Ãversiktsplan UmeÃ¥ kommun

öpl 98 

FÖR EN HÅLLBAR UTVECKLING 

Översiktsplan Umeå kommun

öpl 98 

Översiktsplan Umeå kommun

Foto 

Umeå Fotoklubb: 

Ture Abrahamsson (sid 68, 148), Per Borg (sid 119), 

Hans Folkesson (sid 36, 54), Tomas Hedström (sid 37, 88), 

Annelie Karlsson (sid 89), Lillian Lundin (sid 112), 

Peter Rosén (sid 73, 134), Britt-Inger Rydfjäll (sid 110) 

Lars Lindh, SBK (sid 50-51, 65, 84-85) 

Eric Nordlund, SLK (sid 57, 62, 63, 74, 76, 77, 78, 79, 92, 95, 103, 106, 

127, 139, 156, 159, 160) 

Kristina Sahlén, Umeå Energi AB (sid 100) 

Kjell Thelberg, Umeå Fritid (sid 145) 

Svante Öhman, (sid 70-71, 130, 146). 

Teckningar 

Hasse Adsjö (där ej annat anges) 

Torsten Sandgren (sid 101) 

FFNS Arkitekter, (sid 66) 

Klass 5 b, Ersdungen, Umeå: 

Gustaf Coyet (sid 48), Sandra Linder (sid 56), Marcus Sundelin (sid 93). 

Diagram, kartor 

Omslag 

Layout, redigering, korrektur 

Repro 

Tryck 

Hans Allergren, SBK (sid 24, 27) 

Banverket (sid 98) 

Åke Hjalmarsson, Monica Lindgren, TK (sid 96) 

Lars Lundberg, TK (sid 105) 

Lena Nordlund, SBK (sid 121 samt A2-kartor) 

Parksektionen, TK (sid 80-81) 

Gunnar Sundgren, SLK (sid 39, 41, 50-51, 55) 

Inger Södermark, SBK (sid 114, 115, 117) 

Sveriges Nationalatlas (sid 44) 

Plakat AB 

Patrik Forsberg, Gunilla Viksten, SBK 

Umerepro Bild och Media 

Kommuntryckeriet 1999

FÖRORD 5 

SAMMANFATTNING 9 

INLEDNING 19 

Läsanvisningar 23 

Vad är en översiktsplan? 25 

VISION 29 

ÖVERVÄGANDEN OCH RIKTLINJER 33 

Mål och utvecklingsläge 35 

Mellankommunala frågor 43 

Bostadsbyggande 45 

Näringsliv 53 

Handel och service 59 

Omsorg, trygghet och hälsa 61 

Stadskärnans roll 65 

Landsbygd 67 

Kultur och fritid 69 

Kulturmiljövård 73 

Grönstruktur 77 

Värdefull och känslig natur 83 

Naturresurser 87 

Kommunikationer 91 

Energi 99 

Dricksvatten 103 

Avlopp 107 

Återvinning och avfall 111 

Miljö- och riskhänsyn 113 

Riksintressen 119 

Innehåll 

PRECISERING AV ALLMÄNNA INTRESSEN 123 

Allmän lämplighetsprövning av bebyggelse 125 

Områdesvisa riktlinjer - Kommunomfattande 129 

Områdesvisa riktlinjer - Umeå stad, Holmsund/Obbola 137 

DISKUSSION 153 

Analys och prioritering 155 

Konsekvenser 161 

VILL DU VETA MER? 165 

SÖKORDSREGISTER 169 

Kartor 177 

I ficka insida pärm: 

Kommunomfattande karta och 

karta över Umeå stad, Holmsund och Obbola

fFörord

ÖVERSYN AV GÄLLANDE översiktsplan från 

1990 har pågått sedan våren 1996. 

Under tre skeden har kommunen fört 

en utåtriktad diskussion om vilka frågor som 

är angelägna för Umeås fortsatta utveckling. 

Under programskedet våren 1996 fick vi in 

nära 4␣ 000 värdefulla svar på en enkät som 

utsändes till samtliga hushåll i kommunen. 

I samrådsskedet under fyra månader sommaren/hösten 

1996 utsändes förslag till ny översiktsplan 

på remiss. Det inkom 135 skriftliga 

svar till kommunen med många olika synpunkter. 

Ännu fler synpunkter framfördes på alla 

de möten som de politiska partierna genomförde. 

Alla som yttrat sig skriftligt har förhoppningsvis 

fått svar på sina synpunkter i Samrådsredogörelse, 

som bifogats översiktsplanen. 

Andra har fått sitt svar genom de förändringar 

av översiktsplanen som gjorts efter samrådet. 

Utställning av ett omarbetat förslag till översiktsplan 

har genomförts under tiden 2 januari– 

6 mars 1998. Nu inkom ca 60 skriftliga svar 

vilka sammanfattats och kommenterats i Utlåtande. 

Förändringar, dock inte av övergripande 

karaktär, har även nu genomförts. 

Översiktsplanen, Öpl␣ 98, har behandlats och 

antagits av kommunfullmäktige i maj 1998 och 

utgör därigenom en vision och ett övergripande 

planeringsdokument för kommunens utveckling 

mot en långsiktigt hållbar livsmiljö för människors 

boende och för näringslivets utveckling. 

För kommunstyrelsens planeringsutskott 

Umeå maj 1998 

Lennart Holmlund 

Ordförande 

FÖRORD 7

sSAMMANFATTNING 9 

Sammanfattning

10 SAMMANFATTNING

ÖVERSIKTSPLANEN FÖR Umeå kommun 

presenteras på tre olika detaljeringsnivåer: 

• En sammanfattning (denna handling) med 

översiktsplanens viktigaste mål och ställningstaganden. 

• Översiktsplanen i form av en tryckt bok med 

därtill hörande kartbilagor. I boken diskuteras 

och motiveras samtliga mål, riktlinjer och 

övriga ställningstaganden. På två kartor redovisar 

översiktsplanen dels hela kommunens 

yta och dels en mer detaljerad karta 

över det s k F1-området runt Umeå, Holmsund/Obbola. 

• Bakgrundsrapporter av olika slag som utgjort 

underlag för översiktsplanen. Dessa behandlar 

detaljerade utredningar och program kring 

olika sektorer rörande samhällsplaneringen i 

kommunen. 

Översiktsplanen omfattar dessutom ett antal 

separata fördjupningar (= mer detaljerade) av 

översiktsplanen. Samtidigt med den nu upprättade 

översiktsplanen har fördjupningar upprättats 

för KRUT-området (universitetsoch sjukhusområdet) 

samt Centrala Stan. Sedan tidigare 

finns ett antal redan upprättade fördjupningar. 

Överiktsplanen och dess fördjupningar 

kan liknas vid ett kinesiskt skrin där man hela 

tiden kan dra fram nya små lådor. 

Vad är en översiktsplan? 

Översiktsplanen skall ge vägledning i beslut om 

markoch vattenanvändningen samt ange hur 

den bebyggda miljön ska bevaras och utvecklas. 

Översiktsplanens syfte är att: 

• utgöra en vision för kommunens framtida 

utveckling, 

• ge vägledning för kommunens och andra 

myndigheters beslut, 

• fungera som ett instrument i dialogen mellan 

stat och kommun beträffande riksintressena 

och deras avvägning. 

Översiktsplanen är obligatorisk enligt Plan- och 

Bygglagen (PBL) och skall hållas aktuell. Översiktsplanen 

är inte bindande, den är vägledande. 

Övervägningar mellan olika allmänna intressen 

är en av översiktsplanens huvuduppgifter. 

När kommunen gör en prioritering mellan 

två oförenliga intressen bör beslutet ske i linje 

med det intresse som prioriteras i översiktsplanen. 

Översiktsplaneringen ska ske med öppenhet 

och insyn samt med ett starkt medborgarinflytande. 

Vision för hållbar utveckling 

Det framtida Umeå måste på ett bättre sätt än 

idag planeras i samklang med naturens förutsättningar. 

Förutsättningar för en god livskvalitet 

ska skapas och umebornas hälsa och säkerhet 

ska sättas i främsta rummet i kommunens 

planering. 

Agenda 21, med sina långsiktiga mål om en 

hållbar utveckling, är en utgångspunkt i planeringen 

för det framtida Umeå. Viktigt för utvecklingen 

är hushållning med naturresurser, 

minskade utsläpp av skadliga ämnen, bibehållande 

av biologisk mångfald och rättvist fördelade 

resurser. De ekonomiska och sociala aspekterna 

är också viktiga för Umeås utveckling. 

Möjligheter till ökad delaktighet som stärker 

demokratin måste också skapas. 

SAMMANFATTNING 11

Mål och utvecklingsläge 

Övergripande mål för kommunens utveckling 

fastställdes av fullmäktige 1993. I avvaktan på 

förslag till nya mål gäller dessa fortfarande. 

Målstrukturen kan indelas i tre områden: 

Inriktningsmål 

• Att utveckla Umeå mot en god, jämställd 

och långsiktigt uthållig livsmiljö för människors 

bosättning och näringslivets utveckling. 

• Att stärka Umeå som centrum för högre 

utbildning, forskning, kvalificerad vård, 

kultur och kommunikationer och som förnyare 

av näringslivsstrukturen. 

• Att höja attraktionskraften och vidareutveckla 

Umeå som en av de mest dynamiska kommunerna 

i norra Europa. 

Strategiska målområden 

• Kunskapsförsörjning 

• Kommunikationer 

• Näringsliv 

• Livsmiljö 

• Internationalisering 

• Demokrati och inflytande 

Effektmål 

• Befolkningstillväxten skall vara minst i nivå 

med jämförbara medelstora kommuner. 

• Sysselsättningstillväxten ska vara sådan att 

kvinnor och män kan arbeta i lika omfattning 

och förvärvsfrekvensen ligga kvar på en fortsatt 

hög nivå. 

Umeå har i jämförande undersökningar mellan 

städer och kommuner hamnat högt upp på rangordningslistorna. 

Det finns dock vissa omvärldsfaktorer 

som gör att behovet av en intensifierad 

översiktsplanering ökat. Några sådana faktorer 

utgörs bl a av statens roll som finansiär, 

omorientering av utbildnings- och forskningspolitik, 

Universitetssjukhusets omstrukturering 

och den mellanregionala konkurrensen. Dessa 

faktorer diskuteras mer ingående i översiktsplanen. 

Befolkningsprognosen för de närmaste 15 åren 

anger en årlig ökning på ca 1␣ 000 personer per 

år. En sådan ökningstakt på lång sikt är ett bra 

riktvärde för översiktsplaneringen, men dock 

en minskning jämfört med det tidiga 90-talets 

tillväxt. 

Befolkningstalet i Umeå kommun år 2015 

beräknas bli ca 121 000 personer. 

Omfattande förändringar i befolkningens 

sammansättning kommer att ske fram till år 

2015. Det är främst åldersgruppen 65 år och 

äldre som kommer att öka. 

Förskjutningen mellan åldersklasserna kommer 

att påverka behovet av kommunal service 

och framför allt kommer behovet av äldrevård 

i olika former att öka. Åldersförskjutningen får 

även konsekvenser för den fysiska planeringen 

och bostadsefterfrågan. 

Mellankommunala frågor 

I allt högre grad ställs krav på regional samverkan 

för att effektivisera regionens gemensamma 

resurser. UmeåRegionen är en kommunal 

samverkan sedan 1994 mellan Umeå 

kommun och kranskommunerna Bjurholm, 

Nordmaling, Robertsfors, Vindeln och Vännäs. 

Samverkan och planering i UmeåRegionen 

sker inom 14 verksamhetsområden, exempelvis 

kommunikationer, näringsliv, turism/fritid, 

kultur, skola, kust- och älvdalsplanering, bergoch 

grusförsörjning. 

Andra mellankommunala samverkansfrågor 

berör dricksvattenförsörjning och gemensam 

vattenplanering längs Umeälven/Vindelälven 

samt Botniabanan. Samverkan sker även med 

Vasa och Örnsköldsviks kommuner i ett flertal 

frågor. 

Bostadsbyggande 

Nivån på det framtida bostadsbyggandet bör, 

med en befolkningsökning på ca 1␣ 000 personer 

per år, vara ca 500– 600 lägenheter per år. 

Byggandet bör fördelas mellan nyexploateringsbyggande 

och kompletteringsbyggande 

och fördelningen bör vara ca 50 % vardera. 

Nyexploateringen fortsätter främst på Umedalen 

och Tomtebo. 

Studier har visat att kompletteringsbyggan- 

12 SAMMANFATTNING

de i centrala lägen minskar trafikarbetet och 

ger ett bättre resursutnyttjande än byggande i 

nyexploateringsområden. 

Kompletteringsbyggandet bör i huvudsak 

kunna utnyttja befintlig kommunal service, både 

vad gäller skola och barnomsorg samt teknisk 

infrastruktur. 

Samhällets olika grupper (ungdomar, studenter, 

medelålders, rörelsehindrade samt personer 

över 65 år m fl) har olika bostadsönskemål, 

vilket är viktigt att ta i beaktande när det 

gäller den framtida bostadsplaneringen. 

Näringsliv 

Umeå är en mycket konkurrenskraftig kommun 

med hög sysselsättningstillväxt och en kraftig 

tillväxt av nya företag. De etablerade tillverkningsindustrierna 

hävdar sig väl. Umeå 

Universitet och Sveriges Lantbruksuniversitet 

är de viktiga drivkrafterna bakom Umeås befolkningstillväxt 

och den höga utbildningsnivån 

hos befolkningen. 

För att den kunskapsintensiva näringen skall 

kunna utvecklas måste kommunen och andra 

aktörer koordinera sina insatser för att stimulera 

dessa branscher. Exempel på intressanta branscher/områden 

för Umeå är molekylär medicin, 

medicinsk teknik, biosanering, avfallshantering, 

skogsteknik, mjukvara, virtual reality, 

functional food och ytbehandling med laser. 

Eftersom utvecklingen går snabbt är det viktigt 

att kommunen har en hög ambitionsnivå när 

det gäller att följa utvecklingen inom nya branscher/områden 

som kan bli intressanta för 

Umeås del. 

Få nya arbetsområden redovisas i Öpl␣ 98, 

men eftersom de omfattar relativt stora markarealer, 

bedöms de vara tillräckliga för näringslivets 

behov. 

Handel och service 

90-talets strukturomvandling, både vad gäller 

handel och service, har inneburit att enheterna 

blir färre och ofta samlokaliserade med andra 

verksamheter. Detta innebär i sin tur att de 

dessutom blir mer trafikorienterade. 

Handeln och servicen utanför stadskärnan 

växer och butikerna i stadsdelscentra och i glesbygd 

får svårare att överleva i konkurrensen 

med lågprisbutiker och stormarknader. 

För att möta pågående strukturomvandlingar 

föreslås att en särskild delutredning genomförs 

i syfte att långsiktigt trygga en önskvärd 

handelsoch servicestruktur i kommunens olika 

delar. 

Omsorg, trygghet och hälsa 

Basen för en väl fungerande boendemiljö är 

att man upplever en bra tillgång till samhällsservice 

och en väl fungerande infrastruktur även 

när det gäller omsorg, trygghet och hälsa. Nybyggnadsområden 

behöver tid att stabiliseras 

socialt och kulturellt, medan förtätningsområden 

oftast har en etablerad grundutbyggnad 

som möjligen behöver kompletteras. 

Från barndom till ålderdom griper trygghetssystemen 

in i våra liv och en utgångspunkt måste 

då vara, att genom planeringsinsatser säkerställa 

barnomsorg, ge stöd i inträdet till vuxenlivet 

och arbetsmarknaden, samt tillgodose den växande 

gruppen äldre med en bibehållen grundtrygghet. 

Kraftig tillväxt och uppbindning av samhällsresurser 

i andra system urholkar möjligheten 

att tillgodose alla behov, men genom en tilltro 

till att i boendet, i grannskapet och i närmiljön 

säkerställa delaktighet och gemenskap minskar 

behoven av insatser mot segregation och utslagning. 

Stadskärnans roll 

En satsning på Umeå som regionalt centrum 

kräver en fortsatt satsning på centrumfunktionerna. 

En bred mångfald av funktioner och 

aktiviteter bör bibehållas. I hela Centrala Stan 

skall bebyggelse och funktioner kunna utvecklas 

och förnyas, men med en helhetssyn på 

gammalt och nytt. En övergripande målsättning 

är en fortsatt stark detaljhandel och långsiktigt 

godtagbara boendemiljöer för olika boendekategorier. 

Trafiken bör hanteras så att miljö och tra- 

SAMMANFATTNING 13

fiksäkerhet, men också centrums konkurrenskraft, 

förbättras. Parkerna och de gröna korridorerna 

bör utvecklas. Stadskärnan behandlas 

i en särskild fördjupning för Centrala Stan. 

Landsbygd 

Kommunen skall aktivt delta i ett samarbete 

med det nätverk som bildats i syfte att stimulera 

framtagandet av byautvecklingsplaner. Samarbetet 

ska syfta till att få en fördjupad dialog 

mellan kommunen och landsbygdens företrädare. 

Byautvecklingsplanerna ska ses som en viljeinriktning 

som byn formulerar och de ska 

vägas in i kommunens översiktsplanering. 

Byggande i byarna ska prövas från fall till 

fall mot bakgrund av översiktsplanens riktlinjer. 

Byautvecklingsplaner och Stadsbyggnadskontorets 

arbete med eventuella områdesbestämmelser 

bör ske samordnat. Servicen i landsbygden 

baseras på det serviceunderlag som 

finns i respektive område. Vid sviktande underlag 

skall initiativ som tas för att hitta nya 

serviceformer stödjas. 

Enskilda initiativ är basen för näringslivets 

utveckling i kommunens landsbygd. 

Umeå Lokaltrafik AB (ULTRA) har ansvaret 

för att upprätta årliga trafikförsörjningsplaner 

för landsbygdsdelarna, vilket bör ske i samråd 

med byanätverket. 

Kultur och fritid 

Det övergripande målet är att Umeå erbjuder 

kommunens invånare en mångsidig och varierande 

livsmiljö som tillgodoser breda intressen 

och behov. Därtill innehar Umeå en särställning 

för hela regionen med avseende på arrangemang, 

evenemang och upplevelser som 

har ett regionalt och i vissa fall internationellt 

utbud. 

Detta är särskilt påtagligt för kulturella upplevelser 

där Umeå är nationellt centrum inom 

musikens och musikteaterns område. Det kulturpolitiska 

handlingsprogrammet utgör grund 

för utveckling av Umeås roll på kulturområdet. 

Genom samverkan med olika aktörer och 

genom mobilisering av föreningslivet kan ett 

brett spektrum av aktiviteter som innebär delaktighet, 

samvaro och gemenskap skapa en 

grund mot segregation och för möten mellan 

olika kulturer i bostadsområdena. 

Tillgängligheten till umeälvslandskapet, Nydalaområdet 

och Tavelsjöområdet ska förbättras 

genom insatser för det rörliga friluftslivet 

och fritidsfiskets möjligheter ska utnyttjas bättre. 

Skolorna ska öka sin tillgänglighet för föreningar 

och allmänhet. 

Kulturmiljövård 

Umeå kommuns målsättning är att: 

• skydda och bevara kulturhistoriskt värdefulla 

byggnader och bebyggelsemiljöer, 

• skydda och bevara fornlämningar och kulturlandskap, 

• hävda kulturmiljövården i samhällsplaneringen. 

Umeå kommun har idag nio områden som är 

skyddade av Naturresurslagen (NRL) som riksintressen. 

I dagsläget saknas inventeringar och bedömningar 

gällande kommunens yngre kultur- och 

bebyggelsemiljö. Kompletterande sådana bör 

därför snarast genomföras. 

Inventeringar och ställningstaganden till bevarandet 

av kulturlandskapet måste göras. 

För att stärka förutsättningarna för att planeringen 

av staden integreras med kulturhistoriska 

och estetiska värden behöver ett handlingsprogram 

för arkitektur och formgivning 

utarbetas. 

Umeå kommun ska upprätta ett övergripande 

kommunalt kulturmiljövårdsprogram. Programmet 

ska innehålla inbördes värderingar av 

miljöer och objekt. 

Umeå kommun skall sprida kunskap om och 

inspiration kring kulturmiljöfrågor. 

Grönstruktur 

Umeås grönstruktur ska i framtiden vara mångfunktionell 

och tillgodose många olika behov. 

14 SAMMANFATTNING

Målsättningen med Umeås grönstrukturplan är 

att: 

• älven ska vara ett naturligt stråk för människor 

och djur, 

• det skall finnas sammanhängande stråk mellan 

olika friluftsområden, 

• bevara stora grönområden i stadsranden och 

som kilar i stadsbygden, 

• det skall vara nära till upplevelserika och 

omväxlande parker, 

• satsa på barnens gröna utemiljö, 

• genom planteringar längs gatorna förstärka 

Umeås karaktär som Björkarnas stad, 

• grönstrukturen skall utgöra en kommunalteknisk 

resurs som yta för snö, dagvatten 

och omhändertagande av komposterat avfall. 

Genomförandet av förslaget blir till vissa delar 

beroende av den fortsatta bebyggelseplaneringen, 

medan vissa delar kan genomföras som 

enskilda åtgärder. 

Åtgärder för utveckling av befintliga parker, 

utveckling av barnens utemiljö samt planteringar 

längs gatorna bör ske med hög prioritet. Forskningsresultat 

visar att utemiljön har stor betydelse 

för barn och vuxna. 

Stadens gröna områden har ekologiska, sociala 

och kulturella värden och bör utgöra en 

självklar del i den framtida bebyggelseplaneringen. 

Värdefull och känslig natur 

Umeå kommun har berikats med många mycket 

fina naturmiljöer, och med rätt vilja och lite 

fingertoppskänsla kan vi lämna över dessa till 

nästa generation umebor i ett bättre skick än vi 

tog emot dem. Naturvårdsarbetet ska bygga på 

bevarande och återskapande. 

Målsättningen är att: 

• nyttjandet av vattenmiljöerna ska präglas av 

uthållighet, 

• våtmarkerna får inte påverkas mer än marginellt, 

• Umeälvens delta ska skyddas mot exploatering, 

jakt och skogsbruk, 

• minst 5 % av skogslandskapet ska på lång 

sikt undantas från skogsbruk och säkerställas 

för naturvård, 

• Umeå kommun ska vara ett föredöme när 

det gäller skydd av och hänsyn till värdefulla 

naturmiljöer på egen skogsmark. 

Områden längs kusten och havet som är värdefulla 

eller känsliga ur naturvårdssynpunkt bör 

skyddas. Eventuell utveckling av fritidshusområden 

ska ta hänsyn till det rörliga friluftslivet 

och naturvårdsintressena. 

Ansvaret för att genomföra de naturvårdsåtgärder 

som föreslås kräver att nya aktörer träder 

fram (markägare, företag, föreningar etc). 

Det kan bli aktuellt att samla dessa krafter i en 

stiftelse eller fond som förvaltar medel för naturvård 

och blir en stark aktör vid sidan av stat 

och kommun. 

Naturresurser 

Målsättningen för jordbruk ska vara att: 

• i stort sett all nuvarande jordbruksmark reserveras 

för livsmedels- och energiproduktion 

i ett framtida ekologiskt hållbart samhälle, 

• jordbruket ska ge lokal och miljövänlig produktion, 

• den biologiska mångfalden liksom odlingslandskapets 

kulturmiljövärden ska tillmätas 

stor betydelse. 

För att jordbruket skall få en central roll i bygget 

av det långsiktigt hållbara samhället krävs 

engagemang och åtgärder från många av samhällets 

aktörer, däribland kommunen. 

Målsättningen för skog ska vara att: 

• skogsbruket och vidareförädlingen fortsätter 

att vara en viktig näring, 

• förädlingen måste vidareutvecklas, 

• skogen bör ges mer utrymme att producera 

energiråvara. 

Kommunen skall värna om skogsbruket, vidareförädlingen 

och träproduktutvecklingen, vilket 

har betydelse för exporten. 

Målsättningen för berg och grus ska vara att: 

• hushållningen med naturgrus måste förbätt- 

SAMMANFATTNING 15

as genom ökad andel bergkross samt återvinning, 

• en del av grusförekomsterna behålls som vattenmagasin 

samt för rekreation och naturvård, 

• inga nya bergtäkter ska etableras inom F1- 

området. 

UmeåRegionens kommuner ska gemensamt 

hantera hushållningsfrågor kring grus och berg. 

I sin egen upphandling verkar kommunen för 

att rätt kvalitet används. 

Kommunikationer 

Flera av målen inom kommunikationsavsnittet 

har direkt inriktning mot skapandet av det uthålliga 

samhället. Målen ger också ett mer jämställt 

trafiksystem. 

De trafikpolitiska målen kan sammanfattas i 

fem delmål, nämligen att transportsystemet ska: 

• främja en god miljö och hushållning med naturresurser, 

• bidra till ett effektivt resursutnyttjande i samhället 

som helhet, 

• tillgodose medborgarnas och näringslivets 

grundläggande transportbehov på ett tillfredsställande 

sätt, 

• motsvara högt ställda krav på säkerhet i trafiken, 

• bidra till regional balans. 

Riksdagen har dessutom fastslagit att: 

• olycksriskerna för oskyddade trafikanter ska 

minskas, 

• trafikens utsläpp av luftföroreningar ska 

minskas. 

För varje trafikslag finns mer detaljerade mål 

upprättade. 

För att på bästa sätt tillgodose ovanstående mål 

i Umeå gäller att: 

• E12 och E4 passerar staden som förbifartsleder, 

• båttrafik året runt över Kvarken skall säkerställas, 

• miljözon införs för tunga fordon i centrala 

Umeå, 

• kollektivtrafiksystemet utvecklas. En fortsatt 

satsning på renare bränslen till bussarna är 

nödvändig, 

• gång- och cykeltrafiken ska ges hög prioritet 

i trafiksystemet, 

• Botniabanan bör vara byggd år 2006, 

• flygtrafiken skall utvecklas på befintlig flygplats, 

• godsterminalen flyttas ut från centrum, 

• trafikmiljöåtgärder vidtas i tätorten, 

• huvudnätet för biltrafik utvecklas. 

Energi 

Den övergripande målsättningen ska vara en 

effektiv energianvändning, högt ställda krav på 

energiomvandlingen, fjärrvärmen byggs ut och 

att en öppenhet ges för nya alternativa energisystem. 

Energianvändarna har som konsumenter 

mycket stor påverkan på utvecklingen av det 

framtida energisystemet och förbrukning av 

energi. Alla kommuninnevånare, institutioner 

och företag har därmed ett eget ansvar i energifrågorna. 

Kommunen ska se till att sprida information 

om detta. 

Umeå kommun som energianvändare bör, 

där möjlighet finns, välja fjärrvärme som uppvärmningsalternativ. 

Utanför fjärrvärmeområdena 

övervägs biobränsle för uppvärmning. 

Dricksvatten 

Det övergripande målet för dricksvattenförsörjningen 

är att den ska vara tillräcklig, säker 

och uthållig för alla medborgare. 

Dessutom gäller att: 

• försörjningen så långt som möjligt ska vara 

baserad på grundvatten, 

• vattenförsörjning prioriteras framför grusuttag, 

• reservtäkter för grundvatten ska lokaliseras 

och förberedas. 

16 SAMMANFATTNING

För att uppnå uppsatta mål skall skyddsområden 

med särskilda bestämmelser upprättas 

och revideras enligt bästa tillgängliga kunskap. 

Avlopp 

De nationella målen för avloppsrening beträffande 

reduktion av klart angivna ämnen styr 

avloppsreningen i landets kommuner. 

De lokala målen är att: 

• avleda och rena avloppsvatten enligt de av 

miljömyndigheterna fastställda kraven, 

• tillvarata och tillämpa ny kunskap och teknik 

som gynnar kretslopp och ekonomi, 

• öka det lokala omhändertagandet av dagvatten. 

För att nå de uppsatta målen måste verksamheten 

bedrivas på ett optimalt sätt som inkluderar 

tanken på framtida möjlig utveckling. 

Återvinning och avfall 

De nationella målen är att: 

• avfallets mängd och innehåll av miljöfarliga 

ämnen ska minimeras, 

• avfall ska återvinnas eller återanvändas i 

största möjliga utsträckning, 

• omhändertagandet ska ske miljövänligt. 


• verka för resurssnål och miljövänlig produktion, 

• materialanvändning prioriteras framför 

energiåtervinning , 

• från år 2010 endast deponera sådant som 

inte är brännbart eller organiskt nedbrytbart, 

• från år 2010 endast förbränna utsorterat avfall 

från hushåll, verksamheter och industri. 

Kommunen har ansvar för det avfall från hushållen 

som inte omfattas av producentansvar. 

För att uppnå målen gäller att: 

• källsortering införs där avnämare finns eller 

kan uppstå, 

• genom kunskap och information öka förståelsen 

för åtgärder som måste vidtas, 

• insamlingsmetoder och omhändertagande 

anpassas till de olika fraktionerna, 

• styrmedel som avgiftsstorlek, rivningsplanekrav 

etc används. 

Miljö- och riskhänsyn 

De miljö- och riskfaktorer som bör beaktas vid 

beslut om användningen av mark och vatten 

kan vara av fyra slag: 

• områden med särskilda risker (rasområden, 

flygplatser, järnvägar etc), 

• områden med särskilda miljöproblem (luftföroreningar, 

buller, allergirisker), 

• områden som är känsliga för påverkan eller 

störning, t␣ ex naturområden, 

• områden av betydelse för kretsloppslösningar, 

t␣ ex skyddsområden för vattentäkter. 

Genom att beakta dessa miljö- och riskfaktorer 

har man möjlighet att ange lämpligaste lokalisering 

för olika anläggningar och verksamheter. 

I den fysiska planeringen innebär det att 

planera med riskhänsyn. 

Vissa riskfaktorer har i översiktsplanen inneburit 

skydds- och reservatsområden av olika 

slag. Andra riskfaktorer redovisas som riktlinjer 

och hänsynstaganden. 

Riksintressen 

Riksintressen ska skyddas mot åtgärder som 

påtagligt skadar dem. En sammanställning av 

riksintressena redovisas i detta avsnitt. 

Riksintressena har med olika planeringsinsatser 

avgränsats och säkerställts i den mening 

kommunen har ett beslutsansvar. För de som 

ännu inte säkerställts genom fördjupade planeringsinsatser 

anger Öpl 98 hur de avses göras. 

För att fullt ut tillgodogöra sig riksintressenas 

upplevelsevärden fordras bl␣ a att staten åtar sig 

ett informationsansvar liksom även en ekonomisk 

beredskap för detta. 

SAMMANFATTNING 17

Allmän lämplighetsprövning 

av bebyggelse 

Översiktsplanens riktlinjer ska beaktas både vid 

bebyggelses lokalisering och vid dess utformning 

och detaljplacering. 

Som grundkrav ska bl␣ a trafiksäkerhet, energihushållning, 

vatten- och avloppsförsörjning 

samt samhällsservice kunna ordnas på lämpligt 

sätt. Luftföroreningar eller bullerstörningar mm 

bör undvikas. 

Byggande i byar och på landsbygden betraktas 

positivt. Ny bostadsbebyggelse bör normalt 

lokaliseras i närheten av befintliga helårsbostäder 

och allmän väg eller större allmänt trafikerad 

enskild väg. Randbebyggelse längs allmänna 

vägar utanför tätorter bör dock undvikas. 

Odlingsmark bör inte bebyggas. 

Utformning och färgsättning bör passa både 

för byggnaden som sådan och för omgivningen 

på platsen. Den lokala bebyggelsetraditionens 

volymer, material och färger bör användas 

också vad gäller nya byggnader. 

Fritidsbebyggelse är positivt där den inte hindrar 

rörligt friluftsliv eller naturintressen. Den 

bör lokaliseras i samlade grupper, åtskilda av 

obebyggda områden. Fritidshusområdenas befintliga 

karaktär bör bibehållas och inte omvandlas 

till bostadsområden. Som grundprincip bör 

därför gälla en storleksbegränsning på totalt 

högst 150 m 2 bruttoarea per tomtplats. I vissa 

områden där det är särskilt viktigt att värna 

om fritidshusområdets karaktär kan snävare 

storleksgränser behövas, främst i älvslandskapet 

och på vissa håll inom kustzonen. För övrig 

landsbygd kan särskilda storleksregler i allmänhet 

helt undvaras. 

Närmast större tätorter och i kustzonen, gäller 

ytterligare riktlinjer (F1–F7). Normalt ska 

ny bebyggelse där prövas genom detaljplan. 

För att behålla handlingsfrihet för framtida utveckling 

är det viktigt att undvika strövis, oplanerad 

bebyggelse i de större tätorternas närområde. 

Enstaka nylokaliseringar utanför detaljplan 

i tätorternas randområden bör dock 

kunna ske inom eller i anslutning till redan 

bebyggda grupper där bebyggelsestrukturen är 

given och det saknas förutsättningar för större 

sammanhängande utbyggnader. 

De allmänna intressen som översiktsplanen 

redovisar ska också vägas mot det enskilda intresset 

i varje särskilt ärende. Detta kan, om 

det enskilda intresset är starkt, innebära att det 

allmänna intresset får vika. Denna intresseavvägning 

görs normalt av byggnadsnämnden vid 

prövning av bygglov. 

Områdesvisa riktlinjer 

Till översiktsplanen hör en geografisk redovisning 

av allmänna intressen. Dessa redovisas dels 

på en kommunomfattande karta, dels på en 

karta över fördjupningsdelen Umeå, Holmsund/ 

Obbola (F1). 

Diskussion 

I detta kapitel analyseras motstående allmänna 

intressen. Det intresse som värderats högst 

prioriteras. Här redovisas även några av de 

viktigaste konsekvenserna av översiktsplanens 

genomförande. 

18 SAMMANFATTNING

i 

Inledning 

19

ARBETET MED ATT se över gällande översiktsplan 

från 1990 inleddes strax före 

halvårsskiftet 1996. Kommunen gick 

först ut till samtliga hushåll i Umeå i ett s␣ k 

programsamråd. Syftet med det var främst att 

få en bred överblick över vilka områden som 

umeborna prioriterade högst i planeringen av 

det framtida Umeå. Nära 4␣ 000 svar inkom 

med många personliga kommentarer. Dessa 

svar har gett en viktig kunskap om synen på 

olika frågeställningar, inte minst vad gäller miljön 

och inriktningen av det framtida bostadsbyggandet. 

En samrådsversion av översiktsplanen var 

utsänd på remiss under tiden juni–september 

1997. Ca 140 yttranden kom till kommunen 

varav hälften från privatpersoner och enskilda 

grupper. Synpunkterna har sammanställts i en 

samrådsredogörelse med förslag till justeringar, 

daterad november 1997. 

Utställning av översiktsplanen har skett under 

tiden 2 januari t o m 6 mars 1998. Ca 60 

yttranden insändes till kommunen. Synpunkterna 

har sammanställts i Utlåtande daterat 

april 1998. 

Översiktsplanen omfattar flera tidsperspektiv. 

För vissa av de intresseområden som behandlas, 

exempelvis dricksvatten, naturresurser, 

naturvård samt jord- och skogsbruk finns 

egentligen ingen meningsfull bortre tidsgräns 

för de riktlinjer som planen ger uttryck för. För 

genomförandet med t␣ ex olika bostads- och arbetsplatsområden, 

gäller däremot ett större beroende 

i tiden. Här kan förutsättningarna och 

värderingarna ändras snabbare. Planeringsperioder 

längre än 10–15 år är därför inte motiverade. 

Det innebär att för dessa delar av översiktsplanen 

är ”siktet” inställt på utvecklingen 

fram till år 2015. 

Översiktsplanen Du håller i handen utgör 

den slutliga versionen, som antagits av kommunfullmäktige 

den 25 maj 1998. 

I de två efterföljande avsnitten; Läsanvisningar 

och Vad är en översiktsplan? redovisas 

översiktsplanens uppläggning och planeringsprocess. 

En översyn med syfte att revidera och förbättra 

översiktsplanen för Umeå börjar dock 

inte från ”noll”. Det finns ställningstaganden 

från tidigare som ligger till grund för nuvarande 

arbete. Hit hör bl a det övergripande vägsystemets 

utformning. Målet att behålla Umeå 

flygplats i sitt nuvarande läge är ett annat exempel 

på en strukturbildande planeringsförutsättning 

som ligger fast. 

En annan stor och strukturbildande fråga 

gäller I20-områdets användning. När samrådet 

med översiktsplanen startade i juni 1997 

var planeringen inriktad på ett fortsatt utnyttjande 

av området för försvarsinriktad utbildning. 

Ett s␣ k Totalförsvarscentrum Norr föreslogs 

bildas, som avsågs utnyttja lokaler och 

mark ungefär som tidigare. Under senare delen 

av samrådsperioden beslutade emellertid 

regeringen om ytterligare neddragningar av 

den militära verksamheten i Umeå. Hur detta 

påverkar det framtida utnyttjandet av området 

för försvarsinriktad utbildning, liksom vilken 

annan användning som kan vara möjlig, kräver 

självfallet ett fortsatt och fördjupat utrednings- 

och planeringsarbete. 

Ansvarig för utarbetande av översiktsplanen 

är formellt kommunens översiktsplanegrupp, 

även om många andra medverkat i underlagsarbetet. 

De som ingår i översiktsplanegruppen 

är: 

Annalena Löfgren och Tomas Sikström, Stadsledningskontoret; 

Hans Allergren, Lars-Göran 

Boström och Patrik Forsberg, Stadsbyggnads- 

INLEDNING 

21

kontoret; Birgitta Fritzdotter, Mathias Wärnhjelm 

och Staffan Sjöström, Tekniska kontoret; 

Göran Nilsson, Fritid Umeå; Britt-Marie 

Långström och Anders Enetjärn, Miljökontoret 

samt Ingemar Odeblad, Umeå Energi AB. 

Politiskt ansvarigt organ för att leda och samordna 

arbetet är kommunstyrelsens planeringsutskott. 

Under planeringsarbetet har vissa gemensamma 

diskussioner förts med företrädare 

för andra nämnder/styrelser. Särskilda temaseminarier 

har också genomförts med företrädare 

för universitet och landsting. I planeringsutskottet 

har ingått följande förtroendevalda 

ledamöter: 

Lennart Holmlund, ordförande (s), Anders 

Sjölund, vice ordförande (m), Marielouise 

Rönnmark (s), Nils Häggström (c), Kristian 

Priemel (v), Christer Paulsson (s), Harry 

Strandberg (s). Som adjungerade ledamöter 

tillhöriga byggnadsnämndens presidium har 

Carin Conradsson (s) och Lennart Degerliden 

(fp) deltagit. 

22 

INLEDNING

Läsanvisningar 

Denna Översiktsplan för Umeå kommun, 

Öpl 98 – för en hållbar utveckling, 

utgör slutversionen som antagits 

av kommunfullmäktige 1998-05-25. Tidigare 

planförslag, utställningsversionen, är nu 

något omarbetad efter det att synpunkter under 

utställningen beaktats och att ny kunskap 

tillförts. Inkomna synpunkter under utställningen 

har sammanställts och kommenterats i 

Utlåtande daterat 1998-04-22. 

Översiktsplan för Umeå kommun – Öpl 98 består 

av följande handlingar: 

• Denna bok – beskrivning och riktlinjer 

• Kommunomfattande karta 

• Karta Fördjupning för Umeå stad, Holmsund/Obbola 

(F1-området) 

Som separata fördjupningar av Översiktsplanen 

ingår dessutom: 

• Centrala Stan 

• Universitets- och sjukhusområdet (KRUT) 

Utöver dessa handlingar har tidigare under 

översiktsplanearbetet redovisats en Samrådsversion 

av Öpl 98, daterad maj 1997. Denna 

har varit föremål för en bred samrådsremiss 

varefter synpunkter sammanställts och kommenterats 

i Samrådsredogörelse daterad december 

1997. 

I nästa avsnitt redovisas Vad är en översiktsplan? 

Avsnittet beskriver översiktsplanens syfte 

och roll, planhistorik samt den planprocess 

vi står inför. Här beskrivs också vad som sedan 

ska göras, d␣ v␣ s fortsatt arbete med fördjupad 

planering för vissa delområden i kommunen. 

I kapitlet Överväganden och riktlinjer redovisas 

ett antal avsnitt om boende, arbete, 

grönstruktur, trafik etc. I avsnitten redovisas 

också eventuella motstående intressen. Inledningarna 

med kursiverad stil utgör vision för 

respektive tema. 

Avsnitten har vi försökt bygga upp efter ett 

likartat mönster med underrubrikerna: Att uppnå, 

Idag, Att göra och Konsekvenser. 

I kapitlet Precisering av allmänna intressen 

ges kortfattade beskrivningar och riktlinjer för 

en mängd delområden i översiktsplanen. Hänvisningar 

ges till de båda översiktsplanekartorna. 

I kapitlet Diskussion redovisas och analyseras 

bl␣ a motstående intressen. Dessutom anges 

översiktliga konsekvenser av översiktsplanen. 

Till översiktplanen hör även en stor mängd 

underlagsmaterial vilket av praktiska skäl inte 

redovisas. I kapitlet Vill du veta mer? ges hänvisningar 

för den som vill fördjupa sig i en 

viss fråga. 

LÄSANVISNINGAR 

23

Sambanden mellan lagarna i plansystemet. 

24 

VAD ÄR EN ÖVERSIKTSPLAN

Vad är en översiktsplan? 

Översiktsplanens syfte 

Översiktsplanen ska ge vägledning för beslut 

om markoch vattenanvändningen samt ange 

hur den bebyggda miljön ska bevaras och utvecklas. 

För att kunna ange dessa mål och riktlinjer 

måste översiktsplanen bygga på de politiskt 

bestämda målen för hur kommunen bör 

kunna utvecklas. 

Översiktsplanen fyller därför tre viktiga 

funktioner i kommunen: 

• Den redovisar vision och övergripande mål 

för kommunens framtida utveckling. 

• Den ger vägledning för kommunens, myndigheters 

och företags/organisationers beslut. 

• Den används som ett instrument för dialogen 

mellan stat och kommun beträffande 

riksintressena och deras avgränsning. 

Plansystemet 

Översiktsplanen är obligatorisk enligt Planoch 

Bygglagen (PBL), och den ska hållas aktuell, 

d␣ v␣ s kommunen bör med viss tidsintervall 

genom ett kommunalt beslut, ta ställning 

till om översiktsplanen kan anses vara aktuell. 

Översiktsplanen är inte bindande som i övriga 

EU-länder, den är vägledande. Frågor i 

översiktsplanen som bör bli bindande mot enskilda 

intressen måste därför följas upp med 

områdesbestämmelser eller detaljplan. Som 

gemensamt mål- och inriktningsdokument för 

kommunens egna verksamheter har den en 

särskild ställning. 

Översiktsplanen kan fördjupas för delområden 

av kommunens yta, d␣ v␣ s den görs mer 

detaljerad än vad som är praktiskt möjligt i 

den kommunomfattande skalan. 

Översiktsplanen innehåller inte några överväganden 

mellan allmänna och enskilda intressen. 

Översiktsplaneringen lagregleras genom NRL 

(Naturresurslagen) samt 4 kap PBL. Sambanden 

mellan lagarna visas i vidstående figur. 

Planhistorik 

Föreliggande översiktsplan har sen 1950-talet 

föregåtts av en lång rad övergripande planer. 

1957 var den första Regionplanen klar och efter 

kommunsammanläggningen 1960 fastställdes 

1966 en Generalplan för Umeå. Denna 

kom att omfatta endast Umeå stad. Under det 

expansiva utvecklingsskede som följde i kommunen 

användes även Stadsplaneprogram, en 

form av områdesplaner. Mariehem och Ålidhem 

är exempel på stadsdelar som tillkommit 

under denna period. 

En planeringsform kallad Strukturanalys tog 

vid under det tidiga 70-talet och stadsdelen 

Ersboda kan sägas vara ett resultat av detta 

planeringsinstrument. Ett bredare innehåll än 

tidigare planering fick Kommunöversikten från 

1976 som reviderades 1982. Denna kom, förutom 

den traditionella inriktningen på byggande 

och exploatering, även att innehålla planeringsfaktorer 

som resurshushållning, fritid 

och rekreation samt social förnyelse. 

FUPUC (Fysisk UtvecklingsPlanering för 

Umeå Centralort) godkändes 1978. 

Den gamla byggnadslagstiftningen från 

1940- och 50-talen ersattes 1987 med Planoch 

Bygglagen. Samtidigt antogs också Naturresurslagen. 

Den äldre lagstiftningens 

general-, stads- och byggnadsplaner ersattes 

nu av översiktsplaner och detaljplaner samt 

områdesbestämmelser. 

Översiktsplan för Umeå kommun 1990 blev 

Umeås första övergripande och kommunomfattande 

plan med Plan- och Bygglagen som 

grund. Översiktsplanen innehåller förutom den 

kommunomfattande delen även en serie fördjupningar. 

Dessa fördjupningar redovisar en 

större detaljeringsgrad än den kommunomfat- 

VAD ÄR EN ÖVERSIKTSPLAN 

25

tande planen. Översiktsplanen 1990 blickar 

fram mot år 2010 och innehåller befolkningsprognoser, 

näringslivs- och bebyggelseutveckling 

m␣ m. 

Översiktsplanens 

roll vid beslut 

Översiktsplanen innebär ett ställningstagande 

till olika allmänna intressen, även riksintressen. 

Genom översiktsplanen får därmed alla 

myndigheter ett gemensamt beslutsunderlag 

som konkretiserar de allmänna intressena. 

Enskilda intressen beaktas vanligen inte i 

översiktsplanen. När den enskilde i ett eget 

konkret ärende redovisat sina önskemål måste 

det göras en avvägning mellan detta intresse 

och de allmänna intressena. I vissa fall krävs 

en miljökonsekvensbeskrivning (MKB) för att 

avgöra om en åtgärd kommer att förorsaka påtaglig 

skada på utpekade allmänna intressen 

eller om skadan blir obetydlig. 

När kommunen gjort en prioritering mellan 

två oförenliga intressen bör framtida förändringar 

prövas mot det intresse som översiktsplanen 

prioriterat. 

För beslut enligt PBL har översiktsplanen 

inte bara en vägledande roll; den är i vissa fall 

en förutsättning för besluten. Sålunda kan områdesbestämmelser 

bara antas om de säkerställer 

översiktsplanens syfte eller tillgodoser ett 

riksintresse enligt NRL. Detaljplan kan få upprättas 

med enkelt planförfarande om planförslaget 

är förenligt med översiktsplanen, är av 

begränsad betydelse samt saknar intresse för 

allmänheten. 

Översiktsplanens handlingar 

Den översiktliga planeringen är en kontinuerlig 

process där själva Översiktsplanen är en del. 

Detta dokument utgörs av text samt en eller flera 

kartor. 

Översiktsplanen för Umeå kommun utgörs 

av en beskrivning (detta dokument) samt en 

kommuntäckande karta som visar användningen 

av mark och vatten inom hela kommunen. 

Därtill har även upprättats en fördjupad karta 

över Umeå stad med omnejd samt Holmsund/ 

Obbola (F1-området). 

Fördjupningar redovisas även för Universitets- 

och sjukhusområdet (KRUT) samt för 

Centrala Stan. 

Översiktsplanen redovisades under planprocessens 

gång i olika versioner: 

• Samrådsversionen. Här redovisas tankar 

och idéer. Denna version är långt ifrån fullständig. 

Det är meningen att synpunkter, 

idéer och nya kunskaper ska tillföras översiktsplanen 

av alla remissorgan, de politiska 

partierna, organisationer, föreningar 

samt enskilda kommunmedborgare. 

• Utställningsversionen. Nu har ny kunskap 

från samrådsremissen inarbetats. Översiktsplanen 

börjar se färdig ut och ställs ut under 

minst två månader. 

• Antagandeversionen. Inför kommunfullmäktiges 

antagande av översiktsplanen har 

synpunkterna från utställningen medfört 

justeringar av kartor och beskrivning. Efter 

antagande utgör detta Öpl 98 – Översiktsplan 

för Umeå kommun. 

Överväganden 

i översiktsplanen 

Att avväga mellan olika allmänna intressen 

är en av översiktsplanens huvuduppgifter. 

Denna planering är en kontinuerlig process 

där hela tiden ny kunskap tillförs via nya 

planeringsunderlag. Många av de mål som 

ställts upp i dessa planeringsunderlag är ofta 

inte fullt ut förenliga. Den översiktliga planeringens 

uppgift blir därför att belysa samband 

och konflikter mellan övergripande mål, olika 

allmänna intressen samt olika geografiska 

förutsättningar. Avvägningar och prioriteringar 

ska grundas på hushållningsprinciperna i 

NRL och PBL. 

Om två eller fler allmänna intressen enligt 

NRL står mot varandra och inget av dem är 

riksintresse ska ges företräde åt en sådan användning 

som medför en från allmän synpunkt 

god hushållning. Om däremot något av de allmänna 

intressena är ett riksintresse ska detta 

ges företräde. 

26 VAD ÄR EN ÖVERSIKTSPLAN

Fördjupningar 

av översiktsplanen 

Kravet på tydlighet och 

detaljeringsgrad kan i- 

bland kräva en redovisning 

i en större skala än 

den kommuntäckande 

kartan ger. Då kan en 

fördjupning av översiktsplanen 

göras. Det 

kan gälla stadsområdet 

kring Umeå, större tätorter 

som Holmsund/ 

Obbola, Sävar och Hörnefors, 

kustområdet med 

badplatser, båthamnar 

och fritidsbebyggelseområden 

etc. En fördjupning 

av översiktsplanen 

kan även avse en 

tematisk plan, exempelvis 

en handelspolicy, en 

jämställdhetsanalys, ett 

kulturmiljöprogram etc. 

Översiktsplanen och 

dess fördjupningar kan 

liknas vid ett kinesiskt 

skrin där man hela tiden 

kan dra fram nya små 

lådor. Detta illustreras i vidstående figur. 

Följande fördjupningar av översiktsplanen föreslås 

fortfarande gälla med oförändrad utformning: 

• Sävar, antagen 1995-08-21 

• Hörnefors, senast antagen 1990-06-18 

• Täfteå, senast antagen 1990-06-18 

• Yttersjö, senast antagen 1990-06-18 

• Kustområdet, senast antagen 1990-06-18 

• Kylören, senast antagen 1990-06-18 

• Trafikplan, antagen 1995-01-23. 

Följande ytterligare fördjupningar inom Umeå 

stad avses gälla tills vidare med oförändrad 

utformning: 

• Tomtebo, antagen 1990-06-18. 

Översiktsplanen (ÖPL) och dess fördjupningar. 

Planeringsprocessen 

Syftet är att processen med översiktsplaneringen 

ska ske med öppenhet och insyn samt att 

medborgarinflytandet ska vara starkt. Då blir 

beslutsunderlaget bättre och besluten får en 

bättre förankring. 

I planprocessen skall samråd ske med länsstyrelsen, 

myndigheter och organisationer m␣ fl 

som har ett väsentligt intresse av översiktsplanen. 

Även kommunmedborgarna ska beredas 

möjlighet att delta i planeringsprocessen, som 

ska ses som en öppen process av kunskapsinhämtning. 

Ingen part bör därför låsa sig för 

någon lösning innan motstående intressen och 

synpunkter finns framtagna. 

Förslaget till översiktsplan ska ställas ut under 

minst två månader. Utställningen kungörs 

genom annonsering i ortstidningar och det hålls 

VAD ÄR EN ÖVERSIKTSPLAN 27

offentliga möten. Översiktsplanen finns även 

tillgänglig på Internet via Umeå kommuns hemsida 

där också synpunkter kan lämnas. Under 

denna tid får den som vill lämna in synpunkter 

skriftliga eller via Internet. Länsstyrelsen ska 

även inlämna ett granskningsyttrande över förslaget. 

Alla inkomna yttranden ska sammanställas 

av kommunen och förslag till justeringar 

redovisas. Översiktsplanen avses sedan antas 

av kommunfullmäktige. 

Fortsatt arbete _ kvar 

att göra 

Kommunen ska ha en aktuell översiktsplan. Det 

innebär att kommunfullmäktige minst en gång 

varje mandatperiod ska ta ställning till om översiktsplanen 

är aktuell. Det betyder inte att översiktsplanen 

måste omarbetas varje mandatperiod, 

men om kommunfullmäktige anser att 

översiktsplanen inte är aktuell tas beslut om en 

översyn av denna. 

Alla övergripande planeringsfrågor har inte 

hunnit bearbetas i nu upprättad Öpl 98. En hel 

del planeringsarbete återstår med andra ord. 

Nedan redovisas förslag till fördjupningar av 

översiktsplanen och nya planeringsunderlag/ 

temaplaner. Avsikten är att även vissa temaplaner 

ska kunna betraktas som fördjupningar 

av kommunens översiktsplan, s k tematiska 

fördjupningar. Dessa måste i så fall processas 

på samma sätt som föreslagna områdesvisa fördjupningar, 

d v s bli föremål för samrådsremiss, 

därefter utställning under två månader för att 

slutligen antas av kommunfullmäktige. 

Följande fördjupningar och planeringsunderlag/temaplaner 

föreslås. De har redovisats i 

tre prioriteringsgrupper med de mest angelägna 

planeringsuppgifterna i grupp I. 

Grupp I 

• I20-området 

• Botniabanan – pågår 

• Hörnefors – pågår 

• Handels- och servicepolicy – pågår 

• KRUT – landstingets expansionszon 

• Umeälvslandskapet 

• Kust och älvdalar i UmeåRegionen 

• Tavelsjö västra – Vallberget 

• Kustområdet 

• Norrbyskär – pågår 

• Dåvamyran 

• Ersboda/Mariedal 

Grupp II 

• Berg och grus i UmeåRegionen 

• Jämställdhetsanalys 

• Risk- och beredskapsanalys 

• Holmsund/Obbola 

• Teg 

• Energiplan 

• Kulturmiljöprogram 

• Fördjupad omvärldsanalys 

• Bullersaneringsprogram 

• Centrala Stan – ny översyn 

Grupp III 

• Handlingsprogram för arkitektur och formgivning 

• Folkhälsofrågor i Öpl-perspektiv 


• IT-användning inom Öpl 

• Backen 

• Haga/Sandbacka 

• Västerslätt 

• Analys elfria zoner. 

28 VAD ÄR EN ÖVERSIKTSPLAN

V i s i o n 

för hållbar 

utveckling 

vVISION 29

30 VISION

LEVA I BALANS med naturen är en förutsättning 

för det långsiktigt hållbara samhället. 

Det framtida Umeå måste därför 

på ett bättre sätt än idag planeras i samklang 

med naturens förutsättningar. 

Umeås tidigare översiktsplan, antagen 1990, 

var en plan där i huvudsak markanvändningen 

redovisades. När nu den andra generationens 

översiktsplan tagits fram har även frågor kring 

andra värden fått utrymme i planen. 

Sådana värden är att ta hänsyn till hur naturresurserna 

nyttjas för framtiden och att skapa 

förutsättningar för en god livskvalitet för oss 

och kommande generationer. Ytterst innebär 

detta att umebornas hälsa och säkerhet ska 

sättas i främsta rummet i kommunens planering. 

Agenda 21, med sina långsiktiga mål för en 

hållbar utveckling, är en viktig utgångspunkt i 

planeringen för det framtida Umeå. 

Utgångspunkterna för en sådan utveckling är: 

• Hushållning med naturresurser. 

• Skadliga ämnen, som naturen inte kan ta 

hand om, ska inte släppas ut. 

• Grundläggande förutsättningar för biologisk 

mångfald bibehålls. 

• Resurserna ska fördelas rättvist. 

Dessutom är de sociala och ekonomiska aspekterna 

viktiga för Umeås utveckling. 

Naturresurer 

Umeå har rika tillgångar på bra grundvatten 

som ska skyddas för framtiden. Bergtäkter ska 

i allt större utsträckning ersätta uttag av naturgrus. 

I stort sett ska all nuvarande jordbruksmark 

reserveras för livsmedels- och energiproduktion. 

Skogsmarkens långsiktiga förmåga att 

producera träråvara bibehålls. 

Bebyggelse 

Bostadsområden byggs resurssnålt. Sunda, naturliga 

byggnadsmaterial används, som på ett 

lätthanterligt sätt kan demonteras och återanvändas. 

I takt med ombyggnad och komplettering 

av befintlig bebyggelse tillämpas samma 

riktlinjer som vid nybebyggelse. 

Stor vikt läggs vid att göra bostadsområdena 

trivsamma och inbjudande. Spännande och 

vacker utformning av bebyggelse och naturmiljö 

är viktig för upplevelse och trivsel. 

I stadsdelarna ska bostadsbebyggelsen integreras 

med service, arbetsplatser och närhet till 

rekreationsområden och naturupplevelser vilket 

bl a minskar behovet av transporter och 

därmed miljöbelastningen. 

På landsbygden ska den nya bebyggelsen 

anpassas till byns tidigare karaktär. 

Tekniska lösningar 

Nya tekniska lösningar utvecklas och tillämpas 

när de bedöms mer hållbara och mindre 

sårbara än de nuvarande. 

Energianvändningen minskas och så effektiva 

system som möjligt för produktion av såväl 

värme som energi används. Energiförsörjningen 

baseras på ett väl utbyggt fjärrvärmenät, som 

i huvudsak drivs på biobränslen. Andra förnyelsebara 

energikällor som t ex vind, jordvärme 

och solenergi har sin givna plats i ett hållbart 

energisystem. 

Satsningar görs på gång- och cykelvägnät, 

separerade från övrig trafik inom och mellan 

VISION 31

ostadsområden samt till centrum. Person- och 

godstransporter samordnas så långt möjligt för 

att minska utsläppen från trafiken. 

Mötesplatser 

För att få många levande centra måste bostäder, 

arbetsplatser och varierad handel blandas. 

Caféer, restauranger och lokaler för olika kulturutbud 

som tillfredsställer alla åldrar är viktiga. 

I Umeå centrum samlas fler aktiviteter än 

idag kring älven, som utgör en fantastisk livsåder. 

Näringsliv 

Umeå ska använda sina utomordentligt goda 

förutsättningar för att utveckla en modern näringslivsstruktur 

bl a med inriktning mot en produktion 

som passar det uthålliga samhället. 

Samarbete mellan de miljöprofilerade universiteten, 

FOA och en rad avknoppningsverksamheter 

inom biotekniksektorn utgör alla en 

stark potential tillsammans med företagare i 

kommunen och länet. Inom IT-sektorn är också 

förutsättningarna goda. 

Demokrati / Inflytande 

För att Umeå även fortsättningsvis skall upplevas 

som en attraktiv och framtidsinriktad 

kommun måste möjligheter till ökad delaktighet 

skapas. Detta gynnas av en väl genomtänkt 

strategi beträffande möjliga mötesplatser 

och ett utbrett samrådsförfarande i allt som 

rör den framtida planeringen. Den nu presenterade 

planen är ett steg i den riktningen. 

