ska såväl invandrare som flyktingar alltid mötas med förväntan om och krav 

på en egen försörjning. 

Utskott 8: 


— 304 — 



Tanken om att alla som söker sig hit behöver tas om hand har lagt grunden 

för det stora utanförskapet bland många invandrargrupper. Möjligheten att 

leva på bidrag i årtionden har odlat myten om att flyktingmottagande och 

flyktingar kostar pengar. Att dessutom invandring utan asylskäl i stort sett 

har varit förbjudet har skapat en situation där rasism, främlingsfientlighet och 

rädsla för andra kulturer har kunnat gro gott. Det är dags att normen blir den 

motsatta, att varje människa betraktas som en tillgång istället för en kostnad. 

Kollektivistiska krafter lever med tron att samhällsekonomin är ett nollsummespel. 

Det finns de som tror att det bara finns ett visst antal arbeten och när 

de är slut så kan det inte bli fler. De som tror det har fel. Om villkoren för 

arbete och företagande är goda innebär invandring att fler jobb skapas. Vår 

uppgift måste vara att skapa förutsättningar för människor att förverkliga sina 

livsprojekt varhelst de väljer att bosätta sig, utan att behöva särskilda tillstånd 

eller skäl. 

På vägen mot öppnare gränser och friare invandring borde det införas en 

möjlighet för företag, organisationer och privatpersoner att ge avvisningshotade 

asylsökanden privata försörjningsgarantier för att dessa människor 

skall kunna få asyl och stanna i Sverige. Detta skulle innebära att staten skrev 

kontrakt med företag, organisationer och privatpersoner om ekonomiskt ansvarstagande 

för en eller flera flyktingar under en viss tid. Man skulle kunna 

se det som ett slags personligt borgenärskap. Människor ska inte förvägras 

asyl därför att den offentliga budgeten är begränsad! 

Om villkoren för arbete och företagande är goda innebär invandring att fler 

jobb skapas och att det gemensamma välståndet ökar. Arbetstillfällena i ett 

land kan inte ta slut. Behoven är oändliga. Arbetslöshet är inget annat än ett 

tecken på att samhället är organiserat på ett felaktigt sätt. Fackföreningarnas 

krav på höga inträdelsehinder på arbetsmarkanden och turordningsreglernas 

lagskydd är de två enskilt största orsakerna till utanförskapet. 

Situationen som har vuxit fram där människor som har sökt sig hit alltmer 

har blivit en handelsvara och kontraktsfråga mellan stat och kommun är oacceptabelt 

och sänder fel signaler. En tydligare koppling till möjlighet till egen 

försörjning istället för resonemang om ersättningsnivåer är ett nödvändigt 

idéskifte. 

Med anledning av ovanstående yrkar Moderata Ungdomsförbundet på 

att moderaterna utreder möjligheterna för ett införande av personliga borgenärskap 

för flyktingar under en viss tid, 

att moderaterna verkar för fri invandring för den som kan försörja sig, 

att moderaterna verkar för att Sverige ska inta en human och generös hållning 

vid asylärenden, 



— 305 — 

Utskott 8: 


att moderaterna verkar för att alla, även asylsökande, ska ha rätt att arbeta 

och försörja sig på sina villkor, 

att moderaterna verkar för att arbetsmarkanden blir mer tillgänglig för invandrare, 

samt 

att moderaterna partistyrelse får i uppdrag att utreda alternativ till dagens 

finansieringsavtal mellan staten och kommuner i samband med flyktingmottagande 

alternativt överser hur systemet kan förändras. 


Motion 112 

Marianne Pettersson, Maria – Stockholms stad 

Jämställdhet 

Argument 

Diskriminering gentemot kvinnor kvarstår år ut och år in och detta är ett 

samhällsproblem som påverkar Sverige negativt på alla nivåer. 

Det är bra att moderaterna i senaste handlingsprogrammet tar upp detta, samtidigt 

så är moderaternas förslag på förändring inte tillräckligt utmanande för 

att skapa en större förändring under lång tid. 

Om Sverige önskar vara ett land som skapar utveckling och framgång behöver 

vi vara ett land med en väl fungerande jämställdhet mellan kvinnor och 

män. Detta gäller oavsett sexuell hållning, kulturell, religiös och geografisk 

bakgrund. 

Förslag 

Medvetenhet är grunden för aktiva handlingar som skapar önskade förändringar. 

Låt oss sätta djärva mål när det gäller jämställdhet genom att arbeta 

målstyrt. Det vill säga vi sätter först upp målet, jämställdhet på samtliga plan i 

samhället, och sedan hittar vi vägarna och metoderna att nå dit. 

Ett bra mål skapar bland annat energi, arbetslust och nya lösningar. Moderaterna 

har nu en möjlighet att vara det parti i Sverige som aktivt driver jämställdhetsfrågan 

genom att tänka i nya banor. Partistämma blir startskotten 

där vi kan besluta om ett datum och sedan arbetar vi mot ett positivt resultat. 

Utskott 8: 


— 306 — 



Enligt vad som har sagts ovan väljer moderaterna att arbeta målstyrt när det 

gäller jämställdhet, det vill säga vi sätter djärva mål och sedan hittar vi vägarna 

och metoderna att nå dit. 

Det är sedan länge känt att majoriteten av svenska kvinnor val efter val röstar 

på andra partier än moderaterna och då speciellt på vänsterblocket. Är vi 

verkligen beredda att i ännu ett val, 2010 låta vänsterblocket få majoriteten av 

kvinnornas röster? Är det inte bättre att vi aktivt arbetar målstyrt på att skapa 

bättre förutsättningar för ett jämställt Sverige? 

Stämman föreslås besluta 

att 2017 till exempel ska vi ha uppnått ett jämställt Sverige på samtliga nivåer 

i samhället. 

Marianne Pettersson 

Maria 


Förbundsstyrelsen noterar med tillfredsställelse att jämnställdhetsfrågorna 

fått en framträdande position i remissförslaget till handlingsprogram men menar 

att målet om jämställhet inte är ett matematiskt mål som kan uppnås eller 

avmätas bestämda år. 





— 307 — 

Utskott 8: 


Utskott 9: 

Trygghet från våld och brott

Motion 113 


Införande av privat drivna fängelser 

Sveriges alla medborgare har rättigheter och skyldigheter i vårt samhälle. För 

dem som bryter mot Sveriges lagar och förordningar och döms i vårt domstolsväsende 

till fängelse, ska även fortsättningsvis statens ansvar gälla. 

Alla brottslingar kommer förr eller senare ut i samhället. I vilket skick är 

dessa människor? 

En fängelsedom ska vara både ett straff och en återanpassning till ett normalt 

liv, där staten åtar sig ett stort ansvar. Fortfarande finns det narkotikamissbruk 

inne på fängelserna i Sverige. Det är ett stort misslyckande. Ger staten i 

dag interner meningsfulla arbetsuppgifter, rutiner eller studier under fängelsetiden? 

Får man vård när så krävs för en anpassning till ett normalt liv utanför 

murarna? 

Med privatdrivna fängelser skulle man kunna jämföra verksamhet och uppnådda 

resultat efter frigivning med statlig kriminalvård. Då skulle den enskilde 

internen och hela samhället vara vinnare för framtidens kriminalvård. 

Vi moderater hyllar mångfald och konkurrensutsättning och skall därför arbeta 

för fler alternativ inom kriminalvården. Nu skall vi gå från ord till handling 

genom att lägga ut ett antal kriminalvårdsanstalter på entreprenad. Nu 

sitter vi vid regeringsmakten och blir då trovärdiga när det gäller denna del av 

kriminalvården. Det finns framgångsrika privata anstalter i andra länder, som 

kan vara referensobjekt. 


att partistämman skall uttala sig positivt till privat drivna fängelser. 




att partistämman skall uttala sig positivt till privat drivna fängelser. 



— 311 — 

Utskott 9: 


Motion 114 

Bodil Hansen m fl, Älmhult – Kronobergs län 

Regler för framförande av fordon till sjöss 

Det är med stor besvikelse vi noterat att moderaterna valt att inte sätta ner 

foten vad det gäller regelverk om alkoholförtäring i samband med trafik på 

sjön. Alkohol och droger har en negativ inverkan på förmågan att fatta rätt 

beslut liksom på kroppens reaktionsförmåga. Eftersom nya moderna båtar 

med starka motorer fodrar total uppmärksamhet bör det finnas ett tydligt 

regelverk för användandet av alkohol och droger till sjöss. Ett människoliv 

bör värderas lika såväl på land som till sjöss. Samma promillegräns bör gälla 

för framförande av fordon till sjöss som på land. 

Vi föreslår därför 

att moderaterna omgående upptar förhandlingar med alliansen om att snarast 

lägga en proposition till riksdagen med innebörden att samma promillegräns 

skall gälla såväl på land som till sjöss. Den närmare utformningen av 

reglementet får avgöras med ledning av nyligen redovisad utredning, samt 

att förbundsstämman skickar motionen vidare till moderatstämman. 

Bodil Hansen 

Älmhult 

Per Garnegård 

Älmhult 


Motionärerna önskar få en lagändring till stånd så att samma regler skall gälla 

för motortrafik både till lands och sjöss. Frågan har diskuterats länge, riksdagsmotioner 

har skrivits och en utredning har gjorts. En ändring och införande 

av promillegräns för sjöfylleri infördes 1999 och är gällande i dag. 

Den så kallade rattfylleriutredningen föreslog i fjol att samma regler skulle 

gälla även för sjöfylleri som inom vägtrafiken. Inom alliansen och även inom 

moderaterna finns olika meningar och senast i år har man i riksdagen tagit 

ställning till ett betänkande om sjöfylleri, där inte någon ändring av gällande 

promillegränser fanns med. 

Det har under beredningen i regeringskansliet framkommit svårigheter med 

att dra gränsen för vilka fartyg och hastigheter som skulle omfattas av en ändring. 

Dessutom svårigheter att kontrollera promillehalten, då det i dag saknas 

resurser och kostnader för att på samma sätt som för biltrafiken i dag införa 

Utskott 9: 


— 312 — 



dessa kontroller är allt för stora. Nödsituationer och snabba väderomslag kan 

dessutom göra det svårt att förhindra sjötrafik efter alkoholförtäring. 

Förbundsstyrelsen föreslår förbundsstämman besluta: 

att motionen skall anses besvarad. 





Motion 115 


Tillägg i Polislagen 

Polislagen, paragraf 20a lyder enligt följande: ”En polisman får genomsöka 

ett fordon i den utsträckning det behövs för att söka efter vapen eller andra 

farliga föremål som är ägnade att användas vid brott mot liv eller hälsa, om 

det med hänsyn till omständigheterna kan antas att ett sådant föremål kan 

påhittas och förklaras förverkat enligt Brottsbalken Lag (2006: 387), kapitel 

36, paragraf 3.”. 

