Hic_1_2014_lr_utan-annonser

HÄLSAN i CENTRUM 

Distriktssköterskeföreningen i Sverige Nr 1/2014 

- Lösnummerpris: 30:- 

Vad gör egentligen en distriktssköterska? 

Alkoholberoende - inte vad det har varit 

Vitamin D - hur mycket och varför?

Annons

Distriktssköterskeföreningen i Sverige 

Hälsan i Centrum 

Nr 1, 2014. 

Årgång 56 

Medlemsblad för 

Distriktssköterskeföreningen. 

Utkommer med 4 nummer per år 

(mars, juni, oktober och december). 

ISSN 0348-5455 

Omslagsbild: Fotolia 

Ansvarig utgivare: Kristina Hesslund 

Redaktionskommitté 

Farideh Jam 

farideh.jam@distriktsskoterska.se 

Mona Jonsson 

mona.jonsson@distriktsskoterska.se 

Prenumerationer: 

Lisbeth Andersson 

lisbeth.andersson@distriktsskoterska.se 

Distriktssköterskeföreningen 

Ordförande: Kristina Hesslund 

Krokusvägen 14, 416 76 Göteborg 

Telefon: 0702-14 78 99 

kristina.hesslund@distriktsskoterska.se 

Vice Ordförande: Annika Wall 

Stockholm 

Telefon: 0739-01 51 79 

annika.wall@distriktsskoterska.se 

Kassör: Lisbeth Andersson 

Pilgatan 8, 521 30 Falköping 

Telefon: 0515-123 02 bostad 

lisbeth.andersson@distriktsskoterska.se 

Postgiro: 53 13 84-6 

Bankgiro: 616-8991 

Medlemsavgift 240:– 

(Studerande/pensionär 100:–) 

Om Du vill bli medlem i, eller önskar utträde 

ur Distriktssköterskeföreningen, skall Du 

anmäla detta till föreningens kassör i Ditt län. 

Se adressförteckning på hemsidan, 

www.distriktsskoterska.se 

Annonser: 

Mediahuset i Göteborg AB 

Helen Semmelhofer 

Marieholmsgatan 10 C 

415 02 Göteborg 

Telefon: 031-707 19 30, 0730-755 744 

www.mediahuset.se 

Layout: Helen Semmelhofer 

MILJÖMÄRKT ÅKESSONS TRYCKERI 

LICENSNUMMER 341093 

Tryckt hos: Åkessons Tryckeriaktiebolag, 

Emmaboda. Tel. 0471-482 50. 





Innehåll: 

I Fokus..........................................................................2 

Vad gör egentligen en distriktssköterska?....................3 

Alkoholberoende - inte vad det har varit......................6 

Vitamin D - hur mycket och varför?.............................12 

Britt-Marie Carlssons stipendiefond...........................18 

Det finns inget dom - bara ett vi..................................20 

Tursim och sjukvård i samspel....................................22 

Adopterade barn möter barnhälsovården..................24 

Hälsan i Centrum frågar barn.....................................27 

Motiverande samtal - ”Motivational Interviewing”......28 

Redaktionen tackar Peo..............................................30 

Bokrecension..............................................................30 

Boka in fullmäktige 2014.............................................32 

Sammanställning av disputerade distriktssköterskor...32 

Kallelse årsmöten.......................................................34 

Intressanta länkar........................................................35 

DSF Välkomstbrev.......................................................36 

DSF Presentation.........................................................37 

DSF Lokala föreningar.................................................37 

DSF Nya medlemmar..................................................38 

Kalendarium...............................................................39 

Styrelse och redaktionskommitté DSF.........................40 

www.distriktsskoterska.se

I FOKUS 

Tycker ni att 

vårdvalet är bra? 

Den frågan fick vi som satt i en paneldebatt på Primärvårdens 

dag 6 februari. Ingen av oss svarade JA! 

I storstadsområden har det blivit en överetablering av 

vårdcentraler och konkurrensen är stor. Patienterna 

utnyttjar systemet och kräver undersökningar och läkarbesök, 

annars byter de vårdcentral. Patientsäkerheten 

blir lidande när patienterna listar om sig ofta och ibland 

under pågående utredningar. Journaler och prover 

hinner i vissa fall inte ens flyttas över innan de listat om 

sig igen. 

I 

glesbygdsområden finns det inga vårdcentraler att välja 

mellan. Där får man acceptera den vård som finns – oavsett 

om den är bra eller inte. 

För oss som distriktssköterskor har det i många fall inneburit 

att vår kompetens inte utnyttjas på rätt sätt. Många 

arbetsgivare ser inte skillnaden mellan en grundutbildad 

sjuksköterska och en specialistutbildad distriktssköterska. 

Alla ska göra samma saker och gärna alternera mellan 

arbetsuppgifterna. Pengarna styr vården – vi ska göra det 

vi får betalt för, inte det som ger bäst hälsa. 

Distriktssköterskeföreningen och Svensk sjuksköterskeförening 

har börjat ett arbete med att ta fram omvårdnadsvariabler 

i Nationella Kvalitetsregister för Primärvård. När 

den här tidningen kommer ut har jag och Leena Granström 

representerat styrelsen på tre möten. Det är intressant men 

inte helt enkelt att strukturera upp vad som är relevanta 

områden och vad man bör mäta. Det blir lätt att man tänker 

i medicinska termer och inte omvårdnad. 

Ett annat projekt som föreningen är delaktig i är Säker 

läkemedelshantering i primärvård. Under februari/mars 

har fem olika vårdcentraler fått besök av tvärprofessionella 

team som ska försöka hjälpa till att granska och ge förslag 

till förbättringar när det gäller läkemedelshantering. Speciellt 

gäller det i kontakten med våra sjuka äldre. Det ska bli 

intressant att följa vad resultatet blir. En apotekare gör en 

vetenskaplig utvärdering av arbetet. Vi hoppas kunna skriva 

mer om detta senare i år. 

Under flera år har vi i styrelsen funderat på hur vi ska 

kunna engagera föreningen och t.ex. kunna ge bättre genomtänkta 

remissvar. Samtidigt har vi funderat på hur vi får kontakt 

med disputerade distriktssköterskor och hur vi ska kunna 

synliggöra deras kompetens. Tidningen skulle gärna publicera 

artiklar om aktuell forskning. Nu gör vi ett försök att 

starta ett forskarnätverk. Första steget är att kartlägga och 

samla in uppgifter på disputerade distriktssköterskor. Du som 

har eller håller på att skriva en avhandling får gärna skicka 

ett mail till mig, se annons längre in i tidningen. Nästa steg 

är att få igång nätverket. Det kan förhoppningsvis leda till 

intressanta diskussioner och framtida samarbeten. 

Kristina Hesslund 

Ordförande för DSF i Sverige 


2 HÄLSAN i CENTRUM 1 • 14

SEMINARIUM 

Vad gör egentligen en distriktssköterska? 

Distriktssköterskestudenter betraktar 

och diskuterar ett yrke i utveckling. 

Den 27 november 2013 samlades 24 distriktssköterskestudenter 

vid universitet i Göteborg, deras lärare och en 

expertpanel bestående av tre inbjudna distriktssköterskor; 

Farideh Jam, Gull Axhav och Sara Andersson för 

att ägna sig åt frågan: ”Vad gör egentligen en distriktssköterska? 

Betraktelser över ett yrke i utveckling”. Detta 

skedde i form av en minikonferens. 

K 

onferensen, som formellt var 

ett examinationsgrundande 

seminarium för distriktssköterskestudenter 

i termin 1, hade sitt 

ursprung i en studieuppgift där studenterna 

i grupper arbetat med att 

belysa distriktssköterskeprofessionen 

ur olika perspektiv. De teman som studenterna 

arbetat med var följande: 

Distriktssköterskan i ett historiskt perspektiv, 

Den självständiga distriktssköterskan, 

Genusperspektiv på distriktssköterskefunktionen, 

Distriktssköterska 

och forskning, Vårdmiljöer i distriktssköterskans 

vardag, Distriktssköterskan 

Vården och makten samt Framtidens 

distriktssköterska. 

Studenterna avgränsade sina teman 

genom att formulera egna frågeställningar 

inom ramen för temat. De 

samlade därefter information för att 

besvara sina frågor på olika sätt. De 

gick igenom olika former av textmaterial 

som exempelvis massmedia, styrdokument 

och forskningsartiklar. De 

gjorde också en datainsamling i samband 

med fältstudier på vårdcentraler 

genom att intervjua distriktssköterskor 

om deras erfarenheter av det ”problem” 

studenterna var intresserade av. 

Även observationer förekom under fältstudierna. 

Under konferensen 

redovisade varje grupp 

sitt resultat i form av en 

Power Point- presentation 

under max 20 minuter. I 

uppgiften ingick att lyfta 

en diskussionsfråga till 

åhörarna som gruppen 

funnit angelägen. Dagen 

avslutades med att de 

tre inbjudna experterna 

kopplade sina egna yrkeserfarenheter 

till studenternas slutsatser och reflektioner. 

Samtidigt hade studenterna möjlighet 

att ställa frågor och diskutera 

med sina kommande kollegor. Det var 

en entusiastisk expertpanel som kunde 

konstatera att studenterna på kort tid 

i allt väsentligt lyckats sammanfatta 

kärnan i distriktssköterskeprofessionen 

och att de sett de utmaningar som 

kåren stått och står inför i en snabbt 

föränderlig tid. 

En grupp undersökte exempelvis 

hur politiska beslut påverkat distriktssköterskeyrket 

sedan starten 1919 fram 

till idag samt hur patienters delaktighet 

har förändrats under samma period. 

Gruppen reflekterade över betydelsen 

av att arbeta i geografiskt avgränsade 

Expertpanelen, från vänster: 

Gull Axhav, Sara Andersson och Farideh Jam 

distrikt där distriktssköterskor genom 

hembesök fick se hur patienterna levde 

och bodde. Gruppen reflekterade över 

hur dessa erfarenheter kunde leda 

till en ökad förståelse och respekt för 

patienterna och deras livsvillkor. Hembesöket 

beskrevs som en möjlighet till 

delaktighet och utjämnad maktskillnad 

mellan vårdare och patient. Gruppen 

lyfte vidare frågan om konsekvenserna 

av ÄDEL-reformen som ledde till färre 

hembesök. Man tog också upp konsekvenser 

av Vårdvalet 2010 som innebar 

att det geografiska områdesansvaret 

försvann. Dessa förändringar blev 

tydliga för studenterna i intervjuer med 

yrkesaktiva kollegor och sammanfattades 

som förändringar på tre nivåer; 

yrkesrollen i förändring, patientrollen 

i förändring och samhället i förändring. 

HÄLSAN i CENTRUM 1 • 14 3

SEMINARIUM 

Man tog också upp konsekvenser av Vårdvalet 

2010 som innebar att det geografiska områdesansvaret 

försvann. 

En annan grupp fördjupade sig i 

vad en självständig distriktssköterska 

skulle kunna vara. Gruppen tyckte, 

efter att ha studerat frågan, att fanns 

det anledning att vara kritisk till professionens 

utveckling. Gruppens tolkning 

var att distriktssköterskans specifika 

arbetsuppgifter har nedprioriterats. 

Detta skulle enligt studenterna kunna 

bero på ansträngd ekonomi, vårdvalet 

och/eller organisations- och ledningsfrågor. 

Man ansåg att distriktsköterskan 

behöver kunna avgränsa sig från vårdcentralens 

övriga verksamheter för att 

kunna arbeta självständigt. Man förde 

även fram kritik mot att kortsiktiga ekonomiska 

intressen och ett ensidigt medicinskt 

synsätt prioriteras framför hälsoinriktat 

arbete. Gruppen ansåg att 

distriktssköterskans yrkesroll behöver 

förtydligas genom hälsopolitiska diskussioner. 

När det gällde genusfrågans betydelse 

i och för distriktssköterskeprofessionen 

tolkade studentgruppen resultatet 

som att kvinnodominansen kan 

upplevas både som ett hinder och som 

en fördel i kontakt med patienter och 

medarbetare. Intressant är att det fortfarande 

är en ytterst få distriktssköterskor 

som är män. Detta skulle kunna 

förklaras med att sjuksköterskeyrket 

generellt ses som traditionellt kvinnligt 

och att män ofta söker sig till specialiteter 

inom yrket som inte uppfattas 

som lika typiskt kvinnliga. På vilket 

sätt just distriktssköterskeyrket skulle 

vara speciellt ”kvinnligt” diskuterades 

dock. Studenterna ansåg att framtida 

forskning borde inriktas på mäns upplevelser 

av att vara verksam i ett 

kvinnodominerat yrke och att 

utbildningsinnehållet distriktssköterskeutbildningarna 

borde 

problematiseras ur ett genusperspektiv. 

Med tanke på att vi lever i ett kunskapssamhälle 

och att all omvårdnad 

skall vara evidensbaserad tog en 

grupp upp frågan om forskning ur 

ett distriktssköterskeperspektiv. Enligt 

gruppen var alla distriktssköterskor 

de talat med under fältstudierna positivt 

inställda till forskning och att ta till 

sig nya forskningsrön. Chefer och kollegor 

uppmuntrade till kollegor som 

bedrev forskning. Det fanns dock en 

rädsla hos vissa kollegor att forskning 

och utvecklingsarbete genererar merarbete 

som det inte finns avsatt tid för. 

Någon distriktssköterska hade tagit upp 

skillnaden mellan offentlig och privat 

vårdcentral när det gäller synen på 

forskning. Hennes erfarenhet var att 

som anställd på den offentliga Närhälsan 

gavs både tid och utrymme för att 

hålla sig uppdaterad och gå på vidareutbildning, 

medan inom den privata 

vården var prioriteringen att vårdcentralen 

skulle växa. Gruppens slutsats 

var att chefens och medarbetarnas attityder 

till forskning spelar stor roll för 

hur man tillgodogör sig forskning eller 

fortbildar sig som distriktssköterska. 

Vid resultatredovisningen inom 

temat ”arbetsmiljö” framkom olika 

synpunkter bland de distriktssköterskor 

som hade tillfrågats. Vissa upplevde 

otillräcklighet, maktlöshet och 

frustration i sin arbetsmiljö. Andra 

distriktssköterskorna upplevde däremot 

stor tillfredställelse och att de hade 

möjlighet till påverkan och delaktighet. 

Gruppen konstaterade att detta resultat 

stämde väl överens med tidigare forskning 

som påpekar att när distriktssköterskor 

upplever sin arbetssituation 

som oacceptabel kan detta bero på 

bristen på inflytande. Detta kan leda 

till svårigheter att utföra sitt arbete på 

ett tillfredsställande sätt. Fakta visar att 

trots minskade resurser till primärvården 

så har antalet besök till distriktssköterskor 

ökat. Detta kan ses problematiskt 

framöver för distriktssköterskor 

som ska klara av att möta fler patienter 

och samtidigt kunna bevara en god 

arbetsmiljö. Gruppens slutsats var att 

en förutsättning för en god arbetsmiljö 

är att chefer och medarbetare tillsammans 

skapar attraktiva och hälsofrämjande 

arbetsplatser för att kunna möta 

patienter och dennes familj i livets alla 

skeenden och därigenom stödja, hjälpa 

och förebygga. 

