02.11.2014 Views

Krusbär eller måbär - Vem bryr sig? Lillhärad, 2004 - Skogsstyrelsen

Krusbär eller måbär - Vem bryr sig? Lillhärad, 2004 - Skogsstyrelsen

Krusbär eller måbär - Vem bryr sig? Lillhärad, 2004 - Skogsstyrelsen

SHOW MORE
SHOW LESS

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.

Beskrivning av växter<br />

Fruktträd<br />

Äpple, Malus domestica, är en mycket uppskattad frukt och är det vanligast förekommande<br />

fruktträdet på torpen som inventerats. Äpple finns på sex av de tio torpen. Äppelodlingen tros ha<br />

kommit till Sverige med klosterväsendet på 1100-talet, då munkarna kunde konsten att ympa, vilket<br />

var en förutsättning för odling. Päron, Pyrus communis, har i Sverige påträffats som frö i gravar<br />

från yngre stenålder och odling är känd sedan medeltiden. På 1600-talet fanns fler päronsorter än<br />

äpplesorter i Sverige. Virket var förr populärt och utnyttjades till finare snickerier (Carlberg, 1988).<br />

Päronträd finns på tre av torpen, varav det på Björnmyran troligen tjänat som vårdträd. Plommon,<br />

Prunus domestica, är känd från svenska klosterträdgårdar sedan 1400-talet. Frukten äts färsk, <strong>eller</strong><br />

kokas till kompott, sylt och marmelad, men kan även torkas (Carlberg, 1988). Plommon har bara<br />

hittats på ett av torpen, Rönningstorp och det är troligen frågan om Mälarplommon, en mycket<br />

gammal plommonsort. Körsbär, Prunus avium, finns på tre av torpen, på Björnmyran i riklig<br />

mängd. Förr var det vanligt att man hämtade hem fågelbärsplantor som man hittade i skogen och<br />

planterade vid torpet. Bären är söta och det var en fördel på den tiden då socker var en dyr lyxvara<br />

(Danielson, 1998).<br />

Figur 36: Plommon, Prunus domestica. Figur 37: Äpple, Malus domestica. Figur 38: Körsbär, Prunus avium.<br />

Bärbuskar<br />

Till bärbuskarna räknas buskar med bär som kan användas som de är <strong>eller</strong> till saft, sylt, gelé och<br />

liknande. Hit hör till exempel krusbär, Ribes uva-crispa, även kallad stickelbär, som är den enda<br />

arten i släktet ripsar (Ribes) som har tornar. Den har odlats hos oss åtminstone sedan 1600-talet<br />

(Lindman, 1974, band 5) och är vanlig vid äldre torplämningar (Carlberg, 1988). Svarta vinbär,<br />

Ribes nigrum, har även kallats solbär och tistron. Det senare ingår i namn på platser i Stockholms<br />

skärgård, till exempel Tistronskär. Både blad och bär kan användas som brännvinskrydda. Bladen<br />

används också i inläggningar och till te (Holmberg et al, 1999). Svarta vinbär utnyttjades förr inom<br />

medicinen, bladen användes då som svettmedel och bären ansågs vara kylande och antiseptiska.<br />

Vinbärslikör sades vara bra mot rabies (Carlberg, 1988)!! Trädgårdsvinbär (röda), Ribes rubrum,<br />

har funnits i odling sedan 1500-talet och används till sylt, gelé, saft och vin (Carlberg, 1988). De är<br />

inte lika aromatiska som svarta vinbär och blandas därför ofta med andra bär och frukter, till<br />

exempel i billig lingonsylt. Bären utnyttjades förr inom farmakologin och ansågs vara "lösande,<br />

kylande, stillande och antiseptiska" (Nyman 1868). Vinbär påträffas ofta vid yngre torplämningar.<br />

Olika arter av rosor, <strong>eller</strong> nypon, Rosa sp, har påträffats vid flera av torpen. Ingen närmare<br />

bestämning av dessa har dock gjorts. Rosor används för framställning av rosenolja till<br />

parfymindustrin och av de C-vitaminrika nyponen görs nyponsoppa.<br />

41

Hooray! Your file is uploaded and ready to be published.

Saved successfully!

Ooh no, something went wrong!