Dagens skrivning innebär att polisman måste erhålla ett tillstånd på husrannsakan, 

från vakthavande befäl för att få genomsöka ett fordon som polismannen 

misstänker innehåller stöldgods. 

Onödig tidsåtgång samt svårigheter att på vissa orter kunna nå det vakthavande 

befälet (på grund av dålig telefonteckning) hindrar arbetet för tjänstgörande 

polis att effektivt utföra sitt arbete. 

För att öka polisens möjligheter att uppdaga och utreda brott, i synnerhet 

de så kallade mängdbrotten, bör polisman få befogenhet att genomsöka ett 

fordon om det finns anledning att anta att det förvaras stöldgods i det aktuella 

fordonet. 



— 313 — 

Utskott 9: 



att Polislagen, paragraf 20a får ett tillägg som innebär att polisman får befogenheten 

att genomsöka ett fordon om det antas att det innehåller stöldgods. 

Polisman behöver således ej ett tillstånd om husrannsakan för att 

kunna utföra denna handling, samt 

att moderaterna i Jämtlands län översänder motionen till riksdagsgruppen 

samt partistämman. 

Saila Quicklund 

Frösön 


Motionären pekar på ett problem som polisen tycks uppleva i sin vardag. 

Förbundsstyrelsen är medveten om att i Jämtlands gränstrakter patrullerar 

ofta polis och tull till tillsammans i och med att tullen redan i dag har befogenheter 

att genomsöka bilar i sin jakt på smuggelgods. Där synes det märkligt 

att polisen ej kan göra detta i samma syfte då det gäller stöldgods. 








att ta motionen sin egen och översända motionen med förbundstämmans 

beslut till partistämman. 

Utskott 9: 


— 314 — 



Motion 116 

Tommy Ljung, Hudiksvall – Gävleborg 

Kriminalvården, kommunerna och domstolarna 

måste samarbeta 

Som politiker har jag fått förtroendet att sitta i en övervakningsnämnd. I den 

nämnden har vi ansvaret för att följa de överenskommelser som gjorts mellan 

domstolen och den dömde. Utifrån detta uppdrag så har jag fått insyn i 

bristen på samverkan mellan domstolsväsende, kriminalvård och kommunernas 

socialtjänst. Detta leder ofta till att den dömde får små möjligheter att 

återanpassas till ett liv utan kriminalitet. Den rättspraxis som utvecklas gör att 

återupprepade vardagsbrott som egendomsbrott, misshandel och ringa narkotikabrott 

har ett lågt straffvärde och den dömde får ofta ett så lågt straff att 

rehabilitering är omöjligt. 

Domstolarna har utvecklat ett rättssystem där lägsta straff är det vanligaste 

för dessa förseelser. Uppgivenheten för poliser som ständigt får jaga samma 

människor som efter nyss avslutat straff har återgått i brottsligt beteende är 

förståelig. Detta anser vi moderater måste ändras. Vi behöver ingen ny lagstiftning 

inom området utan kan använda de straffskalor som redan finns angivna. 

Jag tror däremot att en ökad kunskap om narkomanvård behövs inom 

domstolsväsendet på samma sätt som kriminalvården har utvecklat behandlingsanstalter. 

Ett stort problem är vården och straffet för narkotikamissbrukare. När en 

missbrukare döms till övervakning utan att först avgiftats saknas förutsättningar 

för en kriminalvård värd namnet. Hur kan någon tro att en narkoman 

frivilligt slutar med sitt missbruk endast genom övervakning? Den dömde 

kommer då att fortsätta sin brottslighet för att kunna finansiera sitt missbruk. 

Övervakaren får en omöjlig uppgift! Istället får ofta kommunen ta kostnaden 

genom en tvångsvård för missbruket och kriminalvården får inga möjligheter 

att återanpassa den dömde. Ett ekorrhjul som ingen tjänar på, varken de 

personer som utsätts för brottsligheten eller narkomanen som inte får sin 

vård och inte heller kriminalvården som än en gång har misslyckats med sitt 

uppdrag att återanpassa till ett liv utan brottslighet. 

Vill här ge ett exempel som påvisar mina påståenden. Det handlar om en grav 

narkotikamissbrukare som blir inställd till domstolen anklagad för ett tvåsiffrigt 

antal brott bestående av misshandel, egendomsbrott och upprepade ringa 

narkotikabrott. I den utredning vi fick på socialnämndens bord kan man läsa 

sig till att frivården rekommenderat domstolen att döma den anklagade till 

vård för sitt missbruk genom kriminalvårdens försorg. Vad händer? Jo domstolen 

undanröjer vårdalternativet och dömer klienten till övervakning och 

därmed har man än en gång skickat över kostnaden på kommunen för vård- 



— 315 — 

Utskott 9: 


delen eftersom ett tvångsomhändertagande blev nödvändigt för att rädda livet 

på missbrukaren. 

Man kanske i Sverige skulle titta på den holländska modellen där man har 

speciella domstolar med speciellt utbildade domare för drogmissbrukare och 

lägga huvudansvaret på staten att finansiellt stå för missbruksvården. Följden 

av det sistnämnda skulle med all sannolikt leda till att man ser mera till klientens 

behov och rehabilitering. Vi kan inte fortsätta och ha stuprörsbudgetar 

mellan de myndigheter som skall svara för missbruksvården för då kommer 

problemen att förvärras och effektiviteten ytterliggare försvagas. 

Som socialpolitiker kommer jag att arbeta för en förändring av domstolarnas 

syn på den drogrelaterade vardagsbrottsligheten för både allmänhetens skull 

och missbrukarens möjlighet att komma ifrån sitt missbruksproblem och 

därigenom hjälpa dem att komma ifrån sitt kriminella leverne. 

Jag yrkar därför att förbundsstämman beslutar 

att kriminalvården tar sitt ansvar för avgiftning och vård av narkotikamissbrukare 

som döms för brott, 

att kriminalvården, domstolsväsendet och Sveriges kommuner och landsting 

får ett gemensamt uppdrag att utreda behovet av specialdomstolar för 

narkotikamissbrukare, samt 

att motionen tillställs partistämman. 

Tommy Ljung 

Hudiksvall 


Motionären belyser i sin motion ett stort problem när de gäller ansvaret för 

avgiftning samt vård av dömda narkotikamissbrukare. Det svenska samhället 

är uppbyggt av myndigheter som inte har ett naturligt samarbete och det 

leder till att människor hamnar i kläm. När det gäller vården av dömda narkotikamissbrukare 

får detta för samhället och för den enskilde icke acceptabla 

följder. 

Kriminalvårdens ansvar för avgiftning och vård av dömda narkotikamissbrukare 

behöver tydliggöras dels för att få ett bättre resultat av vården och för att 

skydda samhället för de brott som missbrukaren begår i jakt på narkotika. 

När det gäller behovet av specialdomstolar med speciell kunskap om narkotikaproblemen 

är det en komplicerad fråga eftersom brotten ofta griper över 

många olika sektorer. Det är ofta våld, egendomsbrott och narkotikabrott i 

samma mål. Detta faktum gör att specialdomstolar inte fyller den funktion 

Utskott 9: 


— 316 — 



som motionären efterlyser. Det har inte minst visat sig när det gäller ekobrottsmål. 

Mot den bakgrunden föreslår förbundsstyrelsen att förbundsstämman besluta 









Motion 117 


Rymningar och påföljd 

Antalet poliser minskar år för år, människor känner sig inte längre trygga 

på gator och torg – för att inte tala om i sina egna hem – och daltandet med 

brottsligheten som väl tas om hand av polisen tenderar att ständigt ta nya och 

oanade proportioner. Det svenska rättssystemet befinner sig i kris. Det låter 

kanske som ett väl hårt påstående, men det är vad det handlar om. 

Statens allra viktigaste uppgift är ett effektivt och säkert rättssystem som 

skyddar medborgarnas rättigheter från att bli kränkta. Inte ens med bästa vilja 

i världen kan man påstå att det vi i dag har i Sverige når upp till de krav som 

man rimligtvis borde kunna ställa. Det handlar om ett flertal olika problem; 

lagstiftningen måste vara rimlig, personer som bryter mot lagen måste fångas 

in och ställas inför rätta, domstolarna måste besluta om rättvisa och rimliga 

påföljder och det måste finnas ett fängelsesystem som förvarar fångarna på ett 

bra sätt. 



— 317 — 

Utskott 9: 


Polisbristen i Sverige är ett problem, även om det egentligen inte ämnet för 

den här propositionen. Tillräckligt med resurser till polisens verksamhet är 

dock grundläggande för att följande delar av rättsystemet ska fungera. Inom 

just detta område kan man – till skillnad från många andra offentliga verksamheter 

– se ett direkt samband mellan tillgängliga resurser och resultat. 

De sanktioner – straff – som döms ut av svenska domstolar tenderar att bli 

milda. För milda i de flesta fall. Grundproblemet ligger dock egentligen inte 

i att lagstiftningen inte medger hårda straff, utan snarare på en flummentalitet 

hos landets domstolar. Man tycker synd om förövaren och resultatet blir 

att man ofta undviker den övre delen av straffskalan. Till stor del är detta ett 

ansvar som också vilar tungt på åklagarna. Inte sällan är de dåligt förberedda 

och har påföljdsyrkanden som ligger på pinsamt låg nivå. Då tar även domstolarna 

intryck av detta och vågar i många fall inte döma ut hårdare straff än 

vad som åklagaren yrkat på. 

Situationen i landets domstolar är orimlig. Man måste sluta dalta med brottslingarna 

och istället ge medborgarna det skydd som de ska ha – och betalar 

för. 

På senare år har det också blivit allt mer förekommande att vanliga fängelsestraff 

ersätts med samhällstjänst eller fotboja. Det är en högst olycklig 

utveckling. Inte minst samhällstjänst är ytterligare ett steg i att flumma till 

påföljdssystemet. Istället för det fängelsestraff man gjort sig förtjänt av får 

man plocka löv, kratta grus eller kanske träna ett ungdomslag i fotboll. Ska 

det föreställa ett straff som motsvarar fängelse!? 

En av poängerna med just straff är att effekten av dem ska ha en avskräckande 

kraft på människor. Det har för länge sedan slutat fungera i Sverige. Om man 

som brottsling både lyckats bli tagen av polisen och dömd till fängelse – vilket 

allt mer framstår som en bedrift – kan man ju tycka att daltandet borde ta 

slut. Men så är naturligtvis inte fallet. 

