Krusbär eller måbär - Vem bryr sig? Lillhärad, 2004 - Skogsstyrelsen

Kirskål, Aegopodium podagraria, benämns även kers, djurkål, qualler och skvallerkål. Det senare
namnet kommer sig av dess förmåga att sprida sig (Carlberg, 1988). Det latinska namnet fick
växten av att munkarna och nunnorna som införde den till Norden på medeltiden (Lindman, 1974,
band 7) flitigt rekommenderade den mot podager, gikt i stortån. Den sjuke fick med sig en planta
hem för att kunna genomföra sin giktkur. Kanske är det därför som ogräset är så allmänt spritt
(Holmberg et al, 1999). På 1700-talet rekommenderades kirskål som grönsak och odlades som
sådan fram till 1800-talet (Carlberg, 1988). Lungrot, Chenopodium bonus-henricus, heter även
lungmålla eller gode Henriks målla. Roten har använts till att bota hosta hos får, vilket numera
avråds från på grund av naturvårdsskäl. I Sverige finns ett 20-tal mållor som alla går att äta och
lungrot är en utmärkt spenatväxt (Holmberg et al, 1999). Såpnejlika, Saponaria officinalis, har
även kallats tvålnejlika och är känd i kryddgårdar sedan 1500-talet, då munkarna tog med den från
södra Europa och odlade i trädgårdarna (Beyron, 1977). Om rötterna rivs eller skrapas i vatten blir
det löddrigt som av tvål och kan användas till att skura träfat, tenntallrikar och textilier. Det
löddrande ämnet i roten heter sponin och är giftigt. Som medicinalväxt användes roten mot gikt och
reumatism och som slemlösande vid katarrer i luftrören. I folkmedicinen ingick den i en ofta använd
kryddblandning, så kallade blodrenande kryddor (Lindman, 1974, band 4).
Jämförelse av växtligheten på äldre och yngre torp
Till de äldre torpen räknas de fyra torpen på Slagårda: Kolartorp som övergavs före 1907,
Rönningstorp som övergavs 1923, Smedstorp som övergavs 1938 och Svarvartorp som revs 1917-
18. Hjulsätra under Skästa övergavs i början av 1900-talet och Närtorpet under Nedervi övergavs
1922. Till de yngre torpen räknas Björnmyran under Skästa som övergavs någon gång efter 1932
och de två torpen under Nedervi: Vitmossen som revs 1950 och Liljanstorp som brann 1986.
Päronträd finns på två yngre torp, Björnmyran och Gräsmyran, samt på yngre delen av Närtorpet.
Äpple och körsbär finns i lika stor utsträckning på äldre och yngre torp. Detta tyder på att päron inte
blir så gamla som övriga fruktträd eller att det är en nyare företeelse att odla dessa träd. Krusbär
hittas på de äldre torpen Hjulsätra, Närtorpet, Rönningstorp, Smedstorp och Svarvartorp och på den
äldre delen av Vitmossen. Däremot återfinns de inte på något av de yngre torpen. Vinbär finns
däremot på de yngre torpen Björnmyran, Liljanstorp och Vitmossen. I samtliga fall rör det sig om
svarta vinbär förutom på Liljanstorp där det även finns röda trädgårdsvinbär. På Vitmossen finns
vinbären på gränsen mellan den yngre och den äldre bebyggelsen. Detta stämmer överens med
iakttagelserna i boken ”Gömda växter i glömda trädgårdar” (Carlberg, 1988), där man konstaterar
att krusbär ofta hittas på äldre torp, medan de på yngre torp ersätts av vinbär. Berberis finns på
Smedstorp och äldre delen av Vitmossen. Att den bara finns på äldre torp kan bero på att man
upptäckte att berberis är mellanvärd för svartrost och att man därför försökt utrota den i modern tid.
Brandlilja liksom de flesta perenna växterna återfinns bara på de yngre torpen, men i så ringa antal
att en ordentlig jämförelse inte kan göras.
Samtliga fruktträd har undersökts i jakten på spår efter ympningar. I samtliga fall har resultatet
uteblivit. Detta kan antingen bero på att trädet är en vildapel som flyttats in på området och således
inte är ympat, eller på att ympningen utförts så långt ner på trädet eller så tidigt att det idag inte
finns några spår efter det. Hamlade träd har eftersökts i terrängen i och omkring torpen. Dock har
inte ett enda sådant påträffats. Detta beror troligen på att de hamlade träden ofta låg på utmarkerna
en bit från själva torpen. Dessa träd finns i dag inte kvar eftersom skog planterats runt de flesta
torpen.
48