32 VISION

ö 

Överväganden 

och riktlinjer 

MÅL OCH UTVECKLINGSLÄGE 33

34 MÅL OCH UTVECKLINGSLÄGE


Målsättningar för 

Umeås utveckling 

Övergripande mål för kommunens utveckling 

fastställdes av fullmäktige 1993. Sedan en tid 

tillbaka pågår emellertid arbete med att se över 

visionerna för Umeå. Projektet Ledning/styrning 

har i sin projektplan för 1997 redovisat 

att en huvudinriktning under året, ska vara att 

ta fram en vision för Umeå och det ledarskap 

som behövs för att förverkliga denna. 

Den målstruktur med strategiska områden 

som tidigare lades fast är fortfarande användbar 

för såväl det interna som det mer utåtriktade 

planeringssamarbetet med företag, andra 

kommuner, universiteten, landstinget, m fl. 

I avvaktan på förslag till nya mål gäller fortfarande 

de som fullmäktige beslutat om. Nedan 

redovisas kortfattat dessa mål och de strategiska 

områden som pekats ut. 

Inriktningsmål 

• Att utveckla Umeå mot en god, jämställd 

och långsiktigt hållbar livsmiljö för människors 

bosättning och näringslivets utveckling. 

• Att stärka Umeå som centrum för högre utbildning, 

forskning, kvalificerad vård, kultur 

och kommunikationer och som förnyare av 

näringslivsstrukturen i Sverige. 

• Att höja Umeås attraktionskraft och vidareutveckla 

Umeå som en av de mest dynamiska 

kommunerna i norra Europa. 

Effektmål 

• Sysselsättningstillväxten skall vara sådan att 

kvinnor och män kan arbeta i lika omfattning 

och förvärvsfrekvensen ligga kvar på 

en fortsatt hög nivå. 

Strategiska områden 

Utifrån Umeås befolknings- och näringslivsstruktur, 

geografiska läge och förutsättningar 

i övrigt, har ett antal strategiska områden pekats 

ut (se figur nedan!). Inom vart och ett av 

dessa strategiska områden har sedan planeringsarbetet 

fortsatt med att analysera nulägen och 

framtida behov av insatser. Det handlar alltså 

om att kontinuerligt bevaka utvecklingen inom 

de områden som har ett viktigt funktionellt samband 

med möjligheterna att kunna nå målen 

för hela kommunens utveckling. Sett över tiden 

och i varierande omfattning, kommer alltså 

olika åtgärder inom respektive strategiområde 

att hamna i fokus. 

Exempel på vilken typ av frågor som måste 

analyseras och diskuteras inom respektive område 

redovisas nedan. 

Kunskapsförsörjning 

Näringsliv 

Internationalisering 

Det hållbara Umeå 


Livsmiljö 

Demokrati och inflytande 

Kunskapsförsörjningen 

• vilken forskningsprofil bör utvecklas 

• undervisningens kvalité 

• företagens behov 

• internationaliseringens effekter 

• kompetensutveckling. 


• flyget – Umeå som nav 

• data/tele – den intelligenta kommunen 

• vägsystemet – produktivitet/miljö 

• järnvägar/Botniabanan 

• sjöfart – Kvarkenfärjan. 


Näringsliv 

• landsdelscentrum för produktion och distribution 

av varor och tjänster 

• differentieringen av arbetsmarknaden 

• arbetstillgången för kvinnor och män. 

Livsmiljö 

• boendemiljöns utformning 

• integrerad och flexibel kommunal service 

• kulturutbud/kulturutövande 

• det offentliga rummet och stadens gestalt 

• naturmiljöns kvalitet och tillgänglighet. 

Demokrati/inflytande 

• politiska organisationens utformning 

• medborgarinflytande och -ansvar 

• berednings- och samrådsprocesserna 

• information och delaktighet. 

Internationaliseringen 

• EU:s konsekvenser 

• nya samverkans- och alliansbehov 

• Umeås attraktivitet och marknadsföring. 

Utvecklingsläget idag 

Umeå har haft en enastående utveckling under 

de senaste decennierna jämfört med många 

andra kommuner. Det handlar självfallet om 

de direkta och indirekta effekter som främst 

utbyggnaden av regionsjukvården och universitetsverksamheten 

medfört. Även de större 

industriföretagens tillväxt har medverkat till 

denna utveckling. En bekräftelse på att situationen 

är gynnsam, och möjligheten till en fortsatt 

bra utveckling därför är stor, fås också genom 

studier som andra har utfört på senare år. 

Umeå har i flera jämförande undersökningar 

mellan städer och kommuner hamnat högt 

upp på rangordningslistorna. Det gör utgångsläget 

mer gynnsamt än för många andra kommuner 

när det gäller att slå vakt om och vidareutveckla 

olika verksamheter, näringsliv, etc. 

Det finns emellertid vissa omvärldsfaktorer 

som gör att behovet av en intensifierad 

översikts- och utvecklingsplanering ökar jämfört 

med tidigare år. Bland dessa faktorer bör 

nämnas: 

Ett mål är att stärka Umeå som centrum för högre utbildning. 

• En central omorientering av den högre utbildnings- 

och forskningspolitiken pågår med 

satsningar bl a på fler universitetsoch högskoleorter. 

• Universitetssjukhusets position som regionsjukvårdare 

håller på att förändras bl␣ a genom 

fortsatt stor omstrukturering och minskande 

patienttillströmning från andra sjukvårdsdistrikt. 

• Den mellanregionala konkurrensen ökar, inte 

minst mellan utbildningsorterna p␣ g␣ a demografins 

utveckling som medför minskande 

ungdomskullar i hela landet. 

Det finns även andra förändringar som kräver 

ökade planeringsinsatser för att ta tillvara utvecklingsmöjligheterna. 

Hit hör Botniabanans 

utbyggnad samt att omvandlingen av hela I20- 

området kan vändas till någonting positivt. 

Sammantaget ger alltså Umeås utgångsläge idag 

och de omvärldsfaktorer som beskrivits ovan 

många möjligheter till en fortsatt bra utveckling. 

De möjligheterna kan bäst tas tillvara genom 

ökad vilja att satsa mer på samverkan. 

Förmågan att satsa mer på samverkan, att stödja 

och stimulera nya idéer genom att t␣ ex medfinansiera 

den initiala insatsen, blir allt mer 

betydelsefull framöver. Här kan översiktsplanen 

fylla en viktig funktion som möjlighetsskapande 

ram för andras initiativ och handlingskraft 

(se vidare bl␣ a avsnittet Näringsliv). 


Umeå i ett regionalt 

och nationellt perspektiv 

Den nationella utvecklingsplaneringen har nyligen 

formulerat tillväxt som ett centralt mål 

för olika åtgärder på regional nivå. Som utvecklingen 

har varit de senaste två–tre decennierna 

har Umeåområdet hittills varit det enda 

delområde i norr som kunnat hävda sig i tillväxtförmåga 

gentemot de tre storstadsområdena 

och övriga universitetsorter i Syd- och 

Mellansverige. 

Umeåområdet utgör därför på kort och medellång 

sikt det tillväxtområde, vid sidan av 

Göteborgs-, Malmö/Köpenhamns- och Stockholm/Uppsalaområdet, 

som kan klara en allsidig 

utveckling som attraherar investeringar 

och sysselsättning i större omfattning. För att 

klara denna utveckling måste en kraftsamling 

av de regionala resurserna ske för att i samverkan 

utnyttja alla möjligheter att klara den 

mellanregionala konkurrensen om tillväxten. 

För Umeåområdets del innebär en sådan kraftsamling 

bl a: 

• att befolkningsunderlaget måste bli väsentligt 

större, 

• att åtgärder för att vidga marknadsunderlaget 

för företagen vidtas, 

• att forskningen vid Umeå Universitet, SLU, 

FOA och Arbetslivsinstitutet måste förstärkas, 

Kvarkenfärjan är en viktig länk mot en öst-västlig utvecklingskorridor. 

• att fler akademiska miljöer måste skapas, 

t␣ ex i form av fristående forskningsinstitut, 

som delvis kan vara ägda av näringslivet, 

• att förutsättningarna för nya och etablerade 

företag förbättras, 

• att särskilda instrument för att attrahera investeringar 

från övriga Sverige och utlandet 

måste finnas tillgängliga. Det kan vara 

branschspecifika, t␣ ex en organisation för 

klinisk prövning av läkemedel eller mer generella, 

som etableringsstöd vid internationella 

förhandlingar, 

• att infrastrukturen måste förstärkas ytterligare, 

t ex genom bättre kommunikationer i 

såväl nord-sydlig som öst-västlig riktning, 

• att nationella/internationella offentliga organ 

placeras i Umeå, 

• att befintliga kulturinstitutioner får förstärkta 

resurser från regional och central nivå. 

För att klara genomförandet av en sådan utveckling 

krävs även lokalt och regionalt fler insatsområden. 

Nedan följer en redovisning av 

de viktigaste funktionssambanden som ger 

Umeåområdet de särskilda förutsättningar för 

en fortsatt positiv förändring som har betydelse 

för hela norra delen av Sverige. Kan Umeåområdet 

hävda sig i ett nationellt och internationellt 

perspektiv kommer spridningseffekter 

till övriga delar av vår landsända att finnas. 

Stagnerar Umeåområdet kommer det däremot 

inte att finnas något att sprida. 

UmeåRegionen 

Umeå utgör tillsammans med sina grannkommuner 

Bjurholm, Nordmaling, Robertsfors, 

Vindeln och Vännäs en så kallad funktionell 

region (daily urban region). Här finns en gemensam 

arbetsmarknad, handel, service, kultur, 

fritid och rekreation. Gemensam planering 

av bl␣ a kommunikationer, avfallshantering, fritid 

och turism är arbeten som pågår liksom samordning 

av gymnasieutbudet. (Beskrivs mer i 

avsnittet Mellankommunala frågor.) 

Tillsammans omfattar dessa sex kommuner 

mer än hälften av länets befolkning och arbetsmarknad. 

Hur de gemensamma utvecklingsförutsättningarna 

tas tillvara enbart inom detta 


geografiska område har alltså vital betydelse 

för en mycket stor del av länets invånare och 

företag. 

Umeå stad utgör också handelsoch servicecentrum 

för ett mycket större omland än grannkommunerna. 

Tidigare studier visar på att det 

finns ett inflöde från nästan samtliga av länets 

kommuner liksom från Västernorrland och Vasa 

kustregion. Inom hälso- och sjukvården har 

universitetssjukhuset en länsövergripande 

funktion för de fyra nordligaste länen. 

På ett nationellt plan har främst den eftergymnasiala 

utbildningen gett UmeåRegionen en 

viktig roll. Utbildnings- och forskningsverksamheten 

måste kunna attrahera och rekrytera 

olika människor för att framgångsrikt möta 

en allt mer hårdnande konkurrens. Den lokala 

livsmiljöns betydelse för denna förmåga är 

bekräftad i många sammanhang. Det ger inte 

bara kommunen utan alla aktörer i länsutvecklingen 

ett gemensamt ansvar att bidra till en 

hög kvalitet som ger UmeåRegionen hög konkurrensförmåga 

gentemot andra regioner inom 

och utom landet. 

Umeå i ett 

internationellt perspektiv 

Medlemskapet i europeiska unionen och ett 

näringsliv som får allt starkare internationell 

integrering påverkar allt fler områden i kommunerna. 

För Umeå som har en stor FoU-sektor 

och många industriföretag vilka producerar 

huvudsakligen för en exportmarknad får 

internationaliseringen relativt sett ännu större 

betydelse. Även strävandena att försöka medverka 

till rättvis och fredlig utveckling i andra 

länder leder fram till behov av ökat engagemang 

från kommunens sida. 

Ett av de mest betydelsefulla områdena hittills 

för Umeås engagemang är Kvarkensamarbetet. 

Detta arbete har också intensifierats under 

senare år. Genom EU:s gemenskapsinitiativ har 

det gränsregionala samarbetet fått en kraftigt 

förstärkt resursram. I det särskilda Interreg-programmet 

har främst åtgärder för förbättrade 

kommunikationer, turism- och kultursamverkan, 

sysselsättningen och kompetenshöjning 

fått hög prioritet. 

Umeå har genom sin medverkan personellt 

och ekonomiskt försökt bidra till att öka förutsättningarna 

för en utvecklad gränsregional 

samverkan. För kommande programperiod med 

Interreg III är det självklart att Umeå måste 

fortsätta att prioritera detta samarbete högt. Här 

finns såväl de många gemensamma konkreta 

intressena som exempelvis skärgården, kulturen, 

rekreationen och närturismen som många 

av de strategiska utvecklingsmöjligheterna på 

längre sikt. 

För det övergripande planeringsarbetet kan 

nämnas två exempel från Kvarkensamarbetet 

där det finns direkta kopplingar till översiktsplanen. 

Det ena gäller skidturismen och det 

andra kommunikationerna. 

Skidturismen i fjällen har länge haft en koppling 

till Vasa och Finland. Den allt starkare konkurrens 

som utvecklats mellan de alpina fjällanläggningarna 

skapar ett tryck på förnyelse 

även i Västerbotten. Utredningar som Kvarkenrådet 

genomfört pekar bl a på att en viktig 

förutsättning för att klara en bibehållen och utvecklad 

skidturism är att de befolkningstätare 

områdena vid kusten i länet respektive i Vasaregionen 

förmår ”producera” nya generationer 

av skid- och snowboardåkare. För detta 

krävs, enligt samma utredning, ett större utbud 

av alpina anläggningar som kan stimulera intresset. 

Inom kommunen har Tavelsjö pekats 

ut som ett område med goda förutsättningar 

att bidra till denna utveckling av skidturismen. 

I det arbete som avses fördjupa föreliggande 

förslag till översiktsplan, föreslås därför ett 

fortsatt planeringsarbete för en alpin anläggning 

i västra Tavelsjö. 

När det gäller kommunikationerna är Kvarkenfärjan 

en viktig transportlänk i ett större 

geografiskt sammanhang. Kartläggningar under 

senare tid har visat att en stor del av passagerar- 

och godsströmmen över Kvarken har en 

betydande geografisk spridning. En planering 

för en förbättrad och mer transportorienterad 

färjeförbindelse kommer att kräva olika åtgärder, 

inte minst i hamnen. Botniabanans dragning 

till Umeå kan också komma att medföra 


Några av Umeås vänorter samt intressesfärer runt Östersjön. 


ett nytt synsätt på transportmöjligheterna via 

Kvarken. Redan nu pågår aktiviteter från Vägverket 

och Kvarkenrådet för att få E12 klassad 

som en länk i det s␣ k TEN-nätet (Trans- 

European Networks). 

Detta nät har till syfte främst att öka den 

interna sammanhållningen i unionen genom att 

knyta olika regioner starkare samman med bra 

kommunikationer. Även nätets möjligheter att 

medverka till att utveckla nya länkar till östeuropa 

är just nu av särskilt intresse. E12:ans 

koppling mellan norska Atlantkusten via Umeå 

och ända ner mot Helsingfors och S:t Petersburgsregionen 

är därför av strategiskt intresse. 

Tankarna om skapandet av en öst-västlig utvecklingskorridor 

mellan Karelen och Atlanten, 

med E12 och Blå Vägen som bas, kan få stor 

betydelse för både Umeås och länets utveckling. 

Upprustning av E12 mellan Atlantkusten 

och Umeå hamn samt tillkomsten av en vägtunnel 

genom Umskalet är också av stor vikt. 

Kommunen har därför anledning att via Kvarkensamarbetet 

öka engagemanget i denna fråga. 

Genom sitt geografiska läge kan Kvarkenområdet 

långsiktigt ses som ett viktigt förbindelseområde 

mellan samarbetet i Östersjön och i 

Barentsregionen. Här förenas både ett öst-västligt 

och ett nord-sydligt samarbetsperspektiv på 

ett naturligt sätt. Detta främst genom de samarbetsrelationer 

som utvecklats under lång tid i 

båda riktningarna och våra kommunikationer 

som förenar båda perspektiven. 

Som en viktig länkning till utvecklingsidéerna 

om en öst-väst korridor kan deltagandet i Östersjösamarbetet 

ses. Ansträngningarna från 

EU:s sida att utvidga unionen mot öst skapar 

stora behov av insatser från många håll. Umeå 

och länet har genom sina tidigare samarbetsförbindelser 

med Petrozavodsk och Karelen i 

övrigt goda förutsättningar i dessa sammanhang. 

Kommunens insatser i Estland (Kohtla-Järve 

på uppdrag av bl␣ a Kommunförbundet) ger ytterligare 

möjligheter att utvidga samarbetet. 

Störst genomslagskraft får naturligtvis ett 

ökat engagemang i Östersjöfrågorna om kommunen 

i samarbete med andra aktörer i länet 

kan agera samordnat. Olika utvecklingsprojekt 

förutsätter ofta kompetens på flera områden 

och där skapar det styrka och trovärdighet om 

vårt engagemang är gemensamt. Inte minst är 

de erfarenheter av internationellt samarbete som 

finns inom FoU-sektorn viktiga att utveckla och 

dra nytta av. 

Genom att Umeå och länet är representerat i 

flera viktiga besluts- och arbetsgrupper inom 

bl a BSSSC (Baltic Sea States Subregional 

Committee), Interreg II C och UBC (Union 

of the Baltic Cities) finns dessutom viktiga nätverk 

att tillgå för ett intensifierat arbete i Östersjöregionen. 

Barentssamarbetet kommer också att få ökad 

betydelse på sikt genom Västerbottens medlemskap 

i Barentsregionen. Betydande insatser 

inom främst miljö- och utbildningssektorn 

kommer att leda till fler samarbetsprojket där 

exempelvis FOA och Umeå universitet är involverade. 

Vänorterna Vasa, Petrozavodsk i ryska Karelen 

och Würzburg i Tyskland utgör dessutom 

viktiga samarbetspartners i ett ökat internationellt 

arbete som kan bidra till en positiv utveckling 

i UmeåRegionen. Även det påbörjade 

samarbetet med provinsen Lorraine i 

nordöstra Frankrike, som länet tillsammans 

med Norrbotten inlett, kan få betydelse för 

utvecklingen av främst FoU-sektorn och näringslivet. 

Umeå har i samarbete med Umeå 

universitet planer på att skapa ett s k kompetenscentra 

i Nancy för att ge en stabil och långsiktig 

grund för utbytet med denna provins. 

Befolkningsutveckling 

Befolkningsprognosen för de närmaste 15 åren 

anger en årlig ökning på ca 1␣ 000 personer per 

år. Sett i ett historiskt perspektiv är det en uppbromsning 

av den utvecklingen som hittills 

skett. Uppbromsningen grundar sig på ett antal 

omvärldsfaktorer som kan verka dämpande 

på Umeås tillväxt. 

En av dessa är statens satsning på flera högskole- 

och universitetsorter som gör att uni- 


under det talet över åren. I översiktsplanen 

finns också en god beredskap för att snabbt 

förändra antalet nya utbyggnadsområden efter 

vad som motiveras av befolkningstillväxten. 

versitetets roll som tillväxtmotor i Umeå inte 

blir lika självklar i framtiden. Detta förstärks 

av de demografiska förändringarna som innebär 

minskande ungdomskullar ett stycke in på 

2000-talet. Därefter ökar ungdomsgruppen 

från år 2010. 

En faktor som verkar i mer positiv riktning 

är att andelen ungdomar som går vidare till 

högre studier efter gymnasiet förväntas öka i 

framtiden. Dessa kan dock till stor del vara 

ungdomar från UmeåRegionen, vilket inte ger 

lika starkt genomslag i flyttningssiffrorna. 

Ytterligare en faktor är de omstruktureringar 

inom regionsjukvården som pågår och leder till 

allt kortare vårdtider och därmed färre vårdplatser 

och följaktligen färre antal anställda. 

Ett aktuellt exempel som ger direkta konsekvenser 

på utflyttningen är nedläggningen av 

regementet, som innebär en flyttningsförlust i 

storleksordningen 300 personer. Från centralt 

håll görs inte heller någon bedömning om att 

de låga födelsetalen ska förändras i någon radikalt 

annorlunda riktning även om en viss stabilisering 

är att vänta. 

Det är naturligtvis mycket vanskligt att göra 

bedömningar om befolkningens förändringar 

för en sådan lång tid som fram till år 2015. 

Mot bakgrund av det historiska materialet är 

det uppenbart att stora svängningar kommer 

att uppträda. En ökningstakt på 1␣ 000 personer 

per år på lång sikt är ändå ett bra riktvärde 

att hålla sig till i ett översiktsplanearbete med 

beaktande av att nivån kan nå både över och 

Umeå har under de senaste trettio åren varit 

en av landets snabbast växande kommuner. 

Den mest expansiva perioden i Umeås historia 

var mellan åren 1990–1994 då den årliga 

befolkningsökningen i genomsnitt låg på ca 

1␣ 850 personer. 

De två komponenterna i befolkningstillväxten, 

födelseöverskottet och flyttningsnettot har 

varierat kraftigt över åren. Födelsetalens variation 

följer ganska väl vad som händer på riksnivån 

även om Umeås unga befolkning generellt 

sett föder många barn. Födelseöverskottet, 

d␣ v␣ s skillnaden mellan antalet födda och 

antalet döda under ett år, har växlat från som 

minst ett överskott på ca 500 personer ända 

upp till ett plus på över 900. 

Det stora antalet flyttningar till och från 

Umeå är karaktäristiskt för en utbildningsstad. 

Främst unga personer i åldern mellan 18–24 

år flyttar hit. Några år senare i åldrarna 25–34 

år flyttar man åter och har då ibland hunnit 

med att skaffa barn. Många väljer också att 

stanna kvar i Umeå även efter utbildningstiden 

och det är från dessa åldersgrupper vi har 

hämtat den största tillväxten. 

Flyttningsströmmarna in och ut från Umeå 

har en stor omfattning. Storleksordningen tio- 

Prognos befolkningsutveckling för olika åldersgrupper. 


tusen personer flyttar varje år in och ut över 

kommungränsen. Strukturen på flyttningarna 

har dock varit densamma. Sedan 60-talet har 

nettot varierat mellan en förlust på några personer 

till en vinst på över 1␣ 500 personer vissa 

år. Den största delen av flyttningsöverskottet 

har kommit 

från andra län än 

Västerbotten. 

Under perioder 

av lågkonjunktur 

har flyttningsvinsterna 

varit 

högre än under 

högkonjunkturer. 

Detta något 

motsägelsefulla 

mönster 

beror sannolikt 

på att 

under en lågkonjunktur 

väljer 

flera att studera 

och söker sig då till 

studieorterna. De personer 

som redan är inne i 

studiesystemet stannar också 

kvar längre. Det motsatta förhållandet råder 

under en högkonjunktur när chanserna på 

arbetsmarknaden är mer gynnsamma. Variationerna 

i flyttningsöverskottet är ett stort osäkerhetsmoment 

när det gäller antagandena för 

framtiden. 

Befolkningstalet i Umeå kommun uppskattas 

år 2015 bli med ovan angivna antaganden ca 

121␣ 000 personer. Under åren sker dock omfattande 

förändringar i befolkningens sammansättning. 

Den mest dramatiska förändringen av 

ålderklasserna är den stora ökningen av gruppen 

65 år och äldre fram till år 2015. Tillväxten 

av de ”unga” äldre som i huvudsak sker i 

slutet av perioden beror på demografiska förändringar 

och förklaras av att både den stora 

40-talistgruppen, samt en del av de 

som är födda på 50-talet, då 

blivit pensionärer. Gruppen 

”äldre” äldre (över 

75 år) ökar mest de 

kommande tio 

åren. 

Ökningen av 

antalet barn 

och skolbarn 

är helt genererad 

av befolkningstillväxten. 

Förskolebarnens 

antal ökar 

mycket måttligt 

i antal fram till år 

2005 och något 

mera under den senare 

delen av prognosperioden. 

För skolbarnen är resultatet 

det motsatta. De stora födelsekullarna 

från slutet av 80-talet och 

början av 90-talet passerar skolan fram till år 

2005. Den för Umeå så viktiga ungdomsgruppens 

antal blir mindre under de närmaste tio 

åren, men hämtar sig sedan något. 

Förskjutningen mellan åldersklasserna kommer 

att påverka behovet av kommunal service 

framförallt ökar behovet av äldrevård i olika 

former. Den får även konsekvenser på den fysiska 

planeringen och bostadsefterfrågan. 

Detta belyses mer utförligt under avsnittet Bostadsbyggande. 



Det kommer i framtiden att ställas nya krav på regional samverkan där bra 

samarbete bidrar till en effektivisering av regionens gemensamma resurser. 

UmeåRegionen är en kommunal samverkan, som påbörjades 1994, där Umeå 

kommun tillsammans med grannkommunerna Bjurholm, Nordmaling, Robertsfors, 

Vindeln och Vännäs utgör en s␣ k funktionell region. Även utanför denna region 

har Umeå kommun utvecklat samverkan i olika samhällsfrågor. 

UmeåRegionen 

Inom UmeåRegionen finns en gemensam arbetsmarknad, 

handel, service, kultur, fritid/rekreation 

m␣ m. Målet är att genom samordning 

effektivisera de kommunala verksamheterna, 

att aktivt bidra till en utveckling av denna del 

av länet samt att utveckla formerna för en demokratisk 

styrning av kommuner i samverkan. 

Detta till gagn för den södra länsdelen 

som en viktig del av hela länet, berörd av den 

övergripande Länsutvecklingsplaneringen. 

Tillsammans omfattar UmeåRegionen ca 

135␣ 000 invånare eller mer än hälften av länets 

befolkning och arbetsmarknad. Hur de gemensamma 

utvecklingsförutsättningarna tas 

tillvara har alltså vital betydelse för en mycket 

stor del av länets invånare och företag. 

Samverkan och planering pågår för närvarande 

inom 14 olika verksamhetsområden, exempelvis 

kommunikationer, näringsliv, turism/ 

fritid, kultur, skola, översiktlig planering för kust 

och älvdalar, materialförsörjning m␣ m. 

• Kommunikationer. Behandlar i huvudsak 

kollektivtrafikfrågor med aktiv marknadsföring 

av kollektivtrafikresandet. Färdtjänst 

och skolskjutsar står också på programmet. 

• Avfall. Inventering av kommunernas rutiner 

kring avfallshantering liksom utveckling 

av en gemensam avfallsplan har genomförts. 

Våren 1998 påbörjas genomförande 

av avfallsplanen vilket beräknas vara klart 

under hösten 1998. 

• Fritid. Samverkan berör främst ungdomsfrågor. 

• Turism. Utveckling av nätverk pågår liksom 

planering för en samordning av turistverksamheten. 

• Kultur. 

• Skola. Samverkan berör främst gymnasieskolefrågor. 

• Socialtjänst. Samverkan berör främst äldreomsorgsfrågor. 

UmeåRegionen omfattar 

för övrigt Umeå sjukvårdsdistrikt. 

• Näringsliv. Samverkan berör för␣ närvarande 

främst marknadsföringsfrågor. 

• Kommunala upphandlingsfrågor. 

• Personaladministration och löner. Samverkan 

berör för närvarande främst dataprogram 

avseende PA och löner. 

• Jämställdhet. Nätverksbildande pågår liksom 

utbildningsfrågor. 

• Teknik. Olika teknikfrågor behandlas. För 

närvarande berörs frågor om avfallsslam 

och ”sjuka husproblemen”. 

• IT-frågor. 

• Översiktsplanering. Två projekt pågår med 

slutrapporter våren 1998: 

1. En gemensam strategi för materialhushållning 

avseende berg och grus. Projektets 

mål är att åstadkomma en god hushållning 

med kvarvarande naturgrus och 

ge förutsättningar för en långsiktig materialförsörjning. 

2. Samordnade planeringsförutsättningar för 

utveckling av UmeåRegionens 

- älvdalar med avseende på turism och 

rörligt friluftsliv 

- f ritidsbebyggelse i kustområdet 

MELLANKOMMUNALA FRÅGOR 43

• Räddningstjänst. Samverkan berör en samordnad 

räddningstjänst. 

Övrig samverkan 

Andra samverkansfrågor berör dricksvattenförsörjning, 

gemensam vattenplanering längs 

Umeälven/Vindelälven samt Botniabanan. 

Umeå utgör också handelsoch service- och 

utbildningscentrum för ett mycket större omland 

än UmeåRegionen. Tidigare studier visar 

på att det finns ett besöksinflöde från nästan 

samtliga av länets kommuner liksom från Västernorrland 

och Vasa kustregion. 

Samverkan med Örnsköldsviks kommun 

omfattar idag gymnasie- och högskolefrågor, 

näringsliv, turism och infrastruktur. Genom 

Botniabanan ges förutsättningar att ytterligare 

stärka denna samverkan. 

VUSAM – Vasa Umeå Samverkanskommitté. 

Samarbetet syftar till att öka förutsättningarna 

för en utvecklad gränsregional samverkan 

mellan människor och företag. De frågor 

samarbetet omfattar inriktas främst mot 

kommunikationer, näringsliv, kultur och turism. 

Umeås regionala roll behandlas ytterligare i kapitlet 

Mål och utvecklingsläge. 

På nedanstående karta illustreras arbetsmarknadens 

pendlingsmönster inom UmeåRegionen 

men också inom en ytterligare vidgad region. 

Pendlingsmönstret ger i huvudsak samma bild 

inom sektorerna handel, service och kultur. 

Skellefteå 

Lycksele 

Robertsfors 

Vindeln 

Bjurholm 

Vännäs 

Umeå 

Nordmaling 

Örnsköldsvik 

Arbetsmarknadens pendlingsmönster inom UmeåRegionen men också inom en ytterligare vidgad region. 

44 MELLANKOMMUNALA FRÅGOR


Social integration av olika grupper, resurssnålt byggande och boende samt 

möjligheter till skilda upplåtelseformer av bostäder är linjer som ska prägla 

de nya bostadsområdena. Strävan att erbjuda attraktiva boendemiljöer liksom 

möjligheter att gå, cykla eller åka buss till arbete och fritid och därmed minska 

trafikarbetet är vägledande för placeringen av nya bostadsområden. Bostäderna 

byggs därför tätare inne i staden nära kollektivtrafikens stomlinjer och glesare 

allt längre ut från stadskärnan. 

Att uppnå 

Utgångspunkter för byggandet 

Mycket av den struktur och de bostadsområden 

som finns redovisade på den fördjupade 

översiktsplanekartan från 1990 kommer att finnas 

kvar även under den kommande planperioden. 

Nivån på det framtida bostadsbyggandet bör, 

med en genomsnittlig årlig befolkningstillväxt 

på ca 1␣ 000 personer, pendla mellan 500–600 

lägenheter per år för att tillgodose bostadsefterfrågan. 

Byggandet bör fördelas mellan nyexploateringsområden 

och förtätningsprojekt. 

Sett över tiden bör denna fördelning vara ca 

hälften vardera för att skapa optimal balans 

mellan de båda produktionssätten. Det innebär 

att endast ett nyexploateringsområde kan drivas 

parallellt med kompletteringsbyggande och 

byggande för särskilda grupper. 

Om bostadsbehovet under perioden blir högre 

än det förväntade, kan ytterligare ett nytt 

planområde öppnas och nyexploateringsbyggandet 

får då stå för en större andel av det 

totala byggandet. Ifall det motsatta förhållandet 

uppstår måste omfattningen av både nyexploaterings- 

och förtätningsbyggandet sänkas, 

men det är väsentligt att båda produktionstyperna 

hålls igång. 

Det är ytterst väsentligt att nyexploateringsområdena 

i Tomtebo och Västra Umedalen fullföljs 

som planerat. Former måste därför finnas 

så att byggandet i kompletterings- och nyexploateringsområden 

kan samordnas och balanseras 

väl mot varandra. 

I både nyexploateringsområdena och de större 

kompletteringsområdena bör bostadsutbudet 

innehålla en varierad lägenhetssammansättning 

och skilda upplåtelseformer. Detta för att tillgodose 

olika befolkningsgruppers behov och 

främja den sociala integrationen som varit kännetecknande 

för byggandet i Umeå under lång 

tid. 

Det är viktigt att den framtida nyproduktionen 

sker utifrån ekologiskt långsiktigt hållbara 

principer. De nytillkommande bostäderna ska 

byggas av naturliga och välbeprövade material 

och tekniker. Miljöfarliga ämnen och metoder 

måste bytas ut mot miljömässigt bättre alternativ 

där sådana finns. Kretsloppsanpassade avloppssystem, 

källsortering och kompostering blir 

viktiga begrepp i de framtida bostadsområdena. 

Idag 

Förändrade ekonomiska 

förutsättningar 

Förutsättningarna för bostadsbyggandet har 

förändrats under 90-talets första hälft. I början 

av 90-talet avreglerades bostadsmarknaden. 

Detta har bl␣ a inneburit att de statliga lånen tagits 

bort och att upplåningen för bostadsbyggandet 

nu sker på den vanliga kreditmarknaden. 

Riskfördelningen i byggandet förskjuts 

BOSTADSBYGGANDE 45

därmed från stat och kommun till byggherre 

och bank och för ägande- och bostadsrätten 

även till konsumenten. En annan stor förändring 

är den successiva avvecklingen av de statliga 

räntebidragen till nyproduktionen. 

Den framtida bostadsplaneringen 

måste därför i högre 

grad än tidigare fokusera 

på att minimera 

det ekonomiska 

risktagandet och 

ta fram attraktiva boendemiljöer 

för den 

kommande nyproduktionen. 

Detta gäller 

i vid bemärkelse 

och omfattar såväl 

den fysiska miljön 

som närheten till en 

kvalitativt hög och väl 

utbyggd service i 

form av skola, barnomsorg 

och butiker. 

Goda kommunikationsmöjligheter 

bidrar 

också till en attraktiv 

boendemiljö. 

Det är väsentligt att 

de framtida nybyggnadsobjekten 

sker 

utifrån konsumenternas 

preferenser. Mot bakgrund av de förändrade 

ekonomiska förutsättningarna är det sannolikt 

att bostadsefterfrågan för den kommande 

perioden blir lägre än för tidigare perioder 

även vid oförändrad befolkningstillväxt. 

Det höga kostnadsläget i framförallt nybyggnadsområdena 

är också en riskfaktor för 

segregation. Om de nyproducerade bostäderna 

betraktas som en tillfällig övergångslösning i 

väntan på någonting annat och främst tilldelas 

betalningssvaga grupper, får området en hög 

rörlighet och sociala problem som är svåra att 

lösa. 

Förvaltning av det byggda 

En väsentlig del av den framtida bostadsplaneringen 

kommer också att handla om att förnya 

och komplettera de bostadsområden som redan 

är byggda. Det kan vara fråga om att utforma 

och anpassa nya kretsloppslösningar i 

det äldre bostadsbeståndet. Andra insatser kan 

handla om att förbättra den fysiska utemiljön 

eller att komplettera 

med bostäder och/ 

eller arbetsplatser. 

Nyproduktionen av 

bostäder kommer 

därför att vara låg i 

förhållande till olika 

insatser i beståndet. 

De allra flesta umebor 

kommer liksom 

idag även i framtiden 

att leva och bo i redan 

byggda områden. 

Från och med 

nu kommer det därför 

att handla mycket 

mera om en boendepolitik 

än om en 

produktionspolitik. 

Fritidshusen kan 

också ses som en resurs 

för den framtida 

bostadsförsörjningen 

för det enskilda 

hushållet. Allt högre 

boendekostnader 

kan göra att det blir 

svårt att samtidigt klara både boende i eget hus 

och i fritidshus. 

Olika gruppers bostadsbehov 

Ungdomar har idag större svårigheter än tidigare 

att etablera sig på bostadsmarknaden. Problemet 

beror på de ökade boendekostnaderna 

och att ungdomars inkomster har minskat bl a 

på grund av arbetslöshet och förlängd studietid. 

De bor hemma längre och delar i högre 

grad än tidigare bostad med kamrater. Även 

om de inte är frågan om några dramatiska förändringar 

måste man hitta lösningar på problemet, 

speciellt i en stad som Umeå, med så hög 

andel unga personer i sin befolkning. 

Umeå universitet har haft en kraftig ökning i 

sitt studerandeantal under 90-talets första hälft. 

46 BOSTADSBYGGANDE

Ett stort antal studentbostäder har byggts för 

att möta det växande behovet. Universitetets 

målsättning om 25 000 studenter innebär krav 

på en planberedskap för nya studentbostadsområden 

i nära anslutning till universitetsområdet. 

Ett bra utbud av studentbostäder är en viktig 

konkurrensfaktor för Umeå universitet. 

Demografiska förändringar gör att åldersgrupperna 

mellan 45–65 år ökar kraftigt i framtiden. 

Dessa är i de flesta fall betalningsstarka 

hushåll med ”utflugna” barn. Åldersgruppen är 

väl etablerad på bostadsmarknaden och bor 

ofta i småhus. Det är därför viktigt att erbjuda 

gruppen ett attraktivt boendealternativ till villan 

för att skapa rörlighet på bostadsmarknaden 

samt möjliggöra för unga familjer att få 

tillgång till ett villaboende. 

Det är också angeläget att kunna tillgodose 

särskilda bostadsönskemål från personer som 

rekryteras till s k nyckelbefattningar inom näringslivet, 

regionsjukhuset och universitetet i 

Umeå. 

För att tillgodose bostadsefterfrågan från 

gruppen ”äldre” äldre som ökar kraftigt under 

de närmaste tio åren, planerar socialtjänsten ett 

antal äldrecentra. Kring dessa bör åtkomlig mark 

reserveras för kompletteringsbebyggelse för 

s␣ k seniorboende. De boende kan då i olika 

utsträckning erhålla service från äldrecentrat. 

Att göra 

Komplettering 

I staden eller dess omedelbara närhet skapas 

nya bostäder genom kompletteringsbyggande i 

områden med förhållandevis redan hög omgivande 

exploateringsgrad. Det är viktigt att bebyggelsen 

i stan anpassas till stadsbilden. De 

äldre bostadsområdena i kransen runt stadskärnan 

(Backen, Västerslätt, Haga, Berghem, 

Sofiehem, Teg m␣ fl) kompletteras varsamt med 

nybyggda bostäder. 

Både ny- och kompletteringsbyggande bör i 

huvudsak kunna nyttja befintlig kommunal service 

när det gäller skola och barnomsorg. Det 

är viktigt att kompletteringsbyggandet sker 

etappvis och väl fördelat över åren både med 

hänsyn till kapacitetsutnyttjandet av befintlig 

service och till värdet av att hålla både nyexploaterings- 

och kompletteringsbyggandet 

igång samtidigt. 

Nyexploatering 

i Tomtebo och Västra Umedalen 

Nyexploateringsområdena byggs ut i mindre 

planetapper och siktar på att erbjuda en småskalighet 

och friare variation i arkitekturen än 

vad de enstaka kompletteringsobjekten kan 

göra. Områdena bör innehålla skilda hustyper 

och upplåtelseformer. Tätare småhusboende 

ska erbjudas nära centralorten. Skola och barnomsorg 

ska vara väl utbyggd utifrån områdets 

efterfrågan och vara av hög kvalité i nyexploateringsområdena. 

Byggande utanför Umeå stad 

Ett fortsatt bostadsbyggande i Holmsund/Obbola, 

Sävar och Hörnefors ska främjas. Områdena 

ligger på rimligt pendelavstånd från centralorten 

och har förutsättningar för en god kollektivtrafik 

med hög turtäthet. De har goda sociala 

miljöer samt kommer i framtiden att ha 

god kapacitet när det gäller skola och barnomsorg. 

Det är önskvärt att nya bostäder förenas 

med tillkommande arbetsplatser för att så långt 

som möjligt öka självförsörjningsgraden och 

minska bilresandet. 

Byggandet i kommunens byar och i mindre 

tätorter utanför området ska ske på ett sådant 

sätt att de särskilda kvalitéer som byn har att 

erbjuda tas tillvara. Det är viktigt att byggandet 

inordnas i byns struktur och ansluter väl till 

miljön. 

Några stora nya kommunala planområden 

bedöms inte bli aktuella under perioden. Byggandet 

kan vid behov regleras genom områdesbestämmelser 

och mindre planutredningar. 

Det handlar nästan uteslutande om tillkommande 

småhusbebyggelse. Ett landsbygdsboende 

bör ge möjlighet till egen odling och viss djurhållning. 

Det kan också utanför verksamhetsområdena 

handla om att anordna egna lösningar 

för vatten, avlopp och avfall. Tomtstorleken 

bör av den anledningen vara generösare än i 

centralorten. 

BOSTADSBYGGANDE 47

Nyexploateringar med framtidsinriktad arkitektur? 

Bostadsbyggandets fördelning 

Principskissen nedan över byggandets omfattning 

den kommande tioårsperioden innebär att 

bostadsbyggandet i Tomtebo, områdena runt 

Nydalasjön och i Västra Umedalen fortsätter 

Byggandet under perioden 1999–2009 

Tomtebo, Nydalaområdet och 

Västra Umedalen 

3 000 lgh 

Kompletteringsbyggande 2 000 lgh 

Spritt småhusbyggande mm 750 lgh 

Summa 

5 750 lgh 

samt att en stor del av det skisserade kompletteringsbyggandet 

genomförs. Till kompletteringsbyggandet 

räknas det spridda småhusbyggandet 

och även vissa byautvidgningar. 

De ovan redovisade nyexploateringsområdena 

i Tomtebo, på östra sidan av Nydalasjön 

samt i Västra Umedalsområdet ger tillsammans 

plats för drygt 5 000 nya bostäder för storleksordningen 

12 000 boende. 

Tomtebo och Nydala m m 

Områdena har stora kvalitéer utifrån aspekterna 

närhet till stora arbetsplatser och utmärkta 

rekreationsområden. Det är cykelavstånd till 

kommunens största arbetsplatser, regionsjukhuset 

och universitetsområdet, samtidigt som 

området gränsar mot det stora naturparksområdet 

vid Nydalasjön. Utbyggnaden av den 

kommersiella servicen i området har inte genomförts 

som planerat, men de boende har nära 

till Ålidhems centrum och det planerade handelsområdet 

i Strömpilen. Med ökat kundunderlag 

kommer även den områdesanknutna ser- 

48 BOSTADSBYGGANDE

vicen att byggas ut. Området föreslås dock förändras 

utifrån följande aspekter. 

Nydalasjön blir en större resurs för boendemiljön 

i området och knyts samman med bebyggelsen 

på ett mycket mera tydligt sätt än 

vad som gäller idag. Bostäderna närmast sjön 

ges sjöutsikt genom att skogsområdet mot sjön 

gallras ut och rensas upp. Gång- och cykelvägar 

anknyts till stråket runt sjön. Den planerade 

bebyggelsen på östra sidan av sjön flyttas 

närmare in mot sjön. En zon vid sjön på ca 

200 meter sparas som allmänt område. De skilda 

markintressena naturvård, rekreation och boende 

bör därmed kunna förenas. 

Den gällande detaljplanen och dess vision 

om ett stadsmässigt byggande i området runt 

Nydalasjön ses över. Området indelas i mindre 

utbyggnadsetapper och får en mera blandad 

och småskalig bebyggelse. En blandning 

mellan bostäder och icke miljöstörande/trafikalstrande 

arbetsplatser/verksamheter tillåts så 

långt som möjligt i området. En ny framtidsinriktad 

arkitektur bör eftersträvas. 

Bostadsbyggandet i Västra Umedalen, etapp 

2 bör fullföljas under planperioden. 

Kompletteringsområden 

Inom Umeå centralort finns en förhållandevis 

stor potential för kompletteringsbyggande. 

Även inom de äldre stadsdelarna runt staden 

finns sannolikt möjligheter till en varsam komplettering. 

Kompletteringsbyggandet föreslås stå 

för en allt större del av bostadsbyggandet i framtiden. 

Inklusive saneringsobjekt i stan och kompletteringar 

i kransen, finns utrymme för ca 

3␣ 500 lägenheter i den här typen av byggande. 

Områdena som visas i tabellen nedan är tänkbara 

objekt som är möjliga att bygga ut under en 

15–20 års period (observera att siffrorna inte 

är detaljgranskade utan endast anger en storleksordning). 

Kompletteringsbyggande uppfattas ibland av 

de kringboende som ett icke önskat intrång i 

en redan invand boendemiljö och ses då som 

ett hot mot den befintliga bebyggelsen. I en del 

fall finns det dessutom även en intressekonflikt 

mellan naturvårdsintressen och tillkommande 

bebyggelse. Omsorgsfullt anpassade nya 

bostäder med väl utformade gårdar och grönytor 

blir dock ofta ett positivt tillskott till miljön. 

I listan nedan redovisas de objekt som kan 

bli aktuella att tas i anspråk. 

En stor del av bostadsefterfrågan från åldersgruppen 

över 45 år samt för seniorboendet 

och personer över 65 år, kommer sannolikt 

att tillgodoses genom kompletteringsbyggandet. 

Det är också viktigt att olika typer av specialbostäder 

för särskilda grupper kan integreras i 

den här typen av bostäder. Även en del av de 

tillkommande studentbostäderna inryms i kompletteringsbyggandet. 

För att tillgodose unga 

personers behov av en egen billig lägenhet, 

måste nya former av byggande och hyresgästmedverkan 

prövas. 

Tänkbara objekt för kompletteringsbyggande 

Dragonfältet 600 lgh 1 400 pers 

Öbacka II 600 lgh 1 400 pers 

Bryggeriet 150 lgh 350 pers 

Olofsdal 500 lgh 1 200 pers 

Saneringsobjekt i stan 400 lgh 900 pers 

Komplettering i kransen 500 lgh 1 200 pers 

Berghem (studentbostäder) 150 rum 150 pers 

Vid f d Geriatriken (studentbostäder) 300 rum 300 pers 

Lundåkern 300 lgh 700 pers 

Summa 3 500 lgh/rum 7 600 pers 

BOSTADSBYGGANDE 49

Småhusbyggande 

Intresset för småhusbyggande förväntas fortsätta 

under den kommande perioden, även om 

nivåerna inte kommer upp till de som gällde i 

början på 80-talet. En av orsakerna till detta är 

bl␣ a att tillgången på begagnade småhus sannolikt 

ökar på grund av de demografiska förändringarna. 

En del av de centralortsnära småhusbyggandet 

kommer att ske i nyexploateringsområdena. 

Både tomter för självbyggeri samt färdigbyggda 

småhus i grupp eller radhus är tänkbara. 

Tomtstorleken för småhus i centralortsnära 

lägen är något mindre än i övriga områden 

på grund av den tätare exploateringen 

nära staden. Den ska variera mellan 200– 

50 BOSTADSBYGGANDE

kommande planperioden, om efterfrågan finns, 

är följande (observera att siffrorna endast anger 

en storleksordning): 

Ersmark 

20 tomter 

Stöcke 30 ” 

Stöcksjö 40 ” 

Täfteå 30 ” 

Sörfors 40 ” 

Lövösundet 40 ” 

Möjligt 

200 tomter 

Öppnandet av ett nytt småhusområde i Ersmark 

hänger samman med vilken typ av markanvändning 

som blir aktuell på I20-området. 

En del av de övriga områdena är också beroende 

av att markfrågan kan lösas. De tillkommande 

områdena kommer att anpassas i sin 

planutformning, så att de ansluter väl till byns 

karaktär och enbart medge mindre kompletteringar. 

När det gäller Stöcksjöområdet kan detta 

även komma att innehålla en del flerbostadshus. 

Utöver detta tillkommer dessutom det 

spridda småhusbyggandet på privatägda tomter 

i kommunen. 

600␣ m 2 beroende på hustyp (friliggande, radeller 

gruppbyggda hus). 

Förutom småhusbebyggelsen i nyexploateringsområdena 

samt befintliga småhustomter i 

Holmsund, Hörnefors och Sävar, finns ytterligare 

ett mindre antal nya områden för småhusbyggande. 

De som kan bli aktuella under den 

Reservområden 

I en sådan starkt expanderande kommun som 

Umeå är det nödvändigt att behålla en mycket 

stor handlingsfrihet i ett långt framtidsperspektiv. 

Ett antal reservområden för den fortsatta 

utbyggnaden av Umeå finns därför angivna på 

översiktsplanekartan. Områdena utgör även en 

reserv för den närmast kommande planperioden, 

om den fastlagda utbyggnadsriktningen av 

någon anledning skulle behöva förändras. Det 

finns ett antal konflikter med andra intressen 

när det gäller reservområdena. 

En zon av reservområden finns angiven i 

sydost, som ett band av bebyggelse söderut från 

Tomtebo ner mot Holmsund (omr 6.5, 6.6, 

6.3s). En kompletterande del finns längs Holmsundsvägen 

(omr 6.2, 6.3n, 6.3m, 6.4). Även 

på den södra sidan av Umeälven finns tänkbara 

utbyggnadsområden för framtiden. Stöcksjöliden, 

Skravelsjö och Tuppliden (omr 6.7, 6.8, 

BOSTADSBYGGANDE 51

6.9) är förutom Stöcksjö (omr 5.1) sådana exempel. 

I väster finns en bebyggelseriktning från 

Klockarbäcken mot Brännlandsliden (omr 

6.10). Även i Obbola och Ersmark finns reservområden 

(omr 6.11, 5.2). 

Konsekvenser 

Det huvudsakliga syftet med den föreslagna 

inriktningen på byggandet är att minska trafikarbetet 

och tillskapa ett boende som ligger nära 

stadens stora serviceutbud och större arbetsplatsområden. 

Studier över resbehovet utifrån 

olika alternativa bebyggelselokaliseringar visar 

på att ett kompletteringsbyggande och en mer 

sammanhållen stadsstruktur ger ett lägre trafikarbete 

än en mera utspridd bebyggelse. Detta 

är väsentligt i strävan att på sikt åstadkomma 

ett mer långsiktigt hållbart samhälle. 

Ett annat skäl är att en sådan bebyggelseinriktning 

tar tillvara redan gjorda investeringar i 

befintlig infrastruktur. Gator, VA-system, skolor, 

daghem och kommersiell service finns vanligtvis 

redan utvecklade, till skillnad från ett 

byggande i mera jungfruliga områden. Markkonsumtionen 

blir också lägre när stadens utbredning 

minskar. Sammantaget innebär detta 

att resursutnyttjandet blir högre vid kompletteringsbebyggelse. 

(Se vidare figuren nedan.) 

Det finns även för närvarande en stark efterfrågan 

från vissa befolkningsgrupper som t␣ ex 

medelålders, äldre och ungdomar om att få en 

bostad i ett centralt läge. Ett syfte med de föreslagna 

kompletteringsområdena har också varit 

att erbjuda en attraktiv boendemiljö i vid 

bemärkelse. Förutom närhet till service erbjuder 

kompletteringsområdena en attraktiv omgivning, 

där ett antal områden ligger i älvsnära 

lägen. 

Kompletteringsbebyggelse leder dock nästan 

alltid till större intressekonflikter mellan enskilda 

och allmänna intressen än byggande i 

nyexploateringsområden. Stadsbilden och grönområden 

i stadens närhet påverkas i olika omfattning. 

Komplettering Nyexploatering 

Markkonsumtion + – 

Trafikarbete + – 

Infrastruktur + – 

Gator, va, skola, dagis 

Boendekvaliteter + + 

Lokalt omhändertagande – + 

odling m m 

Konflikter med annat – + 

Grönstruktur, stadsbild, kulturmiljö 

Social anknytning + – 

Efterfrågan + + 

För- respektive nackdelar vid olika bebyggelseinriktning. (Observera att sammanställningen inte 

kan summeras). 

52 BOSTADSBYGGANDE

Näringsliv 

Umeå är i framtiden en konkurrenskraftig kommun med hög sysselsättningstillväxt 

och en kraftig tillväxt av nya företag. Ett antal av de nya företagen är 

spjutspetsföretag med unika produkter i nya och snabbt växande branscher. De 

etablerade tillverkningsindustrierna hävdar sig väl då de har lyckats ta till sig ny 

teknologi och dessutom omges av Umeås väl utvecklade struktur av kvalificerade 

tjänsteföretag. En stor och växande näringsgren är dessutom handel/restaurang 

som till en del är frukten av Umeås snabba tillväxt. De två universiteten – Umeå 

Universitet och Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU) – samt Norrlands Universitetssjukhus 

(NUS) är de viktiga drivkrafterna bakom Umeås kraftiga befolkningstillväxt, 

inflyttningen och den höga utbildningsnivån hos befolkningen. 

Att uppnå 

Som redan nämnts är det grundläggande målet 

bakom Umeå kommuns näringslivsbefrämjande 

åtgärder att de ska befrämja sysselsättningstillväxten 


I näringslivet kommer det naturligtvis alltid 

att finnas produkter som riktar sig till en lokal 

marknad där distribution och handel liksom personliga 

tjänster spelar en stor roll. Denna sektor 

svarar för huvuddelen av sysselsättningen 

inom privat sektor. 

Utvecklingsmöjligheterna för distribution och 

handel måste naturligtvis alltid beaktas när 

Umeå kommun planerar för framtida markanvändning, 

centrums tillväxt, etc. 

Endast genom avancerade och/eller unika 

produkter som efterfrågas på en världsmarknad 

säkras emellertid tillväxt och välfärd. Förutom 

vidareförädling av traditionella näringar 

kommer det alltså att behövas utveckling och 

implementation av nya teknologier. 

Umeå har som kunskapsstad utomordentliga 

möjligheter att bidra till denna för Sverige 

nödvändiga utveckling. 

Med en genomtänkt lokal näringslivspolitik, 

där näringsliv, universiteten, kommun och andra 

offentliga organ samverkar, kan Umeå: 

• få fler nya företag, 

• bibehålla och förstärka befintliga företag, 

• inlokalisera företag från andra regioner, 

• förnya näringslivsstrukturen i länet. 

De nya kunskapsföretagens behov av mark, 

kommunikationer m␣ m måste givetvis alltid 

beaktas när Umeå kommun planerar för framtida 

markanvändning. 

Exempel på intressanta branscher/områden 

för Umeå är: 

• molekylär medicin • mjukvara 

• medicinsk teknik • virtual reality 

• biosanering • functional food 

• avfallshantering • ytbehandling med 

• skogsteknik 

laser 

Denna lista kommer säkert att förändras under 

översiktsplanens livslängd. Utvecklingen går 

snabbt och nya branscher/områden blir intressanta 

i Umeå. Det viktiga är emellertid att kommunen 

har en hög ambitionsnivå när det gäller 

att följa det som händer och att planera för en 

gynnsam utveckling. 

NÄRINGSLIV 53

Idag 

Den befintliga statistiken över nyföretagandet 

kan tyvärr inte användas för att dra säkra slutsatser 

utifrån. Sysselsättningsutvecklingen kan 

däremot mätas. 

Mellan 1993 och 1995 ökade antalet förvärvsarbetande 

med arbetsplats i Umeå med 

1␣ 745 personer. Näringsgrenen tillverkning och 

utvinning stod för den största ökningen i absoluta 

tal. 

För de tre näringsgrenarna jord- och skogsbruk 

och fiske, vård och omsorg, offentlig förvaltning 

samt kategorin ej specificerad verksamhet 

redovisas sysselsättningsminskningar. 

Det kan konstateras att de näringsgrenar som 

kan ses som ett uttryck för företagande respektive 

forskning och utveckling samt för profilområden 

som kultur och kunskap ökar. 

Inom näringsgren tillverkning och utvinning 

skiljer sig Umeå från riket, år 1995 var 12,7 % 

av dem som arbetade i Umeå sysselsatta inom 

den näringen, jämfört med 19,9 % för riket. 

Näringsgrenen i sig säger dock ingenting om 

vilka branscher det handlar om och vilken framtid 

dessa har. Dessutom redovisar näringsgrenen 

tillverkning och utveckling rent statistiskt 

en lägre andel beroende på att Umeå har två 

universitet och ett universitetssjukhus där 

många har sina arbetsplatser. 

En annan stor skillnad – till Umeås fördel – 

gäller nämligen näringsgrenen utbildning och 

forskning. 15,1 % av dem som arbetade i Umeå 

1995 var sysselsatta inom utbildning och forskning 

jämfört med 7,6 % i riket. 

Näringsgrenen vård och omsorg var 1995 

den största i Umeå med 25,5 % av de sysselsatta 

jämfört med 19,6 % i Sverige i genomsnitt. 

Det positiva för Umeås del är att det är 

specialistsjukvården och inte stor lokal vårdtyngd 

som ger genomslag. 

De fördelar som brukar lyftas fram när 

Umeå ska beskrivas för omvärlden är: 

• Den lokala marknadens tillväxt. Bland 

Sveriges större kommuner är Umeå en av 

dem som växer snabbast. 

• Livsmiljön. Umeå är den bästa kommunen 

i Sverige att bo, arbeta eller studera i enligt 

massmediala oberoende undersökningar. 

Kulturlivet och fritidssektorn är väl utvecklade. 

• Kommunikationerna. Järnväg, väl utvecklad 

busstrafik, två europavägar, hamn och 

endast tio minuter till flygplatsen, som har 

12–13 avgångar till Stockholm dagligen. 

• Kompetensen. Arbetskraften är välutbildad 

och ung. Universiteten svarar för forskning 

Näringslivets tillväxt är beroende av kulturutbudet. 

inom nästan alla områden. Forskningen föder 

idéer som lockar investerare. De nya 

företagen finns just inom sådana branscher 

för vilka världsmarknaden växer snabbast. 

Dessa faktorer är särskilt viktiga att framhålla 

när Umeå kommunicerar med potentiella investerare, 

framför allt i södra och mellersta 

Sverige och utomlands. Näringslivets och sysselsättningens 

tillväxt är således i högsta grad 

beroende av inflyttningen, universitetens tillväxt 

54 NÄRINGSLIV

Utbildningsnivå i Umeå och riket. 

• Låg andel högteknologi. 

Umeå hävdar sig väl på tjänstesidan 

och när det gäller ”mjuka” 

produkter i fråga om de kunskapsintensiva 

företagen. Beträffande 

”hårda” högteknologiska 

produkter är företagandet lågt. 

• Omvärldsberoende. Alla 

svenska kommuner är beroende 

av omvärlden. Till följd av de stora 

statliga investeringarna i Umeå 

sammanhänger dock Umeås möjligheter 

till utveckling kanske 

ovanligt starkt samman med 

framför allt de beslut som tas av 

riksdag och regering. 

och styrka, kommunikationerna samt av kultur- 

och fritidssektorernas utbud och attraktionskraft. 

Att stärka K-profilen (kultur, kunskap, 

kreativitet, kommunikationer) och miljöprofilen 

är således ett huvudmål. 

Umeå kan även bli bättre, t␣ ex inom de här 

områdena: 

• En förhållandevis liten regional marknad. 

Befolkningen inom en radie på tio mil 

från Umeås centrum är mindre än inom motsvarande 

cirklar som dras runt exempelvis 

Luleå, Piteå eller Sundsvall. Umeå ökar dock 

snabbast. 

In- och utpendling Umeå, antal personer. 

Regionala och 

nationella intressen av 

arbetsmarknadstillväxt 

Umeå har successivt fått en allt starkare regionalpolitisk 

betydelse. För Västerbottens län har 

Umeå med sin växande och väl differentierade 

arbetsmarknad ett stort värde för de människor 

som vill bo kvar i det egna länet när arbetsmarknaden 

på den egna orten inte räcker till. 