Temat ”makt” beskrevs och diskuterades 

bland annat utifrån Värdegrund 

för omvårdnad (SSF) där vårdrelationen 

beskrivs som ”asymmetrisk samt 

att vårdaren bör reflektera över olika 

aspekter av makt.” Mötet jämfördes 

med en fotbollsmatch där distriktssköterskan 

har hemmaplan; exempelvis 

har hen tillgång till patientens journal 

och kan fritt ställa frågor för att få 

mer information. Hen besitter också ett 

fackmässigt språk som kan vara svårt 

för patienten att förstå. Makt är då 

jämförbart med kunskap. Studenterna 

tyckte att det i intervjuerna framgick 

att distriktssköterskorna hade svårt att 

acceptera ordet makt. Istället användes 

de alternativa uttryck som ”möjlighet 

att påverka” och ”ge information utan 

att komma med pekpinnar”. Distriktssköterskorna 

betonade vikten av att 

lyssna in och finna vad patienten 

behövde hjälp med, liksom 

att försöka ta tillvara patientens 

egen kapacitet, empowerment. 

Distriktssköterskan kände 

också ett ansvar över att värna 


SEMINARIUM 

om alla samhällsklasser. En önskan att 

ha mer makt över sin arbetssituation 

och vården i stort nämndes också. 

Den grupp som hade den intressanta 

uppgiften att belysa Framtidens 

distriktssköterska valde att göra detta 

ur ett demografiskt perspektiv. Sveriges 

befolkning blir allt äldre och vi 

blir friskare allt högre upp i åldrarna. 

Gruppen tolkade detta som att ett av 

distriktssköterskans viktigaste ansvarsområden 

inför framtiden är att initiera 

åtgärder för att förebygga ohälsa 

och främja hälsa hos äldre. Gruppen 

konstaterade att distriktssköterskorna 

arbetar på olika sätt i olika stadsdelar 

och att det verkar oklart hur man 

ska komma i kontakt med de allra sjukaste. 

Vid samtal om framtiden saknades 

konkreta förslag på hur arbe- 

tet kan komma att förbättras men flera 

distriktssköterskor nämnde hembesök. 

Studenterna ansåg att distriktssköterskor 

är väl lämpade för detta uppdrag. 

Men för att förebyggande hembesök 

i framtiden ska kunna genomföras på 

ett meningsfullt sätt behövs det tid och 

resurser i den ordinarie verksamheten. 

Vidare ansåg studenterna att det även 

finns ett stort behov av nationella riktlinjer. 

Dessutom lyftes att samarbetet 

mellan kommun och landsting måste 

förbättras, för att inte konkurrera om 

uppdraget kring hälsofrämjande åtgärder 

för äldre. 

Vid dagens slut var alla medverkande, 

såväl studenter, expertpanel 

och lärare, nöjda med en intressant 

och engagerande dag. Studenterna 

tyckte att de fått en bra överblick över 

sitt kommande yrke och lärarna tyckte 

att studenterna presenterat professionen 

på kritiskt men konstruktivt sätt. 

Expertpanelen kände sig inspirerade 

och förväntansfulla över att få samarbeta 

med engagerade och motiverade 

nya kollegor. 

Framtiden 

ser ljus ut! 

Eva Lidén, 

Inriktningsansvarig 

distriktssköterskeutbildningen, 

Institutionen för vårdvetenskap 

och hälsa, 

Göteborgs universitet 

Föreläsare på konferensen: 

Julia Gheorghita 

Luis Velasques Davila 

Christian Fogelberg 

Mina Bahrini 

Lisa Danielsson 

Veronika Halling 

Hanna Hermansson 

Maria Carlsson 

Caroline Genzel 

Malin Öst 

Lobat Moghaddam Ziabari 

Malin Heintz 

Linda Johansson 

Leila Mohammedi 

Veronica Johansson 

Clara Lilliesköld 

Pernilla Vallencant 

Magdalena Nordquist 

Catharina Sjölund 

Diana Sörlin 

Madeleine Jacobsson 

Petra Leandersson 

Kerstin Ohlauson 

Åsa Sjöstedt 

Medverkande i paneldebatten: 

Distriktssköterskor från olika 

vårdcentraler: 

Gull Axhav 

Sara Andersson 

Farideh Jam 


ALKOHOL OCH HÄLSA 

Alkoholberoende 

- inte vad det har varit 

I utbildningssammanhang i primärvård har fokus 

tidigare legat på riskbruk, det vill säga ett konsumtionsmönster 

som ofta leder till negativa hälsokomplikationer. 

Svårigheten med riskbruksfokus i allmänläkarverksamhet 

är att patienten själv inte behöver 

märka några negativa effekter, eller ens vara medveten 

om att hon har en mycket hög konsumtion. 

Artikeln är publicerad i Distriktsläkaren nr 5 2013. 

V 

i måste ha en rejält hälsomedveten patient för att 

hon ska vilja ändra sitt beteende om vi har identifierat 

ett riskbruk, utan att det lett till några komplikationer. 

Ofta är det därför faktiskt lättare att ha fokus på 

alkoholberoende, ett tillstånd där patienten själv har märkt 

av alkoholens negativa konsekvenser. Samma gäller skadligt 

bruk, d.v.s. där alkoholkonsumtionen medfört eller bidragit 

till ett hälsoproblem, fysiskt eller psykiskt. I dessa situationer 

har patienten en klart högre motivation att göra något 

åt sin situation. 

Få medicinska områden har haft en så snabb kunskapsutveckling 

som beroendemedicinen. Dels har det tidigare inte 

funnits en klar bild om hur de med lindrigt beroende ”ser ut” 

och hur man tänker kring sitt problem. Dels vet vi nu också 

att de behandlingar som vi kan ge är mycket effektiva. Det 

gäller både läkemedelsbehandling och psykologiskt stöd med 

KBT-inslag. Slutligen är orsaken till alkoholberoende betydligt 

klarare och den starka genetiska kopplingen fastställd. 

Alkoholberoende är ofta lindrigt 

När man pratar om alkoholberoende får väl de flesta människor 

en bild av en utslagen suput, som ivrigt förnekar att 

han har några problem. Jo, en han är det också i allmänna 

bilden. Vi läkare tycker väl heller inte att det är trevligt när 

patienten förnärmat avfärdar våra försök att diskutera alkohol, 

eller inte tycks vilja ta emot den hjälp vi har att erbjuda. 

Bilden av den utslagna suputen, eller den som håller skenet 

uppe och döljer med Läkeroltabletter eller parfymer må 

stämma ibland, men stämmer definitivt inte för den stora 

majoriteten av alkoholberoende personer. De flesta arbetar 

ordentligt, har familj, är goda föräldrar, och har till och med 

en riktigt god prognos vad gäller alkoholen. De känner till 

sina problem. Kanske brukar det allför ofta ”bli ett par glas 

för mycket”, kanske blir man alltför friskspråkig och ångrar 

sig efteråt, eller beter sig illa av och till, och partnern har nog 

skämts ibland. Å andra sidan är det ju lätt att skärpa till sig 

om det behövs, t.ex. på släktmiddagen. 

Så även om man har problem – en alkoholist eller missbrukare 

är man ju inte! Diskrepansen mellan vår erfarenhet 

av ”alkoholpatienter” och situationen för den stora gruppen 

med måttligt beroende beror helt enkelt på att patienten 

inte gärna tar upp ämnet, för då kan ju doktorn tro man är 

alkoholist. Så det är bara vid riktigt svåra problem eller där 

det framgår tydligt som vi får vetskap. Fokusgruppundersökningar 

i befolkningen visar emellertid att även de med lindrigt 

beroende vill ha hjälp och stöd för att få bättre dryckesvanor. 

De flesta yngre vill ha internetstöd, i övrigt stöd av 

husläkare eller företagsläkare. Här har vi i primärvård en roll 

att fylla, med vår långvariga och förtroendefulla kännedom 

om patienten. Att söka beroendeklinik eller socialtjänstens 

alkoholmottagning är förstås inte aktuellt för dessa patienter. 

Alkoholdiagnoser 

Alkoholist är en term som vi inom vården bör undvika, det 

är ingen medicinsk diagnos och närmast att betrakta som ett 

skällsord. För vissa personer kan det dock vara identitetsskapande, 

som i AA, Anonyma Alkoholister. Identiteten innebär 

då en påminnelse att man har denna kroniska sjukdom. 

Missbruk är visserligen en medicinsk diagnos i DSM-IV, men 

har tagits bort i DSM 5. Detta är inte heller en beteckning 

som väcker respekt och ingen patient vill väl bli kallad missbrukare. 

Tyvärr är det fortfarande begreppet i Socialtjänstla- 



gen, så när socialsekreteraren pratar om missbrukare så ska 

vi förstå det som en svårt alkoholberoende person med sociala 

komplikationer. ICD-10 termerna för alkoholens medicinska 

konsekvenser är mer neutrala; skadligt bruk (någon 

fysisk eller psykisk skada har uppkommit) och beroende som 

är den centrala diagnosen. DSM 5 har valt begreppet Substance 

Use Disorder, vilket specificeras beroende på drog; 

t.ex. Alcohol Use Disorder. Hur detta kommer att översättas 

är ännu oklart, men Alkoholsyndrom är ett stalltips. 

Riskbruk 

Därtill har vi konsumtionsbegreppet riskbruk, vilket inte är 

en medicinsk diagnos utan ett dryckesbeteende som man 

utifrån epidemiologiska data konstaterat medför ökad risk 

för skador, sjukdom och död. Det är framför allt ”högkonsumtion” 

och ”intensivkonsumtion” som identifierats som 

riskabelt [1]. Högkonsumtion innebär helt enkelt att dricka 

mycket. Över 14 ”standardglas per vecka för män, och över 

nio ”standardglas” per vecka för kvinnor (se figur för standardglas). 

Intensivkonsumtion, att supa till, definieras som 

att dricka fem standardglas eller mer under en kort tid, t.ex. 

en kväll för män respektive fyra glas för kvinnor. Dessa gränser 

från Folkhälsoinstitutet baseras på epidemiologiska data. 

En föredömligt konkret riktlinje för riskbruk har Australien 

National Health and Medical Research Council, när 

man utgår från att risken att dö av alkoholen ska understiga 

en procent. Då ska konsumtionen understiga tolv glas per 

vecka eller tre glas per tillfälle, ungefär samma nivåer som i 

Sverige [2]. Dessa epidemiologiska fakta är bra som tumregel, 

men samtidigt är den individuella hälsosituationen och 

känsligheten så varierande varför en individuell bedömning 

alltid måste göras. 

Riskbruksbegreppet kan emellertid ibland ha fördelen, då 

patienter inte behöver tillstå en svårare problematik (beroende) 

utan man kan resonera mer allmänt i termer av riskkonsumtion 

och ha hälsofokus i stället för beroendefokus. 

Diagnostik i praktik 

Det finns många sätt att genomföra en alkoholanamnes som 

passar för olika situationer. Det vanligaste är väl att i lämplig 

situation fråga systematiskt: Hur ofta dricker du någon alkohol? 

Vad brukar du då dricka? Hur mycket ungefär brukar 

du dricka? Ofta får man komplettera, t.ex. om man någon 

gång dricker på vardagar också. På basis av uppgifterna kan 

vi ge feedback till patienten om han överskrider riskbruksgränser 

eller ej. Uppgivna mängder brukar underskattas, 

men det viktiga är att patienten får en känsla för storleken på 

sin egen konsumtion, inte att vi får reda på sanningen. Dessutom 

är det så att individuella variationen är mycket stor hur 

vår fysiologi reagerar på samma mängd alkohol. Men just för 

att vi reagerar så olika på alkohol kan vi gärna informera om 

att även liten konsumtion ibland kan bidra till diverse hälsoproblem. 

Det finns åtskilliga genetiska faktorer som gör att 

alkoholen får så olika stor effekt på olika individer. 

På ett sätt är det lättare om patienten själv upplever någon 

problematik med alkoholen. Så därför vill jag tipsa om ett 

par andra metoder. Varför inte pröva att utgå från ICD-10:s 

beroendekriterier i ett alkoholsamtal? Analogt med att vi har 

de diagnostiska kriterierna för depression i bakhuvudet, så 

kan man lika gärna fråga om beroendekriterierna. Då får 

vi ju en diagnos, och inte bara vår subjektiva bedömning. 

Patienter har faktiskt förvånansvärt lätt att acceptera att de 

är alkoholberoende, lite i analogi med begreppen sockerberoende, 

spelberoende etc. Bejakas tre av ICD-10 kriterierna 

nedan under senaste 12 månaderna så föreligger i princip 

ett beroende. 

1. Känner du ett starkt sug, begär eller tvång att dricka 

alkohol? 

2. Har du svårt att kontrollera drickandet, d.v.s. dricker 

mer än du hade tänkt från början, eller svårt att sluta 

dricka? 

3. Prioriterar du alkoholen så högt att andra viktiga aktivi 

teter blir lidande, t.ex. arbetet, fritidsintressen eller att 

umgås med andra? 

4. Har du fått ökad tolerans för alkohol, så att du tål mer 

eller att du druckit mer för att få samma effekt som du 

fick tidigare? 

5. Har det hänt att du fått skakiga händer, börjat svet 

tas eller känt dig orolig efter att du minskat eller slutat 

dricka? 

6. Har du fortsatt att dricka fast du visste att alkoholen 

gav dig kroppsliga eller psykiska problem? 



Tre eller fler ja-svar innebär alkoholberoende, men det är 

naturligtvis skillnad på olika individers beroende ändå. Uppfyller 

man tre eller alla sex kriterierna? Detta gör stor skillnad, 

liksom om det är de fysiologiska (ex. abstinens) eller psykologiska 

aspekterna (ex. sug, kontrollförlust). Sug kan vara 

nästan ständigt, eller bara triggas i vissa situationer. Formulera 

gärna om frågorna så de passar situationen och din 

mun. Andra kriteriet, kontrollförlusten, är vanligast. 

Några exempel på andra frågor som utgår från patientens 

egna funderingar, och som kan passa ibland. De ger patienten 

en chans att ”nappa”: ”Händer det att det blir mer än 

du tänkt ibland?” ”Har du ibland funderat på om du skulle 

dra ner – av hälsoskäl/med tanke på vikten/ blodtrycket/din 

frus oro/att du ju vill vara ett gott föredöme för dina barn?” 

Skadligt bruk är också en diagnos i ICD-10. Diagnosen 

kan ställas om det uppkommit någon skada, fysisk eller psykisk 

på grund av alkoholen. Det kan vara svårt att fastställa 

om alkohol är viktigaste orsak till en sömnstörning, depression, 

fraktur, hypertoni etc., men bedömer vi det som en 

viktig faktor kan diagnosen sättas. 

