KrusbÃ¤r eller mÃ¥bÃ¤r - Vem bryr sig? LillhÃ¤rad, 2004 - Skogsstyrelsen

More documents

Recommendations

Info

Figur 49: Kanadensiskt gullris, Solidago canadensis. Figur 50: Toppklocka, Campanula glomerata. Figur 51: Gullris, S. virgaurea. Några andra perenna växter som klarat sig kvar, men som det inte finns så mycket kuriosa skrivet om är toppklocka, Campanula glomerata, vilken odlats sedan 1700-talet. Enligt Linné kallas den i Dannemora för Moses rosor och i några trakter i norrland kallas den för gammaldags blåklocka (Carlberg, 1988). Storrams, Polygonatum multiflorum, kallas också kungskonvalj och kung Salomos sigill. Den har använts för invärtes bruk eller i salvor mot sår och benbrott, bulnader och blåmärken (MacFayden & Westrup, 1982). Även mot diabetes sades den vara bra, men på senare tid har den visats innehålla hjärtglykosider och är alltså giftig (Vetvicka, 1980). Höstaster, Aster novibelgii, tillhör samma familj som prästkrage, Chrysanthemum lacustre, som började odlas på 1800- talet (Holmberg et al, 1999), men är troligen inhemsk i den Nordiska floran (Lindman, 1974, band 9). Lupin, Lupinus polyphyllus, har odlats som prydnadsväxt sedan mitten av 1800-talet, men blev populär på allvar först en bit in på 1900-talet (Carlberg, 1988). I gamla örtaböcker prisas lupinen som magmedicin och maskmedel, framför allt hos barn. I det senare fallet skulle man bereda en salva av lupinmjöl och bittermandel och stryka det runt naveln på den lille, varefter maskarna så småningom skulle krypa fram den vägen, döda eller levande (MacFayden & Westrup, 1982). Förr användes lupiner som föda under namnet vargbönor. Lupinerna finns i många färgvarianter, men den blåa är den mest ålderdomliga (Danielson, 1998). Figur 52: Åkervinda, Convolvulus arvensis. Figur 53: Kaprifol, Lonicera caprifolium. Figur 54: Höstaster, Aster novi-belgii. 45
Några slingerväxter återfinns bland torpväxterna. Den första är åkervinda, Convolvulus arvensis, vilken är ett åkerogräs som förr odlades för sin vackra blommas skull (Lindman, 1974, band 7) och där roten har haft viss betydelse som laxermedel (Carlberg, 1988). Den andra, kaprifol, Lonicera caprifolium, odlas än idag som trädgårdsväxt och har gjort så sedan 1800-talet (Carlberg, 1988). Den odlade kaprifolen skiljs från den vilda genom att bladen är hopväxta runt stjälken medan de på den vilda varianten är fria (Mossberg et al, 1992). Några slingerväxter återfinns bland torpväxterna. Den första är åkervinda, Convolvulus arvensis, vilken är ett åkerogräs som förr odlades för sin vackra blommas skull (Lindman, 1974, band 7) och där roten har haft viss betydelse som laxermedel (Carlberg, 1988). Den andra, kaprifol, Lonicera caprifolium, odlas än idag som trädgårdsväxt och har gjort så sedan 1800-talet (Carlberg, 1988). Den odlade kaprifolen skiljs från den vilda genom att bladen är hopväxta runt stjälken medan de på den vilda varianten är fria (Mossberg et al, 1992). Två suckulenta perenner har påträffats under inventeringen: Kärleksört, Sedum telephium, kallas även fetblad, käringkål och St. Hansknopp. Artnamnet telephium ska syfta på Telefos, kung i Mysien, som då han sårats svårt av Akilles, botade sig genom att lägga blad av kärleksört på såren. Det svenska namnet kärleksört har den troligen fått för att den ansågs kunna spå i kärleksfrågor. Som medicinalväxt användes den mot liktornar och brännsår. Örten