För kommunerna i UmeåRegionen (Umeå, 

Nordmaling, Vännäs, Vindeln, Bjurholm och 

Robertsfors) har Umeås arbetsmarknad en stor 

och växande betydelse. När de gamla 

näringarna, bl␣ a jord och skog, fått 

allt mindre betydelse ur arbetsmarknadssynpunkt 

har Umeås arbetsmarknad 

kunnat ersätta många av de 

arbetstillfällen som försvunnit. 

För Umeås del innebär det en positiv 

nettopendling, d␣ v␣ s antalet inpendlare 

är större än antalet utpendlare. 

De största inpendlingskommunerna 

är grannkommunerna i UmeåRegionen. 

Att inpendlingen minskat 

mellan mitten av 1980-talet och mitten 

av 1990-talet kan bero på ökningen 

av arbetslösheten och nedgången 

inom exempelvis byggsektorn. Vissa 

NÄRINGSLIV 55

Idéer för framtida högteknologiska produkter? 

verksamheter har dessutom utlokaliserats från 

Umeå. 

De största utpendlingskommunerna är, förutom 

grannkommunerna i UmeåRegionen, 

Stockholm och Skellefteå. Att Stockholm finns 

med är ett resultat av Umeås goda flygförbindelser 

med Stockholm, vilka bland annat 

nyttjas flitigt av studenterna. 

Att göra 

För att den kunskapsintensiva näringen ska 

kunna utvecklas måste kommunen och andra 

aktörer koordinera sina insatser för att stimulera 

dessa branscher. 

Universiteten kan t␣ ex arbeta vidare med: 

• en fokusering på teknologier med kommersiella 

möjligheter, 

• en starkare styrning mot kommersialisering 

(incitamentsavtal), 

• ett aktivare sökande efter uppdrag inom de 

intressanta områdena, 

• fler spetsutbildningar, 

• internationell rekrytering av forskare, studenter 

och andra resurser, 

• utveckling av teknikparker. 

Umeå kommun, men även andra offentliga 

aktörer, har uppgifter som t␣ ex följande: 

• svara för att orten har kvaliteter som attraherar 

• stöd till nyföretagande 

• stöd till infrastruktur och gemensam utrustning 

• välplanerad grundutbildning 

• beställning av utvecklingsprojekt 

• stöd till teknikspridning genom exempelvis 

science centers. 

56 NÄRINGSLIV

Näringslivsorganisationerna och de enskilda 

företagen arbetar med: 

• aktiv rekrytering av nya företag till Umeå 

• stöd till befintliga företag 

• kapitalförsörjningssystem 

• beställning av forskning. 

Det centrala i arbetssättet är således kraftsamlingen 

kring ett antal prioriterade områden som 

kan bedömas ha/få stor kommersiell potential. 

Ett nationellt och internationellt stöd är eftersträvansvärt, 

men de aktuella områdena måste 

och kan utvecklas ur den lokala kompetensen. 

I framtiden kommer arbetsplatser och bostäder 

att vara integrerade i större utsträckning 

än i dag. Översiktsplanen redovisar därför få 

nya större framtida arbetsområden eller industritomter. 

De områden som redovisas omfattar 

emellertid relativt stora markarealer och bedöms 

vara tillräckliga för näringslivets behov. 

De arbetsområden som planen räknar med 

ligger huvudsakligen inom kommunens F1- 

område, dvs Umeå och Holmsund. I vissa arbetsområden 

planeras även för bostäder, t␣ ex 

Uminova, Ersboda östra och Brännlandsberget. 

Med dessa områden ska kommunen ha en 

god beredskap för en fortsatt utveckling av 

Umeås näringsliv, både vad gäller den traditionella 

basindustrin och de nya företagen som 

även får en geografisk anknytning till universiteten 

och NUS. Utöver dessa arbetsområden 

kommer vissa exploateringsområden även i 

fortsättningen att vara reserverade för småindustri, 

hantverk, konsulttjänster etc. 

Umeås växande handel och service gör att 

det blir viktigt att justera planeringen i takt med 

att kommunen växer. Nya etableringar kommer 

att prövas utifrån trafikförsörjnings- och 

miljöförutsättningar. Viktigt är att Umeå kommun 

i detta sammanhang har en snabb handläggning 

och att denna uppmärksammar företagens 

krav och behov. 

Umeå har en ytterst centralt belägen flygplats. 

NÄRINGSLIV 57

Konsekvenser 

Att göra staden attraktiv ur näringslivssynpunkt 

bidrar till att främja sysselsättningsutvecklingen. 

Det gör i sin tur att fler människor vill 

bo i Umeå och att den lokala marknaden växer 

ytterligare. 

En stor grupp människor med kunnande och 

innovationsförmåga lockar företag och kapital. 

Investerare går in med pengar i nystartade 

företag i Umeå, eller väljer att etablera egna 

enheter i Umeå eftersom de kan dra nytta av 

den välutbildade arbetskraften. 

Det bästa framtidsscenariot är ett Umeå med 

en mångfald av växande och interagerande företag. 

Företagen har nya och specialiserade 

produkter som efterfrågas på en växande 

världsmarknad. Detta konglomerat av nyskapande 

och delvis samverkande företag utvecklas 

till Umeås tredje motor och kompletterar 

de etablerade motorerna universiteten och specialistsjukvården. 

För att snabb handläggning skall åstadkommas 

utan negativa konsekvenser, krävs en klar 

översiktsplanering. 

58 NÄRINGSLIV


Umeå är även i framtiden en attraktiv handelsstad. Umeå har då tagit vara på 

den strukturomvandling som nu pågår och erhållit ett ökat utbud och en bättre 

prisprofil, vilket ger en attraktivare stad i konsumentens ögon. Våra gamla stadsdelscentra 

har delvis omvandlats, men svarar fortfarande för att basservicen i de 

olika stads- och kommundelarna upprätthålls. Handeln på landsbygden har kunnat 

tryggas genom nya serviceformer som bygger på samverkan. 

Att uppnå 

Det finns flera mål vad gäller handelsoch servicestrukturen 

i Umeå kommun. Det ena målet 

är att genom ökad konkurrens åstadkomma 

lägre priser till gagn för konsumenterna. Det 

andra målet är att trygga dagligvaruförsörjningen 

i kommunens olika delar, både vad gäller tätort 

och landsbygd, genom att samla olika serviceutbud 

för att skapa ett ökat gemensamt kundunderlag 

och samtidigt minska serviceresandet. 

Ett minskat resebehov överensstämmer med 

kommunens övergripande målsättning att arbeta 

för ett långsiktigt uthålligt samhälle. 

Idag 

Under 90-talet har en fortsatt strukturomvandling 

skett i landet, både vad gäller handel och 

service. Ny teknik har exempelvis förändrat 

förutsättningarna för posten och bankerna. Tendensen 

är att enheterna blir färre, samlokaliserade 

med andra verksamheter samt mer trafikorienterade. 

När det gäller handeln går utvecklingen 

mot större och mer trafikorienterade anläggningar. 

Handeln utanför stadskärnorna, den 

så kallade externhandeln, fortsätter att växa. 

De mindre butikerna i stadsdelar och på landsbygden 

får allt svårare att överleva med konkurrens 

från lågprisbutiker och stormarknader. 

I Umeå pågår en liknande utveckling även 

om den ännu inte hunnit lika långt som i andra 

kommuner. Tillväxten i Umeå har varit stark 

vilket också inneburit att handeln expanderat. 

Omsättningen 1995 var totalt ca 3,7 miljarder 

jämfört med ett teoretiskt försäljningsunderlag 

på ca 3,4 miljarder, vilket visar att kommunen 

även har en viktig regional funktion som handelsstad. 

Centrumhandeln är stark och under 

utveckling, i första hand vad gäller sällanköpshandeln 

(andelen inom sällanköpshandeln var 

54␣ % år 1995). Kommunen har tidigare haft 

en medveten planering av handeln i syfte att 

skapa en stark urvalshandel i centrum, samt 

stadsdelscentra med dagligvaruhandel och 

kompletterande service i form av post och 

bank m m. Strukturomvandlingar inom både 

handelsoch servicesektorn gör att förutsättningarna 

för att bibehålla denna struktur har 

förändrats. I Umeå etableras nu stormarknadshandel 

på två håll med tyngdpunkten på Ersboda, 

samtidigt som trycket ökar på att omlokalisera 

dagligvaruhandel och annan service, 

som exempelvis post och bank, till större och 

mer trafikorienterade lägen. 

Vad gäller aktörer på dagligvarumarknaden 

har idag två en dominerande marknadsandel. 

Ytterligare aktörer skulle förmodligen ge ökad 

konkurrens och därmed lägre priser. 

Att göra 

Servicestrukturen har förändrats även i Umeå. 

Förutsättningarna för handel och service i kommunens 

stadsdelscentra, kommundelscentra 

och på landsbygden förändras när post- och 

bankkontor läggs ner. Dessa förändringar till- 

HANDEL OCH SERVICE 59

sammans med strukturomvandlingen av handeln 

mot stormarknadshandel och större och 

mer trafikorienterade lägen, gör att handelsoch 

servicestrukturen i hela kommunen måste 

ses över. Möjligheten att stärka befintliga stadsdelscentra, 

kommundelscentra och landsbygdshandeln 

måste analyseras utifrån den nya situationen. 

För kommande bostadsområden måste 

de nya förutsättningarna beaktas i planeringen. 

Nya stadsdels- och kommunövergripande 

handelsoch servicecentra kan vara en lösning. 

Ett av de områden som behöver analyseras är 

Ersboda. Hur skall handel och service utvecklas 

när beslut nu fattats som innebär att området 

allt tydligare framstår som det primära externhandelsområdet. 

Kring detta ärende tillkommer 

ytterligare faktorer som exempelvis en ny 

E4-dragning genom I 20-området samt övriga 

strategiska ställningstaganden för I 20-områdets 

framtid. Ytterligare en fråga som behöver analyseras 

är hur servicefrågan i de östra stadsdelarna/Campusområdet 

långsiktigt skall lösas. 

Detta mot bakgrund av att Tomtebo i princip 

saknar service och att Campusområdet efterfrågar 

service. Dessutom kommer Ålidhems 

centrum att påverkas av närheten till handelsområdet 

Strömpilen. 

Vad gäller ökad konkurrens på dagligvarumarknaden 

har kommunen tidigare uttalat att 

det är angeläget att nya intressenter etableras i 

Umeå. Detta bör beaktas i den fortsatta planeringen 

av den framtida handelsstrukturen i 

Umeå. 

Konsekvenser 

Det som här föreslås innebär att inga större 

strukturellt viktiga förändringar av handeln bör 

tillåtas tilldess en analys genomförts och nya 

riktlinjer utarbetats för en önskvärd långsiktig 

inriktning av den framtida handelsoch servicestrukturen 

i Umeå kommun vad gäller centrum, 

stadsdelar, kommundelscentra och landsbygdsdelar. 

60 HANDEL OCH SERVICE


Staden Umeå, med serviceorter och landsbygdsområden, erbjuder en mångfald 

i livsmiljöer som skapar en god grund för framtidstro och välfärd. Detta 

– det goda livet – bygger på en harmonisk utveckling av boendemiljöer, att i ett 

tidigt skede förse nybyggnadsområden med socialt sammanhang, med kommunal 

och annan service. Genom kompletteringsbyggande i äldre boendemiljöer vidareutvecklas 

boende- och servicestrukturen. Åtgärder för omsorg, för trygghet och för 

hälsa bidrar till stabilitet och lägger den bästa grunden mot social segregering och 

utslagning. Genom en skola i närhet och trygghet grundläggs i barndomen upplevelsen 

av en omvärld som möjlighet och utmaning. I livets olika skeden från barndomen, 

i ungdomsåren, i inträdet till vuxenlivet och i åldrandet, svarar samhället 

för att stödja, rehabilitera och återföra de svagaste till ett värdigt socialt liv utifrån 

den enskildes egna förutsättningar och möjligheter till att själv bidra till sin egen 

välfärd. 

Att uppnå 

En av planeringens främsta målsättningar är 

att skapa en levnadsmiljö som säkerställer 

omsorg om de utsatta, tillgodoser behoven av 

trygghet och ger förutsättningar för att alla kan 

växa och lära sig ta eget ansvar för sin hälsa 

och sitt välbefinnande. Detta ska ske med 

minsta möjliga uppbindning av samhällsresurser 

och genom att i första hand se möjligheter 

och i andra hand problem. 

För att säkerställa detta sker politiska ställningstaganden 

inom många samhällsområden. 

Viktigast är arbetsmarknadspolitiken, socialpolitiken, 

det allmänna försäkringssystemet, 

hälso- och sjukvårdspolitiken samt skolans 

område. Behoven av helhetssyn och samverkan 

över gränserna ökar med samhällets komplexitet. 

På den kommunala arenan innebär detta: 

• att med bostadsområdet som utgångspunkt 

säkerställa en bra samhällsservice och infrastruktur, 

som ger goda förutsättningar för 

boende, utbildning, arbete och fritid. Detta 

innebär att all sektorsplanering måste inte- 

greras och underordnas helheten och lösningar 

måste prövas där bostadsområdet tas 

som utgångspunkt för var servicen lokaliseras, 

• att genom samverkan med olika huvudmän 

för hälso- och sjukvård samt omsorg verka 

för att utsatta personer kan uppleva en meningsfull 

tillvaro utifrån sina personliga 

möjligheter och begränsningar, 

• att genom olika stödformer, med och utan 

stöd av anhöriga, ge den enskilde möjlighet 

att ta ansvar för den egna levnadssituationen. 

Idag 

Den starka tillväxt som präglar Umeå har inneburit 

en snabb utbyggnad av nya bostadsområden. 

En ny boendemiljö kräver ofta tid för 

att etablera sociala och kulturella sammanhang, 

varför det är särskilt viktigt att här tidigt 

förse de nya områdena med samhällsservice 

och infrastruktur. En fullt utbyggd barnomsorg 

och ändamålsenliga skolor, utgör basen 

för en väl fungerande boendemiljö med 

OMSORG, TRYGGHET OCH HÄLSA 61

sammanhang som skapar social 

stabilitet och trygghet. Genom 

en högre andel förtätningsbyggande 

i etablerade bostadsområden, 

skapas de bästa 

förutsättningarna för en harmonisk 

utveckling i samhällsbyggandet. 

Olika service- och stödfunktioner 

för omsorg, trygghet och 

hälsa är i Umeå lokaliserade 

med hänsyn till befolkningens 

fördelning. Gemensamma sektorsövergripande 

försök med 

samordning av denna service i 

bostadsområden, utgör idag en 

grund för framtida samlokaliseringar 

med integrerad samhällsservice 

och nya former för socialt utvecklingsarbete, 

där bostadsområdets inre liv sätts 

i centrum. 

Att göra 

I levnadscykeln från barn till ålderdom uppstår 

situationer där individen och familjen utsätts 

för påfrestningar av olika slag där samhällets 

stöd kan behövas. Ytterst ska en väl 

fungerande planering minska påfrestningarna 

och skapa grunden för ett robust 

samhällsbyggande. 

Full behovstäckning inom 

barnomsorgen utgör ett starkt 

stöd för att en ung familj ska 

få en bra start för ett eget ansvarstagande 

för sin levnadssituation. 

Barnomsorgen utgör 

en viktig förutsättning för ensamboende 

med barn på arbetsmarknaden. 

Olika former 

av barntillsyn utifrån familjens 

behov och möjlighet till egen 

medverkan och ansvarstagande, 

utvecklas och prövas. Barnets 

och familjens egna behov 

innebär att närhet till boendet 

är den viktigaste utgångspunkten, 

men inflyttningsområdets 

På Tomtebogård finns både förskola och grundskola. 

Hamnmagasinet är en ny träffpunkt i Centrala Stan. 

behov är annorlunda än förtätningsområdets. 

Flexibilitet och omställning av lokallösningar 

till andra ändamål är en nödvändighet i planeringen 

av barnomsorgen. Fadderverksamhet 

mellan barnomsorg och äldreboende skapar 

möte mellan generationerna. 

Ungdomstidens frigörelseprocess och inträdet 

i vuxenlivet är förenad med stora omställningar 

som ställer samhället inför betydande 

stödinsatser. Med träffpunkter i bostadsområden 

och i Centrala Stan där man även kommer 

i kontakt med vuxna, underlättas omställ- 

62 OMSORG, TRYGGHET OCH HÄLSA

ningen och med samlingslokaler och verksamheter 

i föreningar ges förebilder inom vuxenvärlden. 

Skollokalerna har rätt utnyttjade, vid 

sidan av sin fostrande och lärande funktion, 

en viktig funktion som träffpunkt kvällstid. 

Genom vidgat ansvarstagande och samverkan 

med lokalsamhället kan helt nya verksamhetsformer 

för ungdom utvecklas med skolan som 

bas, till stöd och utveckling av grannskapet. 

Ingången på arbetsmarknaden är inte sällan 

förenad med omställningsproblem. I tider av 

hög arbetslöshet är det viktigt att kommunen i 

samverkan med andra samhällsfunktioner vidtar 

alla tänkbara åtgärder för att bereda arbete/ 

Hagaborg byggs under 1998 ut till ett nytt äldrecentra. 

sysselsättning till de utsatta grupperna. Andra 

situationer uppstår då individen och familjen 

utsätts för påfrestningar, där individen behöver 

stöd av trygghetssystemen och individ- och 

familjeomsorgen. Dessa stödfunktioner ska 

lokaliseras så nära mottagarna som möjligt, 

men med ett tryggande av nödvändiga specialistfunktioner 

för att behålla spetskompetens. 

Åtgärderna för att komma till rätta med sjukdom 

och handikapp ska likaså präglas av 

normalisering och integrering. Genom samverkan 

mellan de olika huvudmännen kan resurserna 

samlas till hälsocentraler med ett integrerat 

serviceansvar för hälsofrämjande insatser 

utifrån individens situation. Rehabilitering 

och normalisering sker genom ett utvecklat 

samarbete med den vårdade med stöd av 

trygghetssystemen. Det är nödvändigt att genom 

omlokaliseringar göra hälsocentraler, 

vårdinrättningar, habiliteringscentraler och 

åldringscentra mera tillgängliga för den besökande. 

Detta kan möjliggöras genom ökad 

samplanering och övergripande inventeringar 

av framtida samlande lokaliseringslösningar. 

Med den växande gruppen äldre i Umeå 

ställs särskilda krav på olika boendealternativ. 

I ett äldrecentra finns ett brett utbud av 

anpassade boenden där en äldre person kan bo 

kvar även om funktionsnedsättningarna ökar 

och högre omsorgsnivå behövs. 

Eftersom äldrecentrat 

även innehåller lokaler för hälsa, 

gemenskap och social samvaro, 

ska förutsättningar för 

äldres boende i grannskapet 

säkerställas. Äldrecentra lokaliseras 

med hänsyn till närhet 

till andra, för de boende angelägna 

servicebehov och enskilt 

seniorboende inom trygghetsavstånd 

till äldrecentra ska 

möjliggöras i planeringen. Ytterligare 

ett äldrecentra lokaliseras 

i centrala staden och boendealternativ 

för äldre ska 

möjliggöras även i kommunens 

landsbygdsdelar. 

Konsekvenser 

Den sektorisering som välfärdssamhället byggt 

upp bör ersättas av ett nätverkstänkande där 

samhällsservice erbjuds ur ett medborgarperspektiv, 

dvs den ska finnas samlad i tid och 

rum så nära som möjligt. Detta innebär att vi 

måste finna nya lösningar mellan våra trygghetssystem 

i helt andra samverkansformer än 

idag. Det ställer nya krav på planeringen mellan 

de traditionella sektorsindelningarna och 

med individen i centrum. 

För att klara de stora sociala omställningarna 

i en växande stad som Umeå, med en så 

betydande in-, ut- och omflyttning som 10␣ 000 

OMSORG, TRYGGHET OCH HÄLSA 63

personer per år, är det av särskild vikt att ha 

ett uppföljningssystem som i ett tidigt skede 

ger signaler på behov av insatser. Motåtgärder 

till segregation och utslagningstendenser 

ska sättas in tidigt och ske med kraftfulla insatser. 

En mångfald av olika boendemiljöer 

och boendeformer, som bidrar till inre stabilitet 

i staden och på landsbygden, är det bästa 

sättet att motverka dessa tendenser. 

Ytterst är det i grannskapet och i den gemensamma 

boendemiljön som vi skapar önskvärda 

förhållningssätt och levnadsmönster, 

med en generös syn på våra medmänniskor, 

där vi solidariskt tar ansvar i gemenskap. Genom 

att skapa rätt förutsättningar för möten 

mellan människor bidrar samhället till delaktighet 

och gemenskap. Där människor utvecklas 

tillsammans, där människor byter åsikter 

och erfarenheter i respekt och samverkan, där 

växer också framtidens samhälle. Dynamik 

och utveckling uppstår främst i det mångkulturella 

sammanhanget med blandade etniska, 

kulturella och sociala betingelser. 

Utmaningen riktad till planeringen är att 

skapa förutsättningar för dessa möten mellan 

människor. Detta innebär säkerställande av 

målinriktade samhällsinsatser med långsiktigt 

stabila trygghetssystem, kompletterade med 

flexibla och riktade insatser med folkrörelser 

och organisationsliv som bas. Den fysiska 

strukturen i form av boende och gemensamma 

lokaler, måste stödja bildandet av sociala 

gemenskaper särskilt i nya bostadsområden 

och områden med social oro och inte motverka 

nya sociala kontaktytor. 

64 OMSORG, TRYGGHET OCH HÄLSA


Umeås stadskärna är hjärtat i stadsbygden. Ett levande centrum med en mångfald 

av olika kompletterande verksamheter utgör det främsta konkurrensmedlet. 

En fortsatt stark detaljhandel i stadskärnan är viktig. Bostäder ska prioriteras 

före andra ändamål, särskilt Öst på Stan och Väst på Stan. Bebyggelsen 

ska behandlas med en helhetssyn där både gamla bevarade hus och ny kompletterande 

bostadsbebyggelse ska rymmas och tillsammans bilda en upplevelserik 

stadsmiljö. Trafiklösningarna bör tillgodose miljö och trafiksäkerhet men också 

klara tillgänglighet för kunder och besökare. 

Umeå centrum. 

En satsning på Umeå som regionalt centrum 

kräver en fortsatt satsning på centrumfunktionerna. 

En samordning av ett rikt utbud kan bara 

skapas i stadskärnan. Detta ger också möjligheter 

till ett levande centrum där olika funktioner 

kompletterarar varandra. 

Umeå centrums främsta konkurrensmedel 

är mångfalden med sin blandning av handel, 

hantverk, bostäder, kontor, kommersiell och offentlig 

service, kultur, fritidsverksamhet, nöjen, 

restauranger, hotell m m. Den fortsatta utvecklingen 

av centrum bör syfta till att bibehålla 

en bred mångfald av funktioner och aktiviteter. 

För hela Centrala Stan gäller som grundläggande 

målsättning att både kunna utveckla och 

STADSKÄRNANS ROLL 65

förnya bebyggelse och funktioner, samtidigt 

som de positiva kvalitéerna i den gamla rutnätsstaden 

beaktas. Utveckling ska ske, men 

med en helhetssyn där gammalt och nytt tillsammans 

bidrar till en spännande och upplevelserik 

stadsmiljö. 

Ett huvudmål är också en fortsatt stark detaljhandel 

i stadskärnan. Den fortsatta utvecklingen 

bör ske så att handelns utvecklingsmöjligheter 

i centrum bibehålls. För att underlätta 

för centrumhandeln och motverka oönskad utflyttning 

av fackhandel till externa lägen bör 

tillväxtutrymme i centrum skapas. 

En annan övergripande målsättning är att 

skapa långsiktigt godtagbara boendemiljöer för 

olika kategorier boende. Bostadsbyggande ska 

prioriteras, före andra ändamål, särskilt Öst på 

Stan och Väst på Stan. Som större kompletteringsområden 

för bostäder föreslås Dragonfältet, 

Lundåkern och Öbacka etapp II. 

Trafiken bör hanteras så att miljö och trafiksäkerhet 

förbättras, men också för att förbättra 

centrums konkurrenskraft. Tillgänglighet 

och parkering bör lösas långsiktigt med 

prioritering för kunder och besökare. 

I Centrala Stan bör man även utveckla parkerna, 

öka tillgången på lekmöjligheter för barnen 

och utveckla de gröna korridorerna samt 

utveckla och stärka vinteraktiviteterna. 

Närmare utveckling av dessa målsättningar 

framgår av den separata fördjupade översiktsplanen 

för Centrala Stan. 

Vinnande förslag i arkitekttävlingen om bostäder på Dragonfältet mars 1998. 

66 STADSKÄRNANS ROLL

Landsbygd 

Kommunen kan i framtiden vara berikad med ett stort antal byar där framtidstron 

och sammanhållningen ger livskraft. Byautvecklingsgrupper arbetar aktivt 

med planeringen av sina byars utveckling. De marknadsför själva sina byar 

och erbjuder några av de bästa livsmiljöerna i kommunen. Nya serviceformer blir 

resultatet av ett nära samarbete mellan byautvecklingsgrupperna, kommunen och 

andra aktörer. Utvecklingen kommer hela kommunen till godo och kopplingen ”Stad 

och land, hand i hand” blir en naturlig del i Umeås fortsatta utveckling. 

Att uppnå 

Kommunen skall aktivt delta i ett samarbete 

med det nätverk för byautveckling som bildats 

i syfte att stimulera framtagandet av byautvecklingsplaner. 

Dessutom skall samarbetet 

syfta till att få till stånd en fördjupad dialog 

mellan kommunen och landsbygdens företrädare. 

Samarbetet mellan kommunen och nätverket 

utformas enligt ett förslag till arbetsformer 

som nätverket arbetat fram. Nätverket 

kommer i första hand att arbeta mot sina respektive 

kommundelsnämnder. För de områden 

som saknar kommundelsnämnder, kommer 

kontakterna att ske mot respektive fackförvaltning 

liksom mot Stadsledningskontoret, 

som har ett övergripande ansvar för landsbygdsfrågor. 

Eftersom planeringsutskottet har 

ett övergripande planeringsansvar bör delar av 

utskottet delta i vissa överläggningar med nätverket. 

Idag / Att göra 

Ansvaret att ta fram en byautvecklingsplan 

åvilar respektive byautvecklingsgrupp. Det 

betyder att kommunen stödjer det så kallade 

”underifrånperspektivet”, d v s att byarnas invånare 

själva arbetar med den egna byns utvecklingsfrågor, 

eftersom de har den bästa 

kunskapen om förhållandena i den egna byn. 

Under arbetets gång bör avstämning ske mot 

kommunens planering, t ex vad gäller verksamhetsplaneringen 

i respektive facknämnd 

och översiktsplanen. Byautvecklingsplanerna 

skall därför ses som en viljeinriktning som byn 

formulerar och som får vägas in i kommundelsnämndernas 

och facknämndernas verksamhets- 

och budgetplanering och i kommunens 

översiktsplanering. För att stimulera 

framtagandet av planerna kan byautvecklingsgrupperna 

ansöka om ett administrativt bidrag 

hos kommunstyrelsen. För att underlätta kontakterna 

mellan byautvecklingsgrupperna och 

kommunen har en särskild tjänstemannagrupp 

bildats. 

Byggande i byarna prövas även i fortsättningen 

oftast direkt mot bakgrund av översiktsplanens 

allmänna riktlinjer. Kommunen kan 

dock vid byggande i större omfattning planmässigt 

underlätta byggandet i byarna genom 

att, i samråd med respektive byagrupp, utarbeta 

och anta områdesbestämmelser. Sådana 

finns redan i vissa byar. Det är viktigt att arbetet 

med att ta fram byautvecklingsplaner och 

Stadsbyggnadskontorets arbete med eventuella 

områdesbestämmelser sker samordnat. 

Vad gäller teknisk försörjning skall enskilda 

lösningar så långt som möjligt uppmuntras 

och godkännas där kommunala anläggningar 

saknas. I takt med att nya och bättre lösningar 

för avloppshantering tas fram bör dessa tilllämpas. 

Där enskild dricksvattenförsörjning är möjlig 

bör också sådan prioriteras framför anslutning 

till allmän anläggning. Detta ligger i linje 

LANDSBYGD 67

med såväl det Agenda 21-arbete som pågår i 

kommunen som beredskaps- och sårbarhetsskäl. 

Inom F1-området gäller särskilda förutsättningar 

med begränsningar 

för 

bebyggelseutvecklingen 

i syfte att 

behålla en långsiktig 

handlingsfrihet 

för den 

framtida expansionen 

av Umeå 

stad. Även inom 

fritidsområdena 

längs kusten gäller 

särskilda planeringsförutsättningar. 

I princip skall 

kommunal service behandlas lika över hela 

kommunen, vilket innebär att servicen baseras 

på det serviceunderlag som finns i respektive 

område. Vid sviktande underlag skall initiativ 

som tas för att hitta nya serviceformer 

stödjas, både vad gäller den kommersiella servicen 

och, så långt möjligt, även inom den offentliga 

servicen. 

Lanthandeln utgör i dag basen för den kommersiella 

handeln. Kommunen skall även fortsättningsvis 

stödja medborgarna och handeln 

med hemsändningsbidrag och även i övrigt 

uppmuntra alla initiativ som tas för att addera 

ytterligare service till dessa butiker. Pågående 

strukturomvandling inom både handel och 

service är dock långsiktigt ett hot mot bl a lanthandeln. 

För att bättre kunna möta denna strukturomvandling 

och skapa handlingsutrymme 

föreslås att en särskild handelsoch serviceutredning 

för Umeå kommun genomförs, som 

i ett långsiktigt perspektiv klarlägger förutsättningarna 

för den framtida handelsoch servicestrukturen 


Lanthandeln är landsbygdens kommersiella bas – i Stöcke, Konsum. 

Vad gäller näringslivets utveckling i kommunens 

landsbygd är enskilda initiativ basen för 

en sådan utveckling. Kommunen förutsätter 

att respektive byautvecklingsgrupp i sitt arbete 

så långt som möjligt försöker hitta finansiering 

för sådana initiativ via glesbygdsmedel, 

EU-medel etc. Kommunen har anslagit 

speciella medel för medfinansiering av exempelvis 

Leader-projektet Stad och land, hand i 

hand. Den snabba 

utvecklingen inom 

IT-området 

kommer att ge 

nya möjligheter 

vad gäller exempelvis 

distansarbete. 

Kommunikationerna 

är en viktig 

faktor för landsbygdsutvecklingen. 

ULTRA har 

ansvaret för att 

upprätta årliga 

trafikförsörjningsplaner för Umeå kommun, 

dvs även inom landsbygdsdelarna. ULTRA 

bör därför kommunicera med byautvecklingsgrupperna 

kring dessa frågor. Ringbilstrafik 

kan i glesbygd utgöra ett komplement när resandeunderlaget 

inte medger busstrafik. 

Vägnätet på landsbygden uppvisar i många 

fall stora brister vad avser bl a bärighet och 

tjälsäkerhet. Av förberedelserna inför nytt trafikpolitiskt 

beslut 1998 framgår dock att statens 

avsikt är att öka resurserna för drift och 

underhåll samt för bärighetshöjande åtgärder 

i norra Sverige, men att väginvesteringarna, 

liksom i övriga delar av landet, minskar. 

Konsekvenser 

Landsbygden utgör en attraktiv arbets- och 

boendemiljö för kommunmedborgarna. Ett 

starkt stöd för bevarande av den service och 

handel som finns idag skapar trygghet, främst 

för de äldre och rörelsehindrade invånarna som 

vill bo kvar i sin hemby. 

Samarbetet mellan kommunen och byns invånare 

i framtagandet av byautvecklingsplaner 

gör att byns viljeinriktning lyfts fram tydligare 

och kan vägas in i kommunens översiktsplanering. 

68 LANDSBYGD


Umeå kommun har en bra livsmiljö där aktiviteter och engagemang medverkar 

till att skapa en jämlik miljö i dess bredaste mening. Medverkan och 

deltagande i kulturella upplevelser och fritidsaktiviteter bidrar till att man kan 

känna sig delaktig och behövd. Vad innebär inte en konsertupplevelse eller klubbkänsla 

i idrotten för samvaron? Kommunen erbjuder attraktiva boendemiljöer 

med stadsdelsnära mötesplatser i form av tillgängliga lokaler och anläggningar 

i närmiljön. Detta utgör grunden för medverkan och samverkan i föreningsgemenskap 

och kollektivt ansvarstagande för gemensamma intressen. Kommunen 

har också en kultur-, fritids- och rekreationsmiljö som upplevs som en av 

landets mest kompletta. I denna miljö erbjuds kulturella och idrottsliga upplevelser 

av högsta klass; något som utvecklat Umeå som nationellt centrum inom vissa 

kulturella spetsområden. Variation och mångfald möjliggör både organiserade 

och spontana verksamheter och upplevelser i olika egna aktiviteter och större 

publikevenemang. Umeälvslandskapet har blivit en pulsåder för rekreation, friluftsliv 

och kultur. Kultur och fritid utgör en viktig byggsten för livskvalitet, upplevelser 

och delaktighet. 

Att uppnå 

Det övergripande kultur- och fritidspolitiska 

målet är att erbjuda alla invånare en mångsidig 

livsmiljö. 

Med bostadsområdet som bas utvecklas 

stadsdelsnära mötesplatser och mindre anläggningskrävande 

verksamheter i närområdet till 

boendet. Som komplement och balans till de 

resurser som finns i bostadsområdena, skall 

även finnas centrala, kommungemensamma 

resurser i form av större och mer specialiserade 

anläggningar för kultur- och fritidsändamål 

som behövs för att tillgodose en kommun av 

Umeås storlek. 

Med utgångspunkten att en mångkulturell 

miljö utgör den bästa grunden för utveckling 

och att integration mellan etniska grupper i 

sig har ett värde, ska samverkan och möten 

mellan olika kulturer stimuleras. 

De viktigaste och mest prioriterade målen 

när det gäller utveckling av fritids-, rekreations- 

och utflyktsområden är att öka tillgängligheten 

till Umeälvslandskapet, Nydalaområdet 

och Tavelsjöområdet, samt att göra fritidsfisket 

öppet för alla. 

Inom kulturområdet är den övergripande 

inriktningen att alla medborgares goda möjligheter 

till kulturella upplevelser och egna 

kulturella aktiviteter, skall utgöra grunden för 

att kommunen hävdar sig som nationellt och 

internationellt kulturellt centrum i Europa. 

För att utveckla kultur- och fritidsområdet 

är målsättningen även att fördjupa samarbetet 

och samverkan mellan i första hand fritid, kultur, 

skola, sociala och genom mobilisering av 

det ideella arbetet i föreningslivet. Utgångspunkten 

är att utveckling genom samverkan 

inte bara är en kultur- och fritidsfråga utan en 

viktig samhällsfråga. Den gemensamma kulturen 

satt i relation till andra kulturer är ett viktigt 

kitt i samhällsbygget och betyder mycket 

för individens identitet. Den griper in i samhällslivets 

alla delar – vård och omsorg, skola, 

miljö och stadsbyggnad, fritid och arbetsliv. 

KULTUR OCH FRITID 69

Nydalaområdet är ett prioriterat utvecklingsområde. 

Inom föreningslivet innehar idrotten genom 

sin breda bas i ungdomsutövandet en särställning, 

vilket motiverar upprätthållande av stimulansinsatser 

för att ge ungdomen fortsatt 

utrymme, men även att visa på förebilder i 

form av idrottsutövare på nationell och internationell 

nivå. 

Kulturlivet skall omfatta en mångfald av 

konstnärliga uttryck och organisatoriska former 

och bestå både av en stabil infrastruktur 

och tillfälliga evenemang på högsta internationella 

nivå. Basen utgörs emellertid av plats 

i bostadsområdena för musikutövande, teater, 

studiecirklar och andra uttryck för kulturell 

samvaro. 

70 KULTUR OCH FRITID

Idag 

Tillgången till kultur och fritid är av vital betydelse 

för upplevelsen av en god levnadsmiljö. 

Genom sin kraftiga tillväxt kan Umeå för 

närvarande inte prioritera alla de önskemål som 

finns utanför de lagreglerade verksamhetsområdena. 

Den tidigare mer kraftfulla expansionen 

har ersatts av en målmedveten successiv 

utbyggnad på de villkor som erbjuds genom 

stimulans av skilda aktörers ansvarstagande 

och medverkan. Denna prioritering har möjliggjort 

en utveckling för främst ridsporten, 

badverksamheten och musikområdet. 

Förändringar i samhälle och arbetsliv innebär 

en kraftig ökning av arbetsfri tid för en 

växande del av befolkningen. Våra fritidsvaneundersökningar 

pekar på en ökad segregation 

och risk för större klyftor i samhällslivet. Kultur- 

och fritidspolitiken är ett instrument för 

att motverka dessa utvecklingstendenser och 

medverka till delaktighet och demokrati. I 

många stadsdelar finns redan den mångkulturella 

miljö som utgör kännetecken på integration. 

Etnisk mångfald och kulturell bredd utgör 

en av de stora tillgångarna att ta tillvara 

för Umeås utveckling. 

Alla bostadsområden ska ha tillgång till 

idrottsplatser, närrekreation och elbelysta 

motionsspår, aktivitetsytor för utomhusverksamhet 

och inomhuslokaler för ungdomsverksamhet 

och friskvård. Det ska likaså finnas 

samlingslokaler för kultur- och föreningsverksamheter 

samt biblioteksverksamhet som betjänar 

allmänhet, skola och barnomsorg. Även 

i kommunens landsbygdsdelar ska möjligheter 

finnas att mötas utomhus och i bygdegårdar 

och genom bokbussen få tillgång till nöjesläsning 

och information. 

Skolans lokaler utgör en bas för fritidsverksamheten 

i stadsdelarna och ska utformas med 

hänsyn till detta. På landsbygden utgör ofta 

samlingslokaler och idrottsanläggningar grunden 

för den sociala gemenskapen. 

Kommunen medverkar till att utveckla och 

ge förutsättningar för större gemensamma arenor 

för arrangemang och upplevelser. Det är 

av stor betydelse för kommunens livsmiljö att 

mark säkerställs för dessa behov i trafikorienterade 

lägen och att handlingsfrihet finns för 

publikanläggningar i centrala lägen och efter 

verksamhetens förutsättningar. Både kulturen 

och idrotten har gemensamma lokalbehov var 

för sig i detta avseende. 

KULTUR OCH FRITID 71

Att göra 

Umeå är idag nationellt centrum för flera kulturella 

uttrycksformer med musik i spetsen. 

Ambitionen är att i linje med det kulturpolitiska 

handlingsprogrammet befästa och utveckla 

denna position som kulturellt centrum 

i norra Europa. 

Planeringen av fritidsverksamheten utgår 

från de förutsättningar som erbjuds i naturmiljön, 

befintliga anläggningar och lokaler, 

men också i mycket hög grad utifrån förekomsten 

av engagerade och entusiastiska ledare 

inom föreningslivet och medlemmars insatser. 

Frivillighet och samverkan utgör grunden 

för en bra livsmiljö där man kan känna sig 

delaktig i ett sammanhang. Att mobilisera till 

engagemang för aktiviteter i sin närmiljö är 

en grundläggande utgångspunkt för planering 

av fritid. De medel som står till förfogande 

för verkställighet är kommunalt subventionerade 

lokaler, kontantstöd och personal som 

förstår att medverka och stimulera till denna 

mobilisering av föreningslivets egen kraft. 

Fritids-, utflykts- och rekreationsområden 

ska göras tillgängliga med hänsyn till läge, 

naturliga förutsättningar och utvecklingspotential. 

Det främsta instrumentet är bindande överenskommelser 

med markägare om skogliga 

åtgärder i linje med friluftslivets behov. Erfarenheten 

pekar alltmer på nödvändigheten av 

kommunala markförvärv för att långsiktigt 

säkerställa allmänintresset. Detta gäller särskilt 

för de fritidsområden i anslutning till staden 

som är prioriterade utvecklingsområden: Umeälvslandskapet, 

Nydalaområdet och Tavelsjöområdet. 

Genom utbyggnad av rastplatser och strövstigar 

och samarbete med lokala organisationer 

kan kommunens invånare få mer kunskap 

om ekologiska sammanhang och varligt resursutnyttjande. 

I samverkan med fiskevårdsområden och 

fiskerättsägare ska förutsättningar för fritidsfiske 

tas tillvara och utvecklas. Bland kommunens 

strömmande vattendrag och sjöar intar 

Umeälven en särställning, men även kuststräckan 

utgör en outnyttjad potential för fritidsfiskets 

utveckling. 

Kustbaden vid Bettnesand och Norrmjöle 

utgör vid sidan av Nydalasjön de mest frekventa 

besöksmålen i kommunen, något som 

motiverar en modernisering av baden. Lokala 

badplatser i landsbygden utgör naturliga komplement 

och genom samarbete med båtorganisationerna 

skall en utveckling av det båtburna 

fritidslivet stimuleras. 

Större idrotts- och rekreationsanläggningar 

är ett nödvändigt komplement till de mindre 

basanläggningarna i bostadsområdena och är 

viktiga förutsättningar för livsmiljön i en expanderande 

kommun. I 20-området utgör en 

möjlig potential för en framtida utveckling för 

detta ändamål. 

Det enskilt mest betydande stödet till organisationslivet 

är tillgången till kommunens 

lokaler. Att göra skolorna till en naturlig samlingspunkt 

i bostadsområdena och till en mötesplats 

för alla, gamla som unga, är en utgångspunkt 

för kultur och fritid. 

Konsekvenser 

Planeringen av rekreation, fritid och idrott sker 

i nära samverkan med naturvården. I samband 

med planering av nya bostadsområden måste 

lokalprogrammen för skolan ta hänsyn till de 

behov som föreningsliv och organisationer har. 

Större trafikalstrande publikanläggningar 

måste säkerställas och lokaliseras med en lång 

planeringshorisont för att ge bästa möjliga 

handlingsfrihet. En ny konserthall, ny badanläggning, 

nytt hästsportcentra, ny huvudarena 

för publikarrangemang, samlade sportfältsytor, 

konstisanläggning och alpin skidanläggning 

utgör exempel på företeeelser som påverkar 

Umeås regionala roll och kräver långsiktig 

planering. 

Barn och ungdomars särskilda behov av förnyelse 

och möte med nya företeelser i tiden 

bör säkerställas plats, gärna i samnyttjande 

med andra ändamål. Detta kan vara replokaler 

för rockgrupper, nya trender, spontana samlingslokaler 

både i centrum och i bostadsområden. 

De områden som särskilt prioriteras utöver 

de i avsnittet redan nämnda är Holmöarna, 

Norrbyskär och Sävarådalen. Därutöver finns 

en lång rad områden i kommunens landsbygdsdel 

som i samverkan med lokala intressenter 

utgör utvecklingsbara utflyktsmål. 

72 KULTUR OCH FRITID


Kulturlandskap i Djäkneböle. 

Det är Umeå kommuns målsättning att skydda och bevara kulturhistoriskt 

värdefulla byggnader och bebyggelsemiljöer, fornlämningar och kulturlandskap, 

samt att hävda kulturmiljövården i samhällsplaneringen. 

Idag 

Från den 1 juli 1995 ställer Plan- och Bygglagen 

(PBL) högre krav än tidigare på kommunernas 

översiktsplanering. Bl a har kraven på 

inventering och redovisning av kulturmiljövärdena 

skärpts. Vid planläggning och tillståndsprövning 

ställs dessutom större krav på ställningstaganden 

till kulturmiljövärdena. Av översiktsplanen 

bör också tydligt framgå vilka anspråk 

på skydd och tillvaratagande, och på hänsyn 

vid förändringar och utveckling, som ställs 

av både riks- och lokala kulturmiljöintressen. 

Riksintressanta kulturmiljöer har idag ett 

övergripande skydd av Naturresurslagen 

(NRL). Följande nio områden inom Umeå kommun 

är idag skyddade som riksintressen: Snöan, 

Norrbyskär, röseområdet Åheden-Nordansjö, 

Västerbacken i Holmsund, Holmöns by, 

Stor-Fjäderägg, delar av Umeå centrum, Norrfors–Klabböle 

och odlingslandskapet längs Vindelälven 

vid Rödåsel. Dessa redovisas utförligare 

i avsnitten Riksintressen och Områdesvisa 

riktlinjer. 

Skyddet för de lokalt intressanta kulturmiljöerna 

i kommunen är däremot bristfälligt. 

Fornlämningar är skyddade genom Kulturmin- 

KULTURMILJÖVÅRD 73

neslagen (KML), men övriga kulturmiljöer, 

kulturlandskap, bebyggelsemiljöer eller enskilda 

byggnader har ett vagt formellt skydd. Detta 

gäller särskilt i områden som inte omfattas 

av fördjupade översiktsplaner eller som ligger 

utanför detaljplanelagt område. 

Några viktiga fornlämningsmiljöer finns på 

följande platser: 

• På Djupsundsberget i Holmsund. Husgrunder, 

stensättningar och kompassros liknande 

den på Stor-Fjäderägg. 

• I Västra Stöcksjö. Bronsåldersgravar, stensättningar 

och rösen med hällkistor. 

• I Röbäck, Umeå. Gravfältsområde. 

• Väster om Nydalasjön, Umeå. Gravfält, rösområden 

och boplatser från bronsåldern. 

• Vid Mjösjön. Skeppsättning och rösen. 

• På Rävelmyrberget vid Ängersjö. Gravfält 

från bronsåldern. 

• I Rösåsen (delvis inom Nordmalings kommun). 

Gravfält från bronsåldern. 

• På ön Tarv utanför Obbola. Husgrunder, 

tomtningar och kompassros. 

• Stora Romlet, Obbola. Stensättningar från 

vikingatid. 

Antalet kända fornminnesmiljöer har sedan 

1990 ökat från cirka 670 till ungefär 1␣ 000 och 

kompletterande inventeringar bl␣ a av Holmön 

bör snarast utföras, liksom en aktuell fornminnesanalys. 

Inventeringar av framför allt äldre byggnader 

och bebyggelsemiljöer har gjorts under 70- och 

80-talen. I bevarandeförslag tillkomna 1974– 

84 behandlas Brattby, Böle–Teg, Djupvik–Lövön 

(Holmsund), Gubböle, Obbola, Röbäck, Tavelsjö 

och Täfteå. 

Under 1997 har en bebyggelsehistorisk inventering 

utförd av Västerbottens museum färdigställts. 

Inventeringen omfattar 30 byar och 

sju stadsdelar inom kommunen, uppdelade i 

Yttre byar, Inre byar och Umeå tätort. 

De yttre byarna är 22 till antalet: Blomdal, 

Botsmark, Bullmark, Djäkneböle, Flurkmark, 

Granön, Högliden, Hörnefors, Hörneå, Hössjö, 

Ivarsboda, Kasamark, Kylören, Norrbyn, 

Norrmjöle, Rismyrliden, Skeppsvik, Sävar, 

I kvarteret Ymer i Umeå finns några trähus kvar från 1890-talet. 

74 KULTURMILJÖVÅRD

Tväråmark, Täfteböle, Åkerbäck och Överboda. 

De åtta inre byarna är Anumark, Degernäs, 

Ersmark, Hissjö, Innertavle, Kulla, Strömbäck 

och Tjälamark. 

I den tredje delen ingår sju stadsdelar i Umeå 

tätort: Backen, Berghem, Fridhem, Haga/Sandbacka, 

I20, Sofiehem/Gimonäs och Ön. 

Inventeringen innehåller förutom själva objekten 

även bebyggelse- och samhällshistoriska 

översikter samt kortfattade bevarandeförslag. 

Trots att ovan nämnda inventeringar är omfattande 

kommer beslutsunderlag att saknas för 

bebyggelse- och kulturmiljöer tillkomna under 

efterkrigstiden. Kompletterande inventeringar 

och bedömningar gällande hela kommunens 

yngre kultur- och bebyggelsemiljöer, måste därför 

snarast genomföras. Likaledes måste inventeringar 

och ställningstaganden till bevarande 

av kulturlandskapet göras. 

Att göra 

En förutsättning för att kunna uppfylla PBL:s 

intentioner är, att alla som direkt berörs av den 

fysiska planeringen av mark och vatten, är insatta 

i och respekterar bebyggelsemiljöns och 

kulturlandskapets värden. Detta kräver kompetens, 

engagemang och adekvata beslutsunderlag 

samt kompletta och aktuella inventeringar 

av kulturmiljöer liksom ställningstaganden till 

dessa. 

Idag görs punktvisa ställningstaganden till 

kulturmiljön t ex i samband med upprättande 

av detaljplaner eller vid ansökan om bygglov. 

Utan översiktliga avsiktsförklaringar och ställningstaganden 

till kulturmiljöfrågor, får den 

praktiska tillämpningen onekligen en sporadisk 

karaktär där känsliga miljöer riskerar att förlora 

sina kulturella värden. 

I avvaktan på ett övergripande kommunalt 

kulturmiljöprogram, är det för närvarande inte 

möjligt att redovisa en samlad bild av de lokala 

kulturmiljöerna. 

För att underlätta ställningstaganden i bebyggelsefrågor 

i tätbebyggda områden, behöver 

befintliga arkitektoniska och kulturmiljömässiga 

värden ytterligare synliggöras. Dessa 

analyser bör även innehålla resonemang kring 

och kriterier för en tänkt nybebyggelse. För 

särskilt känsliga miljöer bör mer detaljerade 

redovisningar göras, t ex kvartersvisa studier. 

Den stadsbildsanalys som 1979 gjorts för centrala 

Umeå bör revideras, utvidgas och kompletteras 

till att omfatta dels den nya stadskärnan 

och dels områden utanför centrala staden. 

För att ytterligare stärka förutsättningarna 

för att en framsynt planering av stad och land 

integreras med kulturhistoriska och estetiska 

värden, behöver ett handlingsprogram för arkitektur 

och formgivning utarbetas. Programmet 

skall bl a inriktas på att kvalitetsaspekter 

inte underställs kortsiktiga ekonomiska överväganden, 

samt på att det offentliga byggandet 

blir kvalitetsmässigt föredömligt. 

Åtgärder 

Umeå kommun skall upprätta ett övergripande 

kommunalt kulturmiljövårdsprogram. Programmet 

skall vara anpassat till den kommunala planeringens 

behov, genom att innehålla inbördes 

värderingar av miljöer och objekt. 

Några förutsättningar för upprättandet är: 

• Färdigställande av museets pågående bebyggelse- 

och kulturmiljöinventering. 

• Kompletteringar av samtliga inventeringar 

och bevarandeprogram med miljöer och objekt 

från efterkrigstiden. 

• Framtagande av kompletterande fornminnesinventeringar 

och aktuell fornlämningsanalys. 

• Områdes- och kvartersvisa program för bedömning 

av stadsbilden. 

• Upprättande av ett övergripande handlingsprogram 

för arkitektur och formgivning. 

Umeå kommun skall sprida kunskap om och 

inspiration kring kulturmiljöfrågor t␣ ex genom 

att: 

• Sprida aktuella inventeringar. 

• Framställning av enkla kulturmiljö- och arkitekturguider 

i tryckt och digital form. 

• Aktiv marknadsföring av informationsmaterial. 

KULTURMILJÖVÅRD 75

Nyupptäckta hällristningar i Norrfors skyddas av fornminneslagen. 

• Aktivt arbeta för att man inom skolan använder 

sig av befintligt informationsmaterial 

om hembygdens kulturhistoria. 

• Utställningsverksamhet. 

Konsekvenser 

Kulturmiljövården står inte sällan i konflikt med 

andra allmänna intressen. Detta gäller i synnerhet 

i tätbebyggda områden med starkt förändringstryck, 

men även i mindre skala på landsbygden. 

Äldre kulturbyggnader och bebyggelsemiljöer 

kan lätt förvanskas av vällovliga, 

men okänsliga omoch tillbyggnader. De kompletteringar 

inom stadskärnan, som ur många 

aspekter är önskvärda, medför dessvärre inte 

alltid de förändringar av traditionella bebyggelsemiljöer 

som kan anses lämpligt. 

Under planperioden kommer ett flertal kompletteringar 

inom stadskärnan att bli aktuella. 

Många stadsdelar i Umeå, äldre som yngre, har 

ett stort kulturmiljövärde och en noggrann anpassning 

av ny bebyggelse måste krävas. Detta 

kan gälla mer omfattande byggande på Öns 

norra udde eller mindre kompletteringar i Centrala 

Stan. 

Inom centrala Umeå bör efter slutförd arkitekttävling, 

beslut tas om framtiden för de 

kvarvarande ridhusen och stallarna vid stadshuset. 

Andra viktiga byggnader som kan sparas 

till kommande generationer, är de få kvarvarande 

trähusen i Centrala Stan t␣ ex på kvarteren 

Höder och Ymer, samt gymnastikhuset 

på kvarteret Nanna. 

Utanför Centrala Stan kommer de omfattande 

trafikanläggningar som planeras, att innebära 

stora ingrepp i älvsmiljön och i de äldre 

kulturlandskapen. Botniabanan, vars sträckning 

ännu inte är fastställd, är en sådan. Men även 

inom centrala Umeå kan trafikanläggningar av 

olika slag, t␣ ex alltför utrymmeskrävande planskildheter, 

komma att medföra oreparabla ingrepp 

i en traditionell stadsmiljö. 

76 KULTURMILJÖVÅRD

Grönstruktur 

Umeå stads gröna struktur är mångfunktionell och tillgodoser samtidigt många 

olika behov. Parkerna är i framtiden fler och mer varierade, med inslag av 

både naturliga biotoper och kulturella mötesplatser. Långa, sammanhängande 

och trafiksäkra grönstråk är säkerställda kring och genom Umeå. Stråken gör 

det möjligt att t ex vintertid åka skidor flera mil inom staden eller att under 

sommaren odla grönsaker och återcirkulera sin kompost. I utkanten av staden 

finns stora sammanhängande friluftsområden som går som kilar in i stadsbebyggelsen. 

Sammantaget ger grönstrukturen vår stad en värdefull biologisk mångfald, 

bättre luft- och vattenkvalité, stadsnära naturupplevelser, fina rekreationsmiljöer 

samt bevarade kulturhistoriska värden. 

Att uppnå 

Under denna rubrik redovisas förslag på att 

vissa områden bevaras och att andra utvecklas 

för att bättre tillgodose de anspråk, som 

ställs på de gröna delarna av staden. Den karta 

som presenteras, Umeå – Grön vision, utgör 

en sammanfattning och i viss mån också 

en prioritering av dessa åtgärder. 

Älven är med sina strandområden och angränsande 

marker en viktig del av Umeås identitet. 

Möjligheten att röra sig längs stränderna 

och även tvärs över älven är väsentlig för både 

människor och djur. Kommunikationerna behöver 

utvecklas till sammanhängande stråk på 

ömse sidor om älven. För att knyta ihop attraktiva 

områden och minska älvens barriäreffekt, 

finns därför ett behov av ett antal nya 

gångbroar. I älvslandskapet finns flera större 

områden som har mycket stor betydelse som 

rekreationsområden. Trots detta kommer vissa 

exploateringar kunna ske utan att tillgängligheten 

till älven åsidosätts. Avsikten är att 

gröna stråk ska rymmas även inom sådana exploateringar. 

Vid sidan av den framtida bebyggelsen 

ska det här vara möjligt att skapa omväxlande 

rekreationsmiljöer med ängar, betesmark 

och skog. 

Vissa branta strandbrinkar och bäckraviner 

har gamla lövträdsbestånd som är viktiga att 

skydda. Detsamma gäller de grunda bottnarna 

i älven, som är av betydelse för det biologiska 

livet i älven. Dagvatten skall, så långt som möjligt, 

tas om hand i små våtmarker med rik flora 

innan vattnet når älven. 

De sammanhängande gröna stråken kan bitvis 

vara mycket smala, kanske bara 20–30 meter 

medan det, där stråket är en del av en park, 

kan vara hundratals meter brett. På extrema 

punkter kan det vara så smalt som en gångtunnel 

under en hårt trafikerad väg. Det skall bli 

möjligt att åka skidor från Stadsliden till I20, 

ner till älven och sedan fortsätta längs denna 

och upp mot Nydalasjön eller tillbaka till Stads- 

Älven är en viktig del av Umeås identitet. 

GRÖNSTRUKTUR 77

liden. Förutom älvstråket finns det ett antal länkar 

som måste säkras eller tillskapas för att det 

skall gå att uppnå dessa kvaliteter. Här krävs 

också att de befintliga förbindelserna inte försvinner 

vid byggande av nya vägar och stadsdelar. 

Stråken väntas även 

leda till ökat nyttjande av 

grönområden och dessutom 

fungera som ”korridorer” 

för växt- och djurliv. 

Stora grönområden i 

stadsranden och som kilar 

in i stadsbebyggelsen har 

störst betydelse för den biologiska 

mångfalden och för 

umebornas möjligheter att 

röra sig i skog och mark, 

sommar som vinter. De 

viktigaste områdena utgörs 

av skogsområdena kring 

Nydalasjön, delar av I20:s 

övningsfält, Röbäcksterrängen 

och Stadsliden. I 

Stadsliden är hotet främst 

många små anspråk, som 

vart och ett kan verka 

harmlöst, men som sammantaget 

leder till minskade biologiska och 

rekreativa kvalitéer. Vid planering av ny bebyggelse 

i de stora områdena kring Nydalasjön 

och inom I20 måste kraven på stora, sammanhängande 

skogsområden beaktas. 

De närmast belägna parkerna och skogsområdena 

är viktiga. Många kommunmedborgare, 

främst barn och äldre, tillbringar en stor del av 

sin fritid här. Umeå har god tillgång på närparker 

utom i två områden, Ålidhem och norra 

delen av centrum. I dag finns dessutom forskningsresultat 

som pekar på att barnens utemiljö 

kring daghem och skolor är mycket viktiga 

för inlärning liksom för fysisk och psykisk utveckling. 

De gröna ytorna kan lösa många kommunaltekniska 

problem som t ex brist på ytor för 

snö, dagvatten och omhändertagande av komposterat 

avfall. Ett fullskaligt test bör utföras 

längs Tvärån. Det bör dessutom kombineras 

med åtgärder för att göra detta stråk mer omväxlande 

och attraktivt att vistas i. 

Nedre delarna av Tvärån är en lummig oas nära centrum. 

Idag 

Det har länge saknats ett begrepp för allt det 

viktiga som grönskan, vattnet, marken och allt 

det levande står för. Begreppet grönstruktur 

infördes i Plan- och Bygglagen 

1995. Där uppmärksammas 

stadens ”gröna 

områden” för de ekologiska, 

sociala och kulturella 

värdena samt för att de ska 

utgöra en självklar del i den 

framtida bebyggelseplaneringen. 

I begreppet ingår 

bl␣ a: 

• Den zon av naturmark 

som skiljer staden från 

landet. 

• Stora och små naturområden 

som sjöar, bäckar 

och kuster. 

• Parker, skol- och kyrkogårdar, 

alléer och andra 

gröna områden. 

• Privata trädgårdar och 

bostadsområden. 

• Gröna restytor med natur- 

eller kulturprägel. 