AUDIT-testet 

Ett alternativ till att du ska fråga om alkohol är helt enkelt 

att erbjuda patienten ett självtest. Det kan motiveras med 

att syftet är att se om det finns någon risk att vanorna kan 

påverka den aktuella sjukdomen som patienten söker för. 

Detta faktum, att alkohol eventuellt kan vara betydelsefullt 

för patientens aktuella problem är en viktig utgångspunkt i 

all alkoholanamnes. Att fråga om alkohol kan ibland vara 

integritetskänsligt, men detta elimineras om patienten förstår 

att frågorna är medicinskt relevanta. 

AUDIT (Alcohol Use Disorder Identification Test) är ett 

formulär med tio frågor 

som patienten kan fylla i 

under sittande konsultation. 

Det tar ca 2 minuter. 

Formuläret kan lätt 

googlas fram, och en 

10-minuters minikurs 

hur man kan använda 

testet finns t.ex. på riddargatan1.se/audit/ 

intro. 

Varför super Jeppe? 

Denna urgamla fråga 

om orsaken till alkoholberoende 

har i dag 

betydligt bättre svar än 

för bara 10–15 år sedan. 

Svaret kan förenklas i en 

formel: Risk för alkoholberoende 

= genetisk 

predisposition x mängd 

förtärd alkohol. Detta 

innebär att en person 

med hög genetisk belastning inte behöver dricka så mycket 

för att snabbt utveckla beroende, medan en person med låg 

genetisk belastning måste dricka duktigt under många år för 

att till slut bli beroende. Det finns minst ett trettiotal kända 

gener, var och en bidrar bara lite, och på olika sätt. Detta 

gör att man inte alltid kan veta sin genetiska profil, även om 

man ofta ser arvets stora betydelse när man frågar om alkoholproblem 

i släkten. 

Ytterligare två faktorer kan nämnas som betydelsefulla för 

att utveckla beroende. Den ena är tidig alkoholdebut, eftersom 

ungdomars hjärna är betydligt mer formbar så utvecklar 

de beroendet snabbare. Den andra faktorn är dryckesmönster. 

Att dricka mycket på en gång, dricka på tom mage 

etc., allt som medför en större ”kick” är mer riskabelt. Man 

kan dock i princip avfärda ”samhällets orättvisor”, en dålig 

uppväxt, sociala miljön eller fattigdom som primär orsak till 

beroendet. Däremot är det ju så att man dricker oftast som 

sin umgängeskrets, så om ens kamrater dricker mycket eller 

föräldrar tolererar drickande så blir konsumtionen högre. 

I dag är alkoholkonsumtionen högst hos välutbildade, och 

säkerligen därmed även alkoholberoendet. 

Alkoholberoende har faktiskt god prognos 

”En gång alkoholist alltid alkoholist” är ett uttryck som alla 

känner till. Men som väl är, är det inte särskilt sant. Åtminstone 

om man syftar på alkoholberoende. I en stor epidemiologisk 

studie [3], ser man att bara 25 procent av alla 

som någon gång i livet (för mer än ett år sedan) fått diagnos 

alkoholberoende, fortfarande är alkoholberoende! Vad 

hände med resten? Jo, hela 36 procent kan betraktas som 

helt botade, med en måttlig alkoholkonsumtion eller nyktra. 

39 procent kan ses som delvis botade med bara riskbruk eller 

uppfyllande en eller två 

beroendekriterier. 

Att prognosen oftast 

är så god är en spännande 

och relativt ny 

kunskap. Den stora 

gruppen med mildare 

former av alkoholberoende 

har varit osynliga, 

för alla utom sig själva, 

partnern och kanske 

även närmsta bekantskapskretsen 

som tyckt 

att personerna har 

”dåligt ölsinne”. Ytterligare 

ett intressant 

faktum är att de allra 

flesta klarar tillfrisknandet 

på egen hand. Man 

tar till slut itu med det 

själv. I denna studie var 

det bara 26 procent som 

haft någon som helst 

kontakt med vården för 



sina alkoholproblem. 

Det finns flera studier som visar liknande resultat. I en 

svensk [4] såg man att bara 17 procent hade haft någon 

kontakt med vården för sitt problem. Här såg man också 

att tillfrisknandet är en process som tar sin tid, i genomsnitt 

2,5 år. Det är här vi kan göra skillnad genom att stödja att 

en förändring kommer igång tidigare. 

Självklart finns fortfarande de svårt beroende personerna 

med sociala komplikationer och kanske flera psykiatriska 

diagnoser. De är ofta kända sedan tidigare, och har fortfarande 

samma dåliga prognos som tidigare. En lämplig 

målsättning kan vara glesare återfall och kortare återfall. 

Detta kan uppnås med att vi är generösa med brythjälp 

med bezopreparat, och uppmuntra att ha frekventa uppföljningar. 

Alkoholläkemedlen bör definitivt erbjudas. 

Behandling med KBT-inslag är inte så svårt 

I behandling lönar det sig sällan att försöka förklara beroendet 

eller hitta dess orsaker, utan effektivaste behandlingarna 

är kognitivt beteendeinriktade, och utgår alltså från 

här och nu. Man kan t.ex. få patienten att identifiera ett 

nytt önskat beteende; hur vill patienten ha det, nykter eller 

ett mer kontrollerat drickande? Vad det kontrollerade drickandet 

innebär ska konkretiseras så noga som möjligt. Vilka 

dagar kan man dricka och hur många glas? När kan man 

göra undantag, t.ex. 50-årskalas etc.? Nästa steg är då att 

diskutera behov, stöd för det nya beteendet och kanske ska 

man fundera på hur man kan eliminera risksituationer och 

att ha alternativa beteenden om man hamnar i risksituation. 

Stöden kan t.ex. vara såväl mentala såsom föresatser, målbilder 

eller mer konkreta regelverk kring drickandet eller 

att starta nya aktiviteter där alkohol inte förekommer. Förhållningssättet 

ska bygga på motiverande samtal (MI) eller 

FRAMES. 

Feedback 

Responsibility 

Advice 

Menu 

Empathy 

Self-efficacy 

Ge återkoppling och information om 

alkohol i relation till patientens 

situation. 

Patienten har själv ansvaret att 

göra en förändring … 

.… men kan förvänta sig råd och 

stöd från oss för beslutet att minska 

alkoholkonsumtionen. 

Vi kan visa på, och erbjuda olika 

alternativa strategier för att minska 

alkoholkonsumtionen. 

Empatiskt, förstående och reflekterande 

förhållningssätt. 

Vi uppmuntrar och stärker personens 

tilltro till sin egen förmåga att 

göra en förändring. 

Det är verkningsfullt bara med täta, men korta, återbesök 

för den patient som vill ändra sina dryckesvanor till det 

bättre. Återbesöken ska då handla om de konkreta målen 

och hur de ska nås, inte varför det blev mer drickande än planerat. 

Vi ska styra samtalen till det som i MI kallas förändringsprat. 

Det innebär att patienten själv ska uttrycka varför 

den ska förändra, fördelar med ett annorlunda leverne, vad 

maken/barnen kommer att uppskatta, nackdelar med nuvarande 

leverne, hur man ska förändra, när man ska ändra osv. 

Det är patienten som har ansvaret för en förändring, vi stödjer 

och hjälper till att se fördelar. 

Läkemedelsbehandlingar 

Läkemedel mot alkoholberoende är underanvända och kan 

gärna prövas vid beroende om patienten känner besvärande 

sug efter att dricka, eller upplever kontrollförlust eller merbegär. 

Kontrollförlust innebär att man misslyckas med att 

begränsa sitt drickande, trots att man föresatt sig att bara 

dricka lite. Läkemedelsstudiernas upplägg styr den godkända 

indikationen och FASS-textens utformning, men den kliniska 

erfarenheten är just att de har effekt på sug (längtan att börja 

dricka) och merbegär, man blir nöjd med mindre. Akamprosat 

(Campral, Aotal) ska enligt FASS ges i tredos, men tvådos 

går lika bra. Den har sällan besvärande biverkningar, men 

effekten dröjer lite då man når steady state först efter närmare 

en veckas behandling. 

Naltrexon har däremot snabb effekt, och en del patienter 

tar det bara vid behov. Det har oftare huvudvärk, illamående 

och andra biverkningar, men ibland kan det hanteras 

med halverad dos. Nalmefene (Selincro) är nytt, har 

inte hunnit få läkemedelsrabatt och min egen erfarenhet är 

begränsad. Farmadynamiken är lik naltrexon, men behandling 

vid behov är här en godkänd indikation. 

I kontrollerade studier har akamprosat och naltrexon 

NNT kring 10, men den kliniska erfarenheten är bättre 

(kanske placebo som är så bra?). Cirka en tredjedel av alla 

som får prova har en klart god effekt, ytterligare en grupp 

upplever viss effekt, men en stor grupp har ingen positiv 

effekt. Därför ska insatt behandling alltid utvärderas efter 

någon månad. Helst bör man inför alla återbesök följa levervärden 

och MCV. Man ser ofta förbättringar inom normalintervallet 

vid minskad konsumtion. Sensitivitet och specificitet 

är annars mycket låg för ”levervärdena”, kanske kring 

30 procent. Men t.ex. ett ALAT som sjunker från normala 

0,50 till normala 0,30 är en kraftfull och sporrande feedback 

till vår patient. 

Det finns ett starkt vetenskapligt stöd för att effekten av 

läkemedelsbehandling höjs om man inramar läkemedelsbehandlingen 

med ett ”medical management” [5]. Detta innebär 

just flera återbesök, provtagning, feedback på prover, 

efterhöra effekter, diskutera intag/compliance, dosjusteringar 

etc. 

Antabus (disulfiram) kan vara att bra stöd till den patient 

som inte vill dricka alls under en period. Vet man att man 

inte kan dricka så är det lättare att inte tänka på alkohol, 

suget minskar faktiskt. De studier som är gjorda på disulfi- 



ram är på svårt beroende patienter och ofta långa behandlingar. 

Därför har ”övervakat intag” ofta förordats för att 

behandlingen inte ska avbrytas. Vi ska dock undvika att 

omyndigförklara den motiverade patienten som vill sköta 

det själv. Vi kan dock tipsa om att en del patienter tycker det 

är värdefullt att visa upp sitt intag för en partner eller arbetsgivare 

med syfte att skapa förtroende och trygghet. Och visst, 

att komma till en sjuksköterska för Antabusintag åtminstone 

en gång i veckan kan vara ett bra stöd för många. Prover 

bör tas tätt initialt av säkerhetsskäl, detta blir också en bra 

feedback till patienten. 

Det pågår studier på vareniklin (Champix) vid alkoholberoende 

och det har rapporterats ha effekt. Om patienten 

vill sluta röka kan det kanske vara bra att slå två flugor i en 

smäll. Det kan vara spännande att efterhöra om drickandet 

ändrades under Champixkuren. 

Behandling i praktiken – ett exempel 

Beroendecentrum i Stockholm och Centrum för psykiatriforskning, 

KI, har sedan ett par år startat en mottagning som 

vänder sig just till patienter med milt eller måttligt beroende. 

Följdriktigt är målsättningen för de flesta att ändra dryckesvanorna 

till något bättre och således inte nykterhet, vilket 

annars ofta är det vanligaste behandlingsmålet på beroendemottagningar. 

Metoderna är de här beskrivna och de flesta 

patienter söker själva. Mottagningen heter Riddargatan 1, 

ligger på den adressen, ett stenkast från Stureplan. Lokalerna 

är eleganta och vi har konstutställningar i väntrummet. 

Detta är medvetet, då syftet är att minska stigmatisering 

och sänka trösklar för att söka vård. 

Målsättningen är att nå en ny målgrupp patienter med 

milt och måttligt alkoholberoende, som tidigare inte haft 

ett naturligt ställe att söka vård. Ytterligare ett mål är att 

utveckla behandlingar som fungerar även inom primärvård, 

och ett forskningsprojekt har just startat som syftar till att 

jämföra utfallet vid behandling i primärvård jämfört med 

specialistvården på Riddargatan 1. 

Alkoholist är en term som vi inom vården bör 

undvika, det är ingen medicinsk diagnos och närmast 

att betrakta som ett skällsord. 

Referenser: 

1. Statens folkhälsoinstitut. Alkoholfrågor i vardaglig hälso- och 

sjukvård: Riskbruksprojektet – bakgrund, strategi och resultat. 

Rapport 2010:05. Östersund: Statens folkhälsoinstitut; 2010. 

2. National Health and Medical Research Council (Australia). Aus 

tralian guidelines to reduce health risks from drinking alcohol. 

Canberra: National Health and Medical Research Council; 2009. 

3. Dawson D, Grant B, Stinson F, Chou P, Huang B, Ruan W. Reco 

very from DSM-IV alcohol dependence: United States, 2001– 

2002. Addiction. 2005;100:281-92. 

Sven Wåhlin 

Spec allmänmedicin, distriktsläkare Uppsala 

Överläkare Beroendecentrum Stockholm 

Författare till Alkohol-en fråga för oss i vården. 

Studentlitteratur 2012 

sven.wahlin@sll.se 

www.riddargatan1.se 

4. Blomqvist, J., Cunningham, J., Wallander, L. & Collin, L. (2007) 

Att förbättra sina alkoholvanor. Om olika mönster för förändring 

och om vad vården betyder. FoU-enheten, Stockholm: FoU-rap 

port 2007:5 och Stockholms universitet: SoRAD – Forsknings 

rapport nr 42. 

5. COMBINE Study Research Group. Combined pharmacothe 

rapies and behavioral interventions for alcohol dependence - the 

COMBINE study: a randomized controlled trial. JAMA 2006; 

295: 2003–17. 


Distriktssköterskans Ryggsäck 

Du kan nu beställa distriktssköterskeföreningens 

specialgjorda ryggsäck. 

Beställningen görs direkt till Erik Vehmas 

Maila till: info@reklamochsport.se eller ring: 070-715 66 

28. 

Kostnad för ryggsäcken inkl moms och frakt: 385:-/st 

För beställning av mer än 1 st, 

gäller andra priser, se info på: 


Annons

VITAMIN D 

Vitamin D 

- hur mycket och varför? 

D-vitamin, kalciferol, har på senare år tilldragit 

sig allt större intresse i takt med att allt fler 

fysiologiska funktioner för detta vitamin blivit 

kända. Risken för fall och frakturer påverkas 

t.ex från två håll: dels genom påverkan på 

bentätheten men också på muskelfunktion. 

Forskningen kring vitaminets funktioner, status och 

behov är intensiv och det vetenskapliga underlaget 

ökar: 2013 publicerades 1453 artiklar under sökorden 

vitamin D AND deficiency jämfört 315 år 2003. Fortfarande 

är dock mycket oklart beträffande optimalt status i 

relation till olika fysiologiska funktioner. Detta understryks 

både i de intagsrekommendationer som kom från Institute 

of Medicine (IoM) (1) för några år sedan och i de nya nordiska 

näringsrekommendationerna (NNR 2012) som publicerades 

hösten 2013. Båda bygger på systematiska litteraturöversikter 

(SLR). 

