Pärm Sv2 - Upplands-Bro Kulturhistoriska Forskningsinstitut

ohägnet kommit genom skattegården, som vinskänken Lundberg och lakejen Went brukade, såväl
som genom fjärdingsman Olof Perssons i Frölunda gärdesgårdar, som alldeles legat nere, men blivit
uppresta av kamrerens dalkarlar.
Han beklagade att han inte kunde komma till tinget i maj, därför att han hade hand om Stockholms
Stads Taxeringsverk och måste vara färdig med det arbetet före pingsthelgen. Han begärde också
anstånd beträffande Hans Staffanssons i Berga anklagelse att några av hans svin hade blivit skjutna.
Den sistnämnda frågan tas upp på nästföljande höstting, där striden om svinens framfart gick vidare.
Kamreraren hade till detta ting skaffat sig ett ombud, som hette Petter Lohm. Han tog upp frågan om
svinen. som förut nämnts var det ett ganska stort område som blivit illa åtgånget. Petter Lohm visade
en attest av förut nämnda grannar. Det var 8 svin, som kommit in i kamrerarens råggärde och 2 blev
ihjälslagna och 6, som varken var ringade eller fängslade tog Hans Staffansson med sig hem. Att
svinen inte var ringade, innebar att de inte hade ring i trynet för att hindra deras bökande i jorden.
Hans Staffansson tillstod, att hans svin varit inne på kamrerns gärde, men nekade, att de där gjort
någon skada, ty flera svin hade varit där samtidigt.
Vad beträffar de ihjälslagna svinen, dömde Rätten Johan Andersson att betala böter med 2 gånger 3
mark och betala skadan med 15 daler.
Då kamreraren hade stämt Frölundaborna för samma skadeersättning kunde Rätten inte ta ställning i
målet mot Hans Staffansson förrän aktionen mot Frölundaborna blivit slutförd.
I maj förekommer Kamrerens, Johan Anderssons, namn igen i samband med en tvist om 4 öresland
jord uti hemmanet Öråker med befallningsman Erik Carlsson i Stäket.
Vem var nu denne Johan Andersson, som ytligt att döma framstår som en processmakare, men som
tydligen syftade till att få ordning på förhållandena i Asker och runt omkring. Bönderna hade väl av
gammal vana fått sköta sig själva och då blev det si och så med ordningen.
Det synes framgå av vissa anteckningar i domboken, att han härstammade från Näs. Hans
födelsedatum har jag inte lyckats fastställa, men han började sin bana som bokhållare i Stockholms
Stads Förmyndarekammare vid dess tillkomst på 1600-talet. 1673 var det fråga om tillsättande av en
ny stadskamrerare i Stockholm, efter den avgående, som blivit utnämnd till rådman.
Överståthållare på den tiden var Claes Rålamb, som bl a innehade Brogård i Bro socken, och det
kan ju vara så, att han känt till Johan Andersson redan tidigare. Rålamb förordade honom varmt och
sade sig känna honom väl och kunde försäkra staden, "att han skulle göra skäl för sig, så mycket som
kunde begäras". Han betecknade honom som aktiv, flitig och oegennyttig. Även riksmarskalken Johan
Stenbock höll på Johan Andersson. Magistraten i Stockholm fanns hans insatser så berömvärda, att
det därför vore orsak att rekommendera honom. Rålamb beklagade den förlust, som
förmyndarekammaren skulle lida genom hans befordran, men fann det barockt, om hans skicklighet
skulle vara honom till hinders. Johan Andersson utnämndes till stadskamrerare i Stockholm enligt
magistratens civilprotokoll den 12/5 1676.
Det var en förnämlig befattning, som Johan Andersson fått, och det kan vara av intresse att minnas
de goda lovord, som han fått av sina överordnade vid utnämningen. Arbetet blev så krävande, att han
slutligen stupade under bördan, förföljd och bespottad av Karl XI:s regim.
Även om det inte hör till Asker bys historia kan det kanske vara av intresse att försöka teckna
bakgrunden till hans mödosamma väg. Stadsförvaltningen i Stockholm hade stora svårigheter att
bemästra vid denna tid på grund av åsiktsbrytningen i väsentliga frågor mellan magistraten och
överståthållaren. Den sistnämnde var sedan april 1682 Christoffer Gyllenstierna. Ingen ståthållare,
vare sig förr eller senare, har ägnat stadsförvaltningen i Stockholm, i synnerhet dess finansförvaltning,
en så ingående kontroll som han.
Stadskamreraren Johan Andersson blev av omständigheterna och sin ställning en av dem som kom
att får sitta emellan vid dusterna mellan överståthållaren och magistraten, vilka blevo allt hårdare, vad
tiden led.
Stockholms kommunalförvaltning utgav härom året en monografi med titeln "Självstyre och
kunglig maktpolitik inom Stockholms stadsförvaltning 1668-1697 av Carl-Fredrik Corin. Där
omnämns stadskamrer Johan Andersson vid flera tillfällen och hans livs besvärligheter belyses på ett
intressant och välvilligt sätt. Ur denna bok har jag hämtat uppgifterna om Johan Andersson.
Överståthållaren for hårt fram mot magistraten för att övertyga den om det djupa allvaret i
konungens uppsåt att bringa reda i stadens finanser och räkenskaper.
Mot stadskamreren och uppbördspersonalen tvekade han inte att tillämpa lagens strängaste bokstav.
För denna kategori blev det en prövningens tid.
9
3 D:\svenpärm\Hemsidan\Sv2-enskilda\Asker-hem.doc Senast utskrivet 04-12-15 19:59 Skapat den 04-12-15 08:49(96-04-07)