Grönstrukturen är en del av staden liksom bebyggelsen 

(bebyggelsestrukturen) och gatorna/vägarna 

(infrastrukturen). Det är dessa tre 

strukturer, som bygger upp staden till vad den 

är. Grönstrukturen omfattar således all mark, 

som inte är bebyggd eller belagd. Den följer 

inte några administrativa gränser. 

För bofinken, fjärilen, vattendroppen eller 

fröet spelar ägarförhållanden ingen roll. 

Det mest kännetecknande för grönstrukturen 

är att samma områden fyller flera funktioner; 

en gammal park är ett kulturhistoriskt värdefullt 

objekt samtidigt som den har social betydelse 

för både de kringboende och för staden 

som helhet. Dessutom innehåller parken 

gamla träd, som är av betydelse för den biologiska 

mångfalden. 

Grönstrukturens betydelse och funktioner brukar 

sammanfattas i tre olika aspekter: 

78 GRÖNSTRUKTUR

Ekologiska aspekter: biologisk mångfald och 

kretsloppsteknik 

Grönstrukturens ekologiska aspekter är betingade 

av hela systemet av växter, djur, mark, 

vatten, klimat och mänsklig påverkan. De har 

betydelse inte bara för 

många djurs och växters 

möjlighet att leva, utan också 

för vår tekniska försörjning. 

Vi utnyttjar mark och 

vattendrag som recipienter 

för avfall av olika slag. 

Grönstrukturen kan ta hand 

om dagvatten så att det inte 

belastar reningsverk eller 

förorenar vattendragen och 

den kan ta emot komposterat 

avfall från hushåll och 

trädgårdar. Den har också 

stor betydelse som luftrenare 

och som klimatreglerare 

genom att dämpa vind, ge 

skugga och utjämna temperaturskillnader. 

Sociala aspekter: vårt nyttjande 

av grönstrukturen 

Den sociala aspekten behandlar vårt nyttjande 

av den gröna strukturen för rekreation, motion, 

lek, daglig naturupplevelse, odling och 

även för vår förståelse av naturens kretslopp. 

Det är den aspekt som av tradition uppmärksammats 

mest i tidigare planeringsrutiner. Studier 

har visat att vi tillbringar huvuddelen av 

vår fritid nära vår bostad i trädgården, närparken 

etc. Särskilt för ekonomiskt svaga grupper 

som barn och äldre, vilka tillsammans utgör 

hälften av befolkningen, är den närmaste miljön 

oumbärlig för den dagliga rekreationen och 

av stor betydelse för den psykiska och fysiska 

hälsan. 

Kulturella aspekter: stadens historia och karaktär 

Ur den kulturella aspekten menar man att grönstrukturen 

är en del av vårt kulturarv. Trädgårdar, 

parker, kyrkogårdar, odlingslandskap 

och friluftsområden berättar om stadens historia 

och utveckling och är därför viktiga att 

Gång- och cykelbroar minskar älvens barriäreffekt. 

bevara. Umeås skönhet och särprägel formas 

främst av samspelet mellan bebyggelsen, vattnet, 

topografin och grönskan. Ett Umeå utan 

sina björkar, eller utan Stadsliden, skulle inte 

alls vara detsamma som det är i dag. Grönskan 

har således stor betydelse 

för stadsbilden och 

stadens karaktär och identitet. 

Grönstrukturen skapar 

en ram runt staden och 

delar in den i fattbara enheter. 

Att göra 

I pågående arbete med 

grönstrukturprogram föreslås 

åtgärder som skall ligga 

till grund för den fortsatta 

planeringen. Genomförandet 

av förslagen blir i 

några delar beroende av 

den fortsatta bebyggelseutvecklingen, 

medan vissa 

delar kan leva ”ett eget 

liv”, vilket innebär att de 

kan genomföras som åtgärder 

för sig. Det senare gäller för de flesta av 

förslagen. Sålunda kan de ännu ej planlagda 

delarna längs älven säkerställas som parkmark 

för att bevaras för framtiden. I samband med 

exploateringar i älvslandskapet är det viktigt 

att tanken om bevarade grönstråk ges utrymme 

även inom exploateringarna. Detta är särskilt 

viktigt vid Ön och Lundåkern. Utvecklandet 

av gröna stråk, liksom bevarandet av 

gröna kilar, skall bevakas i bebyggelseplaneringen. 

Åtgärder för utveckling av befintliga parker, 

utveckling av barnens utemiljö samt satsningar 

på planteringar längs gatorna är angelägna. 

I synnerhet bör de två förstnämnda åtgärderna 

prioriteras. 

De befintliga parkerna ska utvecklas på något 

av följande tre olika sätt: 

• Så att de blir mer omväxlande genom anläg 

GRÖNSTRUKTUR 79

gande av buskage, dungar, torrängar och betesmarker. 

Våtmarker bör anläggas för att 

biologiskt berika miljöerna. Vissa områden 

i naturparker kan lämnas till fri utveckling. 

• Så att de blir mer omväxlande genom att 

anlägga vackra planteringar, blommor, vattenytor 

och sittmöjligheter. Vårdade ”miniparker” 

anläggs främst i de områden som i 

dag saknar en sådan centralpunkt. 

• De kulturhistoriskt värdefulla parkerna skall 

vårdas så att dess värden bevaras. Eftersom 

parker är levande, krävs kontinuerlig skötsel 

och ibland behöver planteringar och träd 

bytas ut. 

lokalt omhändertagande av dagvatten 

Dessutom bör nya parker anläggas i områdena 

Ålidhem och norra delen av centrum. Förslag 

finns på tre områden som alla är tänkbara 

och skall utredas vidare. 

Utvecklingsprojektet längs Tvärån bör genomföras 

för att testa de nedan redovisade åtgärderna 

och konstatera om de har bärighet i 

praktisk tillämpning. 

• I anslutning till dikena norr om Rödberget 

kan våtmarker anläggas för att höja vattenkvalitén. 

Dagvattnet från Västerslätt kan renas 

på motsvarande sätt innan det når Tvärån. 

• De öppna gräsytorna omkring ån vid Västerslätt 

och Rödäng kan delvis omvandlas 

till ängsmark, betesmark eller odlingslotter. 

• Längs ån kan man plantera buskrika miljöer 

till fromma för faunan både på land och i 

vattnet. 

• Vandringshinder för fisk i nedre delen av 

Tvärån kan elimineras genom fisktrappor. 

I Umeå äger staten och landstinget många grönområden 

som är av strategisk betydelse för de 

gröna stråken genom staden, t ex Lilljansskogen. 

Planeringen av dessa områden bör 

ske med hänsyn även till park- och rekreationsintressen. 

Ett projekt startas för att se till att så många 

skolor och daghem som möjligt får en rik och 

varierad utemiljö. Det kan röra sig om en liten 

naturskog, en våtmark, en bäck, en äng eller 

odlingsmöjligheter och kanske också en viss 

djurhållning. 

Ett program för fullföljande av trädplanteringar 

längs de större gatorna, såväl i bostadssom 

arbetsplatsområden, tas fram. Det gäller 

både i gamla och i nya områden, där gatumiljöerna 

känns ödsliga och där trädplanteringar 

80 GRÖNSTRUKTUR

kan förbättra både stadsbild och klimat samt 

minska luftföroreningarna. Ett exempel i centrum 

är Storgatan där trädplanteringar avsevärt 

skulle förbättra stadsbilden och där även andra 

intressenter än kommunen skulle kunna 

medverka. Ett annat exempel är Västerslätt, 

som på sikt kan omvandlas till ett citynära 

verksamhetsområde med höga miljövärden. 

Konsekvenser 

Förslagen innebär till vissa delar begränsningar 

för framtida byggande. Tidigare har pekats 

på vikten av att i det fortsatta byggandet bevara 

gröna stråk och stora, gröna områden. 

Dessa bevarandeintressen kan komma i konflikt 

med tankar på bebyggelse. Bevarandein- 

GRÖNSTRUKTUR 81

tressena bör beaktas i planeringen av dessa områden. 

För att få en långsiktig, god lösning 

måste en sammanvägning av olika intressen 

ske. Samtidigt innebär vissa av förslagen också 

fördelar för det kommunaltekniska omhändertagandet 

av ”restavfall” som dagvatten och 

komposterbart avfall. Förslagen kan även innebära 

konsekvenser för den tekniska hanteringen 

av t␣ ex snöröjningen. Denna bör utvecklas 

så att en snösträng sparas för att bereda plats 

för skidspår i planskilda passager av gator. 

Avsnittet har koncentrerat sig på Umeå tätort. 

I fält- och analysarbetet behandlas Sävar, 

Hörnefors och Holmsund – Obbola. Dessa orter 

är väl försedda med grönstruktur, vilken på 

samtliga ställen spelar en viktig roll som identitetsskapande 

element. I Sävar och Hörnefors 

är kopplingen till respektive åar karaktärsskapande 

och den miljön bör bevaras och utvecklas 

både som ekologiskt, kulturellt och socialt 

element. För Holmsund och Obbola är det närheten 

till havet och de grönområden som ligger 

i anslutning till fritidshusområdena som 

är det mest påtagliga. Tillgängligheten till havet 

och områdenas karaktär måste bevaras 

samt för Obbolas del även utvecklas. I Obbola 

är de centrala gröna stråken i nordsydlig riktning 

viktiga att bevara. De resonemang som 

redovisats i avsnittet kan i tillämpliga delar 

överföras även till dessa områden. I det fortsatta 

grönstrukturarbetet kommer detta arbete 

att utvecklas. 

82 GRÖNSTRUKTUR


Umeå kommun har berikats med många mycket fina naturmiljöer. Det handlar 

om kontrasterna mellan stenig kvarkenkust och ladrikets slättbygd, mellan 

ödsliga tysta myrar och små brusande skogsåar, mellan storskogarnas darrande 

asplöv och Vindelälvens brus. Vi har också fått i vår hand att förvalta det kanske 

finaste av alla fågelområden i hela Norrland: Umeälvens delta med dess omgivningar. 

Med rätt vilja och lite fingertoppskänsla kan vi lämna över dessa naturmiljöer 

till nästa generation umebor i ett bättre skick än vi tog emot dem. 

Att uppnå 

Nyttjandet av vattenmiljöerna ska präglas av 

uthållighet. Åtgärder ska vidtas för att återställa 

störda vattenmiljöer och handlingsfriheten 

för de oexploaterade delarna av kustremsan 

ska bibehållas. 

Kommunens samlade areal av våtmarker får 

inte påverkas mer än marginellt. 

Umeälvens delta ges ett långsiktigt skydd 

mot exploateringar, jakt och skogsbruk. 

Inom några av de tidigare fina fågelsjöarna 

ska naturvärdena återskapas. 

Inom Umeå kommun bör, på samma sätt 

som på nationell nivå, inriktningen vara, att 

minst 5␣ % av skogslandskapet på lång sikt undantas 

från skogsbruk och istället säkerställs 

för naturvård. 

Umeå kommun ska vara ett föredöme när 

det gäller skydd av och hänsyn till värdefulla 

naturmiljöer på egen skogsmark. 

Idag 

Väsentliga delar av landets biologiska mångfald 

är hotad och kräver större hänsyn och 

skydd än vad den ges idag. De viktigaste hotfaktorerna 

är biotopförändringar i samband 

med skogsbruk och jordbruk samt miljögifter 

och försurning. 

”Naturvården är en såväl statlig som kommunal 

angelägenhet” står det i 2 § Naturvårdslagen. 

Umeå kommun genomförde 1991 två 

naturinventeringar: Översiktlig naturinventering 

och Inventering av odlingsmarker. Sedan 

dess har naturvården blivit en allt mer 

naturlig del av den kommunala verksamheten. 

Fortfarande finns dock stora kunskapsluckor 

när det gäller värdefulla naturmiljöer inom 

kommunen och hela tiden pågår arbete för att 

öka dessa kunskaper. Valet av vilka värdefulla 

naturmiljöer som bör säkerställas är därför 

beroende av den kunskap vi har idag. 

Vattenmiljöer 

Kommunens avsikter med vattenmiljöerna 

finns manifesterade i Vattenplan, antagen av 

kommunstyrelsens planeringsutskott 1996. 

Umeå kommuns kust mot Kvarken karaktäriseras 

av grunda havsområden, bräckt vatten 

och landhöjning med långsträckta, låga öar 

som nyss höjt sig över havsytan. Allt detta gör 

kvarkenområdet unikt och landhöjningen skapar 

långsamt nya värdefulla naturmiljöer i 

övergångszonen mellan hav och land. Bl␣ a 

finns här produktiva bottenområden, exponerade 

och steniga havsstränder, täta sjöfågelpopulationer 

samt en värdefull lövbård utmed 

kusten. 

Umeå kommun har också en hög grad av 

exploatering med fritidshus utmed kusten. 

Fortsatt exploatering av de få kvarvarande 

”fria” kustområdena medför konsekvenser 

både för det rörliga friluftslivet och för de ekologiska 

processerna samt begränsar framtida 

generationers handlingsfrihet. Ett stort problem 

är muddringar, grävningar, pirar och 

bankar i vattnet. Kommunen, Länsstyrelsen 

och vattendomstolen har dock nyligen påbör- 

VÄRDEFULL OCH KÄNSLIG NATUR 83

jat ett samarbete för att nå en samlad syn på 

muddringar och båtanläggningar utmed kusten. 

Umeälven, Vindelälven och Sävarån är de 

dominerande vattendragen i kommunen. Vindelälven 

har en mycket stor potential för reproduktion 

av lax men fortfarande kvarstår 

problemet att laxen har svårt att passera Stornorrfors 

kraftstation. 

Sjöar och vattendrag i kommunen påverkas 

av både surt nedfall, sulfidhaltiga alunjordar 

och naturliga organiska syror från t ex våtmarker. 

Nedfallet av försurande ämnen är i 

nivå med eller något över vad naturen tål. 

Kvicksilver deponeras och finns lagrat i 

markerna och mycket långsamt sker ett läckage 

till sjöar och vattendrag. Näringsfattiga 

sjöar är särskilt känsliga. Det nationella målet 

om kvicksilverhalt i gädda är svårt att uppfylla 

i Umeå kommun. 

Villanäs betande 

strandängar 

Storsandskär 

Botniabanebron 

Umeälvens delta 

Holmsund 

Väderhä 

Våtmarker 

Samtliga av kommunens större våtmarker inventerades 

under slutet av 1980-talet. Kunskapsläget 

är därmed mycket gott. Den mer 

än 25 000 ha stora arealen av våtmarker inom 

kommunen fyller en betydelsefull roll i vattnets 

kretslopp. Funktionen som ”dämpare” och 

uppsamlare gör att vattenflödena blir jämnare 

och påverkan på sjöar och hav minimeras. 

Våtmarkerna är också betydelsefulla bärare av 

biologisk mångfald. 

Även om ca 80 % av alla myrar i kommunen 

är påverkade av dikning i olika omfattning 

är hotet mot våtmarkerna i det perspektiv 

som vi överblickar just nu litet, både vad 

gäller nya markavvattningar och torvbrytning. 

Flygplatsen 

m 

Skogslandskapet 

Skogslandskapet är en naturmiljö som är hårt 

påverkad och fragmenterad. Den ökade kunskapen 

om känsliga arter och miljöer i kombination 

med marknadens nya miljökrav på 

det svenska skogsbruket har dock under 1990- 

talet gett oss ett skonsammare uttag av skogsråvaran. 

Det finns en samstämmig kunskap om 

att den biologiska mångfalden kräver både 

detta skonsamma skogsbruk och ett bevarande 

av stora sammanhängande områden av 

gammelskog. Fortfarande avverkas inom 

Umeå kommun områden med hotade arter. 

Åtta av de tio högst klassade skogarna i den 

översiktliga naturinventeringen har påverkats 

av avverkningar sedan inventeringen utfördes 

1991. Endast ett fåtal har skyddats. 

Kunskapsluckorna vad gäller förekomst av 

skyddsvärda skogar är fortfarande stora och 

därför redovisas inte mer än ett par bevarandevärda 

skogar. 

Bedömningen av vad som är de biologiska 

minimikraven för ett långsiktigt bevarande varierar 

mellan 5 och 15␣ % av skogsarealen. 

84 VÄRDEFULL OCH KÄNSLIG NATUR

Stömbäck-Konts naturreservat 

Obbola 

Fågelsjön Storavan 

llans gömsle 

Naturum med café och 

fågeltorn på Bergön 

Degernäs tranoch 

gås-ängar 

Degernässlätten 

Röbäcksslätten 

Fjärden ny fågelsjö 

på Röbäckslätten 

Vision för Norrlands 

bästa fågelmarker 

ot Söderslätt 

Regeringen har övervägt att anta ett 5␣ %-mål 

för bevarande och Naturvårdsverket arbetar 

med en sådan inriktning. Internationella naturvårdsunionens 

(IUCN) rekommendation är 

att ”i allmänhet bör minst 10␣ % av landarealen 

bevaras i form av gammelskog”. 

Idag är 1,5␣ % av skogsmarken inom kommunen 

långsiktigt undantagen från skogsbruk, 

varav två tredjedelar finns på Holmöarna. 

Relativt stora arealer har tillkommit under de 

senaste tre åren. Förutom de arealer som skyddats 

av naturvårdslagen tillkommer en del s␣ k 

frivilliga avsättanden som dock inte har något 

långsiktigt skydd. 

Umeå kommun äger ca 5 000 ha skogsmark 

kring tätorten. Inom innehavet finns många 

fina naturmiljöer, bl a Grössjön och Strömbäck 

– Kont, som redan avsatts som naturreservat. 

Dessutom finns ett dussintal nyckelbiotoper. 

Geovetenskapliga värden 

Geovetenskapligt intressanta objekt finns redovisade 

i kommunens naturinventering och 

VÄRDEFULL OCH KÄNSLIG NATUR 85

är av stort värde såväl vetenskapligt som för 

det rörliga friluftslivet. Långbergskullarna har 

med sina svallavlagringar, klapperstensfält och 

sprickgrottor visat sig hysa sådana värden att 

de kan bli aktuella som riksintresse för naturvården. 

Gemensamt för de flesta geovetenskapliga 

objekt är att de tål pågående markanvändning 

i form av hänsynsfullt skogsbruk och jordbruk. 

Objekten innebär inga kommunala åtaganden. 

Ekologiskt särskilt känsliga områden 

Områden som är särskilt känsliga för yttre 

påverkan kommer att redovisas i ett senare 

skede. För närvarande pågår ett inventeringsoch 

utredningsarbete kring detta. 

Att göra 

Genomförandet av de naturvårdsåtgärder som 

föreslås nedan kräver att nya aktörer träder 

fram. Det kommer t ex bli svårt att genomföra 

tankegångarna om skydd av gammelskogen 

och återskapande av fågelsjöar om detta blir 

ett rent kommunalt ansvar. De nya aktörerna 

kan vara allt från markägare, företag, enskilda 

eldsjälar till föreningar. Det kan också bli aktuellt 

att samla dessa krafter i en stiftelse eller 

fond som förvaltar medel för naturvård och 

blir en stark aktör vid sidan om stat och kommun. 

Naturvårdsarbetet ska bygga på både bevarande 

och återskapande. Att återskapa värdefulla 

naturmiljöer som försvunnit är redan en 

viktig del av naturvården i de södra delarna av 

landet. För Umeå kommun kan det handla om 

att återskapa några av de utdikade slättsjöar, 

som tidigare drog till sig stora mängder fåglar. 

Det handlar i så fall om att återställa ursprungliga 

vattennivåer. 

Kustplanen ska bli det samlande dokumentet 

för planering av kusten. Områden som är 

värdefulla eller känsliga ur naturvårdssynpunkt 

ska ges ett starkt skydd. Några marina reservat 

kommer att föreslås. Kustplanen ska också 

innebära att muddringar, grävningar etc kan 

begränsas. 

I samband med omprövningen av vattendom 

för Stornorrfors kraftverk måste vandringsproblemen 

för laxen lösas och en minimitappning 

som förbättrar laxens passagemöjligheter 

fastställas. 

Kalkning ska fortsättningsvis bedrivas i 

prioriterade avrinningsområden tilldess att det 

sura nedfallet och de biologiska skadorna är 

undanröjda. Mängden kvicksilver i naturen 

måste för generationer framåt övervakas. De 

vattenanknutna arter som prioriteras för kommunala 

bevarandeinsatser är flodpärlmussla, 

utter, lax och havsörn. 

Umeälvens delta ges ett långsiktigt naturskydd 

som garanterar både de ekologiska processerna, 

orördheten och människors möjlighet 

att uppleva naturvärdena. 

Ingrepp i våtmarker av naturvärdesklass 1 

och 2 får ske endast om starka skäl föreligger. 

Våtmarker med så stora naturvärden att de 

motiverar ett skydd är Nedre Sävarån, Umeälvens 

delta, Trätmyran samt våtmarkerna vid 

Tavelåns utlopp. 

Målsättningen under planeringsperioden är 

att öka andelen skyddad skogsmark inom kommunen 

med minst 1␣ 000 ha. Bland stora opåverkade 

skogsområden som kan ges ett långsiktigt 

naturskydd finns t ex Orrberget och 

Långbergskullarna och bland mindre, skogsdominerade 

områden finns t ex Janningsberget, 

Bastuskär, Risön och delar av Umeälvslandskapet. 

Kommunen ska dessutom 

undanta från skogsbruk de nyckelbiotoper som 

finns inom det egna skogsinnehavet. 

För restaurerings- och återskapande insatser 

är följande fågelsjöar högst prioriterade: 

Prästsjön, Fjärden på Röbäcksslätten, Storavan 

i Stöcke, Grössjön och Bussjön. Några 

av dessa ingår tillsammans med Umeälvens 

delta och ett Naturum vid Bergön som målpunkter 

i planerna på den sydliga förlängningen 

av cykelleden Umeleden (se föregående 

uppslag). 

Konsekvenser 

Ställningstagandet för ett starkt skydd av de 

högt klassade våtmarkerna kan innebära konsekvenser 

för ett eventuellt ökat behov av energitorv. 

Botniabanans sträckning kan innebära ett 

intrång i ett framtida skyddsområde för Umeälvens 

delta. 

86 VÄRDEFULL OCH KÄNSLIG NATUR

Naturresurser 

Den lokala livsmedelsproduktionen har i framtiden åter blivit konkurrenskraftig 

och den åkermark som reserverades för detta kommer väl till bruk. I 

det uthålliga Umeå är också förnybara naturresurser alltid förstahandsval framför 

ändliga. De uttag som ändå måste göras av ändliga resurser präglas av noggrann 

hushållning och återvinning. Skogsmarkens långsiktiga förmåga att producera träråvara 

har bibehållits och skogsbruket är en stark exportnäring med tonvikt på 

kunskapsintensiva produkter. 

Att uppnå 

Jord 

I stort sett all nuvarande jordbruksmark – även 

den nedlagda – reserveras för livsmedels- och 

energiproduktion i ett framtida långsiktigt hållbart 

samhälle. 

Jordbruket ska ge en lokal och miljövänlig 

produktion med återcirkulation av näringsämnen. 

Den biologiska mångfalden liksom odlingslandskapets 

kulturmiljövärden ska ha en framskjuten 

position i kommunens hantering av odlingslandskapet. 

Skog 

Skogsbruket och vidareförädlingen av skogsråvaran 

ska även fortsättningsvis utgöra en 

viktig näring inom kommunen. 

Utnyttjandet av trä måste utvecklas för att 

öka produkternas kunskapsinnehåll och därmed 

dess värde, d v s förädlingen måste öka. 

Skogen bör i framtiden – i större utsträckning 

än idag – även ge utrymme för produktion 

av energiråvara. 

Berg och grus 

Kommunens avsikter med grus och berg som 

naturresurser finns manifesterade i Grushushållningsplanen, 

fastställd av kommunfullmäktige 

1996. Följande målsättningar bör hädanefter 

prägla kommunens ställningstagande 

i frågor som rör grus och berg. 

• Vi måste hushålla med naturgruset och lösa 

materialförsörjningen genom att öka bergkrossens 

andel till 50␣ % samt genom återvinning 

av överskottsmassor. 

• Vi ska behålla en del av våra grusförekomster 

som vattenmagasin samt för rekreation 

och naturvård. 

• Inga nya bergtäkter ska etableras inom F1- 

området. 

• Intresset för skydd av grundvattnet går alltid 

före intresset att utvinna grus. 

• Hushållningen med grus och berg ska hanteras 

i ett gemensamt perspektiv för hela 

UmeåRegionen 

Vatten 

Vatten är en av våra viktigaste naturresurser. 

Den ges dock ingen behandling här utan behandlas 

utförligt i följande andra avsnitt: 

Dricksvatten, Grönstruktur, Värdefull och 

känslig natur, Kultur och fritid samt avsnittet 

Energi. 

Idag 

Jord 

Ett levande jordbruk är garanten för en lokal 

livsmedelsproduktion och ett öppet landskap 

med dess kulturella och biologiska värden. 

Lokal produktion och vidareförädling av livsmedelsråvaror 

och energi liksom återföring av 

näringsämnen till jordbruksmarken är några 

NATURRESURSER 87

Ett levande jordbruk är en förutsättning för en attraktiv landsbygd. 

av hörnstenarna i bygget av ett långsiktigt hållbart 

samhälle. Det är därför av stor betydelse 

för Umeå att det jordbruk som idag finns inom 

kommunen, och även inom UmeåRegionen, 

ges förutsättningar att fortbestå. 

Det levande jordbruket är en av förutsättningarna 

för en attraktiv boende- och rekreationsmiljö 

på landsbygden. Jordbruket fyller 

även en viktig funktion ur beredskapssynpunkt. 

För Umeå kommun sker för närvarande 

ingen minskning av den brukade arealen. 

Huvuddelen av kommunens jordbruksföretag 

är mjölkproducenter som tillsammans försörjer 

Umeå kommun till 120 % med mjölk/ 

filprodukter medan självförsörjningsgraden 

inom UmeåRegionen är 200 %. Köttproduktionen 

ger en självförsörjningsgrad på 40 resp 

70␣ % för kommunen resp UmeåRegionen. För 

produktionen av potatis gäller siffrorna 80 resp 

120␣ %. För grönsaker är siffran 10␣ % för både 

kommunen och UmeåRegionen. Här tillkommer 

dock en viss andel självhushåll (trädgårdsodling 

etc). 

Även om det norrländska jordbruket betraktas 

som relativt miljövänligt finns det problem 

som är förknippade med obalanserad djurhållning 

och användningen av handelsgödsel och 

bekämpningsmedel. De ekologiska brukningsmetoderna 

innebär ökade krav i dessa avseenden. 

Idag brukas 9␣ % av den totala odlingsmarksarealen 

inom kommunen med ekologiska 

metoder. 

Jordbruket kan få en nyckelroll när det gäller 

att sluta kretsloppen. Av den växtnäring 

som lämnar jordbruket återfinns 60–70␣ % i toalettavfall 

(15␣ % i fekalierna och 50␣ % i urinen). 

Om enbart den näring som finns i urinen 

återförs till åkermarken kan handelsgödselanvändningen 

minskas med 25␣ %. E- 

nergiproduktion på odlingsmarker har redan 

börjat ta form inom kommunen och även där 

finns möjligheter att återföra avloppsslam till 

jorden. 

Husbehovsodlingen täcker idag små delar 

av livsmedelsförsörjningen. Efterfrågan på 

ytor för husbehovsodling förväntas dock öka 

markant. Allt fler kommer att inse det ekonomiska 

värdet av hemträdgårdsodling. 

Miljökontorets naturinventering 1991 av 

kommunens odlingsmarker omfattade 217 objekt, 

varav de högst värderade var Västra Selet, 

Rismyrliden, Hössjö, Kungsänget, Brännland, 

Norrfors, Ängsbacka–Röbäcksslätten 

och Holmön. Ett första grundkrav för naturvärdet 

är att markerna fortsätter att brukas. 

Flera områden med ängs- eller hagmark kräver 

dock äldre brukningsmetoder för att naturvärdena 

ska bestå. Inom tätorten och dess 

närområde föreslås ett antal mindre områden 

som ska brukas för att återskapa ängens flora. 

88 NATURRESURSER

Djurhållning ska behållas integrerad i bystrukturen. 

Skog 

Virke från våra skogar är en av solen förnybar 

naturresurs och följaktligen en råvara som vi 

långsiktigt ska utnyttja för att undvika att tära 

på jordens ändliga resurser. Att bibehålla markens 

långsiktiga förmåga att producera träråvara 

är därför en nödvändighet för det uthålliga 

samhället. 

Av Umeå kommuns yta utgörs ca 70 % 

(146␣ 000 ha) av produktiv skogsmark. Virkesförrådet 

är idag ca 95 m 3 sk (skogskubikmeter) 

per hektar medan produktionen av virke 

utgör ca 3,2 m 3 sk per hektar och år. Trädslagen 

fördelar sig på 55 % tall, 35 % gran och 

10 % lövträd. 

Ägoförhållandena är sådana att 62␣ % av 

arealen ägs av enskilda markägare, 28␣ % av 

bolag (huvudsakligen MoDo), 7␣ % av staten 

och 3␣ % av övriga allmänna (huvudsakligen 

Umeå kommun). 

Av den produktiva skogsmarksarealen gäller 

att pågående markanvändning är skogsbruk 

på 98,5␣ % medan övriga 1,5␣ % långsiktigt undantagits 

från skogsbruk av naturvårdsskäl. 

Kännetecknande för skogsnäringen är exportberoendet. 

För förädlingen av virket finns 

inom kommunen bl a tre större sågverk och 

en pappersmasseindustri. 

I samband med energiomställningen måste 

även en del av skogsproduktionen nyttjas som 

energiråvara. Vilka konsekvenser detta kommer 

att få för miljön, trä- och massaproduktionen 

måste dock utredas noggrant innan en 

storskalig produktion kan starta. För aspekter 

som hänför sig mer till användningen än produktionen 

av biobränsle hänvisas till avsnittet 

Energi. 

Berg och grus 

Behovet av grusmaterial i Umeå kommun kräver 

hushållning, eftersom naturgrus, sand, grus 

och sten konsumeras i en takt som alldeles för 

snart kommer att tömma tillgångarna om inget 

görs för att hushålla med resurserna. Grusmaterialet 

nybildas först vid nästa istid. 

I Umeå kommun producerades under 1995 

cirka 820␣ 000 ton ballastprodukter. Därav var 

63␣ % naturgrus och 35␣ % bergkross. I oktober 

1997 finns sju tillståndsgivna bergtäkter. 

Även om målsättningen är att inga nya 

bergtäkter ska etableras inom det s␣ k F1-området, 

finns tre av kommunens bergtäkter där 

idag: Brännlandsberget, Stöningsberget och 

Bergsboda. Dessa tre har dock begränsad brytningstid. 

De hittills givna tillstånden i samtliga 

bergtäkter i kommunen omfattar ca 4,5 miljoner 

brytbart berg vilket alltså motsvarar ett 

flertal årsförbrukningar av bergkross. Dessutom 

finns ännu större volymer i de befintliga 

bergtäkterna som dock inte omfattas av de gäl- 

NATURRESURSER 89

lande tillstånden. Flera av bergtäkterna innehåller 

dock materialkvalitéer som inte är tillräckligt 

höga för alla ändamål. 

Ägarkoncentrationen inom ballastindustrin 

har ökat de senaste åren. Etableringen av 

bergtäkter påskyndar denna process p␣ g␣ a den 

kapitalinvestering som en ny bergtäkt kräver. 

Kommunens Grushushållningsplan klargör 

utifrån naturmiljöaspekter vilka grusfyndigheter 

som inte bör exploateras och vilka fyndigheter 

som kan exploateras. 

Att göra 

Jord 

För att jordbruket ska få en central roll i bygget 

av det långsiktigt hållbara samhället krävs 

engagemang och åtgärder från många av samhällets 

aktörer. Kommunen är en av dessa. 

Odlingsmark får inte tas i anspråk för bebyggelse 

eller anläggningar annat än för att 

tillgodose väsentliga samhällsintressen (NRL 

2:4␣ §). Matjord ska i fortsättningen tillverkas 

utan att nya matjordstäkter öppnas. 

Inom bystrukturer präglade av djurhållning 

och jordbruk är det viktigt att djurhållningen 

kan behållas som en integrerad del i bystrukturen, 

något som ska vara vägledande vid planer 

på förtätningsbebyggelse i byar. 

Kommunen ska värna om den miljövänliga 

produktionen av livsmedel, genom att i sin 

upphandling prioritera sådana varor. 

Jordbrukare som upprätthåller hävd av äldre 

ängs- och hagmarker bör prioriteras för stödinsatser. 

Ett övergripande mål är att odlingslotter bör 

finnas i eller i närheten av alla bostadsområden 

utanför Centrala Stan. Vid planeringen av 

nya bostadsområden bör odlingslotter ingå och 

därmed ges en relativt säkrad framtid då de 

ingår i detaljplaneläggningen. Odlingslotter 

som ligger utanför bostadsområdena på mark 

som kan få en annan markanvändning kan 

dock inte ha samma permanenta karaktär. 

Koloniträdgårdsområden har en annan karaktär 

och bör vara färre till antalet, två till 

fyra områden för hela Umeå stad. Här finns 

ofta kolonistugor och områdena har en mer 

permanent karaktär. Koloniträdgårdsområden 

bör därför etableras på platser där denna markanvändning 

är mer säkerställd. 

Skog 

Kommunen ska värna om skogsbruket, vidareförädlingen 

och träproduktutvecklingens betydelse 

för exporten. 

Berg och grus 

UmeåRegionens kommuner bildar en fast, gemensam 

samarbetsgrupp för hantering av hushållningsfrågor 

kring grus och berg. 

Framtida prövning av grustäkter tillämpar 

den bevarandeklassificering som upprättats i 

samband med Grushushållningsplanen. De 

fyndigheter som innehåller under 50 000␣ m 3 

undantas från täktverksamhet. 

Prövning av nya bergtäkter ska utgå från 

högt ställda materialkvalitetskrav. 

I sin egen upphandling verkar kommunen 

för att överkvaliteter inte används och söker 

dessutom påverka andra stora konsumenter till 

samma princip. 

Befintliga bergtäkter och de största grustäkterna 

med krossverk redovisas på översiktsplanekartan 

med en störningsradie om minst 

500 meter. 

Konsekvenser 

Krav på arealer för odling inom tätorten kan 

inkräkta på intressen av kompletteringsbyggande. 

Avloppsslam och krossmaterial måste användas 

för matjordstillverkning. 

Skogsbruket kommer att påverkas av målsättningen 

att 5␣ % av skogsmarken på lång sikt 

ska vara säkerställd för naturvård. 

De naturgrusfyndigheter som är lämpliga att 

utnyttja, ska inte onödigtvis och oplanerat låsas 

av bebyggelse. Uttag av grusmaterial under 

grundvattenytan får inte ske. 

Målsättningen att värna om odlingsmarken 

som naturresurs innebär bl␣ a att stadens tillväxt 

inte kan ske på odlingsmarker. 

90 NATURRESURSER


Ett minskat bilberoende skapas i Umeå med attraktivare kollektivtrafik och 

bättre förutsättningar för gång- och cykeltrafik. En god livsmiljö i bostadskvarter 

skapas genom en differentiering av biltrafiken och en reduktion av biltrafik 

i störda delar av staden. Goda förutsättningar för näringsliv skapas med ett 

effektivt huvudnät. En säker trafikmiljö eftersträvas och inriktningsmålet är att 

inga människor ska dödas eller skadas allvarligt i trafiken. Trafiksystemet blir 

mer jämställt. 

Att uppnå 

En omfattande omprövning pågår för närvarande 

av trafikpolitiken inför ett nytt trafikpolitiskt 

beslut 1998. I det arbetet prövas hur långt 

man kan nå i riktning mot det uthålliga samhället. 

Särskild uppmärksamhet riktas också på 

jämställdhetsaspekten. I avvaktan på denna 

prövning gäller följande mål, varav flera redan 

nu har en sådan riktning. 

Det övergripande trafikpolitiska målet är att 

erbjuda alla invånare och verksamheter en god 

trafikförsörjning till lägsta möjliga samhällsekonomiska 

kostnad. 

Detta mål vidareutvecklas i fem delmål, nämligen 

att transportsystemet ska: 

• främja en god miljö och hushållning med 

naturresurser, 

• bidra till ett effektivt resursutnyttjande i samhället 

som helhet, 

• tillgodose medborgarnas och näringslivets 

grundläggande transportbehov på ett tillfredsställande 

sätt, 

• motsvara högt ställda krav på säkerhet i trafiken, 

• bidra till regional balans. 

I 1988 års trafikbeslut och i 1990 års miljöbeslut 

slår riksdagen fast att: 

• olycksriskerna för de oskyddade trafikanterna 

ska minskas, 

• trafikens utsläpp av luftföroreningar ska begränsas. 

Umeå kommun ska följa naturvårdsverkets 

gränsvärden för luftkvalitet. För vägtrafikbuller 

eftersträvas bullernivåer under 55 dB(A) 

utomhus vid ny- och ombyggnad av bostäder 

och trafikleder, åtminstone på lek- och rekreationsytor. 

Långsiktigt bör dessa ljudnivåer uppnås 

även för befintliga bostäder. 

Biltrafiken 

• Planeringen inriktas på minskat bilberoende. 

• Huvudlederna ska ha stor trafiktålighet och 

omgivningen ska skyddas. 

• På huvudnätet för biltrafik prioriteras bil- och 

busstrafik före gång- och cykeltrafik. 

• På lokalvägnätet prioriteras god miljö och 

säkerhet före framkomlighet för bilen. 

• Trafikanordningarna (vägar, järnvägar, terminaler 

etc) ska lokaliseras så att miljöstörningar, 

markintrång och barriäreffekter minimeras. 

Kollektivtrafiken 

• Planeringen inriktas på att lokalisera bostäder 

och publikalstrande anläggningar så att 

de praktiskt kan försörjas med kollektivtrafik. 

• Skillnaden i restid mellan bil- och bussresenärer 

bör utjämnas för de centruminriktade 

resorna. 

• Framkomligheten för busstrafiken ska un- 

KOMMUNIKATIONER 91

Busstrafiken har för låg framkomlighet i centrala Umeå. 

derlättas genom utbyggnad och förändring 

av gatunätet. 

• 80␣ % av umeborna i tätorten ska bo inom 

450 meters avstånd till hållplats med tio minuters 

turtäthet mellan bussarna. 

Gång- och cykeltrafiken 

• Varje stadsdel ska ha minst ett gång- och 

cykelstråk året runt till centrum och till universitets- 

och sjukhusområdet. 

• Stadsdelarna ska sammanbindas med separata 

gång- och cykelstråk. 

• Säkerheten för gång- och cykeltrafikanter ska 

förbättras fortlöpande. 

Järnvägstrafiken 

• Kombination av färdmedel/transportmedel 

ska underlättas. 

• Överföring av gods till järnvägstransporter 

ska uppmuntras. 

• Botniabanan bör vara i drift år 2006. 

• Större arbetsplatsområden bör lokaliseras så 

att järnvägsanslutning blir möjlig. 

• Godsterminalen flyttas från centrum. 

Flygtrafiken 

• Flygtrafiken ska ges möjlighet att expandera 

i nuvarande läge, men på sådant sätt att dess 

negativa miljöpåverkan minskas. 

• Flygplatsen ska ha goda landsvägskommunikationer 

så att dess funktion som regional 

flygplats förstärks. 

Sjöfarten 

• Hamnen ska ha goda väg- och järnvägsanslutningar. 

• Farlederna ska säkerställas och förbättras. 

• Utrymmen för rationella terminalfunktioner 

(passagerare och gods) inom hamnområdet 

ska säkerställas. 

• Åretrunttrafik över Kvarken ska säkerställas. 

Parkeringslösningarna 

• En taxesamordning och en minimering av 

långtidsparkering i centrum eftersträvas. 

92 KOMMUNIKATIONER

Idag 

Umeå är sedan 1950-talet en stad i årlig kraftig 

tillväxt. Tillväxten förväntas fortsätta. I och 

med tillväxten ökar biltrafiken. Konsekvenserna 

kommer att bli oacceptabla om inget görs. 

Idag förekommer överskridanden av gränsvärden 

för god luftkvalitet. Buller är den vanligaste 

miljöstörningen från trafik och nivåerna 

är höga främst i stadens centrala delar: omkring 

5 000 personer utsätts för buller som 

måste betraktas som störande. 

Sett ur ett jämställdhetsperspektiv kan konstateras 

tydliga skillnader mellan mäns och kvinnors 

resande liksom mellan mäns och kvinnors 

attityder till trafikpolitik. Män gör flera resor, 

reser längre sträckor och förbrukar mer tid på 

resor än kvinnor. Kvinnor gör andelsmässigt 

fler resor för fritidsärenden, inköp samt service 

och omsorg än män. Kvinnor reser mer lokalt 

men har mer komplexa resmönster. Trots 

det reser man mer kollektivt och går mera. 

Flera attitydsundersökningar pekar på att 

kvinnor är mer intresserade av miljön än män 

och beredda att göra större uppoffringar för 

att förbättra miljön. Kvinnor är mer positiva 

till restriktioner mot biltrafik i bostadsområden, 

vill satsa mer än männen på gång- och 

cykeltrafik samt kollektivtrafik. 

Systembrister finns idag i såväl bilnät som 

gång- och cykelnät samt i kollektivtrafiknätet. 

Kollektivtrafiken är oumbärlig för samhället, 

då endast omkring halva befolkningen har 

någorlunda obegränsad tillgång till bil. 

Barn och ungdom är primärt beroende av 

andra färdmedel. Det gäller även billösa hushåll 

och flertalet äldre pensionärer. Stadens beroende 

av kollektivtrafiken förstärks med ökat 

antal invånare. Vid rusningstid står kollektivtrafiken 

för hälften av alla persontransporter. 

Busstrafiknätet är splittrat både avseende turtäthet 

och linjesträckning och har för låg framkomlighet, 

främst i centrala lägen. 

När det gäller biltrafiken är problemet framförallt 

att den i för hög grad går fram på lokala 

bostadsgator som genomfartstrafik. 

Gång- och cykeltrafiken i Umeå har genom 

Kanske måste man i framtiden även planera för rollerblades? 

KOMMUNIKATIONER 93

åren prioriterats högre än i många andra städer. 

Staden har ett väl utbyggt gång- och cykelvägnät. 

Dock finns brister i ytbeläggning och 

skötsel. Planskildheter och komplettering av 

länkar är nödvändiga på flera ställen. 

Dagens bebyggelse har stor geografisk spridning, 

en följd av att det finns låg bebyggelse 

även i centrala lägen. Arbetsplatser och studieplatser 

finns huvudsakligen i två områden – 

centrumfyrkanten och universitetsoch sjukhusområdet. 

Dessa båda områden är Umeås 

centrumpoler och målpunkter för en stor 

mängd resor. 

Med föreslagen bebeyggelseplanering 

kommer resandet i östvästlig 

riktning att dominera 

alltmer. 

Ökad andel kompletteringsbebyggelse 

och en större 

koncentration av nya utbyggnadsområden 

närmare 

nuvarande stadsbygd gynnar 

gång- och cykeltrafik och kollektivtrafik 

och motverkar ökningen 

av biltrafiken. Trafikprognoser har visat 

på en tydlig minskning av trafikarbetets ökning 

med en expansion via kompletteringsbebyggelse. 

500–600 personer skadas varje år i trafikolyckor 

i Umeå. Dessa olyckor bedöms kosta 

samhället cirka 100 miljoner kronor årligen. 

Den största gruppen skadade utgörs av cyklister. 

Ett fortsatt åtskiljande av trafikslagen 

framstår därför som angeläget. 

Godstrafik i genomfart följer framförallt E4 

och E12. Transporter av miljöfarligt gods har 

inga ”säkra” vägar förbi Umeå. 

För att ge trafikplaneringen struktur har staden 

indelats i grannskap som bör ha liten genomfartstrafik 

och låg hastighet. Huvudgatorna 

ligger utanför grannskapen. De tar hand om 

genomfartstrafik och trafik mellan grannskapen. 

För att skapa förståelse för gåendes och cyklisters 

behov av större trygghet i trafiken kan 

stadens gaturum beskrivas som 

• Frirum: barnens, fotgängarnas och cyklisternas 

område. 

• Transportrum: trafikleder med hög fram- 

komlig- 

het och säkerhet, 

omgivningen 

skyddas 

från buller och avgaser. 

• Mjuktrafikrum: gående, 

cyklister och bilister samsas om 

ytan, krav ställs på låg hastighet. 

Målet att skapa lugna bostadsområden med 

liten genomfartstrafik och låga hastigheter motiveras 

bland annat av barn, äldre och funktionshindrades 

situation i trafiken. Barns synfält 

utvecklas fram till tolvårsåldern. Hos barn 

är inte heller hörseln helt utvecklad. När man 

inte är så lång är risken stor att den egna sikten 

skyms och att man inte observeras av medtrafikanter. 

Lägg därtill barns olika grad av trafikmognad. 

De yngre barnen vistas huvudsakligen i tre 

trafikmiljöer: närmast bostaden, längs skolvägen 

och vid skolan. Där yngre barn rör sig måste 

bilarnas hastighet hållas nere. De traditionella 

övergångsställena har inte visat sig vara tillräckligt 

säkra. De måste ersättas med förhöjda gatuövergångar 

på avsmalnade gatupartier, som 

ger bättre sikt och kortare passage för fotgängare 

och kan planteras och göras synliga på långt 

håll för bilister. 

Ur ett jämställdhetsperspektiv bör särskild 

vikt läggas vid att skapa och vidmakthålla ett 

fungerande nät för gång- och cykeltrafik samt 

kollektivtrafik. 

94 KOMMUNIKATIONER

Att göra 

Kan Västra Esplanaden trots sin viktiga trafikfunktion bli ett av Umeås finrum? 

Biltrafiken 

I stadens huvudnät för biltrafik ingår förbifarter/infarter/genomfarter 

och huvudgator. Principen 

är att E4 och E12 med sin genomfartstrafik 

ska passera staden som förbifartsleder 

men i ett sådant läge att de även fungerar för 

in- och utfartstrafik och lokaltrafik. 

En första systemetapp har påbörjats som flyttar 

ut väg E12 från Centrala Stan och tillskapar 

en bro i Kolbäcksvägens förlängning. En E4 i 

ett västligt läge bedöms kunna genomföras före 

år 2010. Då skulle en ringled samtidigt ha skapats 

runt centrala Umeå. 

Miljözon införs för tunga fordon i centrala 

Umeå. Det innebär att endast fordon i miljöklass 

1 får färdas i zonen efter en övergångstid. 

Funktioner som är beroende av tunga transporter 

bör samlas i utkanterna av Umeå och i 

nära anslutning till de stora infartsvägarna. 

Med dessa åtgärder sker en avlastning av 

gatunätet i Centrala Stan. 

Det övriga huvudnätet anpassas till grannskapsindelningen. 

Bilisterna ska uppleva huvudgatorna 

som snabba och bekväma och därmed 

inte lockas in i bostadsområdena. 

När en huvudgata ligger inne i eller intill 

bebyggelse tas särskilda hänsyn till omgivningen. 

Konfliktrisker undanröjs och trafikmiljön 

utformas så att samspelet mellan trafikanterna 

underlättas. Åtgärderna är både byggnadstekniska 

och trafikreglerande. Västra Esplanaden 

bör byggas om på detta sätt. 

Stadens lokalnät för biltrafik indelas i bostadsgator 

och uppsamlingsgator. Bostadsgatan 

trafikeras på de gåendes och cyklandes villkor. 

På uppsamlingsgatan råder ett starkare transportintresse; 

samspelet mellan trafikanterna 

underlättas genom boendemiljöförbättrande 

och trafiksäkerhetshöjande åtgärder. 

Utvecklingen av Umeås stadsdelar mot lugna 

bostadsmiljöer och gator tillgängliga för alla, 

där bilisterna färdas efter omgivningens villkor, 

är av ekonomiska skäl en långsiktig förändringsprocess. 

Kollektivtrafiken 

Stommen i kollektivtrafiksystemet föreslås vara 

en stegvis utveckling av nuvarande busstrafik. 

En fortsatt satsning på renare bussar är nödvändig. 

Det gäller såväl lokalbussar som bussar 

i regional trafik. 

Ett grundelement i busstrafiken är de två 

polerna centrum och universitetsoch sjukhusområdet. 

Dessa poler är de tyngsta av- och 

påstigningsplatserna för resor utan byte samt 

huvudomstigningspunkter för resor med byten. 

Följande struktur ska eftersträvas: 

• Stomlinjenät med rationell 

linjedragning 

och hög turtäthet. 

• Direktlinjer vid högtrafik. 

Sammanbinder 

tyngre bostads- och arbetsplatsområden. 

• Servicelinjer som prioriterar 

närhet framför 

turtäthet. Läggs in i 

områden med långa 

gångavstånd till stomnätet. 

• Efterfrågestyrd trafik. 

Erbjuds i glesbebodda 

områden, där linjetrafik 

är svår att motivera 

underlagsmässigt. 

KOMMUNIKATIONER 95

TECKENFÖRKLARING 

Befintligt gång och cykelstråk 

Utbyggnad av gång och cykelstråk 

Befintligt övergripande nät 

Utbyggnad av övergripande nät 

Befintliga förbifarts- och infartslänkar 

Utbyggnad av förbifarts- och infartslänkar 

Befintlig planskildhet 

Utbyggnad av planskildhet 

Ev. GC-bro 

Princip för gång- och cykelnät. 

Längs stomlinjenätet måste framkomligheten 

fortlöpande förbättras med signalprioritering, 

separering och utformning i övrigt. Längs detta 

nät skall kollektivtrafikens framkomlighet prioriteras 

högt. Först då blir kollektivtrafiken ett 

bra alternativ till andra trafikslag. En rad studier 

har visat att det behövs radikala åtgärder 

för att på ett avgörande sätt påverka bilisters 

val av färdmedel. Inte ens helautomatiska spårsystem 

kan som enskild åtgärd kraftigt minska 

den totala biltrafiken om inte samtidigt hårda 

biltrafikrestriktioner införs. 

Den regionala busstrafiken samordnas med 

lokaltrafiken i centrum och vid universitetssjukhuset. 

Ett resecentrum i kvarteret Lodet 

vid Järnvägstorget samordnas med SJ:s station. 

Knutpunkten vid universitetssjukhuset blir ett 

minst lika viktigt resecentrum och samordnas 

med Botniabanan. 

Gång-, cykel- och mopedtrafiken 

Gång- och cykeltrafiken bör ges hög prioritet 

i trafiksystemet. Varje stadsdel ska ha minst 

ett gång- och cykelstråk till centrum och universitets-␣ 

och sjukhusområdet. Dessa stråk ska 

ha förtur vad beträffar snöröjning och övrig 

96 KOMMUNIKATIONER

skötsel. De ska dessutom ha hög kvalitet både 

på sträcka och i korsning. 

Bristerna i dagens gång- och cykelnät ger 

höga olyckstal, särskilt för cyklisterna. Angelägna 

objekt är planskilda korsningar i Centrala 

Stan samt många kompletteringar i form av 

nya väglänkar, säkrare korsningsutformning 

och ökad separering av gående, cyklister och 

mopedister. Kvaliteten på befintligt cykelnät 

bör höjas bland annat vad gäller ytbeläggning 

och skötsel. 

Vid utformning av gångvägar ska hänsyn tas 

till alla typer av gående. Barn, äldre och personer 

med olika former och grader av funktionshinder 

ställer alla speciella krav på gångvägarna. 

Övriga trafikslag 

Botniabanan förväntas vara byggd 2006. En 

förstudie föreligger som ger underlag för beslut 

om fortsatta studier av alternativa lägen 

för banan. I avvaktan på fördjupade studier i 

en järnvägsutredning illustreras förstudiens alternativ 

(se illustration nästa sida!). 

Banverket har i mars 1998 beslutat att järnvägsutredning 

ska genomföras för två av alternativen 

i förstudien, nämligen alternativ Öst och 

alternativ Väst. Järnvägsutredningen görs under 

1998 med beräknat beslut i frågan under 

första halvåret 1999. 

Järnvägsbron över älven bör förses med en 

gång- och cykelväg i enlighet med planer för 

cykelleden Umeleden. I samband med projektering 

bör förberedelser för ny exploatering utmed 

stationer ske. 

I samband med genomförandet av Botniabanan 

prövas också pendeltågstrafik Vännäs– 

Umeå–Örnsköldsvik. 

Godsterminalen flyttas ut från centrum, vilket 

avlastar centrum miljömässigt. Huvudförslagen 

till ny godsterminal ligger väster om 

centrum men även ett läge i Gimonäs finns med 

som alternativ vilka kommer att prövas i järnvägsutredningen 

för Botniabanan. 

Flygtrafiken skall utvecklas på befintlig flygplats 

som förbättras med en förlängd landningsbana. 

En allt modernare flygplansflotta kommer 

under planperioden att ge avlastningar avseende 

bullerstörningar. 

Ett framtida flygreservat bibehålls vid Norrböle. 

För sjöfarten innebär ny E12 fram till Obbola 

en förbättrad koppling till hamnen. Då ges 

också möjlighet till bättre beoendemiljö i Holmsund 

längs befintlig väg E12. 

Parkering 

Eftersom centrala Umeå belastas av luftföroreningshalter 

som överskrider gällande gränsvärden, 

bör parkeringspolitiken användas som 

ett styrmedel för att minska onödig biltrafik till 

centrum. 

Detta kan ske genom en begränsning av an- 

KOMMUNIKATIONER 97

talet långtidsparkeringsplatser; bilen är olämplig 

som färdmedel vid kortare resor till arbetsplatser 

inom centrum. För långväga arbetspendling 

bör infartsparkeringar ordnas på gångavstånd 

från centrum. 

E4 

- 

E4 

Husum 

Nordmaling 

,, 

E4 

VÄST 

Konsekvenser 

Det föreslagna åtgärdspaketet 

förväntas vid planperiodens 

slut ha resulterat 

i ett differentierat 

vägnät, 

som trots högre belastningar har bibehållit, 

och i flera avseenden förbättrat, boendemiljöerna. 

Kollektivtrafiksystemet har blivit 

kraftfullt och flexibelt och klarar ett växande 

antal resor. Gränsvärdena för luftföroreningar 

beräknas underskridas. Däremot bedöms inte 

bullerriktvärdena ha underskridits i hela tätorten. 

Längs flera gator får arbetet inriktas på 

att bullerriktvärdet med hjälp av skärmar och 

vallar ska underskridas på delar av tomter, 

främst lek- och rekreationsytor. De uppnådda 

effekterna bedöms ha stor betydelse för ett mer 

könsneutralt trafiksystem. 

Så här påverkas översiktsplaneringen: 

• Trafikalstrande verksamheter bör lokaliseras 

nära huvudnät för biltrafik. 

MITT 

ÖST 

E4 

Ö S T 

Ä ST T 

- V 

ÖST 

0 5 10 15 Km 

Botniabanans alternativa lägen enligt förstudien från 1997. 

• Befintliga och 

kommande bebyggelseområden 

bör 

ses som enklaver 

omgivna av ett glesmaskigt 

huvudnät 

för biltrafik. I 

enklaverna bör hus 

och vägar sammanfogas 

så att höga 

hastigheter och genomfartstrafik 

inte 

kan förekomma. 

• Skolor, daghem och äldreomsorg bör i möjligaste 

mån struktureras med upptagningsområden 

inom enklaven. Där så inte sker 

måste barriäreffekter hanteras. 

• Cyklister, gående och kollektivtrafikanters 

villkor bör i första hand dimensionera bebyggelsens 

struktur, därefter löses biltrafikens 

behov. 

• Större service- och butikscentra bör bekvämt 

kunna nås till fots, med cykel och med kollektivtrafik. 

Om så inte sker kommer bilberoendet 

att öka. 

• För att minska trafikarbetet ska stadsbebyggelsen 

vara som tätast närmast centrumpolerna. 

98 KOMMUNIKATIONER

Energi 

Näringsliv, offentlig sektor och medborgarna inom kommunen är helt beroende 

av en kontinuerlig leverans av energi för att övriga funktioner ska fungera. 

Omvandling, distribution och användning av energi leder till miljöpåverkan 

och ofta en förbrukning av resurser. En effektiv energianvändning och högt 

ställda miljökrav på energiomvandling och distribution är grunden för Umeå 

kommuns utveckling av energisystemet. Behovet av producerad energi till energianvändarna 

minskar utan att nyttan av det energin utför minskas, d␣ v␣ s en effektiv 

energianvändning uppfylls alltid. I största möjliga omfattning har vi gått över till 

miljöanpassad och förnyelsebar, lokalt eller regionalt producerad, energi. 

Att uppnå 

• Möjligheterna till en effektiv energianvändning, 

d␣ v␣ s samma eller högre nytta med 

mindre energi, görs känd och tillämpas av 

energianvändarna. 

• I alla infrastrukturella satsningar tas hänsyn 

till kraven på energieffektivitet. 

• Kommunen som energianvändare ska föregå 

med gott exempel, vilket bl␣ a innebär att 

effektiv användning genomförs och att fjärrvärme 

väljs som uppvärmningsalternativ där 

det finns möjlighet. 

• Fjärrvärme ska finnas i kommunens tätorter 

Umeå, Holmsund/Obbola, Sävar och Hörnefors 

och ska omfatta de flesta energianvändare 

inom området. 

• Betydande andel av befintliga småhus ansluts 

till fjärrvärme. 

• Vid nyproduktion av fastigheter är fjärrvärme 

för uppvärmning förstahandsalternativet 

inom tätorterna. 

• Fjärrvärmeproduktionen ska med god marginal 

uppfylla krav på låga utsläpp och säkerhet 

och vara långsiktigt konkurrenskraftig. 

• Utanför fjärrvärmeområdena utnyttjas ny 

teknik för att ge kollektiva lösningar för värmeförsörjningen. 

• Biobränslen och andra förnybara energikällor 

ska öka på bekostnad av andra energislag. 

Idag 

Inom Umeå kommun finns ett stort bestånd 

av relativt nya lokaler t␣ ex universitet, universitetssjukhus, 

skolor och bostäder. Energianvändningen 

inom industrin är totalt sett stor 

p␣ g␣ a industrier som SCA Packaging Obbola, 

Volvo Lastvagnar, Norrmejerier m␣ fl. Anslutningsgraden 

till fjärrvärmesystemet är hög och 

därutöver är el för uppvärmning relativt vanligt. 

Effektiv användning 

Vi använder energin mer eller mindre effektivt. 

Ingen i vårt klimat skulle bygga ett uppvärmt 

hus utan isolering, d␣ v␣ s hela tiden pågår en 

avvägning mellan att köpa energi eller investera 

för att köpa mindre energi. 

Det finns idag en näst intill oändlig mängd 

exempel på genomförande av en effektiv energianvändning 

inom uppvärmning, motordrifter, 

belysning m␣ m. 

Ett framsynt övervägande där energianvändarna 

tar hänsyn till miljöfrågorna och till 

att energipriserna kommer att stiga blir allt viktigare. 