Fysiologiska funktioner 

(ref fr nordisk Geriatrik) 

Bortsett från solexponering fyller vitaminet kriteriet för ett 

essentiellt näringsämne, vilket innebär att kroppen inte kan 

producera det själv i tillräcklig mängd. Det finns två former; 

kolekalciferol (vitamin D 3 

), som är den fysiologiska formen 

och som återfinns i animaliska livsmedel, samt ergokalciferol 

(vitamin D 2 

) som är den syntetiska formen som bildas från 

ergosterol, faktaruta 1. D 3 

och D 2 

, tillsammans med de provitamin 

de härstammar ifrån är de alla olika former av steroler. 

En viktig funktion hos ryggradsdjur, inklusive människa, 

är att upprätthålla kalcium- och fosfatkoncentration för försörjning 

av cellulära processer, för neuromuskulär funktion 

och för benmineralisering, något som länge varit känt. Flera 

pleiotropa effekter som sträcker sig långt utanför benväven 

har dock påvisats under senare år (figur 1). Mer eller mindre 

väl dokumenterade relationer finns t ex till kardiovaskulära, 

respiratoriska, endokrina och muskulära funktioner och sjukdomar 

(2, 3). 

Utöver status som näringsämne är D-vitamin också att 

betrakta som ett prohormon, som konverteras i två steg först 

i levern till 25 hydroxicholekalciferol (25-OHD, kalcidiol), 

och sedan i njuren till hormonet 1, 25 hydroxikolekalciferol 

(1,25-OHD, kalcitriol), den biologiskt aktiva formen. Flera 

vävnader som t ex makrofager, colon, prostata och hjärna 

kan dock lokalt, via enzymet 1 α hydroxylas, omvandla 

25-OHD till 1,25-OHD. I vävnader som inte är involverade 

i kalciummetabolismen anses D-vitamin medverka i transkription 

av ett antal gener som reglerar celldelning och differentiering 

och möjligen också bidrar till att minska risken 

för transformation till cancerceller (2). Till de icke-genrelaterade 

effekterna räknas att 1,25-OHD binder till en plasmamembran-receptor 

som finns i organ involverade kalciummetabolismen 

i t ex tarm, ben, njure och paratyroidea (4). 

En målvävnad är muskulaturen där vitaminet behövs för 

normal utveckling och tillväxt av muskelfiber. Brist påverkar 

muskelstyrkan negativt. Muskelsvaghet och myopati utgör 

karaktäristiska drag vid rakit och osteomalaci och bidrar till 

försämrad fysisk förmåga. Brist har rapporterats påverka 

framförallt de viktbärande musklerna i benen som är nödvändiga 

för postural kontroll och gång. Signifikant korrelation 

mellan serum 25OHD och fall har också rapporterats 

(5, 6). 

Mekanismerna bakom funktionen i muskulaturen är inte 

fullständigt kartlagd. In vitro och in vivo experiment tyder 

på att kalcitriol reglerar kalciumupptag i muskelceller, vilket 

i sin tur innebär inflytande över kontraktion och relaxation, 

syntes av proteiner som är involverade i kontraktion, samt 

proliferation och differentiering av muskelceller D-vitaminstatus 

spelar en viktig roll när det gäller risken för fall och 

frakturer. 

Vitaminet påverkar frakturrisken från två håll: genom 

sitt inflytande både på muskelfunktion och på bentäthet (7). 

Trots att bara några få interventionsstudier finns pekar tillgängliga 

data mot att tillskott av D-vitamin skulle kunna 

bidra till att bibehålla muskelstyrka och funktionell förmåga 

bättre i hög-riskgrupper som sköra ”frail” äldre (5, 8). 


VITAMIN D 

Faktaruta 1. 

Termer och omvandlingsfaktorer som 

används för vitamin D 

Vitamin D 

Vitamin D 2 

Vitamin D 3 

25OHD 

– också benämnt kalicferol 

– också benämnt ergokalciferol 

– också benämnt kolekalciferol 

– 25-hydroxivitamin D 

– också benämnt kalcidiol eller kalcifediol 

Beteckningen gör ingen skillnad mellan D 2 

och D 3 

osv. När det är 

motiverat att skilja mellan formerna uttryck de som 25OHD 2 

och 

25OHD 3 

. 

Kalcitriol – 1,25-dihydroxivitamin D 3 

. 

Denna benämning används vanligen också för 1,25-dihydroxyvitamin 

D 2 

(erkalcitriol). 

24,25(OH) 2 

D – 24,25-dihydroxyvitamin D. 

IE= internationella enheter 

– mått på D-vitamin baserat på biologisk aktivitet eller effekt. 

IE definieras som aktiviteten i 0,025 µg kolekalciferol. 

Omvandlingsfaktorer för vitamin D 3 

: 

(Källa) 40 IE = 1 µg 

(Serum) 2,5 nmol/liter = 1ng/ml 

Figur 1 

Översikt över D-vitamin och dess 

roll i fysiologiska system (3) 

Overview of Vitamin D and its role on physiological systems and the biological responses as well as possible vitamin D-related diseases. The 

three columns on the right side, respectively, indicate the following; physiological systems (the six physiological systems that the essential nutrient 

vitamin D 3 

supports by its metabolism to 25(OH)D 3 

and 1α25(OH) 2 

D 3 

); biological responses (examples of biological responses generated by 

1α25(OH) 2 

D 3 

in the six physiological systems); and vitamin D-deficient related diseases (identifies for each system some of the disease states 

that are associated with an inadequate vitamin D nutritional status (8). 

Nya rekommendationer 

Institute of Medicine 

Vad är då optimalt status och vilket intag krävs för att nå 

dit? IoM publicerade på uppdrag av de amerikanska respektive 

kanadensiska regeringarna 2011 ett mycket omfattande 

underlag på totalt 1115 sidor (1). De frågor som skulle 

besvaras var: 

1. Effekter på hälsan av vit D och Ca? 

2. Nivå för önskvärda effekter? 

3. Hur mycket är för mycket? 

IoM konkluderar att tillgängliga data visar på en nyckelroll 

för både kalcium och vitamin D när det gäller benhälsa. 

Detta kausalsamband ligger till grund för DRIs (Dietary 

Reference Intakes), faktaruta 2 och figur 2. Underlag 

saknas dock, för båda näringsämnena, när det gäller kausalsamband 

med andra hälsoeffekter, och för att ett högre 

intag än DRI skulle vara gynnsamt för hälsan med avseende 

på andra funktioner. IoM skulle också fastställa Tolerable 

Upper Intake Level för D-vitamin D (UL) ett värde 

som ska reflektera långtidsintag på en nivå som inte orsa- 


VITAMIN D 

kar skada i en normal population. Få studier har genomförts 

med det specifika syftet att utvärdera en säker nivå för intag 

av D-vitamin och det saknas konsensus om vilka nivåer som 

kan orsaka skada (1). 

Nordiska Näringsrekommendationer 

(NNR 2012) 

De nordiska länderna samverkar också kring att ta fram 

näringsrekommendationer. NNR har reviderats vart åttonde 

år. Över hundra forskare och experter har varit involverade 

i den senaste revideringen, som är den femte upplagan (9). 

Ett stort antal vetenskapliga studier och översikter som har 

publicerats mellan 2000-2012 har utgjort underlag. Genomgången 

har särskilt fokuserat på områden där mycket ny 

forskning tillkommit, vilket bl a gäller för D-vitamin (3). 

Tre specifika målen för översynen av hälsoeffekter kopplade 

till D-vitamin har satts upp: 

1) översyn av vetenskapliga underlaget för att fastställa, 

baserat på en uppsättning överenskomna kriterier, kostreferensvärden 

för D-vitamin i olika stadier i livet (spädbarn, 

barn, ungdomar, vuxna, äldre och under graviditeten och 

amning), 

2) bedöma behovet för tillväxt, utveckling och underhåll 

3) bedöma hälsoeffekterna av olika intag / exponeringar av 

vitamin D. 

De forskningsfrågor som formulerats för den systematiska 

översikten är: 

1 ) vad är effekten av D-vitamin från olika källor på serum 

25(OH)D koncentrationer ? 

2 ) vilket är förhållandet mellan 25(OH)D –koncentrationer 

och olika utfall i olika populationer och åldersgrupper ? 

3 ) vad är effekten av D-vitamin från kosten på olika utfallsmått 

i olika populationer och åldersgrupper? 

4 ) vad är effekten av D-vitaminsupplement på olika utfallsmått 

i olika befolkningar och åldersgrupper? 

5 ) vad är effekten av sol -eller UVB-exponering på olika 

utfallsmått i olika befolkningar och åldersgrupper? 

6 ) vad är UL ( övre gräns för intag ) för D-vitaminintag 

kopplat till olika hälsorelaterade utfallmått i olika populationer 

och åldersgrupper ? 

7 ) vilka är interaktionerna mellan D-vitaminintag och kalciumintag 

kopplat till olika hälsorelaterade utfallsmått i olika 

befolkningar och åldersgrupper ? 

8 ) vilken är interaktionen mellan D-vitaminintag eller -status 

med A-vitaminintag eller -status kopplad till hälsorelaterade 

utfallsmått i olika befolkningar och åldersgrupper ? 

De SLR som ligger till grund för de nya rekommendationerna 

bygger på 35 av 1,741 funna artiklar varav flera SLR. 

Ett stort problem för tolkning och beslut har varit heterogeniteten 

i SLR. En bidragande orsak till att enskilda studier 

kan komma till så skilda resultat är att analysmetod 

för att mäta 25-hydroxy D-vitamin status 25(OH)D varierar 

mellan studier. Vid en jämförelse mellan High-pressure 

liquid chromatography (HPLC), Radioimmunoassay 

(RIA) och Chemiluminescent immunoassay (CLIA) blev den 

kumulativa andelen som klassificerades med lågt status (cutoff 

50 nmol/l) 8% med HPLC, 22% med RIA och 43% 

CLIA. Den mest valida metoden anses var HPLC. Det är 

således av stor betydelse att veta vilken metodik som används 

för analys 25(OH)D-status (10). 

Baserat på studerade SLR dras slutsatsen att evidensen 

för en skyddande effekt av D-vitamin endast är konklusiv för 

beträffande benhälsa, total mortalitet och risk för fall. Vidare 

att effekten kan oftast enbart ses för personer med lågt status. 

De flesta interventionsstudier som lett till denna slutsats rapporterar 

att intervention med D-vitamin kombinerat med 

kalcium, och inte D-vitamin ensamt ger dessa positiva effekter. 

Det har varit svårt att etablera en optimal nivå för status 

och intag baserat på ingående SLR. Slutsatsen dras att ≥50 

nmol/l reflekterar ett tillfredställande status, vilket överensstämmer 

med den slutsats IoM dragit. Serum koncentration 

75 år 20 20 

Estimated Average requirement EAR 7,5 7,5 

Lower intake level LI 2,5 2,5 

Upper intake level UL 100 100 

*IoM 2010 (1); EFSA 2012 (16) 


VITAMIN D 

D-vitamin från bröstmjölk och mat. Under barnets första 

2 år bör därför tillskott om 5 droppar (10 µg) ges dagligen, 

detta är dock en rekommendation som kvarstår från 2004. 

För gravida och ammande gäller samma nivå som för resten 

av den vuxna befolkningen. Rekommendationerna bygger 

på det totala intaget från mat och supplement, givet minimal 

solexponering. Men gällande solexponering lägger man till 

att detta dock inte är fallet för en majoritet av befolkningen i 

de nordiska länderna under sommarhalvåret. Solens bidrag 

ökar då. När det gäller över gränsen för intag (UL) landar 

man på samma värde som IoM och European Food Safety 

Authority (EFSA) 100 µg/d (15, 16), tabell 1. Detta värde 

gäller vuxna och ungdomar 11-17 år och bygger på hyperkalcemi 

som biverkan av för högt intag. För barn 1-10 år är 

UL 50 µg/d och för barn 0-12 månader 25 µg/d (NNR). 

De oftast registrerade biverkningarna av hypervitaminos 

D (för hög halt av D-vitamin i blodet) är hyperkalciuri (förhöjd 

halt av kalcium i urinen), vilket leder till förlust av benvävnad, 

förkalkning av kärl och vävnader, samt njursten. 

Faktaruta 2. 

Average requirement (AR): 

Behovet definieras som det lägsta långtidsintaget av ett näringsämne 

som upprätthåller en bestämd nivå för nutritionsstatus. Termen 

används för att definiera nivån för intaget som tillfredställande täcker 

behovet för hälften befolkning, förutsatt normalfördelad distribution 

av behovet. AR bygger vanligen på data från biomarkörer. 

Recommended Intake (RI): 

refererar till den mängd av ett näringsämne som baserat på tillgänglig 

vetenskaplig kunskap och information om kostintag kan möta behovet 

och upprätthålla god nutritionsstatus i i stort sett hela den friska 

befolkningen. RI kan variera beroende på kön, ålder och stadie i livet. 

När distributionen av behovet kan anses vara normalfördelat kan en 

standard deviation (SD) bestämmas, då kan RI beräknas som RI= 

AR + 2 SDAR. Definitionen överensstämmer tolkningen RI i UK och 

‘Recommended Dietary Allowance’ (RDA) i USA (1). The European 

Food Safety Authority (EFSA) använder termen Population Reference 

Intake (PRI) och betecknar “the level of nutrient intake that is enough 

for virtually all healthy people in a group” (16) . 

Tolerable Upper Intake Level (UL): 

För de flesta näringsämnen, inkluderat vitamin D, kan höga intag orsaka 

biverkningar eller förgiftningssymtom. UL definieras som den maximala 

intagsnivån för dagligt intag för långtidsbruk, månader eller år, som sannolikt 

inte orsakar negativa hälsoeffekter för människa. Gränsvärd för 

varje given biverkan varierar beroende på stadie i livet, kön och andra 

individuella karaktäristika. 

Lower intake level (LI): 

ett gränsvärde för intag under vilket intaget kan leda till kliniska bristsymtom 

för de flesta individer. LI bygger på observationer av individer, 

och i många fall baserade på andra kriterier än average requirements. 

Figur 2 

Frekvens distribution för behovet av enskilda näringsämnen (9) 


VITAMIN D 

Intag 

D-vitamin förekommer framför allt i animaliska livsmedel. 

Det är dock relativt få livsmedel som innehåller naturligt 

D-vitamin (tabell 2). Till dessa hör fet fisk, fiskleverolja och 

äggula. Även mager fisk innehåller en del. Smör innehåller 

väsentligt mindre än berikade bords- och matlagningsmargariner. 