Hur många gånger bara de senaste månaderna har vi inte sett historier – i 

kvällspressen och på tv – om brottslingar som gråter ut för att de tvingas dela 

cell med en annan intern, eller för att de tvingas städa själva? Interner ska 

behandlas på ett schysst och korrekt sätt, men det ska inte blandas ihop med 

dagens flathet. Har man knivskurit någon på stan, eller kört rattfull och mejat 

ned ett barn på en landsväg, borde man ha allvarligare saker att fundera på än 

samboendet med en annan intern. 

Inte ens det mest grundläggande konceptet med ett fängelse – att hålla människor 

inlåsta mot sin vilja – verkar fungera särskilt väl i Sverige. Allt som 

oftast noteras i media om farliga brottslingar som avviker från permissioner 

eller helt enkelt rymmer från fängelset. 

Utskott 9: 


— 318 — 



Det senaste riktigt uppmärksammade exemplet är rymningen från Kumlabunkern, 

som ska vara en av landets säkraste anstalter. Man förundras över 

att allt som behövs för att frita någon ur ett svenskt fängelse är väldigt långa 

stegar och en bultsax. Med polisen på behörigt avstånd verkar ju inte ens beväpning 

vara ett krav. I det aktuella fallet tog det 12-13 minuter innan polisen 

anlände och inom det svenska fängelsesystemet har man ju som bekant principen 

att inte ingripa mot väpnade fritagningar. 

Svenska fängelser måste förändras. Man måste komma tillbaka till det som är 

själva grundtanken, nämligen att låsa in människor som begått brottsliga gärningar 

– och hindra dem från att smita därifrån. Det är knappast orimligt att 

det ska finnas personal beväpnade med annat än batong för att hindra försök 

till fritagningar och rymningar. 

Inom Moderata Ungdomsförbundet har vi av förklarliga skäl många invändningar 

mot den för stunden gällande lagstiftningen. Partier med olika uppfattning 

om statens roll har också olika uppfattningar om vad det ska lagstiftas 

om och vilka påföljderna ska bli om man bryter mot dem. En sak som dock 

alla borde vara överens om är att alla måste ha respekt för den gällande lagen, 

och för de påföljder som är ”kostnaden” för att bryta mot den. Det är därför 

inte orimligt att det även finns en påföljd för att bryta mot påföljden, exempelvis 

rymma från ett fängelsestraff som man har blivit dömd till. 

Sverige är ett av få länder där det faktiskt inte är brottsligt att rymma från ett 

fängelse. Det är på alla sätt och vis orimligt. Om staten har beslutat om sanktioner 

mot en individ, baserat på att han brutit mot lagen, ska det gälla. Om 

man som enskild individ rymmer från ett fängelsestraff, och därmed – bildligt 

talat – pekar finger åt såväl brottsoffer som samhället i övrigt måste det 

få konsekvenser. Det är därför rimligt att lagstiftningen ändras så att det är 

brottsligt att rymma från ett fängelse eller avvika från en permission. 

Det svenska rättsystemet befinner sig i en kris. Medborgarna har litet förtroende 

för att brott reds ut och för de sanktioner som staten kan besluta om för 

individer som bryter mot lagen. 

Med anledning av ovanstående föreslås distriktsstämman besluta 

att ställa sig bakom propositionen, samt uttala 

att skydd av medborgarnas rättigheter är statens viktigaste uppgift, 

att frihetsberövande påföljder är att föredra framför samhällstjänst och avtjänande 

av straff med fotboja, 

att försök till rymning, genomförd rymning samt avvikande från permission 

ska vara brottsligt, 



— 319 — 

Utskott 9: 


att försök till rymningar, genomförda rymningar samt avvikande från permission 

ska leda till påföljd i form av förlängt straff, 

att det på svenska anstalter ska finnas beväpnad personal för att hindra intagna 

från att avvika från anstalten, 

att sända motionen vidare till Moderata Ungdomsförbundets förbundsstämma, 

samt 

att sända motionen vidare till moderaterna i Östergötlands förbundsstämma. 






Förbundsstyrelsen delar motionärens uppfattning om att svenskt rättssystem 

i dag lämnar mycket övrigt att önska och att en av statens viktigaste uppgifter 

är att skydda medborgarnas rätt att känna sig trygga till liv och egendom. 

Självklart är det oacceptabelt att rymningar kan ske i sådan omfattning och 

dessutom så enkelt, inte minst från ett av Sveriges hårdast bevakade fängelser. 

Det är också självklart att avvikelser från permissioner, genomförda rymningar 

alternativt rymningsförsök borde leda till påföljder i form av förlängda 

straff. Självklart ställer vi oss också bakom att medhjälp till fritagning är 

brottsligt, men vad motionären menar med ”ska dömas hårt” anser vi oklart. 

Redan i dag kan brottet främjande av flykt ge fängelse i upp till fyra år. Vi 

väljer därför att besvara den att-satsen. 

Förbundsstyrelsen ställer sig dock inte bakom motionärens tes om att frihetsberövande 

påföljder alltid är att föredra framför samhällstjänst och avtjänande 

av straff med fotboja. Vi anser att syftet med utdömda påföljder inte bara är 

att vara rimlig vedergällning, skydda medborgarna och verka avskräckande 

utan också måste vara att sträva efter att rehabilitera så många som möjligt 

av de dömda. I det läget kan samhällstjänst och fotboja vara väl så lämpliga, 

men naturligtvis beroende på brottets art. Däremot är förbundsstyrelsen bekymrad 

över de rapporter som finns om att systemet med samhällstjänst inte 

fungerar. 

Påföljden med samhällstjänst bör därför användas med stor omsorg och viss 

återhållsamhet. När det gäller frågan om anstaltspersonal bör vara beväpnad 

Utskott 9: 


— 320 — 



anser förbundsstyrelsen att det inte är motiverat på alla anstalter, det vill säga 

alltifrån slutna riksanstalter till öppna lokalanstalter. Vi utesluter dock inte att 

beväpning kan behövas på vissa anstalter. 



att anse att-sats 1, 2, 3 och 7 besvarade. 

Reservationer 

Christian Gustavsson reserverade sig till förmån för bifall till motionen i sin 

helhet. 

Paul Lindvall, Stig Jansson, Betty Malmberg reserverade sig till förmån för 

avslag att-sats 6. 

Andreas Norlén och Eva Isaksson Ribers reserverade sig till förmån för att 

anse att-sats 6 besvarad. 

Jan Owe-Larsson och Hanna Höglund reserverade sig till förmån för bifall 

till att-sats 2 och 3. 


Efter votering med handuppräckning om att-sats 3 och 6 beslutade stämman 


att avslå att-sats 2 och 6, 

att anse att-sats 1, 3 och 7 besvarade med förbundsstyrelsens yttrande, 

att statens viktigast uppgift är att skydda medborgarna och deras egendom 

för våld och övergrepp, samt 

att sända motionen vidare till moderaternas partistämma. 

Reservation 

Petter Larsson, Anna Bergdahl, Daniel Tonström, Robert Tenselius, Hanna 

Höglund, Christian Gustavsson och Mattias Löfroth reserverade sig mot beslutet 

till förmån för bifall av att-satserna 1, 3 och 6. 



— 321 — 

Utskott 9: 


Motion 118 


Angående förbättrad polisnärvaro genom ökade 

insatser av civilanställda 

Allians för Sveriges rättspolitiska grupp har i december 2005 lagt fram ett 

program för hur man skall ”återvinna förtroendet för svensk polis och öka 

tryggheten i samhället”. Med ”Framtidens polis – i medborgarnas tjänst” ger 

man för en femårsperiod förslag på ett drygt tjugotal åtgärder som, var för sig 

eller i kombination, förhoppningsvis skall höja säkerheten för alla medborgare 

såväl i hemmet som på gator och torg och göra det möjligt att åtminstone 

återgå till läget i början på 1990-talet. Åtgärderna som föreslås verkar väl 

genomtänkta och förtjänar allt stöd. 

En åtgärd som borde i hög grad kunna medverka till att man snabbare uppnår 

målet samtidigt som fler poliser frigörs för yttre polisarbete saknas dock, 

nämligen en satsning på fler civilanställda. Man talar visserligen – alltför 

defensivt – om att den pågående minskningen av antalet civilanställda kommer 

att ”leda till att uppgifter av rent administrativ karaktär måste utföras av 

poliser och att detta är ineffektivt”. Men man drar inga slutsatser som utmynnar 

i förslag om motåtgärder. 

Ett mycket stort antal medborgare torde ha uppfattningen att poliser med 

kvalificerad utbildning i dag i allt större utsträckning tvingas syssla med uppgifter 

som skulle kunna utföras av civilanställda. Slutsatsen borde därför bli 

att i stället för att minska eller behålla antalet civilanställda oförändrat förbättra 

utbildningen av denna förtjänstfulla personal-kategori så att de kan ta 

över ett bredare spektrum av uppgifter som eventuellt skulle kunna vara mer 

kvalificerade samtidigt som man anställer fler. Målet måste vara att frigöra så 

många poliser som möjligt för det yttre polisarbetet så att polisnärvaron ute i 

samhället ökar och ”vardagsbrottsligheten” och den grova brottsligheten kan 

reduceras och uppklarandeprocenten öka . 

Med hänsyn till ovanstående föreslår undertecknad att förbundsstämman uttrycker 

som sin mening 

att fler civilanställda bör anställas, 

att man utreder i vilken utsträckning civilanställda kan ta över fler uppgifter, 

att utbildningen av de civilanställda ses över så att de härigenom också får en 

förbättrad status, samt 

Utskott 9: 


— 322 — 




Lennart Watz 

Kinda 


Förbundsstyrelsen delar motionärens synpunkter om det felaktiga i att ersätta 

civilanställda inom polismyndigheten och behovet av att rekrytera fler civilanställda 

till polisen samt att vidta åtgärder för att stärka deras status. 



Förbundstämmans beslut 




Motion 119 

Karl-Erik Brösth, Jokkmokk – Norrbottens län 

Polisen i Norrbotten 

Under de senaste åren har situationen för polisen i Norrbotten kraftigt försämrats. 

Försämringen har skett på många plan men beror ytterst på statsmakternas 

oförmåga eller ovilja att analysera polisens verklighet. 

Antalet poliser har minskat och de nyanställningar som gjorts motsvarar inte 

ens de pensionsavgångar som varit eller kommer att ske det närmaste åren. 

Justitieminister Thomas Bodström slår sig för bröstet och berättar glatt att 

man anställt si och så många nya poliser. Han vill inte gärna berätta hur 

många poliser som av olika anledningar ”försvunnit”. 