Kunskap, teknikutveckling och energiprisprognoser 

är viktiga faktorer. Steg ett i 

effektiviseringsarbetet är att mäta och följa upp 

energianvändningen. 

ENERGI 99

Uppvärmning och varmvatten 

I tätorten Umeå är de flesta större byggnader 

anslutna till fjärrvärme. Byggnader, inklusive 

bostäder, som inte använder fjärrvärme använder 

oftast el, olja eller biobränsle för uppvärmning. 

Redan idag har fjärrvärme generellt sett 

ett något lägre energipris än el, trots att vi har 

låga elpriser i Umeå. Elvärme finns dels som 

direktelvärme och dels med elpannor för vattenburen 

värme. Det är dyrast att ersätta direktel. 

Hur mycket elpriset kommer att stiga är 

svårbedömt, då det påverkas av bl␣ a beskattning, 

tillgång och efterfrågan. El är lättreglerad 

och det kan utnyttjas för att effektivisera befintliga 

system. 

Motordrifter och belysning 

Om man undantar transporter är det nästan uteslutande 

el som används för motordrifter och 

belysning. Motordrifter och belysning utgör 

också den största delen av hela elanvändningen. 

Elmotorer används för att driva pumpar, fläktar 

och kompressorer. Belysning används i huvudsak 

inom byggnader men en icke oväsentlig 

del används till gatubelysning. För dessa användningsområden 

är elen mycket effektiv och 

nya tekniker och ny kunskap gör att man får ut 

större nytta med mindre energi. 

Mätning och uppföljning ger underlag för god energihushållning. 

Transporter 

För person- och godstransporter används i huvudsak 

olja och bensin som drivmedel. Flyg 

använder fotogen som bränsle. Utsläpp av 

skadliga ämnen har minskat de senaste åren 

och minskningen fortsätter inom de närmaste 

åren genom teknikförbättringar och att gamla 

fordon ersätts med nya. Motorerna och fordonen 

blir också effektivare så att transportarbetet 

kan utföras med mindre mängd bränsle. Flytande 

bränslen kommer i större utsträckning 

att tillverkas ur biomassa och kommer till en 

del att ersätta bensin. ULTRA har som mål att 

alla bussar i tätortstrafik ska köras på etanol till 

år 2008. Idag är andelen etanolbussar 30␣ % och 

allt eftersom gamla bussar tar slut ersätts de 

med etanolbussar. El används i huvudsak inom 

tågtrafiken och användande av elbilar kommer 

att öka framöver. Genom att göra det enklare 

för cyklister och gångtrafik kan bränslebehovet 

minska. 

Distribution 

Eldistribution och i viss mån värmedistribution 

är så kallade naturliga monopol. 

El transporteras i luft- eller markledningar 

på olika spänningsnivåer. 

Distribution och transformering av el medför 

förluster och dessa kan långsiktigt minskas 

något. Eldistributionen övervakas av en särskild 

myndighet för att säkerställa kravet på effektivitet 

och rättvisa. 

Fjärrvärme distribueras i rör i mark. Begränsningen 

för fjärrvärmen ligger i distributionssystemet. 

Ny teknik kan ge möjlighet att bilda 

distributionsområden utanför fjärrvärmeområdena 

och försörjning kan ske med lokal energiproduktionsanläggning. 

Distribution av värme 

i rör medför värmeförluster och pumpförluster, 

och på sikt kan dessa minskas något genom 

att hålla nere fram- och returledningstemperaturerna. 

Oljeprodukter distribueras med båtar och 

lastbilar. Fasta bränslen transporteras vanligtvis 

med lastbil. 

Försörjning och omvandling 

I Stornorrfors kraftstation omvandlas rörelseenergin 

i vattnet till elkraft. Där produceras mer 

elenergi än Umeå kommun använder. Umeå 

kommun äger ca 25␣ % av Stornorrfors. Po- 

100 ENERGI

tentialen för vattenkraftexploatering i kommunen 

är liten. Vindelälven och Sävarån är skyddade 

mot vattenkraftsutbyggnad enligt Naturresurslagen. 

I värmeproduktionsanläggningen på Ålidhem 

omvandlas avfall, biobränsle, olja, el och 

spillvärme, från Obbola, till fjärrvärme. Den 

storskaliga driften möjliggör hög reningsgrad 

och låga driftskostnader. Flexibiliteten är stor 

genom möjligheten att använda rätt energislag 

beroende på pris och tillgång. Etablering av ny 

produktionsanläggning kommer att ske på 

Dåvamyran till år 2000. Gamla avfallspannor 

på Ålidhem ersätts med nya större och mer 

miljöanpassade pannor på Dåvamyran. Andelen 

olja och el kommer att minska ytterligare 

och kan användas som reserv. På lång sikt kommer 

fler pannor på Ålidhem att ersättas av nya 

på Dåvamyran. Mottrycksproduktion av el 

kommer att ske i den nya anläggningen och ju 

större fjärrvärmeunderlaget är, desto mer el 

kan produceras där i framtiden. 

Avfall som inte går att återvinna och som 

producenterna måste betala för att lägga på 

deponi, används för fjärrvärmeproduktion. 

Umeå Energi AB har avtal med elva näraliggande 

kommuner om att ta emot avfall för förbränning, 

och arbetar också med flera andra 

intressenter för att ta hand om deras avfall. I 

Umeå Energis fall utgör energimängden för 

transporter för avfall för förbränning i storleksordningen 

1 % av energimängden i samma avfall. 

Källsortering förändrar inte värmevärdet 

i avfallet negativt. Det mesta av restprodukterna 

efter förbränning kan sorteras ut före deponering. 

Regionen avlastas detta avfall genom 

att på ett miljöanpassat sätt bli av med 

avfallet och samtidigt ta till vara värmeinnehållet. 

Biobränslen är rätt använda långsiktigt uthålliga 

och miljöanpassade och finns dessutom 

regionalt tillgängliga. Mer förädlade former 

av biobränslen, t␣ ex briketter och pellets, 

kan användas i små pannor som alternativ till 

el och oljepannor utanför fjärrvärmeområdena. 

Även små bränslepannor blir allt mer effektiva 

och miljöanpassade. 

Värmepumpar finns i alla storlekar och är 

Framtidens värme kommer från Dåva kraftvärmeverk. 

ENERGI 101

ett effektivt sätt att utnyttja lågvärdig värme. 

Vindkraft är ett miljöanpassat sätt att producera 

el, men kan idag inte prismässigt konkurrera 

med befintlig produktion. Jämfört med ny 

elproduktion kan vindkraft vara konkurrenskraftig. 

Demonstrationsvärdet kan dock vara 

högt och idag finns inte vindkraft i kommunen 

men intressenter finns för att uppföra aggregat 

vid kusten. 

I den fördjupning som kommer att göras för 

I20-området ingår att ta hänsyn till behov om 

reservat för energiproduktionsanläggning(ar). 

Enligt tidigare överväganden finns reservat för 

energiproduktionsanläggning (EPA) vid Hillskär 

i Holmsund inlagt på F1-kartan. 

Energimarknaden 

Elnätet i Umeå ägs i huvudsak av Umeå Energi 

AB, och det är enligt nya ellagen tillåtet för 

vem som helst, som uppfyller vissa villkor, att 

transportera el på nätet. Elkunden kan alltså 

fritt välja elleverantör, vilket borde gynna elkunderna 

framöver. El blir därmed, liksom oljeprodukter 

och fasta bränslen, handelsvaror 

på den öppna marknaden, vilket ger möjligheter 

att både köpa och sälja energi på allt större 

marknader. Priset sätts i allt högre grad efter 

tillgång och efterfrågan. Umeå Energi␣ AB har 

här en delvis ny roll att vara en professionell 

aktör på den avreglerade elmarknaden. 

Behovet av biobränslen kommer att öka för 

kommunen och Umeå Energi␣AB. Kommunen 

är inte själv producent av biobränslen men ser 

positivt på en ökad biobränsleproduktion i regionen. 

Att göra 

Energianvändarna har som köpare av energi 

mycket stor påverkan på utvecklingen av det 

framtida energisystemet och förbrukning av 

energi. Alla kommuninnevånare, institutioner 

och företag har därmed ett eget ansvar i energifrågorna. 

Kommunen ska hjälpa till att sprida 

information i dessa frågor. 

Umeå Energi AB har, som ett av kommunen 

ägt företag, ett särskilt stort ansvar att medverka 

till att målen uppfylls när det gäller t ex 

leverans av prisvärd och miljöanpassad värme 

och el, att fjärrvärme byggs ut och att information 

om energifrågor sprids. 

Kommunen och Umeå Energi AB svarar 

också för en stor del av den infrastrukturella 

planeringen och genomförandet. 

Konsekvenser 

Uppnås målen blir miljön bättre, totala behovet 

av energi lägre och kostnaderna lägre. Användningen 

av fjärrvärme ökar vilket leder till 

en ökad avfalls- och biobränsleeldning. Övriga 

energislag som oljeprodukter och el för uppvärmning 

minskar, trots att lokalytorna ökar. 

Elanläggningar kräver utrymme och behöver 

skyddsavstånd, dels av säkerhetsskäl och 

dels för att minimera påverkan av elektriska 

och magnetiska fält. 

Även fjärrvärme behöver ta mark i anspråk 

för produktion och distribution. 

Med anläggningar menas nedan byggnader, 

pannor, ställverk, värmeledningar i mark, elledningar 

i mark och ovan mark m␣ m för energidistribution 

och produktion. 

För översiktsplaneringen i kommunen innebär 

det att: 

• bostäder, lokaler och industrier byggs efter 

kravet på energieffektivitet, 

• mark reserveras för infrastrukturella anläggningar, 

• markåtgång för biobränsleproduktion och 

vindkraft ökar, 

• hänsyn tas till befintliga anläggningar vid omoch 

nybyggnation, 

• säkerhetsavstånd beaktas för anläggningarna, 

• vid trafikplaneringen tas hänsyn till kravet 

på minskad energianvändning, 

• förtätning av byggbeståndet prioriteras där 

det leder till effektivare energianvändning och 

mer fjärrvärme. 

102 ENERGI

Dricksvatten 

Förutsättningar skapas så att alla kommande generationer har tillgång till ett 

opåverkat och hälsosamt vatten utan att någon nu eller i framtiden behöver 

befara att tillgång och kvalitet är otillräcklig. Därför inkräktar inga verksamheter, 

som på minsta sätt kan försämra vattenkvaliteten, på skyddet av våra vattentäkter 

och därför går också detta uttag av det förnyelsebara vattnet före uttaget 

av ändliga resurser. 

Att uppnå 

Sveriges övergripande mål för dricksvattenförsörjningen 

är att den skall vara tillräcklig, säker 

och uthållig för alla medborgare. Levererat vatten 

från allmän täkt till mat och dryck skall 

uppfylla högt ställda krav på kvalitet såväl biologiskt 

som kemiskt. Detta regleras i livsmedelslagstiftningen. 

Kraven på vattentillgång och 

kvalitet gäller hela vägen från tillverkning fram 

till leveransställe. 

Dessutom gäller att: 

• Dricks- och hushållsvatten skall finnas av 

god kvalitet och i tillräcklig mängd nu och i 

framtiden för alla kommunens innevånare. 

• Försörjningen skall så långt möjligt vara baserad 

på grundvatten. 

• Vattenförsörjning prioriteras framför grusuttag 

där dessa konkurrerar. 

• Skyddsområden med bestämmelser som garanterar 

ovanstående skall fastställas. 

• Reservtäkter för nuvarande grundvattentäkter 

lokaliseras och förbereds för idrifttagande. 

Idag 

Umeå är en kommun i landet, och i världen, 

med en unik tillgång på stora mängder grundvatten 

av mycket god kvalitet. Vattnet lämpar 

sig mycket bra som dricksvatten och behöver 

endast en liten behandling för att nå en hög 

kvalitet. Denna tillgång tar många fortfarande 

Umeås dricksvatten smakar gott, tycker Daniel Lwa-Mpindi 

Backlund, Tomtebogård. 

för given utan att förstå att det fordras medvetna 

insatser i planeringen och bestämmelser 

för att kunna behålla denna ovärderliga naturresurs. 

Att skydda grundvattnet är av den anledningen, 

förutom av kommunalt intresse, 

även av betydelse för regionen och nationen. 

Det gäller att se till att för oöverskådlig tid bevara 

de kvalitativa förutsättningarna för nybildning 

av grundvattnet inom avrinnings- och infiltrationsområdena. 

Till de viktigaste förutsättningarna 

hör att inte påverka aktuella grusåsar 

med tillhörande markområden på ett sådant sätt 

att kvalitet och tillgång för all framtid omintetgörs. 

Detta gäller åtminstone fram till nästa istid. 

DRICKSVATTEN 103

Att nyttja flera olika sorters vatten för olika 

ändamål i hushåll och verksamheter som ibland 

är föremål för diskussion är inget alternativ för 

Umeå. Det skulle innebära ett stort resursslöseri 

med dubbla ledningsnät, olika VVS-installationer 

i fastigheter, mycket högre drift- och 

underhållskostnader samt sannolikt även kvalitetsproblem. 

Den verkligt optimala lösningen 

på frågeställningen om resursanvändningen är 

att nyttja de anläggningar vi har, men med ett 

medvetet hushållande vid användningen. I områden 

utanför fastställda verksamhetsområden 

uppmuntras enskilda anläggningar där tillgång 

och kvalitet gör det möjligt. 

De största produktionsanläggningarna är idag: 

• Forslunda för Umeå/Holmsund/Obbola med 

omgivningar. 

• Bjenberg för Hörnefors/Sörmjöle med omgivningar. 

• Sävar för Sävarområdet. 

Prioritetsordningen ovan visar på betydelsen för 

kommunens försörjning. Forslunda står ensamt 

idag för ca 90␣ % av dricksvattenförsörjningen 

och bör därför ägnas en alldeles särskild 

uppmärksamhet vid markoch vattenplanering. 

Övriga skyddsvärda områden där vi idag har 

lokal vattenförsörjning genom mindre vattenverk, 

redovisas på karta i detta kapitel samt på 

den kommunomfattande kartan. 

Anläggningarnas omfattning och utbredning 

finns dokumenterade på kartmaterial upprättat 

av Tekniska kontoret. 

Statistik för kommunens samtliga vattenverk 

och ansluten befolkningsmängd finns tillgängligt 

i underlagsmaterial. 

Inom samtliga områden med grundvattenuttag 

för dricksvattenförsörjning inom kommunen är 

grustäktsverksamheten idag det största konkurrerande 

intresset. Omfattande grustäktsverksamhet 

förekommer med risk för uttag ända 

ner till grundvattennivå. Förutom direktpåverkan 

på grundvattnet genom dessa uttag tillkommer 

en stor risk för att nödvändigt infiltrationsmaterial 

med tillhörande skyddande markskikt 

bortförs. Detta får en direkt effekt på 

mängden grundvatten som kan bildas och dess 

kvalitet. Grundvattenbildningens värde bör sättas 

i relation till den mycket kortsiktiga vinsten 

av grusuttag inom skyddsområdena. 

Andra konkurrerande intressen som kan utgöra 

hot mot grundvattnet inom skyddsområdena 

består av vägar och tillhörande trafik, industriell 

verksamhet av olika slag, bebyggelse 

med tillhörande anläggningar, avloppsvatten/ 

lakvatten/brunnar, jordbruk, djurhållning, 

skogsbruk, fritids- och rekreationsverksamhet 

m m. 

Kommunfullmäktige har beslutat om förberedelser 

i händelse av att nuvarande grundvattentäkter 

skadas och måste ersättas för kortare 

eller längre tid. Reservvattenalternativ och strategier 

utreds för närvarande för att revideras 

utifrån ny kunskap och nya förutsättningar. 

I detta sammanhang bör också Umeälven 

uppmärksammas. Uttag av älvsvatten sker idag 

i höjd med Baggböle för att genom infiltration 

förstärka grundvattenreservoaren i Forslundaområdet. 

Sådant uttag med påföljande infiltration 

kan också komma att få betydelse i reservvattenstrategin. 

Älven nyttjas uppströms av 

andra kommuner, närmast Vännäs, som mottagare 

av renat avloppsvatten. Hittills har dock 

kvaliteten varit godtagbar som råvatten för infiltration. 

Detta belyser vikten av samarbete 

mellan kommunerna också i översiktsplanearbetet. 

Förutom de egna behoven erfar vi redan idag 

hur efterfrågan på rent dricksvatten ökar i vår 

omvärld som inte är lika lyckligt lottad. Främst 

kan de näraliggande öststaterna nämnas, men 

även länder inom EU har idag stora kvalitetsproblem 

när det gäller dricksvattnet. Detta har 

bl a föranlett framtagandet av direktiv för vattenresursplanering 

(Water Resources Framework 

Directive). Skälen är alltså många och 

starka för att skydda våra rika vattentillgångar 

för framtiden. 

Att göra 

För att uppnå de uppsatta målen skall skyddsområden 

med särskilda bestämmelser upprättas 

och revideras enligt bästa tillgängliga kunskap 

för alla kommunala vattentäkter. Arbetet 

104 DRICKSVATTEN

SKALA ~1:400000 

DRICKSVATTEN 105

Det nyligen utbyggda Forslunda Vattenverk står för 90 % av dricksvattenförsörjningen inom 

Umeå kommun. 

har påbörjats genom att sådana ansökningar 

inlämnats till Länsstyrelsen␣ från Umeå kommun 

för fastställelse, gällande Vindelälvsåsen 

inom Umeå kommun samt Överboda vattentäkt. 

För arbetet med skyddsföreskrifter 

inom Vindelälvsåsens skyddsområde har en arbetsgrupp 

bildats med representanter för berörda 

markägare och Umeå kommun. Syftet 

är att, utan att avkall görs på säkerheten i 

grundvattenskyddet, göra det möjligt för befintliga 

verksamheter att bli kvar inom skyddsområdet. 

Under 1996 har skyddsområde för 

Sävarområdet fastställts. Enligt antagen Vattenplan 

fortsätter sedan inventering och revidering 

av Bjenbergs skyddsområde och av alla 

övriga kommunala vattentäkter därefter. 

Planerade åtgärder i syfte att skydda vattentillgångar 

för dricksvattenförsörjning samordnas 

genom Översiktsplan, Vattenplan, Miljöprogram 

och Lokal Agenda till en enhetlig 

handlingsplan. Detta till stöd för all övrig framtida 

planering i kommunen. 

Vid ombyggnad och nyanläggning väljs metoder 

och anläggningsutformning med hänsyn 

till sårbarhet, resurshushållning och kvalitet. 

Genom spridning av information och kunskap 

kan man öka förståelsen för nödvändigheten 

av att följa direktiven vid kommande planering 

av verksamhet inom skyddsområdena. 

Konsekvenser 

Genom ovanstående handlingsplan tryggar 

Umeå kommun på ett framsynt sätt dricksvattenförsörjningen 

för den framtid vi kan överblicka 

för såväl nuvarande kommunmedborgare 

som för framtida generationer. 

För framtiden betyder det: 

• Att all annan planering sker med hänsyn till 

de restriktioner som är nödvändiga för verksamhet 

inom skyddsområdena. 

• Att annan tidigare tänkt eller planerad verksamhet 

som inte passar inom skyddsområdena 

får finna alternativa platser. 

• Att transportarbetet påverkas på berörda 

vägar. 

• Att reservation av mark samt eventuella områdesbestämmelser 

läggs fast för presumtiva 

reservtäkter som skyddas på samma sätt 

som nuvarande täkter i drift. 

106 DRICKSVATTEN

Avlopp 

Förutsättningar skapas så att Umeå blir en föregångskommun beträffande utveckling 

och tillämpning av ny avloppsteknik i såväl tätort som glesbygd. Ett 

intimt utvecklingsarbete bedrivs mellan kommun, universitet och aktörer i näringslivet 

i syfte att radikalt förändra reningssystemen. Utvecklingen gynnar också strävan 

mot en allt mindre sårbar kommun beträffande infrastrukturen. 

Att uppnå 

Nationella mål för avloppsrening beträffande 

reduktion av klart angivna ämnen styr hela 

avloppsreningen i landets kommuner. För 

kommunens anläggningar gäller alltså klart definierade 

utsläppskrav beträffande syreförbrukande 

ämnen och fosfor. Gränsvärden fastställs 

av koncessionsnämnd om anläggningen är 

stor. I annat fall av Länsstyrelsen eller Miljönämnden. 

Överträdelser av gränsvärden kan 

leda till åtal. 


• avleda och rena avloppsvatten enligt de av 

miljömyndigheterna fastställda krav som 

åvilar verksamheten, 

• tillvarata och tillämpa ny kunskap och teknik 

inom verksamheten, då detta gynnar 

kretslopp och en långsiktig ekonomi. 

Idag 

En av de största miljöinsatser som gjorts i det 

svenska samhället är den avloppsrening som 

ägt rum under de senaste 30 åren. Att såväl 

syrekrävande ämnen som näringsämnen reduceras 

med 90–100␣ % innan de släpps ut i mottagande 

vatten är uppenbart för alla som åter 

kunnat fiska, bada och på annat sätt komma i 

kontakt med vatten som tidigare var kraftigt 

förorenade. 

En teknik med blandning av många sorters 

spilloch dagvatten före rening så som sker 

idag kommer dock sannolikt alltid att föranleda 

en osäkerhet om förekomst av vissa icke 

önskvärda ämnen. Detta trots allt högre krav 

på anslutna abonnenter vad gäller kvaliteten 

på utsläpp och de kraftigt sänkta tungmetallhalterna 

under den senaste tioårsperioden i såväl 

slam som vatten. 

Av den anledningen, samt att i Agenda 21- 

anda spara på naturresurser, bör lösningar så 

nära källan som möjligt eftersträvas. Detta 

innebär inte endast urinseparering eller därmed 

jämförbara tekniker. Det gäller att under 

de kommande åren satsa på utveckling och tilllämpning 

av ny teknik som möjliggör ett 

omhändertagande och en återvinning så nära 

utsläppspunkten som möjligt, kanske till och 

med före utsläpp. 

Vi har ännu inte den kunskap som behövs för 

att radikalt lägga om samhällets avloppssystem 

i någon större omfattning. I dagens debatt 

föreslås ofta skilda ledningssystem för olika 

typer av avloppsvatten från samma källa. Detta 

torde, förutom att orsaka slöseri med material, 

energi och markresurser, vara att bara komma 

halvvägs i en förändrad avloppsbehandling 

som kan bli resultatet om tillräckligt med 

resurser läggs ner på forskning inom områden. 

Avloppsreningsverk finns utbyggda i de tätorter 

och byar där kommunen svarar för avloppsreningen. 

Några av verken behöver förbättras med avseende 

på miljöskyddslagstiftningens krav. 

AVLOPP 107

Ambitionen att uppfylla skärpta miljökrav är 

även motiv för utbyggnader och förbättringar 

av befintliga anläggningar. Vid varje sådan 

planerad åtgärd övervägs alltid numera den 

bästa lösningen ur kretsloppsperspektiv så 

långt kunskapen idag sträcker sig. Därvid tas 

även hänsyn till sekundäreffeker i form av 

transportavstånd, kemikalieval, energiförbrukning 

m␣ m. 

Största avloppsreningsverket finns på Ön 

och tar emot ca 90␣ % av avloppsvattnet. Avledningsområdet 

motsvarar i stort Forslundas 

distributionsområde. Verket har nyligen 

byggts ut för att klara betydligt skärpta miljökrav 

från och med 1996 samt volymökning, 

beroende på befolknings- och verksamhetsutveckling. 

Med en del kompletterande åtgärder 

under kommande år torde verket klara 

minst 15 års ytterligare expansion av Umeå 

tätort samt Holmsund/Obbola. 

De två näst största verken i kommunen är 

belägna i Hörnefors respektive Sävar. Verket 

i Sävar stod färdigt hösten 1997 efter omoch 

utbyggnad för att klara ökade utsläppskrav. 

Övriga mindre verk i kommunen finns redovisade 

i underlagsmaterial till såväl anläggningarnas 

belägenhet och omfattning som ansluten 

folkmängd, behandlingsmetoder och 

kapacitet. 

Framtida avloppsrening kan eventuellt komma 

att se betydligt annorlunda ut än dagens 

beroende på hur ny teknik utvecklas. Det är 

för närvarande inte möjligt att förutse detta. 

Om lämpliga lösningar även för ombyggnad i 

befintlig bebyggelse utvecklas i framtiden, bör 

dessa tillämpas i Umeå kommun. Vid utbyggnad 

av nya bostadsområden skall utvecklingen 

inom avloppsområdet uppmärksammas vid 

planering av markanvändning. 

Utanför kommunens verksamhetsområden 

prioriteras enskilda anläggningar för omhändertagande 

av avlopp. 

Slammets kvalitet har förbättrats i anmärkningsvärt 

hög grad under de år kommunen renat 

avloppsvatten, främst med avseende på 

tungmetallinnehåll. Trots att alla av staten 

ställda kvalitetskrav på slammet uppfylls med 

god marginal, återförs endast cirka en tredjedel 

till kretsloppet, medan resten deponeras. 

Jordbrukets företrädare i kommunen liksom 

livsmedelsindustrin förhåller sig fortfarande 

relativt avvisande till slamanvändning av rädsla 

för konsumentreaktioner. Kommunen bedriver 

upplysande information i frågan i syfte 

att öka kunskapen och underlätta ett ställningstagande 

från konsumenterna. Kommunen har 

också initierat ett lokalt samråd i frågan med 

företrädare från jordbruket samt konsumenterna, 

som pågår kontinuerligt. 

Under 1997 pågick ett slampelletsprojekt 

på reningsverket på Ön i syfte att utveckla nya 

metoder för hantering och hygienisering av den 

näringsrika och värdefulla restprodukten. 

Allt mer uppmärksamhet riktas mot dagvattnets 

påverkan på recipienterna såväl lokalt som 

generellt. Strävan efter att separera spilloch 

dagvatten före rening fortsätter, men väcker 

också nya frågor om behandling av dagvatten. 

Lokalt omhändertagande av dagvatten (LOD) 

eftersträvas där så är möjligt. Detta innebär 

att i första hand nyttja marken som mottagare 

och filter för de ämnen som icke är önskvärda 

i sjöar och vattendrag. Som exempel kan nämnas 

de föreslagna åtgärderna runt Tvärån som 

behandlas under avsnittet Grönstruktur. 

I Umeå kommun överväger vi alltmer, då 

det är aktuellt, alternativa lösningar till de traditionella 

beträffande hantering av dagvatten. 

Klimatet försvårar dock sådana till en del, då 

öppna vattenspeglar och våtmarksrening omöjliggörs 

under stor del av året. Genomsläppliga 

beläggningsmaterial och färre hårdgjorda 

ytor skulle dock kunna öka lokal behandling 

betydligt. 

Att göra 

För att nå de uppsatta målen måste naturligtvis 

verksamheten fortsätta att bedrivas på ett 

optimalt sätt som inkluderar tanken på framtida 

möjlig utveckling. 

Liksom för dricksvatten samordnas planerad 

utveckling genom Översiktsplan, Vatten- 

108 AVLOPP

plan, Miljöprogram och Lokal Agenda till en 

enhetlig handlingsplan till stöd för all framtida 

planering i kommunen. 

Ett realistiskt perspektiv på en sådan utveckling 

kan vara 10–20 år innan lösningarna får 

ett större genomslag i tätortens planering av 

avloppssystem. 

Parallellt utvecklas alltså befintliga anläggningar 

för att uppfylla dagens utsläpps- och 

kvalitetskrav, men med sikte på att även kunna 

användas i ett radikalt förändrat system. 

Konsekvenser 

För framtiden betyder det: 

• att tillräckliga markområden måste avsättas 

för mer lokalt omhändertagande av spilloch 

dagvatten vid nybebyggelse samt för 

dess restprodukter, 

• att iakttaga nödvändigt skyddsområde för 

befintliga avloppsanläggningar då förtätning 

eller planändringar markeras, 

• att vid planering av infrastruktur ta hänsyn 

till bästa resursanvändning av befintliga anläggningar 

med tillhörande rörnät, 

• att utifrån älvens och andra vattens status 

beträffande kvalitet placera framtida utsläppspunkter 

på bästa platser. 

AVLOPP 109

110 ÅTERVINNING OCH AVFALL 

Återvinningscentralen på Gimonäs.


Inom tio år kan hushållen lämna nästan alla sina avfallsrester till olika former 

av omhändertagande såsom särskild kompostering eller förbränning. Rivningsrester 

och byggavfall är helt fraktionerade. Återanvändbart material används 

vid utbyggnad, medan övrigt dels återvinns som ny råvara, dels förbränns eller 

deponeras då avsättning på annat sätt inte är möjlig. Kunskaperna har ökat i 

hushållen, i verksamheter och på företag, vilket i sig medför betydligt mindre 

mängd avfallsprodukter liksom dessas förändrade karaktär. Mindre farligt avfall 

till förmån för mer återvinningsbart. Avfallsprodukterna betraktas allmänt 

som en viktig råvarukälla. Omhändertagande lokalt av lämpliga rester sker, där 

detta är möjligt, i bostads- och arbetsområden. Kretsloppscentrum finns på Gimonäs. 

Att uppnå 

De nationella målen inom avfallsområdet är att: 

• avfallets innehåll av hälso- och miljöfarliga 

ämnen skall minimeras främst genom åtgärder 

i produktionsledet, 

• avfallets mängd skall minimeras genom åtgärder 

i både produktions- och konsumtionsledet, 

• avfall som uppkommer skall återanvändas 

eller återvinnas i största utsträckning, 

• mycket hårda miljökrav skall ställas på omhändertagande 

av avfall som kan återvinnas, 

• hantering och omhändertagande av avfall 

skall ske på ett sådant sätt att negativa effekter 

på miljö och arbetsmiljö undviks. 

Lokala mål förutom ovanstående är att: 

• verka för resurssnål och miljövänlig produktion, 

• materialåtervinning skall prioriteras framför 

energiåtervinning när det är miljö- eller resursmässigt 

motiverat och ekonomiskt rimligt, 

• från år 2010 endast deponera sådant som 

inte är brännbart eller organiskt nedbrytbart, 

• från år 2010 endast förbränna utsorterat 

och brännbart avfall från hushåll, verksamheter 

och industri. 

Idag 

Kommunen har idag ansvar för de avfallsprodukter 

från hushållen som inte omfattas av producentansvar. 

Genom att all operativ verksamhet 

beträffande hämtning av avfall är utlagd på 

entreprenad, styrs utvecklingens takt delvis av 

de avtalstider som gäller för de fyra olika delområdena 

inom kommunen. I takt med att ny 

upphandling sker tillämpas dock de senast gjorda 

erfarenheterna och önskemålen beträffande 

hämtningsfrekvenser, grovavfallshantering 

m␣ m. 

För att omsätta intentionerna i såväl kommunens 

Avfallsplan som i Agenda␣ 21, ersätts 

efterhand hämtning av grovavfall till deponi, 

med återvinningscentraler för hushållen, där 

största delen av lämnat material återbrukas eller 

återvinns. Centralerna har tagits emot mycket 

positivt av allmänheten och finns hittills i 

Holmsund, Tavelsjö, Botsmark och Hörnefors. 

För Umeå tätort finns en stor återvinningscentral 

på Gimonäs. I Sävar har en central 

öppnat under hösten -97. Ytterligare lägen för 

kommande återvinningscentraler planeras på 

Teg/Röbäck samt på Sandbacka och Västerslätt. 

Kring återvinningscentralen på Gimonäs planeras 

en verksamhet som på sikt kan komma 

ÅTERVINNING OCH AVFALL 111

att bli ett mycket intressant kretsloppscentrum 

med både praktisk och utbildande verksamhet 

och många aktörer inblandade. 

För att samla in det prioriterade farliga avfallet 

finns ett tjugotal miljöstationer på olika 

ställen i kommunen. Förhoppningsvis kommer 

dessa att på lång sikt kunna minskas i antal, i 

takt med att medvetandet om farligt avfall och 

användandet av farliga ämnen i samhället försvinner. 

Att göra 

För att nå de uppställda målen krävs: 

• att källsortering införs för de fraktioner där 

avnämare finns eller inom kort kan tänkas 

uppstå samt att avfallet omhändertas lokalt 

i största möjliga omfattning, 

• att arbetet med att minska farligt avfall bedrivs 

intensivt, 

• att insamlingsmetoder och omhändertagande 

anpassas på bästa sätt till de fraktioner 

som skall omhändertagas, 

• att styrmedel via avgiftsstorlek, rivningsplanekrav, 

planering för platser inom- och 

utomhus i bostadsområden där restprodukter 

kan hanteras, tillskapande av avnämare, 

förutom de centralt införda skatterna, hjälper 

till att nå målen, 

• att det regionala samarbetet fortsätter och 

även vidareutvecklas när det medför miljövinster. 

På Linblomman i Röbäck används komposten till egna odlingar. 

Från vänster: Anja Dahlberg, Sandra Hedman, Johanna 

Östgård-Brandt och Tove Franzén. 

Konsekvenser 

För framtiden innebär detta: 

• att mark måste avsättas för förvaring, sortering, 

kompostering m m i nya bebyggelseområden, 

• att presumtiva återvinningscentraler markeras 

inom kommunen förutom de redan befintliga, 

• att hänsyn tas till transportarbetet vid infrastrukturplanering, 

• ett behov av mer plats för verksamheter 

kopplade till kretsloppscentrat på Gimonäs 

och i närheten av övriga återvinningscentraler. 

112 ÅTERVINNING OCH AVFALL


Att uppnå 

Strategin är att i samhällsplaneringen 

beakta 

miljö- och riskfaktorer 

för att ge möjlighet att 

ange lämpligaste lokalisering 

och struktur för olika 

anläggningar och 

verksamheter samt att 

ange skyddsavstånd mellan 

bostäder och dessa 

anläggningar och verksamheter 

etc. 

Miljö- och riskfaktorer 

kan vara av fyra slag: 

• Områden med särskilda 

risker 

Hit hör rasområden, 

översvämningsområden, 

industrioch lagerområden 

för farliga 

ämnen, hamnar, 

flygplatser, större vägar, 

järnvägar mm. 

• Områden med särskilda miljöproblem 

Hit hör miljöstörande anläggningar, områden 

med höga luftföroreningar, särskilt bullerstörda 

områden eller områden som har betydande 

markföroreningar eller höga radonhalter 

i mark etc. 

• Områden som är känsliga för påverkan eller 

störning 

Hit hör känsliga områden med hänsyn till 

klimatiska, biologiska eller andra naturförhållanden. 

Det kan t ex vara försurningskänsliga 

områden, områden för verksamheter 

som kräver speciell störningsfrihet etc. 

• Områden av betydelse för kretsloppslösningar 

Hit hör områden för vatten- och avloppsförsörjning, 

avfall, energiproduktion etc. 

Beredskapshänsyn 

Beredskapshänsyn i samhällsutveckling 

och planering 

(BIS) är ett begrepp 

som syftar till att 

uppnå ett robustare och 

mindre sårbart samhälle. 

Utgångspunkten är att 

ha en god beredskap för 

extraordinära händelser 

såsom kriser, olyckor, 

sårbarhet i den tekniska 

försörjningen etc. Att 

planera för minskad sårbarhet 

kan bl a innebära 

alternativa lösningar för 

olika typer av försörjning, 

leder för farligt 

gods och var nya bostäder 

ska lokaliseras. Detta 

innebär att ta riskhänsyn 

i den fysiska planeringen. 

Hittills har beredskapsplanering ofta inneburit 

något som lagts till den traditionellt fysiska planeringen 

med anläggningar som reservlösningar 

för de ordinarie, om dessa av någon anledning 

blir obrukbara. Med utgångspunkt att skapa 

ett mer uthålligt samhälle, som är grunden i 

Agenda 21, får även beredskapshänsynen ökad 

uppmärksamhet i samhällsplaneringen. Resultatet 

blir att t␣ ex sträva efter försörjnings- och 

transportsystem som klarar av större störningar 

än idag, att placera känsliga anläggningar på 

platser där riskerna minskar att göra anläggningarna 

obrukbara, att finna lokala lösningar 

för försörjningssystem där detta är möjligt eller 

uppdelning av centrala nät i zoner som kan 

fungera även om central styrning går förlorad. 

Sådana hänsyn arbetas alltmer in i den ordinarie 

planeringen och gör också att kommande 

MILJÖ- OCH RISKHÄNSYN 113

investeringar används på bästa sätt i ett långt 

perspektiv. 

Pågående studier 

Umeå Brandförsvar och Umeå Universitet genomför 

f n ett riskanalysprojekt för att studera 

vissa riskbilder inom kommunen. Oljeprodukters 

lagring och hantering, trafik och trafiknät, 

samhällsutveckling och infrastruktur, risker 

i Umeå centrum samt interaktion och tidsanalys 

mellan dessa områden. Därtill pågår 

även studier med FOA kring gasspridning i 

samband med ammoniakläckage från ishallar 

samt studier kring miljöstationer ur risksynpunkt. 

En kartläggning av ekologiskt känsliga 

områden och objekt med riktlinjer att beakta 

vid olyckstillbud har beställts av Statens räddningsverk. 

Redovisning 

Några av miljö- och riskfaktorerna har fått sina 

avtryck i översiktsplanen, t ex har skyddsområden 

för vattentäkter, bullerzoner kring flygfältet, 

naturreservat och naturskyddsområden 

m␣ m redovisats på översiktsplanens kartor. 

Andra miljö- och riskfaktorer kan inte uttryckas 

som ett reservat av något slag, utan anges 

som riktlinjer och allmänna hänsynstaganden 

för efterföljande planering och byggande, t ex 

buller, luftföroreningar, transporter av farligt 

gods. 

Områden med 

särskilda risker 

Farligt gods och leder för detta 

Kunskapen om transporter av miljöfarligt gods 

i Sveriges kommuner är idag begränsad. Det 

finns därför ett stort inventeringsbehov i Umeå 

där bl a trafikrörelser och viktiga målpunkter 

måste klarläggas. Utformningen av leder som 

nyttjas för transporter av farligt gods och säkerhetsavstånd 

till randbebyggelse bör belysas. 

Idag finns ett område i Umeå stad där genomgående 

trafik med farligt gods är förbjudet. 

Området begränsas av Tvärån i väster, Ume 

älv i söder, Kolbäcksvägen i öster samt E4 och 

E12 (västerut) i norr. Västra Esplanaden (E4) 

har undantagits från zonen. De nuvarande 

sträckningarna av E4 och E12 gör att dagens 

Skyddsrumsområde Umeå enligt kommunfullmäktiges beslut december 1998. 

114 MILJÖ- OCH RISKHÄNSYN

transporter av farligt gods på väg passerar 

känsliga och olämpliga delar av Umeå. 

Den planerade omlokaliseringen av väg E12, 

söder om Ume älv och väg E4 i ett västligt 

läge, skapar förutsättningar att styra trafiken 

med farligt gods från tätbebyggda delar av staden. 

Transporter av farligt gods på järnväg genom 

centrala Umeå sker idag i liten omfattning. 

Enligt SJ:s statistik färdades under 1995 

drygt en transport per vecka med de farligaste 

ämnesklasserna mellan Umeå och Holmsund. 

En framtida utbyggnad av Botniabanan möjliggör 

en överflyttning av transporter med farligt 

gods från väg till järnväg. Eftersom järnvägstransporter 

är betydligt säkrare än godstransporter 

på landsväg kommer överflyttningen 

att minska den totala samhällsrisken. Transporterna 

motiverar emellertid inte en järnvägssträckning 

utanför Umeå tätort. Samhällets 

vinster av en centralt dragen järnväg bedöms 

högre än eventuella risker med farligt gods. 

En närmare riskanalys av Botniabanans godstransporter 

avses göras i den järnvägsutredning 

för Botniabanan som påbörjas i april 1998. 

Farliga verksamheter 

Oljehamnen och depåområdet i Umeå hamn 

är avsett för verksamhet som hanterar brandfarliga 

varor för vilka speciallagstiftningen, lagen 

om brandfarliga- och explosiva varor, är 

styrande. Skyddsavstånd mellan depåområde/ 

oljehamn och annan verksamhet eller bebyggelse 

skall vara minst 100 meter. 

Kring bensinstationer skall ett generellt 

skyddsavstånd om 25 meter till annan verksamhet 

finnas. Särskild utredning kan dock visa 

att skyddsavstånd kan ökas eller minskas. 

Inom centrumfyrkanten är strävan att undvika 

hantering av brandfarliga eller explosiva varor 

och ersätta dem med system så att riskerna 

minskar. Exempelvis bör ej förvaring av gasol i 

cisterner tillåtas, utan enbart förvaring i mindre 

flaskor. Bensinstationer bör utlokaliseras från 

centrum. 

För att undvika att fordon med farligt gods 

parkeras på olämpliga platser inom tätbebyggt 

område eller känsliga områden bör särskilda 

uppställningsplatser för dessa anordnas. 

Energianläggningar och kraftledningar 

Energianläggningar avser i detta sammanhang 

kraft- och värmeanläggningar som baseras 

på förbränning. Miljö- och riskpåverkan är 

beroende av anläggningens storlek samt val av 

bränsle och reningsteknik. 

För små anläggningar, som utgörs av områdescentraler 

samt topp- och reservkapacitet 

för det stora fjärrrvärmeverket i Ålidhem, är 

miljöpåverkan i form av stoft- och kväveföroreningar 

i den närmsta omgivningsluften den 

dominerande. 

För större centraler, Ålidhemsanläggningen 

och Dåva kraftvärmeanläggning, dominerar 

påverkan i form av transporter, buller och generell 

oro inför verksamheten. Luftföroreningar 

från anläggningen sker på sådan höjd att den 

närmsta omgivningsluften blir mycket marginellt 

påverkad. 

Följande tabell anger rekommenderade 

skyddsavstånd till förbränningsanläggningar. 

Den övre delen av respektive intervall avser 

eldning med fast bränsle, medan den nedre avser 

oljeeldning. 

Tillförd effekt 

Skyddsavstånd 

250 MW 300 - 700 meter 

100 ” 200 - 500 ” 

50 ” 100 - 350 ” 

10 ” 50 - 150 ” 

1 ” - 50 ” 

Rekommenderade skyddsavstånd till förbränningsanläggningar. 

Kraftledningar och övriga elanläggningar alstrar 

elektriska fält och magnetiska fält. Kunskapen 

om huruvida dessa påverkar människa 

och djur är fortfarande ganska liten. Forskarna 

misstänker att magnetfält kan orsaka cancer, 

men några konkreta belägg för detta finns 

inte idag. I avvaktan på ökad kunskap kan det 

finnas anledning till viss försiktighet till lokalisering 

av känslig verksamhet intill större kraftledningar 

och elanläggningar. 

En analys av förutsättningarna för införande 

av elfria zoner föreslås göras. 


Översvämningshotade områden 

Höga flöden i älvar och vattendrag som orsakar 

egendomskador och erosionsskador i 

strandlinjen kan uppstå i Umeälven och Sävarån. 

Förstärkningsarbeten har vidtagits efter 

kajen mellan broarna och efter strandpromenaden 

upp till Lundåkern. Även på södra 

älvsstranden i höjd med travbanan måste förstärkningsarbeten 

vidtas. 

Vid höga flöden i Sävarån, framförallt vid 

islossningar, kan egendomsskador uppstå i 

Gunnismark och Gran. 

Om extremt höga flöden av dagvatten i centrala 

Umeås äldre delar skulle uppstå, måste 

bräddning ske för att undvika källaröversvämningar. 

Områden med risk för 

ras och erosion 

Inom Umeå kommun är det i första hand längs 

Umeälven och dess brinkar som det finns påtagliga 

ras- och erosionsproblem. Älvssträckan 

från Ön upp till Brännland är den mest känsliga. 

Problemen varierar längs sträckan och är 

mest påtagliga på älvens båda sidor från Tegsbron 

och upp till Killingholmen. 

Enligt en översiktlig kartering utförd av SGI 

(Sveriges Geotekniska Institut) år 1996 har 

även delar längs Sävarån, Fällforsån, Tavelån, 

Sörmjöleån, Norrmjöleån och Hörneån preliminärt 

klassats som riskområden. Slutrapport 

från SGI:s fortsatta utredning som utföres i 

Räddningsverkets regi beräknas vara klar i februari 

1998. 

Skyddsrum 

Skyddsrum ska byggas i områden som är särskilt 

utsatta för risker i händelse av krigshandling. 

Länsstyrelsen och försvarsområdesbefälhavaren 

har i en gemensam grundsyn fastställt 

vilka områden som avses (se kartor på föregående 

uppslag!). 

Brandförsvarets insatstider 

Brandstationer finns i Umeå, Hörnefors, Obbola, 

Holmsund, Sävar, Tavelsjö samt Botsmark. 

I dessa orter är Brandförsvarets insatstider 

mindre än 10 minuter, medan orternas 

omland får insatstider på upp till 20 minuter. 

För övriga delar av kommunen ligger insatstiderna 

på upptill 30 minuter, för vissa mindre 

områden ännu längre. 

Det bör dock observeras att insatstiderna 

kan påverkas bl a av olika trafikreglerande åtgärder, 

t␣ ex trafikljus, cirkulationsplatser, farthinder 

m␣ m. 

Karta med Brandförsvarets insatstider finns 

tillgänglig, förutom hos Brandförsvaret, även 

hos Byggnadsnämnden. 

Områden med 

särskilda miljöproblem 

Områden med markradon 

Översiktlig markradonutredning för hela kommunen 

utfördes år 1987 av Sveriges Geologiska 

AB. Utredningen är grundad på flygbildstolkning 

och befintliga uppgifter om geologiska 

förhållanden samt viss komplettering med översiktlig 

mätning i isälvssedimentområden. 

Resultaten från markradonmätningarna visar 

på låga till normala markradonhalter inom 

de flesta av de undersökta områdena. Större 

delen av de grovkorniga isälvsavlagringarna 

inom kommunen kan dock klassas som normalriskområden 

med halter på 10 000–50 000 

Bq/m 3. 

Endast i kommunens nordligaste delar vid 

Ytteråträsk och Mickelsträsk finns åsformationer 

med förhöjd radiumhalt och dessa har 

därför klassats som högriskområden. Som eventuella 

högriskområden har även klassats alla icke 

undersökta svallgrusförekomster. 

Översiktlig Radonriskkarta, daterad 1988-03- 

11 finns tillgänglig hos Byggnadsnämnden. 

Luftföroreningar 

Utsläppen av luftföroreningar i Umeå domineras 

av biltrafiken, de större industriföretagen 

samt fjärrvärmeanläggningen på Ålidhem. Vid 

sidan av dessa utsläppskällor finns ett stort antal 

små förbränningsanläggningar för värmeproduktion 

samt mindre industrier. Utsläppen från 

trafiken har dock ökat så att dessa nu väsentligen 

bestämmer luftkvaliteten i Umeå. 


Naturvårdsverket har antagit gränsvärden 

för luftkvalitet i tätorter. Med gränsvärde avses 

högsta tillåtna halt i luft av t ex kvävedioxid, 

vilken måste underskridas för att uppehålla 

en god luftmiljö. Nivån på gränsvärden är satta 

så att även känsliga personer, t ex astmatiker, 

ska skyddas. 

Luftföroreningarna i tätorter påverkar människors 

hälsa och kan vara allmäntoxiska och 

medverka till allergi och annan överkänslighet. 

I första hand påverkas de människor som är 

mer känsliga än normalt. Luftföroreningar kan 

även ge upphov till cancer eller andra genotoxiska 

effekter. Luftföroreningar bidrar även till 

en väsentlig del av försurning av mark och vatten 

i Umeå. 

Mätningar och beräkningar som Miljökontoret 

gjort av bilavgaser visar att halterna på 

de mest trafikerade gatorna i centrum överskrider 

Naturvårdsverkets gränsvärden för god 

luftkvalitet. Höga koncentrationer av föroreningar 

uppstår i Umeå tätort främst vintertid, 

då det kalla klimatet ofta kan orsaka s k inversionsförhållanden. 

De områden som är mest 

belastade av luftföroreningar och där gränsvärden 

överskrids är Centrala Stan samt Haga. 

Förslag till miljözon. 

Miljözon 

För att förbättra luftsituationen inom centrala 

Umeå finns ett förslag till miljözon. Inom denna 

zon ställs specifika krav för den äldre tunga 

dieseldrivna fordonsparken. Av vidstående karta 

framgår den geografiska avgränsningen av 

förslaget till miljözon, vid en tidpunkt efter det 

att E4 och E12 lokaliserats utanför stadskärnan. 

Buller 

De enskilda bullerkällor som berör flest invånare 

i Umeå är trafiken, flyget, skjutbanor, tågtrafiken 

och industrier. 

Trafikbullersituationen i Umeå har kartlagts 

vid ett flertal tillfällen och resultaten visar att 

trafikbullersituationen i Umeå inte förbättrats 

genom åren. De gator som tillsammans omgärdar 

centrumfyrkanten, d␣ v␣ s Östra Kyrkogatan, 

Västra Esplanaden, Storgatan och Järnvägsallén, 

har samtliga idag ljudnivåer som överskrider 

70 dBA. Vid ca 25 km längs stadens 

gatunät överskrids riktvärdet 55 dBA utomhus 

vid husfasad. 

Kring bangårdsområdet i centrala Umeå uppvisas 

höga maximala ljudnivåer och vibrationer 

utöver acceptabla värden. 

Riktvärden för vägtrafikbuller har utarbetats 

av Naturvårdsverket, Socialstyrelsen, Boverket 

och Vägverket och är avsedda att tillämpas 

vid bl␣ a nyplanering av vägar, gator och 

bebyggelse. 

Umeå kommun har för närvarande riktvärden 

för buller beslutade av Kommunfullmäktige 

1986 samt riktvärden beslutade i Trafikplan 

1995 och i Miljöprogram 1996. Dessa riktvärden 

ersätts med följande: 

Vägtrafikbuller. I bostäder tillämpas som 

riktvärde för ekvivalentnivån 30 dBA inomhus 

och 55 dBA utomhus åtminstone på lek- och 

rekreationsytor. För maxnivån inomhus tillämpas 

45 dBA. 

För befintliga bostäder bör riktvärdena regleras 

i ett bullersaneringsprogram. Här ska kostnader 

och åtgärdstakt beskrivas. På lång sikt 

eftersträvas även här 55 dBA utomhus, åtminstone 

på lek- och rekreationsytor. 

Tågtrafikbuller. Behandlas på samma sätt 

som vägtrafikbuller. 

Flygtrafikbuller. Koncessionsprövning av 


Umeå flygplats pågår. Planeringsriktlinjen ska 

vara att ny bebyggelse inte ska utsättas för 

flygbullernivåer överstigande FBN 55 dBA. På 

översiktsplanekartan anges utbredning av bullerkurvan 

FBN 55 dBA år 2010. Antalet bullerhändelser 

över 70 dBA max nattetid utomhus 

vid bostäder minskas. 

Områden med allergirisker 

Närmiljöns betydelse för allergiutvecklingen 

måste beaktas. Inom Umeå kommun är hästhållning 

relativt vanlig. Större stallbyggnader 

samt privata och icke kommersiella stallar är 

allmänt förekommande. I kombination med att 

ridning blivit mer populärt medför detta att en 

allt större del av befolkningen ofrivilligt exponeras 

för allergiframkallande ämnen. 

Enligt Naturvårdsverkets rekommendation 

bör ett avstånd på ca 500 meter hållas mellan 

större djurstallar och bostadsbebyggelse. Hänsyn 

måste dock tas till lokala förhållanden i det 

enskilda fallet. Förutom omgivningshygieniska 

aspekter är det ur folkhälsosynpunkt betydelsefullt 

att man vid lokalisering av djurstallar och 

ridanläggningar minimerar den passiva exponeringen 

av pälsdjursallergen. 

Känsliga områden 

Ett inventeringsoch utredningsarbete för att 

redovisa ekologiskt särskilt känsliga områden i 

kommunen pågår för närvarande inom Miljökontoret. 

Hittills har Nydalasjön med avrinningsområde 

betraktats som ekologiskt känslig 

då sjön är grund, vattenomsättningen mycket 

långsam och avrinningsområdet litet. Fler ekologiskt 

känsliga områden kommer att redovisas. 

Övriga områden som är känsliga för störningar 

i form av påverkan på flora och fauna 

finns till viss del skyddade inom de naturreservat 

som finns inom kommunen. Dessutom finns 

flera livsmiljöer för bl␣ a störningskänsliga fåglar 

även utanför naturreservaten. 

Skyddsområden 

Grundvattentillgångar 

och vattentäkter 

Som framgår i avsnittet Dricksvatten har Umeå 

kommun rika tillgångar på grundvatten av god 

kvalitet för dricksvattenförsörjning. I syfte att 

så långt som möjligt skydda dessa täkter från 

oönskad påverkan, måste konkreta åtgärder 

vidtas inom de områden där grundvattnet bildas 

och täkterna ligger. Skyddsområden upprättas 

med föreskrifter som reglerar vilken verksamhet 

som får, respektive inte får, förekomma 

inom berörda områden. 

För närvarande redovisas 14 skyddsområden 

i denna översiktsplan, vilka framgår av karta 

i avsnittet Dricksvatten. Viktigast är området 

Vindelälvsåsen från Rödåsel via Tavelsjö 

och Hissjö till Umeå, med beteckning Tv1. Vattentäkter 

inom åsen försörjer ca 90 % av kommuninnevånarna 

med dricksvatten. Arbete pågår 

kontinuerligt med att stärka grundvattenskyddet 

samt att vidta åtgärder för reservförsörjning, 

om något skulle hända de täkter som 

försörjer oss idag. 

Störst hot mot grundvattentäkterna utgör uttag 

av grusoch sandmaterial från åsarna vilket 

innebär att viktigt filter- och skyddsmaterial 

bortförs. Transport och hantering av stora 

mängder petroleumprodukter, bekämpningsmedel, 

gödselprodukter m m, utgör också hot och 

risk mot vattentäkterna. Dessutom finns en rad 

andra riskfaktorer, som regleras i särskilda 

skyddsföreskrifter. Umeå kommun har ambitionen 

att ligga långt framme i arbetet med att 

skärpa skyddsföreskrifterna; syftet är att värna 

om medborgarnas vattenförsörjning såväl 

till mängd som kvalitet. 


Riksintressen 

Europavägen E12 är ett riksintresse inom sektorn kommunikationer. 

STATEN HAR VIA Länsstyrelsen redovisat 

områden av riksintresse enligt Naturresurslagen 

inom följande sektorer: 

• naturvård 

• kulturmiljövård 

• friluftsliv 

• totalförsvar 

• rennäring 

• kommunikationer 

• vattenförsörjning. 

Riksintressen ska skyddas mot åtgärder som 

påtagligt kan skada dessa. 

I underlagsmaterialet till översiktsplanen redovisas 

de objekt inom respektive sektor som 

bedöms ha ett sådant värde att de berörs av 2 

eller 3 kap NRL. Avgränsningen av objekten 

har, om inte annat anges, gjorts i någon av de 

två översiktsplanekartorna, den kommunomfattande 

eller den över F1-området. För riksintresset 

delar av Umeå centrum har redovisningen 

gjorts i fördjupningen för Centrala 

Stan. 

Det tidigare redovisade riksintresset för totalförsvaret, 

omfattande I20-området, har föreslagits 

inte längre utgöra ett riksintresse. Detta 

med hänsyn till nedläggningen av brigaden 

och beslutad nedläggning av de militära högskolorna 

i Umeå. 

Riksintressena har med olika planeringsinsatser 

avgränsats och säkerställts i den mening 

kommunen har ett beslutsansvar. För de 

som ännu inte säkerställts genom fördjupade 

planeringsinsatser anger Öpl 98 hur de avses 

göras. För att fullt ut tillgodogöra sig riksintressenas 

upplevelsevärden fordras bl a att staten 

åtar sig ett informationsansvar liksom även 

en ekonomisk beredskap för detta. Ett flertal 

av riksintressena behandlas för närvarande 

RIKSINTRESSEN 119

inom ramen för det översiktsplanearbete som 

bedrivs inom UmeåRegionen avseende älvdalarna 

och Kvarkenkusten. Motsvarande deklaration 

över hur staten genom Länsstyrelsen 

avser tillgodose riksintressena saknas jämväl. 

En schematisk sammanställning av riksintressena 

visas på karta på nästa uppslag. 

Nedan följer en förteckning över riksintressena. 

En beskrivning av respektive riksintresse 

samt dess säkerställande redovisas i kapitlet 

Precisering av allmänna intressen under avsnitten: 

• Områdesvisa riktlinjer – Kommunomfattande 

• Områdesvisa riktlinjer – Umeå stad, 

Holmsund/Obbola. 

Beteckningarna före objektnamnet (t␣ ex 

Rn␣ 1 eller R 8.3) härrör sig till motsvarande 

beteckning på översiktsplanekartorna. 

Rn 1 

Rn 2 

Rn 3 

Rn 4 

Rn 5 

Rn 6 

Rn 7 

Rn 8 

R 8.4 

Rk 1 

Rk 2 

Rk 3 

Naturvård 

Vindelälven 

Öreälvens mynningsområde 

Sävarån 

Stormyran 

Skeppsviksskärgården inkl Sladan 

Holmöarkipelagen 

Snöanskärgården 

Bonden 

Umeälvens delta 


Snöan 

Norrbyskär 

Holmöns by 

Rk 4 

Rk 5 

Rk 6 

R 8.1 

R 8.3 

R 8.8 

R 8.9 

Rf 1 

Rf 2 

Stor-Fjäderägg 

Vindelälven vid Rödåsel 

Åheden och Nordansjö fornlämningsområde 

Norrfors–Klabböle 

Delar av Umeå centrum 

Västerbacken, Holmsund 

Nordansjö fornlämningsområde 

Friluftsliv 

Vindelälven 

Holmöarna 

Totalförsvaret 

– Hemliga anläggningar redovisas inte 

av sekretesskäl. Kommunen och 

Länsstyrelsen bevakar riksintresset. 

Rennäring 

– Vinterbetesmarker och flyttleder. 

Vägnät 

– Europavägarna E4 och E12. 

– Länsvägarna 363 och 364. 

R 8.2 Umeå Flygplats 

R 8.7 E4-förbifart, reservat 

Järnväg 

– Järnvägen Holmsund–Vännäs. 

– En ännu inte klarlagd sträckning för 

Botniabanan. 

Rs 

Sjöfart 

Farledsförträngning i Kvarken 

Telenät 

– Telias övergripande kabelstråk. 

