02.11.2014 Views

Krusbär eller måbär - Vem bryr sig? Lillhärad, 2004 - Skogsstyrelsen

Krusbär eller måbär - Vem bryr sig? Lillhärad, 2004 - Skogsstyrelsen

Krusbär eller måbär - Vem bryr sig? Lillhärad, 2004 - Skogsstyrelsen

SHOW MORE
SHOW LESS

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.

Hallon, Rubus idaeus, har påträffats i anslutning till flera av torpen, men har inte markerats ut då<br />

det med största sannolikhet handlar om vilda hallon. Parksmultron, Fragaria moschata, är ingen<br />

buske, men tas med under denna rubrik på grund av sina bär. Den kallades innan dagens jordgubbar<br />

introducerades för jordgubbar. Parksmultron var under 1700- och 1800-talen vanlig i odling, men<br />

ersattes under slutet av 1800-talet av jordgubbe (F. x ananassa), troligen på grund av den<br />

förstnämndas ofta dåliga fruktsättning. Parksmultronets frukter är också mindre än jordgubbarnas<br />

och har en lite säregen smak, vilket också kan ha bidragit till att man övergick till jordgubbsodling.<br />

Parksmultron återfinns främst på tomter som har anknytning till större gårdar och herrgårdar.<br />

Torparna fick ta med <strong>sig</strong> plantor hem, men man tog bara honplantan eftersom man sett att den bar<br />

bär, hanplantan ansågs oduglig och fick stå kvar, <strong>eller</strong> drogs upp. Men utan hanblommor blev det<br />

h<strong>eller</strong> inga bär… (Carlberg, 1988).<br />

Figur 39: Nyponros, Rosa sp. Figur 40: Berberis, Berberis vulgaris. Figur 41: Krusbär, Ribes uvacrispa.<br />

Figur 42: Måbär, Ribes alpinum.<br />

Även andra bärbärande buskar har påträffats under inventeringen. Den vanligaste av dessa är<br />

måbär, Ribes alpinum, <strong>eller</strong> degbär som den också kallas, som man påfallande ofta finner i sällskap<br />

med skogstry (Lonicera xylosteum). Måbär är mycket tålig och har god skottskjutningsförmåga och<br />

redan under 1700-talet propagerades det för att använda måbär till häckar (Carlberg, 1988). Bären<br />

är ätliga, men kan inte mäta <strong>sig</strong> med vinbärens (Lindman, 1974, band 5). En, Juniperus communis,<br />

är en annan buske där man dragit nytta av bären som använts som pikant viltkrydda och till<br />

enbärsdricka. Bären är kolhydratrika och innehåller höga halter av eteriska oljor. Barr och skott kan<br />

jäsas med socker och jäst till en dryck (Holmberg et al, 1999). Även hassel, Corylus avellana, är en<br />

buske som man utnyttjat för dess bär (i detta fall nöt). Hasseln nämns redan i Upplandslagen år<br />

1295. Namnet ingår också i medeltida ortsnamn som Hæslaby, nuvarande Hässelby. Att plocka<br />

hasselnötter ingår inte i allemansrätten, så om man vill plocka nötter måste man först ha<br />

markägarens tillstånd. Redan på medeltiden var det förbjudet att plundra hasselskogar, men 1879<br />

skriver Hildebrand i Sveriges medeltid att "man hade dock så pass mycket undseende med den<br />

begärelse, som anblicken af nötklasarne måste väcka, att det, enligt Östgöta- och Skånelagarne var<br />

vandraren medgifvet att plocka så mycket, att han dermed kunde fylla hatten ända upp till<br />

hattbandet <strong>eller</strong> vanten ända upp till öppningen för tummen". Berberis, Berberis vulgaris, är en<br />

buske som kallats för surtorn eftersom busken har tornar och sura bär. Den fördes till Europa av<br />

morerna då den ansågs vara en värdefull läkeväxt. Berberis användes förr både som läkeväxt, som<br />

ersättning för citron, som färgväxt och till häckar. Barken betraktades som laxerande, men användes<br />

också till färgning av tyg, läder, papper och trä och gav olika gula nyanser (Lindman, 1974, band 4).<br />

Hela växten, utom bären är giftig och innehåller alkaloiden berberin (Olsson, 1982). Berberis är<br />

mellanvärd för rostsvampen svartrost (Puccinia graminis) som angriper stråsäd. År 1976 kom en<br />

lag som stadgade utrotning av berberis, denna lag upphävdes dock 1994 eftersom de moderna<br />

sädessorterna inte är lika mottagliga för svartrost som de äldre och man därför inte längre anser att<br />

berberis är något större problem för jordbruket (Carlberg, 1988).<br />

42

Hooray! Your file is uploaded and ready to be published.

Saved successfully!

Ooh no, something went wrong!