Lätt- respektive mellanmjölk är berikade, medan 

standardmjölk som inte är berikad och innehåller betydligt 

mindre. Det krävs dock en betydande mjölkkonsumtion 

för att lätt- och mellanmjölk på något avgörande sätt ska 

bidra till D-vitaminintaget. Kött och ägg bidrar med en del 

vitamin D 3 

, men innehåller också 25OHD 3 

som har högre 

biotillgänglighet och –effektivitet än vitamin D 3 

. Varje mikrogram 

25OHD 3 

har visat sig vara upp emot 5 gånger så 

effektivt att höja S-25OHD jämfört med vitamin D 3 

(17). En 

del svampar bl a kantareller innehåller ergosterol som är ett 

förstadium till vitamin D 2 

(ergokalciferol) och som omvandlas 

genom UV-strålning till D 2 

, men syntesen av D 2 

från 

ergosterol sker sällan i naturen varför utnyttjandegraden är 

betydligt lägre (16). Det är även med god aptit och bra matvanor 

svårt att enbart via kosten nå rekommenderat intag 

på 10 µg/dag. 

Det dock har kommit två intressanta mjölkprodukter; en 

laktosfri mjölkdryck från Valio som innehåller 2 μg/100 ml, 

samt en motsvarighet från Arla med 1 μg/100 ml. Genom 

daglig konsumtion av någon av dessa produkter ökar möjligheterna 

att nå rekommenderat intag genom kostintaget. För 

äldre som inte dricker mjölk eller har problem med begränsad 

aptit kvarstår dock problemet. 

Riskgrupper 

Sköra/sjuka äldre är en extra sårbar grupp, som lätt kan 

drabbas av D-vitamin-brist, då många vistas ute i mycket 

begränsad omfattning och ofta har ett suboptimalt intag 

via kosten. Till detta kommer att omsättningen försämras 

med åldern (5, 13, 18). De som bär heltäckande klädsel och 

därmed inte exponeras för UVB-strålning är en annan riskgrupp. 

Bland personer med fetma är lågt D-vitamin-status 

också vanligt. Studier pekar mot ett högre behov då vitaminet 

binds i fettvävnaden och i för liten utsträckning är tillgängligt 

i kroppen (1). Veganer som helt utesluter animaliska 

livsmedel kan också vara en riskgrupp. Brist kan uppstå 

orsakat av låg biotillgänglighet tillföljd av fettmalabsorption, 

Tabell 2 

Vitamin D-halten i några livsmedel (avser ätlig del). 

Livsmedel μg vitamin D/100 g μg vitamin D i g/portion μg vitamin D/1 MJ 

Kantareller konserv 2,5 0,8/30 47 

Lättmjölk, berikad 0,4 0,8/200 2,5 

Standardmjölk < 0,1 0/200 0,1 

Äggula 4 0,7/18 2,6 

Kycklingkött med skinn, kött 1,5 0,5/125 2,1 

Nötkött, innanlår 0,4 0,4/100 0,8 

Lever, nöt 0,1 0,1/100 0,2 

Lever, kalv 0,3 0,3/100 0,6 

Hälleflundra 9 10,4/115 18,2 

Lax 12,5 18,8/150 16,5 

Makrill, konserv 2,8 4,9/125 2,0 

Sardiner i olja, konserv 15 7,5/50 13 

Strömming 8,2 10,0/125 17,1 

Ål, rund- och varmrökt 48 48/100 33 

Lättmargarin, fett 40 % 7,5 0,8/10 4,9 

Matolja, berikad 7,5 0,8/10 2,0 

Smör 0,6 0,06/10 0,2 

(Källa: Livsmedelsdatabasen 2012, Livsmedelsverket.) 


VITAMIN D 

eller vid bruk av läkemedel som minskat kolesteroltillgängligheten. 

Också barn inom vissa etniska grupper har visats 

ha en ökad risk för brist (19). 

Samtliga dessa riskgrupper bör man i primärvården ha i 

åtanke, och kontrollera S-25OHD status vid misstanke om 

brist. Ett värde

Britt-Marie Carlssons stipendiefond inom Svensk Förening för Sjuksköterskor i 

Diabetesvård, SFSD. 

Britt-Marie Carlsson, diabetessjuksköterska från Västra Götaland, arbetade under 

många år för en bättre vård för personer med diabetes både lokalt och nationellt. 

Sedan början av 2000-talet var hon aktiv inom SFSDs styrelse och de senaste två 

åren som dess ordförande. 

En av Britt-Marie Carlssons sista önskningar var att det efter hennes död skulle instiftas 

en minnesfond till stöd för barn, ungdomar och unga vuxna upp till en ålder 

av 25 år, med diabetes. 

Syftet med fonden är att stötta personer med diabetes och diabetesvården genom 

att bidra till olika former av aktiviteter, såsom lägerverksamhet, kurser och grupputbildningar 

kopplade till diabetes. 

Ansökningar kan göras av enskilda individer med diabetes och diabetesteam på 

klinik. Ansökan görs elektroniskt på SFSDs hemsida, diabetesnurse.se 

Ge en gåva. Alla gåvor är viktiga, stora som små. Bankgiro: 516-3837. 

SVENSK FÖRENING 

FÖR SJUKSKÖTERSKOR 

I DIABETESVÅRD 


VÄLKOMMEN TILL EN KURSDAG: 

MOTIVERANDE SAMTAL OCH BEHANDLING 

VID ÖVERVIKT OCH FETMA 

Du spelar en viktig roll och kan påverka människor 

att förändra sitt beteende. Välkommen till en kursdag 

där du får en introduktion till hur du använder motiverande 

samtal och ett KBT-inriktat arbetssätt för att 

stödja patienter med övervikt och fetma till sundare 

levnadsvanor. 

Datum och plats: 2014-04-24, Stockholm. 

Pris: 2 290 kr, i priset ingår lunch, för- och eftermiddagskaffe 

samt boken Motiverande samtal och 

behandling vid övervikt och fetma. 

Föreläsare: Liselotte Kuehn Krylborn. 

Målgrupp: Kursen vänder sig främst till distriktssjuksköterskor, 

barnmorskor, sjuksköterskor och dietister 

inom primärvården. 

GOTHIA 

FORTBILDNING 

Annons

UMEÅS ELDSJÄL 

Det finns inget dom 

- bara ett vi 

”Hon har hjälpt många som mått dåligt. Lena har jag väldigt mycket 

att tacka för”, så beskrivs distriktssjuksköterskan Lena Renman 

av Anders på Öppen gemenskap. 

Hon som tre förmiddagar i veckan arbetar med vård för utsatta 

människor och som vunnit ett stort pris för sina insatser. 

Redaktionen på Hälsan i Centrum har uppmärksammat artikeln 

om Lena, och här nedan kan du läsa den. 

Artikeln är hämtad ur: Vasaplan nr 16/17 2013. 

Tidningen Vasaplan ges ut till stöd för utsatta människor i Umeå. 

www.vasaplan.se 

Info@vasaplan.se 


Lena Renman 

Distriktssköterska, 

Tegs Hälsocentral samt 

Vård för de utsatta 

lena.renman@vll.se 

J 

ag är fortfarande i chock, jag förstår 

ingenting. Det är helt fantastiskt, 

säger L en a Ren m an n är Vasaplan 

ringer henne en sen kväll i mörkaste 

november. Det här är ju ett kvitto på att 

det jag gör uppskattas och det ger mig 

kraft att fortsätta. 

Lena har bott i Umeå nästan hela sitt 

liv, är gift och har tre barn. Hon har 

arbetat som sjuksköterska i 23 år. Mestadels 

arbetar hon på en hälsocentral, 

men tre förmiddagar i veckan arbetar 

hon på Bakfickan, Öppen gemenskap 

och med boendestöd. Även om hon nu 

är väldigt uppskattad så har hon fått 

kämpa hårt för att vinna allas förtroenden. 

– Jag är ärlig och rak och säger direkt 

om det är någonting jag inte gillar, 

säger hon. Det är precis som med vilka 

människor som helst. För att vinna 

förtroende och respekt måste man ge 

respekt tillbaka. 

Vårdförbundspriset är ett pris som 

varje år delas ut av Vårdförbundet till 

någon av förbundets medlemmar som 

jobbar för att förbättra vården. I år var 

Lena Renman en av fyra i hela landet 

som blev nominerad till priset på 250 

000 kronor, och som delades ut av 

Sineva Ribeiro, Vårdförbundets ordförande 

och Anna-Karin Laurell, VD för 

SalusAnsvar på Kvalitetsmässan. 

– Det kändes jättestort att bli nominerad, 

det trodde jag aldrig att jag skulle 

bli, säger hon. 

Prisutdelningen var i Göteborg och 

Lena Renman fick dela på en stor 

summa pengar med de två andra som 

inte gick vidare. Än vet hon inte vad 

hon ska göra med pengarna, men 

hon ska fundera ut någonting bra när 

tumultet har lagt sig. Hon understryker 

att det är från arbetskollegor och de 

som hon möter i sitt arbete som detta 

blivit möjligt. 

Varför kan de som behöver din hjälp 

inte gå till en vårdcentral som alla 

andra? 

– Har man ett missbruksproblem så 

brukar tilliten till myndigheter vara 

liten. Man kan ha blivit behandlad illa 

tidigare eller så skäms man för sitt miss- 



Lena Renman (till höger) var en av fyra i hela landet 

som blev nominerad till Vårdförbundets pris för sina 

insatser som distrikssjuksköterska. Här sitter hon 

tillsammans med en arbetskollega och gratulationstårtan. 

Lena är 

jävligt bra! 

Anders Hansson hänger 

ofta på Öppen gemenskap. 

Det var också där som 

han träffade sjuksköterskan 

Lena Renman, han säger: 

”Utan Lena skulle jag inte 

söka vård eller hjälp” 

bruk. Det är också svårt med rutiner. 

Det är inte säkert att man kan ta sig till 

vårdcentralen på en avtalad tid eftersom 

man just fått ett återfall eller är 

påverkad av något som gör att man inte 

tar sig dit, säger Lena och hon får medhåll 

av Anders Hansson som brukar 

besöka Öppen Gemenskap flera 

gånger i veckan för att äta, läsa om sitt 

favoritlag Björklöven eller för att bara 

vara. 

– Lena är jävligt bra, hon brukar kolla 

mitt blodtryck och sådär. Jag har börjat 

må mycket bättre sedan jag träffade 

henne. Utan Lena skulle jag inte söka 

vård eller hjälp. Jag har henne att tacka 

för så mycket! 

Anders berättar vidare att folk han 

mött inom olika myndigheter kollat 

snett på honom. Han menar att det 

finns fördomar om att man är på ett 

visst sätt bara för att man har ett missbruksproblem. 

Lena håller med och 

säger att vi ofta pratar om ”vi friska” 

och ”de andra”, men att begreppet 

”de andra” egentligen inte finns. Det 

är något påhittat. För Lena är det ingen 

skillnad att lägga om ett sår på någon 

som sökt sig till vårdcentralen eller 

någon som hon träffar ute på gatan. 

– Jag tror det handlar om rädsla. Ser 

man någon påverkad som lever rövare 

och utmärker sig från övriga tycker 

man att den personen är konstig, men 

skulle man gå fram och prata skulle 

man se att personen inte är så konstig 

och främmande. Det blir inte längre ett 

”vi” och ”dom”. 

En vanlig dag är sig aldrig lik för Lena 

Renman. Det var fem år sedan som 

hon, förutom att jobba på hälsocentralen, 

började arbeta på Öppen gemenskap. 

Sedan har det utvecklats till 

mycket mer och Lena har inte ångrat 

en sekund. Ena stunden mäter hon 

blodtryck för att i nästa stund hjälpa 

någon till lasarettet. Det är just att 

hjälpa människor som hon tycker är 

bäst i sitt arbete. 

– Jag älskar verkligen mitt jobb och jag 

är lyckligt lottad som får arbeta med de 

här människorna. Alla visar sådan stor 

uppskattning när jag kommer och det 

gör ju att jag vill fortsätta, men det 

skulle behövas fler personer som arbetade 

som jag. 

I och med nomineringen har Lena 

Renman fått en hel del uppmärksamhet 

och nu hoppas hon att politikerna i 

Umeå vaknar till liv och tar tag i missbruksproblematiken 

som finns i kommunen. 

En förhoppning är att hon tillsammans 

med någon skulle få dela på 

en heltidstjänst eftersom behovet av 

vård ibland är stort och tiden sällan 

räcker till. 

– Jag hoppas de tar tag i det här. Det 

skulle alla tjäna på. 

Marilén Karlsson 

Skribent 

marilenkarlsson@hotmail.com 

Foto: 

© Lars Öberg 

lars@folkoflora.se 

© Camilla Lingbro Dömstedt 


TURISM & SJUKVÅRD 

Turism och sjukvård i samspel 

Tyvärr är prostitutionen hög och sexuellt överförbara 

sjukdomar bland annat AIDS är ett stort hälsoproblem 

i landet. Monkey jungle på Dominikanska republiken 

visar på att turism och välgörenhet kan samspela. Nio 

kilometer från El choco Road (stora vägen mellan tursitorterna 

Cabarete och Punta Plata) på guppiga vägar 

upp mot bergen och djungeln finns det som kallas The 

monkey jungle. 

M 

onkey jungle är, som namnet säger, en liten djungel 

eller snarare en liten ”djurpark” med apor. Det 

finns inga vilda apor på ön, så dessa apor som 

finns här har kommit in på ön på illegal väg och som man 

på monkey jungle senare tagit hand om. Aporna har som 

en stor inhägnad djungel för sig själv som och som man med 

guide får gå in och besöka. Man erbjuder också Karibiens 

längsta zipline som tar en ned på hissnande färder mellan 

träd i den tropiskliknande skogen, och på färden kan man 

också göra ”ett fritt fall” till en gammal grotta. 

Monkey jungle öppnade 2009 i avsikt för att kunna driva 

medicinkliniken kallad Leon Laroche kliniken som ligger 

alldeles bredvid. All förtjänst från biljetter, T-shirts, barförsäljning 

går till HADC, Haitian and Dominican Assistance 

Corporation, en amerikansk led organisation som stödjer kliniken. 

Kliniken är endast öppen på lördagar och besöks då 

av ca 150 patienter. Patienterna är fattiga dominikaner eller 

Haitier som hämtas med bussar från olika ställen i landet. 

Över 20 % av patienterna är A, B eller C positiva, över 12 

% har HIV eller AIDS och över 40 % har någon sorts av 

könssjukdom. Kliniken består av en medicinklinik och en 

tandläkarmottagning som har mest besökare då tandvården 

är mycket dyr i landet och tandstatusen dålig. Kliniken 

har en anställd dominikansk läkare och tandläkare. Resten 

är volontärer - främst från USA och Kanada. Vissa kommer 

i team och vissa enskilt. Förra året då jag var där betalades 

också utbildning till att bli sjuksköterska för två dominikaner 

som arbetat där länge som volontärer men inte haft råd att 

studera. Volontärerna får annars endast mat då de arbetar. 