— 323 — 

Utskott 9: 


Fler av norrbottens närpolisområden står inför en ytterst allvarlig situation då 

man ej kan bemanna tjänstebilarna som skall vara ute på rull, och ej stå parkerade 

i mörka garage, osynliga för allmänheten. 

Stora delar av länet är att betrakta som laglöst land då närmaste polis kanske 

finns två till tre timmar bort. 

Utöver den faktiska polisbristen, sett i antalet poliser, så uppstår hela tiden 

”brister” då allt fler administrativa arbetsuppgifter åläggs de enskilda poliserna. 

De flesta av dessa uppgifter kommer från centralt håll där storstadens 

byråkrater hela tiden spottar fram nya mer eller mindre vansinniga idéer om 

statistikuppföljning, planeringssystem med mera vilket får till följd att det 

fåtal polismän som finns kvar tvingas bort från den yttre verksamheten och 

istället blir sittande framför datorer för att bokföra vad man gjort eller inte 

gjort, vad man skall göra och så vidare. 

Utöver den rena polisbristen har myndigheten kraftigt minskat på antalet 

civilanställda vilket då fått till följd att poliser måste sköta rent administrativa 

uppgifter vilket då naturligtvis ytterligare försämrar synligheten ute på fältet. 

All den försämring, nedrustning som har skett beror ytterst på de ekonomiska 

anslagen som den socialdemokratiska regeringen beslutat om men också 

den lokala ledningen (polisledningen och polisstyrelsen) bär ett ansvar. 

Med anledning av ovanstående föreslår moderaterna i Jokkmokk 

att moderaterna i Norrbotten skall verka för att länet får en kraftig förstärkning 

av poliser i yttre tjänst, 

att moderaterna i Norrbotten verkar för att det tillsätts en utredning /revision 

som kartlägger hur mycket av den enskilda polisens arbetstid i yttre 

tjänst som egentligen går förlorad på grund av alla administrativa arbetsuppgifter 

som åläggs honom i dag, 

att moderaterna i Norrbotten verkar för att polismyndigheten i Norrbotten 

anställer civil personal som övertar arbetsuppgifter som i dag belastar 

polisen i yttre tjänst, samt 

att moderaterna i Norrbotten för denna motion vidare för behandling på 


Karl-Erik Brösth 

Jokkmokk 

Utskott 9: 


— 324 — 









Motion 120 


Enhetlig utmärkning av ”blåljus” personal och fordon 

För ett bra tag sedan var polisens fordon svartvita, brandkårens fordon var 

som i dag röda medan ambulanserna var vita med ”röda kors” påmålade. Polisens 

uniform är lätt igenkännbar, en brandman i hjälm och skyddskläder går 

ju inte heller att ta fel på. 

Men sedan blir det lite svårare. Att polisbilar numera är blåvita förändrar inte 

så mycket. Texten ”Polis” är tydligt målad på fordonens alla sidor. De flesta 

störs väl inte heller så mycket av att Försvarsmaktens vaktpersonal har sina 

fordon målade på exakt samma sätt som polisen men där fordonen i stället har 

texten ”Skyddsvakt” på sidorna. 

De vita ambulanserna blev sedan gula, därefter röd/gula och numera målas 

allt oftare ambulanser grön/gula med olika mönster. Det har blivit allt svårare 

att skilja ut ambulanserna i trafiken där det finns många färgglada fordon som 

kan se väldigt snarlika ut. 

Vid katastrofer och större olyckor kan utryckningsfordon och personal behöva 

samlas från många olika distrikt, områden och landsting främst i landets 

mer tättbefolkade områden. 

Det är då viktigt att direkt få en klar bild över vem som räddningsledare, 

sjukvårdsledare, läkare, sjuksköterska eller ambulanspersonal. Hur många 

vet att gula hjälmar bärs av befälspersoner och att rutmönstrad hjälm bärs 

av chef/ledare på en olycksplats. Sedan finns det en mycket rik blandning av 



— 325 — 

Utskott 9: 


västar som i olika färger och med olika text utmärker olika kompetenser och 

ansvar. 

Rikspolisstyrelsen bestämmer över polisens personal, fordon och dess utmärkning. 

Räddningsverket ansvarar för räddningstjänstens personal, fordon 

och dess utmärkning. Problemet blir att varje landsting självständigt fattar 

egna beslut för sin personal och sina fordon. Socialstyrelsen kan visserligen 

ge övergripande till intet förpliktande riktlinjer men det är fortfarande varje 

landsting som fattar sina egna beslut. Det är ju därför som det blir en så brokig 

blandning av olika märkningar på katastrofplatser och vid större olyckor. 

Här finns risk för misstag och felbedömningar när beslut måste fattas snabb 

och när liv är i fara. 

Med anledning av ovanstående föreslår jag att moderaterna verkar för 

att ett framtagande av samordnade riktlinjer och bestämmelser för utmärkning 

av utryckningsfordon och personal som har i uppgift att verka på 

olycksplatser, 

att till exempel Räddningsverket får ett sammanhållade samordningsansvar 

för hur man skall märka ut landstingens, regionernas och Räddningsverkets 

fordon och personal, 

att Räddningsverket får ge ut riktlinjer för utmärkning av övrig insatspersonal/fordon, 

samt 


Bo Hultin 

Boden 





Förbundsstämman beslutar i enlighet med förbundsstyrelsens förslag 


Utskott 9: 


— 326 — 



Motion 121 

Edward Riedl, Umeå Södra – Västerbottens län 

Kvinnors rätt att freda sin kropp med tårgasspray 

I dagens Sverige klarar inte rättsstaten av att skydda kvinnor från övergrepp 

och våld vilket i de flesta fall begås av någon till offret närstående. I den här 

motionen är min avsikt att i huvudsak inrikta mig på överfallsvåldtäkter som 

begås av någon som är okänd för offret. De är förhållandevis få i förhållande 

till antalet våldtäkter totalt men de begränsar också människors livsutrymme 

på ett dramatiskt vis. December 2005 har ytterligare en överfallsvåldtäkt skett 

i Umeå där förövaren av vissa tros vara Hagamannen som några år tidigare 

höll en hel stad i skräck. Oavsett om det är samma våldtäktsman som är 

tillbaka eller en ny så handlar det om samma grova våld där offren förutom 

själva våldtäkten också utsätts för våld som är så grovt att livshotande skador 

uppstår. Dessa förövare väljer urskillningslöst ut sina offer och ingen går 

säker. Det är precis detta som göra att samtliga människor i en hel stad som 

Umeå tvingas ändra sina livsmönster för att undvika en enda galning som 

samhället inte kan skydda dem mot. Många kvinnor vågar sig inte ut efter 

mörkrets inbrott och manliga närstående oroar sig ständigt vilket ytterligare 

förminskar livsutrymmet. 

Sverige behöver fler poliser vilket vi moderater aktivt verkar för. Men det är 

givetvis inte hela lösningen eftersom vi inte kan ha poliser i vartenda gathörn. 

När rättstaten inte klara av att freda människor måste den åtminstone ge utrymmer 

för eget skydd och ansvar. Med tårgasspray i fickan ökar säkerheten 

för de kvinnor som vill röra sig ute efter mörkrets inbrott. Det är ett defensivt 

och relativt ofarligt vapen som borde ges på licens till kvinnor som så önskar. 

Det handlar inte enbart om att öka säkerheten utan även om en viktig markering 

från ett samhälle som inte längre enbart vill leva i fruktan. Det handlar 

om att återta initiativet och ge kvinnor möjligheten att freda sina kroppar mot 

galningar. 


att kvinnor ges möjlighet att få licens för tårgasspray, samt 

att länsförbundsstämman bifaller motionen i sin helhet och skickar den vidare 

till partistämman. 

Edward Riedl, 

Umeå 



— 327 — 

Utskott 9: 



Det är upprörande att våldet i Sverige ökat. Vi är helt eniga om att det behövs 

fler poliser . De våldshändelser om har utspelats i Umeå mot kvinnor har 

väckt skräck och förstämning. Kvinnors rörelsefrihet har inskränkts. Det är 

därför rimligt att oroade kvinnor ges möjlighet att söka licens för tårgasspray. 

Till en sådan licens skall givetvis knytas både utbildning i handhavandet och 

ansvarsutkrävande vid missbruk. Med dessa restriktioner föreslå förbundsstämman 


att skicka den vidare till partistämman. 




att skicka den vidare till partistämman. 

Motion 122 


Avskaffa fängelseförbudet 

Ibland måste man ompröva gamla sanningar. En gammal sanning är att den 

som begår ett brott under påverkan av en allvarlig psykisk störning inte får 

dömas till fängelse. Istället överlämnas den tilltalade till rättspsykiatrisk vård. 

I flera fall är det så att den psykiska störningen har avklingat efter brottet så 

att brottslingen faktiskt är frisk vid rättegången, men trots detta har man inte 

rätt att utdöma fängelsestraff. Dessutom är det så att många som döms till 

vård får en snar utskrivning efter avslutad rättegång. 

Det här sammantaget gör att allvaret i det begångna brottet inte alltid återspeglas 

i påföljden. Det är inte rimligt att ett mord kan få till påföljd att den 

tilltalade är fri och ute i samhället igen efter bara några månader. 

Brott och straff är en svår balansgång. Var går gränsen för det ansvar som man 

kan utkräva av enskild person? Vem är frisk och vem är sjuk och när är man 

Utskott 9: 


— 328 — 



så sjuk att man inte på något sätt kan förstå sina handlingar och därmed straffas 

för dem? 

En statlig utredare har i en rapport lämnat några förslag som bland annat 

innebär att fängelse i vissa fall ska kunna dömas ut som påföljd även om gärningsmannen 

var psykiskt störd när brottet begicks. Rapporten har överlämnats 

till justitieminister Beatrice Ask. 

Vi är ute på farlig mark om vi inte tar hänsyn till allvaret i det begångna brottet. 

Samhället har ett ansvar att dels ge den tilltalade en korrekt rättslig bedömning, 

men också att påvisa att vi tar brott på allvar och utdömer rimliga 

påföljder. Det är vår skyldighet mot alla medborgare och framförallt mot alla 

brottsoffer. 

Det finns fall då brottets allvar inte kan följas av någon annan påföljd än fängelse. 

I fängelsestraffet ska självklart ingå relevant vård för den dömde. Det 

är hög tid att ta hänsyn till allvaret i alla brott och därmed dags att förändra 

rådande lagstiftning och införa en möjlighet för domstol att utdöma fängelsestraff, 

även i fall då den tilltalade bedömts vara psykiskt sjuk. 

Med hänvisning till ovanstående yrkar undertecknad 

att förbundsstämman bifaller att moderaterna ska verka för att rådande 

lagstiftning förändras så att det blir möjligt att i vissa fall utdöma fängelsestraff 

påföljd, även för tilltalade som begått brott under en psykisk 

störning, samt 

att förbundsstämman tar motionen som sin egen och sänder den vidare till 

moderaternas partistämma. 

