Pärm Sv2 - Upplands-Bro Kulturhistoriska Forskningsinstitut

66
hörts av på 10-15 år trott att deras anhöriga stupat eller tillfångatagits och därför lagt beslag på eller sålt
sina släktingars tillhörigheter. När så soldaten långt om länge återvände hem uppstod ofta stridigheter,
därför att han ville ha sina tillhörigheter tillbaka. Han kanske var i trängande behov av dem. Då blev det
tingsak och ovänskap mellan syskon och släktingar.
1724. Kyrkan
1724 Enligt komminister Spilhammar skulle examen med dem som besökt katekesförhöret hållas 3 gånger
om året i Näs församling.
1774-05-19. Klockarsyssla i Näs
1774-05-19 hade genom kungörelse i Nya Dagligt Allehanda inkommit sökande till den lediga
klockarsysslan i Näs.
1) Linnevävaren från Sigtuna Johan Liman, skriver skäligen, sjunger jämt, dock inte efter noter.
2) Timmerman från Stockholm, befanns i bokstavering och innanläsning nog oredig och opålitlig att lära
begynnare i bok, hade inga löftesmän.
3) Murargesällen Jacob Hedman från Stockholm, i bokstavering och innanläsning försvarlig, i räknande
ovan, skriver illa och har späd röst, färdighet i åderlåtning.
4) Vice klockaren Carl G Hymnelius från Tierp, i bokstavering och innanläsning ren och redig, i räknande
tämligen övad, kan slå åder, skriver skäligen och sjunger efter noter.
Den 11 juni 1775 antogs Hymnelius till klockare.
1771. Ur En bondehövding i 1700-talets Tierp
Vid den tiden hade klockartjänsten i Tierp blivit ledig. Församlingen önskade sonen till förra klockaren
utnämnd. Prosten hade dock fattat agg till honom, om befogat eller inte är svårt att avgöra.
Klockarsonen Carl Hymnelius hade genom olyckshändelse råkat skjuta en ung flicka. Då han skulle
avlösas av kyrkoherden på grund av denna händelse, svarade han på prästens ord att han skulle besinna,
huru han hade hennes liv på sitt samvete: "Det var inte jag som vållade det. Hon dog i kallbrand." Detta
räknades honom till nackdel.
För övrigt påstod prosten vid behandlingen av ärendet i kyrkorådet, när klockaresysslan skulle tillsättas,
att Carl hellre driver omkring med bössan än tager sig något nyttigt för, som t ex att lära sig läsa och räkna
Några bönder hade hos Domkapitlet anhållit att Carl Hymnelius skulle återinsättas i vikariatet under
moderns nådår, vilket fråntagits honom på grund av olyckan. Domkapitlet beviljade det med förbehåll, att
han tills vidare icke får leda sången och svaren vid mässan. Den 1 maj 1771 upphörde klockaränkans nådår
och därmed fick även sonen Carl avsked och en annan anställdes. Han hade emellertid ingen framgång.
Tredje böndagen tog två bönder saken i egna händer och drog fram de båda klockarsönerna Carl och
Matts till sångrummet i koret. Därefter förklarade de för komministern v adjunkten medan prosten var nere
i prostgården, "att de hade så stor rätt som prosten att insätta klockare".
Prosten insände en klagoskrift över detta till Domkapitlet, varvid han yrkar staff för oljud och förargelse i
Herrens hus.
Det drog om innan klockarfrågan blev ordnad. Efter annons i Post- och Inrikes Tidningar anmälde sig
nio sökande, däribland Carl Hymnelius. Men han hade inte mycket att komma med bland sina medsökande.
Prosten gjorde allt för att avslöja honom. Läsa svenska kunde han någorlunda, men med de latinska orden
var det sämre. I räkning var han okunnig. Det sade han, att han glömt. I kristendom var han svag.
Carl Hymnelius slog sig ned i Årsta, som någon sorts skrivare.
År 1787 befanns han vara klockare i Näs församling.
Församlingen i Tierp begär vid sockenstämman i mars 1787, att Hymnelius fullmakt från Domkapitlet
och kyrkoherdens i Näs "hedrande vittnesbörd" skulle uppläsas. Så fick "Klockar-Callen", som han
kallades en sen men god upprättelse.
1744. Vägsynslista. Stora landsvägen genom Näs
7 D:\svenpärm\Hemsidan\Sv2-enskilda\Näs-03-04-hem.doc Skapat den 04-12-15 09:44 Senast utskrivet 04-12-15 20:07 (96-04-12)