rekommenderas som salladsväxt och fräst i lite smör eller olja är den utmärkt till fisk (Holmberg et al, 1999). Kaukasiskt fetblad, Sedum spurium, benämns även gravfetblad och har odlats i Sverige sedan 1800-talet, men blev inte vanlig i trädgårdarna förrän på 1900-talet (Carlberg, 1988). Figur 55: Kaukasiskt fetblad, Sedum spurium. Gränsen mellan prydnadsväxter och nyttoväxter är ibland lite luddig då man ibland använt prydnadsväxter till fler saker än att bara njuta av deras utseende och doft. Andra växter är ursprungligen vilda i Sverige och har först använts inom exempelvis medicinen, för att sedan bli uppskattad som prydnadsväxt. Exempel på en sådan är kungsljuset, Verbascum thapsi. Torkade blad har använts som fnöske, den filtaktiga beklädnaden till ljusvekar och hela den torkade växten indränkt med brännbara ämnen användes som fackla (Carlberg, 1988). Växten har i torkad form funnits på apoteken som bot mot katarrer, sår och svullnader. De giftiga fröna, lagda i vatten anses bedöva fisk (Lindman, 1974, band 8). Buskar Ett antal prydnadsbuskar har hittats vid torpen. Det är häckspirea, Spiraea salicifolia, som förökar sig med rotskott och därigenom bildar stora bestånd. Den har odlats i Sverige sedan tidigt 1700-tal, men blev vanlig först på 1800-talet (Carlberg, 1988). Snöbär, Symphoricarpus albus, kallas ibland snöbärsbuske eller smällbär och odlas ofta som häckväxt. Den upptäcktes i Amerika runt år 1800 och kom till Sverige 50 år senare (Carlberg, 1988). Syren, Syringa vulgaris, har odlats i Sverige sedan 1600-talet (Carlberg, 1988). Dess hårda ved har använts till att göra räfspinnar på höräfsor (Hamilton, 1995). Syren återfinns på nio av de tio torpen och i alla fall utom ett rör det sig om den blålila bondsyrenen. På ett torp, Vitmossen, finns vita syrener. Skogstry, Lonicera xylosteum, är antagligen ingen odlad buske, men påträffas ofta tillsammans med måbär (Ribes alpinum). Den har även benämnts benved och bentry. Det förstnämnda används numera endast på arten Euonymus europaeus. Vedens hårdhet gjorde att den i äldre tider användes bland annat till harvpinnar och vävskedar. 46
Page 1 and 2: Västmanlands läns museum Kulturmi
Page 3 and 4: Utgivning och distribution: Västma
Page 5 and 6: Figur 1. Lillhärads socken i Väst
Page 7 and 8: Introduktion Inledning Följande pr
Page 9 and 10: Syfte och målsättning De förvän
Page 11 and 12: Resultat och diskussion Upplägg Vi
Page 13 and 14: Figur 4: För teckenförklaring se
Page 15 and 16: Figur 5 och 6 Närtorpet: Pärontr
Page 17 and 18: Vitmossen Vid tiden för Eva Timms
Page 21 and 22: Figur 11, 12 och 13 Björnmyran: In
Page 23 and 24: Hjulsätra/Djursätra Den krumma gu
Page 27 and 28: Figur 19 och 20 Kolartorp: Till hö
Page 29 and 30: Rönningstorp På bilden ser vi tor
Page 33 and 34: Figur 25 och 26, Smedstorp boningsh
Page 37 and 38: Figur 30 och 31, Svarvartorp: Bakom
Page 39 and 40: Gräsmyran På bilden syns Dr Jakob
Page 43 and 44: Hallon, Rubus idaeus, har påträff
Page 45: Akleja, Aquilegia vulgaris, kallas
Page 49 and 50: Kirskål, Aegopodium podagraria, be
Page 51 and 52: Hur går man vidare? Att på något
Page 53 and 54: Bilaga 2: Tabell 1: Torpens föreko
Page 55 and 56: Växter Hjulsätra Rosaceae Päron
Page 57: Förkortningar LM= Lantmäteriet, V

KrusbÃ¤r eller mÃ¥bÃ¤r - Vem bryr sig? LillhÃ¤rad, 2004 - Skogsstyrelsen

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?