Helena Widegren 



Motionären yrkar att moderaterna ska verka för att rådande lagstiftning 

rörande påföljder för psykiskt sjuka lagöverträdare förändras, så att det blir 

möjligt att i vissa fall utdöma fängelsestraff även för tilltalade som begått 

brott under en psykisk störning. 

Frågan om psykiskt störda lagöverträdare är viktig. Dels är det väsentligt att 

de som har ett behov av vård ska kunna få det. Dels måste allmänheten kunna 

känna sig trygg i att människor som begått grova brott inte går fria och riskerar 

att skada andra. Frågan spänner över såväl justitieområdet som det sociala 

området. 



— 329 — 

Utskott 9: 


För närvarande remissbehandlas departementspromemorian 2007:5. Påföljder 

för psykiskt störda lagöverträdare. Syftet med promemorians arbete är att 

åtgärda den så kallade ”luckan” i lagen, vilken i vissa fall lett till att psykiskt 

störda som begått brott inte kunnat dömas till fängelse, men inte heller fått 

vård. Detta gäller i fall då en person befunnits psykiskt störd vid brottet men 

tillfrisknat innan dom eller friskförklaras snart efter dom till rättspsykiatrisk 

vård. Efter avslutad remissbehandling avser justitiedepartementet behandla 

frågan med prioritet i syfte att åtgärda problematiken med dagens lagstiftning. 






Utskott 9: 


— 330 — 



Utskott 10: 

Organisation och stadgar

Motion 123 

Gullan Lindblad, Karlstad – Värmlands län 


Inom moderaterna är cirka 25 procent av väljarna 65 år och äldre. 

Partiet vill verka för att allt fler äldre kvarstannar i arbetslivet. Detta bör gälla 

även i det politiska arbetet. Det sägs också i partistyrelsens fastställda mål 

2005 att det är viktigt att Moderata Seniorer särskilt skall inrikta sig på frågor 

som är viktiga för de äldre medborgarna och att organisationen ska verka för 

ökad representation för seniorer på alla nivåer. 

För att nå dessa mål och för att stärka seniorernas ställning i deras arbete i 

länsförbund och i partiföreningar är det viktigt att Moderata Seniorers ställning 

i partiet är tydlig och jämförbar med Moderatkvinnornas och Moderata 

Ungdomsförbundets ställning. 

I förslaget till stadgar för Moderata Samlingspartiet, paragraf 8 Partistyrelsen 

moment 2, anges att vice ordförande i Moderatkvinnorna respektive Moderata 

Ungdomsförbundet är ständigt adjungerade. Praxis har utvecklats så att 

ordföranden i Moderata Seniorer adjungeras till partistyrelsen men detta är 

inte fastställt i stadgarna utan prövas efter varje riksdagsval. Om partiet anser 

att Moderata Seniorer är en viktig del av partiet bör detta komma till uttryck 

i stadgarna. Ordföranden i Moderata Seniorer bör ha motsvarande ställning 

som vice ordförandena i Moderatkvinnorna och Moderata Ungdomsförbundet. 

Det visar då att Moderata Seniorer är en viktig del av partiet och att de 

äldres synpunkter är viktiga för partistyrelsens beslut. Det ger också garantier 

för att information om det inre partiarbetet kan nå ut till Moderata Seniorers 

lokalföreningar och deras medlemmar. 

Motsvarande tillägg bör göras i förslaget till normalstadgar för förbund, kretsar 

och partiföreningar inom moderaterna. 

Med hänvisning till det ovan anförda föreslår jag att partistämman beslutar 

att stadgarna för Moderata Samlingspartiet, paragraf 8 Partistyrelsen, moment 

2, sista stycket, ges följande utformning: 

”Partistyrelsen har rätt att till sina sammanträden adjungera ledamöter. 

Vice ordförande i Moderatkvinnorna respektive Moderata Ungdomsförbundet 

samt ordförande i Moderata Seniorer är ständigt adjungerade. 

Adjungerad ledamot har yttranderätt och rätt att till protokollet anmäla 

avvikande mening.”, samt 



— 333 — 

Utskott 10: 


att motsvarande tillägg görs i normalstadgarna för förbund, kretsar och partiföreningar 

i Moderata Samlingspartiet. 

Gullan Lindblad 

Karlstad 


Förbundsstyrelsen delar helt motionärens åsikt. 

Förbundsstyrelsen förslår partistämman besluta 


Motion 124 

Sven Olov Brandt, Linköping – Östergötlands län 


Moderata Seniorer har som sitt ändamål att verka för ökade insatser i partiarbetet 

från seniormedlemmar och för att dessa aktivt deltar i den allmänna 

politiska debatten. 

De äldre medborgarna som blir fler är en viktig grupp för partiet, där inriktningen 

från seniorerna har varit att bevaka äldrefrågor samt verka för representation 

på alla nivåer. 

För att nå dessa mål och för att stärka seniorernas roll i deras arbete i länsförbund 

och i partiföreningar är det viktigt att Moderata Seniorers ställning 

i partiet är tydlig och jämförbar med andra sidoorganisationer såsom Moderatkvinnorna 

och Moderata Ungdomsförbundet. Detta är för närvarande inte 

fallet och i stadgekommitténs förslag till nya partistadgar finns inte heller i 

paragraf 4 Organisationer inom partiet, Moderata Seniorer upptaget. 

Inom Östergötland samt övriga landet ökar intresse och verksamhet för de 

frågor som rör äldre och de ökar att bevaka och att våra medlemmar och 

sympatisörer visar stort förtroende för Seniorernas arbete för partiets bästa. 

Seniorerna kan vara en stark bidragande organisation för att vinna valet 2010. 

För att seniorerna skall få en stark plattform inom partiet samt verka som en 

organisation fullt ut jämförbar med Moderatkvinnorna och ungdomsförbun- 

Utskott 10: 


— 334 — 



det yrkas att i stadgarna införs paragraf 4 Seniorerna som fullvärdiga medlemmar. 

Jag föreslår partistämman besluta 

att i stadgarna för Moderata Samlingspartiet upptages Moderata Seniorer 

som jämförbar organisation som Moderatkvinnorna och Moderata Ungdomsförbundet. 

Sven Olov Brandt 

Linköping 


Seniorerna är en viktig del av moderaternas verksamhet och arbete, inte minst 

genom att bidra med en seniorröst som står på partiets sida. Motionären föreslår 

därför att Moderata Seniorer tydligare lyfts in som en del av partiorganisationen, 

inkluderandes självskriven ledamot i partistyrelsen. 

Förbundsstyrelsen ställer sig inte odelat positiv till den här utvecklingen. Å 

ena sidan kan partiet inte i oändlighet delas upp i allt fler autonoma delar, å 

andra sidan finns det goda skäl till att låta seniorerna delta på samma villkor 

som Moderatkvinnorna och Moderata Ungdomsförbundet. 

Ovanstående tveksamheter till trots finner förbundsstyrelsen att argumenten 

för motionen överväger, inom ramen för den partistruktur och stadga som föreslås. 

Det vore synd att inte låta seniorernas goda kraft förstärka arbetet med 

att utveckla moderaterna som ett parti för alla, och för alla åldrar. 



Motion 125 

Inger Koch, Kungsholmen – Stockholms stad m fl 


Moderata Seniorer har som sitt ändamål bland annat att verka för ökade 

insatser i partiarbetet från seniormedlemmar och för att dessa aktivt deltar i 

den allmänna politiska debatten och därvid särskilt inriktar sig på frågor som 



— 335 — 

Utskott 10: 


är viktiga för de äldre medborgarna samt att verka för ökad representation för 

seniorer på alla nivåer. Dessa ändamål har fastställts av partistyrelsen 2005. 

För att nå dessa mål och för att stärka seniorerna i deras arbete i länsförbund 

och i partiföreningar är det viktigt att Moderata Seniorers ställning i partiet 

är tydlig och jämförbar med andra sidoorganisationers såsom Moderatkvinnorna 

och Moderata Ungdomsförbundet. Detta är för närvarande inte fallet 

och i stadgekommitténs förslag till nya partistadgar finns inte heller i paragraf 

4 Organisationer inom partiet, Moderata Seniorer upptaget. 

I förslaget till stadgar för Moderata Samlingspartiet, paragraf 8 Partistyrelsen, 

moment 2 anges att vice ordförande i Moderatkvinnorna respektive Moderata 

Ungdomsförbundet är ständigt adjungerade. Visserligen har praxis utvecklats 

så att ordföranden i Moderata Seniorer adjungeras till partistyrelsen, men 

detta är inte fastställt i stadgarna utan prövas efter varje styrelseval. Att ge 

ordföranden i Moderata Seniorer motsvarande ställning som vice ordförandena 

i Moderatkvinnorna och Moderata Ungdomsförbundet skulle vara en 

tydlig markering från partiet att Moderata Seniorer är en betydelsefull gren i 

partiet och att dess synpunkter är viktiga som underlag för partistyrelsens beslut. 

Det skapar också en garanti för att information om det inre partiarbetet 

kan nå Moderata Seniorers lokalföreningar och deras medlemmar. 

Motsvarande tillägg bör föras till förslaget till normalstadga för förbund, 

kretsar och partiföreningar i Moderata Samlingspartiet. 

Jag föreslår partistämman besluta 

att stadgarna för Moderata Samlingspartiet, paragraf 8 Partistyrelsen, moment 

2, sista stycket ges följande utformning : ”Partistyrelsen har rätt att 

till sina sammanträden adjungera ledamöter. Vice ordförande i Moderatkvinnorna 

respektive Moderata Ungdomsförbundet samt ordförande 

i Moderata Seniorer är ständigt adjungerade. Adjungerad ledamot har 

yttranderätt och rätt att till protokollet anmäla avvikande mening.”, samt 

att motsvarande tillägg görs i normalstadgarna för förbund, kretsar och partiföreningar 

i Moderata Samlingspartiet. 

Inger Koch Bertil Persson Käthe Berggren 

Kungsholmen Lund Malmö 

Stockholms stad Skåne län Skåne län 

Eva Björne Gösta Lange Alvar Gunnarsson 

Alnö Göteborg Värnamo 

Västernorrlands län Göteborgs stad Jönköpings län 

Utskott 10: 


— 336 — 




Med hänvisning till förbundets yttrande över förslag till nya stadgar där bland 

annat föreslås att i stadgans paragraf 4, Organisationer, endast skall redovisas 

organisationer som verkligen är självständiga organisationer föreslås avslag på 

motionen. 



