Finlands Svenska Centralidrottsförbund

detta bero på? Jag kan inte på rak arm peka på någonting konkret, men
eftersom jag på senare' tid sysslat något med samtliga ifrågavarande
sporter och funnit orienteringen vara en sport för framtiden skall jag
försöka utveckla mina synpunkter.
Vid min ålder (40) stöter vi inte kula eiler hoppar längd mera, Det
måste ju kännas ganska meningslöst för en pojke isin bästa idrottsmannaålder
som tränar 5-6 gånger i veckan ett par timmar om dagen
och på toppen av sin förmåga kommer upp tili god distriktsnivå
(12- 13 m) att senare i sportspegeln se någon Ståhlberg stöta 22 meter,
Jag ställde mig flere gånger denna fråga efter träningskväll.arna på
idrottsplanen: Gör jag nu någonting dumt som uppmuntrar mma barn
att friidrotta när de kanske skulle ha mycket mera behållning av någon
annan sport?
Skidlöpning är en trevlig och fin sport - men det är svårt att under
den mörkaste årstiden kunna trä na det som skulle behövas. Skolbarnen
har många prov före jul och föräldrarna har jäktiga tider. 1 mitt fall
skall bokslut snart göras på jobbet och man är i nte alltid så pigg på att
börja valla skidor och hoppa i bilen genast man komm.er he,!ll efter en
jäktig dag. Det finns ju helgerna - men att endast sklda pa helgerna
gör ingen tili skidlöpare. .. ..
Med orienteringen är det någonting helt annat. Genast nar snosmältningen
böIjar och kvällarna blir långa och Ijusa så känns det
härligt att börja lä nka igen. Finns det någonting skönare än när man en
vårdag ute på lä nk fått upp temperaturen i kroppen och promener~r en
liten bit eiler stannar upp och ser på någon vårbäck. Barnasmnet
kommer igen. E n såda n upplevelse vilJ man uppleva igen och ser fram
mot följande länk. Det blir någonting angenämt att springa ute i skog
och marko Orienteringen är en direkt följd av allt detta.
A ven jag kunde nu sköta min kondition saf!1tidigt som jag .. kU!lde
vara tillsammans med barnen och stöda dem I deras sportutovmng.
Skärmträffarna som arrangerades i våra trakter senaste sommar
gjorde att vi definitivt fastnade för orienteringen. Vi sprang ofta
samma bana eller hade gemensamma kontroller och kunde efteråt
diskutera gemensamma problem lå ngt in på kvä llarna. Barnen hade
sommarlov ochjag semester och vi kunde hela familjen åka ut tili olika
tävlingar utan att jäkta eiler stressa. .. ...
Ibland gick det dåligt och då såg man fram mot nasta tavhng
övertygad om att man då inte skulle göra om samma misstag igen -
man kunde ju bättre. Någon gång gick det bra och då såg man fram mot
nästa tävling då man skulle få bekräftat att det stora genombrottet var
nära förestående. Men, men - orienteringen lä r man sig inte så där
bara i förbifarten. De mi sstag man kan göra är många och man gör
20
Orienteringen - Jramtidens sport - ger god kondition och hälsa, avkoppling och
kamratskap. Med andra ord - allt det som är lil'snödl'älldigt Jör all klara da gens
samhälle.
dom alla - om och om igen . På fullaste allvar ger man sig iväg. Efter
några kontroller blir det tili en trevlig lek.
Orienteringen verkar vara ett "släktfel". Den som inte själv har
orienterat kan inte förstå att en ung flicka eiler pojke skall behöva ett
par timmar på sig för att klara fem kilometer eiler att man avbryter när
kontrollen inte finns dä r den i rimlighetens namn borde fi nnas. E iler
hur förklara för pappa elJer mamma att man stod mitt inne i skogen och
inte hade en aning om var man varo Utan föräldrarnas eiler släktens
erfarenhet blir må ngens orienteringssaga all förrän den alls hinner
börja. Detta är väl orienteringens stora problem - n yrekryt~ringen.
Har man väl kommit igå ng så lär man nog inte sluta i första taget -
kanske först när ma n som farbrorn i Sveriges TV sade vid intervjun
från 5-dagars - " först när jag fastnar på någon gärdesgård".
Semesterresorna och orienteringen kan kombineras. Nästa sommar
reser mina två orienterande ungdomar tili 5-dagars i Sverige -
sommarens resa. Det blir säkert god motivation att träna för den
resan. Många tävlingar går långt borta och föreningen reser med
21