Husrum får de stå för själva. Det är många volontärer som 

kommer, så det är bra om man bokar in sig några dagar i 

förväg för ibland kan de inte ta emot alla som vill arbeta där. 

All service på kliniken inklusive mediciner är gratis. Läkemedel 

fås från USA främst genom donationer likaså glasögon. 

Vitaminbristen bland barnen är stor så vitaminer ges 

ofta. Antibiotika försöker man undvika så mycket som möjligt 

på grund av resistensen. Till medicinkliniken kommer 

patienterna främst för förkylning. Om en patient behöver 

opereras av någon orsak görs det på de allmänna sjukhusen 

men betalas av klinikens fond. De med kroniska sjukdomar 

såsom diabetes slussas vidare till sjukhusen men initialt kan 

man behandla dem med perorala läkemedel. 

Tyvärr har turismen i landet blivit sämre och allt mindre 

turister besöket Monkey Jungle, så det är osäkert om det 

kommer att drivas vidare. Förhoppningsvis kommer man 

ändå att driva Leon Laroche kliniken vidare genom andra 

donationer och fonder om HADC står för. 

HADC stödjer också de ambulerande läkarstationerna 

som hjälper fattiga dominikaner och Haitier i landet. 

Internet adresser: 

www.monkeyjungledr.com 

www.hadac.org 

Pia Nes 

Distriktssköterska och diabetessköterska 

Blomstermåla Hc 

pia.nes@hotmail.com 


TURISM & SJUKVÅRD 

Dominikanska republiken... 

...upptar 2/3 av ön Hispaniola som ligger i Västindien. 

Landet är tätbefolkat och arbetslösheten stor. Inkomstskillnaderna 

mellan rika och fattiga är stora och 25 % 

av befolkningen räknas som fattiga. Myndigheterna har 

därför uppmanat till utvandring och försökt att stoppa 

invandringen från det ännu fattigare grannlandet Haiti. 

Haitierna har utnyttjats som billig arbetskraft främst på 

de stora plantagen i landet. Enligt tidningen Vagabond nr 

1, 2014 finns det sedan i höstas ett beslut om att personer 

med Haitisk härkomst ska kunna skickas tillbaka till 

Haiti även om de är födda i Dominikanska republiken. 

Dominikanska republiken är ett utvecklingsland och har 

varit mycket beroende av sitt jordbruk. Gruvindustrin är 

nu under utveckling och turismen är en viktig inkomstkälla. 

(källa: http://sv.wikipedia.org/wiki/Dominikanska_ 

republiken ) 

Namn: 

Pia Nes 

Blev klar dsk 2006, men arbetat inom 

distrikt/hemsjukvård sedan 2004. 

Arbetar... 

...nu på Blomstermåla Hc som distriktssköterska och 

diabetessjuksköterska 

Kontakt: 

pia.nes@hotmail.com 

Familj: 

Sambo med Peter och sonen Felix 15 år 

Intressen: 

Resa, fotografering. Träna. Har upptäckt hur härligt det 

är att paddla kajak, så det har blivit den nya sysselsättningen 

när vädret tillåter. 


BARN 

Adopterade barn möter barnhälsovården 

Läs broschyren 

här nedan. 

Mer info sist i 

denna artikel! 

Att bli adoptivfamilj är omtumlande för 

både barn och föräldrar. Barnhälsovården 

träffar adoptivfamiljen en kort tid 

efter deras hemkomst. Då är familjen 

nybliven, oavsett hur gammalt barnet är, 

och kan behöva lika tät kontakt med BHV 

som familjer med nyfödda barn. 

Ny broshyr! 

De barn som adopteras till Sverige kommer från 

länder i Afrika, Asien, Sydamerika och Östeuropa. 

De flesta har erfarenheter av bristande omsorg och 

ofta flera separationer. Adoptionen innebär ännu en total 

förändring av barnets livssituation. 

Inför adoptionsresan 

I en del kommuner 

meddelar socialtjänsten 

BHV när en familj är 

på väg att adoptera. Det 

kan vara värdefullt för 

de blivande adoptivföräldrarna 

att få komma 

till BVC innan de reser 

för att möta barnet. 

Samtalet kan handla om 

förväntningar, funderingar 

kring hur mötet 

kommer att bli för dem 

själva och barnet, frågor 

om anknytning och hur 

de planerar den första 

tiden som familj. 

Om en kontakt etablerats 

är det också lättare 

för föräldrarna att ta 

kontakt med barnhälsovården 

under utlandsvistelsen 

om det är något 

som de undrar över. Vistelsen 

i barnets födelseland 

kan vara mellan 

en vecka till drygt nio 

månader beroende på 

land. Vid hemkomst 

kan ett hembesök från 

BVC vara mycket betydelsefullt. 

Barnen som adopteras 

De barn som blir adopterade är de som har överlevt en svår 

start i livet. Barnet kan ha utsatts för påfrestningar under 

graviditeten om den biologiska mamman var sjuk, traumatiserad, 

undernärd eller hade missbruksproblem. 

Många adopterade barn är födda för tidigt och låg födelsevikt 

är vanligt. En del barn har varit en tid med sin biologiska 

familj medan andra lämnats direkt vid födseln. De 

har tillbringat tid på ett 

eller flera barnhem och 

ibland hos en eller flera 

fosterhem. Många barn 

har under sin första tid i 

livet fått för lite näring, 

för lite närhet, för 

mycket stress och för lite 

stimulans. Barnen kan 

också ha varit utsatta 

för psykiska och fysiska 

övergrepp. 

Alltfler barn har fått 

diagnoser i födelselandet. 

Det blir också vanligare 

att syskongrupper 

adopteras. Adoptivfamiljer 

behöver i allt 

större utsträckning samhällets 

stöd i form av 

rådgivning och praktisk 

avlastning från socialtjänsten, 

medicinsk 

behandling i sjukvården 

och behandlingskontakter 

i barnpsykiatrin. Då 

barn i skolåldern adopteras 

väcks också frågor 

rörande föräldraledighet 

och hur skolstarten 

ska gå till. 


BARN 

Hälsoundersökning 

Det är vanligt att den tillväxtkurva 

som vi använder 

i Sverige inte stämmer 

för de internationellt 

adopterade barnen. Skillnaderna 

kan bero på 

vilken omsorg barnet 

fått före adoptionen men 

också på vilka anlag som 

barnet ärvt av sina biologiska 

föräldrar. Det 

händer att barnets ålder 

inte stämmer och ibland 

kan man behöva göra en 

åldersbestämning. Adopterade 

barn kan ha skrämmande 

erfarenheter av 

tidigare läkarundersökningar. 

Därför är det viktigt 

att närma sig barnet 

försiktigt. Det är bra om 

smärtsamma behandlingar 

kan vänta tills 

barnet litar på och kan 

söka tröst hos sina föräldrar. 

Utvecklingsbedömning 

Vid en utvecklingsbedömning 

behöver man förstå 

barnets färdigheter och allmänna nivå i relation till de erfarenheter 

som barnet bär med sig. Barn som saknar föräldraomsorg 

får sämre möjligheter att lära känna sin kropp, öva 

motorik, samspel och språk. Ett treårigt barn som tillbringat 

sina första år i en spjälsäng kan kanske inte gå och än mindre 

hoppa. Inte heller kan man förvänta sig att ett fyraårigt barn 

som nyss bytt modersmål ska kunna förstå instruktioner. Det 

är viktigt att balansera tillit till barnets egen kraft att återhämta 

sig med att ge det stöd barnet behöver. Det är vanligt 

att adopterade barn kan verka både yngre och äldre än 

andra barn i samma ålder. 

Råd och stöd i föräldraskapet 

Adoptivfamiljer har specifika förutsättningar som är kopplade 

till hur de blev en familj. Samtidigt har de förstås liksom 

alla andra familjer sina unika erfarenheter. 

Anknytning 

Barn utvecklas i samspel med dem som tar hand om dem 

och trygghet är en förutsättning för utveckling. Barn som 

är adopterade har inte kunnat lita på att de vuxna har funnits 

där för dem under deras första tid i livet. Det kan ta 

lång tid för barnen att verkligen våga knyta an till sina nya 

föräldrar efter hemkomsten. Därför är det först och främst 

viktigt att stödja barnets 

anknytning till 

sina nya föräldrar. Det 

är vanligt att barnet 

gör allt för att anpassa 

sig till den nya situationen 

den första tiden. 

När barnet börjar lita 

på sina föräldrar vågar 

barnet hävda sin vilja 

och visa sina behov 

mer. Det kan t.ex. ta 

sig uttryck i protester 

och trots eller klängighet, 

problem med mat, 

sömn eller toalettrutiner. 

Det som kan te sig 

som en tillbakagång i 

utvecklingen kan vara 

tecken på framsteg i 

anknytningsprocessen. 

Föräldrar behöverkänna 

sig trygga 

för att känslomässigt 

kunna möta sina 

barn. Föräldrablivandet 

vid adoption präglas 

av utredningar och 

bedömningar, både i 

Sverige och i utlandet, 

som kan skapa en osäkerhet 

om den egna föräldrakompetensen. De flesta adoptivföräldrar 

har också erfarenhet av ofrivillig barnlöshet. 

Många har genomgått fertilitetsutredningar och behandlingar. 

Barnhälsovården kan stödja familjen genom att 

bekräfta föräldrarnas förmåga att ta hand om sitt barn. 

Motstridiga känslor 

Att bli förälder kan väcka motstridiga känslor. Under den 

långa och ovissa väntan kan längtan bli outhärdlig och det 

kan vara svårt släppa fram känslorna när barnet kommer. 

Under en adoptionsprocess ställs de blivande adoptivföräldrarna 

också inför val som rör t.ex. barnets utseende, ålder 

och hälsotillstånd. Det kan skapa en bild av barnet som 

kanske inte stämmer så väl med det barn som de sedan får. 

Den glädje som adoptivföräldrarna känner för barnet kan 

också väcka känslor av skuld och sorg över de biologiska föräldrarnas 

situation. 

Att få föräldrar kan också väcka motstridiga känslor hos 

barnet. Barn som har levt sina första år utan föräldrar kan 

ha svårt att ta emot omsorg och vara i en nära relation. 

Detta ställer stora krav på adoptivföräldrars förmåga att 

lyhört fortsätta erbjuda sin kärlek och känna tillit till att 

barnet kommer att ta emot den när det är redo. 


BARN 

Mat 

Barnet byter matvanor i och med adoptionen. Det kan gälla 

både vilken sorts mat barnet får och hur måltider går till. 

Adopterade barn kan t.ex. ha fått för lite mat, de kan ha 

blivit tvångsmatade eller bara ha fått flytande föda. Adopterade 

barn kan behöva upptäcka hur det känns att vara hungrig 

och mätt och att en måltid kan vara samvaro och gemenskap. 

Det är inte ovanligt att adopterade barn har svårt att 

äta, matvägrar eller hamstrar mat. 

Det kan hjälpa barnet om föräldrarna lagar mat som barnet 

känner igen och steg för steg introducerar den nya maten. 

Det är viktigare att skapa en varm och trevlig matsituation 

än att barnet får den mest näringsrika kosten. 

Broschyren 

Den vänder sig i första hand till personal inom barnhälsovården 

men även till yrkesverksamma inom 

barnhabiliteringen. 

Skriften är framtagen av Myndigheten för internationella 

adoptionsfrågor, MIA. 

Välkommen att beställa: 

www.mia.eu/Publikationer/Bocker/Bestall/Barnhalsovarden/ 

Eller ladda ner broschyren: 

www.mia.eu/Documents/publikationer/BHC.pdf 

Sömn 

Det är inte ovanligt att barnen till en början sover utan 

avbrott hela natten. Ofta har de lärt sig från sin tidigare 

miljö att klara sig själva på natten. När föräldrarna börjar 

bli viktiga kan barnet börja oroa sig för att föräldrarna ska 

försvinna då barnet sover. Då är det viktigt att bejaka barnets 

behov av trygghet. Barnet kan bli tryggare av att få sova 

i föräldrarnas rum eller i föräldrarnas säng. 

Stimulans 

Under första tiden i familjen är allt nytt. Många barn 

kommer från en understimulerande miljö och kan lätt överväldigas 

av stimuli. Barnet behöver vänja sig, i sin egen takt, 

vid nya lukter, smaker, språket, bostaden, familjens släkt 

och vänner, att sitta fastspänd i bilbarnstol, att vara utomhus. 

Barnet behöver också den vuxnes hjälp att hantera 

sina intryck och ordna dem på ett meningsfullt sätt. Det är 

t.ex. bra att ha barnvagnen vänd mot sig så man kan se och 

prata om det som barnet ser. Det är inte ovanligt att barns 

rastlöshet misstolkas som uttryck för understimulering när 

det egentligen handlar om att barnet får fler intryck än det 

klarar av. 

Barnen kan sakna vänner från barnhemmet. Förskole- och 

skolstart bör dock vänta. Adopterade barn behöver först få 

vara med sina föräldrar. Adoptivföräldrar kan behöva stöd 

att lita på att deras egen tid och uppmärksamhet är det bästa 

de kan ge sina barn. Sedan kan barnet tillsammans med föräldrarna 

börja utforska omgivningen och träffa andra barn 

och föräldrar. 

Åsa Barkeling 

Myndigheten för internationella adoptionsfrågor (MIA) 

Swedish Intercountry Adoptions Authority 

Box 308 

101 26 Stockholm 

Sweden 

Tel: +46 (0)8-54 55 56 82 

mail: marie.alm@mia.eu 

http://www.mia.eu/ 

Halvdagsutbildning 

MIA erbjuder kostnadsfritt en halvdagsutbildning om 

du/din organisation ordnar lokal, kaffe och inbjudan. 

Intresse: 

Vill du anmäla intresse för att arrangera en adoptionsutbildning 

eller få ytterligare information kontakta: 

Marie Alm, 

mail: marie.alm@mia.eu 

tfn 08 54 55 56 85 

eller 

Åsa Barkeling 

mail: asa.barkeling@mia.eu 

tfn 08 54 55 56 82. 

Myndigheten för internationella adoptionsfrågor, MIA 

Box 308, 101 26 Stockholm, Telefon: 08-54 55 56 80, 

e-post: info@mia.eu 

Broschyren kan även laddas ner/beställas på www.mia.eu 

Skriften är framtagen av MIA. Duvnäs föräldrastöd har bidragit 

med kunskap och erfarenhet. 

Texten har faktagranskats av Margareta Blennow, barnhälsovårdsöverläkare, 

Lisa Ernstsson, barnsjuksköterska och Pia Risholm 

Mothander, docent, leg. psykolog och psykoterapeut. 

Foto: Ina Agency, Tryckning: Edita, Västerås 2013, © MIA 


BARN 

Hälsan i Centrum frågar barn 

Varför vaccineras man? 