Motion 126 

Tomas Arvidsson m fl, Skillingaryd-Vaggeryd 


Styresformer och partiets medverkan som 

nomineringsgrupp inom Svenska kyrkan i framtiden 

Vårt parti beslutade med relativt liten majoritet vid tidigare partistämma att 

partiet skulle ställa upp i kyrkovalet 2005 med obligatorium till stiftsfullmäktige 

och kyrkomöte samt frivilligt, efter lokala förutsättningar, till beslutande 

valda organ i församling och/eller kyrklig samfällighet. Vårt parti ställer inget 

krav på viss religion eller tillhörighet till visst trossamfund. Därför är det i 

längden en ohållbar inriktning att partiet skall vara delaktigt i ett trossamfunds 

inre liv. Däremot är det givet att moderata aktiva medlemmar i Svenska 

kyrkan skall kunna finna former för att utöva ett moderat förvaltarskap i en 

allmän öppen folkkyrkas styresformer. Vi noterar att några av de andra partierna 

i Allians för Sverige har funnit sådana former. 

Riksdagen reglerar genom lag fortfarande flera år efter att kyrka och stat gått 

skilda vägar vissa fundamenta för Svenska kyrkans inre liv som fritt trossamfund. 

Såväl för stat som Svenska kyrkan är det av vikt att vissa slutliga frågor 

kring bodelningen samt att trossamfundet även i formell mening blir ett fritt 

trossamfund får sin snara lösning. Frågan torde kunna finna en lösning såväl 

genom aktivt ställningstagande i riksdagen som av Svenska kyrkan, genom 

kyrkomötet, själv. 

Vi motionärer menar att partiet på ett ansvarsfullt sätt bör diskutera frågan 

om partiets medverkan i Svenska kyrkans inre liv inför kommande kyrkoval 

2009 samt medverka genom ändrad lagstiftning att slutligen helt frigöra 

Svenska kyrkan från staten. Möjligheten att medverka vid bildandet av en friare 

form, skild från partiet, för moderata aktiva medlemmar i Svenska kyrkan 



— 337 — 

Utskott 10: 


skall givetvis beaktas. Vi anser att det är rimligt att partiet lämnar kyrkopolitiken. 

Vi anser att frågan är för viktigt för att som nu ”gömmas” undan till en 

stadgefråga såsom gjorts i föreliggande utkast till stadgar. 

Vi föreslår stämman besluta 

att förbundstämman antar motionen som sin egen och vidaresänder den till 

partistämman, samt 

att partiet genomför ett landsomfattande rådslag kring frågan om partiets 

medverkan i Svenska kyrkans inre liv inför kommande kyrkoval 2009. 

Tomas Arvidsson 


Ing-Marie H Paulsson 



Svenska kyrkan skildes från staten den 1 januari 2000. En särskild lag finns 

för Svenska kyrkan (endast paragraf 14) som kallas ”Lag om Svenska kyrkan” 

(Statens författningssamling 1998:1591) från år 1998 och reglerar i huvudsak 

Svenska kyrkans organisation och kyrkoavgiften. 

Motionärerna tar i huvudsak upp två ämnen. För det första statens framtida 

relation till Svenska kyrkan och för det andra om moderaterna skall medverka 

som nomineringsgrupp till valen inom Svenska kyrkan. 

Ska politiska partier som sådana, ha inflytande på Svenska kyrkan eller ska 

inflytandet begränsas till dem som är medlemmar i Svenska kyrkan? Bland 

Svenska kyrkans medlemmar finns naturligtvis de flesta partier representerade. 

Folkpartiet och Kristdemokraterna har sagt att partierna inte ska ha något 

inflytande på nomineringarna till de olika valen i Svenska kyrkan utan man 

har bildat undergrupper/nätverk inom respektive parti för kyrkopolitiskt 

intresserade medlemmar. Ska de politiska partier som strävar att bli alltmer 

mångkulturella, och där man ska kunna möta företrädare för flera religioner 

men även ateister, vara de som har inflytande över Svenska kyrkan. Tendensen 

är klar att partier alltmer drar sig ur ett engagemang, och överlåter detta 

till dem som är intresserade kyrkomedlemmar. 

Att som motionärerna anse att det nu är dags att ompröva Svenska kyrkans 

relation till staten för att ge den en friare roll genom ändrad lagstiftning redan 

efter knappa sju års verksamhet kan väl knappast sägas ha ett stöd i kyrkan 

själv. Vad man i första hand borde göra, är att utvärdera de gångna årens verksamhet 

på samma sätt som man nu utvärderar begravningsverksamheten. 

Utskott 10: 


— 338 — 



Finns inom moderaterna en levande kyrkopolitisk debatt om vad moderaterna 

vill? Denna debatt behöver i så fall stärkas för att motivera att moderaterna 

medverkar som nomineringsgrupp i valen i Svenska kyrkan. 


att sända motionen med förbundsstyrelsens yttrande till partistämman, samt 

att med ovanstående anse motionen vara besvarad. 



att sända motionen med förbundsstyrelsens yttrande till partistämman, samt 

att med ovanstående anse motionen vara besvarad. 

Motion 127 

Moderaterna i Norra Älvsborg 

Moderaternas deltagande i val inom Svenska kyrkan 

Moderaterna har av tradition deltagit i valen inom trossamfundet Svenska 

kyrkan även sedan kyrkan skildes från staten. Svenska kyrkan är ett fristående 

trossamfund och moderaterna är ett icke-konfessionellt politiskt parti, 

därför anser jag det vara oförenligt med moderat ideologi att moderaterna i 

fortsättningen finns med som nomineringsgrupp i de kyrkliga valen. 

Vid millennieskiftet gick Svenska kyrkan och staten skilda vägar. 

Det var en efterlängtad reform eftersom en demokratisk stat inte kan 

vara bunden till en viss trosinriktning utan måste stå neutral. Visserligen 

vilar den svenska författningen på en kristen grund, med de 

värderingar som sedan Olof Skötkonung döptes i Husaby källa varit 

ledstjärnan i det svenska styressättet och laggrundande, men staten i 

sig kan inte, stick i stäv med god demokratisk anda, bedriva religiös 

verksamhet. 

Vid skilsmässan lades vissa grunder upp för kyrkans verksamhet för 

att garantera att den även i fortsättningen är en demokratiskt styrd 

folkkyrka. Det inrättades en speciell lag för att staten skulle kunna 

ha ett fortsatt inflytande över vissa saker. I den lagen regleras till 



— 339 — 

Utskott 10: 


exempel församlingstillhörighet och begravningsväsendet med mera. 

Däremot reglerar staten inte den teologiska grunden för kyrkans 

verksamhet. 

Många politiska partier har skiljt ut den kyrkopolitiska verksamheten 

från det övriga partiet genom att låta medlemmar med ett kyrkligt 

intresse bilda nätverk med lös koppling till partiet. Ta som exempel 

Folkpartiet där de som vill ställa upp i kyrkliga val inte får använda 

den vanliga partibeteckningen utan måste använda sig av beteckningen 

”Folkpartister i Svenska kyrkan” (Fisk), för Kristdemokraterna 

gäller samma sak, vanlig partibeteckning används inte längre utan 

den gällande är ”Kristdemokrater i Svenska kyrkan”. Detta för att 

partierna som sådana inte anser sig kunna ta ställning i inomkyrkliga 

frågor. 

Jag tycker att moderaterna skall ta samma väg. Moderaterna är i dag 

ett parti där alla skall kunna känna sig hemma. Även muslimer och 

buddister måste känna sig välkomna i moderaterna, men jag tror att 

moderaternas koppling till trossamfundet Svenska kyrkan ställer till 

problem där. Hur kan en muslim identifiera sig med ett parti som har 

två partiprogram, ett för vanlig politik och ett för kyrkopolitik? Att 

moderaterna vilar på den västerländska etiken med en biblisk grund 

är något bra, för det är en kulturell grund, men att moderaterna engagerar 

sig i ett speciellt trossamfund, är det verkligen förenligt med vår 

ideologi? Alla människors frihet, möjlighet att ta ansvar för sina egna 

liv, mindre politisk styrning och färre klåfingriga politiker, fast samtidigt 

lägga sig i Svenska kyrkans inre angelägenheter? 

Svenska kyrkan är som institution en kulturbärare i Sverige, den har 

en fast förankring i den svenska folksjälen och har fortfarande stor 

betydelse för samhället. Den har i sin ägo många viktiga byggnader 

och är en samlingsplats. Trots det så är den faktiskt ett fristående 

trossamfund, den skall styras med utgångspunkt i Bibeln och bekännelseskrifterna 

och inte med utgångspunkt i politiska partiers program. 

Med anledning av ovan förda resonemang föreslår jag förbundsstämman 

besluta 

att moderaterna inte skall ställa upp i val till trossamfundet Svenska kyrkans 

beslutande församlingar, 

att ge medlemmar i moderaterna full frihet att i kyrkliga val finnas med i 

vilken nomineringsgrupp som helst, under villkor att den är från övriga 

politiska partier helt fristående, 

Utskott 10: 


— 340 — 



att ge de moderata medlemmar som så önskar möjlighet att ställa upp i kyrkliga 

val under beteckningen moderater i Svenska kyrkan, 

att inte med kommunalt eller statligt partistöd finansiera kampanjer inför val 

i trossamfundet Svenska kyrkan, 

att anta motionen som sin egen, samt 

att motionen förs fram som egen motion till partistämman. 

Markus Larsson 

Ale 


Vid två tidigare förbundsstämmor har länsförbundet beslutat att partiet inte 

skall ställa upp i kyrkovalet. Eftersom partistämman beslutat, att partiet skall 

deltaga, har länsförbundet medverkat i valen. Förbundsstyrelsen uttrycker 

också att de som så önskar kan ställa upp i kyrkovalet, dock aldrig under ett 

annat namn än Moderata Samlingspartiet. 

Med anledning härav anser förbundsstyrelsen 

att bifalla att-satserna 1, 2, 4, 5 och 6, samt 




att bifalla att-satserna 1, 2, 4, 5 och 6, samt 




— 341 — 

Utskott 10: 


Motion 128 


Valet till Svenska kyrkan 2009 

Diskussionen om och hur moderaterna skall engagera sig i kyrkovalen har 

varit intensiv sedan kyrkan skildes från staten. Det är enligt vår bedömning 

inte möjligt att hantera den här frågan på ett tillfredsställande sätt genom fristående 

beslut i enskilda förbund och föreningar. Ett antal aspekter är sådana 

att de med fördel löses på ett enhetligt om än inte i detalj styrande sätt för 

hela partiet. Därför är det önskvärt med ett principbeslut av partistämman 

som kan ligga till grund för exakt utformning av vad som ska gälla på förbunds- 

och föreningsnivå. Syftet med denna motion är att lägga grunden för 

ett sådant principbeslut. 