120 RIKSINTRESSEN

RIKSINTRESSEN 121 

Rn 

20 

0 10 

Kilometer 

Ytterboda 

Ivarsboda 

Ostnäs 

Tväråmark 

Sävar 

Täfteå 

Yttertavle 

Innertavle 

Holmsund 

Umeå 

Ersmark 

Tjälamark 

Obbola 

Degernäs 

Stöcke 

Strömbäck 

Sörböle 

Stöcksjö 

Röbäck 

Ström 

Brännland 

Skravelsjö 

Ansmark 

Norrmjöle 

Sörmjöle 

Djäkneböle 

Bösta 

Sörfors 

Kassjö 

Bjännsjön 

Bösta 

Yttersjö 

Överboda 

Brattby 

Strand 

Hörnefors 

Norrbyn 

Ängersjö 

Häggnäs 

Bjännberg 

Hössjö 

Bullmark 

Gravmark 

Bodbyn 

Åkerbäck 

Fällforsån 

Botsmark 

Ytterstmark 

Flurkmark 

Kroksjö 

Mickelträsk 

Haddingen 

Hissjön 

Rödåsel 

Överrödå 

Tavelsjö 

Vännfors 

Vännäs 

Rk 

Rk 

Rk 

Rk 

Rk 

Rk 

Rn 

Rn 

Rn 

Rf 

Rk 

Rn 

Rf 

Rn 

Rf 

Rn 

Rf 

Rk 

Rn 

Rn 

Rk 

Rn 

Rn 

Rs 

Rk 

Rn 

Rn 

Rf 

Riksintressen 

Rennäring 

Frilufsliv 

Sjöfart 

Vägar 

Järnvägar 

Flyg 


Naturvård 

BETECKNINGAR 

Rn 

Rf 

Rs 

Rk

122 RIKSINTRESSEN

pPrecisering 

av 

allmänna 

intressen 

ALLMÄN LÄMPLIGHETSPRÖVNING AV BEBYGGELSE 123

124 ALLMÄN LÄMPLIGHETSPRÖVNING AV BEBYGGELSE

Allmän lämplighetsprövning 

av bebyggelse 

Plan- och bygglagens regler 

Grundläggande lämplighetskrav 

Mark som ska användas för bebyggelse ska 

vara från allmän synpunkt lämplig för ändamålet 

(1␣ kap 6 § PBL). 

Lämplighetsprövningen sker i två steg: 

• är lokaliseringen av en nybyggnation med 

visst ändamål lämplig␣ ? 

• är byggnadens utformning och placering 

m␣ m på detaljnivå lämplig␣ ? 

Om detaljplan finns sker prövningen mot detaljplanens 

bestämmelser. Om ansökan inte strider 

mot detaljplanen ska bygglov beviljas. Fastighetsägaren 

har en s␣ k byggrätt. Denna 

byggrätt är stark under detaljplanens genomförandetid, 

oftast fem år, medan den därefter 

försvagas och kan upphöra om kommunen upphäver 

eller ändrar detaljplanen. 

Om områdesbestämmelser finns får ansökan 

inte strida mot områdesbestämmelserna. 

Någon byggrätt finns dock inte varför det också 

krävs en allmän lämplighetsprövning av både 

lokalisering och placering/utformning. Områdesbestämmelserna 

i sig ger ofta vägledning för 

denna prövning, men även översiktsplanens 

redovisning av allmänna intressen kan spela roll. 

Utanför planlagt område sker den allmänna 

lämplighetsprövningen utan annat planstöd än 

riktlinjerna i översiktsplanen och dess fördjupningar. 

Prövningen kan därför i det enskilda 

bygglovärendet bli både omfattande och komplicerad. 

I vissa fall får lämplighetsprövning inte 

ske direkt i bygglovärendet utan kräver detaljplanläggning, 

det s␣ k detaljplanekravet (PBL 

5␣ kap 1␣ §). 

Även Naturresurslagens bestämmelser är 

tillämpliga vid planläggning och i ärenden om 

bygglov och förhandsbesked (2␣ kap 2␣ § PBL). 

I avsnittet om riksintressen samt i de områdesvisa 

riktlinjerna finns viktig information för den 

prövningen. 

Krav på lokalisering, utformning 

och placering 

2␣ kap PBL reglerar bebyggelsens lokalisering. 

Bestämmelserna är allmänt hållna och 

ska preciseras av kommunen i sin översiktsplan. 

3␣ kap PBL anger krav på byggnaders placering 

och utformning. Kraven preciseras något 

i nedanstående avsnitt Placering och utformning 

av byggnad men prövas i övrigt direkt 

utifrån PBL:s regler. 

Avvägning mellan allmänna och 

enskilda intressen 

Översiktsplanen redovisar vilka allmänna intressen 

som ska beaktas. Eftersom det grundläggande 

kravet är att mark som ska få användas 

för bebyggelse skall vara just från allmän 

synpunkt lämplig för ändamålet, innebär detta 

naturligtvis att översiktsplanens riktlinjer har en 

mycket stark och som regel avgörande betydelse 

för den allmänna lämplighetsprövningen. 

I varje enskilt ärende skall emellertid också 

göras ett avvägande mot förekommande enskilda 

intressen. Sådana avväganden har ju inte 

skett i översiktsplanen, utan ska i stället ske i 

varje enskilt ärende. Detta kan i vissa situationer, 

där det enskilda intresset är starkt, innebära 

att det allmänna intresset får vika. Bedömningarna 

görs normalt av byggnadsnämnden. 

Kommunens precisering av 

allmänna intressen 

Allmänna intressen av betydelse för den allmänna 

lämplighetsprövningen preciseras dels i 


detta avsnitt men också i planens övriga avsnitt 

samt på översiktsplanekartorna. 

Allmänna intressen kan i enskilda ärenden 

också framföras från olika sektorsorgan, t␣ ex 

Vägverket eller Länsstyrelsen. 

Lokalisering utanför detaljplan 

– PBL:s krav 

Lokalisering av bebyggelse bör skapa en 

samhällsstruktur som främjar en från allmän 

synpunkt lämplig utveckling och ger förutsättningar 

för en från social synpunkt god bostads-, 

arbets-, trafik- och fritidsmiljö (2␣ kap 1–2␣ §§ 

PBL). 

Bebyggelse skall lokaliseras till mark som är 

lämpad för ändamålet med hänsyn till: 

• de boendes och övrigas hälsa, 

• jord-, bergoch vattenförhållandena, 

• möjligheterna att ordna trafik, vattenförsörjning 

och avlopp samt annan samhällsservice, 

• möjligheterna att förebygga vatten- och luftföroreningar 

samt bullerstörningar. 

Bebyggelse och anläggningar som för sin funktion 

kräver tillförsel av energi, skall lokaliseras 

på ett sätt som är lämpligt med hänsyn till energiförsörjningen 

och energihushållningen (2␣ kap 

3␣ § PBL). 

Lokalisering utanför detaljplan 

– kommunens preciseringar 

Följande gäller generellt. Därutöver gäller även 

vad som anges i områdesvisa riktlinjer. 

• Nylokalisering av permanentbebyggelse på 

landsbygden (utanför tätorternas expansionsområden 

och kustplanen) bör betraktas 

med en positiv grundinställning. 

• Nybebyggelse bör ske i lägen som är generellt 

lämpade och tilltalande även för andra, 

vid eventuellt ägarbyte. Hänsyn bör även tas 

till förutsättningarna att kunna klara acceptabel 

trafikförsörjning och annan samhällsservice 

till rimliga kostnader. Kommunalekonomiska 

konsekvenser av en lokalisering 

kan behöva beaktas, även vid prövning 

av enskilda bygglovärenden, t␣ ex bristande 

skol- eller VA-kapacitet eller uppkomst 

av andra krav på samhällsservice som kommunen 

inte kan tillgodose inom planerade 

och tillgängliga resurser. Ny permanentbostad 

bör därför normalt lokaliseras i närheten 

av befintliga helårsbostäder och i närheten 

av allmän väg eller större allmänt trafikerad 

enskild väg. Om lokaliseringen styrs 

av rimliga enskilda intressen, t␣ ex vid näringsanknuten 

bebyggelse, bör dock även 

annan lokalisering godtas. 

• Utbredning av bebyggelse med direktutfarter 

längs efter allmänna vägar bör undvikas, 

liksom randbebyggelse omedelbart utanför 

detaljplanelagda områden. 

• Fritidsbebyggelse bör betraktas positivt. Den 

får samtidigt inte inverka hindrande för det 

rörliga friluftslivet eller påtagliga naturvårdsintressen. 

Fritidsbebyggelsen bör inte 

få växa ihop till band längs genomfartsvägar, 

sjöar och vattendrag. Den bör lokaliseras 

till samlade grupper som hålls åtskilda 

av obebyggda partier. 

• Fritidshusområdenas befintliga karaktär bör 

bibehållas. Det gäller såväl bebyggelsens 

omfattning och utformning som tomtplatsernas 

storlek. Fritidshusområdena bör som 

grundprincip bebyggas med totalt högst 

150␣ m 2 bruttoarea per tomtplats. Detta avser 

att ge utökad handlingsfrihet för fritidshusägarna 

inom denna totalram. Syftet är 

inte att leda till fler permanentbostäder. Kommunen 

ska inte heller åsamkas ökade kostnader. 

• Från denna grundprincip bör vissa undantag 

göras. 

På landsbygden utanför kustzonen och 

älvslandskapet (utanför F1, F2 och F3- 

områdena) kan särskilda storleksregler i 

allmänhet undvaras. 

I områden där det är särskilt viktigt att 

värna om fritidsbebyggelsens karaktär 

med hänsyn till natur- eller miljövärden 

kan snävare storleksbegränsningar behövas. 

Detta gäller främst inom Älvslandskapet. 

Det kan också gälla i vissa särskilt 

känsliga områden efter kusten. Undantagens 

närmare omfattning får prövas 

i kommande föreslagna fördjupade 

översiktsplaner för älvslandskapet och 

Kustplanen. 


Traditionellt fritidshus på Sand. 

• Områdesbestämmelser eller detaljplaner för 

att genomföra dessa principer bör successivt 

införas. Befintliga planer får successivt, 

när så behövs och på fastighetsägares initiativ 

och bekostnad, anpassas till den förändrade 

storleksriktlinjen. 

• Kommunstyrelsens planeringsutskott yttrar 

sig alltid i planärenden. Om detaljplan eller 

områdesbestämmelser saknas och inte heller 

aktualiseras, bör principiella ärenden om 

fritidsbebyggelsens karaktär och storlek bli 

föremål för planeringsutskottets yttrande intill 

dess fördjupade översiktsplaneriktlinjer 

för kusten och älvslandskapet upprättats. 

• Försvarsintressen kan finnas inom områden 

som av sekretesskäl inte kan redovisas på 

översiktsplanekartan. Inom dessa områden 

ska samråd om bygglov och förhandsbesked 

ske mellan Byggnadsnämnden och Länsstyrelsen. 

• Bebyggelse får enligt Väglagen normalt inte 

uppföras närmare allmän väg än 12␣ meter 

från vägområdesgräns. Längs E4 och E12 

och väg 363 gäller utökat avstånd till 30␣ meter. 

Inom frisiktstriangeln (75␣ m från korsning) 

får bebyggelse normalt inte heller 

uppföras. Utfart mot allmän väg kräver tillstånd 

av väghållaren. Utfart bör om möjligt 

samordnas med befintliga utfarter. 

• Inom minst 50␣ meter från järnväg bör ny 

lokalisering av bebyggelse som stör eller 

kan störas av järnvägstrafiken inte ske. Större 

avstånd kan ibland erfordras med hänsyn 

till vibrationer och/eller buller. Nybyggnader 

och andra trafikalstrande verksamheter 

bör inte medges om trafikförsörjningen 

förutsätts ske via enskild väg som korsar 

järnvägen i plan, om lokaliseringen bedöms 

försvåra ett framtida borttagande av plankorsningen. 

Samråd bör ske med Banverket. 

• Vid nybebyggelse inom områden som är riskområden 

ur radonsynpunkt erfordras kompletterande 

mätningar. Riskområdena 

framgår av underlagsmaterialet till översiktsplanen. 

• Odlingsmark bör inte tas i anspråk för bebyggelse. 

Byggnader och anläggningar bör 

placeras så att brukningsintrång minimeras. 

Utfartsvägar bör anläggas så att de ej bil- 


dar nya brukningshinder för jordbruksdrift. 

Vid placering av bostäder bör beaktas behovet 

av skyddsavstånd mellan aktiva brukningscentra 

och den nya bosättningen. 

Placering och utformning av 

byggnader – PBL:s krav 

Byggnader skall placeras och utformas 

• på ett sätt som är lämpligt med hänsyn till 

stads- eller landskapsbilden och till naturoch 

kulturvärdena på platsen, 

• så att de eller deras avsedda användning inte 

inverkar menligt på trafiksäkerheten eller på 

annat sätt medför fara eller betydande olägenheter 

för omgivningen. 

Placering och 

utformning av byggnader 

– kommunens preciseringar 

• Utformning och färgsättning bör ske på ett 

utseendemässigt bra sätt som passar både 

för byggnaden som sådan och för omgivningen 

på platsen så att en god helhetsverkan 

uppnås. 

• Placera inte byggnader på odlingsmark utan 

helst i gränslandet mellan åker och skog. 

• Behåll byns eller husgruppens mönster och 

karaktär samt byggnadernas riktning. 

• Behåll den lokala bebyggelsetraditionens proportioner, 

volymer, material och färger på 

de nya byggnaderna. 

Byggnader skall ha en yttre form och färg, som 

är lämplig för byggnaderna som sådana och 

ger en god helhetsverkan (jfr 3 kap 1–2␣ §§ 

PBL). 


Områdesvisa riktlinjer – 

kommunomfattande 

De beteckningar och numreringar som används 

i detta avsnitt, återfinns på tillhörande 

karta. 

F1–F8 Förändringsområden 

De sju förändringsområdena F1–F7 innefattar 

tätorter med tillhörande expansions- och influensområden, 

samt kustzonen, där förändringstrycket 

bedöms vara stort. För dessa områden 

finns eller ska upprättas fördjupade översiktsplaner. 

Område F1, expansionszonen för Umeå stad 

samt Holmsund/Obbola, utgör en fördjupning 

som ingår i Öpl 98 (se riktlinjer i nästa avsnitt!). 

Område F2 utgörs av tidigare upprättad kustplan 

och reglerar i huvudsak fritidsbebyggelsen 

efter kusten (gäller tills vidare, översyn ska 

påbörjas). 

Område F3 utgör en mindre fördjupning av 

ett område vid Kylören (gäller tills vidare, ses 

över i samband med kustplanens översyn). 

Område F4 utgör pågående fördjupning för 

Hörnefors (förslag har varit med i samrådet, 

ställs ut senare). 

Område F5 utgör befintlig fördjupning runt 

Täfteå (gäller tills vidare). 

Område F6 utgör befintlig fördjupning för 

Sävar (antagen 1995, gäller tills vidare). 

Område F7 utgör befintlig fördjupning av ett 

område vid Yttersjö (gäller tills vidare). 

Inom dessa områden råder, eller kan förväntas, 

stor efterfrågan på mark för bebyggelse 

och därmed sammanhängande ändamål. Även 

enstaka byggnad kan få betydande inverkan på 

omgivningen och hindra eller försvåra en långsiktigt 

lämplig utveckling. Bygglov bör i princip 

bara anses lämpligt för åtgärder som har 

stöd i de fördjupade översiktsplanerna. Normalt 

bör avvägning mellan enskilda och allmänna 

intressen ske genom detaljplanläggning eller 

områdesbestämmelser. Detta gäller även för 

enstaka objekt med hänsyn till den efterfrågan 

på mark för bebyggelse eller anläggningar som 

råder eller kan väntas inom områdena. 

Inom områdena F1–F7 krävs normalt att lokaliseringen 

inte bara är förenlig med översiktsplanen 

utan att den även har ett direkt stöd i 

den fördjupade planen. I dessa områden har 

kommunen tagit ställning till markanvändningen 

inom hela planområdet, vilket inte alltid är 

fallet inom den kommuntäckande översiktsplanen. 

En framtida fördjupning för Tavelsjöområdet 

(F8) kan eventuellt bli aktuell i syfte att 

närmare avgränsa olika allmänna intressen. 

Områden av riksintresse 

Staten har via Länsstyrelsen redovisat områden 

av riksintresse enligt Naturresurslagen (NRL) 

inom följande sektorer: 

• naturvård 

• kulturmiljövård 

• friluftsliv 

• totalförsvar 

• rennäring 

• kommunikationer 

• vattenförsörjning. 

Beteckningarna (AC xx) hänför sig till Länsstyrelsens 

register. Avgränsningen av objekten 

har, om inte annat anges, gjorts på den kommunomfattande 

översiktsplanekartan. Riksintressen 

inom F1-området, redovisas i nästa avsnitt 

och på motsvarande karta. 

Naturvård 

Rn 1 Vindelälven (AC 47) 

Oreglerad nationalälv med forsar, vattenfall, 

nipor och raviner omgiven av naturoch kul- 

KOMMUNOMFATTANDE 129

Holmöarna är av riksintresse för naturvård, kulturmiljövård och friluftsliv. 

turlandskap. Viktigt forskningsobjekt. Endast 

en mindre del av älven ligger inom kommunen. 

Skydd mot vattenkraftsutbyggnad enligt 

3 kap 6 § NRL. 

Rn 2 Öreälvens mynningsområde (AC 65) 

Välutbildat delta med bl a sidofåror, avsnörda 

vikar, sandöar och dyner. Rikt fågelliv och botaniskt 

intressant. Riktlinje finns i kustplanen. 

Rn 3 Sävarån (AC 73) 

Liten oreglerad skogsälv. Källområdet utgörs 

av ett sjörikt myrområde som tidigare utgjort 

ett komplext skärgårdslandskap. Här finns idag 

åsar, imponerande flyttblock och deltalandskap 

från tiden för isens avsmältning. Många vackra 

forsar. Sällsynta och hotade arter. Översvämningsområden 

med lövsumpskogar av gråal och 

vide i nedersta delen. Skydd mot vattenkraftsutbyggnad 

enligt 3 kap 6␣ § NRL. 

Rn 4 Stormyran (AC 74) 

Ett väl differentierat och väsentligen opåverkat 

myrkomplex inom en region där flertalet myrar 

av liknande typ utsatts för stark påverkan 

av dikning och andra ingrepp. Ingen åtgärd för 

närvarande. 

Rn 5 Skeppsviksskärgården inkl Sladan 

(AC 83) 

Mycket väl utbildat drumlinlandskap i landhöjningsskärgård. 

Strandlövskogen har en förhållandevis 

stor areal. Delområden utgör naturreservat 

respektive naturvårdsområde. 

Rn 6 Holmöarkipelagen (AC 84) 

Landhöjningsarkipelag med drumlintopografi 

och klapperfält. Naturskogar, sjöar och våtmarker 

i olika utvecklingsstadier. Värdefull för fågellivet, 

dels som rastlokal för flyttfåglar, dels 

som häckningslokal. Forsknings- och undervisningsobjekt. 

Naturreservat. 

Rn 7 Snöanskärgården (AC 86) 

Exponerat mycket välutbildat drumlinlandskap 

i landhöjningsskärgård. Rikt fågelliv. Naturreservat. 

130 KOMMUNOMFATTANDE

Rn 8 Bonden (AC 87) 

Ö uppbyggd av rapakivigranit. Intressant lavvegetation. 

En av Östersjöns större häckningslokaler 

för tordmule, tobisgrissla och sillgrissla. 

”Bästa” fågelberget norr om Gotland. Naturreservat. 


Rk 1 Snöan (AC 4) 

Ett fiskeskär utnyttjat vid säljakt och strömmingsfiske 

sedan vikingatid/medeltid med ett 

stort antal tomtningar, labyrinter mm. Välbevarat 

fiskekapell. Flertalet av de fornlämningstyper 

som förknippas med norrländska kustmiljöer 

finns här. Naturreservat. Kulturminneslagen 

tillämplig för fornlämningar och kapellet 

m␣ m. 

Rk 2 Norrbyskär (AC 5) 

Sågverkssamhälle från 1890-talet med bl␣ a herrgård, 

skola, arbetarbostäder och maskinhus. 

Anlagt som mönstersamhälle av Frans Kempe 

och en av norra Europas största ångsågar. Avgränsning 

görs i samband med pågående upprättande 

av områdesbestämmelser. 

Rk 3 Holmöns by (AC 8) 

Skärgårdssamhälle baserat på jordbruk i kombination 

med fiske och jakt. Särpräglad och 

välbevarad tät bybebyggelse med kontinuitet 

från medeltiden. Detaljplan gäller för delar av 

området. Kulturminneslagen är tillämplig. Områdesbestämmelser 

med utökad lovplikt kan bli 

aktuella. 

Rk 4 Stor-Fjäderägg (AC 9) 

F d fiskeläge med fyr- och lotsplats. Fiskeskär 

utnyttjat sedan medeltiden vid säljakt och strömmingsfiske 

med ett stort antal tomtningar och 

andra fornlämningar bevarade. Naturreservat. 

Kulturminneslagen är tillämplig. 

Rk 5 Vindelälven vid Rödåsel (AC 24 b) 

Säreget kuperat odlingslandskap vid älven. 

Genuina bebyggelsemiljöer i byarna Norra 

Västerselet och Rödåsel. Skydd mot vattenkraftsutbyggnad 

enligt 3 kap 6␣ § NRL. 

Rk 6 Åheden och Nordansjö (AC 6) 

Fornlämningsområden med imponerande och 

monumentala runda rösen, långrösen och stensättningar 

från brons- och järnåldern. Forngravarna 

och deras närmiljö skyddas enligt 

kulturminneslagen. 

Friluftsliv 

Rf 1 Vindelälven (nr 5) 

En oreglerad storälv med varierande naturscenerier 

och goda möjligheter till fritidsfiske. En 

liten del av älven ligger inom Umeå kommun. 

Skydd enligt 3 kap 6␣ § NRL mot vattenkraftsutbyggnad. 

Rf 2 Holmöarna (nr 11) 

Rikt varierad ögrupp som ligger fritt i Kvarken. 

Naturen är mångformig och ger goda möjligheter 

till positiva naturupplevelser. Förutsättningar 

för vattenanknutet friluftsliv är goda. 

I huvudsak naturreservat. 

Totalförsvaret 

Hemliga anläggningar 

Intresseområden för totalförsvaret som av sekretesskäl 

inte kan redovisas. Kommunen och 

Länsstyrelsen bevakar riksintresset. 

Rennäring 

Vinterbetesmarker och flyttleder 

Hela Umeå kommun ingår i samernas renskötselområden 

men betestiden är begränsad till 

1␣ oktober –30 april. Vinterbetesmarkerna inom 

Sävarådalen används av Grans och Rans samebyar 

och området Rödå–Kulla av Rans 

sameby. Flyttleder och svåra passager redovisas 

på översiktsplanekartan. 

Rennäringen kan konflikta mot vattentäktskyddet 

för Vindelälvsåsens grundvatten. 


Vägnät 

Europavägarna E4 och E12 ingår i det nationella 

stamvägnätet liksom länsvägarna 363 och 

364. Vid Umeå stad pågår för närvarande arbete 

med förändringar av sträckningarna för 

såväl E4 som E12. 

De förändrade sträckningarna av E12 har 

under 1997/98 säkerställts i arbetsplaner och 

detaljplaner. 


Järnväg 

Nuvarande järnvägssträckningen Vännäs – 

Holmsund. 

Botniabanan. Banverket har 1997 gjort en förstudie 

om en framtida Botniabana som remissbehandlats 

t␣ o␣ m 1997-11-20. Förstudien belyser 

fyra alternativa sträckningar av Botniabanan. 

En järnvägsutredning görs för såväl ett 

östligt som ett västligt alternativ. Denna påbörjas 

i april 1998 med beräknat beslut i frågan 

under första halvåret 1999. Enligt Banverkets 

preliminära tidplan beräknas Botniabanan vara 

i drift 2006. Förstudiens alternativa bansträckningar 

redovisas i avsnittet Kommunikationer. 

Sjöfart 

Rs Farledsförträngning i Kvarken. Inga 

särskilda åtgärder. 

Telenät 

Telias kabelstråk av riksintresse följer i huvudsak 

nuvarande europavägar och vissa länsvägar. 

Elnät 

Endast tillkommande anläggningar anges som 

riksintresse. Behov att klassa befintliga anläggningar 

som riksintresse föreligger således 

inte. 

Naturområden 

Här redovisas kommunens viktigaste markoch 

vattenområden för rörligt friluftsliv och naturvård 

utanför F1-området. 

Naturområden skyddade enligt 

naturvårdslagen 

Nvl 1 Bonden 

Naturreservat. Bästa fågelberget norr om Gotland. 

Inom område av riksintresse för naturvården. 

Nvl 2 Snöanskärgården 

Naturreservat. Drumlinskärgård med klapperstensfält 

och kulturminnen. Inom område av 

riksintresse för naturvården. 

Nvl 3 Bjuren 

Naturreservat. Hög ö med stora hällmarker. 


Nvl 4 Skeppsviksskärgården 

Naturreservat. Låg landhöjningsskärgård med 

många öar. Inom område av riksintresse för 

naturvården. 

Nvl 5 Holmöarna 

Naturreservat. Mycket stort naturreservat med 

skärgård, gamla barrskogar och våtmarker. 


Nvl 6 Törelbrännan 

Naturreservat. Mindre område med gammal 

barrskog. 

Nvl 7 Rismyrbrånet 

Naturreservat. Mindre område med gammal 

barrskog. 

Nvl 8 Ostnäs 

Interimistiskt naturreservat. Oexploaterad, 

landhöjningspräglad halvö som skyddats tillfälligt 

i avvaktan på beslut om naturreservat. 


Nvl 9 Västermark 

Interimistiskt naturreservat. Myr-/skogmosaik 

som skyddats tillfälligt i avvaktan på beslut om 

naturreservat. 

Nvl 10 Sladan 

Naturvårdsområde. Våtmarker och havsstränder. 


Naturområden av värde för 

friluftslivet och/eller naturvården 

Inom dessa områden kan pågående markanvändning 

fortgå utan större konflikt med de allmänna 

intressena utom i några fall, då skydd 

enligt naturvårdslagen kan komma ifråga. Enligt 

NRL 2 kap 6 § skall områdena dock så 

långt möjligt skyddas mot åtgärder som påtagligt 

kan skada naturmiljön. Skogsbruket bör i 

samtliga fall då skogsmark berörs, ta område- 


nas natur- eller friluftsvärden i särskilt beaktande 

i samband med skogsbruksåtgärder. 

Motions- och strövområde för Hörne- 

N 1 

fors. 

N 2 Motions- och strövområde för Hörnefors 

Övre Bruket liksom Ysseldalarna har även kultur- 

och geovetenskapliga värden. 

N 3 Degersjön med Degerberget 

”Vildmarksområde” med varierande landskap. 

Scoutverksamhet och badmöjligheter. 

N 4 Tavelsjöberget 

med omgivningar. Kommunens kanske vackraste 

och ur friluftssynpunkt attraktivaste område. 

Dessutom höga naturvärden p␣ g␣ a orördheten, 

storleken samt förekomsten av grottor 

och blockbranter. Tavelsjöområdet har utvecklats 

till kommunens främsta året runt-område 

för det rörliga friluftslivet, inkluderande 

fisket. Här finns flera potentiella konflikter 

mellan det rörliga friluftslivet och andra intressen, 

vilka dock inte alltid behöver motverka 

varandra. 

N 5 Motions- och strövområde för Tavelsjö 

samhälle. 

N 6 Krogberget 

Friluftsområde med grottor och välbesökt klätterberg. 

N 7 Bäcksjön 

Ett välordnat område för rörligt friluftsliv med 

möjlighet till bl a fiske och bad. 

N 8 

Motions- och strövområde för Sävar. 

N 9 Ängersjön 

En av kommunens bästa fågelsjöar. 

N 10 Nedre Sävarån 

Våtmarker kring Sävarån från Gran till utloppet 

i havet som översvämmas regelbundet. Vidsträckta 

lövsumpskogar. Svårtillgängligt men 

biologiskt mycket värdefullt område. Skydd 

enligt naturvårdslagen kan komma ifråga. 

N 11 Orrberget 

Sydsluttning med en av kommunens finaste 

naturskogar och flera hotade arter. Skydd enligt 

naturvårdslagen kan komma ifråga. 

N 12 Långbergskullarna 

Stort och relativt opåverkat område med gammelskog, 

hårt svallade berg, klapperstensfält 

och grottor. Skydd enligt naturvårdslagen kan 

komma ifråga. 

N 13 Hörnån 

Meandrande vattendrag med frodiga lövskogar, 

raviner och ett bra fiske. 

N 14 Tavelsjön 

En av kommunens värdefullaste sjöar med intressant 

fågelfauna, mycket god vattenkvalité 

och stora värden för friluftslivet. Då nya geologiska 

rön tyder på att Vindelälvsåsen är delvis 

borteroderad på sträckan Strand–Granön, 

betyder detta att återinfiltrationen i åsen i sjöns 

södra del får större vikt. Behovet av strikt vattenvård 

i Tavelsjön ökar därmed. 

N 15 Sävarådalen 

Fritids- och rekreationsområde av regionalt intresse. 

N 16 Norrbyskär 

Norrbyskärs skärgård är av regionalt intresse 

för friluftslivet. Friluftslivets behov, båthamn, 

pensionat, camping samt kompletterande nyexploatering 

avses regleras med områdesbestämmelser 

och utökad bygglovplikt. 

Våtmarker med särskilt 

höga biologiska värden 

Våtmarkernas betydelse för vattenflöden, vattenkvalitet 

och landskapsekologi finns redovisad 

i avsnittet Värdefull och känslig natur. Varje 

våtmarks enskilda biologiska värden har dessutom 

bedömts vid Länsstyrelsens och kommunens 

våtmarksinventeringar. På översiktsplanekartan 

redovisas de våtmarker som getts 

högsta naturvärde – klass 1 (i några fall även 


Sävarån är av riksintresse för naturvården. 

klass 2) – och som därför bedöms vara särskilt 

skyddsvärda inom sin naturgeografiska region. 

För våtmarkerna är markanvändningskonflikterna 

generellt sett små. 

Nv 1 Stor-Åmyran 

Ett av Sveriges nordligaste exempel på högmosse. 

Nv 2 Trätmyran och Stormyran 

Stora öppna kärr och mycket stora arealer 

sumpskog. 

Nv 3 Myrkomplex kring Segasjön 

Klass 2 vid våtmarksinventeringen. Fast fornlämning 

finns i området. 

Nv 4 Stor-Långmyran och Hästhuvudmyran 

Representativa och hydrologiskt helt opåverkade. 

Nv 5 Stor-Bäckmyran 

Ostördhet, tydliga myrtyper och stor öppen 

myryta. 

Nv 6 Kumyran 

De främsta värdena är storleken (500 ha), 

orördheten i de centrala delarna och det vackra 

landskapet. Här finns även en storskalig 

mosaik med stora skogbevuxna holmar. 

Nv 7 Sör-Tjärnmyran 

Ostördheten och mångformigheten är de 

främsta värdekriterierna. 

Nv 8 Hålvattsmyrarna 

Kommunens största rikkärr med strängar och 

flarkar i sluttande terrasser. Ingår i den nationella 

myrskyddsplanen och kan således bli aktuellt 

för skydd enligt naturvårdslagen. 

Nv 9 Vitstarr- och Vorrsmyrarna m fl 

Stort myrkomplex som bildar en värdefull enhet. 

Inslag av rikare kärr och svagt välvd mosse. 

Nv 10 Hästmyran 

Klass 2 i våtmarksinventeringen. Stort våtmarkskomplex 

av högt värde för fåglar. Kon- 


cession för torvbrytning har upphävts med 

hänvisning till de höga naturvärdena. 

Geovetenskapligt 

värdefulla grusformationer 

Naturgrusförekomsterna inom kommunen har 

inventerats. De förekomster som givits högsta 

värdeklass för sin geovetenskapliga betydelse 

redovisas på översiktsplanekartan. 

Ng 1 Vindelälvsåsen vid Rönnbäcksheden 

Åsavsnittet sydväst om Yttersjön är en orörd 

åsrygg. 

Ng 2 Vindelälvsåsen vid Kvarnfors och Tavelsjön 

Mångskiftande med flera former och avlagringar, 

bl a stort dynfält. 

Ng 3 Vindelälvsåsen vid Djupbäck 

Bl␣ a␣ dödisgropar som saknar motsvarighet inom 

kommunen. 

Ng 4 Vindelälvsåsen vid Rödåsel 

Lokal där isälvsåsen lämnar den nuvarande älvens 

dalgång. Landskapsbilds- och pedagogiskt 

värde. 

Ng 5 Sävaråsen vid Malsjöarna 

Välutbildade biåsar på västra sidan om huvudåsen. 

Ng 6 Sävaråsen vid Bullmark 

Vacker ås som ligger öppet i landskapet, delvis 

bunden av bebyggelse. 

Ng 7 Sävaråsen söder om Furunäs 

Landskapsbild, kulturhistoriskt intressant vägläge 

på åskrönet. 

Ng 8 Sävaråsen vid Krokfors 

Opåverkad ås, kulturhistoriskt intressant vägläge 

på åskrönet. 

Ng 9 Mickelträskåsen 

Ås i sjön Mickelträsket och i odlingslandskapet. 

Högt värde för landskapsbilden. 

Värdefulla ämnen och 

material 

Skyddsområden vattentäkter 

Inom kommunen finns idag 17 kommunala 

vattentäkter. Av dessa har alla utom vattentäkten 

på Holmön fastställda skyddsområden. 

Skyddsföreskrifterna är inte omarbetade enligt 

de senaste anvisningarna i Naturvårdsverkets 

allmänna råd 1990:15. Dessa råd innebär bl␣ a 

att täktverksamhet inom inre skyddsområde inte 

får ske till lägre nivå än tre meter över högsta 

naturliga grundvattennivå (tidigare gällde en 

meter). För Vindelälvsåsen, Sävar och Överboda 

är de nya råden inarbetade i skyddsföreskrifterna. 

Övriga skyddsområden planeras 

att anpassas till de nya råden. 

I den kartläggning som pågår av grundvattenresurser 

inom länet, kan nya kunskaper 

komma fram som medför behov av skydd för 

nya områden. Dessa kan vara av framtida intresse 

för vattenförsörjningen. 

På översiktsplanekartan redovisas de yttre 

skyddsområdena. 

Tv 1 Vindelälvsåsen 

Ersätter tidigare skyddsområden för Forslunda, 

Hissjö, Tavelsjö och Rödåsel. 

Vindelälvsåsen sträcker sig inom Umeå kommun 

från Vindelälven vid Rödåsel i norr och 

söderut via Tavelsjön och Hissjön ner mot E12 

vid Backen. Inom detta åsavsnitt finns för närvarande 

bl␣ a sju större vattentäkter, vilka 

sammanlagt försörjer ca 90␣ 000 personer. Kommunen 

har i mars 1997 ansökt hos Länsstyrelsen 

om fastställande av skyddsområde för 

Vindelälvsåsen 

Tv 2 Frängstorp 

betjänar Hörnefors, Sörmjöle, Norrbyn m␣ fl. 

Tv 3 

Tv 4 

Sävar och Bullmark 

Gubböle 

Tv 5 Överboda 

Ny skyddsområdesansökan är inlämnad till 

Länsstyrelsen. 


Tv 6 Holmnäs 

Reservvattentäkt. 

Tv 8 

Tv 9 

Skeppsvik 

Hemmesmark 

Tv 10 Botsmark 

Tv 11 Floda 

Tv 12 Ivarsboda 

Tv 13 Holmön 

Avgränsning av skyddsområde pågår. 

Tv 14 Västanmarken 

Grus- och bergtäkter 

Inom kommunen finns ett 80-tal tillståndsgivna 

grustäkter och sju tillståndsgivna bergtäkter. 

På översiktsplanekartan redovisas samtliga 

grustäkter med tillstånd. Bergtäkterna finns 

beskrivna nedan och är på kartan markerade 

med ett påverkansområde om 500 meter. Erforderliga 

skyddsavstånd ur bullersynpunkt m␣ m 

prövas från fall till fall. Se även avsnittet Naturresurser 

där riktlinjer för hantering av grusoch 

bergfrågor redovisas. 

Ti 1 Vitbrånsberget 

Nyligen tillståndsgiven stor bergtäkt. Långsiktig 

etablering. 

Ti 2 Kvarnhusberget 

Ännu inte tillståndsgiven, men tillstyrkt av kommunen. 

Stor fyndighet. Långsiktig etablering. 

Ti 3 Torrtallberget 

Medelstor bergtäkt med tillstånd sedan några 

år. Långsiktig etablering. 

Ti 4 Svartberget 

Stor bergtäkt med tillstånd sedan några år. 

Långsiktig etablering. 

Ti 5 Vitberget 

Stor bergtäkt med nytt tillstånd sedan 1997. 

Långsiktig etablering. Brytningen kommer att 

ske på bergets östra sida så att bergets profil 

mot Tavelsjöbygden skonas. 

Torvtäkter för energiutvinning 

På översiktsplanekartan redovisas fyra områden 

som har koncession för torvtäkt. Samtliga 

myrar är lågt klassade i samband med våtmarksinventeringen, 

varför någon stor konflikt 

med naturvården inte föreligger. Samtliga koncessioner 

tillhör Umeå Energi AB. Endast en 

av de planerade torvtäkterna har öppnats. 

Te 1 Stor-Degermyran 

Koncession för brytning på 48 ha till år 2005. 

Ingen brytning ännu. 

Te 2 Vorrmyran-Vitermyran 



Te 3 Stormyran 



Te 4 Träskmyran 

Torvbrytning har pågått en längre tid. Koncession 

gäller till år 2007, men delarna i söder närmast 

Pålböleån kommer att efterbehandlas 

inom de närmaste åren. 

Övriga markoch 

vattenområden 

Pågående markoch vattenanvändning förväntas 

bestå. Om större förändringar av markanvändningen 

aktualiseras skall förändringen 

först prövas i fördjupad översiktsplan/områdesbestämmelser/detaljplan. 

Enstaka bygglov skall 

prövas enligt principerna i avsnittet om allmän 

lämplighetsprövning. 


Områdesvisa riktlinjer – 

Umeå, Holmsund/Obbola (F1) 

De beteckningar och numreringar som används 

i detta avsnitt återfinns på tillhörande 

karta. 

F1-området – Umeås framtida 

expansionsområde 

Följande gäller generellt för all ej planlagd mark. 

För delområden som markerats särskilt gäller 

dessutom vad som anges separat för delområdet. 

All lokalisering av bebyggelse och andra förändringar 

av markanvändningen ska lämplighetsprövas 

med utgångspunkt från översiktsplanen. 

Normalt bör lämplighetsprövning av 

förändrad markanvändning inom F1-området 

ske genom att detaljplan upprättas. 

Överallt inom F1-området, således inte bara 

inom särskilt markerade områden, bedöms det 

troligt att förändring av pågående markanvändning 

för att tillgodose tätortens behov kan bli 

aktuellt någon gång i framtiden. Det är helt enkelt 

en följd av den expansion vi tror att Umeå 

kommer att genomgå, inte bara under den närmaste 

planeringsperioden utan även på längre 

sikt. 

Intill dess är det ett mycket starkt allmänt 

intresse att pågående markanvändning inte oplanerat 

förändras och att hela detta strategiska 

område kan hållas fredat från sådana åtgärder 

som inte har stöd i översiktsplanen. Även till 

synes relativt små förändringar kan ha lång varaktighet 

och betydande inverkan på både kortoch 

långsiktig utveckling. Den långsiktiga bindning 

av markanvändningen som lokalisering av 

bebyggelse eller andra anläggningar innebär, får 

därför inte ske kortsiktigt och planlöst utspritt 

inom detta expansionsområde. 

Det är av avgörande betydelse att man i stadens 

omland kan behålla avsevärd handlingsfrihet 

för Umeås framtida utveckling␣ –␣ utan sådan 

handlingsfrihet kan utvecklingen försvåras 

väsentligt eller kanske till och med stoppas. 

Förutom framtida bostadsområden och arbetsplatser 

måste vi även kunna möta framtida, 

idag kanske helt okända, behov för kommunikation, 

rekreation, fritid, kretsloppsanpassning 

eller annat som kan behöva betydande 

utrymmen. Det gäller både för den yta de 

själva kräver och för den påverkan de kan 

medföra långt utanför sina egna gränser. Exempelvis 

medför en vridning av inflygningsriktningen 

till flyget konsekvenser kilometervis 

bort, en ny väg eller järnväg för höga hastigheter 

innebär breda bullerzoner, nya bostadsområden 

behöver tillgång till närbelägna obebyggda 

grönområden o s␣ v. 

För att uppnå både en lämplig utveckling 

inom närmast överblickbar tid och kunna behålla 

nödvändig handlingsfrihet för Umeås långsiktiga 

utveckling, gäller därför en mycket restriktiv 

inställning till icke planlagd nybebyggelse 

eller annan icke planlagd förändrad 

markanvändning inom F1-området. Detta är 

ett mycket starkt allmänt intresse. Enstaka nylokaliseringar 

bör dock kunna medges inom 

eller i anslutning till redan bebyggda grupper 

där bebyggelsestrukturen är given och det saknas 

förutsättningar till större sammanhängande 

utbyggnader. 

Inom område F1 räcker det heller inte alltid 

att markanvändningen stämmer med översiktsplanekartan. 

Ligger t␣ ex den tänkta tomten 

inom ett område där kommunen visserligen 

avser att bygga bostäder, men först senare 

under planeringsperioden, så stämmer lokaliseringen 

med den tänkta markanvändningen. 

Den strider däremot mot översiktsplanens tidsperspektiv 

och måste invänta framtida detaljplanläggning. 

Där detaljplan behövs är det kommunen 

som avgör tidpunkten och ordningsföljden 

för detaljplanläggning av olika områden. 

UMEÅ STAD, HOLMSUND/OBBOLA 137

Pågående markanvändning påverkas däremot 

inte generellt. Jord- och skogsbruk kan 

bedrivas på samma sätt som idag och de hus 

som redan finns får naturligtvis vara kvar. 

Ersättningsbyggnader och komplementbyggnader 

till befintlig bebyggelse bör normalt kunna 

medges. 

Fördjupningar 

1 Centrala Stan 

För Centrala Stan gäller en särskild fördjupning 

av översiktsplanen. Planen har processats 

samtidigt som den kommuntäckande översiktsplanen 

och har antagits av kommunfullmäktige 

tillsammans med denna. 

2 Älvslandskapet 

Älvslandskapet mellan Norrfors och Umeälvens 

mynning är en av Umeås viktigaste tillgångar, 

med stor betydelse för många olika intressen, 

bl␣ a: 

• Vattenkraft 

• Vattenförsörjning 

• Naturvård 

• Kulturmiljövård 

• Rörligt friluftsliv 

• Botanik (Arboretum Norr) 

• Stadsbilden i Umeå 

• Attraktiva bostadslägen vid vatten 

• Parkmiljö vid vatten i staden 

• Fritidsbebyggelse 

• Fiske 

• Bad 

• Båtliv 

• Kommunikationshinder som kräver broar. 

Sträckan Norrfors/Sörfors – Klabböle/Baggböle 

är präglad av en ganska smal och under större 

delen av året torrlagd fors- och älvfåra mellan 

höga nipor. Sträckan har höga naturvärden och 

är i princip obebyggd, med undantag för viss 

fritidsbebyggelse av enklare slag i Baggböle. 

Området är av riksintresse för kulturmiljövården. 

Kraftverksmuseet i Klabböle och Baggböle 

herrgård är viktiga allmänt tillgängliga kulturminnen 

som också ger allmänheten bra åtkomst 

till naturen på båda sidor älven, via en 

gång- och cykelbro. Planteringarna av olika 

trädslag i Arboretum Norr vid Baggböle herrgård 

har stort botaniskt värde. 

Nedströms kraftverkets utloppskanal i Klabböle 

blir älvfåran bredare och vattenförande året 

runt. Vid Backen kryper bebyggelsen nära nipkanten 

på norra sidan, men strandzonen är fortfarande 

tillgänglig. En anlagd gång- och cykelväg 

går längs eller i närheten av stranden på 

hela sträckan från Baggböle in till stadens centrum. 

Nedströms Backen flackar landskapet ut 

på norra sidan vid Kungsänget, ett öppet natur- 

och odlingslandskap mellan bebyggelsen 

och älven. 

På södra sidan, nedströms Klabböle, är det 

fortfarande höga branta nipor, delvis rasbenägna, 

vilket försvårar åtkomsten av älven. 

Volvo Lastvagnars växande industriområde på 

Böle upptar en lång sammanhängande sträcka 

längs älven, men nipkanten är ändå åtkomlig 

och tillgänglig för allmänheten utanför industriområdet. 

Grönområdet vid Bölesholmarna är 

ett lättillgängligt naturområde av stor betydelse, 

särskilt för Tegsborna. Nedströms Bölesholmarna 

har däremot södra älvsstranden i huvudsak 

privatiserats för bebyggelse, med relativt 

få fritt åtkomliga strandpartier på sträckan 

genom Teg och ned förbi Ön. 

Ön ligger mitt i älven och faktiskt även mitt i 

staden. Ön är ett ganska stort område som i 

norra delen består av ett delvis igenväxande 

odlingslandskap och i södra delen har mer 

skogskaraktär. En relativt gles bebyggelse ligger 

utspridd längs vägslingan runt Ön. Över Öns 

sydspets planeras Kolbäcksbron att dras. Den 

sydligaste delen av Ön utgörs av ett numera 

successivt igenväxande område som tidigare 

nyttjades som skiljeställe för timmerflottning. 

På Öns sydöstra del ligger Umeås avloppsreningsverk. 

Med tanke på Öns läge i staden är 

det naturligt att förändringar diskuteras, exempelvis 

utnyttjande av Öns norra del för bostadsbebyggelse. 

På norra sidan är älven tillgänglig längs 

strandpromenaden och kajen genom centrum. 

Vid Lundåkern finns ett område som studeras 

närmare för bebyggelse. Nedströms Kyrkbron 

har älven gjorts tillgänglig med ett i huvudsak 

138 UMEÅ STAD, HOLMSUND/OBBOLA

anlagt parklandskap framför stadsbebyggelsen, 

ända ner mot gamla industriområdet vid Sofiehem. 

Där övergår norra stranden till ett idag 

mindre attraktivt och delvis svårtillgängligt industriområde. 

Bowaters massafabrik omvandlas 

till ett modernt handelsområde med en ökad 

allmän tillgänglighet och med passage längs 

stranden. I södra kanten av Gimonäs industriområde 

ligger en småbåtshamn. Söder om denna 

vidtar ett vildvuxet och ogästvänligt strandparti, 

mellan älven och den stora timmerterminalen 

vid järnvägsspåret vilken också påverkar 

miljön mot älven. Det täta skogsbeståndet utgörs 

av en värdefull alsumpskog som innehåller 

några hotade arter. 

Nedströms timmerterminalen, ända ned mot 

Holmsund, är stranden till stora delar upptagen 

av fritidsbebyggelse. Befintliga sommarstugevägar 

kan sammanbindas till en sydlig slinga 

av Umeleden. 

På södra älvsstranden är sträckan från Ön 

förbi flygplatsen med vissa undantag obebyggd. 

Nedströms flygplatsen vidtar en relativt 

sammanhängande fritidsbebyggelse som sträcker 

sig ända ned till Bergöbron. Storsandskär 

har också till stor del en bård av fritidsbebyggelse 

längs stränderna, främst på norra och 

västra sidan. 

Nedanför Storsandskär mynnar älven ut i 

deltaområdet i Österfjärden. Deltaområdet är 

av riksintresse för naturvården. Området har 

ett mycket rikt fågelliv och innehåller ca␣ 400␣ ha 

våtmark av högsta skyddsvärde. Området är 

internationellt högt klassat. 

Hur utnyttjar vi älvslandskapet på bästa sätt? 

Rätt utnyttjat kan detta älvslandskap vara en 

stor tillgång som på ett avgörande sätt bidrar 

till att skapa en i många avseenden god livsmiljö 

för ett stort antal kommuninnevånare. Dåligt 

planerat och utnyttjat kan flera svårlösta 

intressekonflikter uppstå. 

I det fortsatta översiktsplanearbetet bör därför 

det framtida utnyttjandet av älvslandskapet 

bli föremål för en särskild fördjupning. 

Fritidshusen i älvslandskapet 

Älvslandskapet är en betydande tätortsnära tillgång 

för rekreation och rörligt friluftsliv. Det 

har stora naturvärden och bör på lång sikt ut- 

Älvslandskapet är en av Umeås viktigaste tillgångar. 


nyttjas framför allt som en gemensam resurs. 

Idag finns ca 200 fritidshus längs älven, de 

flesta nedströms Umeå tätort men även en 

mindre grupp vid Baggböle. De flesta husen 

ligger längs stränderna inom strandskyddsområde. 

I Baggböle gäller områdesbestämmelser. 

Fritidshusområdena nedströms Umeå är helt 

oplanlagda. Denna bebyggelse är naturligtvis 

av stort värde för sina ägare och kan också 

upplevas som en tillgång för den som färdas 

på älven. Samtidigt utgör fritidshusen med sin 

täta placering längs stränderna på bägge sidor 

älven också begränsningar för allmän tillgänglighet 

till stränderna och älven. 

Trycket på åtkomlighet av stränderna och 

strandnära områden i det tätortsnära älvslandskapet 

ökar samtidigt i takt med stadens expansion. 

Områdena är mycket tätortsnära. Det finns 

redan klara tendenser till ökat permanent boende 

i fritidshusen. Framställningar om en omfattande 

övergång från arrende till äganderätt 

har gjorts på vissa håll, vilket indikerar en investeringsvilja 

som snabbt kan leda till upprustningar 

och utbyggnader som förstärker permanentboendet 

i området och riskerar att ändra 

områdenas karaktär. 

Det finns således skäl att planeringsmässigt 

behandla strandbebyggelsens framtid och klarlägga 

dess utbredning och karaktär. 

Följande gäller, utöver de grundläggande allmänna 

lämplighetsriktlinjerna, för att tillgodose 

allmänna intressen: 

• Området nedströms Umeå kan komma att 

beröras av Botniabanans sträckning. Området 

berörs också av långsiktigt reservat för 

en östlig E4. Nybyggnader eller större omoch 

tillbyggnader bör inte medges inom dessa 

områden. Befintliga fritidshus inlöses i de fall 

marken behöver tas i anspråk för annat ändamål 

t␣ ex för väg, järnväg eller dylikt. 

• Nylokalisering av fler fritidshus till områdena 

bör inte ske. 

• Alltför omfattande bebyggelse och ökad andel 

permanentbosättning är negativt för 

områdenas karaktär som fritidsbebyggelseområden 

och kan allvarligt skada älvslandskapets 

värden för rekreation och rörligt friluftsliv. 

Det skulle även leda till icke önskvärda 

ökande krav på kommunal service. 

Områdena är inte heller dimensionerade, utformade 

eller avsedda för permanent boende, 

exempelvis när det gäller vägstandard och 

trafiksäkerhet, avlopp eller energiförsörjning. 

Områdena nedströms Umeå är störda av bl␣ a 

buller från flyget och kan även påverkas av 

blivande Botniabanesträckning. 

• För att motverka en allmän förändring av 

områdenas karaktär bör i kommande fördjupad 

översiktsplan för älvslandskapet och/ 

eller i områdesbestämmelser prövas att begränsa 

fritidshusbebyggelsens storlek för 

områdena nedströms Umeå. 

• Den fördjupade översiktsplanen och/eller 

områdesbestämmelserna bör också klarlägga 

huvuddragen i områdets markanvändning 

och göra gränsdragningar för fritidsbebyggelsens 

utbredning på ett sätt som långsiktigt 

tillgodoser en godtagbar allmän tillgänglighet 

till älvens stränder. I vissa delar kan eventuellt 

detaljplanläggning krävas för att säkerställa 

lämplig gränsdragning mellan fritidsbebyggelse 

och allmän tillgänglighet, exempelvis 

för nedsläpp mellan tomter till stränderna. 

Bostadsområden – 

nyexploatering 

För en mer fyllig redovisning samt kommentarer 

om vissa vägvalsfrågor, se avsnittet Bostadsbyggande. 

3.1 Tomtebo I 

Utbyggnaden av den första etappen som omfattar 

ca 2 600 lägenheter pågår. Trafiken är 

inriktad mot Ålidbacken. För Tomtebo finns 

en fördjupad översiktsplan. 

3.2 Tomtebo II 

När bostadsområdet byggs ut kommer trafiken 

att ledas även via den föreslagna Carlsbergsvägen 

mot Umeå centrum. 

3.3 Nydala 

Bostadsområde öster om Nydalasjön som tillsammans 

med Tomtebo II inrymmer ca 


12␣ 000–15␣ 000 invånare. Området kommer 

delvis att byggas inom planeringsperioden fram 

till 2010. Gång- och cykelbro kan anläggas över 

Nydalasjön för att åstadkomma en bra förbindelse 

till de stora arbetsplatsområdena. Aktsamheten 

om sjöns känslighet och hänsynen 

till rekreationsintressen innebär att bebyggelsen 

placeras ca 200 meter från sjön. 

Bostadsområden – 

kompletteringsbebyggelse 

En stor del av den framtida bostadsbebyggelsen 

planeras ske i redan befintliga områden 

som kompletteringar. Nedan redovisas några 

större områden. Mindre objekt beskrivs i avsnittet 

Bostadsbyggande. 

4.1 Olofsdal 

Området som kan omfatta ca 500 lägenheter 

är beläget mellan Nydalahöjds studentbostadsområde 

och Mariehem. 

4.2 Bryggeriet 

Ca 150 lägenheter kan tillskapas i detta läge. 

Bostadsområden – småhus 

Nedan redovisas några områden som kan planläggas 

för småhusbebyggelse när efterfrågan 

finns. 

5.1 Stöcksjö 

Möjligt småhusområde med olika typer av bebyggelse 

(grupphus/friliggande). Problem finns 

med några grunda, avslutade grustäkter och en 

pågående industritipp. Området kan knytas samman 

med bebyggelsen runt sjön. 

5.2 Ersmark 

En utbyggnad av Ersmark med ytterligare bostäder 

under planeringsperioden. Området är i 

huvudsak tänkt för småhusbebyggelse. 

5.3 Lövösundet 

Nytt småhusområde vackert beläget vid vatten 

i närheten av Holmsunds golfbana. 

Bostadsområden – reserv 

I en starkt expanderande kommun är det viktigt 

att behålla handlingsfrihet för framtiden. 

Nedan redovisas ett antal reservområden för 

Umeås fortsatta utbyggnad. En del av dessa 

områden ligger idag så långt från tätorten att de 

kan medföra ett ökat bilberoende. 

6.1 Västra Anumark 

Bostadsområde i skogspartiet väster om den 

befintliga äldre bebyggelsen i Anumark. Området 

kan inrymma ca 1␣ 000 lägenheter. 

6.2 Tegelbruksberget 

Möjligt bostads- och arbetsområde den dag 

buller från flygplatsen inte längre lägger hinder 

i vägen. Området ingår genom sitt läge och sin 

form i ett bandstadsmönster längs älven, lätt 

att kollektivtrafikförsörja. 

6.3 Norra Lövön 

Området består egentligen av tre delar, 6.3n, 

6.3m och 6.3s och behandlas här i ett sammanhang. 

Den norra delen anknyter till Tegelbruksberget. 

Totalt kan hela området ge plats 

för ca 12␣ 000–15␣ 000 invånare. Området ligger 

skilt från såväl Umeå tätort som från Holmsund. 

Byggs det måste det bli i form av ett 

nära nog självständigt samhälle med egna skolor, 

butiker och arbetsplatser. Grönstråket mellan 

den norra och mellersta delen har tillkommit 

av två skäl. Det ger plats för gravfält från 

järn- och bronsåldern söder om Mjösjön och 

det skapar en förbindelse mellan det stora rekreationsområdet 

norr om Holmsjön och älvslandskapet. 

6.4 Villanäs 

Område lämpligt antingen för bostäder eller för 

arbetsplatser. Marken är bra att bygga på och 

området kan kollektivtrafikförsörjas med de 

Holmsundsbussar som passerar på nuvarande 

E12. 

Södra bandet (Mellantavle och Yttertavle) 

Utbyggnaden omfattar två separata områden 

som sträcker sig i nordsydlig riktning ner mot 

Holmsund. Bostadsområdena har ej samma 

närhet till arbetsplatsområden som Nydala har. 


6.5 Mellantavle 

Tänkbart framtida bostadsområde på nordsydlig 

moränås (drumlin), delvis med utsikt över Tavleåns 

dalgång och dess jordbrukslandskap. 

6.6 Yttertavle 

Om man väljer Mellantavle som utbyggnadsalternativ 

kan Yttertavle bli intressant som fortsättning. 

Yttertavle kan knytas samman med 

Norra Lövöns södra bostadsområde. 

Problemet med Yttertavle som stort bostadsområde 

är att det i allt väsentligt ligger på odlingsmark. 

Även befintlig bebyggelse, både nytillkomna 

villor i de norra delarna och jordbrukets 

byggnader i de mellersta och södra delarna, 

gör det svårt att rationellt nyttja marken 

för tät bostadsbebyggelse. 

6.7 Stöcksjöliden 

Tänkbart bostadsområde för ca 3␣ 500 invånare 

eller ca 1␣ 500 bostäder. Området ligger vackert 

på en torr och fast sydsluttning men är isolerat 

från annan tyngre bebyggelse och kan därför 

bli dyrt att försörja med kollektivtrafik, butiker, 

skolor och teknisk infrastruktur. Vid kommande 

planering måste hänsyn tas dels till fornlämningar 

inom området, dels till naturvärdena 

på Janningsberget. 

6.8 Skravelsjö 


eller ca 1␣ 200 lägenheter. U-formad gruppering 

av bebyggelsen på högre partier kring förmodat 

dåligt byggbar mark i mitten. Kollektivtrafiken 

kan lösas genom förlängning av Röbäckslinjen. 

6.9 Tuppliden 


eller ca 1␣ 500 bostäder. 

6.10 Klockarbäcken/Brännlandsliden 

En utbyggnadszon i nordvästlig riktning innefattande 

Klockarbäcken och Brännlandsliden. 

Området kan bli av storleksordningen 11␣ 000– 

14␣ 000 invånare. Områdena ligger skilda från 

övrig bebyggelse i Umeå tätort av såväl järnväg 

som topografi. Byggs de måste det därför 

bli i form av ett nära nog självständigt samhälle 

med egna butiker, skolor och arbetsplatser. 

Det finns visserligen arbetsområden i närheten, 

Klockarbäcken och Umedalen, men inte 

av tillräcklig storlek svarande mot antalet boende. 

För väganslutning krävs planskilda korsningar 

med järnvägen. För Klockarbäcken kan 

den nybyggda avloppsledningen till Klockarbäckens 

arbetsområde nyttjas. 

Klockarbäcken ligger i anslutning till järnvägen 

som kan komma att rätas i samband med 

utbyggnaden av Botniabanan. Området berörs 

delvis av skyddsområdet för vattentäkter i Vindelälvsåsen. 

6.11 Obbola 

På kartan har angetts maximal utbyggnad. Stor 

tveksamhet råder emellertid till omfattningen 

av utbyggnaden. Särskilt de öppna partierna i 

sydvästra delen anses av många Obbolabor som 

skyddsvärda. De utgör en del av Obbolas ursprungliga 

kulturlandskap. 

