Krusbär eller måbär - Vem bryr sig? Lillhärad, 2004 - Skogsstyrelsen
Krusbär eller måbär - Vem bryr sig? Lillhärad, 2004 - Skogsstyrelsen
Krusbär eller måbär - Vem bryr sig? Lillhärad, 2004 - Skogsstyrelsen
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
Beskrivning av växter<br />
Fruktträd<br />
Äpple, Malus domestica, är en mycket uppskattad frukt och är det vanligast förekommande<br />
fruktträdet på torpen som inventerats. Äpple finns på sex av de tio torpen. Äppelodlingen tros ha<br />
kommit till Sverige med klosterväsendet på 1100-talet, då munkarna kunde konsten att ympa, vilket<br />
var en förutsättning för odling. Päron, Pyrus communis, har i Sverige påträffats som frö i gravar<br />
från yngre stenålder och odling är känd sedan medeltiden. På 1600-talet fanns fler päronsorter än<br />
äpplesorter i Sverige. Virket var förr populärt och utnyttjades till finare snickerier (Carlberg, 1988).<br />
Päronträd finns på tre av torpen, varav det på Björnmyran troligen tjänat som vårdträd. Plommon,<br />
Prunus domestica, är känd från svenska klosterträdgårdar sedan 1400-talet. Frukten äts färsk, <strong>eller</strong><br />
kokas till kompott, sylt och marmelad, men kan även torkas (Carlberg, 1988). Plommon har bara<br />
hittats på ett av torpen, Rönningstorp och det är troligen frågan om Mälarplommon, en mycket<br />
gammal plommonsort. Körsbär, Prunus avium, finns på tre av torpen, på Björnmyran i riklig<br />
mängd. Förr var det vanligt att man hämtade hem fågelbärsplantor som man hittade i skogen och<br />
planterade vid torpet. Bären är söta och det var en fördel på den tiden då socker var en dyr lyxvara<br />
(Danielson, 1998).<br />
Figur 36: Plommon, Prunus domestica. Figur 37: Äpple, Malus domestica. Figur 38: Körsbär, Prunus avium.<br />
Bärbuskar<br />
Till bärbuskarna räknas buskar med bär som kan användas som de är <strong>eller</strong> till saft, sylt, gelé och<br />
liknande. Hit hör till exempel krusbär, Ribes uva-crispa, även kallad stickelbär, som är den enda<br />
arten i släktet ripsar (Ribes) som har tornar. Den har odlats hos oss åtminstone sedan 1600-talet<br />
(Lindman, 1974, band 5) och är vanlig vid äldre torplämningar (Carlberg, 1988). Svarta vinbär,<br />
Ribes nigrum, har även kallats solbär och tistron. Det senare ingår i namn på platser i Stockholms<br />
skärgård, till exempel Tistronskär. Både blad och bär kan användas som brännvinskrydda. Bladen<br />
används också i inläggningar och till te (Holmberg et al, 1999). Svarta vinbär utnyttjades förr inom<br />
medicinen, bladen användes då som svettmedel och bären ansågs vara kylande och antiseptiska.<br />
Vinbärslikör sades vara bra mot rabies (Carlberg, 1988)!! Trädgårdsvinbär (röda), Ribes rubrum,<br />
har funnits i odling sedan 1500-talet och används till sylt, gelé, saft och vin (Carlberg, 1988). De är<br />
inte lika aromatiska som svarta vinbär och blandas därför ofta med andra bär och frukter, till<br />
exempel i billig lingonsylt. Bären utnyttjades förr inom farmakologin och ansågs vara "lösande,<br />
kylande, stillande och antiseptiska" (Nyman 1868). Vinbär påträffas ofta vid yngre torplämningar.<br />
Olika arter av rosor, <strong>eller</strong> nypon, Rosa sp, har påträffats vid flera av torpen. Ingen närmare<br />
bestämning av dessa har dock gjorts. Rosor används för framställning av rosenolja till<br />
parfymindustrin och av de C-vitaminrika nyponen görs nyponsoppa.<br />
41