- ”För att man ska kunna 

växa ordentligt, och inte 

bli sjuk!” 

- ”Så att man kan plocka 

bort fästingar lättare. Men 

mamma kan bra ändå.” 

Isak Gustafsson 

Ålder: 5 år 

Bor i: Lidköping 

Alice Hult 

Ålder: 6 år 


- ” Inte en aning? Vet du 

det mamma?” 

- ”Vadå, vaxa, när man 

tvättar bilen?” 

Sixten Bringsved 

Ålder: 5 år 


Eric Nilhammer 

Ålder: 5 år 

Bor i: Källby 

Har du ett barn på 4-6 år eller känner ett barn som vill vara med 

och svara på våra frågor, vänligen kontakta oss på redaktionen: 

Helen Semmelhofer 

Layout 

Mail: helen@mediahuset.se 

Telefon: 0730-755 744 


MOTIVERANDE SAMTAL 

Motiverande samtal 

- ”Motivational Interviewing” 

Patientmakt är ett ord med högsta mode, patientcentrerad 

vård och bemötande har fler år på nacken. I mitten 

av åttiotalet då jag gick min grundutbildning till sjuksköterska 

läste vi om patienten i centrum så det har 

funnits med genom mitt yrkesliv. Det har anordnats ett 

otal föreläsningar om bemötande under åren vilket är 

bra men få har givit några konkreta redskap/tekniker 

att använda vid patientsamtal. 

M 

otiverande Samtal är det 

svenska namnet på metoden 

Motivational Interviewing 

som ofta förkortas MI och är en 

samtalsmetod som används i rådgivning 

och behandling för att underlätta 

förändringsprocesser. MI utvecklades 

ursprungligen för att behandla alkoholproblem. 

I dag används metoden generellt 

i rådgivning och behandling som 

gäller livsstilsrelaterade faktorer (alkohol, 

tobak, droger, kost, fysisk aktivitet, 

spel m.m.) Funderingar kring metodens 

användbarhet har lett mig till övertygelsen 

att metoden även är användbar 

vid de flesta patientsamtal och inte bara 

vid hälsosamtal. Metoden Motiverande 

samtal kan användas av alla professioner 

inom hälso- och sjukvården. 

För ca 5 år sedan gick jag en tvådagars 

utbildning i MI motiverande 

samtal som Landstinget i Jönköpings 

län arrangerade. Metoden föll mig på 

läppen direkt, jag kände mig lycklig att 

äntligen få ett redskap som kändes helt 

rätt. Den är inte helt enkel att använda 

men med träning och övning faller 

delarna på plats. Däremot tror jag inte 

man bli fullärd utan man måste hela 

tiden arbeta med tekniken för att bli 

bättre. På kursen var vi från flera professioner 

och alla bekräftade att detta 

skulle vi lärt oss i grundutbildningen. 

Självklart borde MI metoden läras ut 

i all hälso- och sjukvårds grundutbildningar 

då alla som har patientkontakt 

kan använda delar av metoden. 

De senaste åren har jag fått förmånen 

att delta i en forskningsstudie från 

folkhälsoinstitutet och då fått fördjupad 

kunskap om metoden. Genom föreläsningar, 

coachning samt genom kodade 

samtal via MIC lab har jag fått respons 

på hur jag använder MI, vilket gav viktiga 

insikter hur jag kan förbättras i tekniken. 

Här har jag redovisat delar av metoden 

Motiverande samtal som kan vara 

användbara i samtalet med patienten i 

hälso- och sjukvården. 

Dessa fyra grundläggande färdigheter 

är väldigt användbara och kallas för 

”BÖRS” 

- BEKRÄFTA patienten. Det är viktigt 

att förstärka det som är positivt 

och uppmuntra för att stärka patientens 

autonomi, coping-strategier och 

ingjuta hopp. Bekräfta kan också vara 

att reflektera känslor för att visa att 

man ser och hör patienten som person. 

Som ex -Jag förstår att du är besviken 

på…… -Det förstår jag att du blir arg 

på. -Att du känner dig ledsen är helt 

förståeligt. Kan också vara att, -Jag 

hör att du är orolig/rädd för…. Ex. 

Häromdagen var jag på hembesök 

hos en dam som direkt hade taggarna 

utspända och var väldigt ledsen och arg 

på grund av brist i vården. Genom att 

säga - Jag förstår att du känner dig arg, 

ledsen och besviken på det som hänt, så 

bekräftades hon och jag fick ett leende 

tillbaka. 

Patienter känner i vissa sammanhang 

ambivalens. Kan vara inför olika 

beslut, de både vill och inte. Då kan 

det vara bra att visa att man förstår vad 

patienten brottas med. Ex. -Du vill… 

men å andra sidan tänker du att…… 

Ex. -Du vill ta medicinen för den 

skulle hjälpa dig men å andra sidan vill 

du inte ta den för att du är rädd att den 

påverkar så du blir trött. -Du vill gärna 

komma hem men samtidigt vet du att 

det blir svårt att klara dig hemma. 

- ÖPPNA FRÅGOR har en framkallande 

innebörd. Slutna frågor tenderar 

att likna förhör. Ex. på öppna frågor 

är; -Vad anser du om….-Hur funderar 

du kring…. -Vilken betydels har …….- 

När går det bra att … Ex. En av de 

mest sårbara tillfällena är när patienter 

går från kurativ till palliativ behandling. 

Vid samtal med patienten kan MI 

användas. Öppna frågor kan då vara 

bra för att ta reda på patientens egna 

tankar och funderingar. Ex. -Hur ser 

du på att behandlas för/med…-Vad 

tänker du kring detta jag berättat för 

dig. -Hur vill du göra – Hur och var 

önskar du vårdas?- Vad blir bäst för 

dig? -Vilka tankar väcker detta hos dig? 

-Vad gör att du tänker så? -Vad får dig 


MOTIVERANDE SAMTAL 

att känna…-Vilken betydelse har...för 

dig. mm. 

- REFLEKTIVT LYSSNANDE är aktivt 

lyssnande och ett tecken på vilja till förståelse 

och följsamhet inför patientens 

berättelse. Att göra små reflektioner 

under samtalet så patienten vet att du 

har fokus på vad som sägs. Patienten 

berättar något och då kan du flika in 

korta kommentarer om det patienten 

säger. Ex -Du vill komma hem. -Vad 

bra att du tar din medicin. -Du vill ha 

information om… -Anhöriga är viktiga 

för dig. -Ditt illamående har blivit 

värre. o.s.v. 

- SUMMERA det som sagts under 

samtalet. Gör en sammanfattning så 

patienten och du är överens som essensen 

av samtalet. Ex. -Förstår jag dig rätt 

att…..-Då har vi kommit överens om… 

..-Är det så här jag ska uppfatta dig… 

…-Blir det rätt så här….. 

Att inte bara ge information utan att 

patienten önskar informationen tillhör 

också MI. Det kan vara att fråga om 

lov att informera/berätta. Ex -Vill du 

jag berättar om vad provet visar? -Vill 

du att jag berättar vad som kommer 

att hända…? -Kan jag berätta om vilka 

behandlingsalternativ som finns? -Är 

det ok att jag berätta för familjen 

om…? Eller –Vill du att jag informera 

dig om vilken mat du bör undvika? -Är 

det ok att jag berättar vad rökningen 

har för betydelse för din sjukdom? 

Andan i MI innebär det förhållningssätt 

och atmosfär som genomsyrar 

mötet med patienten. Det är att 

känna empati/medkänsla för patienten, 

att acceptera och visa respekt för 

personen och dess självbestämmande/ 

autonomi. Att ha förståelse för patientens 

som ofta är i sårbar och utsatt situation. 

Att se människan bakom diagnos 

och behandling. Andan handlar 

också om att skapa ett gott samarbete. 

Genom att använda BÖRS framkallar 

du empatisk kommunikation. 

Det krävs träning för att bli bättre 

men börja med att fokusera på ett 

moment t.ex. att ställa öppna frågor. 

Efterhand då man känner sig säkrare 

så plockar man upp ytterligare en del 

ex. att reflektera och börja träna även 

på det medan man fortsätter använda 

kunskapen men redan lärt sig: 

Lycka till! 

Tolkningen av MI som jag beskrivit 

den är min egen och jag vill med denna 

artikel lyfta MI metodens användbarhet 

i hälso- och sjukvården. Genom 

att alla professioner använder Motiverande 

samtalsmetod i patientsamtalet 

kan det bidra till att vården kommer att 

bli mer patientcentrerad och makten 

flyttas över till patienten samt att bemötandet 

blir lyckosamt. 

Eva Stålhammar 

Distrikssköterska Sävsjö kommun 

tele 0736-265870 

Som sjuksköterska i slutet av 80-talet 

arbetade jag inom hjärtavdelning och 

mitt intresse för folkhälsa började. 

Avdelningen startade upp hjärtmottagning 

och vi pratade levnadsvanor 

med patienterna. Började arbeta som 

distriktssköterska 1998 på vårdcentral 

där jag blev ansvarig för folkhälsofrågor 

och startade en hälsomottagning. 

Några år senare bytte jag vårdcentral 

och drev även där en egen hälsomottagning 

fram till för ett år sedan då jag 

valde att följa med till kommunen för 

att arbeta i hemsjukvården. På hälsomottagningen 

stöttade och coachade 

jag patienter till goda levnadsvanor och 

då främst inom kost, motion, sluta röka 

och riskbruk för alkohol. Det var i samband 

med arbetet som hälsosköterska 

jag gick utbildning i MI och är även 

utbildad diplomerad rökavvänjare. 

Parallellt med arbetet som hälsosköterska 

har jag även jobbat inom hemsjukvården. 

När hemsjukvården skulle 

gå över till kommunen blev valet inte 

helt enkelt men mitt intresse för äldrefrågor 

är starkt och min nyfikenhet på 

nya utmaningar tog överhanden. Ett 

val som jag definitivt inte ångrar idag. 

Att arbeta i hemsjukvården är ett fantastiskt 

roligt och självständigt arbete, 

något som passar mig. Dessutom har 

jag alltid tyckt väldigt mycket om att 

arbeta med sjuka äldre, dels för att det 

är en grupp som är dåligt prioriterad i 

vården och dels för att äldre människor 

har så mycket att ge. Att arbeta i hemsjukvården 

och dess utmaningar finns 

det massor att säga om och det är en 

artikel för sig. 

Är en vanlig tant på 51 år, bor med 

familjen på landet i Sävsjö kommun 

och älskar friluftsliv. Att vara ute i naturen 

med vår älskade hund Odette är 

det bästa jag vet. Motion på lagom nivå 

passar mig bäst och det kan var i form 

av jogging, spinning, gympa eller som 

det senaste året orientering. Att motionera 

både hjärna och kroppen som i 

orientering är riktigt roligt. 

För några år sedan började familjen 

med Geocaching, det gillar jag skarpt 

därför man får se många fina platser dit 

man aldrig hade hittat annars. 

Som styrelsemedlem i Hulsjö bygdegårdsförening 

är jag med och driver 

olika aktiviteter för att bygdens folk ska 

samlas och känna gemenskap vilket 

också är viktigt för folkhälsan. 


DSF - BLANDAT 

Redaktionen säger: 

- Tack Peo! 

Depressioner i tonåren 

– ung, trött och ledsen. 

Gunilla Olsson 

Gothia Fortbildning, 

2013 

Från vänster, gänget på Mediahuset i Göteborg: 

Tony Andersson, Peo Göthesson och Helen Semmelhofer 

V 

i i redaktionen vill passa på att tacka Peo Göthesson 

för sitt hängivna samarbete dessa åren med vår 

tidning. Det råder ingen tvekan om att tidningens 

framgång inte hade varit möjlig om det inte vore för Peos 

samarbete och han har lärt oss i redaktionen oerhört mycket, 

allt för att göra tidningen bättre. 

I samband med att Peo lämnar över sin post till Helen 

Semmelhofer, önskar vi Peo all lycka, samtidigt som vi glatt 

välkomnar Helen. 

Farideh Jam 

Distrikssköterska 

Redaktionskommittén 

Skriv en recension 

Professionen uppstod ursprungligen för att ge hälsovård till personer som av 

ekonomiska eller andra skäl inte hade tillgång till hälso- eller sjukhusvård. 

Distriktssköterskeverksamheten tog sin början i Storbritannien, där filantropen 

och senare parlamentsledamoten William Rathbone anställde sjuksköterskan 

Mary Robinson för att vårda sin hustru under slutet av hennes sjukdom. 

Har du läst en bra, viktig bok som du tror skulle 

kunna vara intressant för läsarna av Hälsan i 

Centrum? 

Skriv gärna en recension om boken och få den 

publicerad här. 

Skicka materialet till någon i redaktionskommittén, 

adresser finns längst bak i tidningen. 

Tonåringar uttrycker sina 

känslor intensivare än 

vuxna. De är ofta ledsna 

och nedstämda utan att 

det handlar om depression. 

Det är dock vanligt 

att tonåringar drabbas av 

en riktig depression, som är mera djupgående och påverkar 

hela tonåringens förmåga att fungera i vardagslivet. 

Vid en depression i tonåren är det viktigt att få snar hjälp för 

att slippa förlora viktig tid för utveckling, studier och kamratliv. 

En långdragen depression riskerar att starkt påverka 

en tonårings framtid. 

I sin bok beskriver Gunilla Olsson depressioner i tonåren 

ur olika aspekter: 

- vad är skillnaden mellan vanlig tonårsdeppighet och en allvarlig 

depression? 

- hur ställer man en korrekt diagnos? 

- vad beror det på att vissa ungdomar blir deprimerade, är 

det ärftligt eller är det föräldrarnas fel? 

- går det att förebygga självmord bland tonåringar? 

- hur går det för den deprimerade tonåringen i vuxen ålder? 

I boken ges också ett stort utrymme åt råd och instruktioner 

om hur depressioner ska behandlas. 

Gunilla Olsson, som är barn- och ungdomspsykiater och en 

av landets främsta experter på depressioner hos tonåringar, 

har här lyckats med att skriva en varm och själfull faktabok. 

Oavsett om du är förälder och behöver påminnas om 

varför din tonåring beter sig som hon/han gör eller om du 

är lärare, skolsköterska, kurator, läkare eller distriktssköterska 

på vårdcentral så är boken ett värdefullt redskap. Den 

är uppdelad i kapitel och kan användas som uppslagsbok 

men går också utmärkt att läsa från pärm till pärm. 

Leena Granström 

Sekreterare 


i Sverige 


Annons

DSF - BLANDAT 

Boka in 

fullmäktige 

2014! 

Mer info på www.distriktsskoterska.se 

Sammanställning 

av 

disputerade 

distriktssköterskor 

Då var det dags för Årets fullmäktige 

När: 25-26 april 

Var: Hotell Clarion Gillet i Uppsala. 

Två representanter från varje lokal 

förening är inbjudna. 

Mer information finns att läsa på hemsidan 


och det är även där anmälan görs. 