Arbetsområden 

7.1 Uminova 

Arbetsområde företrädesvis för verksamheter 

med anknytning till forskning, högre utbildning 

och utveckling som behöver nära avstånd till 

universitetet och sjukhuset. Området innehåller 

även bostäder. Närheten till universitet, sjukhus, 

bostäder i Tomtebo, rekreation i Nydala 

och det utmärkta läget ur kommunikationssynpunkt, 

innebär att arbetsområdet kan bli ett 

av de mest eftersökta i landet. Tidigare påbörjad 

planering för området bör omarbetas. 

7.2 Universitets- och sjukhusområdet 

(KRUT) 

Revidering har genomförts av gällande fördjupade 

översiktsplan. Inriktningen av den fortsatta 

planeringen kan i korthet sägas vara för 

Norrlands universitetssjukhus en fortsatt övergång 

till mer dagpatientverksamhet med ungefär 

samma omfattning av antalet behandlade 

som idag. För universitetet är målsättningen för 

utbildningen en stabilisering av verksamheten 

kring 25 000 studenter parallellt med en fortsatt 

kvalitetshöjning på forskningsverksamhe- 


ten. Det senare innebär bl␣ a en inriktning på 

olika centrumbildningar för särskilda forskningsområden. 

För ytterligare beskrivningar, se 

den fördjupade översiktsplanen (KRUT) som 

behandlats samtidigt som denna kommuntäckande 

översiktsplanen. 

7.3 Klockarbäcken 

Industriområde med järnvägsanslutning under 

utbyggnad, lämpligt för stora ytkrävande lager 

och industrier, beläget i direkt anslutning till den 

planerade ringleden. 

7.4 Brännlandsberget 

Område som antingen kan bli en utvidgning av 

Klockarbäckens industriområde eller ett bostadsområde. 

De delar som har ett läge i sluttning 

åt söder bör vid exploatering reserveras 

för bostäder. 

7.5 Ersboda östra 

Utredningsområde vid norra infarten till Umeå, 

f␣ d Entré Norr. Område lämpligt för industrioch 

kontorsarbetsplatser samt trafikanknuten 

service. En större andel bostäder än vad som 

tidigare planerats kan vara lämpligt. På södra 

sidan om E4 kan arbetsplatserna kompletteras 

med anläggningar för motion och rekreation. 

7.6 Entré syd 

Arbetsplatsområde för service och annan företagsverksamhet. 

Områdets omfattning ytmässigt 

och den närmare inriktningen av verksamheten 

inom området bör klarläggas efter 

utbyggnad av E12, mellan nuvarande E4 och 

Umeå flygplats. 

7.7 Volvo Lastvagnar 

Reserverat expansionsutrymme för framtida 

utbyggnad. Ny in-/utfartsväg anläggs mot Travbanevägen. 

Exakt avgränsning mot bl␣ a område 

12.11 får prövas i framtida detaljplan. 

7.8 Röbäcksdalen 

Forsknings- och utvecklingsanläggning för norrländskt 

lantbruk med nationellt intresse av stor 

betydelse för norra Sverige. Röbäcksdalens 

långsiktiga behov av åkermark prioriteras som 

ett viktigt allmänt intresse. 

7.9 Lövön 

Detaljplanelagt arbetsområde som bara delvis 

har tagits i anspråk. Området ligger trafikorienterat 

mellan nuvarande E12 och järnvägen. 

Marken är fast och bär stora belastningar. 

7.10 Bergsboda 

Tänkbart arbetsområde mellan Holmsundsvägen 

och järnvägen. I arbetsområdet ingår reservat 

för ett nytt avloppsreningsverk 

7.11 Obbola 

Tänkbart arbetsområde som innefattar SCA:s 

deponi. 

Riksintresseområden 

R 8.1 Norrfors–Klabböle (AC 11) 

Naturskönt och kulturhistoriskt värdefullt område 

kring Umeälven mellan Norrforsdammen 

och Klabböle. Fornlämningar, jordbruksbyar 

med genuin bebyggelse, odlingslandskap, övergivna 

flottningsanläggningar, sågverksdrift, 

laxfiske och kraftverk samt andra kulturminnen 

från bygdens historia. Området är klassat 

som riksintresse för kulturmiljövården. 

Området är även intressant för det rörliga 

friluftslivet, inte minst fisket. Arboretum Norr 

och Energicentrum vid Klabböle är viktiga replipunkter. 

Dessa kan inrymmas inom riksintresseområdet 

utan konflikter med detta. 

Områdesbestämmelser med bl␣ a skydd för 

kulturmiljön har upprättats för Sörfors by och 

för Baggböle/Kåddis byar. Baggböle och Norrfors 

herrgårdar utgör dessutom byggnadsminnen. 

R 8.2 Umeå flygplats 

Luftfartsverket beslutade i juli 1996 att Umeå 

flygplats är att anse som riksintresse. En viktig 

utgångspunkt i översiktsplanen är att flygplatsen 

ligger kvar på nuvarande plats. 

Koncessionsprövning av flygplatsen pågår 

för närvarande och bedöms vara klar under 

1998. 

Av Luftfartsverkets koncessionsansökan 

framgår att bullerstörningar avses begränsas dels 

genom övergång till flygplan som bullrar mindre 

och dels genom minskad inflygning över 


ebyggelseområden. Detta klaras genom att 

nuvarande s␣ k kapitel 2-flygplan ersätts med 

kapitel 3-flygplan samt att det ILS-system som 

utbyggts i södra banändan i högre grad medger 

inflygning från söder respektive utflygning mot 

söder. 

Flygplatsen medför begränsningar av tillåten 

byggnadshöjd. För stora delar av stan gäller 

max +51,5 meter. Utanför denna zon tillåts 

högre byggnadshöjder. En hinderfrihetskarta 

finns hos byggnadsnämnden. 

När Obbolavägen flyttas i samband med E12- 

utbyggnaden, flyttas även bantröskeln vid södra 

banänden. En taxibana bör anläggas för att 

öka kapaciteten på flygplatsen. 

Ett långsiktigt reservat för en ny flygplats 

har redovisats väster om Ström vid Norrböle. 

Utöver 55 dBA-kurvan redovisas ett restriktionsområde 

inom vilket ny bebyggelse eller nya 

verksamheter som kan försvåra lokalisering av 

en eventuell framtida flygplats inte får ske. 

R 8.3 Delar av det centrala Umeå (AC 10) 

Riksintresset behandlas i fördjupningen för 

Centrala Stan. 

R 8.4 Umeälvens delta (AC 85) 

Umeälvens mynningsområde består av ett flackt 

deltalandskap som ständigt förändras på grund 

av landhöjning och sedimentation av det finmaterial 

som Umeälven för med sig. Här finns 

grunda och näringsrika bottenområden, sanka 

stränder och strandlövskogar. Umeälvens deltaområde 

har mycket stor betydelse som rastlokal 

för våtmarksfåglar men har också en intressant 

häckfågelfauna. 

Umeälvens delta är det värdefullaste av kommunens 

biologiskt intressanta naturområden. 

Det ingår i den lista över internationellt värdefulla 

våtmarker i landet som regeringen fastställt 

i och med att den ratificierat konventionen 

om våtmarker (Convention on Wetlands, CW). 

Konventionen syftar till att öka skyddet för olika 

typer av våtmarker. Området är därmed samtidigt 

av riksintresse för naturvården. En mindre 

del av området, Stora Tuvan, är skyddat som 

naturreservat. 

Det övergripande målet är att skydda CWområdet 

med ett förordnande enligt naturvårdslagen 

men ändå möjliggöra muddring av befintlig 

farled upp till Umeå. Muddringsarbeten 

för att underlätta vattengenomströmningen i 

farleden kan komma att aktualiseras. 

Storsandskärs sydspets liksom lövskogarna 

vid Sand och Lunna är en betydelsefull del av 

deltat. Konflikt kan föreligga mellan bevarandevärdena 

och Botniabanans sträckning över 

Storsandskär. 

R 8.7 Vägnät 

Europavägarna E4 och E12 ingår i det nationella 

stamvägnätet och är av riksintresse. Av 

riksintresse är även länsvägarna 363 och 364. 

I Umeå pågår för närvarande förändringar av 

sträckningarna för såväl E4 som E12. Som ett 

resultat av trafikplanearbetet har Vägverket och 

kommunen blivit överens om en systemlösning 

som innebär att både E4 och E12 flyttas bort 

från centrum. Genomförandet av ny vägsträckning 

för E12 med en bro vid Baggböle samt 

Kolbäcksbron utgör en första systemetapp. 

Den förändrade sträckningen av E12 säkerställs 

under 1997/98 i arbetsplaner och detaljplaner. 

I avvaktan på långsiktigt ställningstagande 

avseende E4 måste både ett östligt och ett västligt 

vägreservat bibehållas. Sträckningarna utgör 

samtidigt reservat för yttre ringleder i det 

kommunala vägnätet. 

Ett västligt läge av E4 är, i sin sträckning 

genom I20, i hög grad beroende av framtida 

verksamheter inom området. Läget för den inre 

ringleden genom I20 skall utredas 1998/99 i 

samarbete med Vägverket. På kartan redovisas 

även ett yttre ringledsläge för en västlig E4 

som ett långsiktig reservat. 

Reservaten med tillhörande bullerområden 

måste hållas fria från alla tänkbara hinder. Passagen 

över Storsandskär kan komma att stå i 

konflikt med naturområdet vid Umeälvens delta. 

R 8.8 Västerbacken, Holmsund (AC 7) 

Västerbacken, ett av Holmsunds kärnområden, 

var ursprungligen Baggböle sågverks lastageplats. 

Här finns arbetarbostäder från 1850-talet 

kvar med välbevarade exteriörer och uthuslängor. 

Söder därom finns kyrka, prästgård och 

skolhus. Området har kulturmiljövärden av riks- 


Nydalasjön är av stort värde för det rörliga friluftslivet. 

intresse. Detaljplan med skyddsbestämmelser 

för riksintresset gäller för området. 

R 8.9 Nordansjö (AC 6) 

Fornlämningsområde med imponerande och 

monumentala runda rösen, långrösen och stensättningar 

från brons-␣ och järnåldern. Forngravarna 

och deras närmiljö skyddas enligt kulturminneslagen. 

Natur- och 

rekreationsområden 

9.1 Stadsliden 

Stort skogsområde inom staden. Området har 

mycket stor betydelse för friluftslivet. Fr␣ o␣ m 

1997 gäller ny skötselplan som tar tillvara områdets 

frilufts- och naturvärden. Inom Stadsliden 

finns även höga kulturmiljövärden. 

9.2 Nydala rekreationsområde 

En fortsatt satsning österut, både av bostäder 

och av arbetsplatser föreslås under den kommande 

planeringsperioden. Därför har ett stort 

område avsatts för rekreation omedelbart nordost 

om Nydalasjön. Räknas även sjön in i rekreationsområdet 

uppgår ytan till nära 900 hektar. 

Nydala utgör ett naturskönt område och terrängen 

nordost om sjön är en viktig resurs för 

både kommuninvånare och besökare. Området 

är lättillgängligt och lämpligt som utflyktsmål 

samt för motion och rekreation i olika former. 

Ett tempererat utebad planeras. Utbyggnaden 

av Tomtebo och Nydalaområdena medför 

en ökad efterfrågan även på övriga badmöjligheter 

runt sjön. Inom ramen för utvecklingsplanen 

för Nydalaområdet görs stora satsningar 

i syfte att främja det rörliga friluftslivet. 

En annan målsättning är att skapa aktiviteter 

och spänning för barn i olika åldrar. 

9.3 Nydalasjön med tillrinningsområde 

Nydalasjön har stor betydelse för rekreation 

och rörligt friluftsliv redan idag och kommer 

att få det i ännu högre grad i framtiden med de 

lokaliseringar av bostäder och arbetsplatser som 

föreslås. Sjön är föroreningskänslig och dessutom 

ekologiskt känslig eftersom ytterligare 


Badplatsen inom naturreservatet Strömbäck/Kont. 

näringstillskott drastiskt skulle förändra dess 

ekosystem med risk för bl␣ a algblomning. 

Kommunfullmäktige har därför beslutat att 

på sikt lösa in all privatägd bebyggelse runt sjön. 

Nytillkommande bebyggelse eller anordningar 

för trafik, parkering eller ordnad rekreation ska 

om möjligt undvikas inom sjöns tillrinningsområde. 

9.4 Strömbäck/Konts naturreservat 

Området är ett betydelsefullt rekreationsområde 

med stränder, klippor, strandskogar och gammal 

barrskog. Strömbäck/Kont är skyddat som 

naturreservat och väl iordningställt för besökare. 

På sikt bör Våtöberget väster om naturreservatet 

och Risön öster om detta införlivas i 

naturreservatet. 

Markanvändningen regleras även genom 

fastställd generalplan, som enligt PBL numera 

gäller som områdesbestämmelser. 

9.5 Grössjöns naturreservat 

Området är sedan 1997 skyddat som ett kommunalt 

naturreservat. Området utgörs av en 

stadsnära vildmark med gammelskog, en grund 

och näringsrik sjö samt en myr med botaniska 

värden. Genom sin närhet till staden är naturreservatet 

viktigt för det rörliga friluftslivet och 

har ett pedagogiskt värde genom närheten till 

skolor och universitet. Avsikten är att naturreservatet 

med gång och cykelvägar ska förbindas 

med Nydalaområdet och den sydliga förlängningen 

av Umeleden. På sikt bör även de 

södra delarna av Stora Blomstermyran införlivas 

i naturreservatet. 

9.6 Stora Tuvan 

Statligt naturreservat. Ö i Umeälvens delta med 

frodig lövskog och strandängar. Ingår i område 

av riksintresse för naturvården. 

9.7 Piparböle naturvårdsområde 

Området utgörs av ett av de mest skyddsvärda 

åsavsnitten i Umeås närhet. På åssidan finns 

en välutbildad serie strandvallar. 

9.8 Bölesholmarna 

Centralt beläget, välbesökt friluftsområde med 

badplats, grillplatser och med stora naturvärden. 

Till området hör även den intilliggande 


södra älvsstranden med sin lundvegetation. 

Området bör ges en heltäckande skötselplan. 

Bölesholmarna bör anslutas till Lundåkern med 

en gång- och cykelbro över älven. 

9.9 Umåker 

Område för rekreation där skogsbruket ska ta 

särskild hänsyn till rekreationsintresset. Motionsstigar 

och skidspår anläggs efter överenskommelser 

med markägarna. Inom området 

finns svallgrusavlagringar som är geovetenskapligt 

värdefulla liksom älvens skärning genom 

Vindelälvsåsen. 

9.10 Röbäck 

Stadsnära friluftsområde av stort rekreativt värde 

och med höga kulturmiljö- och geovetenskapliga 

värden där skogsbruket ska ta särskild 

hänsyn till rekreationsintresset. I området finns 

idrottsplats med träningsspår. Motionsstigar och 

skidspår anläggs efter överenskommelse med 

markägaren. Det angränsande Janningsberget 

är ett mindre skogs- och bergsområde dominerat 

av öppen, besöksvänlig gammelskog. 

9.11 Djäknebölsklinten 

Berget med dess grotta har stora geovetenskapliga 

och kulturella värden. Detta tillsammans 

med en trevlig topografi gör att Djäknebölsklinten 

har stora rekreationsvärden. 

9.12 Hamptjärnsstugan 

Stuga och område för rekreation där skogsbruket 

ska ta särskild hänsyn till rekreationsintresset. 

Motionsstigar och skidspår anläggs efter 

överenskommelser med markägarna. 

9.13 Klockarbäcken–Kulla–Trollberget– 

Nyåkersberget 

Område för rekreation där skogsbruket ska ta 

särskild hänsyn till rekreationsintresset. Motionsstigar 

och skidspår anläggs efter överenskommelser 

med markägarna. Genom utbyggnad 

av Umedalen har detta område fått ökad 

betydelse för det rörliga friluftslivet. Området 

kommer med planerad ridsportanläggning att 

bli ännu mera frekventerat och kommer att återfå 

det gamla nyttjandet. På sikt kan även K4:s 

gamla fältridningsbana återuppstå. Intressekonflikter 

med naturoch kulturmiljövården kan 

då uppstå, eftersom områdets högsta delar är 

potentiella lokaler för nya fynd av stenåldersboplatser 

och då Klockarbäcken är ett vattendrag 

med höga naturvärden. Dessa konfliktkällor 

bör i stället vändas till en gemensam tillgång. 

Konflikt med vattenverket i Forslunda 

bör undvikas. Degerberget, med vacker natur 

och stora geovetenskapliga värden, bör med 

sin anslutning till Tavelsjöleden kunna utvecklas 

för det rörliga friluftslivet. 

9.14 Röbäcksslätten och Degernässlätten 

Röbäcksslätten är ett landskapstäckande odlingsmarksområde 

som ingår i förslag till nationell 

bevarandeplan för odlingslandskapet p␣ g␣ a 

sina höga naturoch kulturmiljövärden. Odlingsmarkerna 

mellan Röbäck och Degernäs är 

den största sammanhängande jordbruksslätten 

norr om Uppsala. Området har mycket goda 

odlingsbetingelser och används bl a därför av 

SLU för forskning och försöksodling. Området 

är dessutom av stort värde för flyttfåglar 

under framför allt våren och blir därmed även 

en miljö som människor söker sig till för att 

uppleva naturen. En vision om hur bl a detta 

område än mer kan tillrättaläggas för fåglar och 

naturintresserad allmänhet redovisas i avsnittet 

Värdefull och känslig natur. 

9.15 Hässningberget 

Hässningberget har för Umeås närområde 

mycket stora höjdskillnader och är därför lämpligt 

som ett framtida närrekreationsområde. 

Området har även höga biologiska och geovetenskapliga 

värden. 

9.16 Tavelåns mynning och Tavlefjärden 

Våtmarksområde med rikt fågelliv, strandkärr 

och lövsumpskog vid åns mynning i Tavlefjärden. 

Området bör ges ett skydd enligt naturvårdslagen. 

9.17 Åkroken 

Värdefullt naturområde med forsar, stryckor och 

lugnvatten i Tavelån med omgivande skogsmarker. 

Området berörs av vägreservat. 


9.18 Prästsjön 

Slättsjö med stort värde för fågellivet. 

9.19 Fjärden 

Tidigare sjö/våtmark på Röbäcksslätten som bör 

återskapas. 

9.20 Storavan 

Tidigare mycket fin fågelsjö. Utdikad men bör 

återskapas. Konflikt finns med jordbruksintresset. 

9.21 Bussjön 

Sjö som bör återskapas. 

9.22 Täftebölesjön 

Fågelsjö med omgivande värdefulla skogsmarker. 

9.23 Bredskär, Västerklubben och Österklubben 

Öar av stor betydelse för det rörliga friluftslivet, 

naturoch kulturmiljövården. Tillgängligheten 

till Bredskär bör förbättras. Väster- och 

Österklubbarna är av intresse speciellt för det 

båtburna friluftslivet. Öarna ska inte bebyggas 

annat än för det rörliga friluftslivets behov. 

9.24 Idebäcken, Norrfors 

Naturbetesmarkerna vid Idebäcken ingår i förslag 

till nationell bevarandeplan för odlingslandskapet 

p␣ g␣ a sina höga naturoch kulturvärden. 

Området är i stort sett begränsat till ravinerna 

kring Idebäcken och dess utlopp i Umeälven. 

9.25 Stöcksjön 

Badsjö av stort värde för rekreation och rörligt 

friluftsliv. 

Grus- och bergtäkter 

10.1 Stöningsberget 

Bergtäkt. Tillstånd från 1996 gäller till 2001 och 

avser en av fyra projekterade etapper. Kommunens 

inställning är att verksamheten ska 

vara avslutad innan 2014. 

Degernässlätten är av stort värde för svanar och andra flyttfåglar. 


10.2 Brännlandsberget 

Stor bergtäkt sedan 1960-talet. Konflikt med 

nuvarande bebyggelse och framtida bebyggelseplaner. 

Nuvarande tillstånd gäller till 2001. 

Täkten avslutas senast 2007. 

10.3 Bergsboda 

Liten, djup bergtäkt med tidsbegränsat tillstånd 

till 1999. Angränsar till framtida bebyggelseområde. 

Kommunen har tydligt markerat att 

täkttillståndet inte kan förlängas. 

10.4 Travbanetäkten 

Stor grustäkt, tillstånd att utvinna små mängder 

berg. Täktområdet är lämpligt att använda 

för hantering av återvinningsmassor. Uppstår 

konflikt mellan vattenintresse och grustäkt ska 

vattenintresset prioriteras. Grus- och sandförekomster 

som inte omfattas av gällande täktplan 

får inte tas i anspråk för täktverksamhet. 

10.5 Röbäckstäkten 

Stor grustäkt nära bostadsområdet. Kommer 

att avvecklas inom planeringsperioden. 

10.6 Kåddishedens täkt 

Mycket stor grustäkt inom vattenskyddsområde. 

Stor markanvändningskonflikt. Täkten bör 

avvecklas. Vattenskyddsintresset prioriteras före 

täktverksamheten. 

10.7 Kulla/Forslundatäkten 

Stor grustäkt inom vattenskyddsområde. Stor 

markanvändningskonflikt. Täkten bör avvecklas. 

Vattenskyddsintresset prioriteras före täktverksamheten. 

Geovetenskapligt 

värdefulla grusformationer 

Naturgrusförekomsterna inom kommunen har 

inventerats. De förekomster som getts högsta 

värdeklass för sin geovetenskapliga betydelse 

redovisas på översiktsplanekartan. Riktlinjen i 

kommunens grushushållningsplan är att dessa 

högt klassade grusformationer inte ska bli föremål 

för täktverksamhet. 

11.1 Vindelälvsåsen vid Norrböle 

Nästan helt utsvallat och otydligt åsavsnitt, men 

området är den äldsta delen av Vindelälvsåsen. 

Konflikt med flygplatsreservat. 

11.2 Vindelälvsåsen söder om Stöcksjön 

Kommunens största och mest välutbildade 

strandvallar. 

11.3 Vindelälvsåsen vid Kulla 

Glacifluvial dalfyllnad, mycket ovanlig i Västerbotten. 

11.4 Klapperstensfältet Stora Romlet, 

Obbola 

Mycket välutbildat, ett av de större inom kommunen, 

med värdefulla fornlämningar. 

11.5 Svallgrus söder om Nyåkersberget 

Rasbenägna mo- och mjälaavlagringar mot 

Kullabäcken samt mindre klapperstensfält och 

strandvallar. 

11.6 Svallgrus norr om Nyåkersberget 

Opåverkad läsidesavlagring. 

Övrigt 

12.1 Reningsverk 

Reningsverket på Ön är nyligen utbyggt och 

kommer med en del kompletteringar att därefter 

troligtvis fungera i mer än 20 år. Reservat 

för nytt avloppsreningsverk för centralorten 

inom föreslaget arbetsområde Bergsboda är inte 

aktuellt inom planeringsperioden. Skulle reservatet 

behöva tas i anspråk erfordras en skyddszon 

med 400–1␣ 000 meters radie runt det nya 

verket. 

12.2 Dåvamyran 

Nuvarande industrideponi med planerat arbetsområde 

behålls. Någon ny deponeringsanläggning 

planeras inte under överskådlig framtid. 

Verksamheten inom området torde under planeringsperioden 

övergå till alltmer behandling 

och återvinning av material parallellt med deponering. 

Inom Dåvamyraområdet byggs för 

närvarande en ny produktionsanläggning för 


energi (EPA). Ett nära samarbete mellan EPA 

och industrideponin skall ske i syfte att tillvarata 

resurserna på bästa sätt. Flera verksamheter 

med nära anknytning till EPA-anläggningen 

och deponin kommer sannolikt att etableras 

under den period vi planerar för. Den sedan 

tidigare utlagda skyddszonen om 1 km runt 

området bör bestå. Inom denna zon bör ingen 

nybebyggelse tillkomma som kan påverkas negativt 

av verksamheterna på Dåvamyran. 

12.3 Skyddsområde för vattentäkt i Ansmark 

Yttre skyddsområde fastställt 1968. Skyddsområdesbestämmelserna 

planeras att anpassa 

till naturvårdsverkets senaste råd. 

12.4 Naturbruksgymnasiet med ridanläggning 

Gymnasieskola med inriktning mot jordbruk, 

trädgård, djurvård samt hästhållning. Gymnasiet 

är samtidigt ett av Västerbottens största 

jordbruk. För växtodling utnyttjas ca 170 ha 

mark. Till detta kommer ca 180 ha skogsmark. 

I anslutning till naturbruksgymnasiet planeras 

en ny ridanläggning som ersätter den tidigare 

inom det f␣ d K4-området. 

12.5 Västerslätt 

I tidigare planer för Umeå, har det här området 

föreslagits som en utvidgning av Västerslätts 

industriområde. 

Grundundersökningar har emellertid visat på 

osedvanligt dåliga grundförhållanden och området 

har därför utgått som industriområde. 

Marken har dålig bärighet, högt grundvatten med 

dubbla grundvattennivåer varav det undre står 

under tryck. Slår man hål på jordlagret som 

skiljer skikten åt strömmar det nedre vattnet 

upp som en artesisk brunn. Pålning eller djupa 

ledningsgravar är därför olämpliga. 

Pågående markanvändning föreslås även för 

framtiden. Naturbruksgymnasiet har behov av 

att utöka sina brukningsarealer, eftersom mark 

tas i anspråk för ridanläggning, planerad tvärväg 

och godsterminal. Området utnyttjas även 

för det rörliga friluftslivet som en korridor mellan 

Rödäng och Hamptjärnsstugan. 

Området närmast Vännäsvägen har bättre 

markförhållanden och kan därför utnyttjas som 

industrimark. 

12.6 Godsterminal 

Nuvarande läge för den järnvägsanknutna godsterminalen 

i centrum har inte en långsiktigt hållbar 

lokalisering dels ur miljösynpunkt men även 

med hänsyn till Botniabanans utbyggnad. I en 

fördjupningsstudie har fem alternativa lägen 

studerats (1994). Tillsammans med företrädare 

för Banverket, SJ Gods och SJ Fastigheter 

har under 1995 och 1996 slutligen förordats 

två av dessa fem alternativ, nämligen Gimonäs 

och Västerslätt. Kommunen bedömer att 

ytterligare ett alternativ vid Hissjövägen bör 

utredas i samband med fortsatt järnvägsutredning 

för Botniabanan. Alla tre alternativen 

finns kvar tills vidare. 

12.7 Botniabanan 

Banverket har under sommaren/hösten 1997 

gjort en förstudie som varit föremål för samråd 

t␣ o␣ m 1997-11-20. De alternativa banstråken 

redovisas i avsnittet Kommunikationer. 

Banverket har i mars 1998 beslutat att göra en 

järnvägsutredning för dels ett östligt alternativ 

och dels ett västligt alternativ. Denna görs under 

1998 med beräknat beslut i frågan under 

första halvåret 1999. Avsikten är att Botniabanan 

ska vara färdigställd år 2006. De bansträckningar 

som kommer att ingå i järnvägsutredningen, 

alt Öst och alt Väst, redovisas på 

översiktsplanekartan. 

12.8 Hamnen, Holmsund 

I översiktsplanen redovisas en utökning så att 

hamnen i framtiden även kan omfatta Fjärdgrundet. 

Oljehamnen och depåområdet är avsett 

för verksamheter med brandfarliga varor. 

Ett skyddsområde till annan verksamhet eller 

bebyggelse på minst 100 meter gäller. 

12.9 Holmen, Holmsund 

Ö mellan Holmsund och Obbola. Över ön går 

Obbolabron med avfart via en rastplats. På ön 

finns en gammal kolerakyrkogård av kulturhistoriskt 

intresse. En del spridd fritidsbebyggelse 

på arrende finns längs stränderna, främst 

på västra sidan. Besökspunkt och utsiktsplats. 


I tidigare översiktsplan angivet som område av 

värde för det rörliga friluftslivet. Kommunen 

äger marken och har tidigare verkat för avveckling 

av arrendeförhållandena. Efter beslut i planeringsutskottet 

pågår nu i stället upprättande 

av områdesbestämmelser för att konfirmera 

fritidsbebyggelsen med bibehållen karaktär och 

samtidigt stärka skyddet för det rörliga friluftslivet. 

12.10 Golfbanan i Holmsund 

Befintlig golfbana, numera med 27 hål, som 

tidigare utvidgats mot Gammbåtlänningen där 

sjöstranden iordningställts och lämnats tillgänglig 

för det rörliga friluftslivet. Golfbanan ges utrymme 

att utvidgas mot sydväst. 

12.11 Umåkers travbana 

Reserverat expansionsutrymme för framtida 

utbyggnad. En utvecklingsplan för travet med 

disponering av expansionsutrymmet bör upprättas 

av travintressenterna. Exakt avgränsning 

mot område 7.7 får prövas vid framtida detaljplanläggning 

för Volvo och/eller mot bakgrund 

av travets utvecklingsplan. Planerad nydragning 

av E12 kommer att ge anläggningen ett 

framträdande läge i landskapsbilden som ett 

av stadens ansikten mot väster. Anläggningens 

yttre utformning kommer därför att öka i 

betydelse. 

12.12 Motorsportanläggning, Bussjö 

Befintlig anläggning avses ligga kvar på nuvarande 

plats. 

12.13 Återvinningscentral Sandbacka 

Tänkbart läge för återvinningscentral. 

12.14 Återvinningscentral Västerslätt/ 

Rödäng 

Tänkbart läge för återvinningscentral. 

Läge för återvinningscentral Teg/Röbäck utreds 

vidare. 

12.15 I20:s övningsområde – utredningsområde 

Sedan beslut om nedläggning av brigaden fattats 

av riksdagen i december 1996, pågår en 

konsekvensutredning om förändringar i försvarets 

utbildningsverksamhet. I Umeå har ett för- 


slag om bildande av ett Totalförsvarscentrum 

Norr (TN) upprättats i samarbete mellan försvaret, 

universitetet, FOA, länsstyrelsen, landstinget 

och kommunen. Syftet med TN är att 

erbjuda både det militära och civila försvaret 

väl integrerad utbildning på ett sätt som inte är 

möjligt att åstadkomma idag. För utnyttjandet 

av mark och byggnader inom området innebär 

det att inga förändringar av pågående användning 

bör ske förrän regering och riksdag har 

tagit ställning till utredningens förslag. Detta 

beräknas ske under slutet av 1998. 

Ett fördjupat planeringsarbete, som klarlägger 

områdets användning för olika andra ändamål, 

har påbörjats och beräknas ta 1,5–2 år. 

Sanering av skjutfältet, som ligger centralt i 

området, är bl␣ a en ur tidsaspekt försvårande 

omständighet för ett förändrat utnyttjande av 

området. Några exempel på markanvändningar 

som kommer att analyseras är E4-sträckning, 

Botniabanan inkl fortsättning med en 

eventuell Norrbotniabana, godsterminal, naturoch 

rekreationsområden, bostäder, energiproduktionsanläggning, 

kvarstående försvarsverksamheter 

m␣ m. 

12.16 Grundvattentillgångar i Vindelälvsåsen 

Vindelälvsåsen sträcker sig inom Umeå kommun 

från Vindelälven vid Rödåsel i norr och 

söderut via Tavelsjön och Hissjön ner mot E12 

vid Backen. Inom detta åsavsnitt finns för närvarande 

bl␣ a sju större vattentäkter, vilka sammanlagt 

försörjer ca 90␣ 000 personer. Efter remissförfarande 

och samråd fattas politiskt beslut 

i kommunen om föreskrifternas utformning 

varefter slutligt beslut tas i Länsstyrelsen. 

Detta är kommunens viktigaste infiltrationsområde 

för bildning av grundvatten. Flera vattenverk 

är förlagda i området, bland dem kommunens 

största verk, Forslunda, som försörjer 

cirka 90␣ % av kommuninnevånarna med dricksvatten. 

Åsen är även avsedd för anläggning av 

en eller flera reservvattentäkter. Del av området 

skyddas genom bestämmelser från 1959. 

De har senare kompletterats genom beslut i 

Länsstyrelsen 1975. Den nya ansökan om fastställande 

av skyddsområde innebär att bl a grustäktsverksamheter 

som står i konflikt med föreslagen 

markanvändning bör upphöra så snart 

som möjligt och inga nya anläggas. Det innebär 

också restriktioner för bebyggelse inom 

området. Områdesbestämmelser bör övervägas 

i syfte att ytterligare förstärka skyddet för 

grundvattentillgångarna. Samarbete angående 

skyddsföreskrifter inom området har inletts 

mellan berörda markägare och Umeå kommun. 

På översiktsplanekartan redovisas det yttre 

skyddsområdet. 


d 

ANALYS OCH PRIORITERING 153 

Diskussion

154 ANALYS OCH PRIORITERING

Analys och prioritering 

DET ÄR NATURLIGT att målkonflikter uppstår 

mellan olika intressen i en planeringsprocess 

som behandlar hela kommunens 

utveckling. Samrådsprocessen syftade 

därför bl␣ a till att pröva de olika motstående 

intressen som finns. I detta avsnitt diskuteras 

konkurrerande allmänna intressen varefter 

ställning tas till vilket allmänt intresse som prioriteras. 

Detta medför att vissa intressen måste 

stå tillbaka för andra som värderats högre. 

Om denna avvägning är riktig eller ej kommer 

alltid att bli föremål för diskussion. Det är därför 

viktigt att i planeringsarbetet synliggöra 

dessa målkonflikter. Det bör observeras att 

översiktsplanen ej bedömer konkurrerande 

enskilda intressen; detta sker i efterföljande 

planprocesser. 

I kapitlet Överväganden och riktlinjer 

analyseras i de olika avsnitten en mängd allmänna 

intressen, vart och ett behandlat ur sitt 

eget perspektiv. Avsnitten innehåller en redovisning 

om det behandlade intresset står i konflikt 

med andra intressen. För att ta ett konkret 

exempel: ska norra delen av Ön bebyggas 

med bostäder med tanke på sitt centrala 

och attraktiva läge i Umeå eller ska naturoch 

kulturmiljövårdsintresset och det rörliga friluftslivet 

ges företräde, d␣ v␣ s området förbli obebyggt? 


konkurrerande intressen 

Inriktningen att Umeå skall ta till vara redan 

gjorda investeringar och ledig kapacitet är i sig 

grundad på insikten att vi alla måste hushålla 

mer med resurserna. När det gäller diskussionen 

om hur ett uthålligt samhälle ska utformas 

finns två motstående teorier. Den ena bygger i 

korthet på en utbredning av bebyggelsen och 

den andra på det motsatta, d␣ v␣ s en förtätning 

genom komplettering. En utbredd bebyggelse 

medför hög markkonsumtion och leder till ett 

ökat trafikarbete. Studier har genomförts inom 

översiktsplanearbetet. Trafikprognoser visar på 

tydlig minskning av trafikarbetsökningen vid 

expansion genom kompletteringsbebyggelse. 

En förtätad bebyggelse ger ett bättre resursutnyttjande 

och minskar trafikarbetet. Detta har 

varit vägledande för översiktsplanens inriktning. 


Målsättningen med det framtida bostadsbyggandet 

är en produktion av ca 500–600 lägenheter 

per år, förutsatt att den genomsnittliga 

befolkningstillväxten är ca 1␣ 000 personer per 

år. Kompletteringsbyggandet kommer att stå 

för en allt större del av bostadsbyggandet. I 

vissa fall kan byggandet uppfattas som ett intrång 

i befintlig miljö och orsaka konflikter med 

konkurrerande intressen. Den ökande andelen 

förtätning måste därför balanseras bl␣ a mot 

ambitionerna i grönstrukturplanen samt riktlinjer 

för kulturmiljövården. 

Kungsänget utgår som bostadsområde. På 

Kungsänget är markanvändningskonflikterna 

större än på Ön. Det är främst områdets höga 

kulturmiljövärden men även områdets kvaliteter 

för naturvård samt dess funktion som centralt 

beläget, välutnyttjat rekreationsområde 

som varit vägledande. 

Brinken utgår som bostadsprojekt. Förslaget 

har tidigare prövats och avslagits i detaljplanearbete. 

Förslaget att bygga på norra delen av Ön 

har utgått enligt kommunfullmäktiges beslut. 

Lundåkern föreslås ligga kvar som bostadsområde. 

Området är centralt beläget och uppfyller 

kraven på närhet till stora arbetsplatser 

och serviceutbud. Befintlig infrastruktur, inte 

minst inom de mjuka sektorerna kan utnyttjas. 

Det centrala läget innebär att bilberoendet kan 

minska och att en stor del av transporterna kan 

ske med gång och cykel. Området erbjuder 

ANALYS OCH PRIORITERING 155

även höga boendekvalitéer genom 

sitt läge vid älven. Områdets 

naturvärden bedöms inte 

vara så unika att dessa skall 

förhindra en exploatering. Vid 

fortsatt planering tas hänsyn till 

grönstråk såväl efter älven som 

efter Tvärån. Se även den särskilda 

fördjupningen för Centrala 

Stan! 

Det nu pågående bostadsbyggandet 

i Tomtebo och den 

planerade fortsättningen fullföljs 

enligt tidigare planer. Som 

huvudförslag i samrådsversionen 

förordades att föreslagna 

bostadsområden på den östra 

sidan av Nydalasjön flyttas 

närmare vattnet. De olika intressekonflikterna 

mellan exploatering, naturvård och rekreation 

bedöms efter fördjupade studier inte vara av 

särskild stor omfattning varför de skilda intressena 

bör kunna tillgodoses med huvudförslaget. 

Stor hänsyn skall tas till Nydalasjöns tillrinningsområde. 

Det innebär att bebyggelsen 

lokaliseras på ett avstånd av ca 200 meter från 

sjön. Området mellan bebyggelsen och sjön får 

funktion som ett grönt stråk. 

På Olofsdal föreslås kompletteringsbebyggelse. 

Universitetet anser att området i stället 

ska utnyttjas för Universitetets behov. Området 

har ett strategiskt viktigt läge för bostäder, 

inklusive studentbostäder, och behålls därför 

som framtida bostadsområde. Umeå kommun 

har tidigare avsatt stora optionsområden för 

universitetets expansion. Universitetets expansionsytor 

österut mot Nydalasjön bedöms som 

tillräckliga där exempelvis Uminova stad utgör 

ett bättre alternativ för kompletterande 

verksamheter. 

Föreslagen bebyggelse vid Lövösundet konfliktar 

delvis mot naturvärden inom området. 

Konflikten är dock inte större än att den kan 

hanteras inom påbörjad detaljplanläggning. 

För Holmen mellan Holmsund och Obbola 

pågår ett arbete med framtagande av områdesbestämmelser. 

Syftet är att avväga fritidshusintresset 

gentemot det rörliga friluftslivet 

Lundåkern erbjuder höga boendekvaliteter. 

samtidigt som karaktären på fritidshusbebyggelsen 

behålls. 

Vid Öbacka konfliktar en utbyggnad med 

användandet av området som rekreationsyta. 

Området är strategiskt beläget i anslutning till 

planerat resecentrum för Botniabanan. Avgränsningen 

mellan exploatering och övrigt utnyttjande 

bedöms kunna hanteras i samband 

med fortsatta utredningar kring resecentrat och 

fördjupningen av Älvslandskapet. 

Holmsunds kommundelsnämnd har i samrådet 

föreslagit ett nytt bostadsområde söder 

om Zakrisvägen. Samma område har i översiktsplanen 

redovisats för utveckling av golfbanan. 

Aktuellt område är låglänt och fuktigt. 

Det bedöms därför mindre lämpligt som bostadsområde. 

Behovet att utveckla golfbanan 

har därför getts företräde. 

Nästan all exploatering konkurrerar med intresset 

att bevara naturen, främst för rekreationsändamål. 

Samtidigt så är en av översiktsplanens 

riktlinjer att alla bostadsområden skall 

har tillgång till närbelägna, välutvecklade rekreationsområden. 

Vi utgår därför från att tillgängligheten 

till värdefulla rekreationsområden 

kan garanteras vid sidan av exploateringar. Det 

är en viktig målsättning i översiktsplanen att 

sammanbinda större grönområden med gröna 

korridorer. 

Reservområdet Stöcksjölidens konflikt med 


ett bevarande av Janningsberget är inte större 

än att de båda intressena kan tillgodoses. 

Mot bakgrund av Umeås tidigare och förväntade 

expansion så är det mycket viktigt att 

behålla de reservområden som redovisas, även 

om flera av dem ligger på ett avstånd, som 

med dagens resande ligger så långt bort från 

centralorten, att de egentligen inte överensstämmer 

med översiktsplanens inriktning på en 

mer koncentrerad bebyggelse. Takten i utvecklingen 

får sedan avgöra när och om dessa tas 

i anspråk. För närvarande bedöms inga andra 

allmänna intressen konkurrera om markanvändningen 

inom dessa områden. Pågående 

markanvändning kan fortgå. 

Fritidshusbebyggelse 

Fritidshusbyggandet utmed kusten är av stort 

rekreationsvärde men kan också innebära intressekonflikter 

med naturvård och rörligt friluftsliv, 

t␣ ex i området kring Umeälvens delta. 

Många fritidshusområden är inte planlagda. 

Samtidigt som fritidshusen är av stort värde 

för sina ägare kan de utgöra ett hinder för övriga 

kommunmedborgares tillgänglighet till 

stränder och älven. Man kan idag se en klar 

tendens till ökat permanentboende i fritidshusen, 

vilket på sikt kan komma att skada värden 

för rekreation och friluftsliv, särskilt i älvslandskapet 

och kustzonen. 

Allmänhetens tillträde försvåras även av 

anläggningar av pirar, muddringar m␣ m som genomförs 

i anslutning till fritidshusområden. 

Kommunen har därför tillsammans med länsstyrelsen 

och vattendomstolen påbörjat ett arbete 

med att åstadkomma en gemensam syn 

på problemen. 

I takt med Umeås expansion ökar dessutom 

behovet av allmän tillgänglighet till de 

strandnära områdena. För att undvika intressekonflikter 

bör stor restriktivitet gälla för nylokalisering 

av fritidshus i områdena längs kusten 

och älven. 

Frågan om vilka grundläggande riktlinjer för 

fritidsbebyggelsen som skall gälla har behandlats 

i översiktsplanearbetet. Ett ökat permanentboende 

i fritidshus kan vara positivt för 

grupper av enskilda och kan även vara fördelaktigt 

för vissa byar genom ett ökat underlag 

för handel och servicefunktioner. Det har emellertid 

också flera nackdelar. Det förändrar fritidshusområdenas 

karaktär vilket kan vara negativt 

för andra fritidshusägare, naturvård och 

rörligt friluftsliv. Det medför även ökade krav 

på samhällsservice av olika slag vilket kan medföra 

ökade kommunala kostnader. Det kan också 

på lång sikt medföra ökad efterfrågan på 

tomter i kusten som redan är hårt exploaterad. 

Avvägningen mellan dessa olika intressen 

har under både samråd och utställning inneburit 

att en utveckling mot ökat permanentboende 

inte bör uppmuntras. Befintliga storleksbegränsningar 

med högst 80 m 2 bruttoarea för 

fritidshus och 70 m 2 sammanlagt för komplementbyggnader 

föreslogs därför bibehållas. 

Denna grundsyn ligger i huvudsak kvar även 

efter utställningen. Fritidsbebyggelsen bör betraktas 

positivt. Fritidshusområdenas karaktär 

bör bibehållas. Ytterligare politiska överväganden 

efter utställningen har dock lett till att storleksbegränsningarna 

för fritidshusen bör ges 

en annorlunda utformning. De förändras till att 

avse en tillåten total yta på högst 150 m˝ bruttoarea 

för huvudbyggnad och övriga byggnader 

tillsammans. Detta avser att ge utökad 

handlingsfrihet för fritidshusägarna inom denna 

totalram. Syftet är inte att leda till fler permanentbostäder. 

Kommunen ska inte heller 

åsamkas ökade kostnader. 

Från denna grundprincip bör vissa undantag 

göras med snävare storleksbegränsingar i 

områden där det är särskilt viktigt att värna 

om fritidsbebyggelsens karaktär med hänsyn 

till natur- eller miljövärden. Undantagens närmare 

omfattning får prövas i kommande föreslagna 

fördjupade översiktsplan för älvslandskapet 

och Kustplanen. 

För huvuddelen av landsbygden föreslås inga 

storleksrestriktioner gälla i fortsättningen. 

Älvslandskapet 

Älvslandskapet som tillgång för en växande 

stad blir allt viktigare och här gäller det framför 

allt att tillgodose de allmänna intressena, 

d␣ v␣ s allmänhetens tillgänglighet till området. 

Här finns ett stort antal allmänna och enskilda 


intressen som berörs och som ibland konfliktar 

mot varandra. Frågan är så komplex att en 

särskild fördjupning bör genomföras. Här kommer 

det att ske en avvägning mellan alla de 

olika intressen som sammanstrålar i älvslandskapet; 

kulturmiljövård, naturvård, rörligt friluftsliv, 

vattenkraft, vattenförsörjning, stadsbild, 

bostadslägen nära vatten, fritidshusbebyggelse, 

parkmiljöer, fiske, bad, båtliv m␣ m. 

Näringsliv 

Både inom handeln och övrig servicesektor 

pågår kontinuerligt strukturförändringar. Utvecklingen 

går mot större och mer trafikorienterade 

enheter. För Umeås del innebär etableringen 

av externhandel och rationaliseringar 

inom post, bank m␣ m att den gamla strukturen 

med centrumhandel och stadsdelsbutiker tillsammans 

med övrig service är på väg att förändras. 

Förändringarna börjar nu bli så stora 

att en översyn behöver göras för den framtida 

handelsoch servicestrukturen i kommunen. 


Kulturmiljövården hamnar ofta i konflikt med 

andra allmänna intressen. Detta gäller kanske 

framför allt i tätbebyggda områden i samband 

med kompletteringsbyggande, men även i mindre 

skala på landsbygden. Äldre kulturbyggnader 

och bebyggelsemiljöer kan lätt förvanskas 

av vällovliga, men okänsliga omoch tillbyggnader. 

De kompletteringar inom stadskärnan, 

som ur många aspekter är önskvärda, medför 

dessvärre inte alltid att förändringar av traditionella 

bebyggelsemiljöer kan anses lämpliga 

ur kulturmiljösynpunkt. 

Inom centrala Umeå bör av kultur- och bebyggelsehistoriska 

skäl klara ställningstaganden 

göras för bevarande av särskilda bebyggelsemiljöer. 

Detta behandlas även i fördjupningen 

för Centrala Stan. 


Jord- och skogsbruksnäringen utgör i sig ett 

hot mot höga naturvärden och biologisk mångfald. 

De minskande jordbruksarealerna är ett 

hot mot naturvärdena. Det allvarligaste problemet 

för naturvärdena är dock bortfallet av 

biotoper i odlings- och skogslandskapet. För 

Umeå kommun gäller detta i första hand skogsbruket. 

Ställningstagandet för ett starkt skydd av de 

högt klassade våtmarkerna kan innebära konsekvenser 

för ett eventuellt ökat behov av energitorv. 

Naturresurser 

Inom samtliga områden med grundvattenuttag 

för dricksvattenförsörjning inom kommunen är 

grustäktsverksamheten det största konkurrerande 

intresset. Uttag av grusmaterial under 

grundvattenytan får inte ske eftersom detta får 

en direkt effekt på mängden grundvatten som 

kan bildas och dess kvalitet. Intresset av skydd 

för grundvattnet går alltid före intresset att utvinna 

grus. Grustäkterna inom Kulla-Forslunda 

bör därför avvecklas. 

Andra konkurrerande intressen som kan utgöra 

hot mot grundvattnet inom skyddsområdena 

består av vägar och tillhörande trafik, industriell 

verksamhet av olika slag, bebyggelse 

med tillhörande anläggningar, avlopps- och lakvatten, 

brunnar, jordbruk, djurhållning, skogsbruk, 

rennäring, fritids- och rekreationsverksamhet 

m␣ m. Dessa konfliktområden behandlas 

inom ramen för de skyddsbestämmelser som 

arbetas fram för alla vattentäkter. 

Kommunens inställning är att all odlingsmark 

är en väsentlig naturresurs som behövs för att 

bygga ett uthålligt samhälle. Översiktsplanens 

förslag att jordbruksmarken skall bevaras konkurrerar 

mot andra allmänna intressen som exempelvis 

kommunikationsleder. Här måste en 

avvägning göras från fall till fall. Andra väsentliga 

allmänintressen måste ibland få gå före 

intresset att bevara åkermark. Ett sådant exempel 

är t ex Botniabanan. Jordbruksintresset 

konfliktar även mot enskilda intressen, t ex önskemål 

om enstaka lokaliseringar av bostäder 

på åkermark. Här måste det enskilda intresset 

vara mycket starkt för att kunna ta över översiktsplanens 

rekommendation. 

Triangeln mellan vägarna med tidigare föreslaget 

arbetsplatsområde Entré Syd konfliktar 

med landskapsbildskyddet och målet om att 

odlingsmark inte bör exploateras annat än för 


att tillgodose väsentliga samhällsintressen. Eftersom 

nuvarande motorväg tas bort och återställs 

som jordbruksmark i samband med färdigställande 

av vägpaketet, så att tillgänglighet 

till området åstadkoms, kan jordbruksintresset 

ges företräde. 

Inom F1-området finns tre bergtäkter med 

tidsbegränsad brytningstid. Bergtäkter bör lokaliseras 

så att brytning kan fortgå under lång 

tid utan att andra intressen tränger på. Konflikten 

mellan störningar från bergtäkter och 

andra allmänna intressen är så stora att några 

ytterligare bergtäkter inte bör etableras inom 

F1-området. 

Målet att behålla bystrukturer anpassade för 

djurhållning kan stå i konflikt med förtätningsintressen 

i byarna. 


En första etapp av det övergripande biltrafiksystemet 

som flyttar ut väg E12 från Centrala 

Stan och tillskapar en bro i Kolbäcksvägens 

förlängning påbörjas 1998. En ny E4 i ett västligt 

läge bedöms kunna genomföras före år 

2010. Då skapas samtidigt en ringled runt centrala 

Umeå. Slutligt val av läge för E4 bedöms 

kunna ske under 1998. Kringfarter runt centrala 

Umeå är nödvändiga för att tillskapa alternativa 

vägval och möjliggöra införandet av 

Bygget av Kolbäcksbron påbörjas under 1998. 

miljözon och omledning av transporter med 

farligt gods. Därför måste det s␣ k Umeåprojektet 

fullföljas och E4-reservaten bibehållas. 

De konflikter som redan beslutade trafikleder 

orsakat gentemot naturoch kulturvärden 

har behandlats i omfattande studier framtagna 

av Vägverket i samarbete med bl␣ a kommunen. 

Utanför Centrala Stan kommer de trafikanläggningar 

som planeras, att innebära ingrepp 

i älvsmiljön och i de äldre kulturlandskapen. 

Även inom centrala Umeå kan trafikanläggningar 

av olika slag komma att medföra 

ingrepp i en traditionell stadsmiljö, t ex genom 

utrymmeskrävande planskildheter. 

I avvaktan på ett slutligt ställningstagande 

avseende ny E4, måste både ett östligt och ett 

västligt vägreservat bibehållas. Sträckningarna 

utgör samtidigt reservat för yttre ringleder i ett 

längre tidsperspektiv. Reservaten med tillhörande 

bullerområden måste hållas fria från alla 

tänkbara hinder. Passagen över Storsandskär 

lokaliseras så att konflikten med naturområdet 

vid Umeälvens delta minimeras. 

Botniabanan, vars sträckning ännu inte är 

fastställd, kommer att inom olika delar av kommunen 

konflikta mot andra allmänna intressen. 

Dessa konflikter studeras vidare i den järnvägsutredning 

som skall genomföras av Banverket 

under 1998. Botniabanan utgör ett mycket 

starkt allmänintresse, vilket 

dock inte innebär att bansträckningen 

inte måste ta 

största möjliga hänsyn till andra 

viktiga intressen. Om vald 

sträckning blir östlig måste särskilt 

passagen förbi Umeälvens 

delta och ianspråktagande av 

odlingsmark beaktas. 

Läget på befintlig godsterminal 

konfliktar mot miljön i 

Centrala Stan och på Haga, 

samt en utbyggnad av Botniabanan. 

Godsterminalen måste 

därför flyttas. 

KRUT-området 

Lilljansberget ingår i expansionsområdet 

för Umeå Uni- 


Utsikt från Hamrinsberget. 

versitet. En framtida exploatering konfliktar 

mot intresset att bevara området för rekreation. 

Reservytorna bedöms nödvändiga för att 

kunna behålla handlingsfrihet för universitetet. 

Lilljansberget är ett flitigt frekventerat rekreationsområde 

p␣ g␣ a dess närhet till universitetet. 

De norra delarna, med berget och hällmarkstallskogen, 

är de värdefullaste ur bevarande- 

synpunkt, varför denna del föreslås undantas 

från framtida utbyggnad. Där finns förutom rekreationsvärden 

även kulturmiljövärden i form 

av fornlämningar. 

Vid en eventuell exploatering i anslutning till 

Hamrinsberget skall värdet av berget som utsiktsplats 

beaktas. Hamrinsberget har även ett 

värde som del i grönstrukturen. 


Konsekvenser 

Utgångspunkter 

Detaljerade konsekvensbeskrivningar kan normalt 

inte göras i det översiktliga perspektiv som 

översiktsplanen ger. Därför kan det ofta räcka 

med att ange om en konsekvens är positiv eller 

negativ, om kommunala mål främjas eller motverkas, 

vilka risker som finns samt om konsekvensen 

gäller angelägna intressen eller inte. 

I kapitlet Överväganden och riktlinjer har 

till varje avsnitt fogats en redovisning av de 

konsekvenser som uppstår på grund av översiktsplanens 

rekommendationer. Nedan görs ett 

försök till en samlad bedömning av de konsekvenser 

som bedöms få särskild stor betydelse 

sett emot de riktlinjer som gällt enligt föregående 

översiktsplan. 


grundläggande effekter 

Översiktsplanearbetet har bedrivits med inriktning 

mot att långsiktigt bygga ett ekologiskt, 

socialt och ekonomiskt uthålligt samhälle. Att 

Umeå skall ta till vara redan gjorda investeringar 

och ledig kapacitet är i sig grundat på 

insikten att vi alla måste hushålla mer med resurserna. 

På liknande vis förs resonemanget 

kring boendet. Ju fler som kan bo centralt eller 

nära bra kollektivtrafik, desto mindre trafikarbete 

behöver ske relativt sett. Det innebär mindre 

energiförbrukning och mindre utsläpp av 

avgaser. Exemplen visar på hur översiktsplanen 

kan och bör inriktas för att bli en del av en 

gemensam strategi för ett uthålligare samhälle. 


I avsnitten Mål och utvecklingsläge och Bostadsbyggande 

anges prognostiserad befolkningstillväxt 

till ca 1000 personer per år. Det är 

lägre än 90-talets höga befolkningstillväxt som 

varit ca 1␣ 500–2␣ 000 personer per år. Bostadsbehovet 

bedöms generera ett tillskott med 500– 

600 lägenheter per år, vilket också är en avsevärt 

lägre nivå än det tidiga 90-talets. 

Översiktsplanen inriktas nu mot ett mer koncentrerat 

byggande i Umeå stad. 50␣ % av nybyggandet 

föreslås ske genom kompletteringar 

i nuvarande stadsbygd och 50 % i nyexploateringsområden. 

Detta medför bl a: 

• Attraktivare boendemiljöer. 

• Minskad stadsutbredning och därmed lägre 

markkonsumtion. 

• Bättre utnyttjande av befintlig infrastruktur 

i form av vägnät, VA-system, skolor, offentlig 

och kommersiell service. 

• Minskat trafikarbete. 

• Risk för konflikter mellan allmänna och enskilda 

intressen vid kompletteringsbyggande. 

• Stadsbilden med grönområden och andra 

mer allmänna markområden kan påverkas. 

En inriktning mot en mer sammanhållen och 

tätare bebyggelse innebär ett nytt synsätt som 

påverkar staden både i positiv och negativ riktning. 

Detta behöver analyseras och konsekvensbeskrivas 

ytterligare bl a med avseende 

på effekter för stadsbild, grönstruktur och 

kulturmiljö. Den samlade effekten kan emellertid 

inte enkelt beskrivas. Stadsbildens påverkan 

prövas i olika fördjupade analyser. Föreslagna 

förtätningar i älvslandskapet och dess 

inverkan på kultur- och naturmiljön ska studeras 

vidare i en särskild fördjupning av älvslandskapet. 

För Centrala Stan finns bevarande- och 

exploateringsriktlinjer framtagna. För enstaka 

förtätningsprojekt i staden görs kvartersvisa 

anpassningsstudier. Kvalitet och estetik i byggandet 

bör förstärkas genom framtagande av 

riktlinjer i samband med arbetet kring ett kulturmiljövårdsprogram. 

I strategin för bostadsbyggandet finns bl a 

ett ökat s␣ k nischbyggande, ofta i attraktiva lä- 

KONSEKVENSER 161

gen. Med nischbyggande menas i detta sammanhang 

bostäder för särskilda grupper, t␣ ex 

äldreboende, seniorboende eller hushåll med 

utflyttade barn. Ett sådant byggande medför 

en ökad rörlighet på bostadsmarknaden, så att 

bl␣ a småhus blir tillgängliga för barnfamiljer i 

stadsdelar där daghem, skolor och service redan 

finns, men som idag inte nyttjas fullt ut. 

En sådan rörlighet på bostadsmarknaden medför 

ett bättre nyttjande av samhällsresurser. 

Det är viktigt att byggandet i nyexploateringsområdena 

kan hållas i gång parallellt med kompletteringsbyggandet. 

Här kan kommunen genom 

en aktiv styrning av markfördelningen 

kontrollera utvecklingen. 

Ställningstagandet att ej bygga på Kungsänget 

eller Ön kan komma att försvåra möjligheten 

att uppnå målet att 50 % av nybyggandet bör 

ske som kompletteringsbebyggelse. 

Arbetsplatsområden 

Framtida arbetsplatser bedöms i allt större grad 

integreras med boende. Efter nedläggningen av 

I20-brigaden finns förutsättningar att inom kasernområdet 

utnyttja befintliga byggnader för 

att tillskapa nya arbetsplatser. Inriktningen av 

verksamheten är ännu ej klarlagd. 

Näringsliv 

90-talets strukturomvandling inom handel och 

service har inneburit större enheter i mer trafikorienterade 

lägen. Handeln i bostadsområdena 

och på landsbygden får svårare att överleva 

i konkurrensen med lågprisbutiker och stormarknader. 

För kommande bostadsområden 

måste dessa nya planeringsförutsättningar beaktas. 

Nya stadsdelsövergripande handelsoch 

servicecentra kan vara en lösning. 


Umeås storlek och den kraftiga tillväxten medför 

ett behov att bevaka nya och redan etablerade 

områden ur ett socialt perspektiv för att 

undvika segregerade samhällsstrukturer. 

Konsekvenserna av översiktsplanen på 

kommuninnevånarnas hälsa har efterlysts av 

landstinget. Frågan är ny, men bedöms så intressant 

att den borde kunna bli föremål för en 

särskild analys. Trafiksäkerhetsfrågor, utveckling 

av grönstruktur, målet att avlasta centrala 

delarna från tung trafik, utveckling av gångoch 

cykelstråk, de sociala aspekterna är bara 

några av ingångarna i ett sådant arbete. 