Att en frivillig organisation genomför val mellan partier är en mycket märklig 

konstruktion. På sikt är det rimligt att anta att formerna för att utse kyrkliga 

representanter kommer utvecklas i en helt annan riktning. Dessutom finns 

det goda skäl, såväl principiella som praktiska, att fokusera partiets resurser 

på huvuduppgiften, nämligen valen till de genuint politiska församlingarna 

istället för de kyrkliga dito. 

Samtidigt är det inte möjligt att blunda för det faktum att det finns ett historiskt 

arv av moderat engagemang i ”kyrkopolitiken”, som det finns anledning 

att tillvarata. Att nu helt klippa av banden till kyrkan innebär att en kommandohöjd, 

må vara att dess värde kan diskuteras, överlämnas åt övriga politiska 

partier. Dessutom finns ett stort antal moderata medlemmar som i dag har 

uppdrag inom kyrkan som skulle kunna uppleva sig övergivna. 

Det absolut sämsta alternativet är att detta blir en intern stridsfråga där olika 

grupperingar tävlar om att med hjälp av tillfälliga majoriteter driva igenom 

sitt förhållningssätt. Hanteringen av denna fråga bör alltså ske med viss pragmatism 

utan att för den skull göra avkall på fundamentala principer. Det är 

önskvärt att hitta en långsiktigt hållbar lösning som kan vinna bred acceptans 

i partiet. 

Det finns enligt vår mening inget skäl att hindra de partimedlemmar som så 

önskar att deltaga i kyrkliga val under en partibeteckning som ger vägledning 

till den som röstar moderat i andra val. Ej heller finns något skäl att förhindra 

de föreningar som så önskar att som ett inslag i sin fortlöpande kampanjverksamhet 

under hösten 2009 också påminna om att det snart är val till kyrkan. 

Däremot finns skäl att tydliggöra att detta inte är en av moderaternas kärnuppgifter 

och att de som önskar deltaga i kyrkliga val ej heller kan göra anspråk 

på vare sig andra medlemmars engagemang eller partiets resurser. 

Utskott 10: 


— 342 — 



En rimlig hanteringsordning skulle kunna utgå från fem enkla principer: 

• Moderaterna bör icke delta i val till Svenska kyrkans interna organ. 

• Möjlighet bör ges för de partimedlemmar som önskar att kandidera till 

kyrkliga uppdrag att göra det under en partibeteckning som associerar till 

moderaterna. 

• Rätten till denna partibeteckning med tillhörande makt över nomineringar 

bör inledningsvis reserveras för korresponderande nivå inom partiet – församling/förening, 

stift/förbund etcetera – och regleras i särskild ordning. 

• Huvudansvaret för att bedriva valrörelse inför kyrkovalet åligger de personer 

som kandiderar i respektive val. 

• Något generellt ekonomiskt stöd för detta utgår inte från moderaterna. 

En sådan ordning skulle ge stor frihet för anpassning efter lokala förutsättningar 

och de lokala partimedlemmarnas önskemål. 


att de fem principerna ovan skall ligga till grund för partiets hantering av 

kyrkovalet 2009. 


Motion 129 

Peter Hemgard, Kalmar – Kalmar län 

Enhetlig medlemsavgift 

I dag har moderaterna runtom i landet stora skillnader på medlemsavgiften 

(olika mellan föreningar, åldrar, boendeformer eller vad man nu på olika håll 

har hittat på som kriterier). Detta är enligt mitt synsätt både förvirrande och 

felaktigt. 

Jag anser att medlemskapet ska uppfattas som att man som enskild person 

blir medlem i moderaterna. Den adress man är skriven på avgör vidare i vilket 

förbund och i vilken förening man rent organisatoriskt tillhör. För de allra 

flesta medlemmar är just förenings- och förbundstillhörighet mindre viktigt. 

Medlemskapet är för de allra flesta en signal att vilja stödja moderaterna i vårt 

arbete. 



— 343 — 

Utskott 10: 


Oavsett betalningsnivå har alla medlemmar lika rättigheter och skyldigheter. 

Att då ha olika medlemsavgifter ger inte bara praktiskt merarbete utan sänder 

en signal att exempelvis att ett boende i X-by automatiskt ska ge en rabatt hos 

moderaterna. 

Den lägre inträdesavgiften bygger på att hela medlemsavgiften om 100 kronor 

första året tillfaller föreningen. Beslutet om att riksorganisationen och förbund 

inte tar ut sin del av denna avgift är fattat och bekräftat på partistämmor 

vilket gör att jag anser att en lägre inträdesavgift bör gälla även i fortsättningen. 

En enhetlig medlemsavgift för alla 

I dag beslutar partistämman om riksorganisationens medlemsavgift för åren 

tre och fyra efter stämman. Förbundsstämmorna runtom i partiet beslutar om 

förbundets andel för två år fram i tiden. I de flesta länsförbund fattar föreningarnas 

årsmöten beslut om kommande års medlemsavgift för föreningen. 

De tre besluten fastställer tillsammans den avgift medlemmen betalar. 

Jag anser efter bland annat ha studerat andra ideella organisationer att partistämman 

ska fatta beslut om att införa en enhetlig medlemsavgift för alla 

medlemmar och samtidigt fastställa de olika organisatoriska nivåernas andel 

av den gemensamma medlemsavgiften. 

Jag föreslår partistämman besluta: 

att en enhetlig medlemsavgift för alla medlemmar införs i hela partiet (Moderata 

Ungdomsförbundet undantaget) och fastställer de olika organisatoriska 

nivåernas andel av denna medlemsavgift. 

Peter Hemgard 

Kalmar 


Vi ser ingen anledning att ändra dagens ordning och fäster stor vikt vid att 

föreningarna även i fortsättningen får vara med och bestämma medlemsavgiftens 

storlek. 

Med anledning av ovanstående föreslår förbundsstyrelsen partistämman 


Utskott 10: 


— 344 — 



Motion 130 

Jan Österdahl m fl, Fjärås – Hallands län 

Lägre avgift för familjemedlemmar 

Det är tråkigt med den nergång i antalet medlemmar som alla ideella föreningar 

vidkänns. 

För oss moderater i Kungsbacka var den nästan 25 procent år 2004 enligt 

kretsens årsberättelse. Det finns säkert mycket som kan göras. Vi ska försöka 

jobba med allt. 

En liten men kanske betydelsefull detalj är medlemsavgiften. I Fjärås har vi 

medlemmar som inte betalat sin medlemsavgift för att det anser att det anses 

för dyrt. Det nya förslaget från förbundet är 175 kronor per person, för en 

man och hustru blir detta 350 kronor per år. Det är mer än vad många till 

exempel pensionärer anser det vara värt att vara medlem. Pengarna gör mera 

nytta på annat håll. Vi måste komma bort från att moderaterna är ett parti för 

rika och välbärgade. Moderaterna är ett idéparti som står för frihet, valfrihet 

etcetera. 

Vid en snabb koll på andra organisationer som Röda korset och Aktiespararna 

finner vi att de har en avgiftsstruktur med personligt medlemskap och 

familjemedlemskap till lägre avgift. Syftet är klart. Man når och får fler medlemmar. 

Flera medlemmar ger större legitimitet i debatten och är en rekryteringsbas 

för aktiva medlemmar. 

Vi föreslår 

att moderaterna ser över sin policy när det gäller medlemsavgifter och inför 

en lägre avgift för familjemedlemmar. 

Jan Österdahl 

Fjärås 

Gunilla Dahlström 

Fjärås 


Förbundsstyrelsen delar den uppfattning som framförs i motionen. 

Redan i dag är det möjligt för en förening att reducera avgiften för en samsända 

medlemmar. Vi menar dock att även riksorganisationsavgiften bör reduceras 

i förhållande till de besparingar som förväntas kunna ske under året. 



— 345 — 

Utskott 10: 




Motion 131 


Försäkring för förtroendevalda i kommun och 

landsting 

När man har fått ett förtroendeuppdrag i kommun och landsting så är det 

något positivt och en livserfarenhet, som man ska tillvarata. För det innebär, 

att man kan påverka samhällets utveckling. 

Tyvärr, så kan det finnas en negativ sida av att vara invald i en nämnd eller 

styrelse som inte tydliggörs alla gånger. Ett typiskt exempel på det finns i Finspångs 

kommun. Kommunstyrelsens ordförande har i dagsläget genomgått 

två rättegångar som avser arbetsmiljöbrott. Allt beror på att delegationsordningen 

inte var tillräckligt tydlig under två veckor för ett par år sedan. Det i 

sin tur berodde på att ett politiskt beslut i kommunstyrelsen inte gjordes i rätt 

tid. 

Dessa två rättegångar har redan skapat kostnader som kommer att drabba 

kommunstyrelsens ordförande om han förlorar i nästa instans. Det kan avse 

rättegångskostnader, skadestånd och böter. Totalt kan det röra sig om flera 

hundratusentals kronor, som han får ”betala ur egen ficka”. Min fundering är 

om detta är rimligt. 

Vid en förfrågan om det finns någon försäkring för oss medlemmar i moderaterna, 

som är moderata förtroendevalda, blev svaret: -Det finns en försäkring, 

om någon blir dömd för förskingring. Det är bra, men jag anser inte att det är 

tillräcklig. För i framtiden bör det finnas en försäkring som täcker kostnader 

för oss förtroendevalda om vi blir åtalade i vår politiska utövning. 

Beroende på hur hög premien blir för försäkringen, så kan man tänka sig 

olika former av finansiering. Antingen ingår försäkringen i medlemsavgiften 

eller så kan varje förtroendevald bli erbjuden att teckna en försäkring och 

därmed betalar premien själv. 

Utskott 10: 


— 346 — 



Med hänvisning till ovanstående föreslås förbundsstämman besluta 

att partiet genomför en upphandling av en försäkring som täcker kostnader 

som kan uppkomma för oss förtroendevalda i kommuner och landsting 

vid ett åtal och eventuell rättegång, samt 


moderaternas partistämma 2007. 

Inge Jacobsson 

Finspång 


Motionen pekar på den ansvarsfyllda roll den förtroendevalde har och vikten 

av att klargöra var ansvaret i en organisation ligger. 

Det fall som motionären refererar till och andra liknande fall visar tydligt att 

medvetenheten om vem som ytterst har ansvaret, hur man genom olika beslut 

lägger ansvar där det hör hemma och vilka följderna kan bli för den som är 

ansvarig, ofta är begränsad. 