Är du distriktssköterska och har disputerat eller 

snart klar med din avhandling? 

DSF håller på att göra en sammanställning av 

disputerade distriktssköterskor och ett av målen 

är att få till ett forskarnätverk inom föreningen. 

Maila till: kristina.hesslund@distriktsskoterska.se 

med uppgifter om: 

l Namn. 

l Titel på uppsats (gärna en länk till publikation). 

l Årtal: vilket år du var färdig och vilket 

lärosäte du gjort arbetet, samt din mailadress. 

Mer information kommer under året! 

Hoppas vi syns i Uppsala! 

Kristina Hesslund 

Ordförande för DSF i Sverige 


Annons 


Annons

DSF - BLANDAT 

Kallelse årsmöte! 

DSF lokalförening Stockholm 

När: den 27 mars kl 17 

Var: Bygget konferens, Norrlandsgatan 11 

Professor Gunnar Bjursell berättar om 

den kulturella hjärnan. 

Vi väljer ny styrelse och avslutar 

kvällen med middag. 

Anmäl dig på hemsidan: 

http://www.distriktsskoterska.se/anmalan.php?id=16 

Obs! vid sen avbokning senast 3 dagar före 

årsmötet debiteras 200:- för måltiden. 

Varmt Välkomna! 

Styrelsen 

Distrikssköterskeföreningen 

lokalförening Stockholm 

Birgitta Flood-Åsberg 

Medlemsansvarig 

Tel: 070-538 54 79 


DSF lokalförening Skaraborg 

När: den 3 april kl 18.30 

Var: Skövde Golfrestaurang, Simsjövägen 11 

Årsmötesförhandlingar 

Buffé och kaffe 

Palliativa teamet i Lidköpings berättar om verksamheten. 

Svar om deltagande och eventuell specialkost 

önskas till: 

distriktssk.forening.skbg@gmail.com 

senast den 24 mars. 

För dig som inte har e-post, ring eller skicka ett SMS till 

Eva Bergström tel. 0705-491391 

Varmt Välkomna! 


lokalförening Skaraborg 

Birgit Samuelsson 

Sekreterare 


DSF lokalförening Halland 

När: den 27 mars kl 17.30 med en enkel måltid, själva årsmötet börjar kl 18.30 

Var: Gits Gård, Stafsinge, Falkenberg 

Efter årsmötet så kommer Anna Stenberg från Galenica -läkemedelsföretaget som gör den svensktillverkade 

grupp III-sterioden Ovixan. Hon kommer att informera oss om hur våra patienter med eksem, psoriasis eller 

andra hudbekymmer kan bli hjälpta av Ovixan och vilka skillnader det är mot andra grupp III- steroider. 

Därefter hoppas vi att vi kan ha en bra diskussion om hur ni tycker att distriktssköterskeföreningen i Halland 

ska jobba i framtiden och vad ni vill att vi ska göra 

Välkomna till en trevlig kväll tillsammans med kollegor och vänner önskar styrelsen. 

Anmäl senast 16/3 genom att betala in 75 kr på Pg 368123-6 

Skriv ditt namn samt om specialkost önskas. 

Vid ev. frågor maila till: 

jeanette.persson@distriktsskoterska.se 


lokalförening Halland 

Jennie Stenström 

Ledamot 


Intressanta länkar! 

Farideh Jam, Distrikssköterska, Redaktionskommittén 

Nya nordiska näringsrekommendationer och kostråd är ett så centralt ämne i kost- och 

hälsodebatten, läs mer på: 

www.perspektiv.nu 

Hba1c införs den 1 januari 2014 som 

diagnosmetod vid diabetes typ 2, läs 

mer om diabetesvården på: 

http://www.swenurse.se/diabetesnurse/ 

Kostbehandling minskar magproblemen 

för diabetespatienter läs vidare 

om Eva Olaussons avhandling: 

http://gupea.ub.se2077/32950 

Annons

DSF - VÄLKOMSTBREV 


- vilka är vi och vad gör vi? Läs vårt välkomstbrev här: 

Välkommen som medlem i Distriktssköterskeföreningen i Sverige! 

Som medlem i Distriktssköterskeföreningen i Sverige (DSF) kan Du påverka distriktssköterskans 

professionella utveckling i Sverige! 

DSF är en rikstäckande yrkesförening med lokala föreningar runt om i Sverige. Föreningen verkar aktivt 

för att tillvarata distriktssköterskans unika kompetens och professionella utveckling. 

Hemsida 

DSF har en hemsida: www.distriktsskoterska.se där Du kan läsa om intressanta och aktuella nationella 

och lokala nyheter. Alla lokala föreningar har en egen hemsidan på samma domän. När Du är medlem 

kan Du registrera Dig på vår hemsida och skriva i våra forum och kom-mentera aktuella nyheter. 

För medlemskap i DSF krävs att Du genomgått specialistutbildning till distriktssköterska eller studerar 

till distriktssköterska. 

Medlemsavgiften är 240: -/år. Pensionärer:100: -/år. Studerande:100: -/hela studietiden. 

Som medlem i DSF: 

- Får Du medlemstidningen Hälsan i Centrum i Din brevlåda 4 gånger/år 

- Kan Du delta i DSF:s intressanta och innehållsrika kongress vartannat år 

- Har Du möjlighet att delta i diskussioner i olika forum på DSF: s hemsida 

- Deltar Du vid medlemsmöten, årsmöten och andra aktiviteter anordnade av den lokala föreningen 

- Kan Du söka både rese- och forskningsstipendier 

- Har Du möjlighet att nominera eller bli nominerad till ”Årets Distriktssköterska”! 

Inbetalning av medlemsavgift 

Medlemsavgiften betalar Du in till Din lokala förening 

Plusgirokonto: …………… 

Glöm inte att skriva Ditt namn och personnummer! 

E-post till kassören i Din lokala förening 

För att vara säker på att Du ska få information om medlemsmöten, årsmöte och andra aktiviteter måste 

Du skicka in namn, hemadress, hemtelefonnummer samt e-postadress via mail till kassören i Din lokala 

förening. Kassörens e-postadress hittar Du på DSF:s hemsida. 

Ditt medlemskap har stor betydelse för att föreningen ska ha mandat att kunna driva frågor kring distriktssköterskans 

professionella utveckling i Sverige. 

Du är välkommen att delta aktivt både i Din lokala förening och på nationell nivå! 

Tänk på att en aktiv förening består av aktiva medlemmar! 

Informationen på detta uppslag finns även på vår hemsida: 



DSF - PRESENTATION/LOKALA FÖRENINGAR 

Ordförande i de lokala föreningarna: 

Distriktssköterskeföreningen i Sverige har lokala föreningar i 

varje län. De lokala föreningarna har egna styrelser. 

Blekinge Birgitta Winnberg birgittawinnberg@hotmail.com 

Bohuslän Annja Göransson annja.goransson@vgregion.se 

Dalarna Marianne Spante marianne.spante@bredband.net 

Gotland Margaretha Hemph margaretha.hemph@gotland.se 

Göteborg Christina Hammenfors christina.hammenfors@gmail.com 

Gävleborg Barbro Kammerling barbro.kammerling@capio.se 

Halland Jeanette Persson jeanette75@telia.com 

Jämtland Maria Larm larm.maria@hotmail.com 

Jönköping 

Kalmar Marita Palm Ankarman maritapa@ltkalmar.se 

Kronoberg Monika Brentel monika.brentel@ltkronoberg.se 

Norrbotten Lilian Setic 0911.211270@telia.com 

Skaraborg Yvonne Jonsson jonssonyvonne@spray.se 

Skåne Ingrid Lörd ingrid.lord@skane.se 

Stockholm Irja Bekking irja.bekking@distriktsskoterska.se 

Sörmland Marine Gustavsson marinegustavsson@telia.com 

Uppsala Agneta Lewander agneta.lewander@distriktsskoterska.se 

Värmland Anne-Marie Carlsson anne-marie.carlsson@liv.se 

Västerbotten Viola Almgren viola.almgren@vll.se 

Örebro Christina Köhlström christina.kohlstrom@orebro.se 

Östergötland Susanne Augustsson susanne.augustsson@lio.se 


DSF - KOMMANDE MÖTEN 


- Nya medlemmar, fler föreningars nya medlemmar kommer i nästa nummer 

Namn Ort Förening 

Anneli Andersson Torup Torup Halland 

Susanne Carlberg Åsa Halland 

Vanja Göransson Oskarström Halland 

Björk Huzell Varberg Halland 

Maria Kybjär Kinnared Halland 

Kerstin Svensson Varberg Halland 

Sylvie Åkesson Veddige Halland 

Christian Fogelberg Göteborg Göteborg 

Christina Wikström Göteborg Göteborg 

Catharina Sjölund Västra Frölunda Göteborg 

Hanna Hermansson Göteborg Göteborg 

Annika Forser Göteborg Göteborg 

Kirsten Danielssom Växjö Kronoberg 

Nina Ahlström Hjortsberga Kronoberg 

Ann Hjerpe Växjö Kronoberg 

Catharina Petersson Växjö Kronoberg 

Anette Assarsson Lund Skåne 

Marie Becker Trelleborg Skåne 

Viktoria Cronholm Briand Helsingborg Skåne 

Ingela Johansson Löderup Skåne 

Sandra Lukic Hässleholm Skåne 

Anna Melander Veberöd Skåne 

Linda Netsgård Lindberg Vejbystrand Skåne 

Ruth Nilsson Malmö Skåne 

Therese Wiborn Trelleborg Skåne 

Helene Åkesson Kristianstad Skåne 

Anna-Karin Ivarsson Skövde Skaraborg 

Anna-Karin Obermuller Skövde Skaraborg 

Maj Johansson Falköping Skaraborg 

Rita Johansson Skövde Skaraborg 

Liselott Persson Tidaholm Skaraborg 

Maria Ljungmark Falköping Skaraborg 

Jeanette Svantesson Tråvad Skaraborg 

Ulrika Andersson Lidköping Skaraborg 

Jonas Bergström Avesta Dalarna 

Cecilia Bergh Falun Dalarna 

Carina Holding Eriksson Leksand Dalarna 

Åsa Lindblå Gustafs Dalarna 

Åsa Fremén Saxdalen Dalarna 

Maaret Olsson Ronneby Blekinge 

Pia Aldsten Ronneby Blekinge 

Ulrika Franzén Mörrum Blekinge 


DSF - KALENDARIUM 

Kalendarium 

- vad har hänt och vad händer? 

Aktivitet Datum Information 

MARS 

21 

Primärvårdens dag 2014 6 Februari Bonnier Conference Center i Stockholm 

Manusstopp Hälsan i Centrum Nr 1-2014 7 Februari Utgivningsdatum 21 mars 

Utbilning/Omvårdnad vid Hypertoni 13-14 Mars Svensk förening för hypertoni, stroke och 

vaskulär medicin ger en 2-dagarskurs för 

sjuksköterskor om evidensbaserad omvårdnad 

vid hypertoni på Ersta konferens och 

hotell i Stockholm. 

Styrelsemöte 14-15 Mars Sverigestyrelsen har möte i Stockholm. 

Revisorer bjuds in. 

FULLMÄKTIGE 25-26 April FULLMÄKTIGE MÖTE I UPPSALA. 

Manusstopp Hälsan i Centrum Nr 2-2014 2 Maj Utgivningsdatum 13 juni. Har du förslag på 

artiklar eller bilder till kammande nummer? 

Hör av dej till oss på redaktionen! 

Styrelsemöte 23-24 Maj Sverigestyrelsen har möte, preliminärt i 

Göteborg. 

Nordisk Konferens \”Listening to the Children\” 4-5 September Den 4-5 september 2014 arrangerar 

NoSB en nordisk kongress för sjuksköterskor 

som arbetar med barn. Riksföreningen för 

Barnsjuksköterskor, Riksföreningen för skolsköterskor 

och Distriktssköterskeföreningen 

är ansvariga för kongressen, vars tema är 

”Lyssna till barnen”. Platsen är Garnisonen 

Konferens i centrala Stockholm. 

Manusstopp Hälsan i Centrum Nr 3-2014 12 September Utgivningsdatum 17 oktober. Har du 

förslag på artiklar eller bilder till kammande 

nummer? Hör av dej till oss på redaktionen! 

8:e Nationella konferensen om patientsäkerhet 23-24 September Stockholmsmässan i Älvsjö, 

- Tema: 

”Patientens säkra väg genom vården”. 

Manusstopp Hälsan i Centrum Nr 4-2014 31 Oktober Utgivningsdatum 12 december. Har du 

förslag på artiklar eller bilder till kammande 

nummer? Hör av dej till oss på redaktionen! 

Sjuksköterskedagarna 19-20 November Svensk Sjuksköterskeförening anordnar Sjuksköterskedagar 

19-20 november 2014 på 

City Conference Centre Stockholm. 

Årets tema är: Ansvar för utveckling av 

omvårdnad - en fråga om professionell etik. 

Du hittar alltid aktuellt kalendarium på vår hemsida: http://www.distriktsskoterska.se/kalendarium.php 


Distriktssköterskeföreningen i Sverige 

Styrelsen 2013-14. 

Kristina 

Hesslund 

Ordförande 

Göteborg 

0702-14 78 99 

Annika 

Wall 

Vice Ordförande, 

Klubbmästare 

Stockholm 

0739-01 51 79 

Lisbeth 

Andersson 

Kassör 

Falköping 

070-343 28 38 

Leena 

Granström 

Sekreterare 

Piteå 

0706-33 14 78 

Birgitta 

Forsén 

Bitr. sekreterare, 

Webmaster 

Tierp 

070-263 45 35 

Eva 

Gunnarsson 

Klubbmästare 

Uppsala 

0709-73 23 00 

Dilip 

Lagevik 

Ledamot 

Järfälla 

Chatrin 

Persson 

Ledamot 

Umeå 

0702-60 47 45 

Kristina 

Rendah-Laage 

Ledamot 

Säffle 

Katarina 

Persson 

Adjungerad 

Ledamot 

Klubbmästare 

Östersund 

0703-04 34 80 

E-post till styrelsen: 

förnamn.efternamn@distriktsskoterska.se 

Redaktionskommittén 

Farideh Jam, distriktssköterska, 

E-post: farideh.jam@distriktsskoterska.se 

Mona Jonsson, distriktssköterska 

E-post: mona.jonsson@distriktsskoterska.se 

Redaktionskommittén tar tacksamt 

emot manus. 

Nästa manusstopp: 2 maj 2014. 

Utgivningsplan Hälsan i Centrum 2014 

Nr Materialdag Utgivningsdag 

1 7 februari 21 mars 

2 2 maj 13 juni 

3 12 september 17 oktober 

4 31 oktober 12 december 


Annons

POSTTIDNING B 

Returadress: 

Hälsan i Centrum 

c/o Lisbeth Andersson 

Pilgatan 8 

521 30 Falköping 

Annons

Hic_1_2014_lr_utan-annonser

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?