Landsbygd 

I ett uthållighetssperspektiv kommer samspelet 

mellan stad och land att bli allt viktigare. 

Byggande på landsbygden och kommundelar 

utanför centralorten är därför viktigt för att hela 

kommunen skall leva. Här finns dessutom ofta 

befintlig infrastruktur som kan utnyttjas och 

som behöver understödjas. 

Översiktsplanen redovisar ett antal olika 

medel för att underlätta byggandet på landsbygden 

utanför fördjupningsområdena. På 

landsbygden kan bebyggelseönskemål som regel 

lämplighetsprövas direkt i bygglovärenden. 

Om det finns behov kan en mer planmässig 

behandling ske för en by i form av områdesbestämmelser, 

men om förhållandena inte är komplicerade 

eller bebyggelsetrycket inte är stort 

bör områdesbestämmelser kunna undvaras. I 

förhållande till förra översiktsplanen har några 

förändringsområden tagits bort (Tavelsjö, Botsmark 

och Bullmark), vilket minskar kravet på 

planläggning i dessa byar. F1-området har dessutom 

fått en snävare avgränsning vilket medför 

att det område där kraven på lokaliseringsbedömningar 

är starkast har minskat. Där områdesbestämmelser 

behövs skall dessa utarbetas 

i samråd med berörda markägare och byautvecklingsgrupper. 

Landsbygden ges ett större mått av frihet att 

genom lokala byautvecklingsgrupper planera 

och utveckla sin by för att skapa goda livsbetingelser 

för boende och arbete. En positiv och 

konstruktiv dialog är viktig och bör utvecklas. 

Man måste emellertid också ha respekt för att 

kommunen i sin myndighetsroll inte kan bortse 

från att bevaka viktiga allmänna intressen som 

kan stå i motsats till en byautvecklingsgrupps 

ambitioner. 

Den viktigaste förutsättningen för att hålla 

landsbygden livskraftig är en positiv utveckling 

av näringslivet i dessa delar. Det är viktigt att 

kommersiell handel och annan service finns. 

162 KONSEKVENSER

Dialogen mellan kommunen och byanätverket 

avses förstärkas inom ramen för pågående arbete. 

För Sävar finns en aktuell översiktsplan. 

Översiktsplanen för Hörnefors har varit ute för 

samråd, men stoppas nu upp på grund av att 

Botniabanans konsekvenser för samhället behöver 

utredas ytterligare. För Holmsund/Obbola 

föreslås att en särskild fördjupning genomförs. 

Umeälvslandskapet 

Umeälvslandskapet utgör en stor resurs. En 

fördjupning av översiktsplanen prioriteras i syfte 

att finna en balanserad avvägning av alla de 

intressen som riktas mot älvsområdet. 

Naturresurser 

Skogsbruket kommer att påverkas av målsättningen 

att 5 % av skogsmarken på lång sikt 

skall vara säkerställd för naturvård. 


Planeringen inriktas mot minskat bilberoende. 

Detta åstadkoms främst genom förtätning och 

exploatering i centrala delar av tätorten. En 

mindre utbredd stad ger förutsättningar för en 

bättre kollektivtrafik och ger större möjligheter 

till framför allt ökad cykeltrafik. 

Ur jämställdhetssynpunkt finns skillnader i 

mäns och kvinnors attityder till trafikfrågor. 

Hittills har trafikfrågor präglats mer av mäns 

värderingar än av kvinnors. En mer jämställd 

trafikplanering innebär också ökad omsorg om 

miljön, satsningar på gång- och cykeltrafik och 

kollektivtrafik samt ökad beredskap för biltrafikrestriktioner. 

Dricksvatten och avlopp 

Tillräckliga ytor måste avsättas för mer lokalt 

omhändertagande av spilloch dagvatten. Färdigbehandlat 

avloppsslam måste i större utsträckning 

än idag återföras till kretsloppet. 


Målsättningen för den framtida avfallshanteringen 

innebär att utrymme måste avsättas för 

förvaring, sortering, kompostering m m. 

Pågående planering 

För närvarande pågår planering på olika nivåer 

kring objekt som kan komma att få stor betydelse 

för Umeås fortsatta utveckling. Översiktsplanen 

kan inte invänta färdiga svar på alla 

dessa frågeställningar som istället får inarbetas 

i den takt som de färdigbehandlas. När det 

gäller I␣ 20-områdets framtida användning krävs 

en grundlig inventering, analys och idéutveckling. 

Tiden för detta kan uppskattas till minst 

1,5–2 år. Planeringen för Botniabanan fortsätter 

efter avslutad förstudie med en järnvägsutredning 

som pågår fram till mitten av 1999. 

Koncessionsbeslut för flygplatsen kan komma 

under 1998. Om det blir ett nytt tillstånd 

påverkas inte innehållet i översiktsplanen. Skulle 

däremot koncessionsnämnden ställa krav på 

en framtida omlokalisering, innebär det helt 

nya förutsättningar vars konsekvenser då måste 

utredas. 

Fortsatt arbete – kvar att göra 

Alla övergripande planeringsfrågor har inte 

hunnit bearbetas i nu upprättad Öpl 98. En hel 

del planeringsarbete återstår med andra ord. 

Följande fördjupningar och planeringsunderlag/temaplaner 

föreslås. De har redovisats i tre 

prioriteringsgrupper med de mest angelägna planeringsuppgifterna 

i grupp I. 

Grupp I 

• I20-området 

• Botniabanan – pågår 

• Hörnefors – pågår 

• Handels- och servicepolicy – pågår 

• KRUT – landstingets expansionszon 

• Umeälvslandskapet 

• Kust och älvdalar i UmeåRegionen 

• Tavelsjö västra – Vallberget 

• Kustområdet 

• Norrbyskär – pågår 

• Dåvamyran 

• Ersboda/Mariedal. 

KONSEKVENSER 163

Grupp II 

• Berg och grus i UmeåRegionen 

• Jämställdhetsanalys 

• Ersboda/Mariedal 

• Risk- och beredskapsanalys 

• Holmsund/Obbola 

• Teg 

• Energiplan 

• Kulturmiljöprogram 

• Fördjupad omvärldsanalys 

• Bullersaneringsprogram 

• Centrala Stan – ny översyn 

Grupp III 

• Handlingsprogram för arkitektur och formgivning 

• Folkhälsofrågor i Öpl-perspektiv 


• IT-användning inom Öpl 

• Backen 

• Haga/Sandbacka 

• Västerslätt 

• Analys elfria zoner. 

164 KONSEKVENSER

v 

Vill du 

veta 

mer? 

VILL DU VETA MER? 165

166 VILL DU VETA MER?

IARBETET MED översiktsplanens olika ämnesområden 

finns naturligtvis mycken kunskap 

och många planeringsförutsättningar i tidigare 

planeringsdokument. Det kan t␣ ex gälla 

trafikplan, vattenplan eller naturinventering för 

Umeå. Nedan redovisas dessa planeringsdokument 

inom aktuellt avsnitt. Där finns också 

en hänvisning till de personer som arbetar med 

dessa frågor. Även om vi inte kan lova att de 

alltid kan svara på just Dina frågor, så tror vi 

säkert att de kan hjälpa Dig vidare till någon 

som kan mer. 


– Övergripande mål för Umeå kommun, Kommunfullmäktige 

1993 

Tomas Sikström och Annalena Löfgren, 

Stadsledningskontoret. 


Tomas Sikström, Stadsledningskontoret; 

Hans Allergren, Stadsbyggnadskontoret. 


Annalena Löfgren, Stadsledningskontoret; 

Staffan Sjöström, Tekniska kontoret 

Näringsliv 

Göran Pettersson, Håkan Johansson och 

Gunnar Sundgren, Stadsledningskontoret 




Lars-Göran Boström, Stadsbyggnadskontoret 


Pelle Hansson, Socialförvaltningen; 

Göran Nilsson, Fritid Umeå 

Landsbygd 

– Landsbygdsprogram, Kommunfullmäktige 

1996 



– Kulturpolitiskt handlingsprogram, Kommunfullmäktige 

1996 

– Fritids- och rekreationsplan, Fritidsnämnden 

1988 

– Förslag till Fiskeplan f ör Umeå kommun 

1997 

Göran Nilsson, Fritid Umeå 


– Kulturhistorisk bebyggelseinventering, Västerbottens 

museum, 1997 

– Kulturmiljöer av riksintresse, Länsstyrelsen 

1991 

– Fornminnesinventering, Umeå kommun 

1993 

– Kulturhistorisk undersökning, Västerbottens 

museum 1981- 84 

– Översiktsplan för centrala Umeå 1984 

Patrik Forsberg, Stadsbyggnadskontoret 

Grönstruktur 

– Grönstrukturen i Umeå, Tekniska kontoret 

1997 (ej klar) 

– Grönplan för Umeå, Kommunfullmäktige 

1991 

Stefan Jonsson och Karin Hanno,Tekniska 

kontoret; Anders Enetjärn, Miljökontoret 

VILL DU VETA MER? 167

Naturresurser 

– Grushushållningsplan, Kommunfullmäktige 

1996 

Anders Enetjärn, Miljökontoret 


– Miljöprogram Umeå kommun, Kommunfullmäktige 

1996 

– Naturinventering av odlingsmarker, Miljökontoret 

1991 

– Översiktlig naturinventering, Miljökontoret 

1991 

– Vattenplan, Kommunstyrelsens planeringsutskott 

1996 

– Inventering av kustnära lövskogar, Miljökontoret 

Rapport 2:97 

Anders Enetjärn och Britt-Marie Långström, 

Miljökontoret 


– Trafikplan för Umeå stad 1995 

– Trafiksäkerhetsprogram, Umeå kommun 

1996 

– ULTRA mot 2000, Nytt bussystem i Umeå 

tätort 1997 

– Lokaliseringsplan, Vägverket 1993 

– E12 m␣ m i Umeå, Landskaps- och utformningsprogram, 

Vägverket 1994 

– Umeå Systemstudie, Planeringsunderlag, 

Vägverket 1997 

– Botniabanan, Förstudie, Husum–Umeå, 

Banverket 1997 

Mathias Wärnhjelm,Tekniska kontoret; 

Fredrik Forsell, Umeå Lokaltrafik AB 

Energi 

Ingemar Odeblad, Umeå Energi AB 

Dricksvatten och Avlopp 

– VA-plan, Kommunstyrelsens planeringsutskott 

1966 

– Skyddsområdesbestämmelser för vattentäkter 

– Beredskapsplan för teknisk försörjning 

– Årlig statistik för VA-produktion, distribution 

och kvalitet 

– Utredning om anläggande av reservvattentäkter 

– Lokal Agenda 21 för Umeå kommun 

Birgitta Fritzdotter och Kurt Knutsson, Tekniska 

kontoret 


– Aktionsplan Avfall, Naturvårdsverket 

– Renhållningsordning, inkl avfallsplan 

– Holmsundsprojektet, rapport 1997 

– Hörneforsprojektet, rapport 1995 

Birgitta Fritzdotter och Jorma Kangas, 

Tekniska kontoret 


– Miljöprogram Umeå kommun, Kommunfullmäktige 

1996 

– Förslag till miljözon i Umeå, Tekniska kontoret 

1997 

– Miljöprövning Umeå flygplats, Luftfartsverket 

1996 

– Brandförsvarets insatstider – karta, Umeå 

Brandförsvar 1996 

– Markradonutredning Umeå kommun – karta, 

Sveriges Geologiska AB 1988 

Hans Allergren, Stadsbyggnadskontoret; 

Fredrik Forsell, Umeå Lokaltrafik AB; 

Per Anders Olsson, Umeå Brandförsvar 

Riksintressen 

– Redovisning Riksintressen, Länsstyrelsens 

register 

Hans Allergren, Stadsbyggnadskontoret; 

Anders Enetjärn, Miljökontoret 

Precisering av allmänna 

intressen 

Lars-Göran Boström och Hans Allergren, 

Stadsbyggnadskontoret; 

Staffan Sjöström, Tekniska kontoret; 

Annalena Löfgren, Stadsledningskontoret. 

168 VILL DU VETA MER?

sSökordsregister 

SÖKORDSREGISTER 169

170 SÖKORDSREGISTER

A 

Agenda 21 11, 31, 107, 113, 168 

aktiviteter 13, 14, 32, 40, 65, 69, 72, 145 

aktivitetsytor 71 

allergi 17, 117, 118 

allmän lämplighetsprövning 125 

allmänna intressen 125, 126 

ansvar 16, 17, 36, 38, 61, 64, 67, 86, 111 

Anumark 75, 141 

Arbetslivsinstitut 37 

arbetslöshet 46, 55, 63 

arbetsområde 13, 57, 111, 141, 142, 143, 149 

arbetsplatsområde 21, 52, 80, 92, 95, 141, 143, 

158, 162 

Arboretum Norr 138, 143 

arkitekturguide 75 

arrangemang 14, 71, 72 

avfall 15, 17, 43, 47, 78, 79, 82, 101, 111, 112, 

113, 163, 168 

avfallsplan 111 

avfallsprodukter 111 

avloppsrening 17 

avloppsreningsverk 138, 143, 149 

B 

Backen 28, 47, 75, 135, 138, 152, 164 

bad 71, 72, 107, 138, 145, 146, 148, 158 

badanläggning 72 

Baggböle 104, 138, 140, 143, 144 

Baltic Sea States Subregional Committee 40 

barn 15, 41, 42, 47, 62, 72, 78, 79, 93, 94, 

97, 145, 162 

barnomsorg 13, 46, 47, 61, 62, 71 

barntillsyn 62 

barriäreffekt 91, 98 

basindustri 57 

Bastuskär 86 

bebyggelsehistorisk 74, 158 

bebyggelsemiljö 14, 73, 74, 75, 76, 131, 158 

bebyggelsetradition 18, 128 

befolkningstillväxt 12, 13, 41, 42, 45, 46, 53, 155, 

161 

befolkningsutveckling 40, 41 

belysning 99, 100 

bensin 100 

beredskapshänsyn 113 

berg och grus 15, 28, 43, 87, 89, 90, 164 

Berghem 47, 49, 75 

bergkross 16, 89 

Bergsboda 89, 143, 149 

bevarandeprogram 75 

bibliotek 71 

bilberoende 91, 98 

biobränsle 16, 89, 100, 101 

biologisk mångfald 11, 31, 77, 79, 84 

Bjenberg 104, 106 

Bjurholm 12, 37, 43, 44, 55 

Blomdal 74 

boendealternativ 47, 63 

boendekostnad 46 

boendemiljö 13, 36, 45, 46, 49, 52, 61, 64, 

68, 69, 98 

boendepolitik 46 

Bonden 120, 131, 132 

bostadsbyggande 12, 42, 45, 47, 66, 140, 

141, 155, 161, 167 

bostadsefterfrågan 12, 42, 45, 46, 47, 49 

bostadsförsörjning 46 

bostadsområde 14, 18, 31, 32, 45, 46, 47, 60, 

61,62, 64, 69, 70, 71, 72, 

90, 93, 94, 95, 108, 112, 137, 140, 141, 142, 

143, 149, 155, 156, 162 

bostadsrätt 46 

Botniabanan 12, 16, 28, 35, 36, 38, 44, 76, 86, 

92, 96, 97, 98, 114, 115, 120, 132, 140, 142, 

144, 150, 152, 156, 158, 159, 163, 168 

Botsmark 74, 111, 116, 136, 162 

Bredskär 148 

Bryggeriet 49, 141 

Brännland 88, 116 

Brännlandsberget 57, 89, 143, 149 

Brännlandsliden 52, 142 

BSSSC 40 

buller 17, 18, 28, 91, 93, 94, 97, 98, 113, 114, 

115, 117, 118, 126, 127, 136, 137, 140, 141, 

143, 144, 159, 164 

Bullmark 74, 135, 162 

Bussjön 86, 148 

busstrafik 91, 92, 93, 95, 96 

byautvecklingsgrupper 67, 162 

byautvecklingsplaner 14, 67, 68 

bygglov 125, 127 

byggnaders placering och utformning 125 

byggrätt 125 

Bäcksjön 133 

bärighet 68, 80, 150 

Bölesholmarna 138, 146, 147 

C 

Centrala Stan 11, 13, 14, 23, 26, 28, 62, 65, 66, 

76, 90, 95, 97, 117, 119, 138, 144, 156, 

158, 159, 161, 164 

centrum 12, 13, 14, 16, 32, 35, 36, 48, 55, 

59, 60, 62, 63, 65, 66, 69, 72, 73, 78, 80, 

92, 95, 96, 97, 98, 114, 115, 117, 119, 

120, 138, 140, 144, 150 

centrumhandel 59, 66, 158 

cykelstråk 92, 96 

cyklister 94, 97, 98 

D 

daghem 98 

dagvatten 116 

Degernäs 75, 147 

Degernässlätten 147 

delaktighet 11, 13, 14, 32, 36, 64, 69, 71 

demografiska förändringar 41, 42, 47, 50 

demokrati 11, 12, 32, 35, 36, 43, 71 

detaljhandel 13, 65, 66 

detaljplan 18, 25, 26, 49, 75, 125, 126, 127, 131, 

136, 137, 143, 144, 145 

direktutfarter 126 

distribution 168 

Djupsundsberget 74 

Djäkneböle 73, 74 

Dragonfältet 49, 66 

dricksvatten 16, 21, 87, 103, 104, 118, 

152, 163, 168 

Dåvamyran 28, 101, 149, 150, 163 

E 

E12 16, 40, 94, 95, 97, 114, 117, 119, 120, 

127, 131, 135, 141, 143, 144, 151, 152, 

159, 168 


E4 16, 60, 94, 95, 114, 117, 120, 127, 131,140, 

143, 144, 152, 159 

effektiv energianvändning 16, 99 

efterfrågan 12, 42, 45, 46, 47, 49, 51, 52, 88, 

100, 102, 104, 129, 141, 145, 157 

ekologiskt långsiktigt hållbar 45 

ekologiskt särskilt känsliga områden 86 

ekonomiska förutsättningar 46 

el 99, 100, 101, 102 

elfria zoner 28, 115, 164 

energi 31, 126, 168 

energianläggningar 115 

energiförsörjning 31, 140 

enklav 98 

enskilda anläggningar 104 

enskilda intressen 125, 126 

Entré Syd 143, 158 

Ersboda östra 57, 143 

Ersmark 51, 52, 75, 141 

estetiska värden 14, 75 

Estland 40 

etanol 100 

EU 25, 36, 38, 40, 68, 104 

exploateringsgrad 47 

externhandel 59, 158 

F 

F1-området 11, 16, 23, 26, 68, 87, 89, 119, 129, 

132, 137, 159, 162 

farled 92, 120, 132, 144 

farliga verksamheter 115 

farligt avfall 111, 112 

farligt gods 94, 113, 114, 115, 159 

fiskevårdsområde 72 

Fjärden 86, 148 

fjärrvärme 31, 99, 100, 101, 102 

flodpärlmussla 86 

Flurkmark 74 

flygplats 16, 17, 21, 54, 57, 92, 97, 113, 118, 

120, 139, 141, 143, 144, 149, 163, 168 

flygtrafik 92, 97 

flyttningsnetto 41 

FOA 32, 37, 40, 114, 152 

folkhälsofrågor 28, 164 

fornlämning 14, 73, 131, 134, 142, 143, 145, 

149, 160 

fornminnesanalys 74 

forskning 12, 35, 54, 57, 107, 142, 147 

Forslunda 104, 106, 135, 147, 152, 158 

framkomlighet 91, 92, 93, 94, 96 

Fridhem 75 

friluftsliv 14, 15, 18, 43, 69, 72, 83, 86, 119, 

120, 126, 129,131, 132, 133, 138, 139, 140, 

143, 145, 146, 147, 148, 150, 151, 155, 156, 

157, 158 

frirum 94 

friskvård 71 

fritid 12, 14, 25, 37, 43, 45, 61, 69, 71, 72, 

78, 79, 87, 137, 167 

fritidsbebyggelse 126, 127 

fritidshus 46, 83, 127, 139, 140, 157 

Frängstorp 135 

funktionell region 37, 43 

fågelsjö 83, 86, 133 

födelseöverskott 41 

fördjupningar 11, 23, 25, 26, 27, 125, 138, 163 

förening 14, 15, 26, 63, 69, 70, 71, 72, 86 

försvarsintressen 127 

förtätningsprojekt 45, 161 

förändringsområde 129, 162 

G 

geovetenskapliga värden 85, 133, 147 

Geriatriken 49 

Gimonäs 75, 97, 110, 111, 112, 139, 150 

godsterminal 16, 92, 97, 150, 152, 159 

grannskap 13, 63, 64, 94, 95 

Granön 74, 133 

grundläggande lämplighetskrav 125 

grundvatten 16, 31, 118 

grundvattenuttag 104, 158 

grus 12, 15, 16, 28, 43, 87, 89, 90, 118, 136, 

147, 149, 152, 158, 164 

grusoch bergtäkter 136, 148 

grushushållningsplan 168 

grustäkt 90, 104, 136, 149, 158 

grönområde 52, 137, 138 

grönstruktur 23, 52, 167 

grönstråk 141, 156 

Grössjön 85, 86 

gång- och cykeltrafik 91, 92, 93, 94, 96 

H 

habiliteringscentral 63 

Haga 28, 47, 75, 117, 159, 164 

hamnen 38, 92, 97, 115, 150 

Hamptjärnsstugan 147, 150 

handelsstad 59 

handikapp 63 

handlingsprogram för arkitektur och formgivning 

14, 28, 75, 164 

havsörn 86 

hemsändningsbidrag 68 

Hissjö 75, 118, 135 

Holmen 150, 156 

Holmsund 11, 18, 47, 51, 57, 73, 74, 82, 97, 

102, 111, 114, 116, 120, 132, 139, 141, 144, 

150, 151, 156 

Holmsund/Obbola 23, 26, 28, 99, 104, 108, 115, 

120, 129, 137, 163, 164 

Holmsundsvägen 51, 143 

Holmöarkipelagen 120, 130 

Holmöarna 72, 85, 120, 130, 131, 132 

Holmön 74, 88, 135, 136 

Holmöns by 73, 120, 131 

hotade arter 84, 130, 133, 139 

huvudnät 91, 95, 98 

hälsa 11, 13, 31, 61, 62, 63, 117, 126, 162, 167 

hälsocentral 63 

Hässningberget 147 

hästsportcentra 72 

Höder 76 

Högliden 74 

högteknologi 55, 56 

Hörnefors 28, 47, 51, 74, 82, 99, 104, 108, 111, 

116, 129, 133, 135, 163 

Hörneå 74 

Hössjö 74, 88 


I 

I20 21, 28, 36, 51, 75, 77, 78, 102, 119, 144, 

151, 162, 163 

I20-området 36, 51, 102, 119, 163 

icke miljöstörande 49 

idrott 69, 70, 71, 72 

idrottsplatser 71 

individ- och familjeomsorg 63 

inflytande 11, 12, 35, 36 

infrastruktur 13, 37, 44, 52, 56, 61, 70, 78, 99, 

102, 107, 109, 112, 114, 142, 155, 161, 162 

Innertavle 75 

insatstider 168 

integration 45, 69, 71 

integrera 14, 31, 36, 49, 57, 61, 62, 63, 75, 

89, 90, 152, 162 

internationalisering 12, 35, 36, 38 

Interreg-programmet 38 

intressekonflikt 49, 52, 139, 147, 156, 157 

inventering av odlingsmarker 83, 168 

IUCN 85 

Ivarsboda 74, 136 

J 

Janningsberget 86, 142, 147, 157 

jordbruk 104, 128, 131 

jordbruksmark 31 

jämställdhet 91, 93, 94 

jämställdhetsanalys 28, 164 

järnväg 17, 35, 54, 91, 92, 113, 114, 120, 127, 

132, 137, 140, 142, 143 

järnvägstransporter 92 

K 

K-profil 55 

kalkning 86 

kapitalförsörjningssystem 57 

Karelen 40 

Kasamark 74 

Klabböle 73, 120, 138, 143 

Klabböle/Baggböle 138 

Klockarbäcken 52, 142, 143, 147 

Klockarbäcken/Brännlandsliden 142 

kollektivtrafik 91, 93, 94, 95, 96, 98 

kommunens byar 47 

kommunikationer 12, 16, 35, 37, 38, 40, 43, 44, 

53, 55, 68, 77, 91, 92, 119, 129, 131, 132, 

150, 159, 163, 168 

kommunstyrelsens planeringsutskott 7, 22, 83, 

127, 168 

kompetens 35, 38, 40, 54, 57, 63, 75 

komplettering i kransen 49 

kompletteringsbebyggelse 94 

kompletteringsbyggande 12, 13, 45, 47, 48, 

49, 52, 61, 90, 155, 158, 161, 162 

konserthall 72 

konstis 72 

kretslopp 45, 84, 88, 137, 163 

kretsloppscentrum 111, 112 

kretsloppslösning 17, 46, 113 

KRUT 11, 23, 26, 28, 142, 143, 159, 163 

Kulla 75, 131, 147, 149, 158 

kultur 35, 37, 43, 44, 54, 55, 65, 69, 71, 

72, 75, 87, 133, 158, 167 

kulturlandskap 14, 73, 74, 129, 142 

kulturmiljö 52, 75, 143, 147, 161, 167 

kulturmiljöinventering 75 

kulturmiljöprogram 28, 75, 164 

kulturmiljövård 14, 73, 76, 119, 120, 129, 131, 

138, 143, 147, 148, 155, 158, 167 

kulturmiljövårdsprogram 14, 75, 161 

kulturmiljövärde 144, 145, 147 

kulturmiljövärden 15, 87, 155, 160 

kulturminneslagen 73, 131, 145 

Kungsänget 88, 138, 155, 162 

kunskapsförsörjning 12, 28, 35, 164 

kunskapsstad 53 

kustplan 86, 129, 130 

kustzon 18, 126, 129, 157 

Kvarken 16, 38, 40, 83, 92, 120, 131, 132 

Kvarkenfärjan 35, 37, 38 

Kvarkenområdet 40, 83 

Kvarkenrådet 38, 40 

Kvarkensamarbete 38, 40 

kvartersvisa studier 75 

kvicksilver 84, 86 

Kylören 74, 129 

källsortering 17, 45, 101, 112 

L 

landhöjning 83, 130, 132, 144 

landsbygd 14, 18, 31, 47, 59, 60, 61, 63, 

64, 67, 68, 71, 72, 76, 88, 126, 157, 158, 

162, 167 

landskapsbild 128, 135, 151, 158 

lanthandel 68 

lax 84, 86, 143 

Leader-projekt 68 

linjesträckning 93 

livskvalitet 11, 31, 69 

livsmiljö 7, 12, 14, 35, 36, 54, 61, 67, 

69, 71, 72, 91, 139 

Lokal Agenda 106 

lokalisering 125, 126, 127 

lokalisering utanför detaljplan 126 

lokalvägnät 91 

Lorraine 40 

luftföroreningar 16, 17, 18, 80, 91, 98, 113, 114, 

115, 116, 117, 126 

Lundåkern 49, 66, 79, 116, 138, 147, 155, 156 

Långbergskullarna 86, 133 

lämplighetsprövning 125 

Lövön 74, 141, 143 

Lövösundet 51, 141, 156 

M 

marina reservat 86 

markradon 116 

materialåtervinning 111 

Mellantavle 141, 142 

miljöfarligt gods 94 

Miljöprogram 106, 168 

miljöstationer 112, 114 

miljözon 95, 168 

mjuktrafikrum 94 

mopedtrafik 96 

motionsspår 71 

muddring 83, 84, 86, 144 

musik 72 

mötesplatser 32, 69, 77 


N 

Nanna 76 

naturoch rekreationsområden 152 

naturbruksgymnasiet 150 

naturgrus 15, 31, 43, 87, 89, 90, 135, 149 

naturinventering 83, 84, 85, 167, 168 

naturområde 17, 78, 132, 138, 144, 147, 159 

naturreservat 85, 130, 131, 132, 144, 146 

naturresurser 11, 15, 16, 21, 31, 87, 91, 107, 

136, 158, 163, 168 

Naturresurslagen 14, 25, 73, 101, 125, 129 

naturvård 15, 16, 21, 49, 72, 83, 86, 87, 89, 90, 

119, 120, 126, 129, 132, 136, 138, 139, 144, 

146, 155, 156, 157, 158, 163 

naturvårdslagen 83, 85, 132, 133, 134, 144, 147 

Naturvårdsverket 85, 91, 117, 118, 135, 150, 168 

Nedre Sävarån 86, 133 

nettopendling 55 

Nordansjö 73, 120, 131, 145 

Nordmaling 12, 37, 43, 44, 55, 74 

Norra Lövön 141 

Norrbyn 74, 135 

Norrbyskär 28, 72, 73, 120, 131, 133, 163 

Norrfors 73, 76, 88, 120, 138, 143, 148 

Norrfors/Sörfors 138 

Norrmjöle 72, 74 

NRL 14, 25, 26, 73, 90, 119, 129, 130, 131, 132 

nybebyggelse 126, 127 

nyckelbiotoper 85, 86 

Nydala 48, 140, 141, 142, 145 

Nydalaområdet 14, 48, 69, 70, 72, 145, 146 

Nydalasjön 48, 49, 72, 74, 77, 78, 118, 140, 

141, 145, 156 

nyexploateringsområde 13, 45, 47, 48, 50, 51, 

52, 161, 162 

nyföretagande 54, 56 

nylokalisering 18, 126, 137, 140, 157 

nyproduktion 45, 46, 99 

Nyåkersberget 147, 149 

näringsliv 7, 12, 13, 32, 35, 36, 38, 43, 44, 47, 

53, 54, 57, 68, 91, 99, 107, 158, 162, 167 

närrekreation 71 

nätverk för byautveckling 67 

O 

Obbola 11, 18, 23, 26, 28, 47, 52, 74, 82, 97, 

99, 101, 104, 108, 115, 116, 120, 129, 137, 

142, 143, 149, 150, 156, 163, 164 

odlingslott 80, 90 

odlingsmark 18, 83, 88, 90, 127, 128, 142, 147, 

158, 159, 168 

olja 100, 101 

Olofsdal 49, 141, 156 

områdesbestämmelser 14, 25, 26, 47, 67, 106, 

125, 127, 129, 131, 133, 136, 140, 143, 146, 

150, 151, 152, 156, 162 

omsorg 13, 54, 61, 62, 69, 93, 162, 163, 167 

Orrberget 86, 133 

Ostnäs 132 

P 

parkering 92, 97, 98 

pendelavstånd 47 

pendlingsmönster 44 

permanentbebyggelse 126 

Petrozavodsk 40 

Piparböle 146 

planberedskap 47 

planhistorik 23, 25 

planperiod 45, 49, 51, 76, 97, 98 

plansystem 24, 25 

prioritering 11, 26, 27, 66, 71, 77, 96, 155, 163 

produktionspolitik 46 

Prästsjön 86, 148 

publikarrangemang 72 

pågående markanvändning 86, 89, 132, 137, 138, 

150, 157 

R 

radhus 50 

radon 127, 168 

randbebyggelse 126 

ras- och erosion 116 

regionalpolitisk 55 

rekreationsområden 31, 48, 72, 77, 145, 156 

reningsverk 79, 107, 108, 138, 143, 149 

rennäring 119, 120, 129, 131, 158 

resecentrum 96 

reservområde 51, 52, 141, 156, 157 

reservtäkter 16, 103, 106 

reservvattenalternativ 104 

resursutnyttjande 13, 16, 52, 72, 91, 155 

ridhus 76 

riksintresse 11, 14, 17, 25, 26, 73, 86, 119, 120, 

121, 125, 129, 131, 132, 138, 139, 143, 144, 

145, 146, 167, 168 

ringbilstrafik 68 

riskanalys 114 

Rismyrliden 74, 88 

Risön 86, 146 

Robertsfors 12, 37, 43, 44, 55 

räntebidrag 46 

Rävelmyrberget 74 

Röbäck 74, 111, 112, 147, 151 

Röbäcksdalen 143 

Röbäcksslätten 86, 88, 147, 148 

Rödåsel 73, 118, 120, 131, 135, 152, 83, 86, 

126, 133, 143, 145, 146, 147, 148, 150, 151 

rörligt friluftsliv 18, 43, 83, 86, 126, 132, 133, 138, 

139, 140, 143, 145, 146, 147, 148, 150, 151, 

157, 158 

Rösåsen 74 

S 

samhällsservice 13, 18, 61, 62, 63, 157 

samlingslokal 63, 71, 72 

Sandbacka 28, 75, 111, 151, 164 

saneringsobjekt i stan 49 

science centers 56 

segregation 13, 14, 46, 64, 71 

seniorboende 47, 49, 162 

sjukdom 63 

sjukvård 54, 58, 61 

sjöar 84, 126, 130, 133 

sjöfart 35, 92, 97, 120, 132 

sjöutsikt 49 

Skeppsvik 74, 136 

Skeppsviksskärgården 120, 130, 132 

skidanläggning 72 

skidturism 38 

skog 128 


skogsbruk 21, 104, 132, 133 

skogsmark 31 

skola 12, 13, 43, 46, 47, 52, 61, 69, 71, 131 

skolor 98, 141, 142, 146 

Skravelsjö 51, 142 

skyddsföreskrifter 106, 118, 135, 152 

skyddsområde 17, 86, 103, 104, 106, 118, 135, 

136, 142, 149, 150, 152, 158, 168 

skyddsvärda områden 104 

SLU 37, 53, 147 

småhus i grupp 50 

småhustomter 51 

Snöan 73, 120, 131 

Snöanskärgården 120, 130, 132 

sociala gemenskapen 71 

Sofiehem 47, 75, 139 

specialbostäder 49 

spjutspetsföretag 53 

sportfält 72 

stadsbild 52, 80, 158, 161 

stadsbildsanalys 75 

Stadsliden 77, 78, 79, 145 

stallar 118 

Stor-Fjäderägg 73, 74, 120, 131 

Stora Tuvan 144, 146 

Storavan 86, 148 

Stormyran 120 

Stornorrfors 84, 86, 100 

Strömbäck 75, 85, 146 

Strömbäck/Kont 85, 146 

studentbostadsområde 47, 141 

studentbostäder 47, 49, 156 

styrmedel 97 

Stöcke 51, 68, 86 

Stöcksjö 51, 52, 74, 141 

Stöcksjöliden 51, 142, 156 

Stöcksjön 148, 149 

Stöcksjöområdet 51 

Stöningsberget 89, 148 

surt nedfall 84 

sysselsättning 37, 54, 58, 63 

sällanköpshandel 59 

Sävar 47, 51, 74, 82, 99, 104, 108, 111, 

116, 129, 133, 135, 163 

Sävarådalen 72, 131, 133 

Sävarån 84, 86, 101, 116, 120, 130, 133, 134 

Sävaråsen 135 

södra länsdelen 43 

Sörfors 51, 138, 143 

T 

Tarv 74 

Tavelsjö 38, 74, 111, 116, 118, 133, 135, 162 

Tavelsjö västra 28, 163 

Tavelsjöberget 133 

Tavelsjön 152 

Tavelsjöområdet 14, 69, 72, 129, 133 

Tavelåns utlopp 86 

Teg 28, 47, 74, 111, 138, 151, 164 

Tegelbruksberget 141 

TEN-nätet 40 

Tjälamark 75 

Tomtebo 12, 45, 47, 48, 51, 140, 142, 145, 156 

tomtstorlek 47, 50 

torvbrytning 84, 135, 136 

torvtäkter 136 

totalförsvar 119, 120, 129, 131 

trafikanordningar 91 

trafikbuller 91, 117 

trafikmiljö 91, 95 

trafikolyckor 94 

trafikpolitiska mål 91 

trafiktålighet 91 

transportrum 94 

travbana 116, 151 

Trollberget 147 

trygghet 13, 61, 62, 63, 64, 94, 162, 167 

Trätmyran 86, 134 

Tuppliden 51, 142 

turism 12, 37, 38, 43, 44 

turtäthet 92, 93, 95 

Tväråmark 75 

Tvärån 78, 80, 108, 114, 156 

tågtrafik 97 

Täfteböle 75 

Täfteå 51, 74, 129 

U 

UBC 40 

Umeleden 86, 97, 139, 146 

Umeå centrum 32, 65, 73, 114, 119, 120, 140 

UmeåRegionen 12, 16, 28, 37, 38, 40, 41, 43, 

44, 87, 88, 90, 120, 163, 164 

Umeälven 12, 44, 51, 72, 104, 116, 143, 144, 148 

Umeälvens delta 15, 83, 86, 120, 144, 146, 

157, 159 

Umeälvens mynning 138, 144 

Umeälvslandskapet 14, 28, 69, 72, 86, 163 

Uminova 57, 142, 156 

Umåker 147, 151 

ungdomar 13, 41, 46, 52, 72 

ungdomsverksamhet 71 

Union of the Baltic Cities 40 

universitet 13, 22, 32, 35, 36, 37, 40, 53, 54, 

56, 57, 58, 99, 107, 114, 142, 146, 152, 156, 

159, 160 

universitetsoch sjukhusområdet 11, 23, 26, 92, 

94, 95, 142 

upplevelser 14, 69, 71 

upplåning 45 

utbildning 12, 21, 35, 36, 54, 61, 142, 152 

utfart 95, 126, 127, 143 

utformning och placering 125 

utter 86 

utvecklingsprojekt 40, 56, 80 

V 

Vallberget 28, 163 

varmvatten 100 

Vasa 12, 38, 40, 44 

vatten- och luftföroreningar 126 

vattendrag 84, 126, 133, 147 

vattenförsörjning 16, 103, 104, 118, 119, 126, 

129, 138, 158 

vattenkraft 101, 130, 131, 138, 158 

vattenplan 83, 106, 167, 168 

vattentäkter 17, 114, 118, 135, 142, 152, 158, 168 

Villanäs 141 

Vindeln 12, 37, 43, 44, 55 

Vindelälven 12, 44, 73, 83, 84, 101, 120, 

129, 131, 135, 152 

Vindelälvsåsen 106, 118, 133, 135, 142, 147, 

149, 152 


vindkraft 102 

Volvo 99, 138, 143, 151 

Würzburg 40 

VUSAM 44 

vårdinrättning 63 

våtmarker 15, 77, 79, 80, 83, 84, 86, 130, 

132, 133, 134, 144, 158 

Väglagen 127 

vägnät 68, 91, 98, 120, 131, 144, 161 

vägområde 127 

Vännäs 12, 37, 43, 44, 55, 97, 104, 120, 132 

värdefull och känslig natur 15, 83, 87, 133, 147, 

158, 168 

värdefulla grusformationer 135, 149 

värmepumpar 101 

Väst på Stan 65, 66 

Västerbacken 73, 120, 144 

Västernorrland 38, 44 

Västerslätt 28, 47, 80, 81, 111, 150, 151, 164 

Västra Anumark 141 

Västra Umedalen 45, 47, 48, 49 

Y 

Ymer 74, 76 

Yttersjö 129 

Yttertavle 141, 142 

yttre form och färg 128 

Å 

Åheden 73, 120, 131 

Åkerbäck 75 

åldringscentra 63 

Ålidhem 25, 78, 80, 101, 115, 116 

återskapande 86 

återvinningscentraler 111, 112 

Ä 

”äldre” äldre 47 

äldreboende 62, 162 

äldrecentra 63 

äldreomsorg 43, 98 

älvslandskap 14, 18, 28, 69, 72, 77, 79, 86, 

126, 127, 138, 139, 140, 141, 156, 157, 

158, 161, 163 

älvsnära lägen 52 

Ängersjö 74 

Ö 

Öbacka 66, 156 

Öbacka II 49 

Ön 75, 79, 108, 116, 138, 139, 149, 155, 162 

Öreälven 120, 130 

Öst på Stan 65, 66 

Östersjösamarbete 40 

Överboda 75, 106, 135 

översiktlig naturinventering 83, 168 

översiktsplanegrupp 21 

översiktsplanens syfte 11, 23, 25, 26 

översvämningshotade områden 116 


Långed 

Mesjön 

Storheden 

Gravaberget 

Aspliden 

Rösåsen 

Rödåmyrbrånet 

Stor-Rengårdsmyran 

Lidberget 

Gu lsjön 

Nybrännåsen 

Hästmyrliden 

Hössjökälen 

Västamarken 

Brånet 

Hössjöberget 

Vindelälven 

Vännäsby 

Granlundsberget 

Kriveberget 

Fagerliden 

Nörd-Långsbergsku len 

Rismyran 

Rödåheden 

Ö Spöland 

Älgberget 

Strandberget 

Vartasberget 

Vännforsbäckberget 

No rbyskär 

Hamptjärnsheden 

Tjärnmyran 

Tryckåsmyran 

Åbomyran 

Västermalm 

Selsliden 

Ängesbrännan 

Nyland 

Snöan 

Rödånäs 

Hundsjön 

Mu lkälen 

To rberget 

Röberget 

Fjä ltoppberget 

Nylandskälen 

Östermalm 

Österfjärden 

Bjärntjärnliden 

Fäbodbrännan 

Tavelsjöberget 

Haraberget 

Kvarnhusberget 

Rosslidberget 

Goddagaheden 

Stora O rberget 

Li lberget 

Va lberget 

Stor-Tavelsjöberget 

2 

Bjännsjön 

Högskuru 

Blomåkersberget 

No rfors 

Stor-Hålva tnet 

Varmva tsberget 

Varmva tnet 

Tavelsjön 

Vitberget 

Karsmyran 

Avan 

Tavelsjön 

Höglundakälen 

Kälen 

Fönnberget 

Flodaliden 

Ka lkä lberget 

Krogheden 

Grossmyran 

d 

Storkälen 

Råkälen 

Högsmyran 

Brännmyran 

2 

Smörberget 

Långmyrkälen 

Långmyran 

Högs-Hässjestomyrorna 

Hålva tsliden 

Hålva tsmyrorna 

Degermyran 

TAVELSJÖ 

Trehörningen 

Mickelträsket 

Fisksjön 

Norberget 

Bussjön 

Lidsjö-Stormyran 

Li låberget 

Buberget 

Buberget 

Vo rsmyrorna 

Gärssjön 

Stor-Bäckmyran 

Kroksjön 

Lidsjön 

Stormyran 

Vo rsmyrorna 

Aspliden 

Södervikberget 

Håkmark 

Råberget 

Dansarhä lberget 

Stöcksjön 

Stöcksjön 

Botsmarksjön 

Stor-Degerberget 

Stor-Risbäckmyran 

Västerslä t 

Y terträsket 

Loberget 

Aldermyran 

Selsberget 

Risberget 

Stor-Brännlandsberget 

Täfteträsket 

364 

Täftemyran 

Svartkälsberget 

Trätmyran 

Teg 

Högaliden 

Västerfjärden 

Bjursjön 

Hög-Gravuliden 

Gålberget 

Stor-Degermyran 

Åsmyran 

Åsmyran 

Mö le 

Tarv 

Brännlandsmyran 

To rberget 

Tä lmyran 

Nördberget 

Sörberget 

To rbergsbrännan 

Hästmyrbrånet 

Hästmyran 

Hedmyran 

Stor-Långmyran 

Fäbodåkern 

Obbolaön 

Klappmyran 

Kälen 

Ersliden 

Ersboda 

Obbolaön 

Åsjön 

Brännmyrliden 

Liden 

Gravfors 

Åsjön 

Klappmyrbrånet 

Vo rmyran 

Högliden 

Stormyran 

Storkappen 

Storbrånet 

Sno ter-Nävermyran 

Bra tkälen 

Hi lskär 

Gravforsberget 

Bjännsjön 

Bäcksjön 

Rålandsmyran 

Haramyran 

Vi lanäs 


Rålandsmyran 

Sör-Dånaberget 

Degermyran 

Västanträsket 

Stenmyran 

Kronåsen 

Stor-Bäcksjöåsen 

Åsen 

Långträsket 

Gränträskbrännan 

Ol-Larsmyran 

Långträskmyrberget 

Kumyran 

Heden 

Kumyran 

Höträsket 

Storstrandheden 

Stor-Antmyran 

Kyrkmyrorna 

Sävarheden 

Fa len 

Kas Rovan 

Brännölandet 

Bastuskär 

Högsliden 

Stor-Degermyran 

Sävarheden 

Långmyran 

Stor-Malsjön 

Y tre Täftefjärden 

Täftefjärden 

Stormyran 

Tomterna 

Stor-Hålsmyran 

Stormyran 

Stor-Skogberget 

Degersjöbrånet 

Svartberget 

Tidesviken 

Degersjöbrånet 

Stor-Ratumyran 

Stsrk-Långmyran 

Skeppsvik 

Degersjön 

Stor-Gryssjömyran 

ÖSJÖN 

Ostnäsfjärden 

Ösjön 

Sörön 

Holmön 

Holmön 

Skatan 

Skatan 

Holmön 

Holmön 

Ängesön 

Tv11 

FÖRKLARINGAR 

FÖRÄNDRINGSOMRÅDEN 

Övernattningsställe 

F 1 - 8 

I tätortsområden och i områden där större förändringar av markanvändningen 

förväntas finns fördjupningar av översiktsplanen. 

Fördjupningarna innehåller en mer detaljerad redovisning av 

markoch vattenanvändningen. 

Rn3 

N15 

PLANLAGDA OMRÅDEN 

Sävarån 

Avser detaljplanelagda områden med bostäder mm och fritidsbebyggelse 

samt antagna områdesbestämmelser avsedda att 

säkerställa olika syften i översiktsplanen. 

Nvl9 

Nv8 

Tv10 

Botsmark 

Ytterstmark 

Rn3 

N15 

Nv10 

OMRÅDEN AV RIKSINTRESSE 

Rn Naturvård 

Rk Kulturvård 

Rf Friluftsliv 

Rs Sjöfart 

Flyttningsled för rennäringen, med svår passage 

Väg 

Järnväg 

Nv9 

NATUROMRÅDEN 

Nvl 

Område skyddat enligt naturvårdslagen 

Överrödå 

N11 

Mickelträsk 

Ng9 

Ng9 

Nv7 

Gravmark 

N 

Nv 

Ng 

Naturområde av värde för friluftsliv och/eller naturvård 

Våtmark med särskilt högt biologiskt värde 

Geovetenskapligt värdefull grusformation 

Rn1 

Rf1 

Rk5 

Rödåsel 

363 

Ng4 

Ti2 

Nv5 

Kroksjö 

Tv9 

Åkerbäck 

Ng8 

Sävarån 

Nv6 

VÄRDEFULLA ÄMNEN OCH MATERIAL 

Tv 

Skyddsområden för vattentäkt, med brunn 

Grustäkt 

Tv1 

N5 

Ti5 

Ng7 

Te4 

Rn4 

Ti 

Te 

Bergtäkt 

Torvtäkt för energiutvinning 

Vindelälven 

Vännfors 

Ng3 

F8 

N4 

Tavelsjö 

F8 

N14 

Tv1 

Ng2 

N6 

Ng2 

Ti3 

Flurkmark 

Te2 

Nv4 

Ng6 

Te1 

Bodbyn 

N7 

Nvl6 

Bullmark 

Ng5 

Tv3 

Te3 

ÖVRIGT 

Större sammanhängande odlingsmark 

Samlad bebyggelse 

Pågående markanvändning 

Fornlämningsområde 

Allmän väg 

Utökat strandskydd 

Farled 

Hissjö 

Nv2 

Fä lforsån 

Nvl7 

Tväråmark 

Nv3 

E4 

Utredningsområde för Botniabanan 

Brattby 

Vännäs 

Umeälven 

Umeälven 

E12 

Kassjö 

Ng1 

F1 

N8 

Sävar 

Tv4 

F6 

Umeälven 

Strand Sörfors 

Tv5 

Överboda 

N3 

Brännland 

F1 

Umeälven 

Tjälamark 

Röbäck 

Umeälven 

Umeälven 

Umeå 

Ersmark 

F1 

Innertavle 

F5 

Täfteå 

Rn3 

N15 

Sävarån 

Ytterboda 

F2 

Ostnäs 

Ivarsboda 

Norrfjärden 

Tv12 

Nvl10 

Tv8 

Nvl8 

N10 

Rn6 

Rf2 

Rk3 

Tv13 

Östra Kvarken 

Rn6 

Rf2 

Rk4 

Tv6 

Bjännsjön 

Skravelsjö 

F2 

Nvl4 

Rn5 

Rf2 

Tv2 

N12 

Hössjö 

Yttersjö 

F7 

Bösta 

Bösta 

Djäkneböle 

Ti4 

Nv1 

Ansmark 

Stöcksjö 

Degernäs 

Stöcke 


Yttertavle 

Nvl3 

Västra Kvarken 

Rn6 

Rf2 


Ti1 

E4 

Ström 

Obbola 

Holmsund 

Nvl5 

Bjännberg 

N13 

Häggnäs 

Sörmjöle 

Rk6 

Strömbäck 

Västra Kvarken 

N2 

F2 

Norrmjöle 

Sörböle 

Mjölefjärden 

Bottenhavet 

F4 

Rn6 

Ängersjö 

N9 

N1 

Hörnefors 


Färjeled E12 - Blå vägen 

Bottenhavet 

F2 

Tv14 

Norrbyn 

Rk2 

N16 

Rs 

F3 

Öreälven 

Rn2 

Örefjärden 

Rn7 

Nvl2 

Bottenhavet 

Rn7 

Rk1 

öpl 98 

Rn8 

Nvl1 

Översiktsplan Umeå kommun 

Kommunomfattande karta 

Skala 

0 1 2 

3 4 

5 

6 7 8 

9 10 km 

Antagen av Kommunfullmäktige 1998-05-25

2 

Sörbyn 

Sega 

Kassjö 

Kassjön 

Håkmark 

Åsmyran 

Fäbodåkern 

Degerberget 

Tallbacken 

gräns för skyddsområde 

Salomonsbesök 

12.16 

9.7 

Gärssjön 

Degersjön 

Piparbölessjön 

11.6 

12.15 

Ersliden 

Gärssjöbäck 

Ku lasjön 

edmyran 

n 

Dalsjö 

Källartrappan 

n 

Rötjärnsmyran 

Berg 

Umeälven 

Mjösjön 

Innerkasamark 

Ytterkasamark 

Bjurå 

E 12 

Överboda 

FÖRKLARINGAR 

GRÄNSER 

Nyland 

Yttersjö 

Ytterkasamark 

Hålmyran Rödmossamyran 

Häggnäs 

Abelsmyran 

Nylandskälen 

Häggnässjön 

Sörkälen 

N2 

Långbrånet 

Brattjärnsliden 

Asptjärnsmyran 

Innersjö 

Strängnäs 

Kammen 

Grubbsvedjan 

Norrmanstorp 

2 

2 

Liden 

Bösta 

Långbrånet 

Degersjön 

golfbana 

Bjännsjön 

Norrfors 

Bösta 

9.24 

Degersjön 

Högskuru 

R8.1 

Sörfors 

Vitberget 

Fördjupning av översiktsplan för F1-området. 

För alla ___ markoch vattenområden inom planen 

gäller rekommendationer enligt tillhörande textdel. 

Numreringen (X.X) hänvisar till textdelen, 

avsnittet "Områdesvisa riktlinjer". 

Restriktionsområde för eventuell ny flygplats 

PLANLAGDA OMRÅDEN 

RIKSINTRESSEOMRÅDEN (betecknas med RX.X) 

RESERVAT 

Annan gräns 

Fördjupning av översiktsplan inom F1-området 

Detaljplanelagd tätortsbebyggelse 

Detaljplanelagd fritidsbebyggelse 

Områdesbestämmelser 

Natur- resp kulturmiljövård 

Flygplats, befintlig resp reservat 

Väg, befintlig resp planerad 

Vägreservat 

Stor- 

Sandskär 

Vorrmyran 

Norrbyn 

Sörbyn 

Granberget 

Sand 

Brännäset 

Stugunäs 

Stornorrfors Klockarbäcken 

Rengårdsmyran 

Sörmjöle 

Vorrmyran 

Brunnsjön 

Stugunäsberget 

Långmarken 

Bostadsområde resp arbetsområde inom planeringsperioden 

Bostadsområde resp arbetsområde - reserv 

UTREDNINGSOMRÅDEN 

I 20 

SKYDDSOMRÅDEN 

E4 resp Botniabanan 

Utökat strandskydd 

Stavaren 

Skyddsområde för vattentäkt med brunn 

Brännan 

6.10 5.2 

9.13 

11.5 

10.7 

2 

Brännland 

Klabböle 

Svartberget 

Åmyrliden 

Åheden 

10.2 

R8.1 

6.9 

7.4 

12.7 

Hässningberget 

9.15 

6.10 

Kåddis 

Djäknebölsklinten 

9.11 

Bettnessand 

11.3 

Umeälven 

7.3 

Prästsjön 

Baggböle 

R8.7 

9.18 

10.6 

2 

Åkertjärnen 

Kåddisheden 

12.16 

12.7 

9.9 

Västerbacken 

Fisksjön 

Forslunda 

Skravelsjö 

Åsen 

Ansmark 

12.7 

R8.9 

Norrmjöle 

Umedalen 

Röbäcksliden 

6.8 

Skravelsjöberget 

E4 

10.4 

Bussjön 

6.7 

Kläppsjön 

9.21 

Bussjön 

12.7 

11.5 

12.5 

Västerhiske 

Nordansjö 

9.13 

12.5 

Forslunda 

12.4 

Kungsänget 

Umeälven 

12.11 

10.5 

9.10 

Gaddmyran 

12.3 

12.6 

12.14 

Svedjan 

Sjömyran 

Tjälamark 

Backen 

7.7 

12.12 

R8.2 

Hamptjärnsberget 

9.12 

Gran 

9.25 

Västerslätt 

Stöcksjön 

11.2 

Grisbacka 

Röbäck 

Norrböle 

11.1 

Böleäng 

Svedjan 

Sibirien 

12.6 

9.8 

9.14 

Stöcksjö 

5.1 

Västersidan 

Ström 

Prästsjön 

Sörböle 

1 

Röbäcksdalen 

Änget 

Ha ten 

Teg 

Söderslätt 

Stöcke 

Strömbäck 

Våtöberget 

7.8 

R 8.7 

R8.3 

Stannklubben 

4.2 

9.14 

R8.7 

12.15 

R8.7 

9.20 

12.15 

Storavan 

Vidögern 

Granskär 

9.4 

Flakaskär 

R8.3 

7.6 

Kont 

2 

9.19 

Umeälven 


berget 

Sandbacka 

Östermalm 

Li lån 

55 dB(A) 

Gammlia 

Öbacka 

Ön 

Degernäs 

12.7 

2 

Risön 

Glasögern 

12.13 

1 


Berghem 

Tarv 

Ersforsen 

Mariedal 

Sofiehem 

Umeälven 

Marieberg 

Mariehem 

Ålidhem 

Carlshem 

Alvik Gimonäs 

9.14 

R8.2 

12.7 

Mölle 

Karlsvik 

Umeå 

Stadsliden 

R8.4 

9.1 

Ålidbacken 

Öberget 

12.1 

Berga 

Lövholmen 

Stor-Hä lskär 

7.2 

2 

Ersboda 

Bergsgård 

7.2 

Hä lan 

Ersmark 

4.1 

12.6 

Sand 

Obbola 

11.4 

12.7 

6.11 

Brånet 

Nydalahöjd 

2 

Carlslid 

Djupsundsudden 

Djupsundsberget 

Ersmarks- 

9.6 

7.11 

7.11 

7.1 

3.1 

6.2 

Ersboda 

Nydalasjön 

Bergsboda 

R8.4 

Åkroken 

9.2 

9.3 

Flisbergsgrundet 

Tomtebo 

Grössjön 


9.23 

9.23 

Bredskär 

9.17 

7.5 

3.1 

12.1 

9.5 

7.10 

R8.8 

12.8 

Hillskär 

12.8 

3.3 

3.3 

10.3 

6.3n 

Villanäs 

12.9 

Holmen 

EPA 

R8.7 

12.2 

6.1 

9.2 

3.2 

Mjösjön 

Stor-Dåvamyran 

Anumark 

R 8.7 

2 

6.3m 

6.4 

12.2 

R8.7 

6.5 

Holmsjön 


Lövön 

Sandvik 

Djupvik 

Eriksdal 

7.9 

Täftebölesjön 

Stöningsberget 

Yttertavle 

Kasaviken 

Holmsund 

Väster- 

LångslädanÅsen 

Vitskär 

6.6 

6.3s 

5.3 

9.22 

9.16 

Lövudden 

10.1 

12.10 

golfbana 

Innertavle 

Kas 

Knivingen 

Karlsborg 

Brännölandet 

Bastuskär 

Si lviken 

E4 

Ålgrundet 

Buten 

Storklyvan 

Täfteå 

Yttre Täftefjärden 

Område av sådant värde där särskilt _______________ skydd finns eller övervägs, för 

kulturmiljövårdens, naturvårdens eller det rörliga friluftslivets intressen 

Degersjöberget 

Grusformation av särskilt stort naturvärde 

Sommarhemmet 

Tjuvtjärnbrånet 

Degersjön 

Revet 

Bottenhavet 

Långbrånet 

ÖVRIGT 

acken Hörnefors 

Mathä lan 

Jubrånet 

Samlad permanent- resp fritidsbebyggelse, ej planlagd 

Bruket 

Större sammanhängande odlingsmark 

Jubrånet 

edbogen 

Västermalm 

EPA 

Ögern 

Hörneforsgården 

Hamnskär 

Östermalm 

Hörnefors 

Skatan 

Naturområde av värde för det rörliga friluftslivet och/eller naturvården 

Sanden 

Svajet 

Reservat för energiproduktionsanläggning 


Gråberglandet 

Fornlämningsområde 

Jannvikshä lorna 

Bergtäkt med påverkansområde 

Grustäkt 

Tänkbara lägen för återvinningscentral 

Ny väg under planeringsperioden 

Blågrundet 

öpl 98 

- Översiktsplan Umeå kommun 

Karta fördjupning för Umeå stad, Holmsund/Obbola 

(F1-området) 

Bullerkurva FBN 55 dB(A) år 2010 

Skala 

0 1 

2 3 

4 5 km 

Antagen av Kommunfullmäktige 1998-05-25 

Rönnskär 

T l

Översiktsplan Umeå kommun – Öpl 98 – är kommunens 

nya översiktsplan, antagen av kommunfullmäktige 25 maj 

1998. Planen består av en huvudbok och två kartor. Den 

ena kartan är kommunomfattande, den andra omfattar 

Umeå stad, Holmsund och Obbola. Som separata 

fördjupningar ingår också Centrala stan och Universitetsoch 

sjukhusområdet (KRUT). 

Översiktsplanen är obligatorisk enligt Plan- och bygglagen 

(PBL) och ska ge vägledning för beslut om markoch vattenanvändningen 

inom kommunen. Den ska också ange hur 

den bebyggda miljön är tänkt att bevaras och utvecklas. 

Öpl 98 finns även i form av en kort sammanfattning.

Ãversiktsplan UmeÃ¥ kommun

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?

Ãversiktsplan UmeÃ¥ kommun