Det är av största vikt att våra politiker har kunskap om vilka regler och lagar 

som gäller och att de får utbildning för att nå största möjliga säkerhet. I de 

utbildningar som anordnas för förtroendevalda måste även dessa frågor ingå. 

Att försäkra bort straffet för en ansvarig politiker som felat är en lösning som 

ter sig ytterst tveksam, på samma sätt som det vore att kunna försäkra bort 

straffet för andra brott. 

När det gäller rättegångskostnader och skadestånd bör detta kunna hanteras 

genom att kommunen eller landstinget står för detta genom sitt försäkringsskydd. 


att anse motionen som besvarad. 




att partiet verkar för att alla kommuner har ett försäkringsskydd som skyddar 

förtroendevalda vid uppkomna rättegångskostnader och skadestånd. 



— 347 — 

Utskott 10: 


Motion 132 

Gunnar Björklund, Västerås Skerike 


Val av beredning- och nomineringsledamöter 

Yrkande 

Att moderaterna centralt diskuterar vad som kan göras utöver vad som står 

i stadgarna, för val av ledamöter till valberedningar och nomineringar samt 

att moderaterna tar fram ett utbildnings- och diskussionsunderlag för hur en 

valberedning eller nomineringsnämnd kan verka. 

Motivering 

En organisation eller förenings viktigaste ledamöter är de som är valda för att 

leta rätt på lämpliga kandidater för olika poster. Vanligtvis väljs dessa ledamöter 

spontant utan några större förberedelser vilket har sina demokratiska 

fördelar men även nackdelar. Min fråga är, hur kan vi förbereda dessa val med 

eftertanke och vilka krav bör vi ställa på ledamöterna i en valberedning eller 

nomineringsnämnd och vilka krav skall valberedningens ledamöter ställa på 

tilltänkta kandidater? 





att överlämna till riksorganisationens utbildningsavdelning för kännedom 

och därmed anse motionen besvarad 

Utskott 10: 


— 348 — 



Motion 133 

Gunnar Björklund, Västerås Skerike 


Insändare och debattartiklar 

Yrkande 

Att vi inom moderaterna bättrar oss i teknik och snabbhet att besvara alla 

påhopp vi får från oppositionen. Någon typ av utbildning behövs och ett 

utbildningspaket bör kunna tas fram centralt. 





att överlämna till riksorganisationens utbildningsavdelning för kännedom 

och därmed anse motionen besvarad. 

Motion 134 


Medlemskap i Svenska kyrkan 

Efter att Svenska kyrkan skiljde sig från staten har antalet medlemmar i kyrkan 

minskat. Trots detta är det över 80 procent av befolkningen som är tillhöriga 

Svenska kyrkan som är öppen demokratisk och ekumenisk folkkyrka. 

År 2004 lämnade ca 78 000 medlemmar Svenska kyrkan. Av dessa var cirka 

46 000 män och cirka 32 000 kvinnor och cirka 1 300 norrbottningar. Nya 

medlemmars antal under förra året var cirka 5 900 i hela landet. Det har visats 

sig att största antalet utträden inträffade i samband med en tidningskampanj 

och att motståndet mot kvinnliga präster var främsta skälet. Andra skälet var 

kyrkoavgiften på cirka 2 000 kronor per år. 



— 349 — 

Utskott 10: 


Moderaterna och dess medlemmar har varit och är medlemmar i Svenska 

kyrkan. De kristna värderingarna och samverkan med och i Svenska kyrkan 

är en självklarhet för oss moderater. Så har det varit och så skall det även vara 

i fortsättningen. 

Under tider när olika katastrofer drabbar oss, när ensamhet, sjukdomar och 

olika behov av tröst gör sig påminda är det underbart att få tillhöra Svenska 

kyrkan och få den hjälp och tröst som varje människa behöver. Svenska 

kyrkan som öppen demokratisk folkkyrka är efterfrågad i dag som samtalspartner 

och innehållande av många olika kompetenser som dagens människor 

är i behov av. Kyrkans roll har förändrat sig med tiden. Svenska kyrkan är en 

kyrka bland människor även utanför kyrkorummet, i skolan, sjukhuset och 

nu senast julen 2004 också bland människor som drabbats av en naturkatastrof. 

Moderaterna har tidigare i olika parti- och förbundsstämmor beslutat om att 

partiet skall vara med i kyrkovalet. Som bäst arbetar också partiets kyrkopolitiska 

grupp för att revidera det kyrkopolitiska programmet inför kyrkovalet 

2005. I programmet är det en självklarhet att även kvinnliga präster är välkomna 

i Svenska kyrkan. 


att minska antalet utträden ur Svenska kyrkan, 

att partiet i samråd med Svenska kyrkan informerar, undervisar och upplyser 

medborgarna om att kvinnliga präster är välkomna i Svenska kyrkan, 

samt 



Boden 







Utskott 10: 


— 350 — 



Motion 135 

Natalia Wrighed, Norra Botkyrka 

– Stockholms län m fl 

Att vinna förortsrösterna 

Alliansen vann valet och därmed medborgares förtroende att kunna utöva vår 

politik under pågående mandatperiod. Vi får inte glömma att segermarginalen 

var liten och om tre år kommer vi att stå framför ”ground Zero” igen. 

Kommande valframgångar kommer naturligtvis bero på våra politiska beslut 

som ska finna stöd hos våra väljare, och det kommer att behövas stora insatser 

i valarbetet 2010! 

Vi har fortfarande röster som vi aldrig fick, och aldrig kommer att kunna få 

om vi inte anstränger oss. Det är förortsrösterna! Och de är många! 

Vi får aldrig ge upp och utgå ifrån att många invandrare antingen avstår från 

att rösta eller om de röstar, att de bara röstar rött. Detta vore ett stort strategiskt 

misstag! 

Det finns 1,2 miljoner utlandsfödda personer i Sverige, varav 746 000 som har 

förvärvat svenskt medborgarskap. En avsevärd del (se bilaga) kommer från 

länder utanför Europeiska Unionen. De finns till exempel i 

• Botkyrka – stadsdelarna Alby, Fittja och Hallunda/Norsborg 

• Göteborg – stadsdelarna Bergsjön, Gårdsten, Hjällbo och Norra Biskopsgården 

• Haninge – stadsdelen Jordbro 

• Huddinge – stadsdelarna Vårby gård i Vårby, Grantorp och Visättra i Flemingsberg, 

Västra Skogås i Trångsund-Skogås 

• Malmö – stadsdelarna Fosie, Hyllie, Rosengård och Södra Innerstaden 

• Stockholm – stadsdelarna Husby, Rinkeby, Rågsved, Skärholmen och 

Tensta 

• Södertälje – stadsdelarna Fornhöjden, Geneta, Hovsjö och Ronna 

Och på många andra håll i landet. 

En av undertecknade motionärer, Natalia Wrighed, har som ordförande i 

Norra Botkyrka, kvinna och invandrare, till exempel upplevt stor efterfrågan 

efter ett enkelt, lättöverskådligt, illustrerat, pedagogiskt utformat informationsmaterial. 



— 351 — 

Utskott 10: 


Som lokalpolitiker, som arbetar på gräsrotsnivå, inser vi att vi vill kunna satsa 

långsiktigt i våra internationella kommuner! Bara på detta sätt kan vi vinna 

förtroende hos våra nya medborgare! Det är mycket omskrivet att de diskrimineras 

exempelvis på arbetsmarknaden, inom bostadssektorn och inte minst 

inom politiken då många partier inte rekryterar och släpper fram personer 

med utländsk bakgrund till de högre politiska positionerna. Vi ska inte diskriminera 

dem när det gäller att informera om vår moderata politik. 

I dagens läge finns det bara material på lätt svenska och bara valinformation 

på olika språk och inget annat aktivt utåtriktat arbete pågår. Det vill säga vi 

har inget material som vi kan arbeta med nu, under mellanvalsperioden. 

Det räcker inte långt att försöka samla rösterna ett halvår innan valet utan vi 

vill kunna arbeta och bygga på hela tiden. Och för detta behöver vi ett användbart 

redskap. 

Vi behöver ett enkelt utformat material med många bilder, eller även tecknade 

serier som på ett mycket pedagogiskt sätt förklarar de grundläggande principerna 

i vår moderata ideologi. Självklart ska materialet avspegla de gruppernas 

primära problemområden; språk, arbete, bostad, skola, med mera. 

Materialet kan även riktas till förstagångsväljare, som säkert kommer att uppskatta 

budskapet i en annorlunda förpackning, med färg, bilder och humor! 

Med denna motion föreslår vi att partistyrelsen tar ställning till vårt förslag 

och ger partiets härför ansvariga kommitté ett uppdrag att utforma ett sådant 

material, för vidare distribution i de berörda områdena, med någorlunda 

regelbundet. 

Vi har inte så mycket chanser att övertyga svenska väljare som ”alltid har 

röstat på socialdemokraterna”. Vi måste satsa på nya grupper! 

Annars… Hinner den röda oppositionen före oss. 

Vi yrkar således 

att partistämman beslutar att partiet skall genomföra ett riktat arbete under 

mandatperioden, för att vinna förortsrösterna i enlighet med motionens 

intentioner. 

Natalia Wrighed 

Norra Botkyrka 


Louise Bystedt 

Tynnered 

Göteborg stad 

Utskott 10: 


— 352 — 



Bilaga 

Fakta från Statistiska Centralbyrån: 

”Minskat valdeltagande bland utländska medborgare som blivit svenska 

medborgare 

Valdeltagandet bland utländska medborgare som blivit svenska medborgare 

har minskat med 3 procentenheter sedan förra valet. 1998 var 

valdeltagandet 70 procent i denna grupp och 2002 var det 67 procent. 

Liksom tidigare tycks antalet år man innehaft medborgarskap ha betydelse 

för beslutet att deltaga i riksdagsvalet. Bland dem som bytte 

till svenskt medborgarskap före 1970 var valdeltagandet 80 procent, 

att jämföra med dem som blev medborgare efter 1991 där så få som 61 

procent röstade. Även här spelar dock åldern förmodligen en viss roll. 

De som blev svenska medborgare före 1970 är äldre än dem som blev 

svenska medborgare på 1990-talet vilket skulle kunna förklara en del av 

skillnaden i valdeltagandet.” 

Förbundstyrelsens yttrande 

Styrelen delar motionärernas intentioner. Det är viktigt att partiet möter människor 

i alla områden. Det pågår i dag ett arbete som riktar sig till förorterna. 

Det är viktigt att detta arbete pågår kontinuerligt och att partiet är fortsatt 

engagerat. 





— 353 — 

Utskott 10: 


Box 2080 • 103 12 Stockholm 

info@moderat.se 

www.moderat.se

Motioner till moderaternas partistÃ¤mma

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?